Session: Historieundervisning i högskolan Ansvarig: David Ludvigsson, Uppsala universitet Kommentator: Henrik Ågren, Högskolan i Gävle Övriga medverkande: Lena Berggren, Umeå universitet Peter Ericsson, Uppsala universitet Per-Arne Karlsson, Stockholms universitet
Casemetoden i historieundervisning på universitetet Peter Ericsson This is a report on a project with the purpose to introduce the case-method into undergraduate education in History. The case-method consists of two components: the written case-text and the case-seminar. In this project we have written a number of historical cases, focusing on the dialectics between the historical actor and economic, social and political structures. The cases are short narratives (10-15 pp), based on empirical research and leading up to a crisis or a dilemma. They are to be analysed by the students, who present and discuss their analyses at a seminar. The teacher does not participate in the analysis, but his/her function is to organize the students solutions or analyses. The benefits of this method are that our teaching can be related to current research; that we can make the study of history tangible without omitting a theoretical perspective; that the students are encouraged to independent, critical analysis; and, at least in some circumstances, that the students motivation seems to improve. Peter.Ericsson@hist.uu.se
Studenternas uppfattningar om exkursionen som metod i högskolans historieundervisning David Ludvigsson Författaren har tidigare analyserat bruket av exkursioner i historieundervisningen vid svenska universitet och högskolor. I föreliggande presentation kommenteras studenternas uppfattningar om exkursioner. I samband med exkursioner i historieundervisningen vid Uppsala universitet har studenterna dels fyllt i enkäter, dels medverkat i fokusgruppintervjuer. Totalt har fem fokusgruppintervjuer genomförts med totalt drygt tjugo studenter. Analysen av materialet klargör studenternas skiftande och ibland ambivalenta syn på exkursioner som inslag i undervisningen. De är ofta mycket positiva till exkursioner men har samtidigt begränsad förståelse för vad som är poängen med dem. Skillnader finns mellan attityden som uttrycks före respektive efter exkursionen. Analysen utmynnar i slutsatser om undervisningsmetoden som kan omsättas i förändrad praktik. David.Ludvigsson@hist.uu.se
Textredskap och historieförståelse på gymnasiet och på högskolan. En studie av textanvändning och meningsskapande i historieundervisning Per-Arne Karlsson Problem: Elevens/studentens svårighet att använda det historiska stoffet/texter och nå narrativ kompetens (historiemedvetande/medborgarbildning). Narrativ kompetens innebär att eleven kan tänka historia genom att använda historiska data och historiska begrepp för konstruktion/dekonstruktion av historiska narrationer. Teori: Individen använder/läser historisk information och jämför dessa med sina tidigare erfarenheter/referensramar. Förståelse/minne/mening/mental konstruktion uppstår i denna jämförelseprocess (ocillation/pendelrörelse). För att detta kognitiva arbete ska vara effektivt fordras redskap/mediering. Dessa redskap/mediering konstitueras av dels språkliga artefakter (texter/bilder/scheman/ modeller), dels mentala representationer (narrationer och andra representationer, t ex krönikor och faktalistor/ situationsmodeller /historiesyn). Individens appropriering/tillägnelse av redskapen är beroende på situationen/kontexten. Frågeställningar: Vilka språkliga artefakter/texter/skrifthändelser används av lärare och elever/studenter i undervisningssituationen? Vilka texter skapas av elever? Vilken struktur har dessa språkliga artefakter/texter/skrifthändelser (narrativ/krönika/faktalista)? Metod: Undersökningar av undervisningssituationer som innebär kommunikation mellan lärarens intentioner/texter och elevens/studentens användning/läsning/tolkning av dessa. Detta möte kommer till uttryck i klassrummet i olika skrifthändelser som kan beskrivas och tolkas som kvarlevor av lärares och elevers historiska tänkande och historieförståelse. Per-Arne.Karlsson@uhs.su.se
Forskningsanknytning och utvecklande av generiska kompetenser inom högre utbildning i historia Lena Berggren Presentationen tar sin utgångspunkt i forskning om kopplingar mellan forskningsanknytning och utbildningskvalitet. Man har därvid uppmärksammat såväl empiriska korrelationer mellan forskning och utbildningskvalitet, och studenters och lärares uppfattningar om dessa samband. I själva verket kan forskningsanknytning betyda olika saker på olika nivåer och i olika akademiska kontexter. Att studenter kommer i kontakt med senaste rön är således inte hela saken. Presentationen tar upp de generiska kompetenser som är utmärkande för historia och som med andra ord ska läggas i begreppet forskningsanknytning. Det kan exempelvis röra historia som en tolkande vetenskap, analys och syntes, kritiskt förhållningssätt och problembaserat lärande. Forskningsanknytning kan också formuleras i termer av progression. Lena.Berggren@historia.umu.se