Rapport 2011:5. Bedömning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna

Rapport 2011:5 Bedömning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna

Rapporten kan beställas från Inspektionen för socialförsäkringen. Beställningsadress: Inspektionen för socialförsäkringen Box 202 101 24 Stockholm Telefon: 08-58 00 15 00 E-post: registrator@inspsf.se Webb: www.inspsf.se Tryckt av E-print Stockholm 2011

Innehåll Generaldirektörens förord... 5 Sammanfattning... 7 1 Inledning... 11 1.1 Bakgrund... 11 1.2 Syfte... 12 1.3 Rehabiliteringskedjan och intentionerna bakom införandet... 13 1.4 Tidigare granskningar och studier... 14 1.5 Avgränsningar... 16 1.6 Disposition... 16 2 Metod och genomförande... 17 2.1 Urval... 17 2.2 Aktgranskning... 18 2.2.1 Metodologiska överväganden... 19 2.2.2 Statistisk bearbetning... 20 2.3 Beskrivning av urvalen... 20 3 Resultat... 23 3.1 Prövning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna... 23 3.2 90-dagarsprövning... 24 3.2.1 180-dagarsprövning... 26 3.2.2 365-dagarsprövningen... 29 3.3 Tillämpningen i övrigt... 32 3.3.1 Arbetsgivarkontakter och bedömning mot annat arbete hos arbetsgivaren... 32

3.3.2 Renodlingen... 34 3.3.3 Plan för återgång i arbete... 34 3.3.4 Kontakter med Arbetsförmedlingen... 36 3.3.5 Fler dagar med sjukpenning efter 365 dagar... 37 3.4 Likformighet i sjukpenningärenden... 38 3.4.1 Skillnader mellan grupper av LFC... 38 4 Diskussion och slutsatser... 41 Referenser... 51 Bilaga 1 Resultaten översiktligt... 54 Noter... 55

Generaldirektörens förord Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har till uppgift att genom systemtillsyn och effektivitetsgranskning värna rättssäkerheten och effektiviteten inom socialförsäkringsområdet. Med systemtillsyn avses granskning av om regelverket tillämpas korrekt och enhetligt. Med effektivitetsgranskning avses granskning av om en verksamhet fungerar effektivt med utgångspunkt i det statliga åtagandet. ISF har som svar på ett regeringsuppdrag genomfört en granskning av Försäkringskassans tillämpning av den nya sjukskrivningsprocessen. Särskilt har granskats prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna, rutinerna för överlämning mellan Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen samt beslut om sjukersättning. Föreliggande rapport behandlar den första av frågorna. Granskningen visar att de nya reglerna med prövning av arbetsförmågan vid fasta tidsgränser inte har fått fullt genomslag i tillämpningen. Framför allt är det prövningen vid 90 dagar i sjukfallet som förefaller problematisk, då arbetsförmågan ska bedömas i förhållande till möjligheten till omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren. Endast i en minoritet av fallen tas en kontakt med arbetsgivaren;; än mer sällan görs en utredning om möjligheten till annat arbete. Kontakter med Arbetsförmedlingen sker sällan, trots att intentionen var att fler skulle få tillgång till Arbetsförmedlingens resurser tidigt i sjukskrivningsprocessen. Genom att granska den så kallade DoA-registrering som gjorts i de ärenden vars akter har granskats kan ISF konstatera att överensstämmelsen mellan dessa registreringar och dokumenterade bedömningar i akterna endast är 70 procent. Det är angeläget att registret och de dokumenterade bedömningarna i akterna harmonierar. 5

Rapporten har skrivits av Ulla Gerner och Marianne Upmark och Markus Larsson har varit projektledare. Stockholm i maj 2011 Per Molander 6

Sammanfattning Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) har fått i uppdrag av regeringen att granska om Försäkringskassan (FK) har säkerställt att de regler inom sjukförsäkringen som infördes den 1 juli 2008 och den 1 januari 2010 tillämpas likformigt, rättssäkert och effektivt i enlighet med propositionens intentioner. Granskningen ska bland annat särskilt gälla prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna inklusive de skäl som finns för att i vissa fall skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden. Enligt reglerna i rehabiliteringskedjan som infördes 1 juli 2008 ska FK pröva arbetsförmågans nedsättning enligt olika kriterier när ett sjukfall pågått 90, 180 respektive 365 dagar;; de så kallade fasta tidsgränserna. Kriteriet för 90-dagarsprövning är att bedöma arbetsförmågan mot annat arbete hos arbetsgivaren, vid 180- respektive 365-dagarsprövning ska bedömningen göras mot den reguljära arbetsmarknaden. Vidare ska bedömning göras huruvida det finns särskilda skäl för att skjuta upp eller om det kan anses oskäligt att beakta den arbetsförmåga som finns på reguljära arbetsmarknaden. Granskningen rörande de fasta tidsgränserna har genomförts med en undersökning av 700 sjukpenningakter för anställda personer, vars sjukskrivningar under maj 2010 passerat dag 90, 180 eller 365 i rehabiliteringskedjan, kompletterad med vissa registerdata från FK. Prövningar vid respektive tidsgräns 90-dagarsprövningen är utförd senast vid den fasta tidsgränsen i 64 procent av de granskade akterna, 180-dagarsprövningen är utförd senast vid motsvarande fasta tidsgräns för 73 procent av fallen och 365-dagarsprövningen för 75 procent. Både 180- och 365-dagarsprövningarna utförs till stor del i direkt anslutning till den fastslagna tidsgränsen. Vid samtliga prövningar framgår av akterna att förseningarna till stor del beror på väntan på medicinskt underlag. 7

Kriterier för bedömning av arbetsförmågan Vid 90-dagarsprövningen är ingen prövning gjord i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren i 28 procent av fallen. Dessa kan således inte räknas som regelrätta 90-dagarsprövningar. I 45 procent är prövningen gjord senast vid den fasta tidpunkten samt enligt kriterierna. Vid 180-dagarsprövningen har FK beaktat om arbetsförmåga finns i förhållande till förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i 78 procent av fallen och funnit särskilda skäl till att skjuta upp denna prövning i 13 procent. Vid 365-dagarsprövningen bedöms 86 procent mot förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Det är endast i ett fall FK bedömt det som oskäligt att beakta arbetsförmågan i förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden. Brister i kontakt med arbetsgivarna och Arbetsförmedlingen För att kunna göra en korrekt bedömning vid 90-dagarsprövningen bör FK känna till möjligheter till omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren då detta enligt lagen ska beaktas. Annat arbete hos arbetsgivaren är inte utredda i 67, 60 respektive 74 procent av fallen vid tidpunkten för de tre prövningarna. Kontakt med den försäkrades arbetsgivare har bara tagits i 50 procent av fallen i 90-dagarsurvalet, i 68 procent i 180-dagarsurvalet samt i 45 procent i 365-dagarsurvalet. Även kontakterna med Arbetsförmedlingen (AF) är få. Planer för återgång i arbete Någon form av plan för återgång i arbete finns dokumenterad i 77 procent av akterna. Innehållet i dessa planer är ofta magert och huvudintrycket är att många planer tycks göras som en ren formsak och de är sällan formulerade på ett för den försäkrade motiverande sätt. Renodlingen Bara i ett enda fall av de 700 akterna framgår det att andra skäl än rent medicinska beaktats vid bedömningen av arbetsförmåga. Detta utesluter inte att andra än medicinska skäl i realiteten kan ha påverkat 8

bedömningen i vissa fall. Föreliggande granskning har dock inte kunnat undersöka denna fråga närmre. Sammanfattande bedömning Sammantaget visar granskningen på att rehabiliteringskedjans tanke med tidiga insatser och en tydlig strävan mot att i högre utsträckning tillvarata individens arbetsförmåga inte till fullo genomsyrar prövningarna vid de fasta tidsgränserna och de övriga insatserna i ärendena. 9

10

1 Inledning 1.1 Bakgrund Från mitten av 1990-talet och under nära ett decennium hade Sverige, liksom Nederländerna och Norge, mycket hög sjukfrånvaro i förhållande till många andra länder i Europa. 1 Det har gjorts många försök att komma tillrätta med problematiken bland annat genom att rikta in sig på rehabilitering i syfte att få så många sjukskrivna som möjligt att återgå i arbete. Som många studier visat var dessa åtgärder inte tillräckliga och resulterade inte heller i återgång i arbete i önskvärd omfattning. Sverige var dessutom ett av få länder med en icke tidsbegränsad sjukpenning. Den 1 juli 2008 och 1 januari 2010 infördes nya regler för att effektivisera sjukskrivningsprocessen med tidiga insatser för att i högre grad ta till vara de sjukskrivnas arbetsförmåga. En rehabiliteringskedja infördes med fasta tidpunkter för prövning av arbetsförmågan vid sjukskrivning och en bortre tidsgräns infördes för hur länge sjukpenning kan betalas ut. I regleringsbrevet för budgetåret 2010 fick Inspektionen för socialförsäkringen (ISF) i uppdrag att granska om Försäkringskassan (FK) har säkerställt att de regler inom sjukförsäkringen som infördes den 1 juli 2008 och den 1 januari 2010 tillämpas likformigt, rättssäkert och effektivt i enlighet med propositionens intentioner. Vidare gavs följande direktiv för granskningen: Granskningen ska avse om de vägledningar, metodstöd och den utbildning som Försäkringskassans personal fått och de system för intern kontroll som finns inom myndigheten medfört att de nya reglerna på ett likformigt sätt fått genomslag i Försäkringskassans tillämpning. Detta gäller särskilt: 11

prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna inklusive de skäl som finns för att i vissa fall skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden, om Försäkringskassan och Arbetsförmedlingens rutiner i samband med att en försäkrad övergår från sjukförsäkringen till att söka arbete via Arbetsförmedlingen är ändamålsenligt utformade för att stödja individen i denna omställning, beslut om sjukersättning samt renodlingen av sjukförsäkringen genom avskaffandet av de särskilda skäl som gjorde att hänsyn tidigare togs till den försäkrades ålder, bostadsort, utbildning och tidigare yrkeserfarenhet. Myndigheten ska redovisa uppdraget senast den 2 maj 2011. Uppdraget har senare förtydligats i dialog med uppdragsgivaren. ISF:s tolkning av uppdraget efter dessa förtydliganden rörande prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna inklusive de skäl som finns för att i vissa fall skjuta upp prövningen mot hela arbetsmarknaden, framgår av granskningens syfte och specificerade frågor. Se nedan under rubrik 1.2. ISF har valt att presentera genomförandet och resultatet av granskningen i en huvudrapport och i fyra självständiga delrapporter. Denna delrapport omfattar granskning av punkterna ovan om prövningen av arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna respektive om renodlingen av sjukförsäkringen. 1.2 Syfte Huvudsyftet för denna delrapport är att beskriva hur FK med utgångspunkt från enskilda ärenden har tillämpat de nya reglerna i prövningen vid de fasta tidsgränserna genom att särskilt studera i vilken utsträckning FK har: bedömt arbetsförmågans nedsättning vid de fasta tidsgränserna motiverat uppskjutna prövningar med i lagen angivna skäl bedömt att ett beaktande av arbetsförmågan på reguljära arbetsmarknaden vore oskäligt 12

tagit hänsyn till avskaffandet av möjligheten att om det fanns särskilda skäl beakta den försäkrades ålder, bostadsort, utbildning, tidigare yrkeserfarenhet och andra liknande omständigheter haft kontakter med arbetsgivare samverkat med Arbetsförmedlingen samt handlagt ärenden likformigt. 1.3 Rehabiliteringskedjan och intentionerna bakom införandet De mest betydelsefulla regeländringarna inom sjukförsäkringen under 2000-talets första decennium trädde i kraft den 1 juli 2008. I propositionen En reformerad sjukskrivningsprocess för ökad återgång i arbete (2007/08:136) redovisade regeringen de generella utgångspunkter som låg bakom reformen. Bland annat framhöll regeringen att det var av största vikt att så många personer som möjligt kunde försörja sig genom eget arbete för både egen och samhällets skull. Genom att förändra sjukskrivningsprocessen skulle en aktivare process åstadkommas med tidiga insatser för att i högre utsträckning ta tillvara individens arbetsförmåga. Regeringen menade vidare att drivkrafterna skulle bli bättre för återgång i arbete med den försäkrade som aktiv deltagare och att försäkringen skulle bli mer förutsebar. Regeringen underströk särskilt vikten av att man tidigt i ärendet skulle vara inriktad på en återgång i arbete. Reformen skulle också åstadkomma en renodling av sjukförsäkringen genom att helt ta bort möjligheten att väga in annat än rent medicinska skäl i bedömningen av rätten till ersättning och därmed att ersättning bara skulle betalas ut till dem som inte kunde arbeta på grund av sjukdom 2. Genom lagändringarna infördes nya regler för rätten till sjukpenning, vilket bland annat innebar att förmånen tidsbegränsades. Sjukpenning på normalnivå 3 kan nu betalas ut i maximalt 364 dagar inom en ramtid på 450 dagar. Efter det kan den försäkrade ansöka om sjukpenning på fortsättningsnivå 4 som, med vissa undantag, betalas ut under maximalt 550 dagar. Vid allvarlig sjukdom finns möjlighet att få sjukpenning på normalnivå trots att sådan sjukpenning redan har lämnats under 364 dagar. Ersättning lämnas då utan fast tidsgräns. 5 13

Den 1 juli 2008 infördes även en så kallad rehabiliteringskedja som reglerar hur arbetsförmågans nedsättning ska bedömas vid olika tidpunkter. Denna ersatte den tidigare steg för steg- modellen, som innebar att de sjukskrivnas arbetsförmåga bedömdes i relation till ordinarie arbete så länge som man kunde antas kunna återgå till detta och därefter mot annat arbete hos arbetsgivaren. Först när det var uteslutet att kunna återgå i någon form av arbete hos arbetsgivaren bedömdes arbetsförmågan mot den övriga arbetsmarknaden eller mot vad som kallades normalt förekommande arbete på arbetsmarknaden. När alla möjligheter till återgång i arbete var uttömda skulle en prövning av rätten till sjukersättning göras, senast ett år efter sjukfallets början. Rehabiliteringskedjan innebär att bedömningen av arbetsförmågans nedsättning under de första 90 dagarna görs i förhållande till det vanliga arbetet eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder. Från och med den 91:a dagen i rehabiliteringskedjan ska hänsyn även tas till om den försäkrade kan försörja sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren. Detta förutsätter i de flesta fall en kontakt och utredning med arbetsgivaren kring dessa möjligheter till omplacering. Från och med den 181:a dagen ska dessutom bedömas om den försäkrade kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade Denna bedömning kan skjutas upp om det föreligger särskilda skäl eller om det vore oskäligt att beakta att en sådan förmåga finns. Från och med dag 366 i sjukperioden ska bedömningen av arbetsförmågans nedsättning alltid göras mot förvärvsarbeten på den reguljära arbetsmarknaden såvida det inte anses oskäligt att beakta en sådan förmåga. 6 1.4 Tidigare granskningar och studier Nedan nämns de granskningar och studier som genomförts och som mer direkt berör effekter av rehabiliteringskedjans införande och i synnerhet de fasta tidsgränserna samt renodlingen av sjukförsäkringen. I en intervjustudie undersöktes handläggarnas upplevelser och hantering av regeländringar i sjukförsäkringen. Där framkommer att FK:s handläggare upplever att detaljstyrningen har ökat och att deras handlingsutrymme har minskat. 7 14

Rehabiliteringskedjan har utvärderats i en ISF-rapport. Reglerna var under en övergångsperiod efter rehabiliteringskedjans införande olika för personer som blev sjukskrivna med bara några dagars mellanrum. ISF utnyttjade detta faktum för att utvärdera effekten av reformen på sjukskrivningstider upp till sex månader (180 dagar). Resultaten visade i korthet att rehabiliteringskedjan hade positiva effekter på sannolikheten att avsluta sjukfallet i anslutning till den prövning av arbetsförmågan som sker vid framför allt dag 181, men i viss mån också vid dag 91 i rehabiliteringskedjan. ISF drog slutsatsen att de positiva effekterna i första hand är resultatet av tidsgränserna i sig, och inte av FK:s insatser och bedömningar. Detta baserades dels på att effekterna uppstod innan de tidsatta prövningarna implementerades, dels på att de nya reglerna till en början inte anammades fullt ut av FK:s administration. 8 Riksrevisionen fann i en granskning våren 2010 att FK inte fått tillräckliga förutsättningar för att införa rehabiliteringskedjan på ett bra sätt. Över hälften av de intervjuade personliga handläggarna ansåg att de vid införandet av regelverket hade otillräcklig kunskap för att kunna tillämpa bestämmelserna. Riksrevisionen bedömde att tidsgränserna i rehabiliteringskedjan, och den bortre tidsgränsen i sjukförsäkringen vad gäller sjukpenning, ökade förutsebarheten för de individer vilka påbörjade nya sjukfall. Samtidigt konstaterades att FK vid tidpunkten för granskningen inte kunde hålla rehabiliteringskedjans tidsgränser. Dock fann man att utvecklingen gick åt rätt håll. 9 Den uppföljning som FK redovisat till regeringen i februari 2011 baserades på en granskning av handläggningen, från oktober 2009 till den första augusti 2010, i 2 000 sjukfallsakter. 10 Syftet med FK:s granskning var att besvara frågor om hur tillämpningen ser ut och varför. I jämförelse med de granskningar som Riksrevisionen publicerade 2007 och 2009, redovisar FK ett antal väsentliga förbättringar i sjukskrivningsprocessen. FK anger att analysen pekar i riktning mot att ärenden med en aktiv handläggning också avslutas tidigare och i större omfattning än de ärenden där handläggningen kännetecknas av en mer passiv handläggning. 15

1.5 Avgränsningar Granskningens syfte är inte att generellt fastställa om de beslut FK fattar är korrekta eller inte. 11 Som vidare framgår av syftet har tolkningen av regeringsuppdraget rörande de punkter som varit huvudfokus för denna rapport varit FK:s tillämpning av de nya reglerna. Av denna anledning tar denna rapport inte annat än undantagsvis upp frågor som rör innehåll i FK:s vägledningar och andra metodstöd. I denna delstudie har endast akter avseende sjukskrivna som är anställda granskats, eftersom rehabiliteringskedjan bara kan tillämpas för denna grupp. Inte heller har de som haft ett tidigare sjukfall inom 90 dagar före det nu aktuella sjukfallet granskats. 1.6 Disposition I kapitel 2 redovisas metod och genomförande samt metodologiska överväganden. I kapitel 3 presenteras resultaten av aktgranskningarna. Detta sker dels utifrån de kvantitativa resultaten av granskningen, dels i form av kvalitativa reflektioner gjorda av granskarna vid genomgången av akterna. I resultatavsnittet har granskningsområdena indelats under följande rubriker: Prövning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna Undantagen från bedömning mot den reguljära arbetsmarknaden Arbetsgivarkontakter Renodlingen Plan för återgång i arbete Kontakter med Arbetsförmedlingen Fler dagar med sjukpenning efter 365 dagar Likformighet och andra rättssäkerhetsaspekter i sjukpenningärenden Kapitel 4 innehåller en diskussion av resultaten och slutsatser. 16

2 Metod och genomförande Granskningen rörande de fasta tidsgränserna har genomförts med en genomgång av sjukpenningakter kompletterad med vissa registerdata från FK. Registerdata används dels för att ge en allmän bild av antalet sjukskrivna vid respektive tidsgräns, dels i form av individdata som komplement till aktgranskningen 12. Granskningen av sjukpenningakter har genomförts för att undersöka om prövningen vid de specifika tidsgränserna och undantagen tillämpats enligt de nya reglerna. 2.1 Urval Ett slumpmässigt urval har gjorts från sjukpenningakter. FK har dragit urvalet ur sjukfallsregistret bland de sjukfall vilka under maj månad 2010 passerat dag 90, 180 respektive 365. I urvalen har endast ingått personer med anställning 13 vars sjukfall inte har föregåtts av ett tidigare sjukfall under de närmaste 90 dagarna. Sjukanmälningsdatum blir då i de allra flesta fall dag 1 i rehabiliteringskedjan. För varje tidsgräns har 300 akter rekvirerats från FK och totalt har, efter ett visst bortfall, 702 akter granskats. I de dragna urvalen ingick ett antal akter som inte tillhörde urvalskriterierna och som därför inte 14 har granskats. Därutöver exkluderades en handfull ärenden på grund av att de inte var kompletta i leveransen från FK. Granskningen kom sålunda att baseras på 245 antal akter som i maj 2010 passerat 90 dagar, 221 som vid samma tidpunkt passerat 180 dagar samt 236 akter som passerat 365 dagar. ISF:s bedömning är att det inte finns någon anledning att förmoda selektion bland de akter som exkluderats, varför det enda problemet med det reducerade antalet akter som återstod för granskning är att urvalen minskade. 17

Akterna och tillhörande DoA registreringar har innehållit uppgifter fram till i oktober 2010 då akterna levererades till ISF. 2.2 Aktgranskning I huvudsak baseras ISF:s iakttagelser och slutsatser i rapporten på information som inhämtats genom aktgranskningen. Akterna 15 som upprättas av FK:s handläggare, ska innehålla den dokumentation som haft betydelse för beslut om rätten till sjukpenning, den planering som finns samt de åtgärder som genomförs. ISF har fått ta del av dessa akter via utskrivna papperskopior. ISF har utarbetat speciella frågeformulär med frågor anpassade för de tre urvalen som har använts vid aktgranskningen. I samband med utarbetandet av frågeformulären rekvirerades tio akter per urval från FK vilka granskades i en förstudie för att testa frågeformuläret. Efter detta modifierades formuläret för att bättre svara mot behovet av information som behövde inhämtas från akterna. Alla frågor om personliga förhållanden har behandlats så att ingen enskild person ska kunna identifieras. Så har till exempel materialet grupperats i fråga om ålder och diagnoser, vilket dock kan innebära vissa begränsningar i bearbetningen och därmed i de slutsatser som kan dras. Av samma skäl har inga datum registrerats utan antal dagar i rehabiliteringskedjan har räknats fram. 16 Inte heller har arbetsgivare angetts utan i stället typ av arbetsgivare (offentlig respektive privat). De som har granskat akterna har svarat på frågor i formulären och registrerat uppgifterna elektroniskt. Antalet frågor i formulären var 17 35, 47 och 58 vid de respektive tidpunkterna. Frågeområdena kan grovt indelas enligt följande: bakgrundsvariabler: ålder, kön, diagnos samt typ av arbetsgivare bedömningar och motiveringar vid respektive tidsgräns arbetsgivarkontakter planer för återgång i arbete/annat avslut kontakter med Arbetsförmedlingen 18

Uppgifterna registrerades tiden november 2010 - januari 2011 av sex granskare. De flesta av dessa har lång erfarenhet från arbete på FK med bedömningar och handläggning av sjukpenning- och sjukersättningsärenden. Några har därutöver arbetat med forskning om sjukfrånvaro och då fått erfarenhet av aktgranskning som metod. Granskarna var således väl förtrogna med sjukpenningakter. När akterna levererats i oktober 2010, påbörjades omgående ytterligare en förstudie där granskarna gick igenom cirka fem akter vardera för att än en gång testa och göra sig bekanta med formuläret. Vissa frågor befanns svåra att besvara och de formulerades om för att bli tydligare. Vid oklarheter samrådde alla granskarna för att uppnå konsensus. En viss diskrepans i tolkning av frågorna är dock oundviklig, men det har varit en strävan att komma till samma resultat oavsett granskare. Inför aktgranskningen gjordes en genomgång av förarbeten, lagstiftning samt tidigare granskningar och studier inom ämnesområdet. 2.2.1 Metodologiska överväganden Strukturerade granskningar med användande av i förväg upprättade mallar och svarsalternativ kan innebära begränsningar i den information som inhämtas. Samtidigt underlättar de bearbetning av det insamlade materialet liksom tillförlitligheten genom att reliabiliteten mellan granskarna kan förväntas öka i jämförelse med mer ostrukturerade metoder. Å andra sidan kan denna mycket strukturerade metod innebära att viktig information som inte beaktats vid upprättandet av frågorna kan komma att utelämnas. Risken för detta torde öka vid elektronisk registrering av svaren, eftersom utrymme för annan information sällan finns vid varje granskningspunkt. För att i viss mån kompensera för denna risk har granskarna i efterhand diskuterat information av betydelse som framkommit. Sådana uppgifter av kvalitativ karaktär har rapporterats under respektive sammanfattning. Tilläggas bör att granskarna vid tveksamhet om viss lagstyrd åtgärd har utförts eller inte oftast har varit generösa i sin bedömning. Fördelar och nackdelar med aktgranskning som metod jämfört med granskningar baserade på registerdata beror på granskningens syfte. I föreliggande granskning är syftet att studera lagstadgade bedömningar vid de fasta tidsgränserna i rehabiliteringskedjan och därmed sammanhängande aktiviteter. Fördelen med den valda metoden är att innehållet i akterna kan bedömas och inte enbart registreringar om att viss åtgärd var utförd. Fördelar med studier baserade på registerdata är att totalpopulationer kan studeras lika enkelt som mindre urval och 19

hög reliabilitet 18 avseende mätningen kan uppnås. Däremot kan den höga reliabiliteten ske på bekostnad av validiteten 19 mätt som de facto i journalen noterade och motiverade beslut samt aktiviteter. Här ska också lyftas fram att de urval som drogs innehöll akter där sjukpenning godkänts vid respektive tidsgräns. Den granskning FK 20 genomfört innehöll däremot akter med löpande sjukpenning. I det senare urvalet fanns således möjlighet att följa sjukfallen och processen, vilket inte varit möjligt i ISF:s granskning. Generaliserbarhet Granskningen är baserad på sjukfall vilka under maj månad 2010 90, 180 respektive 365 dagar i rehabiliteringskedjan. Resultaten kan därför i första hand ses som en beskrivning av Försäkringskassans tillämpning av rehabiliteringskedjan denna månad. 21 2.2.2 Statistisk bearbetning Vid analyserna har ISF genomgående använt beskrivande mått. Antal dagar i rehabiliteringskedjan, fram till dess att en viss åtgärd inträffar, har beskrivits genom medianen 22 och percentiler 23, eftersom utfallen som studerats är skevt fördelade. Genomgående har separata analyser gjorts för kvinnor och män. Där skillnaderna mellan könen befunnits vara statistiskt säkerställda, anges detta. 2.3 Beskrivning av urvalen Nedan görs en allmän beskrivning av de tre urvalens fördelning på ålder, kön, diagnoser, typ av arbetsgivare, högsta skolutbildning samt fördelning på tre grupper lokala försäkringscenter (LFC) 24. För en del av dessa variabler redovisas även andelar i urvalsramen;; alla sjukfall som passerat respektive tidsgräns i maj 2010. Vid uppdelningen av sjukfallen i olika åldrar har de som är yngre än 40 år klassificerats som yngre och de som är 40 år eller äldre som äldre. Eftersom endast ungefär en femtedel var under 40 år, blir det en skev fördelning, men 40 år kan ändå vara en lämplig gräns för att fånga in de yngre. Urvalen benämns fortsättningsvis 90-dagarsfallen, 180-dagarsfallen samt 365-dagarsfallen utifrån den respektive tidsgräns de passerat under maj 2010. 20

Tabell 2.1. Beskrivning av urvalen, procent 90- dagarsfallen Antal 245 180- dagarsfallen Antal 221 365- dagarsfallen Antal 236 Män 36 37 44 Kvinnor 64 63 56 <40 år 28 20 21 72 80 79 Offentligt anställda män Offentligt anställda kvinnor Psykiska sjukdomar 34 39 33 Sjukdomar i muskuloskeletala systemet 25 27 21 Tumörer och nervsystemets sjukdomar 9 14 24 Eftergymnasial utbildning 32 30 31 Gymnasium 50 49 50 Förgymnasial utbildning 17 21 19 LFC 1* 20 27 23 LFC 2* 49 55 63 LFC 3* 21 18 14 * Lokalt försäkringscenter. 16 50 18 50 Tabell 2.2. Beskrivning av urvalsramen 25 maj 2010 90- dagarsfallen Antal 8 435 180- dagarsfallen Antal 4 350 365- dagarsfallen Antal 1 589 Män 38 38 43 Kvinnor 62 62 57 <40 år 30 26 25 70 74 75 Eftergymnasial utbildning 32 33 29 Gymnasium 52 50 53 Förgymnasial utbildning 17 18 19 Källa: FK Store. 15 50 21

22

3 Resultat 3.1 Prövning av arbetsförmåga vid de fasta tidsgränserna I detta avsnitt undersöks om, när och hur prövningar enligt rehabiliteringskedjan görs vid respektive tidpunkt. Som tidigare angivits har i analysen endast medtagits de som fortfarande hade en anställning vid respektive prövning. 26 Granskarna har bedömt att respektive prövning har skett det datum när det finns en notering i akten att handläggaren godkänner sjukpenning över dag 90, 180 respektive 365. Granskarna har därefter noterat hur handläggarna har motiverat respektive bedömning. I detta avsnitt har ISF genomgående hänvisat till lagen om allmän försäkring (AFL) då denna lagstiftning var den aktuella vid tidpunkten för prövningarna. I tabell 3.1 redovisas tidpunkt när respektive prövning i de tre urvalen infaller. Tabell 3.1. Tidpunkter då respektive prövning infaller i de tre urvalen 90-dagarsfallen 180-dagarsfallen 365-dagarsfallen 90 dagar Maj 2010 Februari 2010 Augusti 2009 180 dagar - Maj 2010 November 2009 365 dagar - - Maj 2010 23

3.2 90-dagarsprövning Vid denna tidpunkt beaktas först i vilken utsträckning den försäkrade kan försörja sig genom sitt vanliga arbete eller annat lämpligt arbete som arbetsgivaren tillfälligt erbjuder den anställde. 27 I lagen stadgas dessutom: Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 90 dagar ska det även beaktas om den försäkrade kan försörja 28 sig efter en omplacering till annat arbete hos arbetsgivaren. (Här kallad 90-dagarsprövning) Ur aktgranskningen framgår att handläggarna bedömt nedsättningen av arbetsförmågan i förhållande till det vanliga arbetet i 95 procent av fallen. Prövningen i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren har däremot gjorts i mindre omfattning (72 procent). Det är således endast i dessa fall en regelrätt 90-dagarsprövning kan sägas vara utförd. I mindre än hälften av fallen (45 procent) är bedömningen både utförd senast dag 90 och gjord enligt lagen rörande prövning av arbetsförmågan även gentemot annat arbete hos arbetsgivaren. I FK:s så kallade DoA-register 29 har registrerats prövning i förhållande till det vanliga arbetet i 224 av de 226 fallen vid 90-dagars prövningen. FK har registrerat prövning i förhållande till andra arbetsuppgifter i 229 fall och härvidlag är det inte samma goda överensstämmelse: i 165 av dessa överensstämmer aktgranskningen och FK:s register. FK har således registrerat 90-dagarsprövning i förhållande till annat arbete i betydligt fler fall än det framkommer i samma akter vid ISF:s granskning. Se tabell 3.2. Tabell 3.2. 90-dagarsprövning* i de fall prövning gjorts enligt aktgranskning och FK:s DoA-register samt överensstämmelse dem emellan Prövning i förhållande till ordinarie arbete Prövning i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren Aktgranskning Antal (%) FK:s register Antal (%) Överensstämmelse Antal (%) 226 (97 %) 224 (96 %) 224 (96 %) 168 (72 %) 229 (95 %) 165 (70 %) * Antal fall totalt 234 24

Prövningen är utförd senast dag 90 i sjukfallet för 64 procent av fallen. Medianen för när prövningen är utförd ligger på dag 87 för båda könen. Som framgår av figur 3.1 görs 90-dagarsprövningen för en del av sjukfallen långt tidigare i sjukfallet än vid dag 90 medan drygt en tredjedel efter denna dag. För 10 procent av fallen görs prövningen dag 106 i sjukfallet eller senare. 30 Figur 3.1. Dag i rehabiliteringskedjan (x-axeln) då 90- dagarsprövning utförs, antal fall 234, percentiler I nära hälften av fallen där prövningen utförs senare än dag 90 framgår inte någon orsak till att prövningen gjorts senare. I en lika stor andel framgår att orsaken är väntan på medicinskt underlag. (se tabell 3.3). Tabell 3.3. 90-dagarsprövningar utförda efter dag 90, orsak till senare tidpunkt som framgår av akterna, andel (%) av antalet sena fall* Andel (%) Ingen orsak 46 Väntan på medicinskt underlag 45 Väntar på omplacering 5 Annat 4 Totalt 100 *Antal fall 84 25

Här kan tilläggas att i 59 procent (jämfört med 64 procent för samtliga) av de ärenden där möjligheten till annat arbete var utrett var även bedömningen gjord senast dag 90. Sammanfattande kommentar I över en fjärdedel av fallen har prövningen inte gjorts i förhållande till annat arbete hos arbetsgivaren och i dessa fall har således ingen fullständig 90-dagarsbedömning utförts. I mindre än hälften av fallen är prövningen utförd senast dag 90 samt mot annat arbete hos arbetsgivaren. Prövningen är utförd senast dag 90 för nära två tredjedelar av fallen. En del prövningar har gjorts långt tidigare än dag 90 i sjukfallet medan andra långt senare. I FK:s DoA-register är det en betydligt högre andel (95 procent) beslut som är registrerade som prövning mot annat arbete hos arbetsgivaren. Den slutsats som kan dras av detta är att det förekommer att FK registrerar i DoA-registret utan att motsvarande dokumentation finns i akten. Kontakter med arbetsgivare och utredning av omplaceringsmöjligheter har stor betydelse för 90-dagarsbedömningen och analyseras under avsnitt 3.3.1. 3.2.1 180-dagarsprövning Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 180 dagar ska det dessutom beaktas om den försäkrade har sådan förmåga så att han eller hon kan försörja sig själv genom förvärvsarbete på den reguljära arbetsmarknaden i övrigt, eller genom annat lämpligt arbete som är tillgängligt för den försäkrade. En sådan förmåga ska dock inte beaktas om det finns särskilda skäl mot det. En sådan förmåga ska inte heller beaktas om det i annat fall kan anses oskäligt. 31 (Här kallad 180-dagarsprövningen) Det är 78 procent som har prövats mot den reguljära arbetsmarknaden. I 13 procent har särskilda skäl att skjuta upp prövningen mot den reguljära arbetsmarknaden använts. 32 I alla de fallen anges skälet vara stor sannolikhet på medicinsk grund för återgång i arbete hos arbetsgivaren i tidigare omfattning innan dag 366. I 2 procent har ingen bedömning gjorts och i 7 procent finns pågående rehabilitering, skyddad sysselsättning eller anpassat arbete och där har ingen bedöm- 26

ning mot reguljära arbetsmarknaden gjorts. Det har inte bedömts som oskäligt att beakta arbetsförmågan på den reguljära arbetsmarknaden i något enda fall (se tabell 3.4). 33 I FK:s register har 94 procent av dessa sjukfall bedömts mot reguljära arbetsmarknaden. I 78 procent av de 209 fallen överensstämmer FK:s registrering med aktgranskningen. I tabell 3.4 redovisas uppgifterna från aktgranskningen respektive i FK:s register för samtliga alternativ för bedömningarna vid 180-dagarsprövningen. Totalt överensstämmer således nära 90 procent av bedömningarna, vilket är en större andel än vid 90-dagarsprövningen. I FK:s register sker flera registreringar beroende på att förändringar sker i sjukfallet, men det framgår inte av de uppgifter från detta register som ISF har tillgång till. Handläggaren kan exempelvis registrera att det finns särskilda skäl att i ett fall skjuta upp prövningen och därefter senare finna skäl att bedöma mot reguljära arbetsmarknaden. Tabell 3.4. 180-dagarsprövningar i de fall prövning gjorts enligt aktgranskning och FK:s DoA-register samt överensstämmelse dem emellan 180-dagarsfall Antal (%) Fk:s register Antal (%) Överensstämmelse Antal (%) Reguljära arbetsmarknaden 163 (78 %) 196 (94 %) 162 (78 %) Särskilda skäl att skjuta upp 27 (13 %) 35 (17 %) 25 (12 %) Pågående rehabilitering etc. 14 (7 %) Oskäligt - - Ingen bedömning 4 (2 %) Totalt 209 (100 %) 231 187 (89 %) Vid denna prövning är 73 procent utförda senast dag 180. Av figur 3.2 framgår fördelningen av när prövningarna vid denna tidsgräns utförts. Medianen ligger på dag 171och för 10 procent har prövningen gjorts efter dag 195. 34 27

Figur 3.2. Dag i rehabiliteringskedjan (x-axeln) då 180- dagarsprövning görs, antal fall 209, percentiler I en tredjedel av de prövningar som har gjorts efter dag 180 framgår inte någon orsak till de sena prövningarna i akterna. I hälften av de sena prövningarna framgår av akterna att FK väntar på medicinskt underlag (se tabell 3.5). Tabell 3.5. 180-dagarsprövningar utförda efter dag 180, orsak till senare tidpunkt som framgår av akterna, andel (%) av antalet sena fall* Andel (%) Ingen orsak 34 Väntan på medicinskt underlag 50 Väntar på omplacering etc. 11 Annat 5 Totalt 100 *Antal fall 56 Sammanfattande kommentar I över tre fjärdedelar av fallen har handläggarna bedömt arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden och i drygt en tiondel har handläggarna bedömt att det finns särskilda skäl för att skjuta upp 28

prövningen. Handläggarna har inte bedömt att det är oskäligt att beakta arbetsförmågan på den reguljära arbetsmarknaden i något enda fall. Prövningarna är utförda senast dag 180 för knappt tre fjärdedelar av fallen. Även vid denna prövningstidpunkt är spridningen i tid stor. I FK:s DoA-register har betydligt fler personer registrerats som bedömda mot den reguljära arbetsmarknaden än vad som är dokumenterat i akterna, men överensstämmelsen mellan registret och aktgranskningen är ändå nära 90 procent. Att prövningar har gjorts senare än dag 180 i sjukfallet beror till stor del på väntan på medicinskt underlag, men i över en tredjedel finns ingen uppenbar orsak till att prövningen gjorts efter denna tidsgräns. 3.2.2 365-dagarsprövningen Från och med den tidpunkt då den försäkrade har haft nedsatt arbetsförmåga under 365 dagar ska det alltid beaktas om den försäkrade har sådan förmåga som anges i femte stycket första meningen. En sådan förmåga ska dock inte beaktas i fall som avses i femte stycket tredje meningen. 35 En sådan förmåga ska inte heller beaktas om det i annat fall kan anses oskäligt. 36 (Här kallad 365-dagarsprövningen) Vid den här tidsgränsen har FK prövat arbetsförmågan mot den reguljära arbetsmarknaden för 86 procent 37. Endast i ett fall har handläggaren bedömt det som oskäligt att beakta arbetsförmågan på den reguljära arbetsmarknaden. I 5 procent har prövningen inte gjorts och i 8 procent av fallen är det aktuellt med olika former av rehabiliteringsåtgärder eller anpassat arbete. Vid 365-dagarspröveningen är det inte rättvisande att jämföra med registreringar i DoA registret, eftersom registreringen inte sker på samma sätt som vid de tidigare prövningarna. Därför görs ingen jämförelse här. 29

Tabell 3.6. Motivering till 365-dagarsprövning* i akterna, andel (%) Andel (%) Reguljära arbetsmarknaden 86 Särskilda skäl att skjuta upp - Pågående rehabilitering etc. 8 Oskäligt < 1 Ingen bedömning 5 Totalt 100 *Antal fall 213 Denna prövning har gjorts senast dag 365 för 75 procent av fallen. 38 I nära hälften av prövningarna som har gjorts efter dag 365 framgår ingen orsak i akten till att prövningen har gjorts sent. I några fall har FK väntat på ansökan om förlängd sjukpenning och i en fjärdedel av fallen väntar FK på medicinskt underlag (se tabell 3.7). Tabell 3.7. 365-dagarsprövningar utförda efter dag 365, orsak till senare tidpunkt som framgår av akterna, procent av sena prövningar* Andel (%) Ingen orsak 47 Väntan på medicinskt underlag 25 Väntar på omplacering etc. 20 Annat 8 Totalt 100 *Antal fall 51 Vid denna prövningstidpunkt finns en del prövningar som är utförda långt tidigare än dag 365 medan en del är utförda senare. Medianen ligger på dag 351. I 10 procent av ärendena har prövningen gjorts först dag 379 eller senare (se figur 3.3) 30

Figur3.3. Dag i rehabiliteringskedjan (x-axeln) då 365- dagarsprövning utförts, antal fall 213, percentiler Sammanfattande kommentar 86 procent av fallen har bedömts mot den reguljära arbetsmarknaden och i 8 procent har pågående rehabiliteringsåtgärder eller anpassat arbete angivits, som skäl till att inte bedöma mot den reguljära arbetsmarknaden. Endast i ett fall har det bedömts som oskäligt att beakta arbetsförmågan på den reguljära arbetsmarknaden. I tre fjärdedelar av fallen har FK gjort prövningen senast dag 365 och även i denna prövning är spridningen i tid stor. I nära hälften av de sena prövningarna framgår inte någon anledning till att prövningen inte gjorts tidigare. I en fjärdedel av de sena prövningarna framgår att FK väntar på medicinskt underlag. 31

3.3 Tillämpningen i övrigt 3.3.1 Arbetsgivarkontakter och bedömning mot annat arbete hos arbetsgivaren Underlag rörande annat arbete hos arbetsgivaren Den försäkrades ordinarie arbetsuppgifter är med några få undantag beskrivna för samtliga senast vid 90-dagarsprövningen. Vad det gäller utredning om annat arbete hos arbetsgivaren innan den dagen är det dock betydligt sparsammare: i 67 procent av 90-dagarsfallen är annat arbete hos arbetsgivaren inte beskrivet eller utrett. I 180-dagarsfallen är motsvarande andel 60 procent. Bland de yngre personerna har FK utrett detta i större utsträckning (81 procent). I 365-dagarsfallen har andra arbetsuppgifter hos arbetsgivaren inte utretts i 74 procent av fallen. 39 Skälen till att annat arbete inte har utretts framgår av tabell 3.8. Granskarna har i de fall där annat arbete hos arbetsgivaren inte är utredda i akten sökt efter de skäl handläggaren kan ha haft till att inte utreda detta. Exempelvis har det noterats i akten att den försäkrade är för sjuk för allt arbete eller ligger på sjukhus. I granskningen har sådana orsaker klassificerats som hälsoskäl för att inte utreda annat arbete hos arbetsgivaren. Där kan också ha framgått att den sjukskrivne arbetar deltid, vilket är optimalt för honom/henne eller redan har omplacerats hos arbetsgivaren. Hälsoskäl är en vanligare orsak till att inte utreda annat arbete hos arbetsgivaren för de två urvalen med längre sjukskrivningar än i 90-dagarsfallen. Tabell 3.8. Skäl till att inte utreda annat arbete hos arbetsgivaren, procent av icke utredda fall 90- dagarsfallen Antal icke utredda 164 180- dagarsfallen Antal icke utredda 132 365- dagarsfallen Antal icke utredda 175 Hälsoskäl 23 43 44 Anpassat arbete eller deltid 15 21 5 Inga skäl 62 36 51 Totalt 100 100 100 32

Kontakter med arbetsgivarna För att kunna utreda andra tillgängliga arbeten på arbetsplatsen tillfredsställande krävs i de flesta fall att någon kontakt med arbetsgivaren har tagits under sjukfallet. Sådan kontakt bör tas innan 90- dagarsprövningen görs. Som framgår av tabell 3.9 är det i en stor del av fallen där handläggaren inte tagit den kontakten alls, vilket är anmärkningsvärt. I en del fall har sådan kontakt tagits efter dag 90. Totalt varierar arbetsgivarkontakter från hälften av fallen till 62 procent i de tre urvalen. Kontakterna före dag 90 har skett i form av utlåtande från arbetsgivaren i 7, 5 respektive 6 procent i de tre urvalen och avstämningsmöten 40 har hållits i 6, 8 respektive 4 procent. Tabell 3.9. Kontakter med arbetsgivare före eller efter dag 90. Procent av 90-dagars-, 180-dagars respektive 365- dagarsfallen 90- dagarsfallen Antal 240 180- dagarsfallen Antal 213 365- dagarsfallen Antal 225 Kontakt före dag 90 36 40 23 Kontakt efter dag 90 14 22 32 Ingen kontakt alls 50 38 45 Totalt 100 100 100 Förhållandet mellan andra arbetsuppgifter utredda, kontakter med arbetsgivare samt prövning mot annat arbete 41 I de fall där handläggarna noterat att de prövat den försäkrades arbetsförmåga mot annat arbete hos arbetsgivaren vid 90-dagarsprövningen är i nära två tredjedelar annat arbete inte beskrivet i akten. Handläggarna har trots avsaknaden av denna uppgift gjort 90-dagarsprövningen. Alternativt genomfört en utredning angående annat arbete, men inte noterat resultatet i akten. Sammanfattande kommentar Det är en stor andel där FK inte har utrett annat arbete hos arbetsgivaren, och i en likaledes stor andel finns inga tydliga skäl till att inte utreda detta. En stor del av de fall där man inte utrett annat arbete hos arbetsgivaren har likväl bedömts mot sådant arbete. Vad det gäller arbetsgivarkontakter är det mellan 38 och 50 procent där man inte 33

tagit sådana kontakter över huvud taget och här finns uppenbara brister. Det är även få kontakter som tagits via avstämningsmöte eller i form av utlåtande från arbetsgivaren innan 90-dagarsprövningen görs. 3.3.2 Renodlingen Med renodlingen avses att hänsyn inte ska tas till annat än medicinska grunder vid bedömning av arbetsförmågans nedsättning. Från och med juli 2008 ska således inte andra faktorer än nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom kunna påverka rätten till ersättning. 42 Syftet med denna renodling är att utforma klarare regler som medverkar till att tydliggöra gränserna för vad som bör ersättas från sjukförsäkringen. Bara i ett enda fall av de 700 akterna anges vid bedömningarna av arbetsförmågan andra skäl än rent medicinska. Handläggarna har alltså inte noterat att några sådana omständigheter vägts i bedömningarna. Detta utesluter inte att andra än medicinska skäl i realiteten kan ha påverkat bedömningen i vissa fall. 3.3.3 Plan för återgång i arbete FK har bestämt att en plan för återgång i arbete ska tas fram i sjukpenningärenden. Syftet med planen är att den ska ge en överblick över alla de åtgärder och insatser som behövs för att den försäkrade ska återfå sin arbetsförmåga. Planen ska upprättas i samförstånd med den försäkrade, som därmed blir delaktig i processen. 43 I drygt tre fjärdedelar (77 procent) av samtliga genomgångna akter finns någon form av plan för återgång i arbete noterad i akten. Förekomsten av sådan plan är som väntat lägre i 90-dagarsfallen jämfört med i 180- respektive 365-dagarsfallen (64, 84 respektive 83 procent). Den övervägande andelen (83 procent) av samtliga dessa planer är dokumenterade genom ifyllande av en av FK för ändamålet framtagen blankett. 44 Det framkommer ingen markant skillnad mellan de olika urvalen rörande tidpunkten, räknad från första sjukskrivningsdagen, för den första planen för återgång i arbete. Medianen ligger för samtliga grupper runt dag 80. En något senare tidpunkt kan noteras för de längre sjukfallen. 45 34

Innehållet i planerna Planerna för återgång i arbete är ofta innehållsmässigt magra och kan i en del fall enbart innehålla en mening om att den sjukskrivne ska återgå i arbete. Som väntat innehåller planerna till stor del medicinsk behandling eller rehabilitering. Förslag om stöd via AF förekommer i liten utsträckning. Arbetslivsinriktad rehabilitering förekommer i över en tredjedel av fallen. 46 En större andel av 90-dagarsfallen än av de längre sjukfallen planeras återgå i arbete. Tabell 3.10. Planernas innehåll procent av antalet planer 90- dagarsfallen 157 planer 180- dagarsfallen 185 planer 47 365- dagarsfallen 196 planer Medicinsk behandling eller rehabilitering 60 60 75 Successiv återgång i arbete via deltid 43 44 26 Återgång i ordinarie omfattning ej via deltid 41 29 39 Arbetslivsinriktad rehabilitering 33 30 34 Stöd via AF 2 3 5 De planer som görs är av starkt varierande kvalitet. Många planer är genomtänkta med ett klart tidsutsatt mål liksom delmål samt åtgärder för att nå dessa. I dessa planer framgår det också tydligt att handläggaren upprättat planen i samarbete med den försäkrade. Planerna är ofta redovisade i löpande text i journalen. Ofta har dessa genomtänkta planer upprättats vid ett telefonsamtal, vid ett avstämningsmöte med antingen sjukvården eller arbetsgivaren, alternativt vid ett personligt möte där en så kallad Sassam-kartläggning 48 är gjord. I många akter uppfyller den dokumenterade planen inte de grundläggande kraven. Till exempel kan det på den specifika blanketten (FK 15307) endast vara angivet Återgång i arbete utan vidare specificering vare sig det gäller på vilket sätt, i vilken omfattning eller vid vilken tidpunkt. De flesta av dessa planer är gjorda genom ifyllande av ovanstående blankett och tycks oftast gjorda i direkt anslutning till 90-dagarsbedömningen. 35

Sammanfattande kommentar Förekomst av någon form av plan, vilken oftast dokumenterats genom ifyllande av specifik blankett, finns i tre fjärdedelar av akterna totalt. Planerna är ofta innehållsmässigt magra. Planernas kvalitet uppfattas av aktgranskarna som mycket varierande. En tidig plan tillsammans med den sjukskrivne för hur återgången i ordinarie eller annat arbete ska ske är av avgörande betydelse för att uppfylla propositionens intentioner om en effektiv sjukskrivningsprocess. 3.3.4 Kontakter med Arbetsförmedlingen När rehabiliteringskedjan infördes, förväntades att både de som fått sjukpenningen indragen och sjukskrivna med en kvarvarande arbetsförmåga, som inte kunde tas tillvara hos den nuvarande arbetsgivaren, skulle ta del av AF:s tjänster. Enligt aktgranskningen och även enligt företrädare för AF har dessa förväntningar inte förverkligats. I urvalet, som innefattar personer som hade en anställning och som hade passerat 90 dagars sjukskrivning, har endast 5 (av 245) varit på någon typ av möte (ett avstämningsmöte, överlämningsmöte eller kontaktmöte) med AF innan dag 180 i sjukfallet. Även i de längre sjukfallen, det vill säga de som passerat 180 dagar i rehabiliteringskedjan, är det få som tagit del av AF:s tjänster. Det är 1 person av 221 som senast dag 180 i sjukfallet varit på ett möte med AF. I de sjukfall som passerat 365 dagar är det 17 personer av 236 som senast dag 365 i sjukfallet som varit i kontakt med AF på detta sätt. Urvalet innefattar även här endast sjukskrivna som hade en anställning. En förklaring till att så få får stöd från AF kan vara att den som har en anställning så långt det är möjligt försöker gå tillbaka till sitt nuvarande arbete. Samma antagande gör FK och ser det som en förklaring till att många försäkrade avböjer erbjudanden om kontaktmöten med AF. Det är däremot vanligare att de som får sjukpenningen indragen går över till att vara inskrivna hos AF. FK:s analyser visar att cirka en av fem vars sjukpenning har dragits in har gått över till att vara inskrivna hos AF. 49 36

3.3.5 Fler dagar med sjukpenning efter 365 dagar I detta avsnitt anges genomgående de nya benämningarna på ersättningarna som gäller från 2011-01-01. I avsnittet refereras till socialförsäkringsbalken. Fler dagar med sjukpenning på normalnivå Denna typ av sjukpenning, som kan beviljas vid sjukskrivning över 365 dagar vid allvarlig sjukdom och efter ansökan, har nyligen ändrat benämning och kallades av FK fram till januari 2011 fortsatt sjukpenning. Tidigare kunde sådan fortsatt sjukpenning beviljas om synnerliga skäl förelåg. I förarbetena angavs att sådana skäl endast bör omfatta personer som är arbetsoförmögna på grund av mycket allvarliga sjukdomar. Ändringen till rekvisitet allvarlig sjukdom skedde redan januari 2010 eftersom bestämmelsen om synnerliga skäl ansågs ha fått en alltför restriktiv tolkning i praxis. 50 Det finns ingen tidsgräns för hur länge sådan sjukpenning på normalnivå kan beviljas men arbetsförmågan ska fortlöpande prövas. 51 30 procent av personerna i 365-dagarsurvalet hade ansökt om fler dagar med sjukpenning på normalnivå och av dem har 58 procent beviljats det. Totalt har således 17 procent av dem som varit sjukskrivna över 365 dagar beviljats denna typ av sjukpenning. (se tabell 3.11 nedan). Det är en större andel av männen (32 procent) som ansökt om denna förmån, men det finns ingen statistiskt säkerställd könsskillnad i fråga om beviljandet. 86 procent av dem som beviljats förmånen har diagnoser inom gruppen tumörsjukdomar eller nervsystemets sjukdomar. 52 Endast en person med psykisk sjukdom har beviljats denna förmån. Sjukpenning på fortsättningsnivå Denna typ av sjukpenning kan också sökas efter 365 dagars sjukskrivning och kallades tidigare förlängd sjukpenning av FK. Den kan betalas ut i maximalt 550 dagar och på en lägre nivå än normalnivån. 53 80 procent, har ansökt om sjukpenning på fortsättningsnivå och av dem har 96 procent beviljats sådan sjukpenning. Totalt har således 75 procent av 365-dagarsfallen beviljats denna förmån 54. 37