Stockholm den 13 april KLYS och Copyswedes gemensamma svar på frågorna från Utredningen om vissa civilrättsliga förvaltningsärenden (Ju 2011:15)

Transkript

1 Stockholm den 13 april 2012 Till Regeringskansliets utredningsavdelning Att: Peter Krikström Malmö KLYS och Copyswedes gemensamma svar på frågorna från Utredningen om vissa civilrättsliga förvaltningsärenden (Ju 2011:15) Presentation KLYS och Copyswede har av utredningen Ju 2011:15 givits möjlighet att lämna synpunkter i vissa upphovsrättsliga frågor. Här nedan följer våra, i vissa delar preliminära, svar på de frågor som utredningen ställer. KLYS och Copyswede kommer genom sina experter i utredningen att eventuellt utveckla svaren nedan under utredningens gång. 1. Tillstånd för vissa arkiv och bibliotek att framställa exemplar av skyddade verk (16 4 st URL) a) Behövs enligt er uppfattning inskränkningen i 16 URL till förmån för andra arkiv och bibliotek? Inskränkningar i upphovsrätten har stor betydelse för upphovsmannen och bör användas restriktivt. Om de ändå anses nödvändiga av praktiska skäl bör lagstiftaren välja de minst ingripande åtgärderna. Inskränkningarna ska vara begränsade och tydligt preciserade. Av denna anledning är KLYS och Copyswedes principiella inställning till inskränkningar att de bara ska införas, alternativt behållas, om det finns ett legitimt samhälleligt intresse som motiverar dem och att lagstiftaren i så fall ska iaktta stor försiktighet. Utnyttjanden av upphovsrättsligt skyddade verk och prestationer ska, enligt KLYS och Copyswede, så långt det är möjligt grundas på avtal. KLYS och Copyswedes svar på frågan ovan är nej. Behovet av tillstånd enligt 16 har sedan lagens tillkomst varit mycket begränsat. Såvitt vi förstår har endast ett fåtal tillståndsärenden förekommit som utfärdats till förmån för vissa andra arkiv och bibliotek. Det är heller inte troligt att behovet kommer att öka i en sådan omfattning att inskränkningen fortsatt kan motiveras. Därför menar KLYS och Copyswede att bestämmelsen inte behövs och bör utmönstras ur lagen. Om behov mot förmodan uppstår kan situationen lösas med en avtalslicens inom ramen för det förslag till generell/särskild avtalslicens som regeringen inom kort kommer att föreslå i en proposition till riksdagen. Genom denna nya avtalslicensbestämmelse ges de berörda institutionerna en möjlighet att lösa ett eventuellt i framtiden uppkommande behov.

2 b) Vilken myndighet förvaltningsmyndighet eller domstol anser ni bör handlägga Om det skulle visa sig att det trots allt finns ett verkligt behov för andra bibliotek och arkiv att erhålla tillstånd, vill KLYS och Copyswede be om att få återkomma om vilken myndighet som bör handlägga ärendena. Vi anser dock att handläggning i domstol i så fall ligger nära till hands, bl a eftersom tillståndet rör upphovsmannens ensamrätt, d v s i realiteten en äganderätt. 2. Förfoganden till förmån för personer med funktionshinder (17 andra stycket URL) För en utförligare beskrivning av upphovsmännens syn på inskränkningen i 17 2 st URL se vidare KLYS medlemsorganisationer Författarförbundets och Läromedelsförfattarnas yttranden. a) Finns det enligt er uppfattning behov av tillståndskrav i 17 andra stycket? Ja, KLYS och Copyswede anser att det fortfarande finns ett stort behov av tillståndskrav i 17 andra stycket. Systemet har blivit så pass mycket mer omfattande än vad som var fallet när inskränkningen infördes, både genom den tekniska utvecklingen och genom den utvidgning som skedde i samband med införande av infosoc-direktivet, att behovet av en ändamålsenlig kontroll över nyttjandets omfattning är mer nödvändigt än någonsin. Detta av såväl ordnings- som legitimitetsskäl. b) Skulle ett helt eller delvis avskaffat tillståndskrav enligt er uppfattning innebära ett alltför stort ingrepp i upphovsrätten? Ja, absolut (jfr ovan). I synnerhet mot bakgrund av hur bestämmelsen och dess tillämpning utvecklats sedan bestämmelsens tillkomst. KLYS och Copyswedes uppfattning är att behållandet av tillståndskravet i 17 andra stycket URL är en absolut nödvändighet, eftersom bestämmelsen tillåter ett så pass omfattande nyttjande och ingrepp i upphovsmannens ensamrätt. c) Vilken myndighet - förvaltningsmyndighet eller domstol anser ni bör handlägga KLYS och Copyswede har förståelse för utredningsdirektivens slutsats att handläggningen bör hanteras av annan instans än regeringen, även om vår bedömning är att regeringens handläggning fungerat väl hittills. Vi har dock inte något färdigt förslag på vilken myndighet som är bäst lämpad att hantera ärendena i framtiden, och ber därför om att få återkomma i denna del. d) Finns det enligt er uppfattning behov av att ändra eller komplettera bestämmelserna i 3 UF och, i så fall, på vilket sätt? Ja. En lagstiftning som innehåller inskränkningar eller vilket blir ännu tydligare tvångslicenser måste för att kunna anses som legitim om möjligt förses med någon form

3 av möjlighet för upphovsmannen att bedöma och påverka tillämpningen. Ett sådant krav har också en ideellrättslig aspekt på så sätt att upphovsmannen ska kunna ha kontroll över på vilket sätt hans eller hennes verk används. Det är svårt för en enskild upphovsman att följa och ha kontroll över verk som nyttjas enligt 17 andra stycket. KLYS och Copyswede efterfrågar därför ett tydligare rapporteringssystem kopplat till tillståndsbestämmelsen, för att garantera och ge legitimitet till systemet i sig. Se vidare Författarförbundets och Läromedelsförfattarnas remissyttranden, där argumentationen kring nödvändiga ändringar och kompletteringar i 3 UF utvecklas. e) Anser ni att bestämmelserna i 3 UF bör sanktioneras? Ja, det anser vi. Det sker alltmer sällan att upphovsmannen får meddelande om användning av dennes verk. Jfr ovan. Bestämmelserna i 3 UF är av central betydelse för legitimiteten i dagens system. Ett sätt för lagstiftaren att markera vikten av att bestämmelserna efterlevs är att de kombineras med någon form av sanktion. KLYS och Copyswede anser att en lämplig sanktion kan vara att ett meddelat talbokstillstånd upphävs. 3. Beslut enligt medlingslagen a) Har er organisation erfarenhet av medling? Ja, Copyswede har det. Copyswede licensierar ett hundratal svenska och utländska TV-kanaler för vidaresändning. Copyswede företräder rättighetshavare på sådant sätt att bestämmelserna om avtalslicens i 42 a och f URL blir tillämpliga på dessa avtal. Efter att samtliga vidaresändningsavtal sagts upp till upphörande den sista januari 2009, för att omförhandlas, inleddes förhandlingar om villkoren för vidaresändningen, bl.a. avseende SVT:s kanaler. I februari 2009 strandade några operatörer förhandlingarna just avseende SVT:s kanaler och begärde att regeringen skulle utse en förlikningsman enligt lagen om medling i vissa upphovsrättstvister. Till förlikningsman utsågs då hovrättslagmannen Magnus Göransson. Ett första medlingssammanträde hölls i maj Efter knappt 18 månaders aktiv medling kunde ett avtal träffas i oktober 2010, med giltighet från den 1 februari 2009 till och med den 31 januari Sedan förhandlingen med en större operatör kring nya villkor för de utländska kanalerna i Copyswedes utbud, strandade i juni 2011, påkallades medling genom framställan till regeringen. I detta ärende har förlikningsman ännu inte utsetts.

4 b) Anser ni att lagen är anpassad till de behov som finns? c) På vilket eller vilka sätt bör lagen ändras? Frågan om lagen är anpassad till de behov som finns är komplex och behöver analyseras och övervägas djupare än vad som här ges möjlighet till. Behoven på området kan analyseras både utifrån olika aktörers erfarenheter i praktiken och utifrån själva syftet med medlingslagen. Medlingslagen gäller för tvister rörande ingående av sådana avtal som utgör en förutsättning för alla i dag gällande avtalslicensbestämmelser utom 42 e URL (utsändning i ljudradio och television). Bakgrunden till medlingslagen är att lagstiftaren inom avtalslicensernas särskilt utpekade och väl avgränsade områden har ansett det särskilt angeläget att avtal ska kunna komma till stånd mellan de relevanta parterna och där avtalslicensen har varit (och är) en förutsättning för att kunna träffa avtal som omfattar alla nödvändiga rättigheter. Själva syftet med medlingslagen är att erbjuda marknaden, som berörs av de specifika avtalslicensområdena, ett instrument till stöd för att träffa överenskommelser, även i situationer där förhandlingsförutsättningarna kan vara komplicerade, samtidigt som - och i syfte att - ett avtalslöst tillstånd ska kunna undvikas. Av detta skäl föreskriver också medlingslagen att redan ingångna avtal ska fortsätta att gälla under den tid förhandling och/eller medling pågår. Syftet kan med andra ord beskrivas som att avtalslösa tillstånd ska kunna undvikas avseende de särskilt utpekade avtalsområdena. Även från rättighetshavarnas perspektiv är det naturligtvis angeläget att avtal med skäliga villkor kan komma till stånd och att avtalslösa tillstånd undviks samtidigt som det kan konstateras att reglerna om prolongering sätter avtalsfriheten, i förhållande till den exklusiva ensamrätten, på dessa särskilda områden åt sidan under den tid medlingen pågår. Detta har ansetts acceptabelt mot bakgrund av det överordnade intresset att undvika avtalslösa situationer och också eftersom det måste kunna förutsättas att det samtidigt förs seriösa förhandlingar, både inför och under medlingsprocessen, där båda parter trots allt efterstävar ett avtalsresultat. I sådana situationer har det kunnat antas att en medling, med båda parters aktiva deltagande och gemensamma övergripande målsättning att träffa avtal, inte ska behöva ta längre tid än vad som är nödvändigt. Skulle någon av parterna inte medverka seriöst i medlingsprocessen på sådant sätt att förlikningsmannen inte anser sig kunna lägga fram ett förslag till lösning så ska detta leda till att förlikningsmannen avbryter medlingen och meddelar regeringen detta. Med den ordning som idag gäller är det förlikningsmannens ansvar att en rimlig balans upprätthålls. Det bör dock enligt KLYS och Copyswede inom utredningen noga undersökas om inte ramarna för förfarandet bör tydliggöras, innefattande en bortre tidsgräns för den tvingande prolongeringen som medlingslagen idag föreskriver.

5 d) Vilken myndighet förvaltningsmyndighet eller domstol anser ni bör handlägga Det kan antas att det skulle kunna vara lämpligt att föra över förvaltningsärendena från regeringen till myndigheter som berörs av respektive sakområde. När det gäller medlingslagen och de frågor som kan komma att omfattas av sådan medling, spänner dessa frågor över alla de avtalslicensområden som träffas av bestämmelserna. KLYS och Copyswede menar dock att det när det gäller förvaltningsärendet att utse en förlikningsman enligt medlingslagen, är just förmågan att utse förlikningsmannen som ska ligga inom myndighetens kompetens- eller sakområde. Av detta skäl är det lämpligt att undersöka möjligheten att överföra denna uppgift till en myndighet med särskild kompetens på det området, eller med en god potential att bygga upp sådan kompetens. Här kan KLYS och Copyswede, utan att närmare ha analyserat de praktiska förutsättningarna, tänka sig att Domarnämnden eller en särskilt utpekad allmän domstol skulle kunna vara lämpliga alternativ. Mot bakgrund av medlingslagens bakomliggande skäl samt den balans som bör eftersträvas, är det viktigt att en framtida hantering ordnas, så att största möjliga effektivitet vid inledandet av medlingsförfarandet säkerställs. KLYS och Copyswede anser härvid att utredningen bör undersöka möjligheten att aktuell myndighet på förhand utser en eller ett par förlikningsmän, som kan finnas omedelbart tillgängliga vid ett eventuellt medlingsförfarande. Detta mot bakgrund av de erfarenheter som upphovsrättsorganisationerna har av att utseende av förlikningsmän inom ramen för nuvarande system dragit ut på tiden på ett otillfredsställande sätt. För KLYS För Copyswede Ulrica Källén Lörelius Förbundssekreterare Mattias Åkerlind Verkställande direktör