överblick av utbyggnaden

DATUM RAPPORTNUMMER 30 juli 2003 PTS-ER-2003:30 ISSN 1650-9862 UMTSen överblick av utbyggnaden Delrapport augusti 2003 FÖRFATTARE Magnus Axelsson

Förord Post- och telestyrelsen har i regleringsbrevet för 2003 fått i uppdrag 1 av regeringen att rapportera om UMTS-utbyggnaden och marknads- och tjänsteutvecklingen för mobil kommunikation. Uppdraget skall redovisas senast den 2 januari 2004 med en delrapportering senast den 1 augusti 2003. Delrapporteringen den 1 augusti 2003 avser att ge en lägesbeskrivning inom de två områdena och identifiera hinder och möjligheter. PTS mål är att vid slutrapporteringen göra en mer djupgående analys och, där det är möjligt, lämna förslag till åtgärder för att överkomma eventuella hinder. Delrapporten består av två delar som presenteras i två separata rapporter, UMTS-utbyggnaden en överblick PTS-ER-2003:30 (denna rapport) och Framväxten av nya mobila marknader Hinder och möjligheter (PTS-ER- 2003:33). Utöver de två rapporteringstillfällena är det PTS ambition att under hösten 2003 komplettera rapporten om mobila marknader, med en internationell jämförelse, vilken kommer att användas som ett ytterligare underlag för den analys som PTS kommer att presentera i den slutliga rapporten. PTS avser vidare att i slutrapporten januari 2004 lämna en beskrivning av UMTSutbyggnaden fram till årsskiftet och de faktorer som påverkat denna. Särskilt kommer PTS att granska hur utbyggnaden påverkats av den nya lagstiftningen inom området och, om behov finns, föreslå åtgärder som ytterligare kan underlätta utbyggnaden. Katarina Kämpe Stf generaldirektör 1 Avsnitt 1.3 punkt 6 i regleringsbrevet: Post- och telestyrelsen skall beskriva och analysera utvecklingen av utbyggnaden för den tredje generationens mobila system samt förutsättningarna för framväxten av nya marknader för mobil kommunikation. I detta ligger att identifiera hinder, både avseende etablerandet av infrastruktur och utveckling av mobila innehållstjänster, samt att föreslå och vidta åtgärder där det är påkallat. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 2 januari 2004. En delrapport skall redovisas senast den 1 augusti 2003. Post- och telestyrelsen

Innehåll Sammanfattning... 3 Summary... 7 1 Inledning... 11 2 Utbyggnaden av UMTS-näten... 11 2.1 Bakgrund... 11 2.2 Ändringar i telelagen (1993:597) m.m... 13 2.3 Tidsplan för UMTS-utbyggnaden... 14 2.4 Inbjudningsförfarandet... 16 2.4.1 Diskussion om antalet tillstånd... 17 2.4.2 Urvalskriterier... 19 2.4.3 Eventuellt gynnande av befintliga aktörer... 23 3 Uppföljning av UMTS-utbyggnaden... 23 3.1 Tillståndsvillkoren för UMTS-tillståndet... 23 3.2 Samarbetsfrågor... 24 3.2.1 Samarbetet mellan mobiloperatörerna... 24 3.2.2 Boverkets regeringsuppdrag om samnyttjande av master... 25 3.2.3 Uppdrag till länsstyrelser om samlokalisering i GSMnäten... 25 3.2.4 Nationell roaming... 26 3.3 Frågor om strålning... 26 3.4 Dialog mellan PTS och olika aktörer avseende utbygganden av UMTS... 28 3.4.1 PTS dialog med 3G-operatörerna... 28 3.4.2 PTS dialog med Svenska kommunförbundet... 29 3.4.3 PTS dialog med Försvarsmakten och Luftfartsverket... 29 3.5 Radiolänktillstånd för UMTS-matning... 30 Post- och telestyrelsen 1

3.6 Begäran om lättnader... 30 3.6.1 Orange Sverige AB... 30 3.6.2 Vodafone AB... 32 3.6.3 Hi3G Access AB... 32 3.6.4 Svenska UMTS-licens AB... 33 3.7 Hur långt har UMTS-utbyggnaden kommit?... 34 3.8 Kontroll av täckning... 34 4 Investeringsnivåer för de svenska 3G-näten... 36 5 Lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation och uppföljning av UMTS-utbyggnaden... 36 5.1 Skälig tid för rättelse... 37 5.2 Tidsplan för utvärdering av UMTS-utbyggnaden... 37 5.3 Särskilt om vitesförelägganden och täckningskrav... 37 5.4 Samlokalisering i master... 38 6 Ändringar i ledningsrättslagstiftningen... 38 Post- och telestyrelsen 2

Sammanfattning Processen med att förbereda införandet av tredje generationens mobiltelefoni UMTS - genom ändring av lagstiftning, utformning av ett inbjudningsförfarande för tillstånden för UMTS och slutligen tillståndshavarnas ansträngningar att fullfölja utbyggnaden enligt sina utfästelser har pågått i snart fem år - från december 1998, då Europaparlamentet och rådet fattade beslut 128/1999/EG om ett samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation av tredje generationen. I samband med infrastruktursatsningar av denna omfattning uppstår problem av olika slag. 3G-satsningen finansieras, i motsats till många andra infrastruktursatsningar av den här storleken, helt av marknadsaktörerna. Master som behöver byggas, för att få behövlig infrastruktur till stånd, påverkar naturoch kulturmiljö och kommunerna måste göra svåra avvägningar mellan olika intressen. Frågan om strålning från mobilsystem måste ges utrymme och kräver omfattande informationsinsatser från såväl berörda myndigheter som UMTStillståndshavarna själva. PTS har under utbyggnadstiden försökt att hålla en kontinuerlig dialog med de myndigheter och organisationer som direkt eller indirekt är delaktiga i utbyggnadsprocessen. Det har förekommit täta kontakter mellan företrädare för PTS och Svenska kommunförbundet, enskilda kommuner, länsstyrelser, försvarsmakten och luftfartsverket. I frågor som rör strålning från mobilsystem har PTS, genom den etablerade samrådsgruppen, fört en dialog med Statens strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen, Arbetsmiljöverket, Elsäkerhetsverket och Boverket. Inom ramen för detta samarbete har det utformats informationsmaterial, som riktar sig till lokala och regionala beslutsfattare och allmänheten. Samlokalisering av master har sedan utbyggnadens början varit en fråga som legat i fokus för allas intresse. I januari 2001 gav regeringen Boverket i uppdrag att utreda utbyggnaden av UMTS-näten och vilken inverkan den har på främst naturoch kulturvärden. Glesbygdsverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, PTS och Svenska kommunförbundet medverkade i utredningen. I en rapport, som överlämnades till regeringen den 11 maj 2001, (Boverkets dnr: 20120-227/2001), drog Boverket slutsatsen att en samordning är nödvändig för att minimera påverkan på natur- och kulturmiljön. Boverket anförde i sin rapport fördelarna med att en kommun behandlar bygglovsärenden från den operatör som först lämnar in ansökningar om bygglov i kommunen först, eftersom då nästa bygglovssökande operatör skulle ha möjlighet att ta hänsyn till dessa bygglov i sin planering. Syftet angavs vara att minska risken för parallella mastsystem. Boverket och Svenska kommunförbundet och senare även PTS och Svenska Post- och telestyrelsen 3

kommunförbundet har sedan försökt få till stånd en överenskommelse mellan mobiloperatörerna rörande samlokalisering. Detta har dock inte lyckats vid något av tillfällena. Alla fyra innehavare av UMTS-tillstånd har under utbyggnadens gång hos PTS ansökt om lättnader i tillståndsvillkoren. Samtliga tillståndshavare har anfört att de har problem med kommunernas handläggning av bygglovsärenden, vilket anges ha försenat utbyggnaden. PTS har inte i något av ärendena ansett att tillståndshavarnas argument är tillräckligt starka för att medge förändrade villkor. Samtidigt som tidsplanen för utbyggnaden av 3G-näten påverkas av det ovan sagda är det ändå glädjande att 3G-täckningen i Sverige redan är hög och att den vid årsskiftet 2003/2004 kommer att vara ännu högre. PTS förhoppning är att samarbetet mellan 3G-operatörerna kommer att öka och att detta underlättar tillståndshavarnas möjlighet att uppfylla tillståndsvillkoren, såvitt avser krav på täckning, vid årsskiftet 2003/2004. PTS kommer att följa upp UMTStillståndshavarnas utfästelser och vidta lämpliga åtgärder för att se till att de tillståndsvillkor som åvilar tillståndshavarna efterlevs. PTS gav i slutet av år 2002 två forskare på Chalmers Tekniska Högskola i uppdrag att göra en oberoende bedömning av de totala investeringsnivåerna för de svenska UMTS-näten. Bakgrunden till uppdraget var bl. a. att Kommissionen beställt en rapport från konsultföretaget Mckinsey och i den rapporten framställdes Sverige som ett av de länder i Europa som skulle få de dyraste UMTS-näten. Chalmersforskarnas bedömning var att investeringarna i de svenska UMTS-näten skulle uppgå till ca 24,5 miljarder kr och att den totala investeringen skulle kunna minska med ytterligare 5 miljarder, om UMTS-operatörerna samarbetade fullt ut enligt de möjligheter som ges i tillståndsvillkoren. Detta skulle jämföras med Mckinsey-rapporten, där kostnaderna för den svenska UMTS-utbyggnaden uppskattades till mer än 300 miljarder kr. Lagen om elektronisk kommunikation (2003:389) trädde i kraft den 25 juli 2003. Bakgrunden till lagens tillkomst är att en översyn har gjorts inom EU på området för elektronisk kommunikation. Den nya lagen skiljer sig på en rad punkter från de tidigare gällande lagarna på området telelagen (1993:597) och lagen om radiokommunikation (1993:599). När det gäller reglering som har samband med tillkomst av infrastruktur återfinns i detta sammanhang i huvudsak två regler i det nya regelverket; PTS skyldighet att ge en operatör skälig tid för rättelse innan PTS förelägger denne att vidta den aktuella rättelsen (7 kap. 4 ) och PTS bemyndigande att under vissa förutsättningar fatta beslut om samlokalisering i master (4 kap. 14 ). Post- och telestyrelsen 4

Operatörer skall alltså ges skälig tid för rättelse innan PTS kan fatta beslut om föreläggande. Tidigare har PTS omedelbart kunnat fatta beslut om föreläggande, när fel eller brister konstaterats. Skälig tid enligt den nya lagen anges vara minst en månad. Beroende på omständigheterna i varje enskilt fall kan det röra sig om en mycket längre period. Samlokalisering kan bli aktuell då en operatör inte har fått bygglov för att uppföra en mast i en kommun och det inte finns några alternativa placeringar för masten. Om det då finns en annan operatör som har en mast i området, kan den förstnämnde operatören ansöka hos PTS om samlokalisering. PTS kan endast besluta om samlokalisering när en kommun väl har fattat beslut om avslag i ett bygglovsärende. I vissa fall kan PTS besluta om samlokalisering, även om avslagsbeslutet i bygglovsärendet inte har prövats i högre instans. PTS prövning av ärenden som gäller samlokalisering sker alltså enligt lagen om elektronisk kommunikation och inte enligt plan- och bygglagen (1987:10). Innan PTS fattar ett beslut ska samråd ske med berörda parter. PTS beslut om samlokalisering kan överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Den operatör som upplåter utrymme i sin mast har rätt till marknadsmässig ersättning av den operatör som får tillträde till masten. Post- och telestyrelsen 5

Summary The process of preparing for the introduction of third-generation mobile telephony (UMTS), by amending legislation, formulation of an invitation procedure for UMTS licences and, finally, the endeavours of the licence holders to complete the rollout in accordance with their commitments, will soon have been in progress for five years, i.e. since December 1998, when the European Parliament and the Council made decision 128/1999/EC on the coordinated introduction of a third-generation mobile and wireless communications system (UMTS) in the Community. Various kinds of problems arise in conjunction with infrastructure work on this scale. In contrast to many other infrastructure initiatives of this magnitude, the 3G initiative is financed entirely by the market actors. Masts that need to be built to establish the necessary infrastructure have an impact on the natural and cultural environment and the municipalities have the difficult task of balancing these different interests. The issue of radiation from mobile systems must be taken into account and calls for extensive information work by both the authorities involved and the UMTS licence holders themselves. During the rollout period, PTS has tried to maintain a continuous dialogue with the authorities and organisations that directly or indirectly participate in the rollout process. There has been regular contact between representatives of PTS and the Swedish Association of Local Authorities, individual municipalities, county administrative boards, the Swedish Armed Forces and the Swedish Civil Aviation Administration. As regards matters relating to radiation from mobile systems, PTS has, through the consultative group set up, been in dialogue with the Swedish Radiation Protection Authority, the National Board of Health and Welfare, the Swedish Work Environment Authority, the Swedish National Electrical Safety Board and the National Board of Housing, Building and Planning. Information material, which is directed at local and regional decisionmakers and the public, has been prepared within the framework of this cooperation. The issue of co-location of masts has been a focal point for everyone s interest since the rollout commenced. In January 2001, the Government gave the National Board of Housing, Building and Planning the assignment of investigating the development of the UMTS network and what impact this will have, primarily on natural and cultural values. The National Rural Development Agency, the Swedish Environmental Protection Agency, the National Heritage Board, PTS and the Swedish Association of Local Authorities participated in this investigation. In a report that was submitted to the Government on 11 May 2001 (National Board of Housing, Building and Planning s file reference: 20120-227/2001), the National Post- och telestyrelsen 7

Board of Housing, Building and Planning drew the conclusion that coordination is necessary to minimise the impact on the natural and cultural environment. The Board stated in its report the advantages of the municipality dealing with building permit matters from those operators who first submit applications for building permits to the municipality, as the next building permit applicant operator would then be able to take into account these building permits in its planning. It was stated that the aim was to reduce the possibility of parallel mast systems. The National Board of Housing, Building and Planning and the Swedish Association of Local Authorities and also later PTS and the Swedish Association of Local Authorities have subsequently tried to establish an agreement between the mobile operators concerning co-location. However, this has not yet been successful. During the course of the rollout, all four holders of UMTS licences have applied to PTS for relaxation of the licence conditions. All licence holders have stated that they have problems with the municipalities processing of building permit matters, which is claimed to have delayed the rollout. PTS has not considered the licence holders respective arguments sufficiently strong to grant amended conditions for any of the licences. Although the time schedule for the rollout of the 3G network was affected by the above-mentioned, it is nonetheless pleasing to observe that 3G coverage in Sweden is already high and that at the turn of the year 2003/2004 it will be even greater. PTS hopes that the cooperation between 3G operators will increase and that this will facilitate the capacity of the licence holders to satisfy the licence conditions regarding the coverage requirements, at the turn of the year 2003/2004. PTS will monitor progress regarding the UMTS licence holders commitments and implement appropriate measures to ensure compliance with the licence conditions imposed on the licence holders. At the end of 2002, PTS gave two researchers from Chalmers University of Technology the assignment of conducting an independent assessment of the total investment levels for the Swedish UMTS networks. The background to the assignment was, among other things, that the Commission had ordered a report from the consultancy firm Mckinsey, in whose report Sweden was referred to as one of the countries in Europe that would have the most expensive UMTS networks. The assessment of the Chalmers researchers was that investments in the UMTS network would amount to SEK 24.5 billion and that the total investment could possibly reduce by a further 5 billion if the UMTS operators cooperated fully in accordance with the possibilities provided by the licence conditions. This should be compared with the Mckinsey Report, where the cost for the Swedish UMTS rollout was estimated to exceed SEK 300 billion. Post- och telestyrelsen 8

The Electronic Communications Act (2003:389) entered into force on 25 July 2003. The background of the new Act is the review of the field of electronic communications conducted within the EU. The new Act differs on a number of points from the previously applicable laws in this field - the Telecommunications Act (1993:597) and the Radio Communications Act (1993:599). As regards regulation related to the creation of infrastructure, there are again basically two rules within the new system of rules: PTS s obligation to provide an operator with a reasonable time for rectification before PTS orders the operator to implement the relevant rectification (Chapter 7, Section 4); and PTS s power to make, in certain circumstances, decisions on co-location of masts (Chapter 4, Section 14). The operators must also be afforded a reasonable time for rectification before PTS can make a decision on an order. Previously, PTS was empowered to make decisions for orders immediately when errors or inadequacies were observed. A reasonable time according to the new Act is stipulated to be at least one month. Depending on the circumstances of each individual case, the period involved could be very extensive. The question of co-localisation can arise when an operator has not received a building permit to erect a mast in a municipality and there are no alternative sites for the mast. If there is then another operator that has a mast in the area, the firstmentioned operator can apply to PTS for co-location. PTS can only decide on colocation when a municipality has actually made a decision to reject a building permit application. In some cases PTS can make decisions on co-location even if a rejection of the building permit application has not been considered by a superior instance. The consideration by PTS of matters relating to co-location are consequently made in accordance with the Electronic Communications Act and not according to the Planning and Building Act (1987:10). The parties affected must be consulted before PTS can make a decision. A decision by PTS on colocation can be appealed against to a general administrative court. An operator who leases out space on its mast is entitled to fair market remuneration from the operator that gains access to the mast. Post- och telestyrelsen 9

1 Inledning UMTS-utbyggnaden har pågått i snart tre år och är ett av de största infrastrukturprojekt som genomförts i Sverige. Utbyggnaden föregicks av ett omfattande arbete med att bl.a. anpassa lagstiftningen och att tillse att det radiospektrum som krävs frigjordes. Denna rapport beskriver förberedelserna inför utlysandet av UMTS-tillstånden, inbjudningsförfarandet och den efterföljande uppföljningen av UMTS-utbyggnaden. I rapporten beskrivs slutligen hur den nya lagstiftningen inom IT-området kan komma att påverka utbyggnaden. 2 Utbyggnaden av UMTS-näten 2.1 Bakgrund Arbetet med PTS UMTS 2 -tillståndsgivning påbörjades långt innan tilldelningen skedde (i december 2000). Tillståndsgivningen styrdes av en rad nationella och internationella regler samt beslut avseende t.ex. frekvensallokering och val av standard. Allokering av frekvenser för olika ändamål samt standardiseringsarbete genomförs främst inom International Telecommunication Union (ITU) och European Telecommunications Standards Institute (ETSI). Därutöver förekommer ett samarbete inom ett flertal andra internationella organ. Vid Världsradiokonferensen 1992 beslutades att medlemsstaterna i ITU skulle avsätta frekvensutrymme för den tredje generationens mobiltjänster: The bands 1 885-2 025 MHz and 2 110-2 200 MHz are intended for use, on a worldwide basis, by administrations wishing to implement International Mobile Telecommunications-2000 (IMT-2000). 3 Sverige accepterade, i enlighet med vad som beslutades vid nämnda konferens, att följa ITU:s rekommendation för frekvenstilldelning, i det fall IMT-2000 4 skulle införas i Sverige. Det har också bedrivits ett extensivt arbete avseende val av standard för den tredje generationens mobilteleteknik, huvudsakligen inom ETSI och samarbetsorganisationen Third Generation Partnership Project (3GPP). I 2 Universal Mobile Telecommunications System 3 ITU. RRS5. Article S5, Frequency allocations S5.388. Radio Regulations, Edition of 1998,1 Articles. Geneva 1998. 4 International Mobile Telecommunications (IMT-2000, 2000 syftar på förväntat datum för introduktion av standarden. Post- och telestyrelsen 11

Sverige valde samtliga sökande av ett IMT-2000-tillstånd samma standard (UMTS). UMTS avser ett system för mobil kommunikation som bl.a. kan tillhandahålla multimediatjänster i större utsträckning än vad som gäller för GSM. EG:s tillståndsdirektiv beslutades i april 1997 av Europaparlamentet och rådet 5. (numera är dock detta direktiv upphävt och har ersatts av ett nytt auktorisationsdirektiv) 6 Det tidigare gällande direktivet gäller medlemsstaternas förfaranden i samband med auktorisation och de villkor som är knutna till sådan auktorisation i syfte att tillhandahålla teletjänster, för att etablera eller driva de telenät som krävs för att tillhandahålla tjänsterna, och de villkor som är knutna till en sådan auktorisation. Medlemsstaterna får endast i specificerade fall utfärda individuella tillstånd, bl.a. för att ge tillståndshavaren tillgång till radiofrekvenser eller nummer. Medlemsstaterna skall, enligt direktivet, bevilja individuella tillstånd på grundval av urvalskriterier som skall vara objektiva, icke-diskriminerande, specificerade, genomblickbara och proportionerliga. Vid varje sådant urval skall vikt läggas vid behovet av att underlätta utvecklingen av konkurrens och ge användarna ett så stort utbyte som möjligt. Medlemsstaten skall vidare, enligt direktiven, behandla alla sökande lika, utom när det finns sakliga skäl för olika behandling. Villkor som är knutna till auktorisation skall vara sakligt motiverade i förhållande till tjänsten i fråga, samt även icke-diskriminerande, proportionerliga och genomblickbara. Direktivet anger uttömmande vilka villkor som får knytas till allmän auktorisation och till individuella tillstånd. Bland de villkor som får knytas till individuella tillstånd finns ändamålsenligt utnyttjande av frekvenser. Det finns också krav som rör tjänstens kvalitet, tillgänglighet och varaktighet inbegripet den sökandes ekonomiska ställning samt administrativa och tekniska kompetens samt det obligatoriska tillhandahållandet av allmänna teletjänster och nät. Direktivet innehåller också bestämmelser om bl.a. återkallelse och ändring av tillstånd. Den 14 december 1998 beslutade Europaparlamentet och rådet att medlemsstaterna skulle se till att det fanns möjlighet att tillhandahålla UMTS 7. Syftet med beslutet var att underlätta ett snabbt och samordnat införande av UMTS-nät och -tjänster i gemenskapen. Införandet av UMTS skulle, enligt beslutet, ske i överensstämmelse med principerna för den inre marknaden och i enlighet med kommersiell efterfrågan. I beslutet framgick att medlemsstaterna senast den 1 januari 2000 skulle ha fattat beslut om vilken metod man avsåg använda för att fördela tillstånd för UMTS. Detta skulle möjliggöra ett samordnat 5 Europaparlamentet och rådets direktiv 97/13/EG av den 10 april 1997 om gemensamma ramar för allmän auktorisation och individuella tillstånd på teletjänstområdet (EGT L 117, 7.5.1997, s.15). 6 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster. 7 Europaparlamentets och rådets beslut 128/1999/EG av den 14 december 1998 om samordnat införande av ett system för mobil och trådlös telekommunikation av tredje generationen inom gemenskapen (EGT L 17, 22.1.1999, s. 1). Post- och telestyrelsen 12

och gradvis införande av UMTS-tjänsterna inom gemenskapen senast den 1 januari 2002 8. 2.2 Ändringar i telelagen (1993:597) m.m. För att säkerställa konkurrens i näten krävdes bl.a. ett antal ändringar i telelagen samt att beslut fattades om att frigöra det aktuella frekvensutrymmet. Riksdagen beslutade därför att ändra telelagen i flera olika avseenden under år 1999-2000. Möjlighet att ställa täckningskrav Den 8 december 1999 beslutade riksdagen om vissa ändringar i telelagen 9. Genom ändringarna gjorde riksdagen det möjligt för tillståndsmyndigheten att förena tillstånd enligt telelagen med krav på god tillgänglighet, vilket bl.a. inkluderar krav på täckning. Ändringarna skedde mot bakgrund av att god tillgänglighet och regional balans är en väsentlig del av de telepolitiska målen 10. Fler tjänsteleverantörer - bättre konkurrens på mobilmarknaden Den 14 april 2000 beslutade riksdagen om ytterligare ändringar i telelagen 11. Då infördes en skyldighet för tillståndshavare som innehar ett telenät för mobila teletjänster att upplåta nätkapacitet till andra, om det finns tillgänglig kapacitet. Motivet var att ytterligare främja konkurrensen på mobilmarknaden. Den nya bestämmelsen avsåg att möjliggöra för tjänsteleverantörer, utan eget nät, att erbjuda sina tjänster. Regeringen motiverade förslaget på följande sätt: Den begränsande faktorn är frekvensbrist som innebär att endast ett visst antal nät kan byggas. Den enda begränsningen för tjänstetillhandahållande är kapaciteten i de nät i vilka tjänsterna levereras. Situationen karaktäriseras således av att den begränsning som finns på nätmarknaden på grund av bristen på frekvensutrymme överförs till tjänstemarknaden. Givet den stora och ökande betydelsen i samhället av mobil kommunikation anser regeringen att det är oroväckande att konsumenternas valfrihet i praktiken begränsades till det utbud som de tre GSM-nätoperatörerna väljer att utbjuda. 12 8 UMTS-beslutet, Artikel 1-3. 9 SFS 1999:1197, prop. 1999/2000:1, utg.omr. 22, bet. 1999/2000:TU1, rskr. 1999/2000:85. 10 A. prop. s. 92. 11 SFS 2000:210, prop 1999/2000:57, bet.1999/2000:tu8, rskr. 1999/2000:189. 12 A. prop. s. 16. Post- och telestyrelsen 13

Regeringen framhöll i sitt lagförslag också att de konkurrensbegränsningar som finns på dagens GSM-marknad genom att mobiloperatörerna kontrollerar marknaden för mobila teletjänster sannolikt kommer att bli mer allvarliga i takt med att marknaden för mobil kommunikation utvecklas. 13 Den nya bestämmelsen kompletterades med en ändring i lagen som innebär att ett inbjudningsförfarande, s.k. skönhetstävling, kan tillämpas vid tillståndsgivning för tillhandahållande av nätkapacitet. Detta var tidigare endast möjligt vid tillståndsgivning för mobila teletjänster. Nationell roaming Den 14 juni 2000 fattade riksdagen beslut om en ny bestämmelse i telelagen avseende nationell roaming. 14 Bestämmelsen innebär att vissa operatörer på mobiltelemarknaden har en skyldighet att, under vissa förutsättningar, låta abonnenter hos andra operatörer sända och ta emot meddelanden via de förstnämndas nät. 15 PTS beslut om frekvenserna för UMTS De radiofrekvenser som internationellt avsatts för den tredje generationens mobilkommunikation användes i Sverige av Försvarsmakten. Efter diskussioner mellan PTS och Försvarsmakten fattade PTS i juli 1999 beslut om frekvenserna. Försvarsmaktens användning av frekvensbanden 1900-2025 och 2110-2200 MHz fasas nu successivt ut för att tillåta UMTS-tjänster i dessa band. I vissa fall finns möjlighet för Försvarsmakten och UMTS-tillståndshavaren att komma överens om delad användning. 16 2.3 Tidsplan för UMTS-utbyggnaden Under hösten 1999 riktades kritik från en rad olika håll mot att utbyggnaden av UMTS riskerade att bli försenad i Sverige. Kritiken, som främst byggde på tanken att Sverige skulle komma att tappa sin världsledande position inom teleområdet, framfördes av ett flertal svenska teleoperatörer och tillverkare av 13 A. prop. s. 18 14 SFS 2000:546, prop. 1999/2000:100, bet. 1999/2000:FiU27, rskr. 1999/2000:262 15 A. prop. s. 129. 16 PTS diarienummer 98-7227 aktbilaga 12. Post- och telestyrelsen 14

telekomutrustning. Mona Sahlin uppmanade PTS att påskynda licensieringsprocessen så att tillstånd skulle kunna utfärdas så snart som möjligt. 17 Kritikerna ville driva upp tempot avsevärt mer: Finland har redan delat ut licenser för tredje generationens mobilnät. Här hemma segas det. Men vi måste få ut licenserna nu. 18 Det hör till saken att Finland som första land i världen redan 1999 delade ut UMTS-tillstånd. Den svenska processen kom således att främst jämföras med den finska. I den direkta jämförelsen med Finland kan det även konstateras att länderna har olika system för tillståndstilldelningen. I Finland är det regeringen som delar ut tillstånd medan det i Sverige är myndigheten - PTS -, efter beslut från regering och riksdag, som har i uppdrag att utforma de konkreta reglerna för tillståndsgivning samt tillståndsvillkor. 19 Att tillståndsprocessen tog längre tid i Sverige berodde till stor del på behovet att införa ändringar i telelagen - en process som kom att ta större delen av hösten 1999 i anspråk. Avsikten var således att förbättra konkurrensen på den svenska mobiltelemarknaden genom att de etablerade operatörerna skulle vara tvungna att hyra ut kapacitet i de egna näten till andra företag. I december 2000 presenterade regeringen en lagrådsremiss för Lagrådet, som delade regeringens bedömning: Regeringen anser att det är viktigt att konkurrensen på telemarknaden stimuleras så att abonnenterna ges bättre och effektivare telekommunikationer men också att marknaden öppnas för nya tjänster och system. 20 PTS hade förutom den nationella lagstiftningen att följa EG:s UMTS-beslut. I det beslutet föreskrivs enligt vad som ovan angetts att medlemsstaterna skulle ha inrättat ett auktorisationsförfarande senast den 1 januari 2000. Denna tidsgräns överskreds till viss del på grund av översynen av telelagen, men tidsförskjutningen förde dock med sig att regelverket avseende tillståndsgivningen var klart och tydligt för de sökande. Tidsplanen kritiserades sålunda för en senfärdighet. 17 Mångfald, valfrihet och lägre priser på mobiltelefonmarknaden, Pressmeddelande från Näringsdepartementet, 1999-12-15 18 Trögt med licenser för nya mobilnät, Dagens Industri, 1999-11-24. Uttalande av VD Kurt Hellström, Ericsson. 19 Intervju med GD Nils Gunnar Billinger, PTS, i Ekonomieko 1999-08-02. Utskrift av Etermedia 1999-08-02 20 Riksdagen. Debatt och beslut, Snabbprotokoll 1999/2000:55. Anförande 57 av Statsrådet Mona Sahlin (s), tisdagen den 25 januari 2000. Post- och telestyrelsen 15

Det kan nu konstateras att introduktionen av UMTS har inletts, då en operatör, Hi3G, har lanserat tjänster i sitt UMTS-nät. UMTS-utbyggnaden kommer, mot bakgrund av den information som PTS fått från UMTS-tillståndshavarna, inte att ha nått så långt i slutet av 2003 som kravet på utbyggnad ställs i tillståndsvillkoren för UMTS-tillstånden. Osäkerheten gäller nu snarare när tillståndshavarna kommer att uppfylla de löften om täckning som gavs i samband med inbjudningsförfarandet än frågan om bristande tillgång på terminaler och kundernas efterfrågan på teknologin och tjänsterna: Vi vill ha en möjlighet att starta vårt 3G-nät senare om det inte finns några terminaler på marknaden i januari 2002 / / Därför är det en stor risk att det inte kommer att finnas några kunder. Och det skulle vara konstigt om vi blev påtvingade att starta 3G-nätet om det inte finns några kunder. 21 2.4 Inbjudningsförfarandet I telelagen 14 anges: När fråga uppkommer om att meddela tillstånd att inom ett allmänt tillgängligt telenät tillhandahålla nya eller väsentligt ändrade mobila teletjänster eller nätkapacitet för sådan verksamhet och det kan antas att det frekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för att ge tillstånd åt alla som vill driva sådan verksamhet, skall prövningen ske efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan. (förf:s kursivering) / / Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, tillsynsmyndigheten får meddela föreskrifter om de sakliga grunder som skall tillämpas vid prövning enligt denna paragraf. 22 I förarbetena till telelagen (se prop. 1994/95:128) anges att de sakliga grunder som skall gälla vid tillämpningen bör bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå de angivna syftena. Vidare anges i dessa förarbeten att sådana urvalskriterier som är bestämda på annat sätt än utifrån lagens syften, t.ex. olika former av auktionsförfaranden och lottdragning, inte anses utgöra saklig grund enligt bestämmelsen. Under 2000 behandlade riksdagen på nytt frågan om vilken metod som skulle användas vid tillståndsgivningen. Bakgrunden var en motion med begäran om 21 Tele2 vill ha dispens för 3G-starten, Vision, 2001-03-09. Intervju med Vice VD Johnny Svedberg, Tele2 22 SFS 1993:597. 14. Post- och telestyrelsen 16

utskottsinitiativ avseende fördelningen av UMTS-licenser. Riksdagens trafikutskott uttryckte då följande: [g]enom en bedömning av vilka företag som snabbast och med bäst geografisk täckning kan bygga ut sina mobiltelesystem skapar / / garantier för att digital bredbandstelefoni kan byggas ut i hela landet. Enligt utskottets mening är därför gällande urvalssystem, skönhetstävlan, bäst ägnad att främja det IT-politiska målet om att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle för alla. 23 2.4.1 Diskussion om antalet tillstånd I förslaget till föreskrift om Tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt UMTS/IMT-2000-standard respektive GSM-standard, som PTS skickade ut på remiss, gjordes bedömningen att det tillgängliga frekvensutrymmet förvaltades bäst genom att fem tillstånd för mobila tjänster enligt UMTS/IMT2000-standard skulle komma att fördelas. I remissvaren påpekade framför allt de etablerade operatörerna att antalet licenser skulle komma att urholka tjänsterna, då frekvensutrymmet ansågs vara för litet. Kenneth Karlberg, vd för Telia Mobile AB uttryckte också kritik: Frekvensområdet på 60 MHz kommer inte att räcka till för så många om de ska erbjuda bredbandstjänster/ /- Resultatet blir att det kommer gå för långsamt. 24 Denna åsikt understöddes exempelvis av Ericsson. 25 I sitt remissvar på PTS förslag till föreskrift framförde Ericsson AB också följande: Ericsson ser emellertid med stor oro på följderna av att lämna ut fem licenser, nämligen att vissa operatörer får mindre än 2x15 MHz. Detta kommer att innebära att dessa operatörer 23 Bet. 2000/01:TU1. 24 Alltför många licenser för det nya mobilnätet, Dagens IT, 2000-02-23 (Nr. 8). Intervju med Kenneth Karlberg, VD Telia Mobile. 25 Se t.ex. Sveriges nya mobilnät blir för långsamt. Ericsson kritiserar staten för många operatörer får licens för UMTS, Ny Teknik, 2000-03-16 (Nr. 11). Intervju med Thomas Sidenbladh, Ericsson. Se även Ericssons remissvar. Post- och telestyrelsen 17

inte kan bygga ut nät med full funktionalitet. / / Ericsson finner en sådan utveckling djupt beklaglig och vill på det starkaste varna för den. 26 PTS har i lagen om radiokommunikation erhållit en generell kompetens att förvalta frekvensutrymmet. I förarbetena till lagen anges att i uppgiften att ansvara för frekvensanvändningen ligger att se till att de tillgängliga resurserna används på ett från teknisk och ekonomisk synpunkt så effektivt sätt som möjligt (prop. 1992/93:200 s. 168). Det är således inte endast strikt tekniska synpunkter som skall beaktas, utan PTS har även till uppgift att exempelvis tillse att god konkurrens upprätthålls inom teleområdet. Valet av fem tillstånd motiverades sålunda av både tekniska och konkurrensmässiga aspekter, och tillstyrktes av en av PTS beställd konsultrapport från det brittiska företaget Questus. 27 Med anledning av remissvaren uppdrog PTS åt det finska konsultföretaget OMNITELE Ltd att utreda förutsättningarna i frågan. 28 Företaget uttalade att antalet tillstånd snarare var en handels- och marknadspolitisk fråga än en teknisk fråga och att en större flexibilitet och kostnadseffektivitet bättre kan uppnås med fyra tillstånd. OMNITELE ansåg vidare att fyra tillstånd skulle göra företagen mer konkurrensmässiga internationellt samt skapa ett mer varierat tjänsteutbud. Utöver denna utredning av de i remissrundan inkomna frågorna däribland antalet tillstånd inbjöds intressenter av PTS till en hearing den 23 mars 2000 med avsikten att ge en möjlighet för intressenterna att förtydliga sina ståndpunkter. 29 Under hearingen kom diskussionen främst att beröra de tekniska svårigheter som operatörerna befarade skulle komma att finnas för en operatör vilken tilldelas ett av de fem tillstånden med frekvensutrymmet 2 x 10+5MHz. Ett större frekvensutrymme per tillstånd vore således, enligt vissa, att föredra, vilket gav färre tillstånd totalt. Med beaktande av vad som framkom i remissvaren, OMNITELEs konsultrapport och den genomförda hearingen förordade PTS att fyra tillstånd skulle meddelas. Detta beslut medförde att samtliga UMTS-nät i Sverige har tillgång till tre kanaler i det parade frekvensbandet (2x15 MHz). Därmed föreligger lika förutsättningar ur spektrumsynpunkt. Alla aktörer har således likvärdiga möjligheter och begränsningar i spektrum för att kunna erbjuda svenska konsumenter höghastighetsdatatjänster redan i uppbyggnadsskedet av nätet för UMTS/IMT- 2000. Därutöver kunde upp till två nya aktörer utöver spektrum för UMTS/IMT-2000 även erbjudas spektrum för GSM-verksamhet i 900 och 1800 MHz-banden. 26 Se Ericssons remissvar 27 Questus. Critical Success Factors for a New Entrant UMTS network in Sweden. 1999-11-12. 28 OMNITELE Ltd. Spectrum allocation för UMTS licenses in Sweden. Final report. 2000-03-23. 29 Sändlistan omfattade 43 företag. Post- och telestyrelsen 18

2.4.2 Urvalskriterier 2.4.2.1 Diskussion om täckningskrav På grundval av det övergripande målet för telepolitiken var ett syfte med urvalsprocessen att bedöma vilka av de sökande som kunde erbjuda en så snabb och stor spridning som möjligt av UMTS-näten i Sverige. 30 Säkerställandet av god geografisk och befolkningsmässig täckning upptog merparten av diskussionen vid Trafikutskottets sammanträde den 10 oktober 2000. 31 Vid mötet närvarade även PTS generaldirektör Nils Gunnar Billinger och avdelningschef Ann Marie Engvall, för att informera och besvara frågor om arbetet med UMTS-tillstånden. Trafikutskottet framhöll senare följande: Enligt utskottets mening är det angeläget att dessa utvecklingsmöjligheter för mobila tele- och IT-tjänster tas till vara genom en snabb utbyggnad av 3G som kommer hushåll och företag i hela landet till godo. Genom en bedömning av vilka företag som snabbast och med bäst geografisk täckning kan bygga ut sina mobiltelesystem skapar man garantier för att digital bredbandstelefoni kan byggas ut i hela landet. 32 Det har således varit en viktig princip i tillståndsarbetet att utforma urvalsprocessen på ett sådant sätt att en snabb utbyggnad och omfattande täckning av UMTS-näten uppnås. 33 Samtidigt var det viktigt att PTS inte i sina tillstånd ställde krav på täckning som var så höga att operatörerna inte kunde leva upp till dem. Vid den tidigare tillståndsgivningen av GSM-tillstånd i 1800 MHzbandet hade alltför höga täckningskrav lett till att det kom in mycket få ansökningar om tillstånd. Det kan också antas att täckningskraven var skälet till att en av operatörerna då valde att inte utnyttja sitt tillstånd. Denna situation ville inte PTS riskera med UMTS-tillstånden. PTS valde därför att inte definiera vilken täckning som skulle krävas av operatörerna, utan överlät till de sökande själva att ange den täckning och utbyggnadshastighet de ansåg sig kunna erbjuda. 34 I detta 30 Prop. 1987/88: 118, TU28, rskr. 402. Det övergripande målet för telepolitiken är att erbjuda medborgarna, näringslivet och den offentliga förvaltningen i landets olika delar en tillfredsställande tillgång på telekommunikationer till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad. 31 Intervju med Jarl Lander, ledamot i TU, 2001-06-12. 32 Bet. 2000/01: TU1. 33 Från PTS sida har denna ambition också uttalats tidigt, se exempelvis Mobiltelenätet skall täcka Sverige, Computer Sweden, 1999-12-06. 34 Intervju med Ann-Marie Engvall, 2001-06-20. Se även Inbjudan till ansökan om tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet enligt UMTS/IMT-2000 standard samt GSM standard i Sverige Vägledning för sökande. Post- och telestyrelsen 19

sammanhang var det viktigt att definiera ett kriterium som kunde fungera som ett neutralt mått på när ett område skulle anses vara täckt. 35 För att möjliggöra god täckning över hela landet till lägsta möjliga samhällsekonomiska kostnad gavs också de sökande en möjlighet till täckning genom t.ex. nationell roaming via andra nät i motsvarande frekvensband. 36 Detta gör att tillståndshavare har möjlighet att samarbeta om infrastrukturutbyggnaden för 70 procent av täckningen. När det gäller själva masterna kan dock operatörerna samarbeta till 100 procent. 2.4.2.2 Utlysande av tillstånd Utifrån de bestämmelser som beslutats av EG:s ministerråd och riksdagen hade PTS, i egenskap av tillsynsmyndighet för teleområdet i Sverige, att ta fram den föreskrift (PTSFS 2000:5) som reglerade ansökningsförfarandet och urvalsgrunderna för tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet enligt UMTS/IMT 2000-standard. Arbetet med att ta fram föreskriften bedrevs i nära kontakt med olika intressenter, bl.a. teleoperatörer, tillverkare, användarintressen samt myndigheter. Föreskriften beslutades av PTS styrelse den 14 april 2000. Den 12 maj 2000 publicerades en inbjudan för intresserade att söka tillstånd och en vägledning för sökande. I vägledningen specificerades hur ansökningsförfarandet och urvalsprocessen skulle gå till. Samtidigt infördes verktyget Frågor och svar på PTS hemsida. Där publicerades kontinuerligt de frågor och svar som uppkommit i kontakt med de sökande. Syftet var att alla sökande skulle ges möjlighet att på lika villkor förtydliga eventuella oklarheter. Genom detta förfarande säkerställdes att ingen sökande fick information som inte var tillgänglig för alla. När ansökningstiden gick ut den 1 september 2000 påbörjade PTS sin prövning av ansökningarna. Det var därefter inte möjligt för en sökande att ändra sin ansökan eller på eget initiativ komplettera denna. Syftet med bestämmelsen var att möjliggöra en samtidig handläggning av alla ansökningar, vilket var nödvändigt för att kunna meddela tillstånd efter en rimlig handläggningstid. 35 Ett område skall anses vara täckt där fältstyrkan, mätt på pilotsignalen (primary common pilot channel/forward pilot channel) från basstation, utomhus på 1,7 m. Höjd, är lika med eller överstiger 58dBµV/m/5MHz / / den sannolikhet med vilken signalstyrkan skall kunna uppmätas i täckningsområdet är 95%. Se Inbjudan till ansökan om tillstånd samt Frågor och svar för sökande Vägledningen, www.pts.se. 36 I tillståndsvillkoren anges att: [t]illståndshavaren skall vid utbyggnaden av radioinfrastruktur tillse att minst 30 procent av den utfästa befolkningstäckningen sker genom egen radioinfrastruktur. Se Inbjudan till ansökan om tillstånd, samt; Meddelande av tillståndsvillkor för nätkapacitet för mobila teletjänster av UMTS / IMT-2000 standard enligt 15 telelagen (1993:597), HK 01-7947, HK 01-7948, HK 01-7949, HK 01-7950. Post- och telestyrelsen 20

Lagstiftaren har uttryckligen angivit att PTS inte får använda vissa kriterier för urval, t.ex. olika former av auktionsförfaranden och lottdragning samt att de kriterier som används skall ha stöd i telelagen (jfr lagens 2-3 ). 37 Förutom de krav lagstiftaren ställt i telelagen ansåg PTS att det var viktigt att kriterierna gick att följa upp genom tillståndsvillkor. Detta innebar att antalet möjliga urvalskriterier begränsades, eftersom PTS endast fick ställa de villkor som angavs i telelagen. 38 Det var också viktigt att kriterierna inte stred mot tillståndsdirektivets och UMTSbeslutets krav på öppenhet, icke-diskriminering och genomblickbarhet. 39 Det var således nödvändigt att samtliga kriterier framgick av föreskrifterna och att PTS i Vägledning och på annat sätt tydligt redovisade hur myndigheten avsåg att tolka och tillämpa föreskrifterna. Ambitionen var att göra det möjligt för de sökande att redan på förhand få en uppfattning om på vilket sätt PTS skulle bedöma ansökningarna. Det var även viktigt att kriterierna i sig själva inte gav utrymme för en skönsmässig bedömning, vilket ledde till att PTS beslutade att de sökande inte skulle jämföras sinsemellan. I detta avseende var det viktigt att kriterierna, vid en eventuell fördjupad prövning, var utformade på ett sådant sätt att de kunde tillämpas med automatik. Systemet med poängberäkning ansågs vara ett sådant förfaringssätt. Det ansågs viktigt att de sökande själva hade möjlighet att kunna beräkna sina poäng på förhand. Ett urvalskriterium som, vid en första anblick, kan synas relevant var utfästelser om låga slutkundpriser. Kriteriet kan sägas ha stöd både i de syften den svenska telelagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå dessa syften. Telelagen tillät emellertid inte PTS att ställa ett sådant krav i tillståndsvillkoren. PTS valde att bedöma de sökande utifrån vilka som kunde ge UMTS-näten en så snabb och stor spridning i Sverige som möjligt. Föreskrifterna trädde i kraft 1 maj 2000 och gällde till utgången av år 2001. Detta regelverk har legat till grund för PTS beslut om tillstånd. Alla ansökningar om UMTS-tillstånd har behandlats på samma sätt och granskats mot bakgrund av företagens finansiella kapacitet, planernas tekniska och affärsmässiga genomförbarhet samt företagens sakkunskap och erfarenhet. 40 Tio företag lämnade den 1 september 2000 in ansökningar om UMTS-tillstånd till PTS. Analysen av ansökningarna gjordes i två faser. I den inledande prövningen undersökte PTS om företagen i sin respektive ansökan kunde visa att de klarade av sina egna utfästelser, vad gäller täckning och utbyggnadstakt. I denna prövning underkändes ansökningarna från följande företag, (Bristerna också angivna): 37 I prop. 1994/95:128 anges att de sakliga grunder som skall gälla vid tillämpningen av bestämmelsen bör bestämmas mot bakgrund av de syften som lagen skall främja och de medel som lagen anvisar för att uppnå de angivna syftena. 38 Jfr. 15 telelagen. 39 Europarlamentets och rådets beslut den 14 december 1998 (nr 128/1999/EG). 40 PTS. Kommentar med anledning av Telias presskonferens. Pressmeddelande 5 januari 2001. Post- och telestyrelsen 21

Broadwave Communications AB: teknisk genomförbarhet Mobility4Sweden AB: finansiell kapacitet Reach Out Mobile AB: teknisk genomförbarhet Telia AB (numera TeliaSonera Sverige AB): teknisk genomförbarhet Tenora Networks AB: finansiell kapacitet och teknisk genomförbarhet De fem företag som godkändes vid den inledande prövningen gick vidare till fas två: den fördjupade prövningen. Där rangordnades företagen efter hur omfattande täckning och snabb utbyggnad de utlovade. Täckning och utbyggnadstakt bedömdes med hjälp av det redan nämnda poängsystemet. Europolitan AB (Europolitan), numera Vodafone AB (Vodafone), HI3G Access AB (Hi3G), Orange Sverige AB (Orange) och Tele2 Sverige AB (Tele2) fick 3977 poäng, vilket är maximalt antal poäng. Telenordia Mobil AB (Telenordia) fick 3940 poäng och fick därmed inget tillstånd. 41 Det kan konstateras, med avseende på de protester mot kriterierna som inkom efter PTS beslut, förutom redan nämnda remittering av föreskrifterna att dessa riktar in sig på förhållanden som aldrig varit aktuella, exempelvis att PTS skulle ha ställt krav på viss täckningsgrad. 42 Beslut om regler för samarbete fattades av PTS under våren 2000 och dessa fanns med i den vägledning myndigheten gett ut till företag som ville ansöka om UMTS-tillstånd. I Sverige skall operatörerna själva inneha den del av radioinfrastrukturen som krävs för att uppnå 30 procent av befolkningstäckningen, medan möjlighet finns till samarbete om 70 procent. Om ett samarbete om nätutbyggnad sker kan de samhällsekonomiska kostnaderna för utbyggnad hållas nere och större miljöhänsyn kan tas, vilket PTS ser positivt på. 43 41 PTS. UMTS-tillstånd till: Europolitan, HI3G, Orange och Tele2. Pressmeddelande den 16 december 2000. Se även PTS. Tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster enligt UMTS/IMT-2000-standard respektive GSM-standard. 42 Se Northstreams rapport 3G Business Case, bid book versus reality. Den kritik som inkom kommenterades av professor Jens Zander på KTH: Det är som att försöka ändra på spelreglerna efterhand. Den diskussionen skulle ha förts tidigare. Se UMTS: PTS-kriterier fel ur användarsynpunkt, Nyhetsbyrån Direkt, 2000-12-20. 43 PTS. Utlovad täckning och utbyggnadstakt för UMTS ska hållas. Pressmeddelande den 22 mars 2001. Post- och telestyrelsen 22

2.4.3 Eventuellt gynnande av befintliga aktörer PTS har under hela processen att tilldela UMTS-tillstånd framhållit att alla ansökningar väger lika, oberoende av om den sökande är en redan etablerad aktör på den svenska marknaden eller inte. Strävan efter icke-diskriminering har varit uttalad och en ledande princip i utformningen av kriterierna. Det var således sökandens sakkunskap och erfarenhet generellt som skulle bedömas avseende förutsättningar för att tillhandahålla nätkapacitet. Det krävdes inte att erfarenheten skulle komma från verksamhet i just Sverige. Det var även viktigt att säkerställa att tillämpningen utformades på ett sådant sätt att en sökande inte fick någon fördel framför en annan sökande. Därför skulle en sökande bedömas enbart utifrån de uppgifter som lämnades i ansökan. PTS eventuella kännedom om sökanden skulle således inte läggas till grund för bedömningen. För att ytterligare säkerställa en opartiskhet i bedömningen av de sökande beslutade PTS om att de personer som deltog i beredningen av UMTS-ärendet skulle omfattas av strängare regler än de regler som återfinns i förvaltningslagen (1986:223) avseende jäv. Vidare upprättades särskilda sekretessförbindelser, samtidigt som insiderlagstiftningens regler tillämpades strängt. De aktuella personernas och myndighetens opartiskhet fick inte komma att ifrågasättas. Vid föredragningar, inom ramen för urvalsprocessen, för PTS ledningsgrupp var också all information avidentifierad, för att säkerställa opartiskhet. När en sökande önskade sammanträffa med företrädare för PTS för att presentera sin ansökan gav myndigheten vidare genast samtliga sökande samma möjlighet. För att alla sökande skulle kunna ta del av det informationsutbyte som skedde mellan PTS och de sökande hänvisades de sökande till Frågor och svar på PTS hemsida, om frågor uppstod. 3 Uppföljning av UMTS-utbyggnaden 3.1 Tillståndsvillkoren för UMTS-tillståndet PTS meddelade den 16 december 2000 att Europolitan, Hi3G, Orange och Tele2 skulle meddelas tillstånd att tillhandahålla nätkapacitet för mobila teletjänster av UMTS / IMT-2000 standard. PTS meddelade villkoren för tillstånden den 22 mars 2003 (dnr HK-01-7947, HK-01-7948, HK-01-7949, HK-01-7950). Av tillståndsvillkoren, som är identiska för de fyra UMTS-tillstånden, framgår bl.a. vilken befolkningstäckning som skall uppnås och vid vilken tidpunkt detta skall ske. Av ansökningarna framgick att de fyra tillståndshavarna utfäste sig att täcka 8 860 000 personer senast den 31 december 2003. Dessa utfästelser var sedan grunden för PTS tillståndsvillkor i detta avseende. I tillståndsvillkoren definierade också PTS vad som, ur teknisk synvinkel, avses med befolkningstäckning: Post- och telestyrelsen 23