Journalistförbundet avvisar utredningens förslag i sin helhet. Vi motiverar vårt ställningstagande i det följande.

Transkript

1 Datum: Vår ref: Pär Trehörning Dnr: 12/ Justitiedepartementet Stockholm Att Monika Bergström Remissyttrande Olovlig fotografering (Ds 2011:1) Journalistförbundet avvisar utredningens förslag i sin helhet. Vi motiverar vårt ställningstagande i det följande. Inledning Lagförslaget innebär ett principgenombrott: En kraftigt utvidgat förbud mot att ta fotografier vilket inskränker yttrandeoch informationsfriheten. En förskjutning av ansvaret för bild från publiceringsbeslut till fotograferingstillfället vilket urholkar utgivarens grundlagsfästa ensamansvar och självständiga rätt att fatta beslut om vad som ska publiceras. Lagförslaget innehåller också svåra avvägnings- och definitionsproblem av vad som är tillåtet och inte tillåtet. Principgenombrottet och hur grundlagarna indirekt berörs Idag är det förbjudet i Sverige att ta bilder på militär- och skyddsanläggningar. I övrigt är fotografering fri till skillnad mot andra länder. Det är alltså inte olagligt att ta bilder på fester i någons lägenhet, på badstranden, på allmänna möten etc. Allmänheten är van vid att ingen kan förbjuda dig att ta en bild, även om vett och etikett i vissa fall kanske kräver att du först frågar. Men det är inte olagligt. Lagförslaget vänder upp och ner på detta. Går lagförslaget igenom måste tillstånd ges innan bilden tas i de situationer som är uppräknade i lagtexten. Förbundet

2 återkommer till lagtolkningsdelen, men vill först lämna några principiella ståndpunkter. 2 Utredaren konstaterar själv att rätten att ta bilder ryms inom den grundlagsfästa yttrande- och informationsfriheten, både i svensk lagstiftning och i EU-rätt. Även om lagförslaget inte innebär någon direkt grundlagsändring, berör det på flera sätt svensk grundlag. Som utredaren själv konstaterar: Det är därför nödvändigt att noga överväga förhållandet mellan en kriminalisering av fotografering å ena sidan och yttrande- och informationsfriheten samt de ramar som gäller för begränsning av dessa friheter å andra sidan. 1 Det är korrekt att det måste ske en så kallad proportionalitetsavvägning. Lagstiftaren måste utreda och konstatera att begränsningen av yttrande- och informationsfriheten inte går utöver vad som är nödvändigt med syftet med begränsningen. Den får inte heller sträcka sig så långt att den hotar den fria åsiktsbildningen. Utredaren konstaterar att en kriminalisering av integritetskränkande fotografering kan förenas med yttrande- och informationsfriheten. Men detta konstaterande utreds inte tillräckligt enligt förbundet. Det hade varit naturligt, framför allt med tanke på det nära sambandet med yttrande- och informationsfriheten, att först utreda om de brott och straff som redan finns för att skydda den personliga integriteten kan förstärkas eller förbättras ur integritetssynvinkel. Utredningen redovisar nämligen några av de ganska få rättsfall som finns med fotografering och filmning i smyg. I de allra flesta fall har de som tagit dessa bilder/filmer straffats för förtal, hemfridsbrott eller liknande. Det saknas således varken kriminalisering eller sanktioner. Men utredaren konstaterar att detta inte räcker. Fotograferingen i sig är en kränkning, och en allvarlig sådan. 2 Förbundet saknar en genomgång av lagstiftningen och rättstillämpningen inom dessa områden och en grundlig utredning om förändringar i redan befintlig lagstiftning skulle kunna stärka den personliga integriteten. Dessutom finns ingen undersökning eller analys som visar att utredaren har rätt i sitt allmänt hållna påstående att fotografering i sig generellt sätt är en allvarlig kränkning. 1 Ds 2011:11, sid 21 2 Ds 2011:11, sid 18

3 3 Frånvaron av granskningar enligt ovan innebär att förbundet redan på denna grund måste avfärda lagförslaget. Förskjutningen av ansvaret för bilder Utredningen konstaterar: Det är också av vikt att ansvaret för ställningstaganden som rör publiceringen inte i alltför hög grad förskjuts från utgivaren till den enskilde fotografen. 3 Konstaterandet är korrekt, men ändå föreslår utredningen just detta och detta utan att i grunden utreda konsekvenserna av sitt förslag. Den förändringen är allvarlig. Den urholkar nämligen en av grundpelarna i TF och YGL - utgivarens ensamansvar. Mycket vanligt inom professionell nyhetsbevakning är att fotografen uppmanas att ta bilder, utan att behöva tänka på hur eller om de ska publiceras. Det är sedan fotograf och bildchef som på redaktionen efteråt går igenom de bilder som kan publiceras. Urvalet görs med utgångspunkt från TF:s och YGL:s regler samt de pressetiska regler som branschen själv har utvecklat. Yttersta ansvaret och sista ordet har utgivaren för vad som publiceras. Till det kommer att fotografen vid fotograferingsögonblicket har en så kallad yrkesregel att följa: Visa hänsyn vid fotograferingsuppdrag samt vid anskaffning av bilder, särskilt i samband med olyckor och brott. 4 Branschen har således tagit på sig ett ansvar att ta hänsyn och att så långt möjligt undvika att kränka en persons integritet vid fotograferingstillfället. TF och YGL har i sin brottskatalog både brotten förtal och olaga hot, vilket utgivaren ska ta hänsyn till vid publicering. Sammantaget anser förbundet att det redan idag finns såväl lagar som branschöverenskommelser som väl skyddar den personliga integriteten. Definitions- och avvägningsproblem Tillämpningen av lagen kommer att innebära svåra definitionsproblem. Dessutom är motiveringarna till lagförslaget motsägelsefulla enligt förbundet. 3 Ds 2011:1, sid Spelregler för press, TV och radio, utgiven av Pressens samarbetsnämnd, mars 201, sid10, yrkesregel 10.

4 Lagen är till för att skydda den personliga integriteten. Personlig integritet är som orden antyder just personlig och uppfattas olika. Ändå ska fotograferingen för att vara straffbar på ett typiskt sätt kränka den personliga integriteten. 4 Av specialmotiveringen framgår att: Offrets uppfattning om vad som är kränkande har ingen avgörande betydelse. 5 Vi får inte detta att gå ihop. Vad är det egentligen som ska skyddas? Enskild person som blir fotograferad eller allmänhetens uppfattning vad som för stunden är tillåtet att ta bild på? Kriterierna påträngande och närgånget är dessutom subjektiva värderingar som uppfattas olika och där ytterst endast domstol kan avgöra vad som är tillåtet eller ej. Men den enskilde fotografen kommer att på plats tvingas göra juridiska överväganden under stor tidspress. Framför allt professionell nyhetsfotografering kännetecknas av ett mycket högt tempo och behov av att snabbt kunna uppfatta olika skeenden. I många situationer handlar det om att fotografen har delar av minuter på sig att bestämma sig för att ta bilden eller ej. Idag tar fotografer många fler bilder än som publiceras. Det är så att säga bättre att ta bilden även om den inte publiceras jämfört med att avstå en bild som efter bedömande på redaktionen mycket väl hade kunnat publiceras. Om lagförslaget går igenom måste fotografen i fotograferingsögonblicket fråga sig om han/hon just då typiskt sett allvarligt kränker den person han/hon just ska fotografera. Är jag för närgången nu? Är jag påträngande? När den bedömningen är färdig är fotograferingstillfället förlorat. Det finns en påtaglig risk att fotografen, för att slippa göra fel och bli kriminell, avstår från att ta bilden. Denna självcensur innebär att informationsfriheten inskränks. Undantaget för kriminalisering Det ska inte vara ett brott om fotograferingen är försvarlig. Som exempel på detta nämns nyhetsförmedling, och i specialmotiveringen journalister och yrkesfotografer. Förbundet vill påpeka att varken yrkesfotograf eller journalist är någon skyddad titel. Vem som helst får kalla sig yrkesfotograf/journalist. Även om undantaget på sitt sätt underlättar professionellt journalistiskt arbete, vill Journalistförbundet inte att journalister behandlas särskilt i lagstiftningen. Som utredningen själv framhåller bygger fotograferingsrätten på den grundlagsenliga yttrande- och informationsfriheten. Den rätten tillkommer alla enskilda individer. 5 Ds 2011:1, sid 46

5 Det undantag utredningen föreslår innebär inget skydd för amatörfotografer. Dessutom blir det allt vanligare att konsumenter av medier skickar in egna bilder till medieredaktioner. Det är också en del av informationsfriheten som kommer att inskränkas genom lagförslaget. Allmänna synpunkter Det offentliga rummet inskränks alltmer. Förbundets medlemmar möter allt oftare väktare utanför gallerior och andra inbyggda, tidigare öppna platser, som myndigt förklarar här får du inte fotografera, här är privat område. Förbundet får återkommande information från sina medlemmar om att det redan nu vid olyckor och andra händelser förekommer att ordningsmakten tar sig rätten att förhindra eller försvåra fotografering genom att mota bort fotograferna. Det uppfattar förbundet som ett slags förhandscensur, vilket är förbjudet i grundlag. Lagförslaget spär på denna inskränkning. Dessutom finns en påtaglig risk att förslaget uppfattas som ett allmänt fotoförbud av allmänheten. Förbundet har redan fått sådana signaler, trots att detta ännu bara är ett förslag. Sammanfattning Lagförslaget innebär ett principgenombrott vars konsekvenser inte är tillräckligt utredda, det urholkar det grundlagsenliga ensamansvaret, kriterierna för kriminaliseringen är svårdefinierade och försvarlighetsrekvisitet omfattar inte allmänhetens rätt att ta bilder. På sikt hotar detta informationsfriheten och därmed yttrandefriheten och i det längre perspektivet också den demokrati som vilar på yttrandefriheten. Förbundet avvisar därför lagförslaget. Med vänlig hälsning SVENSKA JOURNALISTFÖRBUNDET 5 Agneta Lindblom Hulthén Förbundsordförande