Programmet för odlad mångfald

Programmet för odlad mångfald 2010 2015 Rapport 2008:32 Foto: Mats Pettersson

Programmet för odlad mångfald 2010 2015 Miljöenheten 2008-12-18 Referens Agneta Börjesson

Innehåll Sammanfattning... 5 Summary... 7 1 Inledning... 9 1.1 Syfte med uppdatering... 9 1.2 Underlag och förankring... 9 1.3 Läsanvisningar... 10 1.3.1 Ordförklaringar... 10 2 Programmet för odlad mångfald... 13 2.1 Behov av växtgenetiska resurser... 13 2.1.1 Livsmedelsproduktion... 13 2.1.2 Miljöskapande växter... 14 2.1.3 Kulturarv... 14 2.2 Programmets mål och aktivitetsområden... 15 2.2.1 Förslag på nytt delmål i miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap... 16 2.3 Programmets struktur... 16 2.4 Kriterier för material som ingår i programmet... 16 2.4.1 Fröförökade jordbruksväxter och grönsaker... 17 2.4.2 Perenner... 18 2.4.3 Frukt och bär... 18 2.4.4 Träd och buskar... 20 2.4.5 Rosor... 21 2.4.6 Lök- och knölväxter... 21 2.4.7 Vegetativt förökade nyttoväxter... 22 2.4.8 Rumsväxter... 22 2.5 Regelverk m.m. som rör växtgenetiska resurser... 23 2.5.1 Konventionen om biologisk mångfald... 23 2.5.2 Det internationella fördraget om växtgenetiska resurser... 23 2.5.3 TRIPS och UPOV... 24 2.5.4 Direktiv om biotekniska uppfinningar... 25 2.5.5 Utsädeslagstiftning... 25 2.5.6 Framtagning av utsädesdirektiv för bevarandesorter... 26 2.5.7 Växtförädlarrättslagstiftning... 26 2.5.8 Trädgårdsväxtlagstiftning... 27 1

2.5.9 Miljöbalken... 27 2.5.10 Landsbygdsprogrammet... 27 2.6 Exempel på verksamhet i andra länder... 28 2.6.1 Norge... 28 2.6.2 Danmark... 29 2.6.3 Europa i övrigt med tonvikt på Östeuropa... 29 3 Aktörer i programmet... 31 3.1 Nordiskt genresurscenter... 33 3.2 Sveriges lantbruksuniversitet... 34 3.3 Centrum för biologisk mångfald... 34 3.4 ArtDatabanken... 35 3.5 Växtförädlingsföretagen... 35 3.6 Forskningsstödjande organisationer... 35 3.7 Elitplantstationen... 36 3.8 Nyttjandeorganisationer... 36 3.9 Museerna... 36 3.10 Botaniska trädgårdarna... 37 3.11 Frivilligorganisationer... 37 3.12 Myndigheter... 38 4 Bevarande...39 4.1 Behovsanalys... 39 4.2 Genomförda och pågående aktiviteter... 40 4.2.1 Inventering och insamling... 40 4.2.2 Ex situ-bevarande... 42 4.2.3 In situ-bevarande... 43 4.2.4 Karaktärisering och evaluering... 43 5 Nyttjande... 45 5.1 Behovsanalys... 45 5.2 Genomförda och pågående aktiviteter... 46 5.2.1 Pre-breeding... 46 5.2.2 Växtförädling... 46 5.2.3 Plantskolor, museer och botaniska trädgårdar, fritidsodlingen... 47 6 Forskning och utveckling... 49 6.1 Behovsanalys... 49 6.2 Genomförda och pågående aktiviteter... 49 2

7 Utbildning och information... 51 7.1 Behovsanalys... 51 7.2 Genomförda och pågående aktiviteter... 52 7.2.1 Utbildning... 52 7.2.2 Inventerarutbildning... 53 7.2.3 Information... 53 7.2.4 Databaser... 55 8 Internationellt arbete... 57 8.1 Behovsanalys... 57 8.2 Genomförda och pågående aktiviteter... 57 8.2.1 Bistånd... 57 8.2.2 Internationella förhandlingar... 58 8.2.3 Nätverk och andra kontakter... 58 9 Åtgärder... 59 9.1 Programmets inriktning efter 2010... 59 9.1.1 Åtgärder med behov av särskilda medel... 60 9.1.2 Alla åtgärder i sammanfattning... 61 9.2 Bevarande... 63 9.2.1 Inventering och insamling... 63 9.2.2 Kulturhistorisk dokumentation... 63 9.2.3 Mellanlagring... 64 9.2.4 Utveckling av dokumentationssystem... 65 9.2.5 Fortsatt verksamhet på NordGen... 65 9.2.6 Evaluering och karaktärisering... 65 9.2.7 Nationell genbank för vegetativt förökat material... 66 9.2.8 Bevarande på museer, kulturreservat och botaniska trädgårdar m fl... 67 9.2.9 Bevarande i trädgårdar och parker... 67 9.2.10 In situ-bevarande... 67 9.3 Nyttjande... 68 9.3.1 Pre-breeding... 68 9.3.2 Växtförädling... 68 9.3.3 Saluföring av bevarandesorter och amatörsorter... 69 9.3.4 Märkning av POM-sorter... 69 9.4 Forskning och utveckling... 70 9.4.1 Genetisk diversitet, genpooler och taxonomi... 70 3

9.4.2 Bevarandestrategier och tekniker... 70 9.4.3 Kulturväxternas historia... 71 9.4.4 Försöks- och utvecklingsprojekt... 71 9.5 Utbildning och information... 71 9.5.1 Universitetsutbildningar... 71 9.5.2 Övriga utbildningar... 72 9.5.3 Kulturreservat och friluftsmuseer... 72 9.5.4 Demonstrationsodlingar... 72 9.5.5 Information... 72 9.5.6 Hemsidan... 73 9.5.7 Databaser... 73 9.6 Internationellt arbete... 73 9.6.1 Bistånd... 73 9.6.2 Internationella förhandlingar... 73 9.6.3 Övrigt internationellt arbete... 73 9.7 Samordning av programmet... 74 9.7.1 Programrådet... 74 10 Uppföljning och utvärdering... 75 Bilagor... 77 Bilaga 1 Nationella genbanken... 77 Bilaga 2 Vilda kulturväxtsläktingar... 79 Bilaga 3 Kostnadsunderlag för Nationella genbanken... 81 4

Sammanfattning En prioriterad aktivitet i den globala aktionsplanens för bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk är uppbyggnaden av starka nationella program. Nationella program är basen för regionala och globala insatser på området. Programmet för odlad mångfald (POM) är Sveriges nationella program. Det beslutades år 2000 av regeringen efter Jordbruksverkets förslag. Det har skett en omfattande utveckling inom området sedan programmet skrevs och en uppdatering bör därför göras. De närmaste åren kräver en övergång till förvaltningsfas där bevarandet för att kunna nyttja genresurserna kommer att bli viktigast. En uppdatering av programmet behövs därför och nya åtgärder behövs för att nå målen. POMs mål är Bevarande och nyttjande av de växtgenetiska resurserna ska bidra till ökad livsmedelssäkerhet, ett uthålligt jordbruk och till att den biologiska mångfalden i landet bibehålls. Programmet ska bidra till att det biologiska kulturarvet levandegörs. Material som bevaras inom programmet ska vara väl dokumenterat och information om materialet ska finnas fritt tillgänglig. Internationellt samarbete vad gäller bevarande, nyttjande, tillträde till växtgenetiska resurser och rättvis fördelning av de vinster som kan uppstå vid nyttjandet av dem ska främjas. Programmet delas upp i fem aktivitetsområden med olika uppgifter och aktörer. Aktivitetsområdena är bevarande, nyttjande, forskning och utveckling, utbildning och information samt internationellt arbete. Jordbruksverket har som sektorsansvarig myndighet för jordbruket det yttersta ansvaret för att programmet fungerar. Jordbruksverket ansvarar för uppföljning och utvärdering av programmet samt rapportering till regeringen Bevarande Det främsta målet för bevarande är att under perioden få till ett fungerande system för bevarande av det vegetativt förökade material som inventerats under perioden. Förslaget är en Nationell genbank som består av en central samling och lokala klonarkiv. Detta ska vara klart 2015. Innan dess ska materialet ha bedömts och dokumenterats vilket det gör i så kallade mellanlager. Andra former av bevarande kommer också att behöva ses över under perioden. Dokumentation om materialet är en viktig del i bevarandet. Nyttjande Främsta åtgärdsmålen avseende nyttjandet är att säkra olika växtförädlingsaktiviteter. Nyttjande avser även direkt nyttjande av de kartlagda sorterna. Materialet ska vara offentligt tillgängligt. Därför behövs anpassade saluföringsregler och olika materialöverföringsavtal. 5

Forskning och utveckling Genetisk diversitet, genpooler och taxonomi är viktiga områden för att i framtiden kunna utnyttja våra genresurser på bästa sätt. Bevarandestrategier behöver utvecklas så att vi kostnadseffektivt men ändå säkert bevarar genresurserna. Andra forskningsrelaterade åtgärder är att ta reda på mer om kulturväxternas historia och därmed hitta nya användningsområden och lösningar på framtida problem. Utbildning och information Utbildningar avseende växtgenetiska resurser behöver ses över så att de finns på alla nivåer. Informationsinsatserna bör fortgå som tidigare men kan behöva förstärkas. Databasen SKUD behöver en hållbar finansiering. Internationellt arbete Sida står för merparten av biståndsverksamheten men är i behov av att få hjälp av flera av POMs andra aktörer. Aktörer inom POM bör även delta som resurspersoner i internationella förhandlingar. Internationellt samarbete är också viktigt för det nationella programmet. Samordning Programmet är uppbyggt som ett nätverk och detta nätverk behöver även fortsättningsvis koordineras. Särskilda medel till programmet Programmet är uppbyggt som ett nätverk av aktiviteter som pågår ute hos de olika aktörerna som på något sätt arbetar med den odlade mångfalden. Det finns dock åtgärder som inte har en given finansieringskälla. Bland annat avser detta den nationella genbanken för vegetativt material som behöver byggas upp. Särskilda medel behövs därför för detta. Under utvärderingsfasen som pågår 2011-2015 kommer upp till 13.1 miljoner kronor att behövas men när allt är på plats kommer kostnaden att bli 11 miljoner kronor per år. Kostnader för att samordna programmet ingår och uppskattas till 1,5 miljoner kr/år. 6

Summary The setting-up of strong national programmes is one of the priorities in the Global Plan of Action for the Conservation and Sustainable Utilization of Plant Genetic Resources for Food and Agriculture. National programmes are the foundation of regional and global efforts in this area. The Swedish national programme is called the Programme for Diversity of Cultivated Plants (POM). It was decided by the Government in 2000 after a proposal from the Board of Agriculture. Much has happened in this field since then, and new measures will be required in order to reach the goals. This makes it necessary to update the programme. In the coming years, the programme should proceed to a management phase in which the most important thing will be to conserve genetic resources for future utilization. The goals of the POM are as follows: Conservation and use of plant genetic resources shall contribute to improved food security, sustainable agriculture and maintained biodiversity in Sweden. The programme shall help the biological cultural heritage come alive for people. Materials that are conserved within the programme shall be well documented, and information about the materials shall be available for free. The programme shall promote international cooperation on conservation, utilization, access to plant genetic resources and benefit sharing of any profits from their use. The programme has five fields of activity involving different tasks and actors. The fields of activity are conservation, utilization, research and development, training and information, as well as international efforts. Conservation For conservation, the main goal is to produce a working system for the conservation of vegetatively propagated materials that have been subject to inventory during the relevant period. The proposal is to establish a National Gene Bank that would consist of one central collection and several local clonal archives. This should be completed by 2015. Before that time, the material will be evaluated and documented, a process that takes place in so called intermediate storage. Other kinds of conservation activities will also be reviewed during the relevant period. Documentation is a very important part of conservation. Utilization The main utilization goal is to ensure that various plant-breeding activities take place. Utilization also refers to direct use of the varieties comprised by the inventory and there will be official access to the material. This means that the marketing rules and different material transfer agreements need to be adapted. Research and development Genetic diversity, gene pools and taxonomy are important topics for research if in the future we want to use our genetic resources in the best way possible. Conservation strategies need to be developed for secure and cost-effective conservation. Other research activities are to learn more about the history of the cultivated plants, and in this way find new uses and solutions to future problems. 7

Education and information Training concerning plant genetic recourses needs to be reviewed to make sure that it is available at every level. Information activities should continue, but may need reinforcement. The database SKUD needs sustainable financing. International efforts The Swedish International Development Cooperation Agency (Sida) handles most of the international development cooperation, but needs help from other actors within the programme. Actors within the programme should also take part in international negotiations. Other forms of international cooperation are also essential for the national programme. Coordination The programme is built as a network of activities. This network will continue to need coordination. Special funds for the programme The programme is built as a network of activities among actors that are involved in the field of plant genetic recourses in one way or the other. However, there are also activities for which no source of financing has been established. One such activity is the establishment of the National Gene Bank for vegetatively propagated materials. Financing earmarked for this is needed. During the evaluation period of 2011-2015, up to SEK 13.5 million will be needed each year, and when everything is in place, the cost will be SEK 11 million per year. The cost for coordinating the programme is included, and is estimated to SEK 1.5 million per year. 8

1 Inledning Konventionen om biologisk mångfald (CBD) slog 1993 fast den nationella suveräniteten över de biologiska resurserna. Som ett led i genomförandet av CBD genomförde därför FN:s jordbruks- och livsmedelsorgan FAO under 1995-96 en översyn av tillståndet för världens växtgenetiska resurser. Arbetet ledde fram till en global aktionsplan som antogs av FAO:s medlemsstater i juni 1996 1. Aktionsplanen föreskriver ett antal prioriterade aktiviteter varav de viktigaste omfattar bevarande och nyttjande av växtgenetiska resurser, samt kapacitetsuppbyggnad av institutioner och kompetens. Ett mål i aktionsplanen är utvecklingen och genomförandet av nationella program för växtgenetiska resurser. Syftet med dessa är att de ska bidra till nationell utveckling, livsmedelssäkerhet och uthålligt jordbruk genom att den biologiska mångfalden bibehålls. De nationella programmen är också ett sätt att på nationell nivå genomföra de enligt aktionsplanen prioriterade områdena. Regeringen beslutade den 7 december 2000 att etablera ett nationellt program för odlad mångfald (POM) enligt förslag från Jordbruksverkets (SJV rapport 1998:19). Det har skett en omfattande utveckling inom området sedan programmet skrevs och en uppdatering bör därför göras. 1.1 Syfte med uppdatering Ett program för växtgenetiska resurser är ett åtagande som vi tagit på oss att driva enligt aktionsplanen. Hittills har POM befunnit sig i ett uppbyggnadsskede men ska efterhand övergå i förvaltning. Nya typer av åtgärder kommer då att behövas. Syftet med rapporten är att gå igenom vad som hänt under åren och redovisa pågående verksamheter inom programmet. Brister i åtgärderna identifieras i förhållande till de uppsatta målen för POM. Nya åtgärdsmål och åtgärder föreslås utifrån detta och förslag på finansiering efter 2010 ges. Rapporten är en komplettering till underlaget till den fördjupade utvärderingen av miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap (Jordbruksverkets rapport 2007:15) och en utveckling av de förslag som där ges gällande odlad mångfald. Enligt miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap ska programmet vara utbyggt senast år 2010. Den bedömning regeringen gjorde var att den genetiska variationen hos domesticerade djur och växter skulle bevaras och att kulturväxterna så långt möjligt skulle bevaras på sina historiska platser. För att ett utbyggt program fungerar behövs nya riktlinjer och mål. 1.2 Underlag och förankring Rapporten har tagits fram av Jordbruksverket. Rapporten bygger till stora delar på det förra programmet och de årliga redovisningarna av POM:s verksamhet. Programrådets ledamöter har varit delaktiga i flera avsnitt. Texterna i en opublicerad rapport som tagits fram av samordnarna för POM på Jordbrukverkets uppdrag har till stora delar utnyttjats. Ett annat underlag är en utvärdering av programmet som gjorts på uppdrag av Jordbruksverket. Programrådet för POM har fungerat som referensgrupp för rapporten. 1 Global plan of action for the conservation and sustainable utilization of plant genetic resources for food and agriculture (FAO, Rom), 9

1.3 Läsanvisningar Rapporten börjar med (kap 2) en beskrivning av programmet, dess mål och aktivitetsområden. I kapitel 3 görs en genomgång av aktörerna i programmet. Därefter i kapitel 4-8 beskrivs utförda och pågående aktiviteter inom de olika aktivitetsområdena. Varje kapitel börjar med en behovsanalys. I kapitel 9 föreslås utifrån behovsanalysen sedan tidsatta åtgärdsmål som ska vara en hjälp för att nå POM:s huvudmål. Kostnadsberäknade åtgärder för att nå POM:s mål beskrivs med förslag på finansiering. Slutligen redogörs för hur programmet i fortsättningen kan följas upp och utvärderas i kapitel 10. Nordiska Genbanken har sedan 2008 bytt namn till Nordiskt Genresurscenter förkortat NordGen. Rapporten använder genomgående detta nya namn även om det avser vad som skett före 2008. 1.3.1 Ordförklaringar Accession ett representativt fröprov eller annat växtprov av en population, sort eller linje i en samling Central samling namn på den del av Nationella genbanken för vegetativt förökat material vars främsta syfte är bevarande. I möjligaste mån finns här alla sorter som ingår i genbanken samlat. DNA-analys undersökning av växternas genetiska variation på DNA-nivå. Evaluering utvärdering av egenskaper som i hög grad påverkas av yttre faktorer, till exempel resistens och härdighet Ex situ-bevarande bevarande av genetiskt material utanför sin naturliga växtplats, till exempel i genbanker, frösamlingar eller i odling. Fröförökning förökning av sorter genom deras frön. Genbank är ett samlingsnamn för olika metoder att bevara den genetiska variationen hos växter och djur. Ofta också den plats där dessa bevaras. Genbankskurator person som står för den vetenskapliga kunskapen om materialet i en genbank. Ordet kurator motsvarar ungefär ordet intendent och är en vedertagen benämning i bevarandesammanhang. Genetiska resurser genetiskt material av aktuellt eller potentiellt värde Genpool är alla gener som finns i en viss population. In situ-bevarande bevarande av genetiskt material på den plats där arten/sorten utvecklat sina karakteristiska egenskaper Internationella fördraget för växtgenetiska resurser (ITPGRFA) Fördraget har tagits fram inom FAO och avser bevarande och långsiktigt nyttjande av jordbrukets växtgenetiska. I fördraget ingår ett multilateralt system för en rättvis och jämlik fördelning av växtgenetiska resurser inom mat och jordbruk. In vitro-bevarande bevarande av vävnadsdelar på sterilt näringsmedium Jordbruksväxter stråsäd, oljeväxter, trindsäd, potatis, foderväxter, industri- och energigrödor Karaktärisering insamling av information om vilka ärftliga, ofta morfologiska egenskaper som finns i materialet och som uttrycks i de flesta miljöer. 10

Klon alla plantor med utgångspunkt från samma individ (moderplanta). Resultatet av en vegetativ förökning. Klonarkiv en samling av vegetativt förökat material Krydd- och medicinalväxt samlingsnamn för de växter som används eller har använts för medicinskt bruk och/eller som krydda. Kryo, kryobevarande en teknologi för bevarandet av frö eller växtdelar i mycket låga temperaturer i syfte att senare kunna återuppliva dem. Landskapsväxter växter för planteringar av naturkaraktär, till exempel längs vattendrag och vägar; det handlar främst om vildmaterial, men även vissa arter/sorter av perenna prydnadsväxter förekommer som är anpassade till svenska odlingsförhållande Lantsort en domesticerad sort som anpassats till den natur- och kulturmiljön där de uppkommit. Sorten har påverkats av att brukaren gjort enkla urval. Sorten kan vara genetiskt heterogen. Lokalsort sort som anpassats till de lokala betingelserna och som fått begränsad spridning. Har uppstått genom urval eller frösådd. Mandatart arter som genbanken har uppdrag att bevara. Mandatsort till mandatsorterna räknas här sorter av svenskt ursprung, dvs. sorter som har namngivits och spritts lokalt, liksom sorter framförädlade och marknadsförda av svenska växtförädlare. Vidare innefattas utländska sorter med lång dokumenterad odlingstradition. Mellanlager plats för inventerat material som ska bedömas om det ska tas in för långtidsbevaring. Under mellanlagringen ska materialet också dokumenteras på olika sätt. Offentligt tillgängligt material växter som växer eller på annat sätt finns på platser under statlig förvaltning och kontroll som kan spridas utan några restriktioner avseende äganderätt till sorten. Material kan också vara offentligt tillgängligt genom avtal. Population alla individer av en och samma art som finns inom ett visst område vid en viss tidpunkt Pre-breeding förberedande utvecklings- och förädlingsinsatser, som utgångspunkt för senare förädlingsarbete. Prydnadsväxter träd och buskar (med undantag av frukt och bär), perenner, bienner, annueller samt lök- och knölväxter som används för prydnadsändamål både utomhus och inomhus. SKUD svensk kulturväxtdatabas http://skud.ngb.se/ Skyddad odling en odling som hålls skyddad för att plantorna ska behållas fria från sjukdomar som annars lätt angriper dessa. smta standard Multilateral Transfer Agreement. Ett gemensamt standardavtal för materialöverföring för växtgenetiska resurser inom det multilaterala systemet under fördraget om växtgenetiska resurser. Avtalet ska användas vid överlåtelse av växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk som finns uppräknade i en bilaga till fördraget samt står under Sveriges förvaltning och kontroll och som är offentligt tillgängliga. Avtalet ska användas när överlåtelse gäller forskning, förädling och utbildning inom det multilaterala systemet. Avtalet reglerar tillträde och rättigheter till materialet. Trädgårdsväxter omfattar prydnadsväxter, frukt och bär, köksväxter 11

Vegetativ förökning könlös förökning med utlöpare, rotdelning sticklingar groddknoppar med mera Den nya plantan blir en exakt kopia av moderplantan och sådana identiska plantor bildar en klon. 12

2 Programmet för odlad mångfald Det svenska programmet för växtgenetiska resurser har kommit till som en följd av FN:s aktionsplan. Programmet fick namnet Programmet för odlad mångfald för att bli mer kommunicerbart. Namnet förkortas POM. 2.1 Behov av växtgenetiska resurser Både i Sverige och globalt finns ett behov av att bevara och nyttja våra växtgenetiska resurser. Även om framtida livsmedelsproduktion är det mest framträdande syftet så har den odlade mångfalden också ett miljöskapande syfte och den är en del av vårt kulturarv. 2.1.1 Livsmedelsproduktion Vår existens och dagliga försörjning är helt beroende av att vi runtom i världen, i de mest skiftande miljöer, kan producera mat. De odlade växternas variationsrikedom, både inom och mellan arter, har varit en absolut förutsättning för det välstånd vi har idag. En långsiktigt hållbar livsmedelsproduktion bygger på att ständigt kunna utnyttja den genetiska variationen för nya anpassningar och behov. Dagens livsmedelsförsörjning vilar emellertid till stor del på ett begränsat antal grödor. Globalt sett dominerar ett 30-tal arter, varav tre (vete, majs och ris) svarar för 56 % av den sammanlagda kaloriförsörjningen. FAO:s utredning 2 om de globala växtgenetiska resurserna resulterade i en heltäckande analys om de utbredda bristerna i det nuvarande systemet. Institutionell och kompetensmässig kapacitet att samla in, dokumentera, bevara och hållbart utnyttja de egna växtgenresurserna saknades, och i alltför stor utsträckning användes ett begränsat antal grödor med begränsad genetisk variation för att täcka huvudparten av kalori- och proteinbehovet hos jordens befolkning. I områden där lokal- och lantsorter fortfarande odlas, vilka kännetecknas av en större heterogenitet och anpassning till odlingsbetingelserna, sker övergången från ett äldre sortmaterial till ett modernt och enhetligt allt snabbare. Skördarna ökar men introduktionen av nya sorter på stora arealer medför också en ökad sårbarhet och att genetiska basen i våra odlingar snävas av. I många områden i världen pågår konflikter som skingrar samlingar och gör det omöjligt att samla in i kulturväxternas ursprungsområden. Andra anledningar till förlust av genetisk variation uppgavs vara överexploatering av arter och växtmiljöer inklusive kalhuggning och överbetning, alltför hög befolkningstillväxt samt brist på eller avsaknad av relevant lagstiftning. Utredningen visade också tydligt det ömsesidiga internationella beroendet av genresurser från länder eller områden bortom det egna hemlandet. Detta gäller såväl den industrialiserade världen som utvecklingsländerna. Vår del av världen, Europa, är till mer än 90 % beroende av genetiskt tillskott från andra länder för odling och växtförädling. Av inhemska genresurser kan vi i Sverige framför allt räkna arter bland vallgräs och vallbaljväxter, men även en del fruktträd och bärväxter. Den svenska landrapporten redovisade 18 arter som inhemska och där vi inom landets gränser kan hitta vilda genresurser inom arterna (primära genpool) samt därutöver knappt 200 mer avlägset besläktade arter med genresurser som möjligen går att använda i förädling (sekundära/tertiära genpooler). Svensk växtförädling och livsmedelsproduktion kommer i det långa perspektivet att vara helt beroende av en kontinuerlig tillförsel av genetiskt material. Produktions- och kvalitetskraven i det hållbara jordbruket innebär ett fortsatt utnyttjande av resistensgener mot olika 2 The state of the world s plant genetic resources for food and agriculture (FAO, Rom) 13

skadegörare, samt satsningar på kvalitets- och avkastningsförädling. Nya, idag ännu okända, behov av till exempel tekniska kvaliteter, råmaterial för industriella processer eller farmaceutiska, innebär att det bör finnas en beredskap och ett aktivt kartläggningsarbete av de svenska genresurserna. Eventuella framtida klimatförändringar ställer också krav på att det finns genresurser för att få fram nya sorter med andra egenskaper än idag. Trycket från olika skadegörare kommer förmodligen att öka vilket också kräver tillgång till genresurser. Nya trender och krav inom livsmedels- och restaurangnäringen, liksom inom plantskolesektorn, kräver likaledes en offensiv genresursstrategi. Strävan efter att reducera koldioxidutsläpp i kombination med troligen stigande energipriser kan också innebära att det i framtiden blir mer angeläget att producera på en lokal marknad och husbehovsodlingen kan därmed också komma att öka. Även detta är ett incitament till att bredda växtsortimentet och utnyttja våra genresurser. 2.1.2 Miljöskapande växter Utemiljö spelar en viktig roll för hälsa och livskvalitet. Både i den egna trädgården och i offentliga miljöer finns därför behov av ett rikt art- och sortmaterial. Det behöver finnas växter för olika typer av miljöer och också växter som är anpassade efter olika odlingsförhållanden. Många stressar för mycket och rör på sig för lite vilket har blivit ett folkhälsoproblem. 90 % av Sveriges befolkning bor idag i städerna och har därmed inte tillgång till "naturliga" grönområden. Människors tillgång till gröna miljöer har blivit en fråga om livskvalitet och hälsa. En variation av prydnadsväxter och landskapsväxter i den miljö som omger oss bidrar till omväxling och ökat estetiskt värde vilket i sin tur kan bidra till bättre välbefinnande. Parker, planterade gårdar och stadsrum är därmed potentiella resurser i arbetet med att motverka ohälsa. Även trädgård som en fritidssyssla har en god verkan på hälsa. Trädgårdar har fascinerat människor i alla tider. Historiska trädgårdar berättar genom olika estetiska uttryck om hur människors livsstil ändrades genom tiderna. Efter en nedgång av intresset för offentliga miljöer under 90-talet har nu intresset för trädgård blivit allt större. Trädgårdsupplevelser behövs för rekreation och avkoppling samtidigt som trädgård kan stimulera och aktivera på många olika nivåer. En del av det material som kommit fram i inventeringen av prydnadsväxter och landskapsväxter är möjliga att användas i den form de är men tanken är också att utnyttja materialet för vidare förädling med sikte på förbättringar och för att möta nya behov. 2.1.3 Kulturarv Under mer än 10 000 år har människan odlat växter och utvecklat trädgårdsbruket. Olika arter har successivt anpassats till människans behov, de har domesticerats. När växterna blev så kallade kulturväxter, förlorade de egenskaper som gjorde dem anpassade till ett liv i naturen. I stället har växterna med människans hjälp utvecklat olika egenskaper. De flesta växter som odlas i Sverige idag har sitt ursprung i andra länder. Sveriges klimatförhållanden ställer speciella krav på kulturväxterna. De måste vara tillräckligt härdiga för att klara av att överleva i det svenska klimatet. Arter och sorter som är anpassade till vårt klimat är i regel resultatet av en lång tids odling och urval. Därför är deras genetiska mångfald ett viktigt arv att förvalta. Många lökväxter, fleråriga prydnadsväxter, träd och buskar riskerar att försvinna när äldre trädgårdar byter ägare och innehåll. Att växter ska bevaras med tanke på det kulturhistoriska motivet finns inte klart uttryckt i den globala aktionsplanen. Men vårt kulturella arv är inte bara hus och redskap utan även den odlade mångfalden och därför finns även denna aspekt med i det svenska programmet. För att 14

kunna visa upp olika helhetsmiljöer, på till exempel kulturreservat, friluftsmuseum, hembygdsgårdar eller andra miljöer, behövs ett växtmaterial som passar i sammanhanget. 2.2 Programmets mål och aktivitetsområden Enligt den globala aktionsplanen ska nationella program för växtgenetiska resurser omfatta insamling, inventering, karakterisering, forskning, utveckling, information, bevarande och nyttjande av växtgenetiska resurser och kopplingar mellan dessa områden. Uppgifter om materialet ska göras tillgängliga via publikationer och databaser. Utbildning och forskning om bevarande och hållbart nyttjande av växtgenetiska resurser ska stimuleras. Programmet bör även befrämja samarbetet mellan berörda institutioner och organisationer inom landet och koordinera nationella aktiviteter. Det bör dessutom leda till att nationella handlingsprogram och långsiktiga strategier utvecklas. Utifrån detta sattes målen för det svenska programmet. Ytterligare en sak tillkom i POM och det är den kulturella aspekten på den odlade mångfalden. Målen är: Bevarande och nyttjande av de växtgenetiska resurserna ska bidra till ökad livsmedelssäkerhet, ett uthålligt jordbruk och till att den biologiska mångfalden i landet bibehålls. Programmet ska bidra till att det biologiska kulturarvet levandegörs. Material som bevaras inom programmet ska vara väl dokumenterat och information om materialet ska finnas fritt tillgängligt. Internationellt samarbete vad gäller bevarande, nyttjande, tillträde till växtgenetiska resurser och rättvis fördelning av de vinster som kan uppstå vid nyttjandet av dem ska främjas. Det nationella programmet delas upp i fem aktivitetsområden med olika uppgifter och aktörer. Aktivitetsområdena är bevarande, nyttjande, forskning och utveckling, utbildning och information samt internationellt arbete. Målen är långsiktiga och därför sattes även tidsatta delmål/åtgärdsmål. Dessa tas upp under uppföljning av respektive aktivitetsområde. Programmet har under den första perioden byggts upp och aktiviteterna har mycket handlat om att inventera vilka växtgenetiska resurserna som finns i landet. Programmet kommer framöver att vara i en övergångsperiod där uppbyggnaden avslutas och aktiviteterna handlar mer om hur de växtgenetiska resurserna ska förvaltas. 15

2.2.1 Förslag på nytt delmål i miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap Jordbruksverket har föreslagit ett nytt delmål för odlad mångfald under miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap som ska gälla efter 2010 (Ett rikt odlingslandskap underlag för fördjupad utvärdering 2008. Jordbruksverkets rapport 2007:15). Förslag: Senast 2015 ska den värdefulla odlade mångfalden bevaras på ett långsiktigt hållbart sätt. Detta innebär att: Bevarandesystem för alla växtgrupper ska finnas och materialet ska vara lätt tillgängligt för nyttjande. Kriterier för vad som är långsiktigt bevarandevärt ska vara fastlagda. Bevarandet ska ske med tanke på långsiktigt hållbart nyttjande. Dokumentation och information om materialet ska finnas och vara lättillgänglig. 2.3 Programmets struktur Programmet är ett handlingsprogram för arbetet med den odlade mångfalden. Den samlade verksamheten hos aktörer som arbetar med odlad mångfald utgör fullföljandet av programmet. NordGen ansvarar till exempel för det fröförökade material som bevaras ex situ och forskning bedrivs främst av Sveriges lantbruksuniversitet. Mycket arbete läggs också ner av friluftsmuseer, botaniska trädgårdar, ideella föreningar med flera. Verksamheterna finansieras till största delen av aktörerna själva men för att nå målen har också vissa områden identifierats där särskilda medel har behövts sättas in. Främst har detta hittills gått till arbetet med den landsomfattande inventeringen. För att nätverket av aktörer ska kunna fungera effektivt krävs en samordning vilken idag sköts av Centrum för biologisk mångfald (CBM). CBM svarar även för den övergripande informationen inom programmet. Genom att samordna aktiviteterna som pågår kan befintliga resurser utnyttjas bättre, kunskaper tas tillvara och information om materialet blir mer tillgängligt. Ett programråd har också inrättats vars huvudsakliga uppgift är att dra upp riktlinjer för programmets verksamhet samt vara ett forum för aktörerna i programmet att diskutera frågor som rör växtgenetiska resurser. Jordbruksverket har det yttersta ansvaret för att programmet fungerar och ansvarar för uppföljning och utvärdering samt rapportering till regeringen. Jordbruksverket leder också programrådet. 2.4 Kriterier för material som ingår i programmet Material som bevaras ex situ ska tillhöra en av följande kategorier: Jordbruksväxter som spannmål, oljeväxter, trindsäd, potatis, foderväxter, industri- och energigrödor Trädgårdsväxter som köksväxter, prydnadsväxter, frukt och bär Krydd- och medicinalväxter Landskapsväxter det vill säga växter för planteringar av naturkaraktär Hotade former av vilda släktingar till kulturväxterna 16

Materialet ska ha ett aktuellt eller potentiellt genetiskt eller kulturhistoriskt värde. Det ska antingen ha uppstått i Sverige eller genom medveten eller omedveten selektion ha anpassats till svenska förhållanden. Då särskilda fall föreligger kan även utländskt material som visat sig vara odlingsvärt under svenska odlingsförhållanden tas in. Det kan till exempel gälla en sort som inte längre finns kvar i sitt ursprungsland. Material som bevaras in situ ska tillhöra en av följande kategorier för att tas in i programmet: Vilda släktingar till kulturväxterna (se bilaga 2) Landskapsväxter det vill säga växter för planteringar av naturkaraktär Vissa utvalda kulturväxter, till exempel vallväxter, frukt och bär Utöver dessa allmänna kriterier har specifika kriterier tagits fram inom varje inventeringsprojekt för vad som ska insamlas och för vilka av dessa sorter som ska bevaras i genbank för långtidsbevarande (se 9.2.6). Varje inventeringsprojekt innefattar en rådgivande referensgrupp. Till referensgruppen har knutits personer som utifrån olika aspekter har expertis inom den avsedda växtgruppen. Detta kan omfatta kompetensområdena taxonomi, plantskolor, odling, trädgårdshistoria eller annat som bedöms som viktigt för genomförandet av projektet. Slutligt beslut om insamling av material till mellanlagring (se 9.2.5) och utvärdering, samt senare långtidsbevarande, föreslås av inventeringsledarna och tas i samråd med referensgruppen. När det gäller de vegetativt förökade växterna måste ett urval göras. Utgångspunkten är dock att inom ramen för anvisade ekonomiska resurser bevara så stor genetisk variation som möjligt. Sorter som inte kommer att bevaras i en genbank för långtidsbevarande inom programmet har ändå ett värde av att bevaras lokalt vilket bör uppmuntras. Detta får dock ske direkt via aktörerna i programmet. Kriterierna inte är statiska utan systemet måste regelbundet utvärderas. Med tiden kan billigare bevarandemetoder utvecklas och möjligheten att bevara fler sorter ökar då. Ett större samarbete med bevarandet inom Norden kan också göra bevarandet billigare. 2.4.1 Fröförökade jordbruksväxter och grönsaker Kriterier för bevarande av fröförökat material av jordbruksgrödor och grönsaker följer de som NordGen (växter) har för insamling och bevarande. Grunden är att bevara den genetiska variationen i material av växter av värde för jordbruk och trädgårdsbruk. Det rör sig om vildväxande material, lantsorter, moderna sorter förädlade i Sverige samt övrigt material framställt av förädlare och forskare av de arter som är utsedda mandatarter. I mandatarterna ingår även vilda släktingar till odlade växter. För de fröförökade växterna finns inte samma behov av att begränsa bevarandet av antalet sorter som det gör för de vegetativt förökade eftersom det är betydligt billigare att bevara frö. Därför omfattar bevarandet allt material som går att få tag på som ingår i ovanstående. I vissa sammanhang kan det dock finnas behov av att peka ut särskilda bevarandesorter. Bland annat gäller detta saluföring av sortmaterialet. Kriterierna bör vara följande: Odlad i Sverige före 1950 med dokumenterad historia. Odlad i Sverige med unik kulturhistoria Utgångspunkten är att inom varje släkte bör så stor morfologisk och/eller genetisk variation som möjligt bevaras. 17

2.4.2 Perenner 2.4.2.1 Växtmaterial Växtmaterialet omfattar prydnadsperenner med en dokumenterad odlingshistoria i Sverige före 1940. I första hand inventeras följande släkten: akleja (Aquilegia), aster (Aster), daglilja (Hemerocallis), flox (Phlox), funkia (Hosta), iris (Iris), pion (Paeonia), riddarsporre (Delphinium), solbrud (Helenium) och stormhatt (Aconitum). Men även andra perenner som är föremål för inventering. 2.4.2.2 Kriterier för insamling Väl dokumenterad odling i Sverige före 1940 vilket innebär att växtmaterialet är långlivat, friskt och härdigt, eller växter med kulturhistoriskt värde. Om det föreligger ett akut hot om försvinnande och växtmaterialet bedöms potentiellt värdefullt kan också insamling ske. 2.4.2.3 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Odlad i Sverige före 1940 med dokumenterad historia och morfologiskt och/eller genetiskt med så stor variation som möjligt Svenskförädlat material framtaget före 1940 samt senare förädlade sorter där sortägare saknas. Odlat i Sverige med unik kulturhistoria Vidare urval bör ske i fall där många sorter är genetiskt likartade. Dokumentation om hur detta urval sker är viktigt. Utgångspunkten är då att gruppera sorterna morfologiskt/genetiskt och sedan utses mandatsorter ur varje grupp. Det mesta av materialet ska bevaras vegetativt men undantagsvis kan vissa sorter övervägas att bevaras som frö. 2.4.3 Frukt och bär 2.4.3.1 Växtmaterial Växtmaterialet omfattar kärnfrukt (äpple och päron), stenfrukt (plommon och körsbär), bär (svarta vinbär, röda vinbär, krusbär, hallon, björnbär, jordgubbar och smultron), nötter (hassel) och sydfrukt odlad på friland (äkta kvitten, persika, aprikos, mandel och vindruvor). Målsättningen är att hela spektret av svenska frukt- och bärsorter ska bli representerat i det framtida bevarandet. Frukt har tidigare inventerats i Sverige i samband med att NordGen startade sin verksamhet för cirka 25 år sedan. Inventeringar av bär (undantaget svarta vinbär i Norrbotten under 1940- talet), hassel och sydfrukt genomförs nu för första gången. För kärnfrukt, stenfrukt, bär och hassel har mandatsortlistor fastslagits. 18

2.4.3.2 Kriterier för insamling Återfunna mandatsorter Exempel: Salaholmsäpple och jordgubbsorten Inga. Äpple och päron Odlingsvärda lokalsorter och okända sorter planterade före 1930 (förbisedda i samband med tidigare inventering). Äldre tillvaratagna sortmutanter. Spontana utvalda kärnsådder som har uppvisat särdeles goda egenskaper för vårt klimatområde. I tillägg utgör följande egenskaper grund för insamling: växtsätt med potential för användning i urban miljö, resistens mot sjukdomar, härdighet, ovanligt sen- eller tidig fruktmognad, god och annorlunda fruktkvalitet, god hållbarhet under primitiva lagringsförhållanden, speciellt traditionellt användningsområde. Exempel: lokalt citronäpple som i flera generationer har använts till framställning av äpplemos med hög kvalitet. Plommon och körsbär Odlingsvärda lokalsorter och okända sorter planterade före 1930 (förbisedda i samband med tidigare inventering). Vildväxande eller till trädgårdar inflyttade trädindivider från den svenska körsbärsgenpoolen, vilka skördats traditionellt. Rotäkta sorter. Exempel: Backapellabär, en gång huvudsort i Näsumstraktens körsbärsodlingar. Svarta vinbär Odlingsvärda lokalsorter och okända sorter med god resistens, vilka planterats 1950 eller tidigare. Äldre tillvaratagna mutanter med ovanlig bärfärg. Röda vinbär Odlingsvärda lokalsorter och okända sorter planterade kring förra sekelskiftet eller tidigare. Sorter planterade 1900-1930, vilka är produktiva och lättskördade med söta och utseendemässigt tilltalande bär. Äldre tillvaratagna mutanter med ovanlig bärfärg. Krusbär Odlingsvärda okända sorter planterade 1950 eller tidigare. Vid insamlingen eftersträvas att tillvarata sorter med bär av olika färg, storlek, form och smak samt sorter med olika växtsätt. Företrädesvis insamlas sorter med god sundhet (inventeringen har visat att det hos äldre sorter finns olika grad av resistens mot mjöldagg). Hallon Odlingsvärda okända röd- och gulfruktiga sorter från välskötta hallonland planterade före 1950. Äldre hösthallon är av speciellt intresse (hallonsorter degenererar fort då de lämnas utan skötsel, det vill säga att fröplantor tar över och sorten blir inte längre ren). Björnbär Odlingsvärda okända sorter planterade 1950 eller tidigare. Taggfria och härdiga sorter är av speciellt intresse. Jordgubbar och smultron Odlingsvärda okända röd- och vitfruktiga sorter från välskötta jordgubbs- och smultronland planterade före 1965 (jordgubbssorter degenererar fort då de lämnas utan skötsel). Hassel Friska sorter med stora, goda och traditionellt skördade nötter. Sydfrukt Lokala kärnsådder och importerade sorter som genom odling har visat lovande egenskaper för vårt klimatområde. Material av kulturhistoriskt intresse Exempel: Äpple från Jorisgården. Joris-Pelle var förebild till Karl-Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarna. 19

2.4.3.3 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Mandatsorter bevaras efter fastställda listor som baseras på tidigare inventeringar, litteraturgenomgångar och bedömningar av yrkeskunniga. De fastställdes 2001 av NordGen efter förslag från NordGens dåvarande svenska arbetsgrupp för frukt och bär. Nya sorter utifrån insamlat material kommer att tas in som mandatsort efterhand som man bedömt dem kunna bidra med ytterligare kvaliteter till redan befintlig lista. Idag omfattar listorna ca 350 fruktsorter och ca 150 bärsorter. Till mandatsorterna räknas sorter av svenskt ursprung, dvs. sorter som har valts ut, namngivits och odlats lokalt, liksom sorter framförädlade och marknadsförda av svenska växtförädlare. Mandatsortlistorna innefattar även en del moderna sorter framtagna av svenska växtförädlare. Sålunda kommer äldre och nyare sorter att odlas sida vid sida i den nationella genbanken. Härigenom säkerställs att sortäkta material av dagens kommersiella sorter finns kvar när de försvinner från marknaden. En annan fördel med att inkludera moderna sorter är att dessa kan nyttjas som referenser i samband med evalueringar. 2.4.4 Träd och buskar 2.4.4.1 Växtmaterial Arter och sorter av träd och buskar med dokumenterad odlingshistoria före 1950 omfattas. Individer med speciellt växtsätt och/eller andra yttre egenskaper, samt mycket gamla individer av träd ska bevaras. Buskar av särskilt intresse omfattar buxbom (Buxus), schersmin (Philadelphus), Deutzia, Forsythia, syren (Syringa), rips (Ribes), olvon (Viburnum) och Spiraea. Materialet ska kompletteras med en genomgång och dataläggning av intressant material som idag återfinns i samlingar vid till exempel botaniska trädgårdar. 2.4.4.2 Kriterier för insamling Väl dokumenterad odling i Sverige före 1950 vilket innebär att växtmaterialet är långlivat, friskt och härdigt, eller Rödlistade vilda genresurser (t.ex. bohuslind, fagerrönn) Arter/sorter som växer i en klimatzon där de normalt inte borde klara sig. 2.4.4.3 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Odlad i Sverige före 1950 med dokumenterad historia. Svenskförädlat material framtaget före 1950 samt senare förädlade sorter där sortägare saknas. Odlad i Sverige med unik kulturhistoria Utgångspunkten är att inom varje släkte bör så stor morfologisk och/eller genetisk variation som möjligt bevaras. Vidare urval bör ske i fall där många sorter är genetiskt likartade. Dokumentation om hur detta urval sker är viktigt. Mandatsortlistor kommer att fastställas utifrån dessa kriterier. 20

2.4.5 Rosor 2.4.5.1 Kriterier för insamling Rosor med säkert dokumenterad odling före 1950, Undantag är tillåtna till exempel muterade grenar på plantor som är yngre. Alla okända rosor i: Gallica-Gruppen (gallicarosor) Damascena-Gruppen (damascenarosor) Bourbon-Gruppen (bourbonrosor) Centifolia-Gruppen (centifolierosor) Centifolia Muscosa-Gruppen (mossrosor) Bifera-Gruppen (höstdamascenerrosor ) Remontant-Gruppen (remontantrosor) Noisette-Gruppen (noisetterosor) Boursault-Gruppen (boursaultrosor) Francofurtana-Gruppen (frankfurtrosor) 2.4.5.2 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Odlad i Sverige under perioden före 1950 Svenskförädlat material framtaget före 1950 samt senare förädlade sorter där sortägare saknas Odlad i Sverige med unik kulturhistoria Utgångspunkten är att inom varje släkte bör så stor morfologisk och/eller genetisk variation som möjligt bevaras. Vidare urval bör ske i fall där många sorter är identiska. Dokumentation om hur detta urval sker är viktigt. Utgångspunkten är då att gruppera sorterna morfologiskt/genetiskt och sedan utses mandatsorter ur varje grupp. 2.4.6 Lök- och knölväxter 2.4.6.1 Växtmaterial I första hand ska följande släkten inventeras: begonia (Begonia), dahlia (Dahlia), hyacint (Hyacinthus), morgon/aftonstjärna (Ornithogalum), lilja (Lilium), krokus (Crocus), narciss (Narcissus), pärlhyacint (Muscari), snödroppe (Galanthus), snöklocka (Leucojum) och tulpan (Tulipa). Även andra lök- och knölväxter som lever upp till kriterierna är föremål för inventering. Material från lökmattor med dokumenterad historia kan inför hot om exploatering också samlas in. 2.4.6.2 Kriterier för insamling Väl dokumenterad odling i Sverige före 1940 eller växter med kulturhistoriskt värde Om det föreligger ett akut hot om försvinnande och växtmaterialet bedöms potentiellt värdefullt kan också insamling ske. 21

2.4.6.3 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Odlad i Sverige före 1940 med dokumenterad historia Svenskförädlat material framtaget före 1940 samt senare förädlade sorter där sortägare saknas och särskilda värden föreligger Odlad i Sverige med unik kulturhistoria Utgångspunkten är att inom varje släkte bör så stor morfologisk och/eller genetisk variation som möjligt bevaras. Vidare urval bör ske i fall där många sorter är genetiskt likartade. Dokumentation om hur detta urval sker är viktigt. Utgångspunkten är då att gruppera sorterna morfologiskt/genetiskt och sedan utse mandatsorter ur varje grupp. Det mesta av materialet ska bevaras vegetativt men i undantagsfall kan vissa sorter övervägas att bevaras som frö. 2.4.7 Vegetativt förökade nyttoväxter 2.4.7.1 Växtmaterial Växtmaterialet omfattar sorter och/eller kloner av vegetativt förökade nyttoväxter som Bland annat sparris, kvanne, rabarber, jordärtskocka, pepparrot, humle, luftlök/potatislök och kryddoch medicinalväxter. 2.4.7.2 Kriterier för insamling Humle: Honplantor av brukshumle från före 1900 med tydlig historisk dokumentation Övriga växtslag: Odlad i Sverige före 1950 med dokumenterad historia 2.4.7.3 Kriterier för långsiktigt bevarande i genbank Humle: odlad i Sverige före 1900 med dokumenterad historia och morfologiskt och/eller genetiskt med så stor variation som möjligt Övriga växtslag: odlad i Sverige före 1950 och med dokumenterad historia Svenskförädlat material framtaget före 1950 samt senare inhemskt förädlade sorter där sortägare saknas Odlad i Sverige med unik kulturhistoria Utgångspunkten är att inom varje släkte bör så stor morfologisk och/eller genetisk variation som möjligt bevaras. Vidare urval bör ske i fall där många sorter är genetiskt likartade. Dokumentation om hur detta urval sker är viktigt. Utifrån detta kommer mandatsorter att utses. Det mesta av materialet ska bevaras vegetativt men i undantagsfall kan vissa sorter övervägas att bevaras som frö. 2.4.8 Rumsväxter Växtmaterialet omfattar till exempel bladkaktusar (Epiphyllum), begonia, pelargon, gloxinia, femöring (Achimenes), kornettblomma (Streptocarpus), hibiskus, aspidistra (Aspidistra) och krinum (Crinum) m fl. Denna del av inventeringen inleds 2009 och knyts till inventeringen av perenner. 22

2.5 Regelverk m.m. som rör växtgenetiska resurser 2.5.1 Konventionen om biologisk mångfald Den juridiskt bindande Konventionen om biologisk mångfald (CBD), som Sverige sedan december 1993 är part till, har tre grundläggande mål: bevarande av biologisk mångfald hållbart nyttjande av den biologiska mångfaldens olika delar, och rättvis fördelning av de vinster som kan uppstå vid sådant nyttjande, inklusive tillträde till genetiska resurser, teknologiöverföring, mm. CBD talar uttryckligen om vad begreppet biologisk mångfald innebär, nämligen variationen på gen-, art, populations- och ekosystemnivå hos alla levande organismer, människan undantagen. Variationen på gennivå, det vill säga tillgången till genetiska resurser, är alltså helt central och utgör en grundpelare i det framtida arbetet med att till exempel utveckla och förbättra livsmedelsproduktionen och nya läkemedel. I och med att CBD trädde i kraft gavs varje land suverän kontroll över de genetiska resurserna. Eftersom CBD föreskriver att tillträde ska ges till dessa resurser innebär detta att varje fördragsslutande land måste utveckla en lagstiftning för att i görligaste mån medge tillträde utan restriktioner. Lagstiftningen får inte motverka CBDs syften. Ett omfattande problem är dock den stora mångfalden av nationell lagstiftning som avsevärt har försvårat utbytet av biologiskt och genetiskt material. Bonnriktlinjerna 3 för tillträde till genetiska resurser samt rättvis fördelning av vinster från nyttjandet har tillskapats som frivillig vägledning för parterna till CBD. I dessa erbjuds hjälp till såväl förmedlare som nyttjare av genetiska resurser i frågor som rör tillträdet. Sverige har ännu inte antagit någon separat lagstiftning rörande genresurser som ett resultat av att CBD trädde i kraft. 2.5.2 Det internationella fördraget om växtgenetiska resurser Före tillkomsten av CBD reglerades tillträdet till och det ömsesidiga utbytet av växtgenetiska resurser av det så kallade internationella åtagandet om växtgenetiska resurser. Genresurserna sågs vid denna tidpunkt som en del av mänsklighetens gemensamma arv. Tillträdet till nya genresurser skulle ske fritt för ändamål som forskning, växtförädling och genbevarande på utbytesbasis och enligt gemensamt överenskomna villkor. CBD ändrade radikalt på detta förhållande och en sjuårig förhandlingsprocess påbörjades för att harmonisera villkoren och föreskrifterna i åtagandet med CBD:s striktare formuleringar angående nationell suveränitet och vinstdelning. Den 3 november 2001 antogs Det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk (ITPGRFA) av FAO:s konferens och Sverige undertecknade fördraget den 6 juni året därpå. Huvudkomponenten i fördraget utgör det så kallade Multilaterala systemet för förenklat tillträde till genetiska resurser och fördelning av nytta, inklusive uppkomna vinster. Multilaterala systemet omfattar en stor del av de grödor som är viktiga för den globala livsmedelssäkerheten, men dock inte alla. Vilka grödor som omfattas beskrivs i en bilaga till fördraget. Det förenklade tillträdet regleras i ett materialöverföringsavtal (se 2.5.2.1). Det ingångna fördraget föranledde Nordiska Ministerrådet att tillsätta en utredning för att få utrett om avtalets innebörd skulle få några konsekvenser för de gemensamma nordiska 3 http://www.cbd.int/decisions/?m=cop-06&id=7198&lg=0 23