Grunden för fri programvara

GNU General Public License GNU General Public Licensen (härefter GPL) är en upphovsrättslig standardlicens som används för mjukvara. Men genom att begränsa oss till dess formella juridiska förklaring missar man GPLs betydelse och storhet både inom mjukvaruutveckling och som del i en bredare DilosoDisk diskussion. Därför kommer denna skrift erbjuda mer än en formell beskrivning av vad GPL är och hur avtalet kan tolkas. För att förstå hur avtalet används juridiskt, socialt, ekonomisk, DilosoDiskt och organisatorisk bör man därför få med sig en bakgrund över vad licensens upphovsmän försöker att uppnå och hur licensen har utvecklats över tid i respons till tekniska och juridiska framsteg. En förståelse för denna bakgrund är inte enbart viktig för bildningens skull utan ger en tydlig insikt i hur avtalet skall tolkas av domstol vid en tvist. Därför behöver läsaren få med sig en kort redogörelse för 1. Grunden för fri programvara 2. Upphovsrätt 3. Licenser Grunden för fri programvara Att programvara är en av det viktigaste beståndsdelarena i vår kommunikationsinfrastruktur har argumenterats över en längre tid (tex författare såsom Negroponte 1996, Mitchell 1996, Castells 1996, Balkin 1998 och Moglen 1999). Trots detta är det ibland svårt att se hur grundläggande mjukvaran är för vår kommunikation. När vi ser datorer, mobiltelefoner, TV apparater, bilar och Dlygplan så ser vi hårda fysiska saker. Att dessa fysiska skal är sedan helt beroende av en digitalt skelett är något svårare att ta in. Mobiltelefonen är ett utmärkt exempel. Trots att det var länge sedan vi bara pratade i telefon är det lätt att fortfarande se mobiltelefonen som en klassisk telefon utan sladdar. Egentligen bör vi förstå att en mobiltelefon idag är en dator som härmar en telefon. Vår motvilja att erkänna den digitala infrastrukturen bygger till stor del på att det inte behövs. Vi behöver inte förstå hur elektricitet skapas för att kunna tända och använda en lampa, vi behöver inte förstå hur öl jäser för att uppskatta drickan. Vår förståelse av vår omvärld bygger oftast på praktiska förenklingar och det Dinns ingen anledning att ifrågasätta dessa praktiska små självbedrägerier om de gynnar oss. I början på 1980 talet var en amerikansk programmerare intresserad av frågor som rörde ägande av den digitala infrastrukturen. Han var orolig för att om all infrastruktur som vi var beroende av ägdes skulle det förhindra användare från att kunna göra vad de ville med de prylar de omgav sig med. För att motverka detta startade Richard Stallman i 1983 ett ambitiöst projekt att bygga ett operativsystem (med alla tillbehör) som skulle ges bort utan kostnad och utan begränsningar för vad användaren kunde göra med det. 1

Systemet kallades GNU (förkortning av Gnu's Not Unix) och inom två år lanserade Stallman en stiftelse (Free Software Foundation, härefter FSF) vars syfte det var att verka för att programvara kunde ges bort utan begränsningar för användaren. FSF skapade en standard för vad som kom att kallas fri programvara. Fri programvara var sådan som uppfyllde villkoren nedtecknade i de fyra friheterna: Friheten att använda programvaran för vilket ändamål som helst Friheten att ändra programvaran passar dina behov Friheten att dela programvara med dina vänner och grannar Friheten att dela de ändringar du gör Fri programvara är sådan programvara som erbjuder användaren alla dessa fyra friheter. GPL licensen skapades för att säkerställa att dessa friheter bibehölls och överfördes till användaren. Upphovsrätt Upphovsrätten har sin grund i en rätt att mångfaldiga främst skriftliga alster. Det kom att utvecklas utifrån en modern idé om författaren som skapare och därmed ägare till det som skapades. Genom nationell och internationell reglering har vi ett grundläggande juridisk skydd av verk som skapas även, vilket inkluderar även programvara. Därför skyddas programmerarens rätt till sitt verk genom upphovsrättslig lagstiftning 1. Reglerna inom upphovsrätten ger tonsättare, kompositörer, konstnärer och en hel rad andra kreativa skapare, i lagen kallas de upphovsmän 2, rätten att bestämma hur deras verk får användas. Detta innebär att en upphovsman kan ensam bestämma om, när eller hur verket ska användas. Upphovsmannens rätt att ensam kan bestämma över sitt verk uppkommer, utan formaliteter, helt automatiskt i samma ögonblick som verket skapas. Detta innebär att copyrightsymbolen som ofta används saknar rättslig betydelse i Sverige, men den kan ändå tjäna ett syfte genom att påminna andra om att upphovsrättens regler Dinns. Upphovsrätten skyddar litterära eller konstnärliga verk. Eftersom upphovsrätten skapar en stark, och ibland lönsam, ensamrätt leder detta till en viktig dedinitionsfråga om vad litterära och konstnärliga verk innebär. Lagen listar skönlitterär eller beskrivande framställning i skrift eller tal, datorprogram, musikaliskt eller sceniskt verk, Dilmverk, fotogradiskt verk eller något annat alster av bildkonst, alster av byggnadskonst eller brukskonst, kartor, beskrivande verk i gradik, teckning eller plastisk form som skyddade av upphovsrättslagstiftningen. Exempel på sådant som inte omfattas av skyddet är alltför enkla skapelser, till exempel enkla texter eller blanketter. Dessutom skyddas inte de fakta eller idéer som verket innehåller utan endast upphovsmannens personliga sätt att uttrycka idéerna genom verkets innehåll. 1 Lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. 2 Kan naturligtvis vara man eller kvinna. 2

Upphovsmannens skyddstid för ett verk gäller intill utgången av sjuttionde året efter upphovsmannens dödsår. Detta innebär att om en författare avled i mars 2000 är hela dennes produktion (oavsett utgivningsår) skyddad till utgången av 2071. För anonyma verk är skyddet 70 år från offentliggörandet. Efter det att skyddstiden utgått är verket fritt att använda. Det Dinns två typer av rättigheter: de ideella rättigheterna och de ekonomiska rättigheterna. De ideella rättigheterna innefattar rätten för upphovsmannen att bli namngiven i samband med att verket nyttjas samt rätten att motsätta sig att verket ändras eller görs tillgängligt för allmänheten i en form eller i ett sammanhang som kan upplevas som kränkande för upphovsmannens litterära eller konstnärliga anseende eller egenart. Dessa innebär att när exemplar av ett verk framställs eller görs tillgängligt ska upphovsmannen erkännas i enlighet med vad god sed kräver. De ekonomiska rättigheterna innefattar varje direkt eller indirekt samt tillfällig eller permanent framställning av exemplar av verket, oavsett i vilken form eller med vilken metod det sker och oavsett om hela verket eller bara delar av det framställs. Detta innebär rätten att tillåta eller förbjuda varje form av kopiering (mångfaldigande) samt rätten att göra verket tillgängligt för allmänheten. De ideella rättigheterna kan inte överlåtas eller licensieras men upphovsmannen kan ingå ett avtal om att avstå från dem. De ekonomiska rättigheterna däremot kan överlåtas eller licensieras till annan. Formuleringen att göra verket tillgängligt för allmänheten återkommer som synes gång på gång i det här sammanhanget. Detta kan ske på fyra olika sätt: (1) När verket överförs till allmänheten. Detta sker när verket på trådbunden eller trådlös väg görs tillgängligt för allmänheten från en annan plats än den där allmänheten kan ta del av verket. Överföring till allmänheten innefattar överföring som sker på ett sådant sätt att enskilda kan få tillgång till verket från en plats och vid en tidpunkt som de själva väljer. (2) När verket framförs offentligt. Offentligt framförande innefattar endast sådana fall då verket görs tillgängligt för allmänheten med eller utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av verket. (3) När exemplar av verket visas offentligt. Offentlig visning innefattar endast sådana fall då ett exemplar av ett verk görs tillgängligt för allmänheten utan användning av ett tekniskt hjälpmedel på samma plats som den där allmänheten kan ta del av exemplaret. Om ett tekniskt hjälpmedel används är det i stället ett offentligt framförande. (4) När exemplar av verket bjuds ut till försäljning, uthyrning eller utlåning eller annars sprids till allmänheten. 3

Flera upphovsmän Ofta skapas verk av Dlera användare eller genom att skaparen använder redan existerande verk för att skapa något nytt. Om Dlera upphovsmän är ansvariga tillsammans för att ett verk skapas på ett sådant sätt att deras enskilda bidrag inte kan särskiljas har de gemensamt rättigheter till verket. Verk kan även skapas genom att någon sammanställer olika verk eller delar av verk. Den som skapar ett sådant samlingsverk har upphovsrätt till själva samlingen, men de rättigheter som han eller hon erhåller kan inte begränsa de rättigheter som de ursprungliga skaparna har till sina delar av samlingen. Copyleft Eftersom upphovsrätten skapar en exklusiv rätt för upphovsmannen skapar systemet samtidigt problem för utvecklingen av nya tillgångar. All utveckling inom konst och vetenskap handlar om att bygga vidare på det man tidigare har lärt sig, att på ett innovativt sätt kombinera kunskap och genom detta skapa något nytt. Utan tidigare kunskap kan vi inte utveckla det nya. Men som vi redan har sett skapar upphovsrätten en ensamrätt för upphovsmannen att kontrollera sitt alster över en lång tidsperiod. Systemet av exklusivitet och ett starkt beroende av tillstånd bygger in ett potentiellt hinder i det upphovsrättsliga systemet. Ett hinder som kan agera som en oöverstiglig tröskel för skapare att bygga vidare på vår gemensamma kultur och därmed förhindra utvecklandet av ny konst eller kunskap. Det var detta som Stallman reagerade på när han såg att det blev allt vanligare för företag att börja betrakta programvara till datorer som en tillgång istället för att fokusera enbart på maskinvaran. Företagens nya insikt ledde snabbt till att programmerare inte längre tilläts dela med sig av källkoden till datorprogram. Flera företag samlade på sig källkoden, datorprogram som ansågs av programmerare utgöra en gemensam tillgång som alla kunde nyttja, företagen bearbetade källkoden och skapade på det sättet upphovsrättslig ensamrätt till det nya programmet. Ensamrätten användes sedan för att förhindra andra från att genomföra liknande förbättringar. Ett exempel på ett sådant beteende skedde när programmeraren Richard Stallman gav en kopia av källkoden till ett datorprogram han hade arbetat med till företaget Symbolics. Företaget anpassade källkoden och gjorde förbättringar och när Stallman bad att få tillgång till förbättringarna nekades han detta av företaget med hänvisning till upphovsrätten. Stallman insåg att ett sådant beteende skapade ett allvarligt hinder för programmerare att dela med sig av den källkod de utvecklade, eftersom de riskerade att bli utnyttjade och i värsta fall bli utestängda från sina egna skapelser. När sedan Stallman lanserade det stora utvecklingsprojektet GNU ville han skapa ett system som kunde hjälpa programmerare dela med sig av sin källkod, utan att riskera att koden togs av någon som inte ville dela med sig i sin tur. Den grundläggande tanken var att källkoden, informationssamhällets 4

infrastruktur, skulle vara fritt tillgänglig för alla. Systemet han valde har blivit känt som Copyleft. 3 Copyleft bygger på upphovsrätt och licenser. Genom upphovsrätten tillförsäkrar sig upphovsmannen om sin ensamrätt. Genom Copyleft ger upphovsmannen andra tillstånd att använda och utföra bearbetningar i verket under villkoren att om dessa bearbetade versioner släpps så ska de släppas under samma villkor som den ursprungliga upphovsmannen bestämt. Effekten av Copyleft är att om man tar källkod som har spridits under Copyleftvillkor och blandar den med sin egen källkod måste den resulterande helheten licensieras ut under en Copyleft licens. Motståndare till detta brukar säga att Copyleft koden smittar helheten medan förespråkare talar att Copyleft vaccinerar källkoden och håller den fri. Hur fungerar avtalsrätt och licenser? Olika rättsystem behandlar avtal och licenser olika, inom svensk rätt görs ingen väsentlig skillnad mellan licenser och avtal. Det svenska rättssystemet utgår från avtalslagen. Det viktigaste elementet i ett avtal är att det är en bindande överenskommelse för de parter som har ingått i den. Bundenheten gäller alla förpliktelser som uppstår genom överenskommelsen under hela perioden som överenskommelsen gäller. Att överenskommelsen är bindande innebär att parterna kan använda sig av rättsliga påföljder mot någon part som eventuellt begår ett avtalsbrott eller avvikelser från överenskommelsen. Eftersom avtalet är bindande och rättsliga påföljder kan förekomma blir det viktigt att förtydliga formerna för hur avtalet uppstår. Den grundläggande synen på avtal är att de kommer till genom utväxling av anbud och accept av samstämmigt innehåll. Detta innebär att bindande förpliktelser uppstår när anbudsgivarens villkor accepteras av motparten. Våra vanligaste avtal är dock inget vi förhandlar i detalj inför varje tillfälle utan det Dinns vanligt återkommande avtal som vi dagligdags ingår. Vi köper Dlygbiljetter, hemförsäkringar och datorprogram med en skenbar enkelhet som gör att vi lätt glömmer bort dess komplexa innehåll. Denna skenbara enkelhet bygger på en mängd standardavtal som har utvecklats över tid. Standardavtal ingår som bindande villkor vare sig de parter som ingår avtalet är medvetna om villkoren eller inte. Därför ingår vi regelbundet avtal och blir bundna av dess villkor utan att till fullo förstå dess innehåll. Trots detta bygger lagen på illusionen att alla läser och förstår de villkor till de avtal de väljer att bli bundna av. 3 Stallman var inte upphovsmannen bakom Copyleft-begreppet, dock har han och hans projekt gjort mycket för att utveckla och sprida begreppet. 5

Historik Richard Stallman berättar att när han, under tidiga sjuttiotalet, började arbeta vid MIT ArtiDicial Intelligence Lab ansågs programvara vara en gemensam tillgång för alla. Stallman arbetade som programmerare med fokus på tidsdelningssystemet ITS. Diskussioner kring fri programvara fanns inte eftersom den grundläggande ideologin vara att man naturligt delade med sig av programvara till användare vid andra universitet eller företag. Under början av 1980 talet upplevde Stallman en förändring i dessa attityder och han Dick snart uppleva hur de tidigare öppna idealen förändrades. Begränsande licenser började tillämpas innan användare Dick tillgång till program och dessa innebar slutet med kutymen att anpassa och dela med sig av sina ändringar till andra. Stallman uppfattade dessa ändringar som asociala och begränsande. På grund av dessa attitydförändringar lämnade Stallman MIT i januari 1984 med syftet att börja skriva programvara som skulle fortsätta vara tillgänglig och fri för alla användare. Han påbörjade GNU projektet. Grunden för GNU projektet var en Dlerspråkig, multiplatforms kompilator. För att slippa skriva allt från grunden skaffade Stallman rättigheter till källkoden för en kompilator (Pastell kompilatorn) skriven i programspråket Pascal, han lade till en anpassning för C och försökte porta det till Motorola 68000 datorn. Samma år påbörjade Stallman verket med GNU Emacs och en användbar version blev tillgänglig året därpå. Målet med GNU var att ge användarna frihet och för att säkerställa denna frihet var Stallman tvungen att på ett kreativt sätt använda sig av upphovsrätten. Den metod han till slut valde har kommit att kallas Copyleft. Genom Copyleft hävdar först upphovsmannen sina upphovsrättliga rättigheter till verket. I nästa steg medger upphovsmannen att framtida användare kan utnyttja verket, studera och ändra källkoden samt sprida sina ändringar under förutsättning att alla bearbetade versioner som sprids skall erbjudas till användare med samma friheter som de tidigare. På detta sätt förhindras vissa från att ta fri programvara, genomföra bearbetningar och sedan sprida vidare det nya program utan att ge användare samma rättigheter som de själva Dick. Den praktiska tillämpningen av Copyleft tekniken som användes till de Dlesta GNU programvara är GNU General Public License (GNU GPL). I vissa fall har andra tillämpningar använts. Copyleft tillämpningen för GNU litteratur (manualer och informationsskrifter) sprids under GNU Free Documentation License då dessa produkter saknar Dlera specidika problem som uppstår med programvara. Stallman grundade Free Software Foundation under 1985 först för att sköta upplysning om fri programvara samt Emacs distributionsverksamhet och senare licenshanteringen. Före 1989 saknade GNU projektet licenser för att skydda sina program utan under denna period gällde upphovsrätt utan några övriga villkor. Stallman kom 6

att inse behovet av licenser genom sina erfarenheter med UniPress Emacs. Fram till 1985 använde Stallman delar av James Goslings C baserade Emacs i sin GNU Emacs. När Gosling senare sålde rättigheterna till Gosling Emacs till UniPress hotade företaget med att sluta distribuera Gosling källkod. För att bevara GNUprojektets frihetsideal var Stallman tvungen att byta ut Goslings kod med sin egen kod. Stallman beskriver sina erfarenheter i ett tal vid Kungliga Tekniska Högskolan (1986): While I was thinking about what to do about these problems and wondering whether I should try to Dix them or write entirely new compiler, in a roundabout fashion I began working on GNU Emacs. GNU Emacs is the main distributed portion of the GNU system. It's an extensible text editor a lot like the original emacs which I developed ten years ago, except that this one uses actual LISP as its extension language. The editor itself is implemented in C, as is the LISP interpreter, so the LISP interpreter is completely portable, and you don't need a LISP system external to the editor. The editor contains its own LISP system, and all of the editing commands are written in LISP so that they can provide you with examples to look at for how to write your own editing commands, and things to start with, so you can change them into the editing commands that you really want. In the summer of that year, about two years ago now, a friend of mine told me that because of his work in early development of Gosling Emacs, he had permission from Gosling in a message he had been sent to distribute his version of that. Gosling originally had set up his Emacs and distributed it free and gotten many people to help develop it, under the expectation based on Gosling's own words in his own manual that he was going to follow the same spirit that I started with the original Emacs. Then he stabbed everyone in the back by putting copyrights on it, making people promise not to redistribute it and then selling it to a software house. My later dealings with him personally showed that he was every bit as cowardly and despicable as you would expect from that history. But in any case, my friend gave me this program, and my intention was to change the editing commands at the top level to make them compatible with the original Emacs that I was used to. And to make them handle all the combinations of numerical arguments and so on that one might expect that they would handle and have all the features that I wanted. But after a little bit of this, I discovered that the extension language of that editor, which is called MOCKLISP, was not sufdicient for the task. I found that that I had to replace it immediately in order to do what I was planning to do. Before I had had the idea of someday perhaps replacing MOCKLISP with real LISP, but what I found out was that it had do be done Dirst. Now, the reason that MOCKLISP is called MOCK, is that it has no kind of structure datatype: it does not have LISP lists; it does not have any kind of array. It also does not have LISP symbols, which are objects with names: for any particular name, there is only one object, so that you can type in the name and you always get the same object back. And this tremendously hampers the writing of many kinds of programs, you have to do things by complicated stringmanipulation that don't really go that way. 7

So I wrote a LISP interpreter and put it in in place of MOCKLISP and in the process I found that I had to rewrite many of the editor's internal data structures because I wanted them to be LISP objects. I wanted the interface between the LISP and the editor to be clean, which means that objects such as editor buffers, sub processes, windows and buffer positions, all have to be LISP objects, so that the editor primitives that work on them are actually callable as LISP functions with LISP data. This meant that I had to redesign the data formats of all those objects and rewrite all the functions that worked on them, and the result was that after about six months I had rewritten just about everything in the editor. In addition, because it is so hard to write things in MOCKLISP, all the things that had been written in MOCKLISP were very unclean and by rewriting them to take advantage of the power of real LISP, I could make them much more powerful and much simpler and much faster. So I did that, and the result was that when I started distributing this program only a small fraction remained from what I had received. At this point, the company that Gosling thinks he sold the program to challenged my friend's right to distribute it, and the message was on backup tapes, so he couldn't Dind it. And Gosling denied having given him permission. And then a strange thing happened. He was negotiating with this company, and it seemed that the company mainly was concerned with not having anything distributed that resembled what they were distributing. See, he was still distributing, and the company where he worked, which is Megatest, was still distributing the same thing he had given me, which really was an old version of Gosling Emacs with his changes, and so he was going to make an agreement with them where he would stop distributing that, and would switch to using GNU Emacs, and they would then acknowledge that he really had the permission after all, and then supposedly everyone would be happy. And this company was talking to me about wanting to distribute GNU Emacs, free of course, but also sell various sorts of supporting assistance, and they wanted to hire me to help do the work. So it's sort of strange that they then changed their mind and refused to sign that agreement, and put up a message on the network saying that I wasn't allowed to distribute the program. They didn't actually say that they would do anything, they just said that it wasn't clear whether they might ever someday do something. And this was enough to scare people so that no one would use it any more, which is a sad thing. (Sometimes I think that perhaps one of the best things I could do with my life is: Dind a gigantic pile of proprietary software that was a trade secret, and start handing out copies on a street corner so it wouldn't be a trade secret any more, and perhaps that would be a much more efdicient way for me to give people new free software than actually writing it myself; but everyone is too cowardly to even take it.) So I was forced to rewrite all the rest that remained, and I did that, it took me about a week and a half. So they won a tremendous victory. And I certainly wouldn't ever cooperate with them in any fashion after that. 8

Den första versionen av Copyleft licensen för Emacs kallades Emacs General Public License. Namnet GNU General Public License användes för första gången i juni 1988 frågan om GNU Bulletin: The Copyleft used by the GNU project is made from a combination of a copyright notice and the GNU General Public License. The copyright notice is the usual kind. The General Public License is a copying license which basically says that you have the freedoms we want you to have and that you can't take these freedoms away from anyone else. (The actual document consists of several pages of rather complicated legalbol that our lawyer said we needed.) A copy of the complete license is included in all GNU source code distributions and many manuals, and we will send you a printed copy on request. I januari 1989 skrev man i GNU Bulletin om de förändringar som skulle komma för att GPL tillämbar på alla program och resultatet blev GNU General Public License, version 1. "The General Public License as a Subroutine: We are about to make a sweeping, revolutionary change in the General Public License. The terms for copying will be essentially unchanged, but the architecture of the legalbol framework used to embody them will make a quantum leap. In the past, each Copylefted program had to have its own copy of the General Public License contained in it. Often it was necessary to modify the license to mention the name of the program it applied to. Other people who wanted to Copyleft programs had to modify the text even more, to replace our name with theirs. To make it easier to Copyleft programs, we have been improving on the legalbol architecture of the General Public License to produce a new version that serves as a general purpose subroutine: it can apply to any program without modidication, no matter who is publishing it. All that's needed is a brief notice in the program itself, to say that the General Public License applies. Directions on doing this accompany the General Public License, so you can easily Copyleft your programs. We've also taken the opportunity to make it explicit that any subsequent changes in future versions the General Public License cannot take away the rights you were previously given, if you have a program that you received under an earlier version. The new version will appear soon; new GNU programs and new versions of existing GNU software will refer to it to specify their copying conditions. " Nackdelen med första versionen av GPL var att den kunde anses vara för begränsande för programbibliotek och frågan presenterades i GNU Bulletin (juni 1990) tillsammans med eventuella licensvillkoren för GNU bibliotek. I GNU Bulletin (januari 1991) presenterades problemet och förslag för att lösa problemet med programbibliotek: 9

New library license We should by now have Dinished a new alternative General Public License for certain GNU libraries. This license permits linking the libraries into proprietary executables under certain conditions. The new library license actually represents a strategic retreat. We would prefer to insist as much as possible that programs based on GNU software must themselves be free. However, in the case of libraries, we found that insisting they be used only in free software tended to discourage use of the libraries, rather than encourage free applications. So, while we hope the new library license will help promote the development of free libraries, we have to regret that it was necessary. We will also be releasing a version 2 of the ordinary GPL. There are no real changes in its policies, but we hope to clarify points that have led to misunderstanding and sometimes unnecessary worry. GNU General Public License, version 2, släpptes tillsammans med GNU Library General Public License, version 2, i juni 1991. Library General Public License (LGPL) döptes om i samband med en mindre uppdatering till GNU Lesser General Public License, version 2.1 i början av 1999. Det är svårt att underskatta den tekniska utveckling som har skett sedan GPLv2 släpptes i 1991. Under tiden som GNU GPL blev en av de mer indlytelserika mjukvarulicenserna innebar de tekniska förändringarna ett hot som innebar att en del program och hårdvarutillvekare tillämpade licensen på ett sätt som var inkompatibel med de grundläggande frihetsideal som låg till grunden för licensen. Licensens ordalydelse följdes även om dess syfte höll på att urholkas. Genom att utnyttja olika kryphål i GNU GPL kunde licensierad programvara användas på ett sätt som stred mot programmerarnas avsikter. Bland annat förekom Tivoization som är innebär att man sammanfogar GPL licensierad programvara i hårdvara med ett tillägg som gör att hårdvaran inte fungerar om programvaran modidieras. Användning av opublicerade, bearbetade versioner av GPL programvara via webb gränssnitt. Samt risken att mjukvarupatent omöjliggör användande av GPL licensierad programvara. Med tanke på dessa typer av problem meddelade Free Software Foundation i slutet av 2005 att verket med den tredje versionen av GNU GPL (GPLv3) skulle göras offentligt. I januari 2006 släpptes en första diskussionsutkast av GPLv3 allmän diskussion. Planen var att denna offentliga diskussion skulle löpa mellan nio till femton månader men processen tog arton månader och fyra licensutkast publicerades under perioden. Den ofdiciella GPLv3 publicerades av FSF den 29 juni 2007. Den tredje versionen av GNU GPL skrevs av Richard Stallman, med juridiskt stöd från Eben Moglen och Software Freedom Law Center. Vilka problem ska GPLv3 lösa? Enligt Richard Stallman är de viktigaste förändringarna i licensen de som hanterar problemen i relation till mjukvarupatent, licensens relation till andra fria licenser, dedinitionen av källkod, samt hårdvara och restriktioner för programvara modidiering (s.k. Tivoization). Men licensen innehåller även ändringar i syfte att underlätta internationalisering, hantering av licensinskränkningar, samt frågan om och hur utökade tillstånd kan beviljas av 10

upphovsrättsinnehavaren. Det kan tyckas att alla ändringar som har tagits med i GPLv3 inte är av lika vikt men det är viktigt att komma ihåg att licensen används till en mängd olika projekt med mycket varierande behov. Det är dock ett gemensamt värde för alla projekt att licensen uppgraderas endast vid behov. Att den förra versionen av licensen var oförändrad i sjutton år bör räknas som en viktig faktor som gynnade dess användbarhet och acceptens. Målet med att uppgradera licensen är att bevara de fyra friheterna och principen om Copyleft. FSF menar att det övergripande målet är att förhindra Copyleft från att undermineras av juridisk och teknisk utveckling. För att säkerställa detta har de följande större anpassningar genomförts. Tivoisation Tivoization uppfattas av FSF som ett allvarligt försök till att begränsa användarnas frihet eftersom metoden lyckas följa licensens ordalydelse samtidigt som den förhindrar användare rent praktiskt från att ändra i programkod som är licensierad under GNU GPL. Namnet Tivoization kommer från produkten Tivo som är en hårddiskbaserad inspelningsapparat för TV. Produkten består av hårdvara, mjukvara (licensierad under GNU GPL) samt en tjänst som man abonnerar på. Målet med Tivo är att man skall kunna spela in sina önskade tv program samt att Tivo skall kunna föreslå nya program som kan vara av intresse för användaren. Förslagen är baserade på en rekommendationssystem baserade på användarens tidigare inspelade program. Eftersom Tivo använder sig av programvara som är licensierad under GNU GPL tillåts användaren enligt licens villkoren att studera och bearbeta programvaran. Men Tivo har dock en begränsning. Om en användare bearbetar programvaran upphör abonnemanget mellan Tivo och användaren produkten blir obrukbar. Det är viktigt dock att påpeka att det som Tivo gör är inte rent formellt en begränsning av användarens villkor enligt licensen och står därmed inte i kondlikt med licensen. Men eftersom produkten inte längre fungerar kan man argumentera att Tivo förhindrar användaren från att bearbeta programvaran med andra påtryckningsmedel. GPLv3 förhindrar Tivoization genom att kräva att återförsäljaren ge användaren alla nödvändiga uppgifter för att kunna bearbeta eller installera uppdaterad programvara. Detta kan vara så enkelt som en uppsättning instruktioner, eller det kan innefatta särskilda uppgifter som krypteringsnycklar eller information om hur man kan kringgå sådana spärrar som nämns ovan. Vad som behövs beror på hur hårdvaran/mjukvaran/tjänsten utformas. Tivoization begränsningen i GPLv3 handlar inte om ett förbud mot användning av krypteringsnycklar eller liknande system. GPLv3 hindrar enbart i de fall systemen minskar de rättigheter som licensen ämnar tillhandahålla. Målet är att 11

tvinga tillverkarna av sådana begränsande lösningar från dra nytta av den frihet som fri programvara ger utan att erbjuda liknande friheter till andra. Kompatibilitet Skapande av kodbaserade produkter är ett komplext arbete och målet är att användare skall kunna använda sig av bedintlig kod från andra projekt. För att säkerställa detta är det viktigt att kod som licensieras under olika licenser inte blandas på ett sätt som riskerar att leda till licenskränkningar. Den sistnämnda förändringen reglerar möjligheten för upphovsmän att lägga till vissa utökade villkor eller krav på att deras bidrag. Ett exempel på sådana nya frivilliga krav är Affero klausulen som har till syfte att uppfylla en begäran om mjukvara som tjänst. Dessutom gör Affero klausulen förenlig med Affero General Public License. Utöver att klargöra reglerna om licenser som redan är GPL kompatibla, strävar GPLv3 att göra sig kompatibel med vissa andra licenser (tex Apache License 2.0). En hel del fri mjukvara Dinns tillgänglig under Apache License 2.0 licensen. Genom att säkerställa en kompatibilitet mellan Apache och GPLv3 utan att begränsa användarnas friheter gynnas användarna och samarbetsmöjligheterna och utbytet inom fri programvara. Diagrammet nedan visar på några vanliga kompatibilitetsrelationer mellan olika fria licenser: 12

Figur 1: Relationer mellan olika fria licenser. Mer information Dinns på FSFs licenslista sida < http://www.fsf.org/licensing/licenses/>. I Digur 1 visar pilarna mellan licenserna att den första licensen är kompatibel med den andra. Licenserna är även förenliga även om man följer Dlera pilarna för att komma från en licens till en annan. Till exempel så är ISC licensen kompatibel med GPLv3. Den tidigare versionen av GPL (GPLv2) är förenligt med GPLv3 om tillägget "någon senare version" Dinns med (tillägget är med i de allra Dlesta programmen som är licensierad under av GPLv2). Figur 1 är inte fullständig, för en mer detaljerad lista över licenser som är förenliga med GPLv2 och GPLv3 Dinns på FSF hemsida. GNU Affero GPL version 3 har också förts in. Den ursprungliga Affero GPL var utformad för att säkerställa att alla användare av en webbapplikation skulle kunna få se på den hos webservern bakomliggande källkoden. GNU Affero GPL version 3 breddar detta mål: det som gäller för all nät interaktiv mjukvara, kommer också att fungera bra för program som spelservrar. Denna klausul är också mer Dlexibel, så att om någon använder källkod under AGPL i ett program som saknar nätverkskort, de kommer bara att ge källa på samma sätt GPL har alltid krävs. Genom att göra dessa två licenser kompatibla, utvecklare av nätinteraktiv mjukvara kommer att kunna stärka sin copyleft samtidigt som man bygger vidare på den mängd av kod unde GPL som står till deras förfogande. Mjukvarupatent Ett område där rättsutvecklingen har gått framåt under de senaste 17 åren rör mjukvarupatent. Förändringarna inom området har tvingat FSF ändra strategier för att säkerställa skyddet för de fyra friheterna. GPLv3 förhindrar inte patent så länge inte någon försöker att använda ett patent för att förhindra användare från att utöva dess rättigheter. Författarna till GPLv3 ville ursprungligen gå ännu längre för att förhindra mjukvarupatent genom att påtvinga alla som sprider GPL licensierad kod skyldigheten att avsäga sig mjukvarupatent. Software patents are a vicious and absurd system that puts all software developers in danger of being sued by companies they have never heard of, as well as by all the megacorporations in the Dield. Large programs typically combine thousands of ideas, so it is no surprise if they implement ideas covered by hundreds of patents. Megacorporations collect thousands of patents, and use those patents to bully smaller developers. Patents already obstruct free software development. The only way to make software development safe is to abolish software patents, and we aim to achieve this some day. But we cannot do this through a software license. (Stallman Why Upgrade http://www.gnu.org/licenses/rms why gplv3.html) 13

Ett sådant system hade skapat en trygghet bland programmerare genom att ta bort risken att någon rättighetsinnehavare stämmer för patentintrång någon gång i framtiden, men en sådan lösning är omöjlig att implementera genom licenser utan kräver förändringar i lagtext. Trots att FSF inte kunde införa sådana regler ger GPLv3 användarna ett bättre försvar mot patentaggression än någon annan fri programvara licens. Lagliga hinder & DRM Digital Rights Management (DRM) har blivit ett begrepp som täcker alla former av skydd för upphovsmannens rätt att exklusivt utnyttja sitt verk. DRM systemet är en kombination av tekniska, organisatoriska, juridiska och ekonomiska medel för att säkerställa och övervaka kontrollen av rätten till upphovsmannens exklusivitet. DRM system kan bestå av allt från tekniska skydd mot kopiering till komplexa informationssystem som hanterar olika användares rättigheter till verket. Från slutanvändarens synvinkel syns enbart om hon har tillgång till verket, men för att genomföra detta krävs ett samarbete mellan Dlera komplexa system såsom teknologi, juridik samt ekonomi. Organisationen World Intellectual Property Organisation (WIPO) har bland annat arbetat för att stärka möjligheten till användning av DRM. I ett upphovsrättsfördrag från 1996 lades grunden för en internationell reglering för att skapa ett rättsligt skydd mot kringgående av tekniska skyddsåtgärder som rättighetshavare försett sina verk och prestationer med. Dessa rättsliga grunder omsattes till lagstiftning i Förenta Staternas upphovsrättslagstiftning 1998 och europeisk upphovsrätt genom ett EU direktiv 2001. Grunden för all denna DRMlagstiftning återdinns artikel 11 av WIPO:s upphovsrättsfördrag: Contracting Parties shall provide adequate legal protection and effective legal remedies against the circumvention of effective technological measures that are used by authors in connection with the exercise of their rights under this Treaty or the Berne Convention and that restrict acts, in respect of their works, which are not authorized by the authors concerned or permitted by law. Föredraget försöker att göra det möjligt att använda sig av vår grundläggande digitala teknologi för att säkerställa upphovsmannens rättigheter. Samtidigt inser och erkänner direktivet att teknologin har möjlighet att gå längre än de rättigheter som upphovsmannen erhåller genom lagen och försöker även säkerställa att sådana övertramp inte sker. Lagstiftning som Digital Millennium Copyright Act och Europeiska unionen Copyright direktiv göra det till ett brott att skriva eller dela programvara som kan bryta DRM men en sådan reglering kan även verka som ett hinder till att skriva kod och GPLv3 skyddar denna rätt för användaren. GPLv3 förbjuder inte DRM. Den sätter inga gränser för de funktioner som kan 14

läggas till eller tas bort från ett program. Men GPLv3 ser till att användaren är fri att ta bort eller lägga till funktioner utan att påverkas negativt av DRM. Fler sätt för utvecklare att släppa källkod Ett av de grundläggande kraven i GNU GPL är att när objektkod sprids till användare skall användare även få tillgång till källkoden. I version två av GPL nämndes några olika metoder för att genomföra detta. Syftet med ändringarna i GPLv3 är att säkerställa dessa samt tillägga vissa klargöranden. GPLv3 erkänner även nya sätt att tillhandahålla källkod när objektkod förmedlas över ett nätverk. Till exempel när objektkod Dinns via en webb eller FTP server är det tillräckligt att den som sprider koden ger instruktioner till besökare hur källkoden kan hittas via en tredjeparts server. Detta tillägg gör det enklare för små distributörer som bara gör mindre förändringar till stora källkodsprojekt. Den nya licensen gör det också mycket lättare att förmedla objektkod via BitTorrent systemet. Ett av egenskaperna med BitTorrent systemet är att den som laddar ner samtidigt även sprider det som laddas ner. En sådan spridning utan att tillhandahålla källkoden stred mot GNU GPL licensens ordalydelse. GPLv3 undantar nu användare som bara laddar ner eller sprider via torrents från licenskraven att överföra programvaran. I tillägg till detta tillåter GPLv3 den som startar en distribution via bittorrent att uppfylla sina licensförpliktelser genom att ange en källa på en offentlig nätverksserver där källkoden Dinns. Dessa ändringar syftar till att modernisera GNU GPL till de vanligaste metoderna för nedladdning av objekt och källkod. Nytt system bibliotek undantag GPLv3 har justerats dedinitionen av System Library för att inkludera program som kanske inte direkt inkluderas i operativsystemet, men som alla användare av programvaran rimligen kan förväntas ha. Till exempel inkluderar standardbiblioteken gemensamma programmeringsspråk såsom Python och Ruby. Den nya dedinitionen gör det också klart att användaren kan kombinera mjukvara som sprids under GNU GPL tillsammans med System Libraries som är inkompatibla med GNU GPL, (som till exempel OpenSolaris C biblioteket), och distribuera dem båda tillsammans. Dessa förändringar syftar till att göra distributionssystem smidigare och enklare för de som sprider fri programvara och vill kombinera kod under olika licenser till sina användare. En global licens Tidigare versioner av GNU GPL är grundande i amerikansk lagstiftning och påverkas därför kraftigt av den amerikanska upphovsrättsliga traditionen. Ett exempel där är att licensen inte tydliggör vad som menas med distribution. Någon sådan tydliggörande ansågs inte nödvändigt eftersom termen härstammar från, och ges tydlig mening i, den amerikanska upphovsrättslagstiftningen. Nackdelen med en sådan metod är att samma begrepp kan användas inom olika juridiska system men med andra innehåll än det som var tänkt i GNU GPL. På grund av detta kan domstol i olika länder komma fram till olika slutsatser över grundläggande koncept i licensen, vilket leder till en osäker situation. 15

För att råda bot på detta har GPLv3 ändrat vissa termer i licensen samt även dedinierat vad dessa termer betyder i licensen. Sådana mindre ändringar leder till en ökad förståelse och tolkning samt att licensen tillämpas mer konsekvent i hela världen. Reglerna vid avtalsbrott I den tidigare licensen, GPLv2, var regeln vid avtalsbrott att användarens rättigheter upphörde automatiskt och permanent. Det ända som kunde lösa problemet när det uppstod var att kontakta upphovsrättsinnehavaren om tillåtelse. Detta system vägde starkt till upphovsmännens fördel men innebar även en svårighet för den som oavsiktligt bröt licensen. Därför försöker GPLv3 att mildra situationen genom att erbjuda ett undantag. Om A kränker GPLv3 av misstag blir resultatet att han/hon förlorar sina rättigheter enligt licensen. Istället för att kontakta alla rättighetsinnehavare för att återfå sina rättigheter kan detta ske automatiskt om två villkor uppfylles. Det första villkoret är att den kränkande handlingen upphör, samt det andra villkoret är att ingen av rättighetsinnehavarna kontaktar A inom 60 dagar. Om A däremot blir kontaktad av en rättighetsinnehavare återställes rättigheterna om detta är As första kränkning samt att kränkningarna åtgärdas inom 30 dagar. Att skapa en ny licensversion För att skapa GPLv3 anordnades Dlera offentliga samråd för att samla in synpunkter och att möjliggöra en öppen diskussion. I tillägg med detta skapades en webbportal för att samla in synpunkter från allmänheten. I nästa steg diskuterades synpunkterna i fyra kommittéer. Under processen offentliggjordes Dlera ofdiciella utkast till licensen. Den sista och Djärde licensutkastet offentliggjordes den 31 maj 2007. Hur använder man GNU GPL När en programmerare väljer att använda sig av GNU GPL är det viktigt att licensen används på rätt sätt som i korthet kan beskrivas i två steg: först att man tydliggör att man är upphovsman och därmed har rätt att licensiera programvaran (till exempel "Copyright 1999 Sven Svensson"). Nästa steg är en text som förklarar att licensiering sker under GNU GPL. Texten om upphovsrätt bör även innehålla årtalet då programversionen färdigställdes. Om mjukvaran har Dlera upphovsmän bör alla namn användas. För programvara med Dlera releaseversioner som släpps under Dlera år, är det bäst att skriva ut varje år, i sin helhet, utan att använda intervall eller förkortningar. Syftet med meddelandet är att förtydliga och förenkla för andra och därför bör 16

det engelska ordet "Copyright" användas även av programmerare från ickeengelska språkområden. Denna text kan även använda sig av upphovsrättssymbolen " " eller (c). Trots att symbolen saknar rättslig betydelse kan den öka budskapets tydlighet. Tillsammans med programmet skall även en kopia av licensen distribueras. Om programmet innehåller återanvänd kod släppt under en kompatibel licens skall även deras upphovsrättsinformation läggas till. Information om vilka rättigheter en användare erhåller genom licensen bör läggas direkt efter upphovsrättsinformationen. Ett exempel på hur denna text kan se ut är (engelska rekommenderas): This program is free software: you can redistribute it and/or modify it under the terms of the GNU General Public License as published by the Free Software Foundation, either version 3 of the License, or (at your option) any later version. This program is distributed in the hope that it will be useful, but WITHOUT ANY WARRANTY; without even the implied warranty of MERCHANTABILITY or FITNESS FOR A PARTICULAR PURPOSE. See the GNU General Public License for more details. You should have received a copy of the GNU General Public License along with this program. If not, see <http://www.gnu.org/licenses/>. Meddelandet säger att Detta program är fri programvara: du kan distribuera den och / eller ändra den under villkoren för GNU General Public License som publicerats av Free Software Foundation, antingen version 3 av licensen, eller (på ditt alternativ) någon senare version. Detta program distribueras i hopp om att det kommer att vara till nytta, men UTAN GARANTI, utan även den form av garanti av Säljbarhet eller lämplighet för ett visst ändamål. Se GNU General Public License för mer information. Du skall ha fått en kopia av GNU General Public License tillsammans med det här programmet. Om inte besök <http://www.gnu.org/licenses/>. Det förra exemplet var för program med endast en Dil men för program som består av mer än en Dil, är det bättre att ersätta detta program med namnet på programmet, och börja meddelandet med Den här Dilen är en del av PROGRAMNAMN. Meddelandet bör inkluderas i varje Dil efter de meddelandena om upphovsrätt. 17

Kränkningar av GNU-licenser Om du tror att du ser ett brott mot GNU GPL, LGPL, AGPL, eller FDL, är det första du bör göra är att dubbelkolla fakta: * Innehåller distributionen en kopia av licensen? * Görs det tydligt vilken programvara omfattas av licensen? Står det något missvisande eller kanske ges intrycket av att det är någonting som omfattas av licensen när det i själva verket inte gör det? * Ingår källkod i distributionen? * Ingår ett skriftligt erbjudande för källkod i en distribution av bara binärer? * Är tillgänglig källkod komplett eller är det utformat för att koppla samman med andra icke fria moduler? Om det verkar vara en riktig kränkning är nästa sak du behöver göra är att noggrant notera: * Det exakta namnet på produkten * Namnet på personen eller organisationen som distribuerar produkten * E postadresser, postadresser och telefonnummer för att kunna kontakta återförsäljarna * Det exakta namnet på paketet vars licens kränks * Hur licensen har kränkts: o Ingår meddelande om upphovsrätt? o Saknas källkod? o Saknas skriftligt erbjudande om källkod eller en webbplats och/eller FTPplats där källan kan hämtas? o Finns det en kopia av den licens som ingår i distributionen? o Saknas delar av källkoden? Ju mer av dessa detaljer som du har, desto lättare är det för innehavaren av upphovsrätten att fullfölja ärendet. När du har samlat in information bör du skicka en noggrann rapport till upphovsrättsinnehavaren för de missbrukade paketen. Om Free Software Foundation innehar upphovsrätten skickas rapporten till <licenseviolation@gnu.org>. Observera att GPL och andra Copyleft licenser, är copyright licenser. Detta innebär att endast den som innehar upphovsrätten har befogenhet att agera mot kränkningar. FSF agerar på alla GPL brott på kod där FSF innehar upphovsrätten och FSF erbjuder stöd till alla andra upphovsrättsinnehavare som vill göra samma sak. GNU GPLv3: Översättning & kommentarer I detta avsnitt översätts och kommenteras GNU GPL på svenska men det är 18

viktigt att påpeka att originallicensen är skriven på engelska och vid en tolkningssituation skall den engelska texten användas eftersom den, som ofdiciell licens, har företräde framför översättningar. Själva licensen inleds med att understyrka att licensen är upphovsrättsligt skyddad samt att den ägs av Free Software Foundation. Copyright 2007 Free Software Foundation, Inc. <http://fsf.org/> Everyone is permitted to copy and distribute verbatim copies of this license document, but changing it is not allowed. Detta påpekande är viktigt eftersom det påminner läsaren att även själva licenstexten är ett upphovsrättsligt skyddat verk. Användaren ges dock vissa rättigheter i andra meningen där det står att alla kan kopiera och sprida licensen men att ändringar inte är tillåtna. Ingress Det är ovanligt att mjukvarulicenser inleds med ingresser så det gör GNU GPL licensen. Syftet med ingressen i GPL är att ge en allmän introduktion till licensen och samtidigt ge användare och uttolkare vägledning till hur innehållet i licensen skall tolkas. Ingress (1 2 stycket) The GNU General Public License is a free, Copyleft license for software and other kinds of works. The licenses for most software and other practical works are designed to take away your freedom to share and change the works. By contrast, the GNU General Public License is intended to guarantee your freedom to share and change all versions of a program to make sure it remains free software for all its users. We, the Free Software Foundation, use the GNU General Public License for most of our software; it applies also to any other work released this way by its authors. You can apply it to your programs, too. GNU General Public License är en fri, Copyleft licens för programvara och andra typer av verk. De Dlesta programvarulicenser och andra verk är skapade för att ta bort din frihet att dela med dig av dina verk. GNU General Public License är avsett att garantera din frihet att kunna dela med dig av alla versioner av ett program för att se till att det förblir fri programvara för alla dess användare. Vi, Free Software Foundation, använder GNU General Public License för de Dlesta av våra program, det gäller även annat arbete som släpps på detta sätt av dess upphovsmän. Du kan även använda licensen på dina program. 19