Datum: 2010-09-01 Vår ref: ow/av Dnr: 2010/54-810 Justitiedepartementet 103 33 Stockholm Remissyttrande: Avtalad upphovsrätt(sou 2010:24) 1.Bakgrund Journalistförbundet är fack och yrkesförbund för drygt 17 000 journalister och därtill huvudorganisation enligt upphovsrättslagen, i första hand för skrivande journalister och pressfotografer. Journalistförbundet organiserar såväl litterära upphovsmän (som skriver för tidningar, tidskrifter och webbplatser) som pressfotografer, tidningstecknare och illustratörer, liksom medarbetare i radio och tv (inklusive TV-fotografer). Förbundet organiserar även dokumentärfilmare och allt fler journalister väljer att också publicera sig i bokform. I förbundet finns såväl frilansande som anställda journalister. Frilansjournalister är fria yrkesutövare, i de flesta fall småföretagare som driver näringsverksamhet. Journalistförbundet är medlem i ALIS, Bonus Presskopia, Copyswede samt den under 2008 bildade organisationen Bild upphovsrätt Sverige. Sammanfattning av förbundets yttrande: Vid en samlad bedömning av utredningens förslag kan vi inte annat än avvisa det. Utredaren har kommit till slutsatsen att upphovsmännen har en i allt väsentligt god position på marknaden, och därför behöver inga nya regler införas i lagen som stärker upphovsmännens ställning. Det är en felaktig utgångspunkt från utredarens sida som påverkar hela lagförslaget, även om det innehåller vissa bra enskildheter i övrigt. Vi ställer oss bakom förslaget att införa en rätt till skälig ersättning vid förhandsreglerade användningar, det vill säga lovliga nyttjanden, men avvisar att denna rätt begränsas till användare som bedriver förvärvsverksamhet
Vi avvisar också förslaget om upphovsrättens övergång i anställningsavtal. Det finns inget behov att införa den så kallade tumregeln i lagen. Utredarens påstående att förslaget skulle vara en kodifiering av tumregeln, som sägs gälla idag via praxis och doktrin, är fel. Förbundet ställer sig bakom förslagen till nyordning avseende den ideella och ekonomiska rätten till datorprogram, innebärande bland annat att den enskilde upphovsmannen får en starkare ställning vad gäller ideell rätt. Vi delar utredarens uppfattning att det är nödvändigt att behålla treårsgränsen för offentliga framföranden och överföringar. Reglerna om beställd porträttbild är otillfredsställande, såväl idag som i utredarens förslag. Dessa regler måste ändras så att medieföretag inte kan använda sig av en regel som ytterst syftar till att tillvarata privatpersoners intressen i deras avtalsrelationer med professionella fotografer. Konsekvenserna av det så kallade Röda Kors-målet och det så kallade SVT-målet måste också korrigeras av lagstiftaren, så att inte beställarpresumtion enligt den gamla fotolagen som egentligen upphörde den 1 juli 1994 fortsätter att gälla ändå, som slagits fast av Högsta domstolen och Svea hovrätt i dessa två avgöranden Vi tillstyrker förslagen om nya avtalslicenser i allt väsenligt. Det är dock viktigt att avtalslicenserna för undervisningsändamål och för intern information omfattar sådana framföranden och överföringar som regleras av 2 4 st URL, till exempel intranät (interna nätverk). Betydelsen av den upphovsrättsliga medlingslagen måste begränsas på samma sätt som idag, det vill säga inte kunna tillämpas på traditionella medieföretag som SVT och SR. 2. Om primäravtal (3 kapitlet URL): 2.1 Allmänna regler om upphovsrättens övergång (27 ) Det finns en stor flora av avtal på marknaden där begreppet överlåtelse används men som med utredarens terminologi snarare betyder upplåtelse. Om utredarens terminologi ska införas är det viktigt att det i förarbetena tydligt klargörs att begreppen överlåtelse och överlåtelse av nyttjanderätt är vanligt förekommande på den upphovsrättsliga marknaden men att dessa inte alls ska tolkas som (total)överlåtelse av upphovsrätten som sådan, det vill säga med den betydelse av överlåtelse som utredaren vill införa. När det gäller förslaget att i lagtext införa specialitetsprincipen och specifikationsgrundsatsen, läggs detta med utgångspunkt i att dessa principer inte är överordnade andra, mer allmänna tolkningsprinciper. Vi delar inte denna inställning. De rättsfall som utredningen hänvisar till, visar enligt vår uppfattning att dessa särskilda tolkningsregler just kommit att vara överordnade mer allmänna tolkningsprinciper. I övrigt hänvisar vi till KLYS remissyttrande på denna punkt. 2.2 Överlåtelse- och upplåtelseförbud (28 ) Vi tillstyrker förslaget till bestämmelse, och hänvisar även i denna del till KLYS remissyttrande. Vi vill poängtera att det lagtekniskt är tillfredställande att datorprogram som huvudutgångspunkt omfattas av bestämmelsen, men att denna verkskategori sedan blir föremål för ett undantag.
2.3 Jämkningsregel (29 ) Vi avstyrker förslaget. Det kommer inte i tillräcklig omfattning till rätta med de missförhållanden som finns på den upphovsrättsliga avtalsmarknaden. Det faktum att det på reklam- och marknadsföringsområdet och i andra, mer udda, branscher må råda en tillfredställande balans mellan producenter och upphovsmän är inte skäl nog för att avstå från att för mer traditionella upphovsmannagrupper, skapa regler som kommer till rätta med missförhållandena. I tvisten vid Skånska hovrätten (målet T-1512-07 av 3 april 2008) om den så kallade Jourläkarboken, visade det sig att 36 Avtalslagen inte var ett tillräckligt starkt verktyg för att kunna säga upp ett förlagsavtal, då upphovsmännen efter samarbetssvårigheter med förlaget ville avbryta samarbetet. Att mot bakgrund av denna dom, jämte all annan dokumentation som utredaren tagit del av från olika upphovsmannaorganisationer, komma till den slutsatsen att ingen behöver göras annat än att föra in 36 Avtalslagen i URL, är oacceptabelt. Journalistförbundet får dagligen bevis på de enskilda upphovsmännens svaga förhandlingsposition via konkreta förhandlingsärenden och rapporter från medlemmar som anser sig utsatta för svartlistning om de inte skriver på oskäliga avtal där uppdragsgivaren kräver alla rättigheter utan extra ersättning.. De flesta upphovsmän väljer att inte ta strid mot ett medieföretag som ställer långtgående krav på rättigheter. Ett skäl till rädslan är att utvecklingen inom mediebranschen gått dit hän att fler och fler dagstidningar, radiostationer och så vidare ägs av allt färre och större företag/koncerner. En konflikt med en uppdragsgivare är i värsta fall automatiskt en konflikt med flera andra. Till skillnad från andra upphovsmannagrupper, vars motparter i första hand vill tjäna pengar på medieinnehållet genom att bjuda ut det till enskilda mediekonsumenter, har vi motparter som snarare använder den ekonomiska potentialen i upphovsrättsligt skyddat material för att minska sina kostnader. På framför allt dagstidningsområdet är det primära syftet från medieföretagens sida med att överlåta nyttjanderätt vidare till andra företag, inte att tjäna pengar på denna överlåtelse. Syftet är istället att erbjuda varandra gratismaterial. Denna utveckling ska relateras till att dagstidningsbranschen, liksom de aktörer som finns inom kommersiell radio, alltså tillhör några få koncerner. I allt högre grad handlar det om en utveckling med ökad likriktning av medieinnehållet, och där denna koncentration av ägandet av bland annat radiostationer och dagstidningar leder till att enskilda upphovsmäns förhandlingsposition försämras i takt med att mediekoncernerna förvärvar nya medier. Som en motvikt finns här den individuella upphovsrätten. Förslaget från utredaren om att skälig ersättning alltid ska utgå i relation till nyttjandets omfattning är ett steg i rätt riktning, som visar att gratismaterial inte är en ordning som lagstiftaren ställer sig bakom. Trots detta är frågan om möjligheten för den enskilde upphovsmannen att jämka oskäliga avtalsvillkor central. Förslaget från utredaren, till exempel när det gäller den lagtekniska lösningen att föra in 36 avtalslagen i URL, kommer inte att vara till någon nytta, eftersom möjligheten att avtala bort rätten till skälig ersättning ändå kommer att finnas och utnyttjas. 2.4 Utgivningsplikt med mera (30 ) Vi avvisar förslaget. Den föreslagna regeln är inte tillräcklig för att ge upphovsmannen rimligt rättsligt skydd. Relationen till förslaget till övergång av upphovsrätt i anställningsavtal kommenteras närmare under 33 nedan.
2.5. Rätt till skälig ersättning (31 ) Vi tillstyrker förslaget i huvudsak, men bestämmelsen måste kompletteras och utvidgas. Bestämmelsen måste också göras tvingande. Vi ser, liksom utredaren, behov av att rätten till skälig ersättning inte bara ska gälla vid otillåtna förfoganden som enligt gällande rätt - utan även vid tillåtna, det vill säga lovliga, förfoganden. Det bör vidare vara så att rätt till skälig ersättning också gäller då upphovsmannens avtalspart överlåter nyttjanderätt vidare till tredje man (jmf 28 URL), vilket utredningens förslaget inte tycks innebära. Som ett konkret exempel kan nämnas en fotograf som upplåter bilder till en bildbyrå, som den sedan överlåter vidare till olika slutanvändare. Rätten till skälig ersättning mot bildbyrån måste rimligen även omfatta förfogandena från bildbyråns avtalsparter, till exempel olika tidningsföretag. Det faktum att denna rätt går att avtala bort riskerar att göra bestämmelsen meningslös. Den måste alltså vara tvingande. Den föreslagna bestämmelsen löser inte heller problemet med låga ersättningar utan tenderar snarast att låsa dem på alltför låga nivåer. 2.6 Arbetsgivarens rätt vid anställningsavtal (33 ) Vi avvisar förslaget och motsätter oss att i lagtext införa den så kallade tumregeln. Vi uppfattar att den ensamrätt som inte fanns med då förslaget först presenterades men som lagts till i det slutliga förslaget, i princip har samma innebörd som i de på marknaden förekommande förlagsavtalen: det vill säga exklusivitet - en exklusivitet som inom förlagsområdet är begränsad till utgivning av verket i bokform, en ensamrätt som upphör så fort boken sålt slut i lager och inga ytterligare upplagor produceras. Några sådana begränsningar i exklusiviteten (och nyttjanderätten) är inte aktuella i det föreliggande förslaget till 33. Journalistförbundet delar inte uppfattningen att ensamrätt idag är gällande rätt inom ramen för den existerande tumregeln. Ett konkret exempel på konsekvensen av förslaget på tidningar och tidskrifter: En upphovsman, som är anställd på en organisationstidskrift som inte har kollektivavtal med explicit innehåll om upphovsrätt, slutar sin anställning. Då uppkommer frågan om han/hon själv vill använda de texter eller bilder som åstadkommits i tjänsten, eller upplåta dem för användning till något annat medieföretag. I dagsläget finns inga lagliga hinder för upphovsmannen att efter anställningens upphörande själv använda det material han/hon åstadkommit, och heller inga hinder att licensiera materialet för användning till en annan användare. Utredningens förslag skulle dock förhindra det. En konsekvens av förslaget är därför att sådana inlåsningseffekter som utredningen i andra sammanhang anser vara icke önskvärda, uppstår för anställda upphovsmän och utövande konstnärer; förslaget om nyttjandeplikt i 30 URL gäller inte verk och närstående rättigheter som skapas inom ramen för anställningsavtal. En annan konsekvens skulle kunna bli att licensering inom ramen för existerande och tillkommande avtalslicenser försvåras genom att delar av olika upphovsmannaorganisationers repertoar omfattas av en regel om arbetsgivarens ensamrätt.
Utredningens utgångspunkt tycks vara att den föreslagna tumregeln med ensamrätt inte ska påverka existerande avtal, till exempel kollektivavtal. Men långt ifrån alla kollektivavtal har ett explicit avtalsinnehåll i denna del, till exempel om upphovsmannens rätt att själv vidareanvända sina verk. Mot den bakgrunden kan därför den föreslagna bestämmelsen komma att komplettera/fylla ut existerande kollektivavtal i långt större omfattning än vad utredaren tänkt sig. Påpekandet i utredningen att den arbetsrättsliga lojalitetsplikten i realiteten medför att gällande rätt innebär exklusivitet är inte korrekt. Påståendet har som utgångspunkt att anställningsförhållandet och det upphovsrättsliga skyddet skulle gå hand i hand rent tidsmässigt. Så är givetvis inte fallet. Många journalister arbetar i olika tidsbegränsade anställningar och kan ha flera arbetsgivare på kort tid. I sammanhanget bör också pekas på den allt vanligare användningen av så kallade bemanningsföretag, en ordning som innebär att upphovsmannen är anställd av ett företag (bemanningsföretaget) men arbetar för och får arbetsledning av ett helt annat företag (det inhyrande). Någon nyttjanderätt eller ens upphovsrätt med ensamrätt lär bemanningsföretaget inte ha behov av. Utredaren anser att med ensamrätt motiveras av konkurrens eller sekretesskonflikter som kan uppstå i ett anställningsavtal. Dessa argument till stöd för den nu föreslagna exklusiviteten är även de felaktiga. En konkurrensregel inom arbetsrätten i det enskilda fallet kan vara så beskaffad att den riktar sig mot vissa direkta konkurrenter till upphovsmannens arbetsgivare, till exempel en konkurrerande lokaltidning, medan en annan aktör en tidning i en annan del av landet eller som ges ut utomlands inte på samma sätt behöver omfattas av ett konkurrensförbud. I fallet med bemanningsföretag kan däremot denna konkurrens eller sekretesskonflikt snarare finnas i relationen med det inhyrande företaget än med bemanningsföretaget där upphovsmannen är anställd Mot denna bakgrund avvisar vi förslaget till 33 URL i dess helhet. 2.7 Datorprogram och anställningsavtal (34 ) Vi tillstyrker förslaget och välkomnar att den ideella rätten åter är upphovsmannens. Nuvarande lagstiftning kan uppfattas så att arbetsgivaren fått ideell rätt till namnangivelse, vilket strider mot den ideella rättens allmänna syften. 2.8 Treårsgränsen för internetanvändning och offentliga framföranden (35 ) Vi tillstyrker förslaget. Som framgår av Högsta domstolens dom i NJA 2010 s. 135 (tumnagelsfotografier) äger ett förfogande på internet rum från det att materialet läggs ut, till dess att det tas bort. Det handlar om ett fortgående (perdurerande) förfogande och inte om ett momentant. Av det aktuella avgörandet framgår också att spridning och utgivning i upphovsrättslig mening inte kan ske via Internet, vilket tidigare varit underätternas tolkning av gällande rätt. Mot denna bakgrund är det viktigt att nuvarande 30 behålls i den del det gäller offentliga framföranden och överföringar till allmänheten. Det är därför positivt att utredningen ser behov av att regeln finns kvar, även om reglerna om ensamrätt i nuvarande 30 URL flyttas till ett annat lagrum. Det är också bra att det korshänvisas från flera av de närstående rättigheterna i 5 kapitlet i URL till 35 URL, då fotografier som inte skyddas
som verk kommer att likställas med fotografier som har verksskydd, vilket inte är fallet idag. Mot bakgrund av den ökade betydelse som interna nätverk har fått är det nödvändigt att även tillgängliggörande enligt 2 4 st omfattas av denna treårsgräns. 2.9 Särregler vid filmavtal (39 ) Vi avvisar förslaget. Som framgår ovan motsätter vi oss förslaget i 33 om upphovsrättens övergång i anställningsavtal. Förslaget innebär att prestationer för film och TV, precis som idag, ska omfattas av en särskild presumtionsregel, dock med något annorlunda lydelse. Film- och TV-produktioner består i ganska stor omfattning av medverkande som är anställda. För sådana upphovsmän och utövande konstnärer kan man uppfatta utredningens förslag så, att den här aktuella presumtionsregeln ska gälla parallellt med förslaget till 33. I vilken mån lex-specialis-principen ska innebära att 39 URL tar över i förhållande till 33 är oklart. Det skulle vara fullt möjligt att 33 och 39 gällde parallellt. I den mån denna regel ska behållas menar vi att det är nödvändigt med en tydlig rätt till skälig ersättning, motsvarande utredningens förslag till 31 URL. Det framgår inte av utredningens förslag att ersättningsrätten ska gälla medverkande som omfattas av filmverkspresumtionen. 2.10 Beställd porträttbild (37 ) Vi avvisar förslaget. Den föreliggande regeln om beställd porträttbild bör begränsas till att det endast är fysiska personer som ska kunna åtnjuta beställarrätt just när det gäller porträttbilder. Regelns utformning idag utesluter inte att juridiska personer i form av medieföretag får samma förmåner som privatpersoner. Genom Högsta Domstolens dom i det så kallade Röda Kors-målet (NJA 2004, s 363) har reglerna om beställd bild enligt fotografilagen kommit att bli gällande för avtal som träffats efter 1 juli 1994, trots att fotografilagen då upphörde att gälla. Att denna allmänna beställarregel fortfarande gäller, under förutsättning att fotograf och uppdragsgivare ingått avtal före 1 juli 1994, bekräftades av Svea Hovrätt i målet T-2283-06. Kontentan av dessa domar är att uppdragsfotografering alltjämt omfattas av en beställarregel om parterna i något hänseende haft uppdragsavtal före juli 1994. Detta rättsläge är inte rimligt och det kan inte ha varit lagstiftarens avsikt när rättsskyddet för fotografi integrerades i URL att presumtionen fortfarande ska gälla på nya uppdragsavtal. Lagstiftaren måste aktivt korrigera effekten av Röda Kors-målet. 3. Ang avtalslicenser (3e kapitlet URL) 3.1 Behörighet att träffa avtalslicensavtal (42 a ) Vi är kritiska till de kriterier som ställs upp i förslaget. Att olika organisationer inom ramen för en civilprocess mer eller mindre ska tävla om att vara bäst är inte en rimlig ordning. Inte minst som detta kriterium ska gälla parallellt med mest representativ. Förslaget från utredaren lämnar utrymme för godtycke och det kan öppna upp för omfattande rättsprocesser. Det försvårar för olika användare som därmed måste göra en bedömning till exempel om vem som är bäst. 3.2 Fördelning av avtalslicensersättningarna (42 b och 42 c )
I utredarens förslag finns inget konkret uttalat om hur pengar som genereras via avtalslicenser kan användas. Även om individuell fördelning är en självklar huvudregel är det enligt vår bedömning nödvändigt att i lagförarbetena för de nya avtalslicenserna för undervisningskopiering och intern information - på samma sätt som tidigare skedde i proposition 1979/80:1328(se till exempel sid 19 f) - klargöra att stipendier är ett legitimt sätt att använda de medel som genereras från avtalslicenserna för intern information respektive undervisningsändamål. Skälet till denna inställning är att det för vissa upphovsmannagrupper kan vara så små summor som tillkommer enskilda upphovsmän att det inte är motiverat med individuell fördelning. Omsättningen på relevanta upphovsmän bland dem som skriver texter som återges i tidningar och tidskrifter är stor. Dessa upphovsmän kan på grund av omsättningen inom denna upphovsmannagrupp inte i någon större utsträckning förväntas återkomma de påföljande åren för att få ytterligare tillkommande ersättning. Istället har upphovsmännen ett år bytts ut med helt nya upphovsmän året därefter. Kostnaderna för att fördela medlen individuellt kan därför i många fall väsentligt överstiga de belopp som betalas ut. Som framgår av sid 221 f. i betänkandet sker individuell fördelning av de bildersättningar som inkasseras via Bonus Presskopia till fotografer, tecknare och bildkonstnärer, en fördelning i vilket förbundet och dess medlemmar ingår. Till skillnad från upphovsmän till artiklar är fotografer och tecknare upphovsmannagrupper som inte alls på samma sätt successivt byts ut utan en och samma upphovsman förekommer under ett antal år. I detta fall är också individuell fördelning mer ändamålsenlig. 3.3 Framställning av exemplar inom myndigheter och företag, samt för undervisningsändamål (42 b och 42 c ) Vi tillstyrker att möjligheten att träffa avtalslicensavtal avseende mångfaldigande för intern information även ska omfatta andra tekniker än reprografisk kopiering, och inte vara begränsad till utgivna verk. Men förutom rätten att mångfaldiga behövs också rätt att tillhandahålla skyddade prestationer inom ramen för så kallade intranät enligt 2 4 st URL, det vill säga för större slutna kretsar, för förvärvsverksamhet. Detta behov finns kanske i än högre grad för undervisningsändamål. Vi delar dock utredarens uppfattning att det skulle föra för långt att även låta dessa avtalslicenser omfatta tillgängliggöranden för allmänheten enligt 2 3 st URL. Det har visat sig vid Bonus Presskopias förhandlingar med Sveriges Kommuner och Landsting att gymnasieskolor tillhandahåller i förhållandevis stor omfattning skyddat material via interna nätverk. Vår bedömning är därför att det finns ett starkt klareringsbehov, som endast kan hanteras så att Bonus Presskopias mandat, och avtalslicenserna i 42 b och 42 c URL, vidgas till framföranden och överföringar inom större slutna kretsar, för förvärvsverksamhet. 3.4 Biblioteks och arkivs rätt att digitalisera skyddat material (42 d ) Vi tillstyrker förslaget. 3.5 Återanvändning av material som förekommit i radio- eller TV-sändning (42 e ) Syftet är vällovligt men förslaget oklart när det gäller vilka företag som ska komma ifråga för denna avtalslicens. Att förslaget ska gälla samma företag som den nu gällande
avtalslicensen i 42 e URL är inte ett tillfredställande svar från utredningen. Nuvarande ordning bygger på att radio och TV-företagen får ett regeringstillstånd, därför kan inte den ordning som föreslås och som innebär att ordningen med regeringstillstånd försvinner, jämföras med nuvarande lagstiftning. Som förslaget nu är formulerat i lagtexten kan alla företag komma ifråga för denna avtalslicens, som till exempel kan komma att omfatta ett stort antal webbplatser, bara företaget ifråga bedriver radio- eller TV-sändning - vilket kanske vissa aktörer skulle kunna anse utgöras av webb-tv. Vi vill understryka vikten av att den upphovsrättsliga medlingslagen inte omfattar denna avtalslicens. Skälet är att avtalslicensen för radio och TV-företag, till skillnad från övriga avtalslicenser, inte handlar om någon udda, apart användare utan om nyttjanden där enskilda upphovsmän själv skulle kunna sälja sitt material. Det bör understrykas att Sveriges Television, TV4 och Sveriges Radio är mycket stora medieföretag, som dagligen träffar primäravtal med en stor mängd upphovsmän, inte minst upphovsmän som är medlemmar i Svenska Journalistförbundet. 3.6 Generell avtalslicens (42 a URL), formella krav på avtalslicensavtal och individuellt förbud Vi tillstyrker förslaget, och noterar med tillfredställelse att den upphovsrättsliga medlingslagen inte kan komma ifråga för denna avtalslicens. I denna paragraf krävs ett explicit avtalsinnehåll för att avtalet ska vara just ett avtalslicensavtal. Det bör vara ett krav för alla sådana avtal. Ingen som helst tvekan ska råda mellan de avtalstecknande parterna om att avtalet omfattar andra rättsinnehavare än de som är medlemmar i eller företräds direkt av den licensgivande organisationen. Rätten att meddela förbud mot användning inom ramen för avtalslicenser bör vara förbehållen den fysiske upphovsmannen och dennes efterlevande. Om lagstiftaren ändå skulle anse att det ska vara möjligt för en rättighetsinnehavare i form av ett företag att meddela förbud, är det viktigt att förtydliga på vilket sätt ett korrekt sådant förbud ska vara utformat och att företaget ifråga måste vara rättsinnehavare. Rättsinnehavaren måste också kunna specificera förbudet på verksnivå eller i vart fall genom att namnge relevanta upphovsmän. Det faktum att upphovsrättsligt skyddat material införts i en dags- eller veckotidning är inte tillräckligt för att tidnings- eller tidskriftsföretaget ska kunna vara rättsinnehavare. Förvissa kan skyddat material framtaget av anställda förekomma och eventuellt ge en sådan rättsposition, men därtill kan förekomma material från frilansande skribenter/fotografer, liksom texter/bilder skapade av upphovsmän anställda i ett helt annat företag än det som meddelar förbud. En väsentlig del av innehållet i dags- och veckotidningar kan också innehas av andra externa rättighetshavare (nyhetsbyråer, bildbyråer, förvaltningsorganisationer). Om en användare skulle få rätt att undanta verk bara för att verket förekommit i företagets produkter vid något tillfälle, skulle det få effekt på verket ifråga även i andra produkter/andra kopieringsunderlag som getts ut av andra medieföretag (jämför till exempel Dagens Nyheters publicering av en del av Stieg Larssons Millenium-trilogi 2007). Med vänlig hälsning SVENSKA JOURNALISTFÖRBUNDET
Agneta Lindblom Hulthén /Förbundsordförande