Yttrande över ansökan om miljötillstånd för Torneåverken, Torneå kommun Finland

Transkript

1 1(13) SWEDISH ENVIRONMENTAL PROTECTION AGENCY Enocksson, Egon Tel: YTTRANDE Ärendenr: NV Havs- och vattenmyndigheten Box Göteborg Yttrande över ansökan om miljötillstånd för Torneåverken, Torneå kommun Finland Sammanfattning Naturvårdsverket yrkar att Regionförvaltningsverket i Norra Finland i sitt tillståndsbeslut för Outokumpu Chrome Oy och Outokumpu Stainless Oy (nedan benämnt bolaget) anger följande villkor för fortsatt och utökad drift av verksamheten enligt den ansökan om justering av tillståndsvillkoren i miljötillstånd och ansökan om miljötillstånd för ökning av ferrokromproduktion vid Torneåverken som översänts till Naturvårdsverket Bolaget ska införa kontinuerlig mätning av kvicksilver från stålsmältverket. Slutligt villkor avseende totala utsläppet av kvicksilver till luft från stålsmältverket ska vara högst 20 mg/ton producerat stålämne som årsmedelvärde och högst 40 kg kvicksilver per år vid sökt maxproduktion 2 miljoner ton stålämne per år. Utsläppen av stoft från det befintliga ferrokromsmältverket, får uppgå till högst 0,2 kg per ton ferrokrom som årsmedelvärde. Efter det att smältverk 3 har tagits i drift, får utsläppen av stoft från samtliga emissionspunkter vid ferrokromsmältverket uppgå till högst 0,1 kg per ton ferrokrom som månadsmedelvärde. Utsläppen av stoft från ferrokromsmältverket får efter det att smältverk 3 har tagits i drift, inte överstiga 70 ton per år. Utsläppen av stoft från sinterverk 1, får uppgå till högst 0,03 kg per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Efter det att sinterverk 2 har tagits i drift, får utsläppen av stoft från samtliga emissionspunkter vid båda sinterverken (sinterverk 1 och 2) uppgå till högst 0,03 kg per ton sintrade pellets som månadsmedelvärde. BESÖK: STOCKHOLM - VALHALLAVÄGEN 195 ÖSTERSUND FORSKARENS VÄG 5, HUS UB KIRUNA KASERNGATAN 14 POST: STOCKHOLM TEL: FAX: E-POST: REGISTRATOR@NATURVARDSVERKET. SE INTERNET: WWW. NATURVARDSVERKET. SE

2 NATURVÅRDSVERKET 2(13) Utsläppen av svaveldioxid från sinterverk 1 får, från och med år 2014, uppgå till högst 0,09 kg per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Ett år efter det att sinterverk 2 har tagits i drift, får utsläppen av svaveldioxid från båda sinterverken (sinterverk 1 och 2) uppgå till högst 0,07 kg per ton sintrade pellets som månadsmedelvärde. Utsläppen av svaveldioxid får efter det att samtliga sinterverk är i drift, inte överstiga 70 ton per år. Bolagen bör även snarast möjligt ersätta den olja med högre svavelinnehåll, som används i förbränningsanläggningar med olja som har ett väsentligt lägre svavelinnehåll (EO5). Utsläppen av kväveoxider från ferrokromverkets sinterprocess får, från och med år 2014, uppgå till högst 0,4 kg kväveoxid per ton sintrade pellets som årsmedelvärde. Utsläppen av kväveoxider får efter det att samtliga sinterverk är i drift, inte överstiga 340 ton per år. Bolaget ska senast år 2014 ha vidtagit åtgärder vid verksamheten varvid NOx utsläppet ej överstiger 0,75 kg/ton slutprodukt vid maximal produktion ton per år och högst 1000 ton per år vid det sökta maximala produktionen. Bolaget ska inom 2 år efter tillståndsbeslut, dock senast 2014, inkomma med en fullständig utredning beträffande utsläppen av de viktigaste långlivade organiska föroreningarna med förslag till kontroll- och begränsningsåtgärder. De ämnen och ämnesgrupper som är aktuella inkluderar polycykliska aromatiska kolväten (PAH), hexaklorbensen (HCB), polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF). Redovisningen och förslag till begränsningsåtgärder ska även omfatta bromerade tetrahalogenerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuran. Provisoriska villkor avseende totala utsläppet av dioxiner (PCDD/PCDF) till luft från verksamheten ska vara högst 0,08 mikrogram/ton slutprodukt som årsmedelvärde och högst 0,1 g PCDD/PCDF (TEQ) per år vid sökt maxproduktion ton slutprodukt per år. För stoftreningsanläggningar med en kapacitet större än Nm 3 /timme uppmätt flöde får stofthalten i utgående gas inte överstiga 5 mg/nm 3. För stoftfilteranläggningar med en mindre kapacitet än Nm 3 /timme uppmätt flöde, får stofthalten i utgående gas vid mätning inte överstiga 10 mg/nm 3. Bolaget ska inom 2 år efter tillståndsbeslut, dock senast 2014, redovisa utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen från bolagets avfallshantering samt en slutlig åtgärdsplan för avfallshantering inklusive deponering från den befintliga Sellö-deponin och från den nya Hietainpää deponin som ska tas i bruk. Redovisningen och förslag till åtgärder skall ske med hänsyn till EU:s avfallsdirektiv 2008/98/EG.

3 NATURVÅRDSVERKET 3(13) Vid beslut om övervakningsprogram bör synpunkterna från Haparanda stad och Kalix kommun beaktas. Bolaget ska säkerställa att åtgärder vidtas vid verksamheten för att hindra eller begränsa gränsöverskridande effekter från allvarliga kemikalieolyckor. Bolaget ska informera den kommunala räddningsnämnden i Haparanda stad om verksamheten. Om verksamheten omfattas av konventionen om gränsöverskridande effekter av industriolyckor ska information lämnas enligt artikel 9 till boende i Sverige som kan antas bli berörda om en allvarlig kemikalieolycka skulle inträffa. Bakgrund Regionförvaltningsverket i Norra Finland översände till Naturvårdsverket en delgivning och begäran om utlåtande med anledning av ansökningshandlingar för miljötillstånd i enlighet med artikel 5 i miljöskyddskonventionen mellan Norge, Sverige och Finland. Naturvårdsverket och Regionförvaltningsverket enades senare om att ärendet skulle hanteras i enlighet med gränsälvsöverenskommelsen mellan Sverige och Finland från Naturvårdsverket, såsom bevakningsmyndighet enligt förordningen (2010:1098) om gränsälvsöverenskommelsen med Finland, och Regionförvaltningsverket inledde också en dialog om vilket underlag som behövde översättas till svenska. Översättningarna av underlagsmaterialet konfirmerades Naturvårdsverket sände ansökan på remiss till berörda kommuner, länsstyrelse, centrala verk och lokala miljöorganisationer med begäran om svar senast den 20 juni. Ärendet kungjordes också i lokaltidningar i Norrbottens län. Naturvårdsverket har begärt förlängd svarstid till den 9 september 2011 vilket beviljats. Naturvårdsverket har mottagit yttranden från Myndigheten för samhällskydd och beredskap, Fiskeriverket, Haparanda stad, Kalix kommun, Övertorneå kommun, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Robert Sandström och Johan Lindquist. Samtliga yttranden bifogas. Den 1 juli 2011 övergick ansvaret som bevakningsmyndighet i enlighet med gränsälvsöverenskommelsen med Finland från Naturvårdsverket till Havs- och vattenmyndigheten. Genom den förlängning av svarstiden som skett och att ansvaret som bevakningsmyndighet ändrats under ärendets gång ställs detta yttrande till Havsoch vattenmyndigheten.

4 NATURVÅRDSVERKET 4(13) Naturvårdsverkets ställningstagande Naturvårdsverket har inget att erinra mot att bolaget får tillstånd till den sökta verksamheten förutsatt att adekvata villkor föreskrivs. Med tanke på verksamhetens mycket stora omfattning och de sammantaget stora utsläppen av bla kvicksilver, svaveldioxid, kväveoxid och stoft ser verket att det är av yttersta vikt att verksamheten föreskrivs villkor utifrån vad som är bästa möjliga teknik för att minimera skadorna på naturmiljön och hälsoriskerna i Sverige. Naturvårdsverket ställer sig i allt väsentligt bakom yttrandet från Länsstyrelsen i Norrbottens län (bilaga 1) och antar det som sitt eget yttrande i samtliga delar förutom så vitt avser utsläpp av kvicksilver. Vad gäller kvicksilver bedömer Naturvårdsverket att tillämpningen av bästa möjliga teknik medför lägre utsläpp än de nivåer länsstyrelsen föreskriver. Naturvårdsverket kompletterar vidare länsstyrelsens skrivningar vad gäller kväveoxider och formulerar kompletterande villkor vad gäller de totala kväveoxidutsläppen från anläggningen. Vad gäller åtgärder för att reducera risken för allvarliga kemikalieolyckor och beredskap för olyckor ställer sig Naturvårdsverket bakom yttrandet ( ) från Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (bilaga 2). Naturvårdsverket utvecklar även skrivningar angående utsläpp av långlivade organsiska föroreningar (POP) och anger villkor som bör ställas på verksamheten. Vidare begär Naturvårdsverket att krav ställs på bolaget att redovisa hur avfallet ska hanteras för att utsläpp och läckage inte ska kunna ske från avfallshanteringen, som i förlängningen annars skulle kunna påverka svenska förhållanden. Naturvårdsverket finner trots det goda samarbetet med regionförvaltningsverket vad gäller översättningar av underlaget att det i vissa fall har varit svårt att finna relevanta uppgifter och att det inte alltid varit självklart vad de angivna värdena relateras till. Oavsett om dessa svårigheter kan ha inneburit oklarheter i beskrivningen av verksamheten så påverkar det inte ställningstaganden kring de nivåer på utsläpp, krav på mätningar och utredningar och försiktighetsåtgärder mm som Naturvårdsverket yrkar i detta yttrande. Utveckling av Naturvårdsverket talan Utsläpp av kvicksilver från stålsmältverket I de på svenska tillgängliga ansökningshandlingarna finns ingen information om kvicksilver utöver rapporterat utsläpp i tabell 25. Att utsläppet av kvicksilver inte ses som ett problem som behöver belysas särskilt är anmärkningsvärt med tanke på det intensiva arbete som pågår sedan tio-talet år inom EU och internationellt för att minska kvicksilvers negativa påverkan på människors hälsa och miljön. Föroreningar av kvicksilver är ett problem på global nivå. Enligt FN:s miljöprogram, som låtit kartlägga situationen, finns nu kvicksilver i miljön och i föda (framförallt fisk) i så höga halter att både människa och miljö kan ta skada.

5 NATURVÅRDSVERKET 5(13) Även regioner utan kvicksilverutsläpp, exempelvis Arktis, påverkas negativt på grund av att kvicksilver transporteras långa sträckor i luften. Befolkningsgrupper som äter mycket fisk, skaldjur och marina däggdjur är särskilt utsatta. I Sverige är halterna av kvicksilver i skogs- och åkermark 3-5 gånger högre än naturliga bakgrundsnivåer och i fisk har kvicksilverhalter som överskrider gränsvärdet 0,5 mg/kg (WHO/FAO ) uppmätts i omkring hälften av Sveriges insjöar (ca sjöar). Denna situation ses som ett stort problem för människors hälsa och för miljön och Sverige har i årtionden gjort stora ansträngningar för att minska utsläppen av kvicksilver. Kvicksilver i industriutsläpp till luft kan vara elementärt (oladdat), i jonform eller partikelbundet. Elementärt kvicksilver har lång uppehållstid i atmosfären och kan färdas långt innan det faller till marken. Enligt Jernkontorets forskningsrapport (D825: 2008) är andelen elementärt kvicksilver från ståltillverkning ca 80 % av kvicksilverutsläppen vilket är högre än från andra industrier. Det innebär att stålindustrins bidrag till kvicksilverdepositionen i arktiska regioner är relativt stort och att kvicksilverutsläppen från nordiska stålverk har en signifikant påverkan på miljön och människors hälsa. Stora utsläpp av kvicksilver från Torneåverken Enligt handlingarna (tabell 25 i ansökan) har utsläppen av kvicksilver till luft legat på 0,3-0,4 ton årligen sedan Det innebär att Torneåverken är den i särklass största kvicksilverkällan i Norden och en av de 25 största i Europa. Det finns i handlingarna ingen prognos för utsläppen av kvicksilver vid sökt utbyggd produktion men det kan befaras att de kommer att öka till minst det dubbla var rapporterat utsläpp 0,3 ton (256 kg i Bilaga 12). I Kompletterande utredningar mars 2010 kan utläsas att ämnesproduktionen 2008 var 0,96 Mt och mängd skrotråvara (externt återvinningsstål) ton. I samma dokument anges mängd skrotråvara till ton vid sökt maxproduktion 2 Mt, vilket är mer än dubbelt så mycket. Eftersom den huvudsakliga källan till kvicksilver lär vara skrotråvaran kan det befaras att också utsläppen av kvicksilver kommer att mer än fördubblas vid sökt maxproduktion om inga åtgärder vidtas. Torneåverkens utsläpp av kvicksilver vid sökt maxproduktion kan därför bli över 500 kg per år. Det är i samma storleksordning som Sveriges totala utsläpp av kvicksilver till luft från alla punktkällor tillsammans (540 kg 2008). Det innebär också att Torneåverken kommer att tillhöra de fem största utsläppskällorna av kvicksilver i Europa. Mätning av kvicksilverutsläpp I handlingarna finns ingen information om hur mätningarna som ligger till grund för rapporterade utsläpp av kvicksilver utförs. Det kan antas att mätningar görs periodvis och inte kontinuerligt under hela driftstiden. Vid kvicksilvermätningar i utgående gas från ett svenskt skrotbaserat stålverk, Sandvik AB i Sandviken, varierade utsläppen under mätperioden med

6 NATURVÅRDSVERKET 6(13) procent (0,64 mikrogram/m 3 68 mikrogram/m 3 ). Till detta tillkom lika stora variationer med chargers (0,53 g/charge 51 g/charge). Enligt bolaget kan skillnaderna hänföras till variationer i skrotråvarans kvicksilverinnehåll. Det konstaterades i detta fall att det först efter att kontinuerlig mätutrustning installerats kan framkomma pålitligt underlag som visar hur mycket som verkligen släpps ut. Då samma förutsättningar kan antas gälla för Torneåverken anser Naturvårdsverket att Torneåverken ska åläggas att installera kontinuerlig mätutrustning för kvicksilver i utgående gas från stålsmältverkets alla delar med betydande utsläpp av kvicksilver, i Bilaga 26 kallas de Ljusbågsugn 2, Ljusbågsugn 1, AOD 2 och AOD1 norra. Åtgärder för att begränsa utsläppen av kvicksilver Det finns i handlingarna ingen information om nuvarande eller tänkta åtgärder för att begränsa utsläppen av kvicksilver. Torneåverkens utsläpp av kvicksilver är inte bara mycket stora i absoluta tal, de specifika utsläppen är också höga i jämförelse med andra anläggningar. Torneåverkens rapporterade utsläpp av kvicksilver per producerat ton stål är ca 300 mg. Denna siffra kan jämföras med Outokumpu i Avesta som rapporterade ca 23 mg Hg/ton stränggjutna ämnen (2010), Sandvik AB i Sandviken ca 75 mg Hg/ton götmetall (2010) och Celsa i Mo i Rana ca 19 mg/ton stål (2010). Naturvårdsverket anser att utsläppen av kvicksilver från Torneåverken är oacceptabelt höga och att bolaget ska åläggas att begränsa utsläppen så långt som är möjligt. Som jämförelse kan nämnas att två svenska skrotbaserade stålverk, Outokumpu Stainless AB:s anläggning i Avesta och Sandvik AB i Sandviken, nyligen har ålagts att införa kontinuerliga mätningar och att utreda förutsättningarna att rena utsläppen av kvicksilver. Tekniker som ska utredas inkluderar förvärmning av skrotet med separat rening av rökgaserna och spärrfilter med efterföljande kolfilter. De rapporterade utsläppen av kvicksilver från dessa anläggningar var 9 respektive 21 kg 2010, betydligt lägre än Torneåverkens utsläpp. Det kan också i sammanhanget nämnas att det i Sverige normalt krävs rening på krematorier, där utsläppen innan rening är i storleksordningen några kg per år. När det gäller krematorier så är det vedertaget att det är ekonomiskt rimligt och miljömässigt motiverat att rena kvicksilver till en kostnad upp till 2000 SEK per gram (ca 220 Euro per gram kvicksilver). Den mest kostnadseffektiva åtgärden är att begränsa utsläppen vid källan, dvs att minimera inkommande mängd kvicksilver med skrotråvaran. Bolaget bör ställa som krav på leverantörer att skrot som köps in som råvara inte får innehålla några mätbara halter av kvicksilver. Dock visar erfarenheter från svenska skrotbaserade stålverk att mottagningskontroll är svårt att tillämpa och kravspecifikationer på råvaruinköp räcker inte för att begränsa utsläppen. Det pågår arbete inom FN:s regi för att förbjuda användandet av kvicksilver i olika nya produkter men ett internationellt avtal förväntas vara på plats tidigast 2013 och därefter vidtas ratificeringsprocessen. Ett eventuellt åtagande

7 NATURVÅRDSVERKET 7(13) avseende nyproducerade produkter kommer att bli bindande först flera år efter att avtalen ratificerats. Det kommer därför att ta lång tid innan tillförseln av kvicksilverinnehållande produkter till skrotråvara upphör. Mot bakgrund av detta anser Naturvårdsverket att möjlig framtida internationell reglering inte utgör skäl för att nu avstå från att ställa krav på rening avseende kvicksilver. En teknik som bör övervägas är förvärmning av skrotet med separat rening av rökgaserna. En sådan teknik medför även andra fördelar som förbättrad produktionstakt, energieffektivisering, minskat stoftutsläpp, mindre utsläpp av organiska föroreningar (upp till 99 %) och kvicksilver (med %) och minskad risk för explosioner i samband med chargering av skrot m.m. Andra reningstekniker för utsläpp av kvicksilver är t.ex. spärrfilter med efterföljande kvicksilverrening eller injicering av absorbent (aktivt kol eller annan absorbent) före spärrfiltret för att reducera kvicksilverutsläppen och även dioxinutsläppen. Det finns stålverk med installerad och väl fungerande rening, t.ex. Celsa Armeringsstål AS i Mo i Rana, Norge. Där förvärms skrotet och den installerade reningsanläggningen (spärrfilter med efterföljande kolfilter) ger en reduktion av kvicksilverutsläppen med 90 % och av dioxinutsläppen med %. Armeringsstål AS i Mo i Rana har ett begränsningsvärde på 16 kg kvicksilver per år vid maxproduktion ton (1 Mt) stål. Naturvårdsverket anser att teknik finns för att väsentligt minska utsläppen och att de stora utsläppen av kvicksilver från Torneåverken motiverar att åtgärder vidtas med motsvarande reningsgrad som installerad teknik på Celsa Armeringsstål AS i Mo i Rana, Norge. Det innebär ett begränsningsvärde på högst 40 kg kvicksilver per år vid sökt maxproduktion motsvarande högst 20 mg/ton stål som årsmedelvärde. Utsläpp av långlivade organiska föroreningar ( POP ) från smältverken I början av 2000-talet hade över 10 % av den svenska befolkningen ett dagligt intag av PCDD/F och dioxinlika PCB som överskred gränsen för tolerabelt dagligt intag rekommenderad av den Europeiska kommissionen. Europaparlamentets och rådets förordning om långlivade organiska föroreningar (POP) (EG 850/204) ställer krav på inventeringar och begränsningsåtgärder. Flera långlivade organiska föroreningar förekommer i emissioner från ståltillverkningensprocesser och tillhörande aktiviteter. POP-ämnen och ämnesgrupper som är aktuella för verksamheten vid Torneåverken är polycykliska aromatiska kolväten (PAH), hexaklorbensen (HCB), polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD) och polyklorerade dibensofuraner (PCDF). Samlingsprov av stoft från liknande verksamhet i Sverige redovisar även utsläpp av bromerade tetrahalogenerade dibenso-pdioxiner och dibensofuraner. Resultaten har redovisats som summorna av respektive kongener; tetraklor, monobromtriklor, dibromdiklor, tribrommonoklor och tetrabrom. Andelen bromerade kongener var högre än förväntat, i gasproven mellan % (w/w) respektive % (mol/mol). I stoftprovet var andelen ännu högre, 70 % (w/w) respektive 60 % (mol/mol). De halogenerade dibensofuranerna utgör huvuddelen av kongenerna. Direkt

8 NATURVÅRDSVERKET 8(13) bildning från bromerade difenyletrar (flamskyddsmedel) är en möjlig förklaring till den höga andelen tetrabromerade kongener. Naturvårdsverket konstaterar i likhet med länsstyrelsen att bolagets redovisning av långlivade organiska föreningar (POP) är mycket knapphändig och svårtolkad. Bolagets har endast redovisat beräkningar av dioxinutsläpp som bygger på utsläppsmätningar som utfördes år 2003 vid endast ett fåtal enheter vid sinter- och smältverket i ferrokromfabriken och rökgasanläggningen vid stålsmältverket. Vid beräkningen av dioxinutsläppen från silovärmare 1 användes den specifika utsläppsfaktor som uppmättes för silovärmare 2. Vid beräkningen av dioxinutsläppet från VKU 1 används mätresultatet från VKU 2. Vid beräkningen av utsläppen från den södra rökgasreningen användes den norra enhetens specifika utsläppskoefficient. Bolagets redovisade ett totalt dioxinutsläpp på 0,045 g för 2003, motsvarande ett specifiktutsläpp på 0,08 mikrogram per ton slutprodukt (2003 framställdes ton slutprodukter). Uppgifter om övriga långlivade organiska föreningar saknas totalt. Bolaget anger, baserat på en mätning av engångskaraktär (se ovan), att PCDD/Futsläppen ligger på en låg nivå. Utan närmare redovisning om hur, anges att det är en följd av att det använda skrotet är kvalitetsmässigt rent. Det kan dock konstateras att Torneåverken inte använder någon av de tekniker som är beskrivna i BAT-redogörelsen såsom snabb kylning och/eller injektering av kolpulver i utloppsgasröret för filtren för att nå PCDD/F-halter på 0,1 I- TEQ/Nm 3. Bolaget redovisar att återvunnet stålskrot som förs till smältning ska vara torrt före chargeringen i ljusbågsugnen och att skrotet torkas med hjälp av gasolbrännare. Det finns teknik med förvärmning och rening av skrotet med separat rening av rökgaserna. En sådan teknik medför även andra fördelar som förbättrad produktionstakt, energieffektivisering, minskat stoftutsläpp, mindre utsläpp av organiska föroreningar (upp till 99 %) och kvicksilver (med %) och minskad risk för explosioner i samband med chargering av skrot mm. Det finns även andra reningstekniker för utsläpp av kvicksilver, t.ex. spärrfilter med efterföljande kvicksilverrening. Som nämnts tidigare finns det stålverk med installerad och väl fungerande rening med nämnda metod, t.ex. Celsa Armeringsstål AS i Mo i Rana, Norge. Den installerade reningsanläggningen ger där en reduktion av kvicksilverutsläppen med 90 % och av dioxinutsläppen med %. Naturvårdsverket anser att förvärmning bör tillämpas för all skrotråvara och att frånluft från förvärmningen skall renas från POP, kvicksilver och NO X. Flertalet av åtgärderna för minskat utsläpp av NOx och kvicksilver medför även minskat utsläpp av POPs, se Tabell 1 nedan (Källa: Jernkontoret Rapport D825, Final report JK (ISSN X)).

9 NATURVÅRDSVERKET 9(13)

10 NATURVÅRDSVERKET 10(13) Enligt Naturvårdsverket rapport 5912 ( Sources, Transport, Reservoirs and Fate of Dioxins, PCBs and HCB in the Baltic Sea Environment ) är atmosfären den största källan till PCDD/F i Bottenhavet och Egentliga

11 NATURVÅRDSVERKET 11(13) Östersjön. Sedan miljöövervakningen startade på 1970-talet har minskande halter av PCB och HCB observerats i biota från Östersjön. Gällande PCDD/F sågs en trend av avtagande TEQ-nivåer på 1970-talet, men minskningen planade ut i mitten av 1980-talet och nivåerna har sedan dess varit stabila. Ny forskning har visat att från 1990 och 15 år framåt har halterna av vissa dioxin (PCDD)- kongener (till exempel 2,3,7,8-TCDD och OCDD) minskat i sillgrissleägg från Östersjön, medan stabila eller till och med ökande trender observerats för de flesta andra toxiska PCDD/F kongener. Sveriges järn- och stålverks samlade dioxinutsläpp till luft 2005 motsvarade 3,4 g/år (PCDD/PCDF; TEQ). Liknande verksamheten i Sverige (Sandviken, 2005) redovisar betydligt mindre utsläpp, exempelvis 0,015 g/år (PCDD/PCDF; TEQ) och 0,0032 g/år (PCB; TEQ). Naturvårdsverket anser att det är av synnerlig vikt att bättre kartlägga POP och minska utsläppen och exponering. POP Villkor Torneåverken Bolaget skall åläggas att inom 2 år, dock senast 2014, inkomma med en fullständig utredning beträffande utsläppen av POP samt med förslag till kontroll och begränsningsåtgärder. Utredning och förslag skall inkludera polycykliska aromatiska kolväten (PAH), hexaklorbensen (HCB), polyklorerade bifenyler (PCB), polyklorerade dibenso-p-dioxiner (PCDD), polyklorerade dibensofuraner (PCDF) och bromerade tetrahalogenerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuran. Emellertid anser Naturvårdsverket att provisoriska villkor ska fastställas beträffande det totala utsläppet av dioxiner (PCDD/PCDF ) till luft från verksamheten. Det ska vara högst 0,08 mikrogram/ton slutprodukt som årsmedelvärde och högst 0,1 g PCDD/PCDF (TEQ) per år vid sökt maxproduktion ton slutprodukt per år. Utsläpp av kväveoxider (NOx) Minskade utsläpp av NOx är en nationellt samt regionalt prioriterad fråga i Sverige De nationella och regionala miljömålen för kväveoxid tillhör de miljömål som är svårast att nå. Berggrunden i Sverige och Norrbotten är naturligt sur och har dålig buffringsförmåga. Den kritiska belastningen för skogsmark, uttryckt som 95- percentil, är vanligen 0,3-0,6 g N/m 2 och år i Götaland, 0,3-0,5 g N/m 2 och år i Svealand och 0,3 g N/m 2 och år i Norrland. Haparanda och Övertorneå kommuner har högst nedfall i länet och bakgrundsdepositionen uppgår till 0,41 g N/m 2 -år. Vid ytterligare nedfall finns därmed en uppenbar risk att den kritiska belastningen för övergödning överskrids och medför större kväveläckage från mark och tillhörande ökade miljöskador i omgivningen. Miljömålet för kväveoxider klaras inte i dagsläget och ytterligare åtgärder måste vidtagas för att klara miljömålet. NOx-utsläppen från Torneåverken år 2008 uppgick till ton i samband med framställning av ton slutprodukter. Mellan minskade produktionen med 1 procent. Ändå ökade det specifika NOx utsläppet med mer än 50 procent från ca 1,2 kg/ton till ca 1,9 kg/ton slutprodukt. Det kan konstateras att NOx utsläppet har dubblerats från en nivå på ca 750 ton år 1996

12 NATURVÅRDSVERKET 12(13) till ca ton år Vid utökad produktion ( ton slutprodukter) förväntas NOx- utsläppet öka ytterligare till ton årligen motsvarande 2 kg/ton. De största bidragen kommer från sinter- och stålsmältverken samt varmoch kallvalsverken (Tabell [2]). Tabell [2] - Avdelningsspecifika NOx-utsläpp från fabrikerna i Torneå år 2008 Som redovisas i Tabell 1 ovan, finns flera sätt att minska utsläppen av flera av de viktigaste miljöskadliga ämnen (POP, kvicksilver och NOx) som förväntas öka påtagligt från Torneåverken. Naturvårdsverket delar Länsstyrelsen i Västerbottens län synpunkter i frågan om tydligare redovisning från bolagets sida och behov av åtgärder som säkerställer att utsläpp av NOx inte ökar. NOx Villkor Torneåverken Naturvårdsverket yrkar att tillståndsmyndigheten såsom villkor föreskriver att utsläppen från Torneåverken från och med 2014 ej överstiger 0,75 kg/ton slutprodukt vid max produktion på ton per år och får uppgå till högst ton NOx per år från hela verksamheten. Avfallshantering Torneåverken har två slutdeponier för avfall i fabriksområdet. Norra avfallsområdet (Sellö-deponin) klassas som miljöfarligt avfall och håller på att stängas men är fortfarande i bruk. Efter stängning av Sellö-deponin kommer slutdeponering att ske på Hietainpää-deponin (som blev klar 2005 men ej tagen i bruk). Det har visat sig att grundvattnet i Sellö-området är förorenat. Sellödeponin läcker sexvärt krom. Detta läckage hanteras nu genom en försöksteknik som innebär injicering av ferrosulfat (s.k. In-situ Redox Manipulation, ISRM - tekniken). Bolaget konstaterar att tekniken fungerar men något underlag om undersökning, spridning (under- och ovanmark) och utsläpp av sexvärt krom, och för andra miljöfarliga ämnen finns ej redovisat i detalj. Naturvårdsverket kan konstatera att det visar på att deponin inte är täckt på ett sätt som överensstämmer med EU:s deponiförordning. Om deponin vore korrekt byggt skulle den inte läcka till omgivningen (luft, mark, vatten). Avfallsvillkor Torneåverken Bolaget ska åläggas redovisa inom 2 år, senast 2014, utsläppen av miljö- och hälsofarliga ämnen (till luft och vatten) samt en slutlig åtgärdsplan för avfallshantering och deponering från den befintliga Sellö-deponin och från den nya Hietainpää-deponin som ska tas i bruk. Redovisningen och förslag till åtgärder samt tillhörande kontrollprogram skall ske med hänsyn till EU:s avfallsdirektiv 2008/98/EG.

13 NATURVÅRDSVERKET 13(13) Övervakningsprogram Ett övervakningsprogram bör upprättas i samråd med tillsynsmyndigheten. Vid beslut om övervakningsprogrammet bör synpunkter från Haparanda stad och Kalix kommun beaktas. Beslut om detta yttrande har fattats av sektionschef Håkan Bengtsson. Vid den slutliga handläggningen har i övrigt deltagit Petra Hagström, Husamuddin Ahmadzai samt Egon Enocksson, den sistnämnde föredragande. För Naturvårdsverket Håkan Bengtsson Egon Enocksson Bilagor Naturvårdsverket antar dessa bilagor som eget yttrande på sätt som beskrivits ovan Yttrande från Länsstyrelsen i Norrbottens län (bilaga 1) Yttrande ( ) från Myndigheten för samhällskydd och beredskap (bilaga 2) Övriga yttranden Yttrande från Myndigheten för samhällskydd och beredskap ( ) Yttrande från Fiskeriverket Yttrande från Haparanda stad Yttrande från Kalix kommun Yttrande från Övertorneå kommun Yttrande från John Lindquist Yttrande från Robert Sandström Kopia till Myndigheten för samhällskydd och beredskap Länsstyrelsen i Norrbottens län Haparanda stad Kalix kommun Övertorneå kommun