1 (5) Samhällsbyggnadskontoret (SBK) Remissyttrande Planavdelningen 2015-04-30 Länsstyrelsens i Västernorrlands län Samrådssvar dnr: 537-7197-2014 Vattenmyndigheten kansli 871 86 Härnösand Förslag till förvaltningsplan, Förslag till miljökvalitetsnormer och Förslag till åtgärdsprogram med tillhörande miljökonsekvensbeskrivning för perioden 2015-2021 för Bottenhavets vattendistrikt med dnr 537-7197-14. Sammanfattning: Bollnäs kommun vill börja med och tacka för ett gediget och bra arbete med framtagandet av detta samrådsmaterial. Bollnäs kommun står till stora delar bakom förslagen för dessa samrådshandlingar. Däremot vill Bollnäs kommun rikta stark kritik mot den Strategi för åtgärder i vattenkraften (Havs- och vattenmyndighetens rapport 2014:14) som handlingarna hänvisar till i Förslag till åtgärdsprogram för Bottenhavets vattendistrikt 2015-2021. Bollnäs kommun har uppfattning om att Sverige kommer att begå ett föredragsbrott med tanke på att i samrådshandlingarna står det att förslaget är att skjuta måldatumet till år 2021 i natura 2000-områden. Bollnäs kommun vill slutligen starkt hylla Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande i vårt och torrt förslag till ändrade vattenrättsliga regler, SOU 2014:35 och då inte minst de delar som beskriver om nyprövning för de vattenverksamhet som har tillstånd före år 1999. Då Bollnäs kommun i det stora hela är positivt inställd till samrådshandlingarna så kommer kommunen rikta sitt yttrande till det som kommunen starkt vill ifrågasätta samt de positiva som vi vill lyfta lite extra. Detta innebär bl a att kommunen kommer att kommentera kring tidigare framtagna utredningar som legat till grund för att få fram samrådshandlingarna. Bollnäs kommun vill även hänvisa till ett remissvar från kommunen kring vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande I vårt och torrt förslag till ändrade vattenrättsliga regler, SOU 2014:35 (Se bilaga 1). Bollnäs kommun står helt bakom och vill lyfta vikten av förslaget om nyprövning för alla de vattenverksamheter vilka har tillstånd före år 1999 då miljöbalken trädde i kraft (SOU 2013:69). Bollnäs kommun vill lyfta vikten av åtgärder vid flottningskadade vatten och att det är yttersta vikt att vattenmiljöerna i och kring dessa återställs till det skick de hade innan denna verksamhet togs i drift. Förövrigt är detta något som alltid bör ske då en verksamhet upphör, d v s att Utdelningsadress Besöksadress Webb Telefon E-post Bankgiro 821 80 Bollnäs Stadshustorget 2 www.bollnas.se 0278-250 00 bollnas@bollnas.se 594-2636
återställning till ursprungligt naturligt tillstånd ska vara självklart och följas i domslut. Bollnäs kommun anser vidare utifrån dessa utredningar att vid eventuella omprövningsförfaranden ska verksamhetsutövaren ta kostnaderna för processen. Bollnäs kommun hade en mycket positiv läsning av samrådshandlingarna fram till sidan 213 då uppfattningen av det som tidigare stått i samrådshandlingarna föll som ett korthus. Bollnäs kommun anser att HaV:s och Energimyndighetens strategi rapport 2014:14 saknar, som Bollnäs kommun kan bedöma, förankring i många led och hör till en utredning med ett tankesätt från det förgångna. Den juridiska inblandningen av utredningen, HaV:s och Energimyndighetens strategi rapport 2014:14, kan starkt ifråga sättas då det mest verkar som hänsyn till övervägande delen är taget till kraftnytta. Denna utredning har inte heller, vad kommunen förstått, gått ut på remissas så som exempelvis Vattenverksamhetsutredningens slutbetänkande I vårt och tort, SOU 2013:69 m.fl. I de flesta fall är det kommunerna med dess invånare som drabbats hårdast av de vattenskadade vatten som vattenkraften fört med sig. Utifrån detta ställer sig även Bollnäs kommun frågande till vart kommunernas inblandning till att få yttra sig kring denna utredning funnits med i bilden. I de flesta fall verkar det som att kommunernas åsikter kring dessa frågor inte alls är av samma vikt som exempelvis miljöhänsynstagande vad gäller vindkraft, pappersmassaindustrier m.fl. miljöfarliga verksamheter. Det är inte förrän vattenkraften kan erkänna de negativa miljökonsekvenser som verksamheten för med sig som det går att seriöst och sakligt diskutera digniteten av miljöanpassningar ur ett långsiktig hållbart perspektiv. I annat fall anser kommunen att vattenkraftsbranschen ska lyssna på myndigheterna och finna sig i deras krav och alltså inte tvärtom. Bollnäs kommun ifrågasätter starkt hur utredningen menar att kraftnyttan endast ska tåla ett bortfall på 1,5 TWh/år vilket motsvarar ca 2.3% av det totala produktionsvärdet för vattenkraften i vårt land. Detta inte minst med tanke på att 208 av totalt 2100 vattenkraftverk producerar 90 % av den vattenkraftproducerande kraftnyttan och att endast 3 % av all vattenkraft har ett modernt tillstånd med Miljöbalken som utgångspunkt. Bollnäs kommun hävdar att utgångspunkten måste ligga utifrån de limniska perspektiven i våra vatten. Det är många i en kommun som vill låna vattnet och då måste det finnas en miljöanpassning ur ett långsiktigt, hållbart perspektiv och det menar kommunen att det inte gör då utredningen vill backa i till ett forntidstänkande i dessa frågor och då hamnar utredningen långt ifrån de krav som idag går att ställas om vattenverksamheterna hade haft tillstånd utifrån Miljöbalken och den miljölagstiftning samt miljökrav som är samlad i denna balk. För att förtydliga det kommunen menar kan följande exempel lyftas fram det har sedan länge funnits en praxis i domslut att verksamhetsutövaren ska tåla 5 % av produktionsvärdet utan statlig ersättning. I och med MB inrättande så kan verksamhetsutövaren få lov och tåla uppemot 20 % av produktionsvärdet utan statlig ersättning om det ur limniska miljöer är kravet och är samhällsekonomiskt motiverat. Bollnäs kommun vill dock betona att utredningen utgått från helt fel grundsyn då de i första hand tagit hänsyn till kraftnyttans krav och i andra hand
vattenmiljöernas krav. Vattendirektivet säger God ekologisk status och är alltså inte ett Energidirektiv. EU:s direktiv ska se som likavärdiga, d v s båda dessa direktiv har samma dignitet och status. Bollnäs kommun anser att utgångspunkten ska vara hänsyn taget utifrån naturliga vattenföringar och inte procent av produktionsvärden, d v s hänsyn ska tas utifrån MQ, MLQ och i undantagsfall vintertid LLQ. Landets vattenmiljöer tar inte hänsyn till börsnoterade priser på elmarknaden. Bollnäs kommun menar att det torde vara så att Energimyndigheten bjudits in till samråd av HaV för att diskutera en nationell strategis plan för hur Sverige ska kunna leva upp till Vattendirektivet och då inte minst syftet med detta. Med tanke på utfallet av utredningen så känns det inte som så är fallet utan snarare tvärtom, d v s något som torde ligga under energidirektivet. Utgångspunkten ska väl ändå vara hur stor del av vattenföringen behöver den limniska miljön (vattenmiljöerna) för att överleva och utan att inavelseffekter ska uppstå? Vad händer om Sverige lyckats åtgärda halva Sverige och då nått upp till 1,5 TWh? Bollnäs kommun upplever att utredningen saknar som vi tidigare nämnt förankring från olika myndigheter och organisationer samt att utredningen inte har någon koppling till miljölagstiftningen, d v s den lagstiftning som finns samlad i MB som har och göra med bl a tillståndsprövning, områdesskydd och omprövning. Det känns mer som den juridiska kopplingen i utredningen kommer från kraftnyttan. Det känns inte som utredningen använt sig av den juridiska myndighet och juridisk expert kompetensen som Sverige och har att tillgå vid nationella utredningar, nämligen Kammarkollegiet. I de förslag som utredningen lämnar för olika avrinningsområden har man titta på indelningen av avrinningsområden i grupper utifrån i första hand elproduktion vilket i sig är ett bakvänt och felaktigt sätt att titta på miljökvalitnormer och Vattendirektivet. Här ligger fokus återigen på kraften som skall produceras istället för att god ekologisk status skall uppnås. Men om vi tittar på strategin och gruppindelningen som gjorts utifrån ovan nämnda perspektiv har Ljusnan utifrån kraftproduktion hamnat i totalt fel grupp. Detta måste korrigeras. Ljusnan skall ligga i grupp 2 tillsammans med Umeälven, Dalälven och Ljungan av flera skäl. I avseende på reglerförmågan så har Ljusnan mindre reglerförmåga än Dalälven och ungefär samma reglerförmåga som Ljungan. Ljusnan har alltså mycket mindre reglerförmåga än Umeälven. I avseende installerad effekt ligger Ljusnan närmast Ljungan. Ljusnan har till hälften installerad effekt jämfört med Umeåälven och alltså mindre installerad effekt än Dalälven. Ändå anses Ljusnan vara av större värde för vattenkraftsproduktion än dessa älvar i grupp 3 och placeras i grupp 2. Rätt placering utifrån energivärden och naturvärden skall alltså vara grupp 2. Vidare så hänvisar utredningen till att minimitappningar, innebär ofta en produktionsförlust, i vissa fall görs en minimitappning för att säkerställa vattenflödet i nedströmsliggande vatten, i torrfåror kan ett litet flöde räcka för att möjliggöra reproduktion, vatten med snabba förändringar av flödet, där behöver minimitappningen vara så stor att konsekvenserna av de snabba flödesändringarna minskar.
- Här menar Bollnäs kommun att fokus riktats helt fel utifrån vad dessa samrådshandlingar ska handla om. Minimitappning är en förutsättning för att uppnå god ekologisk status på en berörd sträcka. Minimitappning i torrfåror kan inte förekomma i vissa fall om Sverige ska uppfylla Vattendirektivet. Minitappningar måste ske i alla dagens torrfåror. Minintappningar har inte och ska inte ha som huvudsyfte att säkra vattenflöde för nedströmsliggande vatten till förmån för kraftproduktion. Minimitappning ska först och främst ligga till grund för att säkerställa god ekologisk status på sträckan där minimitappning sker, d v s tappningen ska ha en ekologisk funktion. Vikten av minimitappningar i torrfåror är i detta sammanhang överordnat det eventuella produktionsbortfall som verksamhetsutövaren eventuellt kan se. - Att ett litet flöde i en torrfåra kan räcka för att möjliggöra reproduktion är en felaktig generalisering. Ett litet flöde i en torrfåra är alltid sämre än att t e x tappa MLQ (medellågvattenföring) på berörd sträcka, åter igen verkar fokus ligga på att säkerställa kraftproduktion snarare än att säkerställa god ekologisk status. - En aggressiv reglering kan inte kompenseras av en väl tilltagen minimitappning, det är ett felaktigt antagande. Här behövs både och rätt dimensionerad minimitappning, om målet god ekologisk status skall uppnås. Bollnäs kommun undrar också hur det är tänkt med habitatdirektivet i denna utredning eftersom den medger att Sverige som land medvetet kommer att bidra till föredragsbrott då det i utredningen föreslås att skjuta på måldatumet till 2021 i Natura 2000-områden. HaV:s och Energimyndighetens nationella strategi är alltså inte tillämpbar på det sättet som VM föreslår. Bollnäs kommun anser att rättegångskostnaderna vid prövning ska tas av sökanden i de fall sökanden är verksamhetsutövare och verksamheten sker i exploateringssyfte. Bollnäs kommun menar att tidigare förslag i delbetänkande SOU 2013:69 om ny prövning är det självklara sättet att anpassa äldre tillstånd och rättigheter till moderna miljörättsliga principer. Bollnäs kommun anser att det måste vara möjligt att ompröva en verksamhet om det finns en risk för att en miljökvalitetsnorm inte uppfylls. Detta bör framgå på något sätt genom ett tillägg i Miljöbalken. Bollnäs kommun stöder förslaget att ta bort möjligheten till lagligförklaring. Bollnäs kommun vill även framhäva att det läggs till i samrådshandlingarna i förslag på åtgärsprogram att kommunerna ska tänka på att ta fram kommunala planer för olika vattenförekomster. Exempelvis så som fördjupade översiktsplaner vid prioriterade vattenområden på ett liknande sätt som exempelvis skett då kommunen tagit fram planer för vindkraftsplanering tagits fram. Vikten av detta bör alltså lyftas upp så att det tydligt framkommer vad kommunerna vill med de vattenförekomster som finns inom kommungränsen.
Kommunerna bör också söka samarbete med närliggande kommuner vad gäller framtagande av planer som är gränsöverskridande. Vidare anser Bollnäs kommun att Länsstyrelsernas uppdrag måste kompletteras med att ta fram underlag för tillståndsprövning och omprövning/återkallelse plus se till att ansöka om detta i domstol. Bollnäs kommun undrar också varför man gör sådan stor juridisk skillnad mellan olika verksamheters miljökrav och sätter hårda gränsvärden på vissa verksamheter men inte på andra? Juridiskt sätt ska väl alla behandlas lika? Exempelvis sägs i Samrådshandlingarna att ett enskilt avlopp ska uppnå 90% fosforupptag vid reningsanläggning. Vilket Bollnäs kommun givetvis tycker är bra. Vid andra krav på miljöförbättring av miljöfarlig verksamhet backar man i samrådshandlingar till något som är så lågt så det har aldrig tidigare tagits upp i Sverige för att det är utom all rim och reson. Här pratas det om en 2,3% miljöförbättrande vattenflöden fast det egentligen handlar om en en 17.7% miljöförsämring av vattenflödet utifrån dagens moderna gällande lagkrav samt 2.7% miljöförsämring jämfört med innan år 1999. Observera att båda dessa två verksamheter är miljöfarliga verksamheter. Den ena verksamheten handlar om enskilda medborgare medan den andra handlar om i flera fall utländska stora vattenkrafsbolag. Till syvene och sist handlar det väl ändå om att det är våra medborgare som tillsammans bygger det land vi lever i. Kommunalråd Marie Centerwall Kommunlimnolog Tommy Vestersund