Kapitel 10 Gör det som krävs Då har du kommit till sista kapitlet på denna kurs. Du har under 10 veckor arbetat med dig själv, dina tankar, känslor och dina värderingar. Du har övat mindfulness och jobbat med ditt sug. Jag är ganska säker på att du har lärt dig en hel del om dig själv och hur du fungerar. Men vi är inte riktigt färdiga ännu. Vi ska titta närmare på det här med misstag eller återfall som en del kallar det för. Vi ska även fundera kring vad du behöver göra för att komma närmare dina värderingar och vad som kan hjälpa dig ännu ett steg närmare mot ett liv utan bantning. Minns du att vi tidigare arbetade med dina livsvärden? Du fick utifrån olika områden i livet fundera kring vad som är viktigt i livet och vad som hindrar dig från att leva som du vill. Ta fram de anteckningarna, för nu ska vi arbeta med att ta dig ännu närmare dina värden så du vet hur du ska gå vidare. Här nedan har du ett dokument som du kan ladda upp och skriva ut för att fylla i. Vi gå igenom de olika delarna tillsammans. Område - livsvärde Min rekommendation är att du börjar med ett livsvärde eller högst två. Om du börjar arbeta på fler områden finns det risk att du ställer för höga krav på dig själv och då är du tillbaka i fällan att sträva efter kontroll och disciplin för att nå dina mål. Området kan till exempel vara "Kropp och hälsa" och livsvärde "Ha en frisk kropp" Beteende/vanor som tar mig dit Kom ihåg vad vi pratade om tidigare att det inte är fokus på resultatet som ger förändring, utan fokus på förändringen som ger resultat. Alltså tittar vi här på vilka vanor du vill ha in i ditt liv. Om du till exempel har livsvärde som ovan "Ha en frisk kropp" Kan beteenden och vanor vara "Långpromenader med hundarna" och "Yoga" och "Äta glutenfri kost". Delmål - handling - peppning Då börjar jag långsamt med att skriva in mina handlingar vecka för vecka. Mina handlingar är mina delmål, som till exempel "Gå 10 000 steg fyra av sju dagar", "Boka in träning i kalendern" "Veckohandla och planera matlådor". Sen är det superviktigt att komma ihåg peppningen -det vill säga hur du ska hjälpa dig själv. Är det belöningar, är det goda råd eller kanske något som underlättar för dig. Innan du sätter igång så kommer här några råd: Kom ihåg att börja långsamt ställer du för höga krav kommer du snabbt att tappa sugen. Underlätta för dig själv ju krångligare det är desto större är chansen att du ger upp Boka alltid in tiden till dina handlingar du kommer inte få tiden till dina vanor du måste ta dig den! Se till att ha kul! Om du t.ex hatar att springa så hitta en sport eller träningsform som du tycker om istället för att plåga dig i spåret! 1
Område Livsvärde: Beteende/vanor som tar mig mot mitt livsvärde Delmål Vecka Handling Peppning/underlätta 2
Återfallsakuten Det är ofrånkomligt att uppleva besvikelse eller irritation om vi misslyckas med det vi har bestämt oss för. Har vi misslyckats ett antal gånger, så blir vi så besvikna att vi tappar förtroendet för vår förmåga att uppnå målet. Detta är så vanligt att det finns ett ord för det inlärd hjälplöshet. Det är att ge upp och resignera därför att vi tror att våra misslyckanden bevisar för oss att vi inte kommer att klara det. Beskriver jag din situation? Då är det med glädje vi vill berätta för dig om du har misslyckats ett antal gånger med att nå ditt mål så är du på god väg. Återfallen spelar en lika viktig roll i förändringsprocessen, som alla andra steg. Du har stor nytta av dessa för att lära dig mer om dig själv och hur du fungerar. Handen på hjärtat, kära vän, du har inte gett upp. Jag vet att du kommer att lyckas denna gång. Jag har förmånen att se det gång på gång; kvinnor och män som återtar kontrollen över sitt mående. Jag ska ge dig de bästa förutsättningarna att uppnå det målet du också. Det viktigaste du kan göra är att bena ut när, var och varför du kliver av banan. Att ligga steget före dig själv och lista ut vilka som är dina högrisksituationer. Men tänk på att det även kan handla om hur du hanterar motstånd mot att träna eller göra en mindfulnessövning. Mina högrisksituationer är följande: Platser (ex: på jobbet vid fikapausen, vid teven, i köket då jag lagar mat): Personer (ex: min trugande mamma, min sambo som frossar i glass, min skuldbeläggande chef): Tidpunkter (ex: efter kvällsmaten, särskilda veckodagar, högtider eller årstider): Känslor (ex. stress, dåligt samvete, trötthet): Tankar (ex: Det här kommer ändå inte att gå, Jag är så tjock, Jag behöver unna mig detta ): 3
Metoder som hjälper mig att motstå Jag kan göra följande: Jag kan tänka eller föreställa mig: Jag kan säga till mig själv: Livets glädjeämnen Jag har tidigare pratat om sockerberoende och att det i många fall snarare handlar om hetsätning än någon form av beroende. Själva upplevelsen av att ha ett beroende gör att många känner att det handlar om allt eller inget. Om jag faller för frestelsen är det kört och det gör att drogen blir farlig och man gör vad man kan för att undvika den. Nu ska jag berätta om en intressant forskning för dig. Den knarkande råttan På 70-talet i USA gjorde men ett test på råttor, där de fick kokain i sin vattenflaska. Råttorna blev beroende av drogen och valde om och om igen flaskan med kokain, trots att de även hade en flaska med vanligt vatten. Man drog slutsatsen att droger är så beroendeframkallande att till och med råttor fastnar för dem. En professor i psykologi, Bruce Alexander, började ifrågasätta experimentet. Råttan placerades i en bur helt själv och den har ingenting annat att göra än att ta droger. Han undrade vad som skulle hända om man testade experimentet på ett annat sätt. Så professorn byggde 4
då en fantastisk råttpark en stor spännande bur, där råttorna hade färgglada bollar, det bästa fodret en råtta kan tänka sig, tunnlar att upptäcka i och massvis med andra råttor att bekanta sig med allting en råtta kunde tänkas vilja ha. Vad skulle hända då? I råttparken provade alla råttor både flaskan med vanligt vatten och flaskan med kokain i vattnet. Och vad tror ni hände? Råttorna i råttparken gillade inte det drogade vattnet. De nästintill undvek det och konsumerade mindre än en fjärdedel av vad de isolerade råttorna använde. Ingen av dem dog av missbruket, medan alla råttor som levde ensamt och olyckligt blev missbrukare av drogen och förkortade livet. Professorn hävdar att beroende inte skulle bero på drogens kemiska innehåll. Han hävdar istället att beroende är avsaknad av stimulans. Det handlar inte om dig det handlar om din bur. För när han tog experimentet ytterligare ett steg framåt genom att placera redan beroende råttor i råttparken, visade det sig att de snabbt slutade sitt tunga missbruk och började använda det vanliga vattnet som de andra råttorna. Vietnam och heroinet Men hur är det för människor? Vi kan ta exemplet med Vietnamkriget. Time Magazine rapporterade att heroin var lika vanligt som att tugga tuggummi bland de amerikanska soldaterna i Vietnam. Det fanns till och med bevis för detta. 20% av de amerikanska soldaterna hade blivit missbrukare av heroin där, enligt en studie publicerad i Archives of General Psychiatry. Innebar nu detta att de tog med sig sitt missbruk hem? Nej, enligt samma studie, 95% av de missbrukande soldaterna slutade ta droger när de kom hem. Hemmet blev som råttparken, så de ville inte ta drogen längre. Mänsklig kontakt är botemedlet? Jag tycker att detta är ganska tankeväckande. Professor Peter Cohen hävdar att människan har ett djupt behov av förbindelse och kontakt med andra människor. Det är så vi blir tillfredsställda. Om vi inte kan få förbindelse med varandra kommer vi försöka hitta en bindning till något annat, snurret på ett roulettehjul, att äta godis eller sticket av en spruta. Han säger att vi borde sluta tala om missbruk helt och hållet, och istället kalla det förbindelse. En heroinmissbrukare har fått en förbindelse till heroinet för att hen inte kunde binda sig med någon eller något annat. Så motsatsen till missbruk är inte nykterhet. Det är mänsklig kontakt. säger författaren Johann Hari författaren till boken Chasing The Scream: The First and Last Days of the War on Drugs. I boken tar han upp många exempel på hur människor i olika former av missbruk har fått hjälp att ta sig ur dessa genom att skapa ett meningsfullt liv med varma mänskliga relationer. Människor är beroende av att komma nära andra. Det som är lite skrämmande är att vi har skapat en miljö och en kultur som utesluter kontakt, eller endast erbjuder en liten del genom internet. Ökningen av missbruk är ett symptom på en djupare sjukdom i vårt sätt att leva att ständigt rikta blicken mot nästa glänsande föremål som vi ska köpa, snarare än de människor som finns runt omkring oss. Författaren George Monbiot har kallat detta en ålder av ensamhet. Vi har skapat ett samhälle där det är lättare för människor att bli uteslutna från all mänsklig kontakt än någonsinså kanske det inte är konstigt när vi väljer godispåsen en kväll då vi är ensamma framför teven, eller käkar mackor framför datorn. Och om vi vill ta oss ifrån ett sockerberoende eller matmissbruk, ska vi söka efter att fylla vårt liv med mening, mänsklig kontakt och värme. Eller vad tror du? Om du strävar mot att leva nära det som är viktigt för dig, kommer du troligen inte ha lika stort behov längre av att äta fel saker. 5