Växtskydd i ekologisk fruktodling Per Juhlin Juhlins Fruktodlingsrådgivning Kälkestadsvägen 577 291 94 Kristianstad tel 044-531 30 email: per.juhlin@post.utfors.se. Broschyren har producerats inom det svenska miljöprogrammet för jordbruket som finansieras gemensamt av Sverige och EU.
Innehåll Sida Några viktiga svampsjukdomar och dess bekämpning...2 Skorv...2 Mjöldagg...4 Fruktträdskräfta...5 Blom- och grentorka, grå monilia (Monilia laxa)...6 Fruktmögel gul monilia (Monilia fructigena)...6 Lagringsrötor...7 Bitterröta Colletotrichum gloeosporioides / Glomerella cigulata...7 Bulls eye rot Pezicula malicorticis/cryptosporiopsis curvispora...7 Flugsmutssjuka Zygophiala jamaicensis/schizothyrium pomi...7 Sotfläckighet (Gloeódes pomígena)...8 Några allvarliga skadedjur...8 Rött spinn...8 Gallkvalster...8 Knoppvecklare och frostfjärilar...9 Nattflylarver...9 Äpplestekel...9 Äpplevecklare...10 Rönnbärsmal...10 Bladlöss...11 Fruktskalvecklare...11 Pärongallmygga...12 Päronbladloppa...12 Plommonstekel...12 Plommonvecklare...12 Körsbärsmal...13 Körsbärsfluga...13 Nyttodjur i odlingen... 13 Fåglar...13 Rovlevande insekter och spindeldjur...14 Skadetrösklar... 17 Växtskyddsmedel... 178 KRAVs regler 2002... 21 Bek=mpning.doc Per Juhlin 1 2003-09-01
Några viktiga svampsjukdomar och dess bekämpning För att kunna minska angreppen av svampar är det klokt att först och främst börja odlingen med sunda sorter. Därefter skall smittkällor, sporproduktion och infektion minskas så mycket som möjligt. Annars kan svampangreppen bli allt för omfattande och frukt måste kasseras, vilket ger dåligt ekonomiskt resultat av odlingen. I skriften förekommer en rad växtskyddsmedel som är EU-godkända, men många av dem är inte tillåtna av KRAV. Kontrollera i slutet av skriften vad som gäller för de olika medlen. Skorv Smittspridning Infektion kan ske på ganska långt avstånd från smittkällan på våren och försommaren. Då kastas sporer ut från fjorårets skorvangripna löv. Infektionsrisken av dessa sexuella sporer börjar ta fart i stadium grön spets och ökar fram till blomningen för att där nå sin höjdpunkt. Därefter minskar infektionsrisken för att upphöra nästan helt i slutet av juni, strax före stadiet glatt frukt. De infektioner som dock lyckats i detta skede kan börja producera nya sporer, vilka dock är asexuella (konidier) och som inte sprider sig på samma långa avstånd som de sexuella. Nyinfektionsrisken är då störst lokalt i det redan angripna trädet. På ej avmognade skott eller i grenskorv där skorven kan övervintra som mycel kan konidier bildas på våren utan primärinfektioner. Infektion Särskilt fuktiga säsonger blir angreppen av skorvsvampen stora. Det kommer sig av att skorvsporerna endast kan infektera då löven varit fuktiga en viss tid. Hur lång denna bladväta behöver vara bestäms av temperaturen. Mills skorvtabell som modifierats beskriver detta samband och talar om för dig hur stor risken är för att du kommer att få eller har fått infektion i odlingen. Det tar ganska många dagar från infektionstillfället till att man kan börja se skorven för blotta ögat. Denna tid kallas inkubationstid. Modifierad Mills skorvtabell Infektionsrisk: (timmar bladväta) ascosporer konidier Temp. (ºC) lätt medel svår 17-21 6 12 18 6 8 16 6 12,5 19 6 10 15 7 13 20 6,5 11 14 7 14 21 6,5 12 13 8 15 23,5 7 13 12 8,3 16 24 7,5 14 11 9 17,5 26 8 15 10 11 19 28 9 16 9 12,2 8 13,4 7 15,4 6 18 5 21,2 4 27,8 3 29,6 2 34,7 1 40,5 Inkubationstid: (dygn) Observera att konidier (från grenskorv eller mycel i ej avmognad skottillväxt) inte behöver lika lång bladväta som ascosporerna för att infektera. Bek=mpning.doc Per Juhlin 2 2003-09-01
Det finns också datoriserade system där ett datorprogram automatiskt kan bearbetar data från en väderstation. Detta är särskilt värdefullt när man kan göra en kurativ bekämpning. I ekologisk odling kan man få denna kurativa effekt av svavelkalkvätska, vilket dock inte är tillåtet i Sverige. Programmet RIMpro gör dessutom en beräkning av andelen mogna, omogna, utslungade, groende och inträngda sporer och kan på så sett ge en bild av utvecklingen av primärinfektionerna så att man kan sätta in en förebyggande bekämpning vid just rätt tid. Obs, det tar längre tid för väta som kommit in i skrymslena i blomknoppen att torka upp, än på en utvecklad bladyta. Så tänk på att skorvvarnarens kännare för bladväta kanske inte riktigt överensstämmer med de verkliga förhållandena i knoppen. Det finns därför anledning för både dig som har skorvvarnare och du som avgör bekämpningsbehovet manuellt att kontrollera upptorkningstiden för blomknoppen och temperaturen. Särskilt om blomknopparna frusit under våren blir bladytorna ojämna och har gott om försänkningar där vattnet stannar kvar länge innan det kan torka upp. Bekämpningsmöjligheter Minska infektionstrycket: En första viktig åtgärd efter en säsong är att försöka få de angripna skorvlöven att förmultna så snabbt som möjligt. Detta kan göras genom att man minskar kol/kväve-kvoten, alltså tillföra kväve. Före lövfall är det möjligt att spruta bladverket med urin eller någon annan kväverik substans motsvarande 8 10 kg kväve. När löven fallit till marken gynnas nerbrytningen av att man räfsar ut dem och klipper i sönder dem med gräsklipparen. Ytterligare kvävehaltig vätska kan då sprutas på marken. Med ett jordbearbetningsredskap kan de också vändas eller fräsas ner i jorden. Det är bra om man hinner göra det innan höststormarna blåser in löven i lähäckar och liknande. Om så har skett bör löven räfsas ut därifrån och behandlas enligt ovan eller brännas. Sprutning med Polyversum (se förteckning på s.19) på löven har också angetts som verksamt. I den ekologiska odlingen kan det vara mycket rent från fjorårslöv på marken beroende på rikare biologisk aktivitet. Löven bryts ner mycket snabbare så, än om de är besprutade med fungicider. Värna om den organsiska aktiviteten i jorden. Även om man minskat infektionstrycket kraftigt genom att bryta ner löven, kan man alltid lita på att det finns fruktkroppar av skorv på våren som har klarat sig och som har tillräckligt med ascosporer för att ställa till stora problem i odlingen vid fuktig väderlek. Sprutning: Förebyggande behandling mot skorv kan göras med några olika medel. Detta får göras efter väderprognos som utlovar så lång, våt period att skorvinfektion riskeras (se Mills skorvtabell). Särskilt viktigt blir detta naturligtvis då infektionstrycket är som störst, alltså strax före och strax efter blomningen. Det har varit svårt att finna ekologiska växtskyddsmedel som kan mäta sig med svavel och koppar. På Ullensvang i Norge har rent svavel, NAB-Mischung (svavel, algkalk och bentonit), Ulmasud (surt stenmjöl) och Myco-Sin (svavelsyrad lera, gäst (rote Hefe), fräkenextrakt och biologiska vät- och vidhäftningsmedel) sprutats mot skorv 10 gånger under vår och sommar. Med en kontroll som hade 98,6% fruktinfektion gav svavel och NAB bäst resultat med endast 10 % angripna frukter. Myco-Sin gav 27% och Ulmasud 43% fruktinfektion. Myco-Sin verkar också vid kyligt väder i motsats till svavel. Det skulle således kunna vara ett alternativ vid vårbehandlingarna. Om koppar tillåts kan 1-2 kopparbesprutningar om 250 g Bek=mpning.doc Per Juhlin 3 2003-09-01
koppar/gång användas före blom. Efter blom ger koppar brännskador vilka syns som korkrost på frukten. Maximalt får användas 500 g koppar/år som högsta genomsnittliga tillförsel under en femårsperiod. Eftersom Funguran-OH 300SC innehåller 300 g koppar/l preparat, alltså kan två sprutningar á 0,83 l eller en gång med 1,66 l Funguran göras per säsong. Under sommaren kan sprutsvavel i dosering 0,3% alltså 4,5 6 kg svavel/ha användas. Använd ej vid temperaturer över 25ºC. Dosen är inte så stark så att den bränner blommorna om medlet används i blom, men pollengroningen kan hämmas och kanske svavelosen skrämmer bort de pollinerande insekterna, varför svavel i början av blom bör undvikas. I stället skulle BinabTF kunna användas, vilket kan ha en förebyggande verkan mot gråmögel som kan infektera vid avblomningen och orsaka bägarröta. Hur effekten är mot kräfta, skorv, mjöldagg och andra sjukdomar vet man ej. Som skydd mot infektion, särkilt före blom kan svavelkalkvätska användas. Svavelkalkvätska framställs av kalk och svavel. Man måste vara mycket försiktig eftersom preparatet är aggressivt mot frukt och blad vid hög värme. Det är dock inte tillåtet av KRAV ännu. Svavelkalkvätska har i försök även visat sig kunna användas som ett kurativt medel direkt efter ett infektionstillfälle. Det har då visat sig fullt i klass med skorvmedel som används i den konventionella odlingen. En sådan kurativ användning av preparat för den goda saken med sig att bekämpning inte görs förrän det verkligen behövs, om odlaren sprutar efter skorvvarnarens indikation. Mjöldagg Smittspridning och infektion Mjöldaggssvampen måste ha ung, levande växtvävnad för att överleva. Därför blir det den sist avslutade tillväxten, -toppskotten som får hysa svampen över vintern. På våren växer mjöldaggen ut över de knoppar i vilka den övervintrat som mycel. Sporspridningen sätter därefter igång för att nya knoppar skall infekteras. Det gäller att ta bort eller åtminstone minska denna första smittspridning. Sporspridingen är mest intensiv över 20ºC. Det fordras >40% RH för att mjöldaggens konidier skall kunna gro, optimalt är 98 % och 15ºC. I väta gror dock inte sporerna. Bara unga plantdelar kan infekteras. Då bladen börjar bli 7 14 dagar gamla blir de resistenta. Bekämpningsmöjligheter Minska infektionstrycket: Eftersom det inte finns något medel som kan ta bort ett angrepp, är det extra viktigt i ekologisk odling att gå över träden en gång till på våren efter vinterbeskärningen och skära bort källan till primärinfektionerna. Ändknoppar som infekteras blir slankare än friska och kan bli stående halvöppna under vintern. Dessa knoppar fryser lättare bort än icke infekterade knoppar (2-10ºC känsligare). Temperaturen måste dock i allmänhet gå ner under 23ºC för att döda mjöldaggsknoppar. Mjöldaggstopparna skärs in till ett friskt sidoskott. De är lättare att upptäcka då vegetationen börjar ta fart eftersom de kommer efter i utvecklingen i förhållande till de friska skotten. Eftersom bladen blir motståndskaftiga mot mjöldaggen då de blir äldre är det av stor betydelse att skottillväxten och därmed tillväxten av nya blad avstannar tidigt. Det får gärna ske redan i juli. Detta gynnar också bördigheten eftersom avslutade knoppar då har goda möjligheter att växa till sig i styrka och därmed bilda starka blomanlag. Bek=mpning.doc Per Juhlin 4 2003-09-01
För att fruktträden skall vara starka mot mjöldagg får de aldrig lida av torka. Överdriven vattentillgång och andra sidan samt stor kvävetillgång är dock också negativt eftersom det fördröjer skottillväxtens avslutning. Kalium- och kalciumtillgången skall vara god. Ta bort gamla mottagliga sorter som Cortland och Lobo som du inte har någon glädje av. Även Gravenstein och Sävstaholm är mycket mottagliga. De är enbart till skada i odlingen genom att öka infektionstrycket. Tyvärr har många av de nya skorvresistenta sorterna mottaglighet för mjöldagg, så det är klokt att välja sorter med urskiljning. Sprutning: Svavel kan användas förebyggande vid varmt väder (>18ºC). Nyinfektion på våren motverkas genom att bekämpningen görs ett par gånger före blom och några gång efter, vilket sammanfaller med bekämpningen mot skorv. Så länge mjöldagg förekommer i odlingen och skottens tillväxt inte är avslutad kan de nya bladen infekteras. Strävar man efter att hålla rent från mjöldagg måste bekämpningen fortsätta så länge bladen är mottagliga. Fruktträdskräfta Smittspridning och infektion Sporer frigörs hela året, men särskilt under våta höstar och vintrar är infektionsrisken som värst. Infektion sker i bladärren efter att löven har trillat, samt i sår i barken på trädet uppkomna av allehanda orsaker t ex frost, beskärning och andra skadegörare. I plantkolan kan sporer komma in mellan förädlingsris och grundstam vid ympning och okulering där de orsakar en systemisk, sluten kräfta som kan finnas latent i trädet utan symptom tills att förhållandena för kräftans tillväxt gynnas. Bekämpningsmöjligheter Minska infektionstrycket: I nyplanterade odlingar kan en ganska stor andel av mottagliga sorter drabbas redan under de 3 första åren. I många fall har dessa träd då fått med sig en systemisk infektion som härrör från en infektion vid förädlingen. Sådana träd blir aldrig friska utan visar varje år upp nya uppblommande kräftsår på stammen. Därför skall sådana träd röjas och ersättas med nya friska så fort som möjligt för att förhindra vidare smittspridning i odlingen. Föröka inte fruktträd i närheten av fruktodling eller infekterade lövträd pga smittorisken. De nyinfektioner som sker ute på grenarna behandlas genom bortskärning till frisk ved ca 20 cm under angreppet. Beskärningen skall göras med snygga snitt under torra perioder f o m januari, unga träd senare. Planteringen och beskärningen skall vara så välgjord att träden torkar upp lätt efter regn. Dålig avmognad och spetsiga grenvinklar ger ofta också frostskador i vilka kräftan kan infektera. Skär bort grenar med spetsig grenvinkel. Moderat växt på träden; ej för stark och ej för svag ger bäst försvar mot kräftangrepp. Det är viktigt att jorden är väldränerad. Då är syretillgången god i marken, träden har lättare att mogna av under sensommaren och hösten. På väl avmognad ved infekterar kräftan inte lika lätt som på lös ved. Överdriven kvävetillförsel och vattentillgång är därför skadlig. På jordar och i odlingar där kräfta är ett stort problem bör inte mottagliga sorter som Discovery, Ingrid-Marie, James Grieve m fl och päronsorten Clara Frijs planteras. Bek=mpning.doc Per Juhlin 5 2003-09-01
Sprutning Vid problem med kräfta kan det vara bättre att spara en eller två kopparbehandling från våren till bladfall, eftersom man då i viss mån kan skydda bladärren mot infektion. Ett till två kopparbesprutningar om 250 g koppar/gång och hektar användas i bladfall. (Funguran-OH 300SC á 0,83 l/ha) Framgångsrika försök med kalciumhydroxid (får ej användas i Sverige) som preventivt medel har utförts av Louis Bolk institutet och försöksodlingarna i Randwijk i Holland. Kalciumhydroxiden sprutades ut genom bevattningsspridare. I försök kan kalciumhydroxiden mäta sig med captan, vilken anses vara ett mycket bra konventionell aktiv substans. Odlingen blev duschad sex gånger under bladfall från den 16 november till den 19 december med 100 kg släkt kalk per hektar. Den behandlade biten hade 70% mindre kräfta en den obehandlade. För att undvika att kalk fastnar i ledning och spridare bör en mycket fin och löslig kalk användas. Ledningarna måste också spolas rena. Att köra med spruta på vintern på lerjord då det är fuktigt kan vara svårt, och ger dessutom packningsskador i marken. På lätt jord är det möjligt att spruta ut den släckta kalken. Kalciumhydroxid är inte godkänd av KRAV. Blom- och grentorka, grå monilia (Monilia laxa) Denna svampsjukdom infekterar via blommornas pistill, varifrån den växer inåt i grenen. Det dödade partiet kan omgördla den blommande grenen (liksom kräfta) så att även yttre delen av grenen vilken är frisk stryps och dör. Angreppen gynnas av regnigt väder vid blom. Särskilt äpple och körsbär angrips. Infektion sker från övervintrade angrepp i gamla blomsterrester, skott och fruktmumier. Förebyggande åtgärder Håll träden luftiga och välbeskurna. Tag bort gammal gyttrad fruktved och fruktmumier som hänger kvar. Under säsongen skall angripna skott och frukter skäras bort för att minska vidare sporspridning. Fruktmögel gul monilia (Monilia fructigena) Gul monilia infekterar frukter av äpple, päron och plommon via sår. Den går inte in via blomman som blom- och grentorkan gör. Primärinfektionen kommer från fruktmumier som hänger kvar på trädet eller som ligger på marken. Under säsongen kan den spridas till sår i skalet med sporer eller från frukt till frukt genom direktkontakt. Insekter som gör skada i skalet gör dubbel skada genom att öppna för infektion men de kan också bära med sig röta till nya frukter. Förebyggande åtgärder Genom att gallra frukterna till att sitta ett och ett minskar man risken för att tvestjärtar och skadedjur som kan göra hål i skalet gömmer sig mellan frukterna. Man förhindrar också att svampen växer över från en infekterad frukt till en frisk frukt. Detta gäller särskilt sorter med korta skaft som alltid sitter tätt intill varandra. Plocka bort angripna frukter under säsongen. Bekämpa också skalskadegörare om de förekommer allt för rikligt. Bek=mpning.doc Per Juhlin 6 2003-09-01
Lagringsrötor Bitterröta Colletotrichum gloeosporioides / Glomerella cigulata Sjukdomen visar sig normalt först när körsbäret skiftar färg och mjuknar, på äpplen oftast inte förrän på lager. På äpple är den endast känd som fruktskadegörare. Rötfläckarna på äpplet är mörkare bruna än för de två följande kyllagerrötorna som också tidigare klassades som Gloeosporium. Konidiemassan är mer eller mindre rosafärgad. Den sprids med konidiesporer i regnväder. Ett sjukdomsutbrott kan bli epidemiskt i täta träd då det är varmt och regnigt, och i hög luftfuktighet. Det kan visa sig vid blomningen på surkörs. Svampen överlever i intorkade fruktrester, angripna skott och på knoppfjäll på träna. Ett enskilt övervintrat intorkat bär är tillräckligt för att ödelägga frukterna i ett helt träd. Bulls eye rot Pezicula malicorticis/cryptosporiopsis curvispora Svampen kan ge mer än centimeterstora insjunkna barknekroser. Nekroserna kan omgördla hela skott så att de dör, t o m hela unga träd. I barknekroserna utbildas svampens acervuli som halvmillimeterstora punkter. Om angreppen stoppas upp vallas de in med kallus liksom fruktträdskräfta. Sporerna infekterar via lenticellerna under sommaren vid fuktigt väder. Särskilt under sensommaren och september är svampen mycket infektionsbenägen. Rötan ligger latent i lenticellerna tills att frukten nått en viss mognad på lagret, då börjar den växa ut koncentriskt i fruktköttet. Svampens fruktkuddar på skalet är strödda i rötan. Konidiemassan är gråaktig till gulvit. Pezicula alba som liknar P. malicorticis ger vitaktig till rosafärgad konidiemassa i koncentriska ringar. P. alba anses vara mindre aggressiv. Förebyggande åtgärder Beskär så att träden blir luftiga och tillåter solen att tränga ner även i nedre delen av trädet. Gammal fruktved som kan bytas ut mot nyare skall bort eftersom smittan kan sitta i gamla sporrsystem. Ta bort partier med död bark. Skörda inte onödigt sent eftersom infektionsrisken då ökar. Motståndskraften mot rötors tillväxt minskar också med ökad mognad. Gödslingen skall vara i balans så att inte kväve och kalium finns i allt för stor mängd i förhållande till fosfor och kalcium. Kalium och kväve ger större och lösare fruktkött, medan Kalcium och fosfor ökar cellernas fasthet. Välj inte mottagliga sorter om de inte kan säljas och konsumeras snabbt efter skörd. Mottagliga äpplesorter är Aroma, Cox s Orange, Filippa och Ingrid Marie Sprutning: Bästa verkan fås om där kan sprutas före regn. Viss positiv verkan har fåtts av Rote Hefe (gest). Tillsätts kalciumklorid (EU godkänt, ej KRAV) ökar verkan ytterligare. Upprepade behandlingar under hela säsongen före våta perioder skulle behövas. Flugsmutssjuka Zygophiala jamaicensis/schizothyrium pomi En sjukdom som uppträder rikligt på hösten och orsakar stort sorteringsbortfall i ekologisk odling på sena sorter. Ger på äpplen svagt gråaktiga fläckar i vilka små svarta, flugskitsliknande, tillplattade prickar bildas i grupper om upp till ett femtiotal. Prickarna är fruktkroppsanlag, som dock inte utvecklar sig vidare på äpplen. Svampen angriper många växter. På Bek=mpning.doc Per Juhlin 7 2003-09-01
hallonskott, pilört, löv av lönn, ek och rosor m fl. bildas sporer som kan smitta äpplen. Kyligt och regnigt väder under säsongen gynnar sjukdomen. Svampen angriper kutikulan varför angripna frukter skrumpnar tidigare än normalt under lagringen. Ljus och luft i trädkronan motverkar angrepp. Sprutning med svamphämmande medel kan hjälpa. Sotfläckighet (Gloeódes pomígena). Sotfläckighet kan liksom flugsmutssjukan leva på många växter t ex lönn, ask och vide, där sporuleringen sker lättare än på äpple. Mycelet lever på äpplets yta, men kan också gå in genom kutikulan till epidermis. Det olivfärgade mycelet ger upphov till en grönsvart oskarpt utflytande beläggning, som tillslut kan täcka hela frukten mer eller mindre tydligt. Gnider man frukten hårt följer beläggningen med. Sjukdomen sprids även inom trädet, då med klamydosporliknande, tjockväggiga mycelfragment. Sotfläckigheten skiljer sig från sotdagg genom att sotfläckigheten inte växer just i bladlusexkrementerna och därför inte känns klibbig. Angripna frukter förlorar sin saftspänning snabbare i lager än frisk frukt. Liksom för flugsmutssjukan ger ljus och luft i trädkronan sämre tillväxtbetingelser för svampen. Sprutning med svamphämmande medel kan också hjälpa. Några allvarliga skadedjur I den ekologiska odlingen är skadedjursförekomsten till viss del reglerad av de rikligt förekommande rovlevande nyttodjuren. Insektsstick i frukten är dock ett stort problem. Skadedjur som förekommer allmänt på fruktträd Rött spinn Rött spinn är små trögrörliga kvalster (spindeldjur) som suger ut växtsaft från trädets gröna delar. De övervintrar som ägg på barken, ofta runt sporrar. Rött spinn kan utgöra föda för en del nykläckta rovlevande insekter. Rovkvalstret Typhlodromus pyri har rött spinn som huvudföda (se nedan om rovkvalster). I en ekologisk odling med fungerande nyttodjursfauna brukar inte rött spinn vara något problem. Men används alltför många bredverkande medel som t ex pyretrin kan spinnet vilket ofta är resistent mot sådana medel, föröka upp pga avsaknad av nyttodjursfauna. Vattna vid behov; träd som lider av torka är mer mottagliga för spinn. Behöver spinnet bekämpas är svavel (0,3%) vid >18ºC ett medel som håller tillbaka det. Gallkvalster Gallkvalster är mycket små bleka avlånga djur och har endast två par ben till skillnad från spindeldjur i allmänhet som har fyra par ben. De gör skada genom att suga på blad och kart. På äpplen kan rostkvalster göra stor skada genom att suga på blombottnen direkt efter blomningen. Detta ger så småningom korkrost på fruktskalet. Används svavel i svampbekämpningen hämmas gallkvalstret också kraftigt. De rovkvalster som finns i odlingen äter gärna gallkvalster. Bek=mpning.doc Per Juhlin 8 2003-09-01
Knoppvecklare och frostfjärilar Gör skada från tidig vår och fram till efter blomningen genom att gnaga på blad- och blomknoppar samt kart. Knoppvecklarna som kan bestå av flera arter kan antingen övervintra som ägg eller som larver på träden. Frostfjärilarna vilka tillhör mätarna, övervintrar som ägg vilka läggs på hösten då frosten börjar komma. Det är de vinglösa honorna av dessa som då kryper upp längs stammen för att lägga ägg högre upp i trädet. Limringar på stammarna kan förhindra detta, men metoden är mycket arbetskrävande. Sprutning kan göras vid varmt väder, helst före blom då larverna ännu är små och känsliga. Turex (Bacillus turingiensis) används lämpligast för detta ändamål. Detta biologiska bekämpningsmedel är så effektivt att det t o m används i IP-odling. Varaktigheten är dock kort och bryts särskilt snabbt ner vid rikligt UV-ljus, som under en solig dag varför det bör vara mulet under och efter sprutningen. Nattflylarver Nattflyna kan hittas redan i mars, men ökar i slutet av april då de parar sig. Oftast lägger de sina ägg genast före blomningen. Äggen kläcks efter 10 14 dagar. Larverna äter glupskt på blad, blomknoppar och de unga karten. Den senare skadan är den alvarligaste eftersom karten lämnas kvar på träden med stora gropar in i karten vilka läkes med korkrostbildning. Sprutning med Turex (Bacillus turingiensis) under blomningen har ofta en god effekt Skadedjur på äpplen Äpplestekel Äpplestekelns larv förpuppar sig i marken på våren efter övervintringen. Den brukar vara färdigutvecklad och flygfärdig vid äppleträdens blomningstid. Den flyger vid solsken med äppleblommornas vita färg som indikator för dess mål. Honan lägger ett ägg per fruktanlag precis under foderbladen. När larven kläckts gör den en slingrande gångmina precis under skalet, som syns mycket tydligt som en långslinga med korkrost på frukten senare under säsongen. Larven går därefter över på ett nytt fruktämne och äter sig in till kärnhuset. Flera frukter kan angripas av samma larv. En angripen frukt kan igenkännas genom att det runt ingångshålet pressas ut brun fuktig och kletig exkrement. Denna kan skiljas från äpplevecklarens exkrement som är helt torr och luktlös. Discovery, Gravenstein och Summerred brukar vara särskilt angripna. Oftast söker sig stekeln till de sorter som blommar först. Äpplestekelns flygning kan fastställas om man sätter upp vita fångstskivor med lim. De vuxna stekelhonorna dras till den vita färgen. Tyvärr fastnar även en del nyttodjur i fällorna. Skadetröskel kan inte fastställas med skivorna. För detta måste man undersöka karten när kronbladen börjar falla. Kontrollera karten när träden börjar blomma av. Leta efter hål och gångminor. Om blomningen var mycket svag bör inte fler än 3 bägare med stick eller minor tolereras av 100 bägare. Förebyggande åtgärder Fåglar gör stor nytta. Inte bara vilda fåglar utan också kycklingar och höns letar upp och äter pupporna av äpplestekeln. Hönsen är mest aktiva inom 100 m från sitt bo. Att flytta runt hönshusen kan ge framgång. Sätt upp rikligt med fågelholkar i och omkring odlingen. Bek=mpning.doc Per Juhlin 9 2003-09-01
Kartgallra de mottagliga sorterna tidigt. Plocka av och destruera de angripna karten, så att de inte kan förpuppa sig och överleva till nästa år. Sätt upp vita limfällor ett kort tag före blomningen. Sprutning Bekämpning kan göras med egen beredning av kvassia (tillåtet av KRAV och EU). Detta sprutas direkt efter avblomningen. I odlingar som angreps året före av äpplestekel bör bekämpning övervägas på de mottagliga sorterna. Om blomningen är svag tolereras inte fler än 3 kart med stick eller minor av 100 kontrollerade. Är blomningen riklig och vädret under blomningen fint kan betydligt fler angrepp tolereras. Äpplevecklare Äpplevecklarens larv övervintrar i barksprickor och liknande skrymslen. Efter förpuppningen på våren börjar vecklarfjärilarna komma fram i maj för parning. Äggen läggs i juni. De unga larverna borrar sig igenom fruktskalet och in till kärnhuset där de äter upp kärnorna. När larverna är fullvuxna lämnar de frukterna och spinner in sig för övervintringen. Temperaturen vid solnedgången skall temperaturen vara över 15ºC för att äggläggningen skall börja. Skuggiga förhållanden kan göra att äggläggningen börjar före solnedgången. Även om det inte finns äpplevecklare i odlingen kan de lätt komma in från hemträdgårdar i närheten. De brukar inte flyga mer än några hundra meter, men kan flyga flera kilometer. Dåligt väder i parnings och äggläggningsperioden kan minska angreppsgraden. De ägg som väl blir lagda är utsatta för faror som parasitsteklar, bakterier och virus fram tills att larverna gått in i frukten. Därefter är de säkra. Fåglar och tvestjärtar kan äta av larverna. I ung odling med släta stammar kan man få god effekt av att sätta 1dm breda wellpappkragar runt stammarna i juli dit larverna som skall övervintra söker sig. Kragarna eldas upp fram på vårvintern. Sprutning med t ex Turex kan göras med ett par upprepningar med två dagars mellanrum vid äggkläckningen (fastställ tiden med feromonfälla och mätare av temperatursumma). Preparat med granulosvirus används i kombination med förvirringstekniken på kontinenten. Något sådant preparat är ännu inte registrerat i Sverige. Feromonfällor används för att ta reda på när och hur stora angrepp av äpplevecklare som är att vänta. 130 daggrader från den dag då fångsterna i fällorna nått sitt maximum är det dags att spruta. Det brukar röra sig om 7 10 dagar. Fem vecklare per fälla två veckor i rad har använts som bekämpningströskel. Feromonförvirring kan använda. Effekten blir bäst i odling som inte är utsatt för inflygning, eller på större arealer. Normalt sättes 1000 feromondispensrar upp per hektar för att förhindra att hannarna hittar honor att para sig med. Rönnbärsmal De år då rönnen haft en dålig blomning och populationen av rönnbärsmal är stor kommer de i områden med skog att i stället för rönnen ge sig på äpplen. Finns rönnbär föredras dessa av malen. Äggen läggs utanpå frukten ofta nära fodret. Efter 10 14 dagar är äggen kläckta varvid larven går rätt in i fruktköttet. En del larver dör strax efter att de gått igenom skalet. Bekämpning Enligt undersökningar sker rönnbärsmalets äggkläckning då temperatursummorna av dygnens medeltemperaturer över 0º, sedan rönnen stod i full blom kommit upp i 528 daggrader. Detta anger den optimala tidpunkten för bekämpning. Turex 0,05% kan då an- Bek=mpning.doc Per Juhlin 10 2003-09-01
vändas, bekämpningen upprepas efter tre dagar. Spruta på kvällen, så att medlet får chans att verka innan det bryts ner av solens UV-ljus. Rapsolja kan också användas mot rönnbärsmal. Före påfyllning och blandning med sprutvattnet vispas oljan med såpa. Oljan skall utgöra 0,2% och såpan 0,5% av den färdiga sprutvätskan. 1000 l sprutvätska rekommenderas per hektar. Olja kan ge korkrost. Kanterna av odlingen är mest utsatta. Om få angrepp väntas och inte vecklartröskeln överskridits kan du nöja dig med att spruta de yttersta raderna om odlingen är stor. Bladlöss De bladlusarter som angriper fruktträd värdväxlar med andra växter under sommaren. Ett undantag är den gröna äpplebladlusen. Övervintringen sker alltid med ägg som oftast läggs vid sporrar och knoppar. De är ganska stora och lätta att upptäcka. Särskilt de svarta och blanka äggen av äpplegräsbladlusen som brukar kunna förekomma i stort antal syns tydligt fram på våren. Äpplegräsbladlusen lämnar äppleträden vid blomningen och skadar ofta inte träden så allvarligt, utan lockar i stället rovlevande insekter till odlingen. Lättaste sättet att upptäcka bladlöss i odlingen under säsongen är att följa myrornas vandringsstråk i träden. Myrorna livnär sig på bladlössens söta exkrementer och tycker om att uppehålla sig där det finns bladlöss. Röd äpplebladlus är den alvarligaste skadegöraren. Det räcker med ett fåtal röda äpplebladlöss per 100 blomknoppar, på våren för att de skall hinna göra stor skada. Det är den enda av lössen som söker sig till karten och genom sina stick deformerar och gör så att frukterna inte växer ut till full storlek. Karten har dock en benägenhet att inte falla av vid kartfall utan sitter kvar som druvklasar på träden. Den gröna äpplebladlusen, som under sommaren kan ockupera en stor mängd nya skott genom sina bevingade honor, skiljer sig från äpplegräsbladlusen genom längre antenner och ryggspröt samt avsaknad av mörkare linjer längs kroppen. Minska infektionstrycket Sörj för att det finns många nektarproducerande växter som t ex Honungsört i odlingen. De vuxna parasitsteklarna dras då till odlingen för sitt födointag och letar sedan efter löss och andra insekter som de kan parasitera. Näbbstinkflyn, tvestjärtar, guldögonsländor, blomflugor och nyckelpigor är andra djur som villigt äter av bladlössen. Mängden röd äpplebladlus kan minskas genom att skära bort angripna grenar på våren. Sprutning har bäst effekt då lössen är nykläckta och stammödrarna ännu är små och inte har hunnit gömma sig i ihoprullade blad. Har angreppen föregående år varit stora av röd äpplebladlus kan bekämpning med t ex 2% KRAV-godkänd såpa t ex Zence 40 sättas in strax före blom. Fruktskalvecklare En del av de fjärilsarter som förekommer som knoppvecklare på våren återkommer senare på säsongen och gör skada genom att gnaga i fruktskalet. De gömmer sig gärna i skrymslen mellan frukter, men kan också skydda sig genom att spinna in ett blad mot frukten varemellan den gömmer sig. Bekämpning med Turex 0,05% har effekt om sprutvätskan kan komma in i larvens gömsle. Bek=mpning.doc Per Juhlin 11 2003-09-01
Päron Pärongallmygga Pärongallmygga kan i svåra fall omintetgöra hela skörden i en päronodling. I ekologisk odling är det önskvärt att nyttodjursfaunan balanserar myggförekomsten, men det är långt ifrån säkert att så sker. Risken att allt för stor andel av karten angrips är större ju mindre skörd som förväntas. Samla in uppsvullna nyangripna kart och bränn dem, eller gräv ner dem mycket djupt. Gallmyggans puppor som ligger i marken under träden från sommaren till nästa vår äts gärna av småfåglar, kycklingar och höns. Bekämpning skulle kunna sättas in vid myggornas flygning. Den kan börja alldeles strax när det blir en riktigt solig, varm dag i musöron tät klunga. Pärongallmyggan är ca 4 mm lång, gråsvart i färgen med svartrosa band. Tillåtet medel finns dock ej registrerat. Larverna kläcks fram redan 4 6 dagar efter äggläggningen som sker med honans äggläggningsrör genom blomknoppens hylle. Därinne kan larven endast kommas åt med systemiska bekämpningsmedel, av vilka det för närvarande inte finns något godkänt ekologiskt medel. Päronbladloppa För det andra är sotdaggssvamparna som växer i exkrementerna inte den enda skada som bladloppan orsakar. En skada utgörs av döda blomknoppar orsakade av larver och fullvuxna djur på hösten och på våren. En tredje skada görs i blom då äggen kan läggas på blomstjälkarna. Äggen fästes med ett hack i stjälken, varigenom den blir krokig, en skada som följer med päronet till skörd. Även kartfall kan uppstå pga sug av första generationens larver på karten efter blom. Den första och viktigaste åtgärden mot päronbladloppa är att se till så att nyttodjuren trivs och överlever vid ev. bekämpning. Men det finns fler sätt att hjälpa predatorerna att få övertaget. På kontinenten där man liksom i Sverige upptäckt att inget preparat har någon långsiktig effekt på päronbladloppan har odlare börjat sätta ut rovstinkflyet Anthocoris nemoralis i päronparcellerna. (Se under avsnittet om nyttodjur) Plommon Plommonstekel Har samma beteende som äpplestekeln. Sticken i karten är dock i stället svarta. Stekellarven vandrar från kart till kart. Undersök karten. En viss gallring kan behövas, men har man otur kan plommonstekeln ta upp till 90% av plommonkarten. Spruta 7-10 dagar efter att kronbladen fallit med eget kvassiaextrakt. Var rädd om bina. Se i övrigt under äpplevecklaren. Plommonvecklare Plommonvecklaren liknar äpplevecklaren i sitt beteende, men är minst 10 14 dagar tidigare och har alltid två generationer. Angreppen syns ofta inte utanpå frukten utom på det att den brådmognar. Bek=mpning.doc Per Juhlin 12 2003-09-01
Bekämpningen av plommonvecklaren blir den samma som för äpplevecklaren. Feromon för fångstfällor finns, men inte i dispensrar för förvirring av hannarna. Andra generationen bekämpas lämpligen med Turex (0 dagars karenstid) eftersom tiden mellan bekämpningstillfället och tiden för de först mogna sorterna är kort. Körsbär Körsbärsmal Körsbärsmalen kan göra stor skada genom att äta upp blomknopparna på våren. Behovet av bekämpning kan avgöras i förväg. Skär av kvistar från olika delar av odlingen och sätt dem på drivning i en vas inomhus. Ställ vasen på vitt underlag och undersök vad som trillar ner på detta. Är knopparna angripna av körsbärsmalslarver (mycket små) kan du hitta exkrementer eller se när larverna firar sig ner i trådar allt eftersom de blir fullvuxna. Om antalet är stort: Spruta med tillåtet insektsmedel, t ex Turex 0,05% när äggen kläckts ute i odlingen vilket brukar ske vid grön spets. Körsbärsfluga Körsbärsflugan svärmar i juni-juli och sticker in sitt äggläggningsrör så att äggen hamnar innanför skalet på körsbäret. Bären är då ännu inte mogna. Larverna förpuppar sig i jorden under träden efter att de ätit i fruktköttet. Förutom körsbär angrips också Lonicera särskilt L. xylosteum och L. tartarica (skogs- och rosentry). Dessa bör inte användas i planteringar i närheten av odlingar. Det är framför allt sorter som mognar i slutet av juli och senare som angrips av körsbärsflugan. Tidiga sorter bör föredras i ekologisk odling. Gula klisterskivor attraherar flugorna. Häng upp 2 8 fällor/träd. De flugor som fastnar kan inte lägga ägg. Vid skörd plockas träden riktigt rena. Skadade bär destrueras eller grävs ner djupt så att larverna inte kan klara sig. Höns och kycklingar i odlingen liksom småfåglar hjälper till att decimera pupporna. Kläckningen av pupporna som sker när jorden blivit varm kan skjutas upp genom marktäckning. Arbete med äggläggningsferomon som signalerar att bäret är upptaget pågår. Nyttodjur i odlingen Både frukt och bär är fleråriga kulturer, vilket innebär att det finns kvarlevande djur år från år i odlingen. En del skadliga, men också en del nyttiga djur. Här följer ett litet avsnitt om nyttodjuren och om hur dessa kan gynnas för att de skall kunna balansera skadedjuren. Fåglar Insektsätande fåglar gör stor nytta i odlingen. Gynna fåglarna och se till att de trivs i odlingen. Sätt ut rikligt med fågelholkar i och runt odling men inte för tätt eftersom fåglarna behöver en viss revirstorlek. Lämplig boöppning är 28-32 mm i diameter. På nästa sida visas en tabell som visar hur duktiga småfåglarna är på att äta insekter. Bek=mpning.doc Per Juhlin 13 2003-09-01
Fågelart Matningar/h Matningar/dag Byte Gråsparv med 5 delvis fjäderklädda och snart flygfärdiga ungar. Rödstjärt med 5 delvis fjäderklädda ungar. 19 25 266 350 24 360 tvåvingar sländor skalbaggar fjärilslarver bladlöss sländor skalbaggar jordflylarver Talgoxe med 8 delvis fjäderklädda och snart flygfärdiga ungar. Blåmes med 9 delvis eller helt fjäderklädda ungar. 14 29 210 435 16 32 240 480 fjärilslarver skalbaggar sländor tvåvingar bladlöss Göktyta med 5 fjäderklädda ungar. 8 13 120 195 (källa: Fugle i plantagen, Kirsten Stentebjerg-Olesen, Frugt og Bær nr 4 1993, s 109.) Rovlevande insekter och spindeldjur sländor myror fjärilslarver tvåvingar skalbaggar Varje skadedjur har någon parasit eller predator som balanserar populationen. Rovlevande insekter kan ta 100-tals byten under sin livstid. T ex lever blomflugan som larv under 10-15 dagar och äter under den tiden flera hundra bladlöss under sin utveckling. Parasitsteklar är oftast väldigt känsliga för bekämpningsmedel. De är mycket specialiserade en parasitstekelart för vissa skadedjursarter. Generalister som spindlar, flugbaggar, jordlöpare och ge tingar äter både skadliga och nyttiga djur. Fruktodlingens rovlevande leddjur äter följande skadedjur: SKADEDJUR: NYTTO- DJUR: Spinn Gallkvalste Bladlöss Gallmyggor x x x Blomflugor x Parasitflugor Blodlöss Sköldlöss Bladloppor Vivellarver Fjärilslarver Nyckelpigo x x x x Kortvingar x x x Nätvingar x x x x x Rovstinkflyn x x x x x Parasitsteklar x x x x x x x Bek=mpning.doc Per Juhlin 14 2003-09-01
Rovkvalste x x x Vissa större rovkvalsterarter äter smålarver av dessa Rovkvalster Typhlodromus pyri Typhlodromus pyri är inhemsk och vanligt förekommande på många växter bl a äpple, päron och plommon. Äggen är fyra gånger mindre än sitt favoritbytesdjurs; det röda spinnets ägg och inte röda utan färglösa. Nymfen växer nästan i kapp sitt favoritbytesdjur och blir 0,3 mm lång som fullvuxen hona. Även vuxenstadiet är blekt. Honorna övervintrar i sprickor och andra skrymslen på träden. Dödligheten är hög. De överlevande kommer fram på våren och kan leva på pollen före äggläggningens början. Äggen läggs på bladundersidorna, och de första kläckta kan ses i början av juni. De förökar sig till september med tre generationer. Om dess bytesdjur tagit slut kan de under en viss tid överleva genom att suga växtsaft, men de förökar sig inte under denna tid. Utsättning I en nyplanterad odling, särskilt om träden dragits upp i en konventionell plantskola finns sällan tillräckligt med dvalhonor för att ge en population som kan bemästra de skadliga spinnarterna. Antalet rovkvalster kan ökas på genom att de förs över med beskärningsris till de nya träden. Före utsättning i odlingen bör det röda spinnet och äpplebladgallkvalstrets population vara nere på en acceptabel nivå. Annars kan man behöva göra en stödinsats med olja på vinteräggen eller svavel på de unga nymferna på vår och försommar. Rovkvalsterna som sätts ut på sommaren får då en mer hanterlig mängd att klara av. Om träden sedan mår bra och får tillräckligt med vatten under sommaren kommer varken rött spinn eller äpplegallkvalster att vara något större problem i odlingen i fortsättningen. Då förutsatt att rovkvalsterna inte sprutas bort med aggressiva preparat. I en odling där inga bekämpningsmedel använts finns en stam av naturligt förekommande rovkvalster. De kan också finnas i en odling där endast skonsamma medel använts. Vid utsättningen får inga rester av rovkvalsterfarliga preparat finnas kvar på bladen. Ju tidigare utsättningen sker desto större hinner populationen bli innan vintern. Om den kan ske redan i juni så kan ett år tjänas in. Det kan dock hända att antalet kvalster i juni är för litet på de träd varifrån "utsäde" skall tas. 10-30% blad med rovkvalster är ett gott bestånd. Ett annat mått är 50 rovkvalster/100 blad. Av praktiska skäl kan man vänta till sommarbeskärningen i augusti med utsättningen. Då finns också många skott som kan undvaras. Naturligtvis skall man inte ta skott ifrån odlingar där blodlus, kommaskjöldlus, päronpest eller skorv förekommer. Skotten får inte vara våta eller utsättas för värme (sol) i den låda där skotten samlas upp, eftersom djuren då kan ta skada. Av de rovkvalsterbemängda skotten placeras ett per varje nytt träd. Skottet viras runt en gren i det nya trädet. Detta skall ske samma dag som skotten skurits av. Eventuellt kan kvistarna kylförvaras i 5-10oC över natten. Det tar sex timmar att "så" ett ha. Går etableringen sedan bra så kan den rovkvalsterintroducerade ytan ökas 10 gånger på ett år. Bäst är det om man kan introducera kvalstrena redan i plantskolan. Rovkvalsterna trivs bättre på vissa sorter än andra. Discovery, Gloster och Summerred är exempel på trögstartade sorter. Elstar är också mer långsam än Jonagold och Boskoop som praktiskt taget alltid är snabba och problemfria för rovkvalsteretableringen. Näbbstinkflyn Anthocorider Näbbstinkflyn är vanligt förekommande i Sverige på många örtartade växter, buskar och träd. Både nymfer och vuxna är glupska predatorer på många olika bytesdjur så som fjärilslarver, mygglarver t ex bladgallmygga, bladloppor, skalbaggar och kvalster som rött spinn. Bek=mpning.doc Per Juhlin 15 2003-09-01
De vuxna övervintrar under löv, lös bark och i andra skrymslen. De kommer fram i april då de gärna samlas på sälgblommorna innan de sprider sig vidare. Ägg läggs på undersidan av bladen i epidermis och sticker delvis fram så att de lätt kan ses i preparermikroskop. Varje hona kan lägga upp till 200 ägg. De kläcks efter ca 10 dagar. Utvecklingen till vuxen tar ungefär sex veckor. Många päronodlare har märkt att bästa sättet att långsiktigt undgå hastiga och kraftiga angrepp av päronbladloppa är att gynna de insekter som lever av att äta päronbladloppa. Utsättning av rovstinkflyn kan vara en effektiv åtgärd. I Nederländerna räknar man med att ca 600 ha behandlats med Anthocoris nemoralis, i Italien ca 750 ha. De firmor som sysslar med biologisk bekämpning med hjälp av predatorer odlar upp rovstinkflyn i bovete där de lever på mjöl-or. De levereras med detta i plastflaskor om 200 djur i varje. Innehållet i burkarna har strötts ut i deltahus (typ feromonfällor) utan limskivor. Fem utsättningsställen per hektar har använts, men fler ger snabbare en jämnare spridning av djuren. Näbbstinkflyna har dock vingar som vuxna och är mycket rörliga av sig själva i odlingen. Deltahuset hängs upp på 1 m höjd och på ett sådant sätt att ett par grenar går igenom huset så att djuren lätt kan klättra upp och vidare ut på dessa. En leverantör ger rådet att sätta ut 400 stinkflyn per hektar före blom och i juni sätta ut 600 ytterligare per hektar. En annan leverantör ger rådet att vänta till efter blom med första utsättningen. Temperaturen vid utsättningen har störst betydelse för hur snabbt djuren lämnar sina hus och kryper ut på grenarna. Är temperaturen hög och djuren vitala lämnar de husen på en dag. Har du haft stora problem med päronbladloppa, finns det stor anledning att pröva rovstinkflyt Anthocoris nemoralis. Tala med firmorna som sysslar med biologis bekämpning. Växter ger fler nyttodjur För att gynna uppförökningen av nyttodjuren spelar andra växter i eller omkring odlingen en betydelsefull roll. En läplantering med olika sorters växter ger skydd och fungerar som en buffert för nyttodjurspopulationen. Sälgens blommor tidigt på våren är värdefulla inte bara för pollinerande insekter utan även för att locka näbbstinkflyn till odlingen. Alen hyser albladloppa vilken endast lever på detta träd. Rovstinkflyna är inte så noga med vilken bladloppa som blir till deras middag, utan har i alhäcken möjlighet att föröka upp sig till en stor population för att därifrån sprida sig in i fruktodlingen. Honungsört (Phacelia) är en annan växt som hyser och gynnar insekter som lever på skadedjur. Honungsörten ger mycket nektar vilket är vuxna blomflugors och parasitsteklars föda. Parasitsteklarna är oerhört artrika och specialiserade och angriper många olika arter av skadedjur. Vissa arter angriper t ex bladlöss medan andra dödar fjärilslarver. Honungsörten kan lämpligen sås på stycken som står tomma inför kommande plantering eller i ett stråk runt om odlingen. Där jorden är mycket stark har man t o m sått i själva trädraden. Det är då dock viktigt att tänka på att näring inte får saknas träden och att bevattning skall finnas tillgänglig vid torka. Sork får heller inte förekomma och honungsörten skall lätt kunna huggas eller köras upp om den blir för hög vid slutet av sommaren och i vart fall före skörd. Bifarliga preparat får inte användas där blommande honungsört finns i raderna. Att ha rikligt med örter i odlingen och ordentliga och artrika läplanteringar ger en stor nyttodjursfauna. Läplanteringarna fyller dessutom sin funktion som lä och hinder för vindavdrift vid sprutningen. Bek=mpning.doc Per Juhlin 16 2003-09-01
Skadetrösklar För att inte skada nyttodjuren i onödan bör man ta hjälp av skadetrösklarna. Med hjälp av dessa scheman kan man avgöra om det finns behov av bekämpning och när. Hur många får skadegörarna vara innan det är ekonomiskt och biologiskt förvarbart att bekämpa. För att kunna bestämma bekämpningsbehovet skall man göra provtagning i odlingen. Antingen genom visuell kontroll eller via (ofta 33 grenar á 30 cm eller 100 blomknoppar) eller genom bankmetoden där man räknar av insekterna som man fångar i en hov. Medan man håller hoven under grenen bankar man med 3 slag med batong, vilket upprepas på 33 grenar för ett prov. Viktigt är också att bekämpa i rätt tid. Bekämpar man i det stadium som skadegöraren är mest känslig får man bäst effekt. Man skonar nyttodjuren genom att man inte behöver göra om bekämpningen. Ibland kan man använda lägre doser än normalt. Exempel: Stinkflyna är fortfarande känsliga i 2:a larvstadiet samtidigt som fler har hunnit kläckas än om bekämpningen sätts in då man observerar 1:a larvstadiet. För en del skadedjur kan det vara viktigt att bekämpa första generationen effektivt vid kläckningen. Senare generationer är mer blandade med många stadier samtidigt, så att det alltid finns något okänsligt stadium som slipper undan. Bek=mpning.doc Per Juhlin 17 2003-09-01
Växtskyddsmedel Skall den ekologisk fruktodling bära sina egna kostnader inklusive arbetskostnaden, är det liksom i konventionell odling nödvändigt att använda växtskyddsmedel. Men detta måste göras med stor försiktighet eftersom man inte vill störa den ekologiska balansen i odlingen. Det är en mycket dålig strategi att inte försöka skona de nyttiga djuren vid eventuell bekämpningen i den ekologiska odlingen liksom i den konventionella. Vid intensiv bekämpning tar de skadliga djuren oftast hem spelet över de nyttiga. De har oftast fler generationer per år vilket innebär att de därmed har fler chanser till genetiska förändringar och omkombinationer. De anpassar sig alltså snabbare och utvecklar resistens mot preparat som t ex pyretrin. I vissa fall är det möjligt att använda svampar, bakterier eller virus som bekämpningsmedel. Nedan följer en förteckning över växtskydds-/växtvårdsmedel. Kontrollera före användandet att medlet som du tänker använda är tillåtet av KRAV respektive EU Enligt Rådets förordning (EEG) 2092/91, Annex ll (kan hittas på www.sjv.se) och KEMI (Kemikalieinspektionen) om medlet inte kan räknas som växtvårdsmedel. Det går alltid bra att begära en prövning av KRAV om tveksamheter råder. Reglerna kan ändra sig från år till år. Kalciumhydroxid (Får ej användas i Sverige, EU tillåtet, men ej registrerat av KEMI, ej KRAV-tillåtet) kan används i en del länder mot kräfta. (se under fruktträdskräfta) Kumulus DF (sprutsvavel) (EU tillåtet, registrerat av KEMI och KRAV-tillåtet) har förebyggande verkan mot svampangrepp som av skorv och mjöldagg. Det har också verkan mot kvalster. Svavel har bäst verkan vid hög temperatur, men kan vid över 25ºC ge brännskador som leder till korkrost. I blom kan svavel hämma pollenkornens groning på märket. Bladverket kan också skadas bl a på Gravenstein. Kvassia (EU tillåtet, men ej registrerat av KEMI, ej KRAV-tillåtet) Kvassiaextrakt används ibland vid insektsbekämpningen. Det framställs från en växt som på svenska kallas bitterved. Kvassiabehandling är dyr. Dessutom är det lätt att få dålig kvalitet på kvassian och därmed dålig effekt. Best effekt säges fås av nykokt kvassia. För att kunna erhålla detta vid rätt tidpunkt är det bäst att bereda extraktet själv, vilket är tillåtet av KRAV. Myco-Sin (svavelsyrad lera, gäst (rote Hefe), fräkenextrakt och biologiska vät- och vidhäftningsmedel) (EU tillåtet, ej KRAV-tillåtet) Koppar (tillåtet av KRAV i fruktodling) har svamphämmande effekt. Maximalt får användas 500 g koppar/år som högsta genomsnittliga tillförsel under en femårsperiod. Funguran-OH 300SC innehåller 300 g koppar/l preparat, alltså kan två sprutningar á 0,83 l eller en gång med 1,66 l Funguran göras per säsong. Enligt EU-reglerna får 8 kg koppar användas/ha t o m 2005, och därefter 6 kg. Vid höga doser eller användning under blom och därefter ger skador på karten, vilket resulterar i korkrost. Koppar behövs också i många fall som bladgödslingsmedel på lätt jord. I så fall är det klokt att sätta in dessa så att de samtidigt har en svamphämmande effekt (se under skorv och fruktträdskräfta) Bek=mpning.doc Per Juhlin 18 2003-09-01