1(10) SW E D I SH E N V IR O N M EN T A L P R OT E C T IO N AG E NC Y YTTRANDE 2012-10-05 Ärendenr: NV-07215-12 HaV dnr: 1215-11 Havs- och vattenmyndigheten havochvatten@havochvatten.se Yttrande över beslut om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet för Outokumpu Stainless Oy och Outokumpu Chrome Oy i Torneå, Finland Bakgrund Naturvårdsverket hemställde i vårt yttrande den 7 september 2012 att beslutet från Regionförvaltningsverket i norra Finland den 15 augusti 2012 om tillstånd till fortsatt och utökad verksamhet för Outokumpu Stainless Oy och Outokumpu Chrome Oy i Torneå, Finland skulle överklagas. Vi begärde i nämnda yttrande att få utveckla våra synpunkter senast inom en månad efter besvärstidens utgång, d.v.s. senast den 14 oktober 2012. Naturvårdsverkets inställning Naturvårdsverket vidhåller att Havs- och vattenmyndigheten i överklagandet av Regionförvaltningens beslut av den 15 augusti 2012 framställer följande yrkanden (jämför vårt yttrande den 7 september 2012): 1. Bolaget ska införa kontinuerlig mätning av kvicksilver från stålsmältverket. 2. Slutligt villkor avseende totala utsläppet av kvicksilver till luft från stålsmältverket ska vara högst 20 mg/ton producerat stålämne som årsmedelvärde och högst 40 kg kvicksilver per år vid sökt maxproduktion 2 miljoner ton stålämne per år. 3. Bolaget ska inom 2 år efter tillståndsbeslut, dock senast 2014, inkomma med en fullständig utredning beträffande utsläppen av de viktigaste långlivade organiska föroreningarna med förslag till kontroll- och begränsningsåtgärder. De ämnen och ämnesgrupper som är aktuella inkluderar polycykliska aromatiska kolväten (PAH), hexaklorbensen (HCB), polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF). Redovisningen och förslag till begränsningsåtgärder ska även omfatta bromerade B E SÖ K: ST O C K H O LM V ALH A L L AV ÄG E N 195 Ö ST E R SU N D F O R SK AR E N S V ÄG 5, HUS U B K IR U N A K ASE R N G AT AN 14 P O ST: 106 48 ST O C K HO LM TEL: 010-698 10 00 F AX: 010-698 10 99 E-POST: R E G IST R AT O R@NAT U RV AR D SV E R K E T.SE IN T E R N E T: WWW. N AT U R V AR D SV E R K E T.SE
NATURVÅRDSVERKET 2(10) tetrahalogenerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuran. (Motsvarar punkt 8 i yttrandet den 7 september 2012). 4. Provisoriska villkor avseende totala utsläppet av dioxiner (PCDD/PCDF) till luft från verksamheten ska vara högst 0,08 mikrogram/ton slutprodukt som årsmedelvärde och högst 0,1 g PCDD/PCDF (TEQ) per år vid sökt maxproduktion 1 300 000 ton slutprodukt per år. (Motsvarar punkt 10 i yttrandet den 7 september 2012). Därutöver hemställer vi att Havs- och vattenmyndigheten framställer följande yrkanden: 5. Utsläppen av stoft från det befintliga ferrokromsmältverket, får uppgå till högst 0,2 kg per ton ferrokrom som årsmedelvärde. Efter det att smältverk 3 har tagits i drift, får utsläppen av stoft från samtliga emissionspunkter vid ferrokromsmältverket uppgå till högst 0,1 kg per ton ferrokrom som månadsmedelvärde. Utsläppen av stoft från ferrokromsmältverket får efter det att smältverk 3 har tagits i drift, inte överstiga 70 ton per år. 6. Utsläppen av stoft från sinterverk 1, får uppgå till högst 0,03 kg per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Efter det att sinterverk 2 har tagits i drift, får utsläppen av stoft från samtliga emissionspunkter vid båda sinterverken (sinterverk 1 och 2) uppgå till högst 0,03 kg per ton sintrade pellets som månadsmedelvärde. 7. Utsläppen av svaveldioxid från sinterverk 1 får, från och med år 2014, uppgå till högst 0,09 kg per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Ett år efter det att sinterverk 2 har tagits i drift, får utsläppen av svaveldioxid från båda sinterverken (sinterverk 1 och 2) uppgå till högst 0,07 kg per ton sintrade pellets som månadsmedelvärde. Utsläppen av svaveldioxid får efter det att samtliga sinterverk är i drift, inte överstiga 70 ton per år. Bolagen bör även snarast möjligt ersätta den olja med högre svavelinnehåll, som används i förbränningsanläggningar med olja som har ett väsentligt lägre svavelinnehåll (EO5). 8. Utsläppen av kväveoxider från ferrokromverkets sinterprocess får, från och med år 2014, uppgå till högst 0,4 kg kväveoxid per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Utsläppen av kväveoxider får efter det att samtliga sinterverk är i drift, inte överstiga 340 ton per år. 9. Bolaget ska senast år 2014 ha vidtagit åtgärder vid verksamheten varvid NO x -utsläppet ej överstiger 0,75 kg/ton slutprodukt vid maximal produktion 1 300 000 ton per år och högst 1 000 ton per år vid den sökta maximala produktionen. 10. För stoftreningsanläggningar med en kapacitet större än 60 000 Nm 3 /timme uppmätt flöde får stofthalten i utgående gas inte överstiga 5 mg/nm 3. För stoftfilteranläggningar med en mindre kapacitet än 60 000 Nm 3 /timme uppmätt flöde, får stofthalten i utgående gas vid mätning inte överstiga 10 mg/nm 3. 11. Bolaget ska inom 2 år efter tillståndsbeslut, dock senast 2014, redovisa utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen från bolagets avfallshantering samt en slutlig åtgärdsplan för avfallshantering inklusive deponering från den befintliga Sellö-deponin och från den nya Hietainpää-deponin som
NATURVÅRDSVERKET 3(10) ska tas i bruk. Redovisningen och förslag till åtgärder skall ske med hänsyn till EU:s avfallsdirektiv 2008/98/EG. Utveckling av Naturvårdsverkets inställning Naturvårdsverket vill inledningsvis hänvisa till vad som framförts i vårt yttrande den 7 september 2012. Efter fortsatt utredning av beslutets konsekvenser, med viss ny information, vill vi därutöver utveckla vår inställning enligt nedan. Utvecklingen omfattar såväl de tidigare yrkandena (punkt 1-4 ovan) som de tillkommande (punkt 5-11 ovan). Generellt om beslutets villkor Naturvårdsverket noterar att i beslutet saknas nästan helt gränsvärden för totala utsläpp, istället anges halter. För de ämnen som beslutet reglerar är det minst lika viktigt att utsläppen begränsas till totalmängd, i första hand genom produktionsrelaterade villkor. Utan denna typ av begränsning kan inte bedömas om verksamheten kommer att medföra betydande förorening av miljön eller risk för sådan. I underlagsmaterial som är nära kopplat till beslutet (bilaga 2) saknas information (uppgifter om luftflöden m.m.) som är nödvändig för att bestämma maximala årsutsläpp. Därmed kan inte avgöras om yrkandena i vårt tidigare yttrande den 6 september 2011 har uppfyllts. Undantagen var dioxin, där bolaget i refererat bemötande har gjort en beräkning av totalutsläpp per år, samt kvicksilver där Regionförvaltningsverket infört en specifik begränsning av utsläppet per ton stål. Sedan vårt yttrande den 7 september 2012 har vi fått tillgång till viss underhandsinformation från ELY-centralen som möjliggör en jämförelse mellan våra yrkanden och de villkor som meddelats för utsläpp av stoft, SO 2 och NO x, se detta avsnitt nedan. Kvicksilver (yrkande 1 och 2) Kontinuerlig mätning Vårt yrkande om kontinuerlig mätning av kvicksilver grundar sig på utsläppets storlek och betydelse för miljön och de förväntade variationerna i halter p.g.a. råvarans kvalitet. I BAT-dokumentet (I & S 2012) anges kontinuerlig mätning vara BAT för ett antal ämnen. För kvicksilver identifieras en informationsbrist. Dock fastslås att BAT innebär att överväga kontinuerlig mätning baserat på mängder och egenskaper hos utsläppet (BAT 14). Kontinuerlig mätning har införts på liknande anläggningar där det har visats att variationerna i kvicksilverkoncentrationen i utsläppen är mycket stora mellan charger och över längre mättid än den bolaget föreskrivits i villkor. Enligt ett bolag, Sandvik AB, kan skillnaderna hänföras till variationer i skrotråvarans kvicksilverinnehåll. Det konstaterades i detta fall att det först efter att kontinuerlig mätutrustning installerats kan framkomma pålitligt underlag som visar hur mycket som verkligen släpps ut. Bolaget anger i bemötande, så som det återges i beslutet, att investeringen skulle göra mer nytta för miljön i annan del av processen och föreslår engångsmätningar vartannat år med de vanligaste råvarubaserna. Bolaget har inte redovisat kostnader som skulle möjliggöra en rimlighetsbedömning.
NATURVÅRDSVERKET 4(10) Naturvårdsverket anser det miljömässigt motiverat (med beaktande av utsläppets storlek, troliga variation och miljöpåverkan) och inte orimligt att kontinuerlig mätning av kvicksilver föreskrivs vid stålsmältverkets alla delar med betydande kvicksilverutsläpp. De befintliga punkterna har angetts i vårt tidigare yttrande, tillkommande källor ska innefattas. Enligt Naturvårdsverket är kontinuerlig mätning en förutsättning för att få underlag för kontroll och förbättring av råvaran och för att kunna redovisa specifika och årliga utsläpp av kvicksilver till luft. Naturvårdsverket vidhåller yrkandet om kontinuerlig mätning. Utsläpp av kvicksilver från stålsmältverket Utsläppssiffror för 2010 visar att Torneåverkens utsläpp av kvicksilver till luft, 279 kg, är den utan jämförelse största punktkällan i Norden (data ur E-PRTR). Därefter följer Norcem Brevik i Norge med 42 kg och Rönnskärsverken med 32 kg. I Europa är punktutsläppet det 15:e största, och det har ökat jämfört med övriga utsläpp från året innan (23:e största 2009). Med full produktion blir Torneåverkens utsläpp än mer dominerande. Det maximala utsläppet som tillståndet medger är 340 kg/år (170 mg/ton stål, villkor 12). Detta kan jämföras med hela Sveriges rapporterade utsläpp av kvicksilver, 554 kg för 2010. Torneåverkens utsläpp av kvicksilver är inte bara mycket stora i absoluta tal, de specifika utsläppen är också höga i jämförelse med andra anläggningar. Torneåverkens rapporterade utsläpp av kvicksilver per producerat ton stål var ca 230 mg 2011. För samma år rapporterade Outokumpu i Avesta ca 47 mg kvicksilver/ton stränggjutna ämnen, Sandvik AB i Sandviken ca 67 mg kvicksilver/ton götmetall och Celsa i Mo i Rana ca 21 mg/ton stål. Det i villkor 12 tillåtna kvicksilverutsläppet på 170 mg/ton stål är oacceptabelt högt. Det är inte rimligt att utsläppen tillåts vara så mycket högre i Finland än på jämförbara anläggningar i Norge och Sverige. Vårt yrkande på högst 40 kg/år och högst 20 mg/ton stål baseras på vad som visat sig vara möjligt med användning av BAT på annan anläggning, snarare än på en direkt tillämpning av ett minimikrav i BAT-dokumentet som inte tar hänsyn till anläggningens förutsättningar. Villkorets begränsning av det specifika kvicksilverutsläppet är positivt i sak, men motivering till nivån saknas. I BREF-dokumentet (I & S 2012) anges specifika utsläpp på 2-200 mg/ton stål som nuvarande emissionsnivåer (kap 8, sid. 423). För 2011 var det specifika utsläppet för hela anläggningen ca 230 mg/ton stål. Villkoret föreskriver nu 170 mg/ton stål vilket enligt vår bedömning kräver en produktionsminskning till ca 0,7 miljoner ton stål om utsläppet antas proportionellt mot mängden stål. Alternativt skulle utsläppen kunna minskas med begränsningstekniker som radikalt kan minska utsläppen av kvicksilver och samtidigt av flera långlivade organiska föreningar, vilket Naturvårdsverket gav exempel på i vårt yttrande 2011. Med reningsåtgärder är det i villkoret föreskrivna specifika utsläppet istället mycket högre än vad som rimligen bör kunna krävas. I bolagets bemötande av Naturvårdsverkets yrkanden anges att råvarukontrollen helt sker enligt BAT, att skrotråvaran förbättrats från år 2005 (förnyade
NATURVÅRDSVERKET 5(10) mätningar av utsläppen åberopas inte) och att den typ av reningsteknik som Naturvårdsverket refererar till inte kan tillämpas utan stora förändringar i anläggningen. Dock har inte någon kostnadsberäkning redovisats som skulle kunna stödja att reningsåtgärderna inte är rimliga i förhållande till den utsläppsbegränsning som uppnås. Naturvårdsverket menar att för att inte åläggas sådana åtgärder krävs att bolaget redovisar möjliga alternativ med möjliga minskningar av miljöpåverkan och kostnader för detta, och att tillståndsmyndighetens skälighetsbedömning ger att inget av dessa alternativ rimligen kan krävas. I ett sådant fall skulle tillstånd kunna medges endast om verksamheten inte medför olägenhet för hälsan, eller annan betydande förorening av miljön eller risk för sådan (Finlands Miljöskyddslag 4.2.2000/86, 42 ). Naturvårdsverket noterar att i villkor 73 krävs en utredning av utsläppen av kvicksilver samt övriga förångade metaller, dioxiner och furaner, tillsammans med en teknisk och ekonomisk bedömning av möjligheterna att eliminera utsläppen. Utredningen ska inges senast 30 juni 2017. Detta är naturligtvis värdefullt men med tanke på den långa tidsfristen innan ett nytt strängare utsläppsvillkor skulle kunna bli gällande, och den allvarliga miljöpåverkan som utsläppen medför, anser vi att utsläppen måste begränsas kraftigt nu, i samband med utökningen av verksamheten. Miljökonsekvenser av beslutet vad gäller utsläpp av kvicksilver Föroreningar av kvicksilver är ett globalt miljöproblem. Enligt FN:s miljöprogram, som låtit kartlägga situationen, finns nu kvicksilver i miljön och i föda (framförallt fisk) i så höga halter att både människa och miljö kan ta skada. Även regioner utan kvicksilverutsläpp, exempelvis Arktis, påverkas negativt genom att kvicksilver transporteras långa sträckor i luften. Befolkningsgrupper som äter mycket fisk, skaldjur och marina däggdjur är särskilt utsatta. I Sverige är halterna av kvicksilver i skogs- och åkermark 3-5 gånger högre än naturliga bakgrundsnivåer. I insjöfisk har kvicksilverhalter som överskrider gränsvärdet 0,5 mg/kg (WHO/FAO) uppmätts i omkring hälften av Sveriges sjöar (ca 50 000 sjöar). Kvicksilverhalten i strömming är högre i Bottenviken än i övriga Östersjön (Havet, Naturvårdsverket, 2011). Sammantaget kan denna situation ses som ett stort problem för människors hälsa och för miljön och Sverige har i årtionden gjort stora ansträngningar för att minska utsläppen av kvicksilver. Att ett årligt utsläpp av 340 kg kvicksilver i beslutets tillståndsmotivering inte anses vara en betydande förorening för miljön är anmärkningsvärt med tanke på det intensiva arbete som pågår sedan tiotalet år inom EU och internationellt för att minska kvicksilvers negativa påverkan på människors hälsa och miljön. Naturvårdsverket anser mot bakgrund av detta att dagens utsläpp inte kan fortgå, utan att utsläppet istället måste minska till en bråkdel för alla sådana ämnen där miljökonsekvenserna är mycket omfattande, långtgående och långtidsverkande och som därför omfattas av internationella konventioner och protokoll.
NATURVÅRDSVERKET 6(10) Naturvårdsverket vidhåller yrkandet om begränsning av kvicksilverutsläppen. Dioxiner/furaner (yrkande 3 och 4) Utsläpp av dioxiner/furaner från stålsmältverket Bolagets beräkning visar att maximalt årligt utsläpp av dioxiner/furaner kan uppgå till 2,5 g och konstaterar att Naturvårdsverkets yrkande (0,1 g/år) är 25 gånger strängare än BAT-relaterade utsläpp i BREF-dokumentet. Bolaget har i bemötande anfört att man borde frångå årsgränsvärden helt eftersom de inte bygger på dokumenten om bästa tillgängliga teknik. Naturvårdsverket menar istället att gränsvärden ska fastställas på en sådan nivå att de säkerställer ett tillräckligt skydd för människors hälsa och miljön. De BAT-relaterade halter som anges i BREF-dokument är ett underlag vid formulering av villkor för den enskilda anläggningen, utifrån kravet att ingen betydande förorening förorsakas. I det enskilda fallet finns den information tillgänglig som möjliggör villkor för produktionsrelaterade utsläpp och totalutsläpp. Det föreskrivna villkoret för utsläpp av dioxin/furan är enligt Naturvårdsverkets mening inte tillräckligt väl bestämt, eftersom luftvolymer inte anges tillsammans med angiven haltgräns. Inte heller någon gräns för specifikt utsläpp har angetts. Det maximala utsläpp av dioxin/furan som bolaget beräknat (2,5 g/år) är i samma storleksordning som summan av utsläppet från de 10 stålverk i Sverige som rapporterar till det europeiska utsläppsregistret i enlighet med e-prtrdirektivet (2,7 g år 2010). Utsläppet skulle också komma att utgöra närmare 60 % av Finlands totala industriutsläpp av dessa ämnen. Liknande verksamhet i Sverige (Sandviken, 2011) redovisar ett betydligt mindre utsläpp, 0,008 g/år (produktionsmängd ca 270 000 ton). Miljökonsekvenser av beslutet vad gäller utsläpp av dioxiner/furaner Dioxinerna har övervakats i sillgrissleägg sedan slutet av 1960-talet, och i strömmingsmuskel sedan slutet av 1980-talet. Halterna har minskat i sillgrissla sedan övervakningsperiodens början, dock med undantag för de senaste tjugo åren (Havet, Naturvårdsverket, 2011). I strömming syns ingen minskande trend vare sig i Västerhavet eller i Östersjön, (med undantag för lokalen i Bottenhavet som hade väldigt höga halter i början av övervakningsperioden). De högsta koncentrationerna har uppmätts i strömmingsmuskel från Bottenhavet. Gränsvärdet inom EU för dioxiner överskrids i fet fisk från vissa delar av Östersjön, framförallt i lax och strömming som fiskas längs Norrlandskusten och kostrekommendationer från Livsmedelsverket har nyligen skärpts. Att halterna av dioxin i fisk är lika höga i Kvarken och Bottenhavet som i Bottenviken, som bolaget anför, ökar snarast behovet av att begränsa alla utsläpp av dioxiner/furaner som bidrar till problemet. Naturvårdsverket konstaterar därför att villkoret angivet endast som en halt utifrån det generella BREF-dokumentet inte kan anses säkerställa att verksamheten inte medför olägenhet för hälsan, eller annan betydande förorening av miljön eller risk för sådan.
NATURVÅRDSVERKET 7(10) Naturvårdsverket kvarstår vid yrkandet om en provisorisk begränsning av utsläppen av dioxiner/furaner samt om utredning och redovisning av utsläppen av de viktigaste långlivade organiska föroreningarna med förslag till kontrolloch begränsningsåtgärder. Stoft, SO 2 och NO x (yrkande 5, 6 och 10 om stoft, 7 om SO 2 och 8, 9 om NO x ) Av i beslutet tillgänglig information kunde vi inför vårt yttrande den 7 september 2012 inte bedöma i vilken mån våra yrkanden gällande utsläppsbegränsningar för stoft, SO 2 och NO x hade uppfyllts. Detta berodde på att beslutets villkor anger haltgränser och de volymer luft m.m. som avses inte har angetts. Naturvårdsverket har nu fått tillgång till visst ytterligare underlag från ELY-centralen och har gjort några jämförelser mellan villkoren i aktuellt beslut och Naturvårdsverkets yrkanden. Utsläpp av stoft Utsläppen till luft av stoft medför en spridning av miljöfarliga metaller, framförallt krom, i ett stort område kring anläggningen. Naturvårdsverket har yrkat att utsläppen ska begränsas från ferrokromsmältverket (specifikt och totalt utsläpp), från sinterverk 1 och 2 (specifika gränsvärden), samt generellt genom ett villkor om prestandakrav på alla stoftreningsanläggningar. Efter översiktliga beräkningar baserade på de nu föreskrivna stoftvillkoren, på underhandsinformation om luftflöden och på vissa uppgifter från bolagets senaste miljörapport konstaterar Naturvårdsverket bl.a. följande vad gäller ferrokromverket: Total stoftmängd från ferrokromverket före idrifttagande av det tredje verket F3 begränsas i vårt yrkande till 54 ton, men kan med halter enligt villkoren i beslutet bli över 80 ton. Detta motsvarar ett specifikt utsläpp på ca 0,3 kg stoft/ton vilket är mycket högt och knappast kan sägas motsvara BAT. Total stoftmängd från ferrokromverket inklusive det tredje verket F3 begränsas i vårt yrkande till 70 ton per år, men kan med halter enligt villkoren i beslutet bli över 160 ton per år (fördubblad produktion). Även i detta fall skulle utsläppet bli 0,3 kg/ton eftersom man inte utnyttjat möjligheten att ställa betydligt högre krav på den nya anläggningen. Generellt kan man av beslutet inte se vilka totalutsläppen kommer att bli, då alla utsläppspunkter inte finns med i bilaga 2, alla punkter inte omfattas av villkor och väsentlig data saknas, som luftvolymer och drifttimmar för de olika reningsanläggningarna. Det är därmed inte heller möjligt att bedöma utsläppens miljöeffekter. Utsläpp av SO 2 En beräkning har gjorts för några utsläppspunkter för att jämföra Naturvårdsverkets yrkande och det villkor som meddelats. Den visar att årsutsläppet av SO 2 från t.ex. sinterverk 1 kan bli ca 350 ton SO 2 per år, mot 21 ton med vårt yrkade villkor. När sintringskapaciteten med det nya tillståndet kan fördubblas skulle utsläpp av SO 2 från sinterverk 1 och 2 kunna bli 700 ton.
NATURVÅRDSVERKET 8(10) Specifikt utsläpp blir då 0,9 kg SO 2 per ton sintrad produkt, vilket vida överstiger vårt yrkande från 2011 (0,07 kg SO 2 /ton sintrad produkt), som baserades på BAT. Därutöver yrkade vi i yttrandet 2011 på byte till eldningsolja med lägre svavelhalt (EO5). Utsläppet av SO 2 från pannorna uppgår till ca 10 % av det totala utsläppet 2011, eller 22 ton. En miljömässigt motiverad och inte orimlig åtgärd för att minska svavelutsläppet är, som Naturvårdsverket tidigare anfört, att byta ut eldningsoljan mot en olja med lägre svavelinnehåll. Naturvårdsverket har avvikande data för kostnadsökningen (betydligt lägre) än vad beslutet grundar sig på (sid 45) och anser att utbytet är rimligt i termer av kostnad per kg icke utsläppt svavel. Prisuppgifter från ett oljebolag visar att byte från olja med 1 % S till 0,5 % S ökar kostnaden med ca 5 %. Det kan heller inte ses som BAT att använda tung eldningsolja med 1 % S i panna utan annan reningen än cykloner och utan några NO x -reducerande åtgärder så som låg-no x -brännare och/eller SNCR- eller SCR-teknik. Utsläpp av NO x Från ferrokromverket anges utsläppen av NO x öka från 460 ton 2010 till 998 ton vid full produktion. Nästan hela utsläppet härrör från sintringsprocessen. Naturvårdsverkets yrkande, högst 0,4 kg NO x per ton sintrade pellets och högst 340 ton totalt, är baserat på BAT. För totalt årligt utsläpp av NO x från hela verksamheten har vi yrkat på maximalt 1000 ton. De två största källorna till NO x -utsläppet, ferrokromverket och stålsmältverket, regleras inte av villkor förutom ett utredningsvillkor som skall redovisas 30 juni 2017. Deras beräknade utsläpp vid full produktion är 998 respektive 843 ton NO x per år, tillsammans 1841 ton. Därutöver är villkor som reglerar NO x beskrivna på sätt, som gör att de inte kan jämföras med bilaga 2 (t.ex. villkor 18, 19, 20). Det går inte att följa vilka utsläppspunkter i bilaga 2 eller i anläggningen som helhet som är reglerade eller vilket totalutsläpp som villkorsgränserna innebär. Detta gäller även flera andra villkor t.ex. för stoft (27, 28). Miljökonsekvenser av beslutet vad gäller utsläpp av stoft, SO 2 och NO x Ett exempel på betydande och aktuell miljöpåverkan i området nära verket är kromhalter i mossa. IVL genomför metallmätningar i mossa i Sverige ungefär vart femte år. Syftet med mätningarna är att kvalitativt och kvantitativt karakterisera bakgrundsnedfallet av metaller, och kunna följa förändringar. Av rapporten Metaller i mossa 2010 framgår att den högsta belastningen i Sverige av krom finns i Norrbottens kusttrakter vid gränsen mot Finland. Där är halten 4-6 mg Cr/kg torrvikt, att jämföra med normala halter i resten av landet som är ca 0,1-0,5 mg/kg torrvikt. I beslutet beskrivs förorening av mark (ca 50 ggr bakgrundsvärdet för krom) och nyttoväxter (30-60 ggr bakgrundsvärdet) samt påverkan på markorganismer, sammantaget en mycket allvarlig miljöpåverkan. Stoftet från Outokumpus anläggning innehåller även ett antal andra tungmetaller och stoftutsläppet kommer enligt bolaget att öka från 115 ton år 2010 till 162 ton vid full utbyggd produktion. Nuvarande villkor är inte utformat så att det kan begränsa detta utsläpp. För ferrokromverket är motsvarande siffror 76 ton stoft
NATURVÅRDSVERKET 9(10) 2010 och 97 ton vid full produktion och villkoret där, som har visats ovan, medger ett utsläpp på över 160 ton. Naturvårdsverket anser mot bakgrund av risken för hälso- och miljöpåverkan från utsläpp av metallhaltigt stoft att de av oss tidigare yrkade begränsningarna är miljömässigt motiverade och inte har visats orimliga att uppnå. Med användning av bästa tillgängliga teknik på alla betydande källor bedöms utsläppen kunna begränsas avsevärt mer än stoftvillkoren nu kräver. Naturvårdsverket vidhåller yrkandena gällande utsläpp av stoft till luft. Vad gäller miljökonsekvenser av utsläpp av SO 2 och NO x hänvisar vi till den beskrivning som gavs i Länsstyrelsens yttrande den 12 september 2012. I beslutet anges sammanfattningsvis att såväl kväveoxid- som svaveldioxidnedfallen kan, när de är som högst, överskrida de kritiska belastningsvärden som fastställts för de mest känsliga vattendragen och skogsmarken i norra Finland samt att utsläppen kommer att öka med det nya tillståndet. Även vad gäller utsläppsbegränsningar av SO 2 och NO x vidhåller vi yrkandena i vårt yttrande 2011. Avfallshantering och deponier (yrkande 11) Frågan om hantering och kontroll av de restprodukter som uppstår i verksamheten och som bolaget inte definierar som avfall har inte behandlats närmare i beslutet. Frågan omfattas av EU:s avfallsdirektiv och borde utredas i en sådan redovisning som Naturvårdsverket begärt i yttrande 2011. Beroende på restproduktens innehåll och egenskaper kan användningen i anläggningssammanhang m.m. vara begränsad i Sverige, varför krav på kontroll, hantering och användning är motiverade, för att säkerställa att materialet inte medför miljöpåverkan på kort eller lång sikt. Vad gäller nu meddelade villkor om deponiernas utförande anser Naturvårdsverket att helhetsfunktionen i deponikonstruktionens täthet är otydlig. De tätheter som anges kan medföra problem med uppbyggnad av vatten i deponin. Vid användning av avfall i deponikonstruktionen bör nivåer som är miljö- och hälsoskyddsmässigt godtagbara fastställas. Det är även viktigt att det finns en kvalitetssäkring vid anläggande av deponitäckningen som säkerställer tätheten i deponin. Flytande avfall ska stabiliseras innan deponering. Vi kvarstår vid vårt tidigare yrkande om redovisning av utsläppen från avfallshantering och en slutlig åtgärdsplan för avfallshantering.
NATURVÅRDSVERKET 10(10) Beslut om detta yttrande har fattats av biträdande avdelningschef Rikard Janson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit biträdande sektionschef Kerstin Cederlöf, Heidi Wiik, Petra Hagström samt Kerstin Gustafsson, den sistnämnda föredragande. För Naturvårdsverket Rikard Janson Kerstin Gustafsson