MUSEIPROGRAM 100 MUSEER I VÄSTERNORRLAND Länsmuseet Västernorrland, Sundsvalls museum, Örnsköldsviks museum, Härnösands konsthall, Sandslån Kramfors, Kramfors konsthall, Sollefteå museum, Österåsen, hälsohem konstcentrum, Bildens hus, Midlanda konsthall, Gamla Rådhuset konstmuseum, Box kraftverk, Borgsjö naturrum, Gammelgården i Myckelgensjö, Ulvö kapell, EW stugan. Mannaminne, Nämforsens hällristningscentrum, Textilarkivet Västernorrland Hantverksmuseet Norra Berget, SVAR släktforskningscentrum, Gene fornby, Majoren Konstmuseum, Svartvik industrihistoriskt centrum, Gudmundtjärn besökscentrum skogshemman, Eldnäsets flottningsmuseum, Västanåfallet Natur och kulturrum, Styresholms medeltidscentrum, Viksjö hembygdsgård, Klockargården Säbrå, Skomakerimuseum, Hatt&Kläder Skog, Älvgården Klockestrand, Gudmundrå hembygdsgård, Skogs hembygdsgård, Nordingrå hembygdsgård, Bjärtrå hembygdsgård, Ullånger hembygdsgård, Vibyggerå hembygdsgård, Torsåkers hembygdsgård, Styrnäs hembygdsgård, Nora hembygdsgård, Ytterlännäs hembygdsgård Forsed, Lugnviksbilder, Graninge Bruk Besökscentrum, Klockmuseet i Skadom, Gamla Elverket, Traktormuseum i Helgum, Lanthandelsmuseum i Långsele, Daniel Wallins affär från Junselevallen, Kraftverksmuseum Storfinnforsen, Brandmuseum Näsåker, Mobodarna Resele, Finnfors Ramsele, Nässjö kvarn, Ramsele hembygdsgård, Edsele hembygdsgård, Helgums hembygdsgård, Långsele-Graninge hembygdsgård, Sollefteå Hembygdsgård (Ådalsbyn), Junsele hembygdsgård, Ådals-lidens hembygdsgård, Resele hembygdsgård, Eds hembygdsgård, Sånga-Överlännäs hembygdsgård, Trollbyn Järkvissle museum, Njurunda hembygdsgård Klockarberget, Tuna hembygdsgård, Lucksta hembygdsgård (Attmar), Stöde hembygdsgård Huberget, Selångers hembygdsgård och skolmuseum, Indals hembygdsgård, Lidens hembygdsgård Vättaberget, Hembygdsstugan i Holm, Besökscentrum Wifstawarfs industrihistoria, Saltmagasinet Wifstawarf, Fiskemuseum Åstön, Skeppshamns fiskekapell, Vagnsmuseum Lögdö bruk, Hamre hembygdsgård Ljustorp, Torpet Hässjö, Tynderö hembygdsgård. Slöjdmuseet i Borgsjö, Haverö hembygdsgård, Borgsjö hembygdsgård, Torps hembygdsgård, Brynge såg besökscentrum, Arbetarmuseet Köpmanholmen, Nätra hembygdsgård, Sidensjö hembygdsgård, Själevads hembygdsgård, Arnäs hembygdsgård, Grundsunda hembygdsgård, Gideå hembygdsgård, Anundsjö hembygdsgård, Björna hembygdsgård, Trehörningsjö hembygdsgård, Öbergska gården (Örnsköldsvik).Trysunda fiskemuseum, Guldgrävarmuseet, Hans Hedberg museet, Högsjö hembygdsgård Länsmuseet Västernorrland 1
Inledning Arbetet med museiprogrammet i Västernorrlands län utgår från de rekommendationer som Statens kulturråd och Riksantikvarieämbetet har uttryckt. Vi har velat förtydliga vår roll i det regionala museiarbetet och försökt att ange riktningar för länsmuseet som en samlande kraft i regionens museiarbete, där samtliga museer finns med som en resurs för lokal och regional utveckling. I den strategi för regional museiverksamhet som Länsmuseernas samarbetsråd antog år 2000 fastställer man att länsmuseerna ska var en kompetent, intressant och lyhörd samtals- och samarbetspartner och kunskapskälla. Arbetet ska kännetecknas av dialog och samverkan och länsmuseet bli en viktig och naturlig part i det regionala utvecklingsarbetet. Länets museer, konsthallar och kulturmiljövårdande verksamhet utmärks av många olika organisationer och organisationsformer. Genom att visa på punkter där en förändring skulle kunna stärka museisektorn i länet, vill vi att diskussionen kring dessa frågor utvecklas. Arbetet med museiprogrammet har inneburit dialog med de flesta intressenter inom museiområdet i Västernorrland. Öppningar mot ett förnyat och utbyggt samarbete har därmed skapats. Vår förhoppning är att arbetet med museiprogrammet startat en utvecklingsprocess på länsmuseet, men också i kommuner, landsting, länsstyrelse samt hos ideella föreningar och privatpersoner. Museiverksamheten, inriktning och samverkan Två för Länsmuseet Västernorrland viktiga strategidokument har nyligen antagits av länsmuseets styrelse. I juni antogs ett nytt målprogram för museet där museets uppdrag att samarbeta regionalt, nationellt och internationellt fastslås: Länsmuseet Västernorrland inspirationskällan för länets särart Länsmuseet ska i demokratisk anda vara en mötesplats som inbjuder till delaktighet och dialog för länets alla invånare. Länsmuseet ska vara öppet för regionalt, nationellt och internationellt samarbete. Länsmuseet ska värdesätta det mångkulturella samhället som en tillgång och aktivt motverka främlingsfientlighet och rasism. Länsmuseet ska värna om länets kulturarv samt utforska och tolka det. Länsmuseet ska vårda, dokumentera och väcka intresse för länets materiella och immateriella kulturarv. Länsmuseet ska i sin verksamhet arbeta med samtidsdokumentation och samtidsfrågor. Länsmuseets samlade kunskap ska vara tillgänglig. Länsmuseet ska i sin verksamhet särskilt vända sig till barn och ungdomar. I december 2002 fastställdes ett nytt kulturmiljöprogram för Västernorrlands län med titeln Utsikt mot framtiden nya perspektiv ( bilaga 1 ). Programmet är väl förankrat i länet genom den arbetsgrupp som diskuterat programmet under arbetets gång. I denna ad hoc-grupp har representanter för samtliga kommuner, stiftet och andra kulturinstitutioner deltagit och innan programmet antogs av länsmuseets och länsstyrelsens styrelser har det gått ut på en bred 2
remiss i och utanför länet. Program innehåller för länsstyrelsen och länsmuseet gemensamma strategier för perioden 2003-2006 med angivande av övergripande mål och prioriterade områden. De övergripande målen under perioden är: Mål 1. Attitydpåverkan: Vi ska stärka människors historiska och kulturella medvetenhet och bidra till ökad tolerans och integration i dagens och framtidens samhälle. Mål 2. Tillgängliggörande: Vi ska göra kulturarvet tillgängligt för alla och främja olika berättelser och tolkningar av vår historia. Mål 3. Resursanvändning: Vi ska verka för att kulturarvet ses som en resurs för länets utveckling. Mål 4. Ansvarstagande: Vi ska arbeta för att alla samhällssektorer och medborgare tar ansvar för kulturarvet. Med utgångspunkt i dessa mål och länets speciella förutsättningar har vi valt att arbeta med fyra prioriterade områden som Västernorrland har ett särskilt ansvar för: Den mångkulturella mötesplatsen. De maritima kulturmiljöerna. Älvdalarnas kulturlandskap. Industrisamhällets kulturarv. (Utsikt mot framtiden: s.5 ) I kulturmiljöprogrammet konstateras att det saknas ett väl fungerande musealt nätverk i länet (ibid: s.36 ). Detta bekräftas i de intervjuer som genomförts sommaren 2003 med representanter för samtliga kommuners kultur- och kulturmiljövårdsansvariga förvaltningar samt Sundsvalls och Örnsköldsviks museer. Initiativ har därför tagits för att få till stånd ett bättre och närmre samarbete mellan länets museer. Ett gemensamt utställningsprojekt med Sundsvalls Museum kommer att genomföras i form av en konstutställning parallellt i Sundsvall och Härnösand. Diskussioner har inletts om ett liknande samarbete 2004 där även Örnsköldsviks Museum ingår på temat landhöjning. I projektet deltar även Naturhistoriska riksmuseet med expertis och möjlighet till inlån av föremål till utställningen. EU projektet Slöjdcirkus i Västernorrland kommer att äga rum i länets alla kommuner mellan 2004 och 2006. Projektet innebär att ett långsiktigt och regionalt slöjdklubbsnätverk byggs upp för barn och ungdomar mellan 7 och 14 år. Länets unga får möjlighet att möta professionella slöjdare som kan förmedla kulturarvet i hantverkskunskaper och slöjdföremål. Nätverket bakom denna slöjdverksamhet består av studieförbund, hemslöjdsföreningar, kulturarvsinstitutioner och kulturutövare i Västernorrlands län. (bilaga 2) Genom det nyss avslutade EU-projektet Konst i Västernorrland har landstingets konstkonsulent i samarbete med länsmuseet arbetat för att hitta nya former att arbeta med konst i ny teknik. Ett nätverk har skapats inom konstområdet (Spectra), där aktörer i film och media samt skolor har samverkat. Här är länsmuseet centrum för verksamheten vilken nu har fått en fortsättning i ett pedagogiskt arbete för att utforska metoder för presentation av samtidskonst. Barn och ungdom är en av projektets viktigaste målgrupper. Ett utredningsuppdrag kring Medelpads fornminnesförenings föremålssamling har genomförts för att utreda länsmuseets ansvar för denna. Samlingen består huvudsakligen av föremål från 3
Medelpad och kompletterar länsmuseets föremålssamling vilken har tonvikt på Ångermanland (bilaga 3). Utredningen motiveras av samlingens storlek, dess bristfälliga katalogisering samt förvaring under förhållanden som är undermåliga vad avser såväl klimat som stöld- och brandrisk.. Ett omedelbart resultat av utredningen är en utställning hösten 2003 där för länet omistliga föremål ur denna samling kommer att visas på länsmuseet i Härnösand. Länsmuseets intresse för utvecklingen av Mannaminne har bekräftats av att landsantikvarien sedan två år är adjungerad till stiftelsens styrelse. En kvalitativ analys av det museala värdet av Mannaminne har nyligen presenterats ( bilaga 4 ). I analysen konstateras att Mannaminne är att betrakta som ett museum med ett betydande nyskapande värde och att det i traditionell mening ej går att delegera uppdrag från länsmuseet till Mannaminne. I slutorden rekommenderas att Länsmuseet Västernorrland och Mannaminne prövar tanken att finna gemensamma former för samverkan för ett gemensamt utvecklande av de två institutionerna under en tidsbegränsad period. Ytterligare ett utredningsuppdrag pågår nu inom länsmuseet för att pröva vilka samverkansformer som går att se mellan stiftelsen Mannaminne och länsmuseet. En förstudie med uppdrag att pröva behoven av en utveckling av ABM-samverkan i länet har etablerats 2003 med stöd från Länsstyrelsen Västernorrland, Landstinget Västernorrland, Statens kulturråd, länsmuseet, landsarkivet och länsbiblioteket. Förstudiens första steg har redovisats i rapporten ABM-samverkan i Västernorrlands län juli 2003 ( bilaga 5 ). När det gäller internationell samverkan har ett flerårigt samarbetsprojekt kring dokumentation av musik och berättande, med två museer i Botswana avslutats 2003, ett projekt som bland annat slutredovisats genom skriften Together in Music (bilaga 6). Museet kommer även i fortsättningen att deltaga i SAMP (African-Swedish museum network). Länsmuseet deltar aktivt i det nordiska projektet RANE ( Rock Art in Norhern Europe ) med representanter i arbets- och expertgrupper. Arbetet inom RANE har även medfört utökade aktiviteter från länsmuseets sida i samverkan med stiftelsen Nämforsen i form av utgrävningar och utåtriktade och pedagogiska insatser. Länsmuseet, stiftelsen Nämforsen och Riksantikvarieämbetet har publicerat skriften Att adoptera en fornlämning som redovisar ett pedagogiskt projekt riktat till skolklasser i Näsåker ( bilaga 7 ). I den forskningsstrategi för länsmuseet som antagits 2003 av styrelsen slås fast att forskning är en viktig del för att stärka länsmuseets expertroll (bilaga 8). Detta innebär ett utökat samarbete med högskolor och universitet. Programmet fastslår att forskning är en viktig del av personalens kompetensutveckling. Det inledande konstaterandet att ett väl fungerande musealt nätverk saknas i länet är något vi är väl medvetna om. Steg har tagits för att förändra detta och det är en vilja från länsmuseet att påskynda inrättandet av mer regelbundna möten institutionerna emellan. Goda informella kontakter bör säkert kompletteras med regelbundna och kanske mer formella och protokollförda möten. Sammantaget kan ovanstående uppräkning med vidhängande dokument ses som ett uttryck för hur länsmuseet vill utveckla sina kontakter i och utanför länet. Viljan till samverkan mellan olika kulturinstitutioner och kulturföreningar, myndigheter, landsting och kommuner är sedan lång tid etablerad i Västernorrland. En tydlig bekräftelse på detta är länsmuseets utställningsverksamhet där samverkan skett under en följd av år med professionella 4
yrkesutövare och institutioner samt intresserade föreningar i hela länet. Det nationella projektet Framtidstro i Västernorrland 1999-2000 blev ett avstamp för ett brett nätverksbygge på 81 orter i länet där 273 företag, föreningar och organisationer samverkade inom så vitt skilda områden som poesifestival och jaktseminarium, elektronmusik och millenniefirande, radiodebatter och konstinstallationer. Länsmuseets och länsstyrelsens gemensamma kulturmiljöprogram från 2003 visar på samma vilja att samverka. Månatliga möten mellan länsstyrelsens kulturmiljöenhet och länsmuseet underlättar en gemensam planering av kulturmiljövården i länet. En annan viktig faktor i detta sammanhang har varit den grupp som kallas Regionalt sammanhållen kulturplanering där landstinget, kommunförbundet, samtliga kommuner samt länsstyrelsen medverkar (Utsikt mot framtiden: s 35). Länsmuseet känner förhoppningarna om en tydligare närvaro i hela länet, önskemålet om tillgänglighet i vår expertroll och behovet av personliga möten. Svårigheten är att parallellt med länsmuseets basverksamheter klara av att med kvalité och kontinuitet utveckla och förbättra samverkansformerna mellan de olika parterna. Utifrån upplevs länsmuseet som en stor institution med omfattande personella och ekonomiska resurser, men samtidigt är det alltmer uppenbart att tiden för de som arbetar på Länsmuseet Västernorrland blir knappare ju mer projektorienterad verksamheten blir. Att omprioritera och strukturera om blir allt viktigare men kanske än mer att bortprioritera, en konst som förvisso inte är lätt i en verksamhet där långsiktighet och kontinuitet alltid varit ett honnörsord. Metod Länsmuseet sammankallade initialt en referensgrupp bestående av museicheferna samt representanter för alla kommunerna, länsstyrelsen och ISKA ( ramprogrammet Industrisamhällets Kulturarv ). Denna referensgrupp träffades vid två möten i inledningsfasen. Referensgruppens mötesdiskussioner etablerade många infallsvinklar och gav därmed impulserna till det fortsatta arbetets inriktning. Referensgruppen har också fungerat som remissinstans och gett synpunkter på programmet i arbetets slutfas. Därefter har vi genomfört en intervjuundersökning med kommunernas handläggare av kultur och kulturmiljöfrågor, företrädare för kommunförbundet, länsstyrelsen, länsbildningsförbundet och hembygdsrörelsen. Vi har också intervjuat företrädare för flytande öar (fristående institutioner med varierande driftsformer, ägar- och huvudmannaskap). Länsmuseet Västernorrlands verksamheter Länsmuseet ligger i Härnösand och därmed centralt längs den tätbefolkade kusten. Länsmuseet har sitt ursprung i Västernorrlands läns museisällskap som bildades 1880. 1909 bildas föreningen för Norrländsk hembygdsforskning och museisällskapets samlingar övergick i denna förenings ägo. Länsmuseet Murberget började anläggas 1913 och på 1930 talet flyttades de kulturhistoriska samlingarna till Murberget. Friluftsmuseet omfattar nu ett 80- tal byggnader med utlöpare inom Örnsköldsviks kommun. Den nya länsmuseibyggnaden invigdes 1994. Länsmuseet Västernorrland äger och förvaltar Gammelgården i Myckelgensjö, Ulvö kapell och EW stugan (luffarhotell) vilka samtliga ligger inom Örnsköldsviks kommun. Dessa 5
byggnader ligger alla på ursprunglig plats och kan ses som en utstickare av Murbergets stora friluftsmuseum, ett slags ekomuseum. Länsmuseet har en traditionell museiorganisation. De antikvariska avdelningarna är: avdelningen för samlingar, arkiv och bibliotek, avdelningen för utställningar och information samt avdelningen för kulturmiljövård och arkeologi. Museet har också ett kansli och en teknisk avdelning. På museet arbetar ca 55 personer. För att ge en bakgrund till museiprogrammets skrivningar vill vi först klarlägga länsmuseets arbete enligt rubrikerna, kunskapsuppbyggnad och insamling, förmedling och vård. Kunskapsuppbyggnad, insamling Kunskapsuppbyggnad är på många sätt ett diffust begrepp, som sällan eller aldrig exemplifieras. Traditionellt handlar det om tillägnande av kunskap genom litteratur och arkivstudier. Kunskapsuppbyggnad och insamling är emellertid integrerade med det praktiska utförandet av konkret arbete. Avdelningen för samlingar, arkiv och bibliotek arbetar t ex med föremålsvård, registrering, utställningsarbete mm. Föremålssamlingen, arkivet, biblioteket i kombination med den kunskapsuppbyggnad i form av bl.a. utredande av sammanhang, samt den s k tysta kunskap som byggs upp under ett mångårigt arbete med föremålssamlingar bildar en stadig stomme i det inre arbetet. Häri ligger en viktig roll för vidare förmedling till det yttre museala arbetet. Med skapandet av ett resurscentrum för ABM; de tre institutionerna arkiv, bibliotek och museer har ny energi och resurser lagts på kunskapsuppbyggnad och förmedling. Konserveringsenhetens fortlöpande kunskapsuppbyggnad är särskilt tydlig i samband med konserveringsrapporterna. Konservering av ett föremål innebär ett forskningsarbete kring ett föremåls teknik, historia och ursprung. Kunskapsuppbyggnad sker kontinuerligt i hemslöjdskonsulenternas verksamhet. Textil och hård slöjd har en uråldrig tradition här som överallt i världen. Praktisk kunskap är sårbar, beroende av kunniga personer och tradering. Hemslöjdkonsulenternas verksamhet upprätthåller genom sina specialistkompetenser en levande tradition genom att förvalta, förmedla och förnya vårt kulturarv. Därmed kan ovärderlig kunskap för modern kreativ slöjd, folkkonst och design byggas upp och bevaras. Hemslöjdskonsulenterna deltar i produktionen av museets utställningar. Musiketnologisk verksamhet har en lång tradition på länsmuseet, med början under tidigt 1900-tal och uppteckningar av folkliga musiktraditioner, fram till återinrättandet av en musiketnologisk tjänst 1986. Verksamheten präglas idag av ett brett musiketnologiskt samtidsperspektiv. Även här går kunskapsuppbyggnad, dokumentation och insamling hand i hand med förmedling av kunskap. Inom kulturmiljövården sker den viktigaste delen av kunskapsuppbyggnaden i det praktiska arbetet; arkeologiska och byggnadsantikvariska fältarbeten. Kunskapsuppbyggnaden är för arkeologin särskilt nära förknippad med insamling i den arkeologiska verksamheten, dvs. arkeologiska fältinventeringar och undersökningar. Länsmuseet slår vakt om den kunskapsuppbyggnad som fältarkeologin står för. Länsmuseernas ofta ifrågasatta uppdragsarkeologiska verksamhet är därmed en viktig fråga för museets 6
kunskapsuppbyggnad. I samband mer arkeologiska undersökningar tillförs museets samlingar stora mängder föremål. Länsmuseet begär fyndfördelning från SHM för alla inom länet utförda undersökningar. Utgrävningsrapporter, besiktningsprotokoll etc. tillförs fortlöpande museets arkiv och bibliotek. Implicit i uppdraget kunskapsuppbyggnad finns förmedling till allmänheten, dvs. kunskapsuppbyggnaden är i sin förlängning inte förbehållen museet som institution utan i hög grad också museets och kulturmiljövårdens brukare. Kunskapsuppbyggnad sker till stor del i samverkan med länsinvånarna. Länsmuseets personal blir därmed ett slags budbärare och traditionsbärare av kunskap, i ett ömsesidigt utbyte med forskarsamhället som ena polen och den lokala kulturarvsbrukaren som den andra. I den ideala situationen, när dessa sammanhang är väl förankrade och systemet fungerar, utvecklas muserna kontinuerligt i samverkan med omvärlden. Förmedling I stort sett alla delar av museets verksamheter innebär också förmedling. Omfattningen kan variera och vara mer eller mindre uttalad. Det mest uttalade förmedlingsansvaret finns emellertid på avdelningen för information och undervisning. Här planeras museets utställningar och programverksamhet, friluftsmuseets sommarverksamhet, skolprogram, visningar av utställningar samt mer omfattande tematiska pedagogiska projekt. Konstområdet ingår i avdelningens verksamhet. Länsmuseet har under många år skapat nätverk kring sina utställningsproduktioner för att kunna få in människor från olika delar av samhället direkt i kärnverksamheten. Den kreativa processen med gränsöverskridande utställningsprojekt som Ecce Homo, Lyckomat och Efterlyst har inneburit fördjupade kontakter med kompetenser inom folkhälsa, hantverk, religionsutövning, opinionsbildning och konstnärligt skapande. Kunskapsinhämtande för egenproducerade utställningar och pedagogisk verksamhet har skett tillsammans i arbetsgrupper, som sedan tillsammans har förmedlat den kunskap och insikt som förvärvats genom samtal och praktiskt arbete i dialog med besökare och allmänhet. Egenproducerade utställningar utgår ofta ifrån egna och andras samlingar. Samlingsavdelningen tar därmed aktiv del i utställningsproduktion och förmedling av uppteckningar, arkivuppteckningar etc. Utställningsmediet är viktigt i bl.a. opinionsbildning och samhällsdebatt. En viktig del av förmedlingsverksamheten är utgivning av publikationer och skrifter som inte sällan tas fram i samverkan med länsstyrelsen. Museets nya hemsida är en annan viktig kontaktyta där en del av museets samlade kunskap görs tillgänglig liksom den ständiga dialog med allmänheten som sker inom kulturmiljövården. Avdelningen för kulturmiljövård och arkeologi arbetar sedan närmare 10 år med ett skylt och informationsprojekt i samverkan med hembygdsförningarna. Information på plats i landskapet och arbetsprocessen i samarbete har stor betydelse för förmedling av kunskap. Museets arkeologer och byggnadsantikvarier har också tagit en aktiv roll i samhällsdebatten i flera hotade kulturmiljöer. 7
Vård Vård är ett brett begrepp. Traditionellt innebär begreppet vård och registrering av museisamlingar. Inom kulturmiljövården innebär begreppet vård insatser i samband med externa miljöer i kulturlandskapet. Ett samlat ansvar för rådgivning till hembygdsföreningar angående deras samlingar tas av samlingsavdelningen, konserveringen och avdelningen för kulturmiljövård och arkeologi. Museernas anknytning till forskning, samt förmedling av forskningsresultat och aktuella frågeställningar till allmänheten har berörts i många utredningar och är numera fastställt av museets styrelse. I sådana sammanhang kan det vara värdefullt att förtydliga kopplingen mellan museets akademiska discipliner; arkeologi, etnologi, konstvetenskap och universitetsinstitutionerna. I avdelningarnas mångomfattande verksamhet kan annars forskningsfrågorna underordnas i stället för att integreras i den dagliga verksamheten. 100 museer i Västernorrland The International Council of Museums (artikel 3 i ICOM:s stadgar) har definierat vad ett museum är: en icke-kommersiell, permanent institution som tjänar samhället och dess utveckling och är öppen för allmänheten, som insamlar, bevarar, undersöker, förmedlar och ställer ut i studiesyfte, för utbildning och förnöjelse materiella vittnesbörd om människan och hennes omvärld. Utöver detta finns ett tillägg, som berör museistrukturen i länet: Naturhistoriska, arkeologiska och etnografiska minnesmärken och anläggningar samt historiska minnesmärken och anläggningar som genom insamling, bevarande eller utåtriktad verksamhet har museiliknande karaktär. Science centres/naturvetenskapliga utställningscentra och planetarier. I enlighet med ICOMs breda definition av ett museum är museiutbudet i Västernorrland mycket rikt och av en vittomspännande karaktär. De 49 hembygdsgårdarna utgör till antalet och till geografisk spridning den största kategorin av museer. Vi har valt att arbeta med ICOMs breda definition, vilken enligt vår kartläggning innefattar 100 museer i länet. Hembygdsgårdar eller privata mindre museer, 72 st Härnösands kommun: Viksjö hembygdsgård, Klockargården Säbrå, Högsjö hembygdsgård Kramfors kommun: Skomakerimuseum, Hatt&Kläder Skog, Älvgården Klockestrand, Gudmundrå hembygdsgård, Skogs hembygdsgård, Nordingrå hembygdsgård, Bjärtrå hembygdsgård, Ullånger hembygdsgård, Vibyggerå hembygdsgård, Torsåkers hembygdsgård, Styrnäs hembygdsgård, Nora hembygdsgård, Ytterlännäs hembygdsgård Forsed, Lugnviksbilder, Box Kraftverk konsthall/skulpturpark,. Sollefteå kommun: Graninge Bruk Besökscentrum, Klockmuseet i Skadom, Gamla Elverket, Traktormuseum i Helgum, Lanthandelsmuseum i Långsele, Daniel Wallins affär från Junselevallen, Kraftverksmuseum Storfinnforsen, Brandmuseum Näsåker, Mobodarna Resele, Finnfors Ramsele, Nässjö kvarn, Ramsele hembygdsgård, Edsele hembygdsgård, Helgums hembygdsgård, Långsele-Graninge hembygdsgård, Sollefteå Hembygdsgård (Ådalsbyn), 8
Junsele hembygdsgård, Ådals-lidens hembygdsgård, Resele hembygdsgård, Eds hembygdsgård, Sånga-Överlännäs hembygdsgård. Sundsvalls kommun: Trollbyn Järkvissle museum, Njurunda hembygdsgård Klockarberget, Tuna hembygdsgård, Lucksta hembygdsgård (Attmar), Stöde hembygdsgård Huberget, Selångers hembygdsgård och skolmuseum, Indals hembygdsgård, Lidens hembygdsgård Vättaberget, Hembygdsstugan i Holm. Timrå kommun: Besökscentrum Wifstawarfs industrihistoria, Saltmagasinet Wifstawarf, Fiskemuseum Åstön, Skeppshamns fiskekapell, Vagnsmuseum Lögdö bruk, Hamre hembygdsgård Ljustorp, Torpet Hässjö, Tynderö hembygdsgård. Ånge kommun: Slöjdmuseet i Borgsjö, Haverö hembygdsgård, Borgsjö hembygdsgård, Torps hembygdsgård. Örnsköldsviks kommun: Brynge såg besökscentrum, MoDo museet, Arbetarmuseet Köpmanholmen, Nätra hembygdsgård, Sidensjö hembygdsgård, Själevads hembygdsgård, Arnäs hembygdsgård, Grundsunda hembygdsgård, Gideå hembygdsgård, Anundsjö hembygdsgård, Björna hembygdsgård, Trehörningsjö hembygdsgård, Öbergska gården (Örnsköldsvik).Trysunda fiskemuseum, Guldgrävarmuseet, Hans Hedberg museet. Stiftelse eller blandad ägarbild; 13 st Mannaminne, Nämforsens hällristningscentrum, Textilarkivet Västernorrland, Hantverksmuseet Norra Berget, SVAR släktforskningscentrum, Gene fornby, Majoren Konstmuseum, Svartvik industrihistoriskt centrum, Gudmundtjärn besökscentrum skogshemman, Eldnäsets flottningsmuseum, Västanåfallet Natur och kulturrum, Styresholms medeltidscentrum, Box Kraftverk konsthall/skulpturpark. Offentligt ägda museer, 12 st: Härnösands konsthall, Sandslån Kramfors, Kramfors konsthall, Sollefteå museum, Österåsen, hälsohem konstcentrum, Bildens hus, Midlanda konsthall, Gamla Rådhuset konstmuseum, Borgsjö naturrum, Gammelgården i Myckelgensjö, Ulvö kapell, EW stugan. Kommunala museer Sundsvalls museum Örnsköldsviks museum Sammanfattning I Sundsvall och Örnsköldsvik finns kommunala museer med stora besökssiffror och kulturhistoriska basutställningar. I Sundsvall har man en inriktning på samtidskonst. Båda museerna bedriver en bred museal verksamhet med bl.a. kulturmiljövård och pedagogiskt arbete i nära kontakt med kommunens skolor. I Ånge, Kramfors och Timrå bedrivs den museala verksamheten (kulturmiljövård, allmänkultur) av kommunala förvaltningar. Det finns också andra former och blandformer av kommunalt ägda museer. I Kramfors äger och driver kommunen ett museum i Sandslån. 9
Timrå kommun driver Midlanda konsthall. I Sollefteå finns ett nystartat kommunalt museum, men den museala och kulturmiljövårdande verksamheten bedrivs framför allt inom kommunens förvaltningar. Ånge kommun äger flottningsmuseet på Eldnäset, vilket förvaltas av Haverö hembygdsförening. Det finns flera exempel på liknande blandformer i ägande och driftsstruktur: Sundsvalls kommun äger Svartviks industrihistoriska besökscentrum och Gudmundtjärns skogshemman där intresseföreningar driver verksamheten. Gene fornby (Örnsköldsvik) drivs i stiftelseform, liksom hällristningsområdet vid Nämforsen (Sollefteå) som också har en besöksanläggning. Textilarkivet i Sollefteå drivs i stiftelseform av landsting, kommun och Ångermanlands hemslöjdsförening och förvaltar betydande textiloch mönstersamlingar från hela landskapet. Medelpads Fornminnesförening äger Hantverksmuseet på Norra Berget i Sundsvall och har stora samlingar och arkiv. som beskriver landskapets historia, medan Medelpads hemslöjdsförening äger slöjd- och mönstersamlingar från egen formgivning och inventeringar. Sundsvalls kommun äger marken på Norra berget och sedan några år också friluftsmuseets byggnader. I Örnsköldsvik, Kramfors, Härnösand och Ånge finns kommunala konsthallar. Sollefteå kommun medfinansierar konstmuseet Majoren. I Sollefteå ligger det landstingsägda Österåsen (tidigare sanatorium, nu hälsohem) där det finns omfattande konstsamlingar finns. Sundsvalls museum har en stark inriktning på samtidskonst och har en stor konstsamling. Biblioteken anordnar också utställningar. Förutom de offentligt ägda museiinstitutionerna finns flera privatägda museianläggningar, varav Mannaminne i Nordingrå, Kramfors, har mycket höga besökssiffror och är den mest kända. Mannaminne är ett tredimensionellt allkonstverk med kulturhistoriska utställningar och konstmuseum. Det ägs av konstnärsparet Anders och Barbro Åberg och ingår i en stiftelsebildning. Bland de privata museerna finns t ex Klockmuseet i Skadom, konstmuseet Majoren och Graninge bruk med besöksanläggning i Sollefteå kommun. I Kramfors ligger Skomakerimuseet och Älvgården. I Timrå finns Fiskemuseet i Skeppshamn (Tynderö) och Wifstawarfs industrimiljö. I Örnsköldsvik Hans Hedbergmuseet och Brynge såg I Sundsvall finns ett museum om Indalsälvens historia i Järkvissle och Hantverksmuseet på Norra berget. Hembygdsrörelsen i Ångermanland och Medelpad äger och förvaltar 49 hembygdsgårdar, med sammanlagt ca 400 byggnader. I många fall finns omfattande samlingar. De 51 hembygdsföreningarna i länet förvaltar tillsammans ca 90 000 föremål, varav de flesta från 1800 talet, men också från 16 1700 talet och1900 talet. Hos 28 av föreningarna finns arkeologiska föremål. Fotosamlingar finns hos 33 föreningar och arkivhandlingar i någon form hos 43 föreningar. Länets hembygdsföreningar förvaltar alltså en stor och mångsidig del av det materiella kulturarvet. Delar av det visas i strukturerade utställningar, andra delar förvaras oftast i ouppvärmda byggnader på hembygdsgården. (Sesam. Behovsinventering 96/97.Mikael Kühne, Jonas Walker. Medelpads hembygdsförbund, Länsmuseet Västernorrland 1997). Till specialfallen hör länets kyrkobyggnader, ägda av församlingarna, med ett mycket stort kulturhistoriskt värde. Fiskekapellen sedan Gävlefiskarnas tid ägs och förvaltas av kapellag. 10
Länets 60 byggnadsminnen har också stort besöksvärde. De ligger emellertid utanför traditionell museal verksamhet och är ofta privatägda. Politik och verksamhet Det är lätt att konstatera att museistrukturen är komplex. I länsmuseets intervjuundersökning har det framförts önskemål om att länsmuseet ska vara den institution som har överblick och kännedom om alla länets museer och att länsmuseet ska tydliggöra museerna och kulturmiljöerna i länet, framför allt via en särskild museiportal på nätet. Att hitta gemensamma samverkansformer är många gånger av avgörande betydelse för en mer rationell och fokuserad museiverksamhet. (Rapport från Statens kulturråd 2001:2 (se ovan), (Decentraliserad kulturmiljövård. Förvaltningsrevisionen granskar. F1993:18), (Agenda kulturarv. Inspirationsskrift 2002 2003), (Tillsammans når vi längre. Regionala kulturstrategier kommuner och landsting i samverkan. Svenska kommunförbundet Landstingsförbundet 1999). I Västernorrlands län finns sedan 1997 en väl utvecklad samverkan inom arbetsgrupperna för regional kulturplanering. Politiker, chefstjänsteman och tjänstemän har arbetat med dessa frågor. Trots det finns ett behov av att på operativ nivå att implementera samplanering i verksamheten och mer konkret samverkan med mötesstrukturer baserade på verksamheternas behov. En liknande slutsats görs också i kulturrådets omvärldsanalys för 2001. Här konstaterar man att diskussionerna hittills i stor utsträckning har förts mellan politiker och tjänstemän på statlig och regional nivå. Man menar att det är viktigt att frågorna förankras också på kommunal nivå, och kanske ännu viktigare att kulturinstitutioner och kulturutövare förs in i processen och aktivt deltar i utformningen av den regionala kulturstrategin. Det får inte uppstå en situation där kulturlivet självt ställs inför fullbordat faktum med en känsla av att de konstspecifika frågorna drunknar i kulturpolitiken. (Om världen 2001 s. 11. Statens kulturråd 2001) I detta kan Länsmuseet få en allt tydligare roll. Här finns kompetenser som spänner över hela fältet från kulturmiljöfrågor, förmedlingsfrågor, föremålsvård, konservering, utställningar mm. Hembygdsföreningar och andra ideella organisationer är ofta våra samarbetspartners. Samverkan och samordning hör därför till de mest utmanande uppgifterna i arbetet med att skapa ett fungerande museinätverk i länet. Liknande slutsatser har tidigare konstaterats inte minst i samband med Regional Utveckling i Samverkan, initierat av Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet (Tillsammans når vi längre -Regionala kulturstrategier- kommuner och landsting i samverkan. Stockholm 1999). Här konstateras att det finns ett stort behov av att hitta gemensamma mötesplatser arenor för kulturpolitisk diskussion. Kerstin Nygren, ordförande i landstingets utbildnings och kulturförvaltning i Västernorrland säger: I framtiden blir det samarbete. Vi har så mycket att vinna på att samla krafterna (ibid: 9). I kulturutskottets slutbetänkande framhölls behovet av regionala utvecklingsplaner för kulturen som ett sätt att lösa bristande samverkan inom kulturområdet: Landsting och kommuner bör samverka vid utformningen av länets kulturpolitik. Den samlade politiken bör bygga på erfarenheterna i kommunerna (1996/97: KrU1). 11
Arbetet med regional kultursamverkan är väl förankrat och framgångsrikt i Västernorrland och uppskattat av alla institutioner. Den övergripande samverkan fungerar väl och betyder mycket på den politiska nivån. Trots det framgår av vår intervjuundersökning att det inte har fått tillräckligt genomslag i länsmuseets och kommunernas organisation och samplanering. Det förefaller som om det finns behov av konkreta samverkansmodeller och/eller projekt på operativ nivå. De många olika organisationsformer som finns i kommunerna försvårar uppbyggnaden av museinätverk och kontinuerliga kontakter. Det innebär också att Länsmuseet och andra regionala institutioner har många motparter att samverka med. Kommunernas kulturmiljökompetens varierar kraftigt enligt en av Svenska Kommunförbundet gjord kartläggning (Kontinuitet och förnyelse. Kulturmiljöarbetet i kommunerna. Svenska kommunförbundet 1999). Ett utpekat samlat ansvar för kulturmiljöfrågor saknas generellt. Dessa frågor ligger på olika förvaltningar och nämnder. En kartläggning och översyn av museiverksamheten i länet försvåras av att de berörda parterna är av så mångskiftande organisatorisk karaktär. Länsmuseets institutionella samarbetspartners, länsstyrelsen och kommunerna har olika uppdrag och styrning. Länsmuseet som är en stiftelsebildning har i sin styrelse företrädare för såväl kommunpolitiker som landstingspolitiker. I en omvärldsanalys från Riksantikvarieämbetet konstateras att den nuvarande organisationen för kulturmiljövården går mot en förändring, i och med att samhällsstrukturen kommer att bli mer inriktad på en ökad regional och kommunal styrning. En ny regional struktur och ändrade relationer mellan statlig, regional och kommunal nivå ställer krav på att även kulturmiljövårdens arbetsformer förändras och tar hänsyn till regionala förutsättningar. Det är av största vikt att kulturmiljöfrågorna integreras i tillväxtprogrammen för den regionala utvecklingen (Det dynamiska kulturarvet. Omvärldsanalys för kulturmiljöområdet. Riksantikvarieämbetet). I analysen framhålls att den oklara och ojämna kompetensen behöver ses över och att den centrala och regionala nivåns samordnings- och stödfunktion i framtiden kommer att få en stor betydelse. det är viktigt att arbetet utformas utifrån regionala förutsättningar. Dels måste en generell kulturmiljökompetens och resurs finnas tillgänglig för samtliga kommuner, dels måste man sörja för central och regional tillgång till specialistkunskap när sådan behövs. Olika former av nätverk och poolsystem kan vara ett sätt att utveckla kompetensförsörjningen i det sistnämnda avseendet. Med en vidgad syn på kulturmiljöarbetet på kommunal nivå följer också att kompetensen måste breddas från att i första hand arbeta med plan- och bevarandefrågor till att arbeta med kulturarvet som en lokal utvecklingsresurs (ibid: 21). Organisationsstrukturer för kulturmiljövårdsarbete i Västernorrland Härnösand: Stadsbyggnadskontoret handlägger kulturmiljövårdens frågor. Specifika ärenden skickas till länsmuseet. Fritidskontoret och FKU-förvaltningen samverkar i vissa fall om vandringsleder etc. i kulturmiljöer. Turismen ligger under ett separat bolag. Etablerade kontakter mellan kulturförvaltningen saknas. Hembygdsföreningarnas kontakt med kommunen begränsas till bidragsansökningar vilka handläggs av en ekonom och beslutas av nämnden. Kramfors: Särskild kompetens för kulturmiljöfrågor saknas. Sådana ärenden hamnar under plan och byggkontoret när PBL är aktuell, annars under BKU-förvaltningen. I Kramfors kulturpolitiska program finns också kulturturismen med. Kulturturismen saknar dock en tydlig 12
plattform för samverkan mellan kultur och turism. Där finns dock goda kontakter av informell karaktär. Kulturavdelningen handlägger alla bidragsärenden till bl.a. hembygdsföreningarna. Sollefteå: Kulturmiljövårdsärenden handläggs i de flesta fall av samhällsbyggnadsenheten. I Sollefteå finns också Kulturvårdskommittén som sorterar direkt under kommunstyrelsen. Vissa frågor handläggs av kulturavdelningen. Nära kontakt med turismen saknas. Hembygdsföreningarnas bidrag handläggs av KUF. Sundsvall: Kulturmiljövården hör till Sundsvalls museums verksamhet. De är framför allt inriktade på byggnadsvård och har ingen arkeologtjänst. Där finns nära samverkan med stadsbyggnadskontoret. Kulturarvdelningen handlägger bidragsfrågor, bl.a. till hembygdsföreningar och intresseföreningar. Timrå: Det finns ingen specifik handläggare för kulturmiljövård. Tidigare fanns en kommunantikvarie, men den tjänsten finns inte längre. Kulturmiljöärenden handläggs av kultur och fritidsförvaltningen, där man också driver kulturturistiska projekt. Miljö&byggförvaltningen sköter de kulturmiljöärenden där de berörs av PBL. Ofta remitteras dessa ärenden till länsmuseet. Det finns inga gemensamma sammankomster mellan Miljö&Bygg och Kultur&Fritid för planering av kulturmiljövård. Turismen ligger under näringslivsförvaltningen. Turistchefen har inte tagit kontakt för närmare samarbete. KF förvaltningen handlägger hembygdsföreningarnas bidrag och man har ett aktivt intresse för dessa och andra kulturföreningar. Ånge: Kulturchefen är ensam handläggare för alla kulturfrågor inklusive kulturmiljövård. Bygg och planenheten skickar ärenden till honom för yttrande. Tid saknas för fördjupning i kulturmiljöfrågor och behov finns av experthjälp i byggnadsvårdsfrågor och arkeologi. Han sköter också kontakterna med hembygdsrörelsen och bidragshanteringen. Fritidsenheten ansvarar för turismen. Där finns ett starkt intresse för kulturturism. Kulturenheten och fritidsenheten har samverkat bl.a. kring Eldnäsets flottningsmuseum. Örnsköldsvik: Örnsköldsviks museum har en antikvarie för kulturmiljövård. En arkeologtjänst fanns tidigare. Man har ett nära samarbete med plan och byggförvaltningen, sitter i gemensamma möten etc. Museet har också ett nära samarbete i kulturmiljöfrågor med politikerna. I Örnsköldsvik har museet och hembygdsföreningar goda kontakter. Antikvarien deltar i deras samarbetsråds möten. Kommunens kulturutvecklare sköter bidragshanteringen. Trots att turismen ligger som en enhet inom kultur och fritidsförvaltningen tycker museet att det är svårt att få gehör för kulturmiljöfrågor och kulturturism. Det är oklart på vilket sätt och vem som samordnar kommunerna sinsemellan samt mellan kommunerna och regionala institutioner såsom länsmuseet. Här finns ett vakuum, en brist på drivande och samordnande part. Kommunernas självstyrelse är intakt och kan inte rubbas. Det som i det här sammanhanget är ett problem för museala samverkanspartners som t ex länsmuseet är i andra sammanhang en styrka för kommunen, eftersom verksamheten skräddarsytts enligt de egna behoven och förutsättningarna. Länsmuseet måste sträva efter en bättre förankring i det konkreta museiarbetet som utförs av regionala och kommunala institutioner. Museipolitiken måste med andra ord konkretiseras i verksamheterna på regional och lokal nivå. För länets museiinstitutioner är det en viktig fråga. Länsmuseet är som länsinstitution en möjlig framtida motor för detta. 13
Möjliga utvecklingsområden för museisamverkan En vision att arbeta efter kan vara: Länsmuseet är ett mångvetenskapligt resurscentrum med hög kvalitetsnivå. Redan under ett tidigt referensgruppsmöte pekades vissa verksamhetsområden ut som är uppdelade under olika nämnder och förvaltningar i kommunerna. Ett framtida fungerande museinätverk kräver därför särskild analys och konstruktiva förändringar i kanalerna mellan länsmuseet och kommunerna samt inom kommunernas egen organisation av följande verksamheter: Kulturmiljövård, kommunala museer, Privata museer, Hembygdsföreningar, Konst och slöjd, Allmänkultur, Utställningar och pedagogisk verksamhet, Kulturturism, Projekt (EU projekt). Utarbetandet av ett museiprogram kan inte ske ensidigt från länsmuseet. Dialogen med kommunerna och andra museer har understrukits bl a genom att programmet stödjer sig på intervjuundersökningen. I kartläggningen av den museala verksamheten i länet har vi sett en delvis fragmenterad verksamhet, inte minst inom kulturmiljövården och konstområdet. I ett åtgärdsprogram innebär det att föreslagna åtgärder också går utanför länsmuseets eget verksamhetsområde och organisation. Vi är väl medvetna om att det ligger långt utanför länsmuseets befogenheter, men känner oss ändå nödgade att påtala behov av åtgärder inom alla sektorer. För överskådlighetens skull i följande analys av möjliga utvecklingsområden har vi valt att arbeta med några huvudrubriker. Åtgärdsbehov är en underrubrik där diversifieringen mellan olika institutioner skiljer sig åt. på grund av kulturmiljövårdens komplexa karaktär har länsmuseets, kommunernas och länsstyrelsens roller presenterats åtskilda. Kulturmiljövård Länsmuseet har en stor verksamhet ute i kommunerna. Länsmuseet arbetar med rådgivning i frågor rörande kulturmiljöer, byggnader, arkeologi, kulturturism och hembygdsfrågor. Eftersom hembygdsrörelsen och hembygdsgårdarna ingår i KMA:s verksamhet berörs också museets övriga avdelningar av verksamheten. Vi befinner oss i en tid av samhällsomvandling där bland annat kraven från kulturarvsbrukarna blir allt mer tydliga, vilket också uppmuntras i samband med projektet Agenda kulturarv. Intervjuerna visar på behov av ökad specialistkunskap och en större beredskap till integration mellan och övergripande, kompletterande kompetenser. Detta pekar mot att såväl större djup som bredd behöver utvecklas inom kulturmiljövårdens kompetenser. Dessa behov aktualiseras av bland annat större projekt inom kulturmiljövården, framför allt inom ramen av ISKA. Framtiden kommer sannolikt att innebära ett flexibelt arbetssätt, kännetecknat av lyhördhet och dialog med brukarna. Kulturarvet finns som en resurs för utveckling. Framtiden kommer sannolikt att innebära större krav från allmänhet och institutioner på länsmuseet och dess kunskapsbas som en utvecklingsresurs. 14
Åtgärdsbehov: Länsmuseet: Mer formaliserade kontakter i form av möten och träffar mellan länsmuseet och de enskilda kommunerna samt med alla kommunerna en gång om året. Tydliggörande av länsmuseets stödmöjligheter till kommunernas kulturmiljövårdare. Mer tonvikt på arkeologin och dess arbete i samverkan med kommunerna. Ökad satsning på fortbildning och forskning inom länsmuseet. Större ansvarstagade och vidareutveckling av bildkonstansvaret. Tydliggörande av icke-konventionella, gränsöverskridande kompetenser i länsmuseets organisation, bl.a. bredare kulturarvsfrågor. En samordnad och bättre marknadsföring av länsmuseets specialinriktningar. Ett större ansvarstagande för kulturturismens frågor, samverkan med kommunerna och synliggörande av intressanta kulturmiljöer i hela länet. Kommunerna Initiativ till ansvarstagande för kulturturistiska frågor och samordning av kulturarvsturism i länet på lokal nivå och regionalt. Uppstramning av kulturmiljöfrågor och en starkare målinriktning för kulturmiljövården inom kommunerna. Samsyn och bredare ansvarstagande inom varje enskild kommun för hembygdsföreningarna och hembygdsmuseerna. Samordnad syn och ansvarstagande för kulturturism länkad till kulturmiljöer inom kommunerna. Museer Museerna i Västernorrland har huvudsakligen kulturhistorisk karaktär och har en stor spridning över länet. Sammantaget finns närmare 70 kulturhistoriska museer med stor variation i fråga om storlek, samlingar, belysta tidsperioder eller teman och ägarstruktur. Konsthallarna är centrala för respektive kommuns konstliv. Länsmuseet som ansvarsmuseum inbegriper i hög grad frågor rörande insamlingspolicy och dokumentation. Hembygdsföreningarna efterfrågar ofta sådan dialog och rådgivning i dessa frågor. Även här kompletterar den detaljerade lokala kunskapen med hembygdsföreningarnas samlingar och länsmuseets kunskap föremålssamling varandra. Fortlöpande diskussion behövs kring insamling och dokumentation av det materiella och immateriella kulturarvet som hela tiden skapas och förgås runtomkring i vårt län. Här har länsmuseet en stor uppgift i att 15
samordna kontakter och samordna diskussion. En form för mötesstrukturer och rådgivning måste utarbetas. På kommunnivå behövs en länssamverkan i samband med utarbetandet av en insamlingspolicy av materiell såväl som immateriell art. Länsmuseet, Sundsvalls museum och Örnsköldsviks museum har stor publik och fyller en viktig funktion för länet och för sina kommuner. I stiftelsebildningarna (Textilarkivet, Gene fornby, Nämforsen m fl) finns oftast en betydande offentlig finansiering. Stiftelsens styrelse har en avgörande betydelse för verksamhet och fortlevnad. Länsmuseet är representerad i alla dessa styrelser, men har inget specifikt övergripande ansvar. Hembygdsgårdarna och de privata museerna upprätthåller en många gånger imponerande verksamhet med små medel. Landstinget tillsatte en arbetsgrupp för att utreda konstsituationen i länet, vilken nyligen framlade sin rapport (Visioner om konstens framtid. 03 06 12). I arbetsgruppen deltog tjänstemän från Sundsvalls museum, Länsmuseet Västernorrland, Landstinget samt två konstnärer under ledning av länskonstkonsulenten. De konstaterar i sin utredning att: Inom länet bör det utvecklas samverkansformer för att stärka den kvalitativa konstens ställning och öka dess tillgänglighet över hela länet. Det regionala samarbetet måste sträva efter att inbegripa alla länets kommuner. Åtgärdsbehov: Länsmuseet och kommunerna En ökad samverkan i utställningsproduktion samt en delvis samordnad pedagogisk verksamhet med de kommunala museer och kommuner som så önskar. En större samverkan i förmedlingsverksamhet och breda kulturarrangemang med kulturhistorisk anknytning. Utökad samverkan och samplanering kring bl.a. vandringsutställningar och programverksamhet. Utvecklad samordning av fortbildning och kompetensutveckling. Ökade kontakter och mer formaliserade kanaler för erfarenhetsutbyte. Implementering av en gemensam diskussion kring insamling och dokumentationspolicy. En ökat flexibilitet och beredskap att möta behoven från kulturarvsprojekt. Förmedling/pedagogik Barn och ungdom är vår viktigaste målgrupp. Medvetenhet om det egna och delaktighet i det gemensamma kulturarvet ger en trygg identitet som är viktig att utveckla, tillsammans med förmågan att förstå och leva sig in i andras villkor och värderingar. ( Lpo 94) Landstinget Västernorrland har avsatt medel för bussning av länets alla femteklasser till länsmuseet. Här har museet blivit tillgängligt för alla i den årsgruppen. Det finns dock ett stort behov i länet av länsmuseet som en uppsökande institution. 16
Att hjälpa till med att tolka kulturlandskapet i skolans närmiljö är en angelägen uppgift för länsmuseet. Ett sådant arbete har påbörjats med Näsåkers skola som har adopterat hällristningsområde i nära samarbete med länsmuseet, stiftelsen Nämforsen och riksantikvarieämbetet. Projektet Ett kit för skolan, med bidrag från statens kulturråd, verkar för att utveckla länsmuseets pedagogiska verksamhet på ett övergripande och långsiktigt plan. Vi ser museernas olika kunskapsdelar som ämnesövergripande byggklossar där vi ska ta fram metoder och verktyg för dels tillgängliggöra materialen och men också inspirera till egen verksamhet inom skolan. Museerna kan ge eleverna möjligheter att arbeta med autentiska källor, och att diskutera hur man kan tolka material på olika sätt och i vilken riktning olika tolkningar kan leda i t ex historieskrivningen (Kulturrådets omvärldsanalys 2001). Projektet Ett kit för skolan kommer att underlätta skolornas och allmänhetens möjligheter att aktivt forska om sina kulturmiljöer och kulturarv. Det kommer också att öka möjligheten för att möta flera skolors förfrågningar och behov då det pedagogiska ansvaret till större del inordnas i alla avdelningars ansvarsområden. I projektet ingår också att utarbeta en strategi när det gäller pedagogisk verksamhet utifrån länsmuseet länsansvar för konst. Slöjdcirkus i Västernorrland kommer tack vare vårt nationella och regionala slöjdklubbssamarbete att skapa mötesplatser i länets alla kommuner där vi kan väcka ett slöjdintresse hos barn och ungdomar och låta dem tolka och nytolka kulturarvet tillsammans med professionella slöjdare och museipedagoger. Slöjdklubbarna som byggs upp för barn och ungdomar runt om i Västernorrlands län kommer att användas för kulturarvsförmedling. Museipedagogerna får tillsammans med länshemslöjdskonsulenterna ett nätverk med intresserade barn och ungdomar inklusive slöjdledare i Medelpad och Ångermanland. Åtgärdsbehov: Länsmuseet Aktiv planering för att ekonomiskt och resursmässigt möjliggöra för uppsökande verksamhet i länet. Lokalhistorisk forskning Hembygdsrörelsen tar ett stort ansvar både för det insamlade materiella kulturarvet på hembygdsmuseerna men också för kulturmiljöerna i landskapet. Hembygdsföreningarna är kulturmiljövårdens ögon i landskapet som professor Per Ramqvist har uttryckt det. Deras roll är viktig och ofta underskattad av kulturmiljövårdens institutioner. Hembygdsrörelsen omfattar i Sverige 430 000 medlemmar och är den starkast växande folkrörelsen idag. I Västernorrland är ca 16 300 personer anslutna till en hembygdsförening. Hos hembygdsföreningarna finns lokal kunskap och inte minst lokalt engagemang och förankring. Föreningarna är självständiga och hänvisade till ideella insatser. Som regel saknas offentligt stöd annat än några tusenlappar i föreningsbidrag av respektive kommuner. Hembygdsföreningarna ligger utanför de offentliga kulturinstitutionernas och kulturpolitikens egentliga ansvarsområden. Samiska intressen tas tillvara av Västernorrlands sameförening. I samband med regeringens satsning på samiska frågor har projektet Ljusminne genomförts i samverkan med 17