Senast uppdaterad 2014 09 08

Hantering av massor kort information om olika hanteringssätt Senast uppdaterad 2014 09 08

Innehållsförteckning Inledning 3 Är uppgrävda massor alltid avfall? 3 Vad kan massorna användas till? 3 Hur prövas användningen av massor enligt miljöbalken? 3 Masshantering inom infrastrukturprojekt 3 Sluttäckning av deponier 4 Deponier som omfattas av deponeringsförordningen 4 Sedan länge nedlagda deponier 4 Efterbehandling av täkter 4 Anläggningsändamål på land 4 Anläggningsändamål i vatten 6 Vad gäller för muddermassor som tas omhand på land? 6 Vilka prover ska tas på massorna? 7 Finns det fler lagstiftningar att ta hänsyn till? 7 Var kan jag läsa mera? 8 Vem kan jag fråga på Länsstyrelsen? 8 Bilaga 1. Utdrag ur Naturvårdsverkets Handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten 2

Inledning Med de stora infrastrukturprojekt som är på gång i länet och då främst i Göteborgsområdet så kommer det inom de närmaste åren att hanteras massor av massor. I denna PM ges kortfattad information och förslag till handläggning i normalfallet. Naturligtvis kan det finnas andra hanteringsalternativ. Observera att det inte är möjligt att ge en heltäckande bild i ett kortfattat PM. Informationen riktar sig till handläggare vid kommunernas miljönämnder och men även till verksamhetsutövare. Ett syfte är att lotsa verksamhetsutövare fram till rätt prövningsmyndighet för vidare diskussioner i det enskilda ärendet. Länsstyrelsens avsikt är att informationen ska uppdateras löpande och vara till hjälp vid hanteringen av massor. Informationen är enbart är vägledande. Är uppgrävda massor alltid avfall? När man gräver i tätorter kan man utgå från att massorna enligt Avfallsförordningens definition (SFS 2011:927) är avfall enligt någon av koderna (17 05 03* Jord och sten som innehåller farliga ämnen eller 17 05 04 Annan jord och sten än den som anges i 17 05 03). Även så kallat rena massor kan vara avfall beroende på kvittblivningssyftet. Att jordmassorna klassas som avfall innebär inte att det inte kan nyttiggöras. Vad kan massorna användas till? Om det rör sig om större väg eller järnvägsbyggen används vanligtvis en del av massorna inom projektet. Om det uppstår överskottsmassor som är av användbar kvalitet så kan de t.ex. användas till att sluttäcka deponier, efterbehandling av täkter eller för ett bevisat anläggningsändamål såsom bullervallar, uppställningsytor, mm. Massor med högt föroreningsinnehåll ska deponeras på deponier som har tillstånd för detta. Alternativt behandlas på en anläggning som har tillstånd till detta. När det gäller nyttiggörande av förorenade massor är det viktigt att tänka på att användandet inte får riskera att förorsaka ett nytt förorenat område. Hur prövas användningen av massor enligt miljöbalken? Masshantering inom infrastrukturprojekt Masshantering som avser massor som direkt kan återanvändas inom projektet t.ex. som underlag till en ny väg eller järnvägssträckning regleras i väg eller järnvägsplanen. Hanteringen av uppkomna jordmassor inom projektet ska redovisas i miljökonsekvensbeskrivningen (MKB). Det vill säga som en del av beslutsunderlaget innan planen godkänns. Det är mycket viktigt att det vid godkännandet av väg eller järnvägsplanen noga framgår vad som prövats inom ramen för planen med avseende på masshanteringen. Vid masshanteringen inom infrastrukturbyggen och åtgärder som sker inom och med stöd av en fastställd väg eller järnvägsplan gäller numera att de är undan 3

tagna samrådsplikten enligt 12 kap. 6 i miljöbalken (MB) beträffande huruvida åtgärden kan komma att väsentligt ändra naturmiljön. Detta förutsätts ha utretts i samrådsskedet innan planen fastställs. Däremot kan det vara aktuellt med prövningar enligt 9 kap. MB beträffande anmälnings eller tillståndsplikt för nyttiggörande av massor t.ex. vid byggande av bullervallar (läs mer nedan). Sluttäckning av deponier Deponier som omfattas av deponeringsförordningen Många av länets deponier håller på att sluttäckas. Detta till följd av att de valt att inte ställa om deponin till de krav som gäller sedan år 2001 och därför slutat att deponera avfall. Dessa deponier har en fastställd avslutningsplan. Lämpliga massor kan nyttiggöras vid sluttäckningen. Om verksamhetsutövaren vid deponin anser att massorna är lämpliga och kan nyttigöras inom ramen för avslutningplanen tas kontakt med tillsynsmyndigheten för deponin d.v.s. länsstyrelsen eller kommunens miljönämnd eller motsvarande (nedan förkortat kommunen). Sedan länge nedlagda deponier I samband med kommunsammanslagningarna på 1960 70 talen lades många mindre kommunala deponier ned. Vid en del av dessa finns behov av att förbättra sluttäckningen. Det är nästan uteslutande kommunerna som är tillsynsmyndigheter för dessa sedan länge nedlagda deponier. Det finns olika alternativ att pröva nyttiggörandet av massor vid dessa deponier. Det kan ske i form av en anmälan enligt 10 kap. MB d.v.s. efterbehandling av ett förorenat område eller så kan det ske i form av en anmälan enligt 9 kap. MB om något anläggningsändamål vid den avslutade deponin. Det finns relativt få ärenden ännu så någon praxis genom överklagade ärenden finns inte. Efterbehandling av täkter För att nyttiggöra massor i täkter (pågående och där efterbehandlingsåtgärder ännu inte godkänts) så regleras detta oftast i villkor i tillståndet eller i någon form av efterbehandlingsplan för täkten. För att kunna ta in massor krävs samråd och godkännande av tillsynsmyndigheten (kommunen eller länsstyrelsen) för täkten. Anläggningsändamål på land Anläggningsändamål kan t.ex. vara anläggning av bullervallar, uppställningsytor mm. Det ska alltid vara säkerställt att det finns ett verkligt syfte med anläggningen och att det inte är en form av kvittblivning. Det är viktigt att vara uppmärksam på gången för prövningen. Nivån för prövningen avgörs av risken för förorening och inte uttryckligen av de mängder som hanteras! Om risken för förorening är ringa så ska verksamheten anmälas till kommunen (90.140 C 1 enligt Miljöprövningsförordningen). Tillståndsprövning vid Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation krävs om föroreningsrisken inte 1 14 29 kap. Avfall Miljöprövningsförordningen (2013:251) 4

endast är ringa (90.130 B 2 ). Om föroreningsrisken bedöms vara mindre än ringa krävs inte någon anmälan till kommunen. Däremot kann anläggningen omfattas av kravet på samråd enligt 12 kap. 6 i MB om åtgärden kan komma att väsent Länsstyrelsens Naturvårdsenhett 3. Det är viktigt att uppmärksamma att vid till stånds eller anmälningsplikt beaktas förändringar av naturmiljönn n av Länsstyrel sens eller kommunens beslut. I figuren nedan finns enn schematisk bild över hur ligt ändra naturmiljönn (brukar kallas 12:6 samråd). Detta samråd görs då med ärenden kan hanteras. Figur 1 Användning av avfall för anläggningsändamål (12:6 samråd, verksamhetskoderna 90.130B eller 90.140C). Det mest effektiva är att sökanden kontaktar kommunens miljönämnd för att få vägledning. Av schemat s framgår olika alternativa vägar, om anläggningen är möjligg att genomföra, beroende på föroreningsrisk. Kommunen har möjlighet att förbjuda verksamheten om den är olämplig. I Naturvårdsverkets handbok 2010:1 Återvinning av avfall a i anläggningsar på verk samhet utan anmälningsplikt, anmälningspliktig verksamhet och tillståndspliktig verksamhet utifrån kriterier föroreningsrisk. Det mest effektiva torde vara att rekommendera sökanden att ta en inledande kontakt med/lämna in en anmälan till kommunen. Kommunen kan då avgöra om anläggningen är så s omfattande att det krävs tillstånd eller omm det är att beten tabell 2 (sid 29), se bilagaa 1, finns det indikatorer för att skilja betrakta som tillståndspliktig deponering. Om ärendett är helt okomplicerat och 2 13 29 kap. Avfall Miljöprövningsförordningen (2013:251) 3 Om det gäller skogsbilvägar kan det istället vara Skogstyrelsen 5

det är mindre än ringa föroreningsrisk kan kommunen hänvisa till att det endast krävs ett så kallat 12:6 samråd med Länsstyrelsens Naturvårdsenhet. Kommunen kan även förbjuda verksamheten om den är olämplig. Om kommunen accepterar anmälan ingår kontroll av naturvärden mm i beredningen av anmälningsärendet, vilket kan innebära att kommunen vill höra Länsstyrelsens Naturvårdsenhet i fråga om naturvärden som kan beröras. Det finns också en skyldighet enligt 25 i förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd att skicka anmälningsärenden till Länsstyrelsen och då avses Miljöskyddsenheten. Anläggningsändamål i vatten Om man vill utnyttja jord och eller muddermassor för att göra anläggningar i vatten t.ex. utöka en hamnplan, bygga en pir etc så krävs en tillståndsprövning hos Mark och miljödomstolen. För vissa mindre anläggningar ersätts tillståndsplikten av en anmälningsplikt 4. Denna anmälan handläggs av Länsstyrelsens Vattenvårdsenhet. Läs mer på Länsstyrelsens hemsida om vad en anmälan bör innehålla. Vad gäller för muddermassor som tas omhand på land? I allt väsentligt gäller samma lagstiftning för omhändertagande av muddermassor på land som vid övrig hantering av massor. Det vill säga att muddermassorna klassas som avfall enligt Avfallsförordningens definition (avfallskoderna 17 05 05* Muddermassor som innehåller farliga ämnen eller 17 05 06 Andra muddermassor än de som anges i 17 05 05). Om muddermassorna har sådan kvalitet och avsättningsändamål att de kan nyttiggöras i anläggningsändamål hanteras de på motsvarande sätt som massor i övrigt. Vanligtvis har muddermassorna inte de geotekniska kvaliteterna som möjliggör att de används i anläggningsändamål. Speciellt för muddermassor finns det därför två punkter i Miljöprövningsförordningen som avser uppläggning av muddermassor (utan något anläggningssyfte). Om det rör sig om mindre än 1000 ton (våtvikt) och föroreningsrisken bedöms som ringa gäller att verksamheten ska anmälas till kommunen (verksamhetskod 90.280 C 5 enligt Miljöprövningsförordningen). Gäller det större mängder är det tillståndsplikt och Länsstyrelsens Miljöprövningsdelegation som hanterar tillståndsprövningen (verksamhetskod 90.270 B 6 enligt Miljöprövningsförordningen). Vissa muddermassor kan vara så förorenade att de måste deponeras på en deponi för icke farligt avfall alternativt farligt avfall. Det är emellertid viktigt att veta att muddermassor som innehåller för höga halter av vissa ämnen för att dumpas till havs inte med automatik klassas som farligt avfall när de ska omhändertas på land. Det ligger emellertid utanför detta PMs område att närmare gå in på denna problematik. Precis som för hantering av jordmassor så gäller samma minnesregel för verksamhetsutövarna vid omhändertagande av muddermassor på land ta kontakt med kommunens miljönämnd för att reda ut prövningsnivån! 4 19 i förordning (1998:1388) om vattenverksamhet 5 34 29 kap. Avfall Miljöprövningsförordningen (2013:251) 6 33 29 kap. Avfall Miljöprövningsförordningen (2013:251) 6

Frågor om tillåtelse till att få muddra prövas enligt 11 kap. MB och eventuellt dumpa muddermassor till havs eller sjöss prövas enligt 15 kap. MB och avgörs vanligtvis av Länsstyrelsens Vattenvårdsenhet. Kontakta alltid dem i god tid innan muddringsarbetena beräknas att påbörjas! Mer information om muddringsarbeten finns på Vattenvårdsenhetens hemsida. Vilka prover ska tas på massorna? För att uppgrävda massor ska kunna hanteras på rätt sätt och av rätt mottagare så krävs det att representativa prov tas ut och analyseras på relevanta parametrar. Enda undantaget från provtagning är massor som är uppgrävda från väl känd, jungfrulig mark utanför tätort (tex åkermark som iordningsställs till tomtmark.) Det är omöjligt att ange att ett visst antal prov per volymenhet ska tas ut för analys eftersom det är många faktorer som avgör såsom massornas ursprung, föroreningstyper och vad massorna ska användas till med mera. Omfattningen av provtagningen får därför ske i samråd mellan verksamhetsutövaren och tillsynsmyndigheten(vanligtvis kommunen) för den tilltänkta platsen där massorna ska användas. När verksamhetsutövaren så småningom ska få myndighetens godkännande av massornas lämplighet till tänkt användningsändamål ska analysresultaten samt andra viktiga uppgifter vara sammanställda och utvärderade. Det är producenten av massorna som ansvarar för att karakteriseringen är rätt gjord. Finns det fler kapitel i Miljöbalken och andra lagstiftningar att ta hänsyn till? Även andra kapitel i miljöbalken (MB) än de som nämnts ovan samt andra lagstiftningar kan bli berörda i olika utsträckningar t.ex. strandskydd enligt 7 kap. MB. Vanligtvis är det kommunen som är tillsynsmyndighet och som ger dispens, andra områdesskydd enligt 7 kap. MB, t ex naturreservat, biotopskyddsområden m.fl. Vanligtvis är det länsstyrelsen som prövar dispens, artskydd enligt 8 kap. MB och artskyddsförordningen. Länsstyrelsen prövar dispens. vattenverksamhet enligt 11 kap. (har delvis berörts ovan), Anläggningsarbeten bör lokaliseras så att skyddade områden eller arter inte berörs. Utrymmet för dispens är snävt. Det är även viktigt att försäkra sig om att inga fornlämningar berörs. Kulturminneslagen förbjuder att ta bort, rubba, gräva ut eller skada en fornlämning utan Länsstyrelsens tillstånd. Frågorna hanteras av Länsstyrelsens Kulturmiljöenhet. Det kan även behövas marklov enligt plan och bygglagen vilket prövas av den kommunala byggnämnden (eller motsvarande). 7

Ovanstående prövningar sker parallellt och bakas inte in i den prövning som beskrivits mer utförligt ovan beträffande anmälan av användning av massor för anläggningsändamål på land enligt 9 kap. MB (kommunen handlägger). Det är viktigt att verksamhetsutövarna uppmärksammas på samt att myndigheterna informerar om detta! Vid vissa tillståndsprövningar som hanteras av Miljöprövningsdelegationen eller Mark och Miljödomstolen kan en del prövningar enligt olika kapitel i MB samordnas. Ett exempel är när Mark och Miljödomstolen prövar ett tillståndsärende för vattenverksamhet enligt 11 kap. MB och då kan göra en gemensam prövning av tillstånds eller anmälningar av såväl 11 kap. MB som 9 kap. MB ärenden. Innan en tillståndsansökan lämnas in ska sökanden ha samråd med bl.a. Länsstyrelsen. Frågor om samprövning enligt olika kapitel i MB tas upp vid dessa samråd. Var kan jag läsa mera? I Naturvårdsverkets handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten finns det vägledning bl.a. om halter och andra förutsättningar för när föroreningsrisken kan bedömas vara mindre än ringa. Rapporten kan laddas ner från nätet 7. För dig som jobbar på kommunen och har tillgång till Tillsynsvägledningsportalen så finns det mer information att hämta där bl.a finns det en del vägledning som Länsstyrelsen lämnat till kommuner i olika anmälningsärende. Här finns också möjlighet för kommunerna att ta del av varandras beslut. Miljösamverkan Västra Götaland tillsammans med Miljösamverkan Värmland har också haft ett tillsynsprojekt 2009 2010 angående hantering av schaktmassor. På Miljösamverkans hemsida 8 finns rapportering från detta projekt. Vem kan jag fråga på Länsstyrelsen? När det gäller frågor om anmälnings eller tillståndsplikt enligt 9 kap. i MB, sluttäckning av deponier och efterbehandling av täkter vänder Du dig till Länsstyrelsens Miljöskyddsenhet. Om frågan gäller påverkan på naturvärden, strandskydd mm så kontaktar Du ansvarig handläggare på Naturvårdsenheten. Frågor kring vattenverksamhet hanteras av Vattenvårdsenheten. På vår hemsida www.lansstyrelsen.se/vastragotaland finns information om kontaktpersoner mm. 7 www.naturvardsverket.se 8 http://www.miljosamverkanvg.se/sv/projekt och rapporter/avfall/pages/massor fran schaktoch anlaggning.aspx 8

Speciellt till dig som är handläggare på kommunen Länsstyrelsens uppgift är att ge stöd och råd till kommunerna i deras handläggning av enskilda ärenden utan att riskera att en jävssituation uppkommer i det fall att anmälan överklagas. När Länsstyrelsen ger stöd och råd i ett enskilt ärende tas inte ställning i tillåtlighetsfrågan. Ansvaret för att utifrån ett relevant beslutsunderlag ta ställning i ärendet ligger helt och fullt på den kommunala nämnden. För att få en smidigare hantering kommer Länsstyrelsens Miljöskyddsenhet tillsvidare att samordna tillsynsvägledningen i enskilda ärenden som avser användning av avfall i anläggningsändamål. När Du skickar ett anmälningsärende om användande av avfall för anläggningsändamål (90.140 C) till Länsstyrelsen enligt 25 i förordning (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd så kommer här några önskemål som underlättar den interna hanteringen. Skriv en tydlig och förklarande ärendemening typ Översändandande av anmälningsärende hantering av massor på fastigheten XX i YY kommun. Skicka mailet till Miljöskyddsenhetens brevlåda miljoskydd.vastragotaland@lansstyrelsen.se. Skriv om det bara är för kännedom och eventuella synpunkter (mkt enkla ärenden) eller om Ni specifikt vill ha tillsynsvägledning. Specificera i så fall vilka frågeställningar som är aktuella och vilka enheter som Ni anser kan vara berörda (Naturvård, Vattenvård, Kulturmiljö). Miljöskyddsenheten gör därefter en kortfattad förfrågan till de övriga enheter som kan antas vara berörda och sammanställer därefter ett svar, i tillsynsvägledande syfte, till kommunen. Uppdateringsansvarig Gudrun Magnusson Länsstyrelsens Miljöskyddsenhet 9

Bilaga 1 Utdrag ur Naturvårdsverkets Handbok 2010:1 Återvinning av avfall i anläggningsarbeten. Observera att man vid U verksamhet kan behöva samråda, sk 12:6 samråd, med Länsstyrelsens Naturvårdsenhet.