Service och konkurrens 2010

Rapportnummer PTS-ER-2010:7 Datum 2010-04-06 Service och konkurrens 2010 Postmarknaden i Sverige

Rapportnummer PTS-ER-2010:07 Diarienummer 10-1077/3.32 ISSN 1650-9862 Författare Mathias Henricson & Joakim Levin Post- och telestyrelsen Box 5398 102 49 Stockholm 08-678 55 00 pts@pts.se www.pts.se Post- och telestyrelsen 2

Förord Post- och telestyrelsen har i 2010 års regleringsbrev fått i uppdrag att beskriva och analysera utvecklingen på postmarknaden. I uppdraget ingår att - beskriva och analysera den faktiska och möjliga tillgängligheten till posttjänster i landets alla delar, - redovisa hur tillståndsvillkoret för postoperatörer har efterlevts, - redovisa hur prisregleringen i 9 postförordningen (1993:1709) har efterlevts, - redovisa och analysera konkurrenssituationen på olika delmarknader inom postområdet, särskilt i fråga om hinder för marknadstillträde och de åtgärder som myndigheten vidtagit, - redovisa arten och omfattningen av de klagomål från allmänheten som framförts till postoperatörer och till myndigheten samt Uppdraget redovisas i föreliggande rapport. I rapporten lämnas inledningsvis en översiktlig beskrivning av den europeiska och svenska postmarknaden varefter utvecklingen under det senaste året redovisas mer i detalj. Rapporten har utarbetats av Mathias Henricson och Joakim Levin vid PTS enhet för posttillsyn. Göran Marby Generaldirektör Post- och telestyrelsen 3

Innehåll Förord 3 Sammanfattning 6 1 Omvärldens påverkan på postmarknaden 8 1.1 En kännbar volymnedgång 8 1.2 Europeisk liberalisering 8 1.3 Konsolidering och samarbete över gränserna 10 1.4 Teknikutveckling 11 1.5 Slutsatser för den framtida postmarknaden i Sverige 12 2 Den svenska postmarknaden 14 2.1 Brevmarknadens volymutveckling 14 2.2 Marknadsandelar 15 2.3 Utvecklingen på delmarknaderna 16 2.3.1 Sändningar 16 2.3.2 Kontorspost 19 2.3.3 Brevlådepost 19 3 Hinder för marknadstillträde och effektiv konkurrens 21 3.1 Sändningar 21 3.2 Enstaka brev 22 4 Prisutveckling 24 4.1 Enstaka försändelser och pristaksgranskning 24 4.1.1 Porto på 1:a klass frimärkt 24 4.1.2 Porto på 1:a klass porto betalt 26 4.1.3 Porto på 1:a klass franko inlämning brevlåda 27 4.2 Sändningar 27 4.3 Lokalpost 27 4.4 Postpaket, Företagspaket och Hempaket 28 4.5 Befolkningens bedömning av prisnivån 28 5 Servicenivån i den samhällsomfattande tjänsten 30 5.1 Rikstäckande service 30 5.1.1 Hushåll utan femdagarsutdelning 30 5.1.2 Utdelning 31 5.1.3 Servicen på landsbygden 31 5.2 Servicenivån 32 5.2.1 servicenätet 32 5.2.2 Postens brevlådor 34 5.3 Uppnådda befordringstider 35 6 Klagomål från allmänheten 36 6.1 PTS kvalitetsarbete 36 6.2 Översyn av postanvändarnas tillgång till effektiva klagomålsförfaranden 36 6.3 Redovisning av klagomål avseende 2009 37 Post- och telestyrelsen 4

Tabeller Tabell 1 Antal försändelser 15 Tabell 2 Marknadsandelar 16 Tabell 3 Antal serviceställen där kunder kan skicka brev samt paket 33 Tabell 4 Total sammanställning 38 Tabell 5 Antal klagomål inrikes brev 38 Tabell 6 Handläggningstid inrikes brev 38 Tabell 7 Antal klagomål utrikes brev 39 Tabell 8 Handläggningstid utrikes brev 39 Tabell 9 Antal klagomål inrikes postpaket 39 Tabell 10 Handläggningstid inrikes postpaket 39 Tabell 11 Antal klagomål utrikes postpaket 40 Tabell 12 Handläggningstid utrikes postpaket 40 Tabell 13 Antal klagomål till postmängd 40 Post- och telestyrelsen 5

Sammanfattning I Post- och telestyrelsens regleringsbrev anges bl.a. de uppgifter som myndigheten har på postområdet. Några av dessa uppgifter är att redogöra för hur det statliga regelverket på området har efterlevts och för hur Posten AB fullgjort sina åtaganden inom den samhällsomfattande posttjänsten. Dessutom ska myndigheten belysa situationen på marknaden och de förändringar som skett under året. Inom den Europeiska unionen har arbetet med att liberalisera postmarknaden fortskridit och i början av 2008 antogs slutligen ett nytt direktiv (2008/6/EG) som syftar till en fullständig liberalisering av marknaden år 2011 med undantag för några länder som får tid till 2013. Medlemsländerna har dock hunnit olika långt i processen och endast Storbritannien och Tyskland har på senare år tillkommit till den mycket begränsade grupp länder i vilka monopolet helt har avskaffats. Huvudaktörerna på den svenska postmarknaden, Posten AB och Bring Citymail har fått vidkännas en förhållandevis kraftig minskning av antalet adresserade försändelser under 2009. Den huvudsakliga förklaringen är den kraftigt försämrade ekonomiska konjunkturen under föregående år. Frågan är i vilken utsträckning kunderna återkommer till Posten och Bring Citymail när konjunkturen väl vänder. PTS redovisar också hur Posten AB motsvarar de krav som statsmakten ställt på den samhällsomfattande posttjänsten. Under 2009 har priserna för de tjänster som omfattas av det s.k. pristaket för enstaka försändelser för första gången sedan 2003 höjts. Detta har kunnat ske eftersom konsumentprisindex utveckling har medgivit ett utrymme för höjningar i enlighet med pristaksreglerna. Myndighetens bedömning är att Posten uppfyller statsmakternas krav vad gäller service och kvalitet på tjänsterna. I fråga om andel försändelser som kunnat delas ut påföljande dag, uppfyller Posten som vanligt med god marginal de minimikrav som anges i tillståndsvillkoren. Även övriga postoperatörers efterlevnad av tillståndsvillkoren bedöms som god och PTS har endast i enstaka fall gjort påpekanden i samband med tillsynsbesök. Utifrån de iakttagelser som PTS har gjort beträffande tillståndet på postmarknaden, bedöms det tillämpliga regelverket i och för sig uppfylla kravet på ändamålsenlighet även om vissa förbättringar är önskvärda, bl.a. mot bakgrund av samgåendet mellan Posten AB och Post Danmark. Post- och telestyrelsen 6

Post- och telestyrelsen 7

1 Omvärldens påverkan på postmarknaden 1.1 En kännbar volymnedgång Den internationella ekonomiska krisen fick under det senaste året en rejäl påverkan på volymutvecklingen för världens postföretag. I många länder rapporteras nedgångar på 5-10 % för 2009. Även de svenska aktörerna på postmarknaden, Posten AB och Bring Citymail har fått vidkännas en relativt kraftig minskning av antalet adresserade försändelser under 2009. I Postens fall handlar det om en minskning med 6 % jämfört med 2008. När konjunkturen nu åter vänder uppåt är den stora frågan ifall det blir en återhämtning av förlorade volymer eller om den aktuella nedgången även lett till nya beteendemönster hos postanvändarna som förstärker den progressiva övergången till nya elektroniska kommunikationsvägar för vissa typer av meddelanden. Brevvolymerna på den europeiska brevmarknaden steg fram till och med år 2000 och var därefter tämligen konstanta under de följande åren, fram till det senaste årets kraftiga volymnedgång. Att volymerna trots ökad konkurrens från bland annat elektroniska kommunikationsformer tidigare inte har minskat torde bero på att dessa nya kommunikationskanaler också i viss utsträckning genererar nya postvolymer, exempelvis genom ökad e-handel. Nu flyttas dock mer och mer administrativ post över till elektroniska kommunikationskanaler. Det senaste årets ekonomiska kris förväntas till viss del ha ökat takten i övergången till elektroniska alternativ. Minskande brevvolymer innebär i sig inte något omedelbart hot mot den traditionella brevbäringen men påverkar möjligheten att bedriva verksamhet med bibehållen lönsamhet om man inte kan anpassa såväl inriktning som kostnader och priser på de tjänster man erbjuder till de ändrade omständigheterna. 1.2 Europeisk liberalisering Den Europeiska unionens nya postdirektiv öppnar upp förutsättningar för konkurrens i allmänhet på hela den europeiska brevmarknaden och ökar därigenom också möjligheterna för postoperatörer att etablera sig över landsgränserna. Detta har redan sedan ett par år gett en väsentlig inverkan på Post- och telestyrelsen 8

branschstrukturen, vilket bl.a. exemplifieras av samgåendet mellan den svenska och danska posten till den nya koncernen Posten Norden AB. Även om innehållet i postdirektivet i sak inte direkt påverkar den svenska marknadens spelregler väsentligt, då de främsta förändringarna sedan länge är införda i den svenska lagstiftningen, så torde den europeiska utvecklingen ändå ha betydelse för marknadssituationen i Sverige. År 1997 antogs ett EU-direktiv (97/67/EG) som syftar till att det ska finnas en inre marknad även för posttjänster. Från början tillät direktivet att medlemsstaterna undantog befordran av försändelser som vägde högst 350 gram eller hade ett pris som understeg fem gånger normalportot från konkurrens. Den 1 januari 2003 sänktes gränsen för vad som får skyddas av monopol till brev som väger högst 100 gram eller har ett pris som är lägre än tre gånger normalportot. Den förste januari 2006 sänktes denna gräns till 50 gram eller två och en halv gånger normalportot. Den 20 februari 2008 antogs slutligen ett nytt postdirektiv som ska vara implementerat av medlemsstaterna (med undantag för ett antal stater 1 som får ytterligare två år på sig) senast den 31 december 2010. Det nya direktivet innebär en fullständig liberalisering av den europeiska postmarknaden och leder till att en inre marknad för posttjänster, utan möjligheter att skydda de nationella postoperatörerna med lagstadgade monopol, blir verklighet från och med 2011. En utveckling mot en liberaliserad brevmarknad har alltså pågått sedan 1990- talet, framförallt i Europa men också på andra håll i världen. Sverige har varit ett av de ledande länderna i denna utveckling och avskaffade brevmonopolet redan 1993. Från och med den 1 januari 2006 är också Storbritanniens postmarknad öppen för konkurrens utan några legala begränsningar. Genom det brittiska systemet med s.k. downstream access, har konkurrenterna främst etablerat sig i de tidiga leden av distributionskedjan och Royal Mail sköter fortfarande själva utdelningen i mycket hög utsträckning. I Tyskland avskaffades brevmonopolet formellt den 1 januari 2008, men bestämmelser om att införa tämligen höga minimilöner för postanställda har motverkat möjligheterna för konkurrenterna att etablera konkurrens i någon större utsträckning. Detta ledde bl.a. till att Nederländerna i flera omgångar sköt upp ett tidigare aviserat avskaffande av monopolet i syfte att undvika att ge Deutsche Post sådana konkurrensfördelar i Nederländerna, som man inte anser att det inhemska TNT fått i Tyskland. En ytterligare viktig faktor som sänkt takten i liberaliseringen är att de operatörer som tillhandahåller den samhällsomfattande posttjänsten i de flesta länder alltjämt är undantagna från 1 Luxemburg, Grekland, Cypern, Lettland, Litauen, Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien Post- och telestyrelsen 9

momsplikt medan konkurrenterna däremot är momspliktiga. Denna asymmetri skapar tydliga konkurrensproblem. 2 I och med att postdirektivets slutdatum för liberalisering närmar sig bör lösningar på detta problem snart komma på plats i samtliga medlemsländer för att liberaliseringen skall innebära en verklig öppning för konkurrens. På den nordiska marknaden är ännu inte brevmarknaderna i Norge respektive Danmark liberaliserade. I Danmarks fall förbereds en avreglering i enlighet med postdirektivet. I Norge är den tidigare aviserade fullständiga liberaliseringen av postmarknaden fortfarande skjuten på framtiden och det är i dagsläget ännu inte beslutat om Norge avser implementera det europeiska postdirektivet. 1.3 Konsolidering och samarbete över gränserna Den internationella postmarknaden genomgår kontinuerligt förändringar, tidigare främst inom paketmarknaden. De stora postoperatörerna ser den framtida marknaden som global och har sedan senare hälften av 1990-talet i högt tempo etablerat sig på nya marknader. Att det är just på paketmarknaden som de flesta affärerna hittills har gjorts torde bero på att den marknaden inte har varit lika reglerad som brevmarknaden, att det finns fler små aktörer som kan köpas upp, att paket inte kräver samma nätinvesteringar som brev och att det på lång sikt kan antas att logistik har en större intjänandepotential. Detta har lett till ett stort antal företagsförvärv i branschen vilket är en utveckling som fortgår. Även Posten Norden har ökat sin närvaro på paketmarknaden utanför Sverige och Danmark. Det tidigare köpet av det norska logistikföretaget Tollpost Globe (2008), och det egna konceptet MyPack med särskilda paketombud i både Norge och Finland, har inneburit att man etablerat reell konkurrens på större delen av den nordiska paketmarknaden. I och med att postmarknaderna i EU:s medlemsländer vid årsskiftet 2010/2011 öppnas fullständigt för konkurrens har det sedan ett par år varit tydligt att de stora operatörerna börjat agera internationellt även på brevmarknaden. Det finns ett flertal exempel på att de tidigare nationella brevföretagen etablerat sig i flera länder eller att man sökt strategiska samarbeten med varandra över nationsgränserna. Det är uppenbart att företagen i ljuset av den kommande liberaliseringen börjar se även brevmarknaden som en internationell marknad, åtminstone i Europa. 2 Main developments in the postal sector (2006-2008), ECORYS, 2008, sidan 77. Post- och telestyrelsen 10

Den första verkliga sammanslagningen av två nationella postföretag blev den mellan svenska Posten AB och Post Danmark A/S i den nya koncernen Posten Norden AB. Det fanns under början av år 2009 klara indikationer på att fler liknande affärer var på väg. Bland annat fanns långtgående planer på att sälja ut en del av brittiska Royal Mail och både nederländska TNT och tyska Deutsche Post nämndes som tänkbara köpare. Men den kraftiga nedgången på postmarknaden under året gjorde att ägaren till Royal Mail, brittiska staten, inte bedömde det som marknadsmässigt möjligt att genomföra en sådan affär. Det finns istället tecken på att trenden mot en alltmer internationell postmarknad, åtminstone tillfälligt, bromsats upp av den stora volymnedgången på postmarknaden. Exempelvis har TNT kommunicerat en ny strategi som innebär ett större fokus på hemmamarknaden. Ett annat exempel är att Posten Norge har lagt ned sin inbrytning på den danska postmarknaden. Det nya direktivet öppnar, i kontrast till internationaliseringen, även upp möjligheter för etablerandet av små lokala aktörer. Dessa kan genom en flexibel organisation och närhet till kunderna erbjuda tjänster med mervärde inom en viss nisch, eventuellt som underleverantörer till större aktörer. En sådan utveckling har tydligt observerats i Storbritannien efter liberaliseringen 2006. Denna typ av små lokalpostföretag finns sedan länge även i Sverige och många av dessa erbjuder en differentierad merservice, exempelvis hämta- /lämnaservice, frankering, sortering etc. till sina kunder. Däremot har de ännu inte utnyttjats som underleverantör till Posten utan har alltid setts som konkurrenter. En alternativ lösning kan observeras i Nederländerna, där privata intressen har byggt upp ett alternativt rikstäckande nät vilket har underlättats av de geografiska förhållandena i landet. Beroende bl.a. på skillnaderna i geografiska förhållanden och demografi är det inte troligt att vi får se en motsvarande utveckling i Sverige. 1.4 Teknikutveckling På Postens brevterminaler infördes under 2008/09 en ny form av brevsortering som innebär att breven redan på terminalen i stor utsträckning ställs i den ordning brevbäraren delar ut dem, vilket kraftigt reducerar det manuella förarbetet för brevbäraren. Denna typ av sortering medför att breven måste köras genom sorteringsutrustningen ytterligare en gång för att nå denna detaljnivå. Utrustningen måste därför tas i anspråk under en längre tid av Post- och telestyrelsen 11

dagen. Som en konsekvens får brevbäraren istället ägna mer tid åt utdelning. Posten har gjort betydande investeringar i ny sorteringsutrustning men även uppdaterat den befintliga, inte minst med ny programvara som styr sorteringen. Möjligheten att framställa stora mängder brev på distans, ibland kallad hybridpost, har fått ett tämligen stort kommersiellt genomslag. I och med Postens köp av Strålfors kan man också se en form av vertikal integration mellan traditionell postdistribution och hybridpostproduktion. Däremot har vi ännu inte sett någon större aktivitet bland hybridpostföretagen att ge sig in på den traditionella brevförmedlingsmarknaden. Dock är det inte uteslutet att hybridpostverksamheten i viss mån kan tjäna som en inkörsport för nya aktörer som är intresserade av att även inrikta sin verksamhet mer mot traditionell brevbefordran. Exempelvis har finska Posten genom Itella etablerat sig på den svenska hybridpostmarknaden. 1.5 Slutsatser för den framtida postmarknaden i Sverige Det finns fortfarande ingenting som talar för att Postens dominerande ställning på den svenska brevmarknaden kommer att rubbas. De lokala operatörerna är alltför små för att utgöra något reellt hot mot Posten. Relationen mellan Posten och Bring Citymail präglas av konkurrens på vissa delmarknader. Efter den expansion som Bring Citymail gjorde 2008 i stora delar av Mellansverige, synes företaget tills vidare ha skrinlagt planerna på fortsatt geografisk utbredning. Bring Citymail har också lönsamhetsproblem vilket, i ljuset av utvecklingen i Danmark, gör att företagets existens på den svenska brevmarknaden inte kan tas för given. I slutet av 2009 beviljade PTS tillstånd för två nya operatörer, MTD och Mailworld Office AB. MTD har ett så gott som rikstäckande distributionsnät för morgontidningar som också kan utnyttjas för brevbefordran. Mailworld Office inriktar sig mot kontorspost, osorterade sändningar och internationell post. Även den verksamhet som bedrivs av lokalpostföretagen är fortfarande förhållandevis sårbar. Lokalpostföretagens finansiella uthållighet är mycket begränsad vilket innebär att även mycket små rubbningar av marknadsförutsättningarna kan äventyra deras existens. Därtill är de små postbefordringsföretagen för sin lönsamhet oftast mycket beroende av ett fåtal stora kunder. Det är därför fortfarande svårt att uttala sig om de långsiktiga förutsättningarna för denna del av den svenska postbranschen. Att Post- och telestyrelsen 12

tillhandahålla differentierad merservice är sannolikt ett viktigt konkurrensmedel för dem. På paketmarknaden är bilden något mer komplicerad. De internationella aktörernas expansion idag är inriktad på att införliva redan existerande verksamheter genom uppköp eller allianser. Detta gäller särskilt paket- och expressföretag. Hård konkurrens finns redan idag från exempelvis UPS och andra expressföretags sida samt från Deutsche Post genom DHL. Det är sannolikt att denna konkurrens kommer att hårdna ytterligare. Noteras bör dock att Posten alltjämt är den dominerande aktören på paketmarknaden. Postens marknadsandel för företagspaket uppgår till ca 70 % och är avsevärt högre på privatmarknaden. Post- och telestyrelsen 13

2 Den svenska postmarknaden Den svenska brevmarknaden är en mycket diversifierad marknad. Kunderna omfattar alla typer av aktörer, från hushåll som köper ett fåtal frimärken per år till storkunder som banker, försäkringsbolag och myndigheter som årligen skickar miljontals försändelser. För att på bästa sätt beskriva denna marknad delas den i detta kapitel upp i tre delmarknader. Sändningar (serier av försändelser med samma format och vikt som vanligtvis produceras industriellt och med hjälp av datorstöd). Kontorspost (post som normalt frankeras i frankeringsmaskin och vanligtvis distribueras som enstaka försändelser). Övriga enstaka försändelser, s.k. brevlådepost (post som postas i brevlåda - vanligtvis frankerad med frimärken - och distribueras som enstaka försändelser). 2.1 Brevmarknadens volymutveckling Den svenska brevmarknaden 3 uppvisade en kraftig tillväxt under perioden 1970-1990. Med en stadig och kraftig ökningstakt nära nog fördubblades volymen under tjugoårsperioden från 1,6 miljarder försändelser till drygt tre miljarder. Perioden från 1990 till idag uppvisade marknaden tämligen stabila volymer på över 3 miljarder försändelser. Volymutvecklingen har dock varit avtagande efter sekelskiftet. År 2009 befordrades enligt PTS uppgifter totalt 2.914,8 miljoner adresserade brevförsändelser av de svenska postoperatörerna vilket innebär en minskning på 5,6 procent jämfört med 2008 Nedanstående tabell visar hur brevvolymerna har utvecklats under perioden 2000 2009. 3 Adresserade inrikes försändelser upp till två kilo, exklusive paket. Post- och telestyrelsen 14

Tabell 1 Antal försändelser År Antal miljoner försändelser Index 2000 3 426,3 100 2001 3 334,7 97,3 2002 3 302,8 96,4 2003 3 267,2 95,4 2004 3 257,7 95,1 2005 3 214,3 93,8 2006 3 209,9 93,7 2007 3 154,6 92 2008 3 088,9 90,1 2009 2 914,8 85,1 Källa: PTS operatörsstatistik 2.2 Marknadsandelar Den 31 december 2009 fanns i Sverige 32 postoperatörer men det är Posten AB som i kraft av sin dominans och skyldighet att tillhandahålla de s.k. samhällsomfattande tjänsterna, intar en särställning på den svenska marknaden. Av de övriga postoperatörerna är Bring Citymail, ägt av norska Posten, det i särklass största företaget. Postens volymer har minskat med c.a. 6 procent medan Bring Citymails har minskat med drygt 2 procent jämfört med 2008. Postens andel av marknaden har minskat med 0,4 procentenheter medan Bring Citymails marknadsandel har ökat i motsvarande grad. Följande uppgifter har rapporterats (uppgifter för 2008 inom parentes): Post- och telestyrelsen 15

Tabell 2 Marknadsandelar Operatör Antal försändelser (miljoner) Andel av försändelserna Posten AB 2 584,2 (2 749,8) 88,6 % (89 %) Bring Citymail* 323,6 (330,4) 11,1% (10,7 %) Övriga 7 (8,6) 0,3 % (0,3 %) Summa 2 914,8 (3 088,9) 100 % * Inkluderar Bring Citymail, Bring mail AB och Mail Company Sweden AB 2.3 Utvecklingen på delmarknaderna 2.3.1 Sändningar Marknadssegmentet sändningar består av post i form av serier av försändelser med samma format och vikt som vanligtvis produceras industriellt och med hjälp av datorstöd. Under förutsättning att avsändaren kommer upp i den kostnadsbesparande volym som krävs av postoperatören för att det ska klassas som sändning, kan avsändaren få avsevärda rabatter jämfört med portot för enstaka försändelser. Vid en blick framåt rörande de administrativa sändningarna vill PTS peka på ett fenomen som talar mot växande volymer. PTS bedömning är att e- fakturering kan komma att öka under de närmaste åren, t.ex. har alla statliga myndigheter nu gått över till e-fakturering. PTS har utifrån sin årliga konsumentundersökning kunnat konstatera att befolkningen sedan 2004 i högre grad betalar sina fakturor via Internet samtidigt som antalet betalningsuppdrag som läggs på brevlåda minskar. Idag är således Internet det vanligaste sättet för hushållen att betala räkningar. I 2010 års undersökning 4 angav 69 % av de svarande att de oftast betalar sina räkningar via Internet. De som hellre föredrar att betala genom traditionell girering (plusgiro, bankgiro, personkonto etc.) fortsätter att minska (22 % i år jämfört med 24 % 2009). Tio procent har idag autogiro (d.v.s. fordringsägaren ges fullmakt att själv dra beloppet) som främsta betalningssätt. 4 Befolkningens användning av post- och betaltjänster 2010(PTS-ER-2010:6) Post- och telestyrelsen 16

Ett annat exempel på att den elektroniska kommunikationen tar volymer från brevmarknaden är att drygt 3,9 miljoner svenskar valde 2009 att göra sina deklarationer elektroniskt 5 vilket är en ökning med 9 % från året innan. Enligt Skatteverket motsvarar antalet 53 % av alla de som kunde deklarera elektroniskt även om ökningstakten inte är den som Skatteverket hoppades. På marknaden för sändningar är Posten och Bring Citymail i praktiken de enda konkurrenterna. Bring Citymails utdelningsverksamhet är geografiskt koncentrerad till Stockholmsregionen med Mälardalen, stora delar av Västsverige, västra Skåne och Gotland. När det gäller övernattbefordrade sändningar är dock Posten den helt dominerande aktören. Sedan 1993 har utvecklingen inom stora delar av sändningssegmentet karaktäriserats av hård konkurrens mellan Posten och framför allt Bring Citymail. Konkurrens har främst skett med hjälp av prissättningen och PTS kan inte utesluta att konkurrensen lett till prisnivåer som tidvis medfört negativa rörelsemarginaler för operatörerna. Exempelvis var 2004 det första året någonsin som Bring Citymail visade ett positivt helårsresultat. Ett exempel på den priskonkurrens som förekommer mellan Posten och Bring Citymail är Postens zonprissättning som infördes i prislistan 1995. Zonprissättningen innebär att större sorterade brevsändningar med adressater i Postens definierade storstadszoner kostar 40 öre mindre per brev än de som delas ut i övriga landet. Posten har också successivt utökat sin storstadszon genom att följa efter när Bring Citymail expanderat sitt utdelningsområde. Eftersom Konkurrensverket ansåg att zonprissättningen var konkurrenshämmande ålades Posten 1996 att inte tillämpa denna. Motivet Konkurrensverket angav var att Postens zonindelade prissättning inte avspeglade de enskilda kundernas sätt att köpa postdistribution, för det andra var ägnad att försvåra för andra företag att möta konkurrens samt för det tredje syftade till att eliminera förekommande konkurrens. 6 Posten överklagade Konkurrensverkets beslut vilket till slut ledde till att Marknadsdomstolen kom att pröva ärendet 1998. Domstolen fann att Posten nöjaktigt kunnat redovisa att kostnaderna för distribution i zonområdet som det slutligen kommit att definieras, var lägre än kostnaderna för distribution i landet i övrigt. Konkurrensverkets gjorde år 2000 en uppföljning av zonprissättningen men slutsatsen blev att inte vidta någon ytterligare åtgärd. Dock skulle beslutet inte utgöra något hinder mot att ta upp frågan om Postens prissättning till förnyad granskning. 7 5 Skatteverket: pressmeddelande 2009-05-06 6 Konkurrensverkets beslut 1996-11-22, Dnr 10074/96, sid. 15. 7 Konkurrensverkets beslut 2000-06-22, Dnr 967/1999, sid. 4. Post- och telestyrelsen 17

När Posten den 1 januari 2007 expanderade sin storstadszon så att den återigen täckte Bring Citymails samtliga utdelningsområden (förutom Gotland) bedömde PTS att det var dags att se över zonprissättningen på nytt. PTS granskade därför under 2007 Postens zonprissättning för distribution av stora sändningar till storstad respektive riks. Myndigheten har i sin granskning ifrågasatt huruvida prisskillnaden (40 öre) kan anses vara kostnadsbaserad samt rimlig i enlighet med postlagen och EU-direktivet. Granskningen utmynnade i att PTS utfärdade en anmodan till Posten att frivilligt rätta zonprissättningen fr.o.m. mars 2008. Posten svarade PTS att man avsåg att se över hela prissättningsmodellen de närmaste åren och att denna översyn även skulle omfatta zonprissättningen. Myndigheten kände sig föranlåten att avvakta utgången av denna översyn bland annat med motiveringen att för snabba förändringar av prisbilden på marknaden kan vara till nackdel för användarna. Postens översyn ledde fram till att en ny prismodell infördes den 1 januari 2010. Även denna bygger i sin grund på en zonindelning, där zonerna dock tagits fram och motiveras på ett andra grunder än i den tidigare indelningen. PTS granskar för närvarande hur den nya modellen överensstämmer med regelverket. PTS anser att de stora postkunderna är och har varit de största vinnarna till följd av konkurrensen. I ett försök att uppskatta storleken på vinsterna, i form av kostnadsbesparingar hos de stora kunderna, har PTS antagit att rabattsatsen för de konkurrensutsatta ekonomibrevsändningarna, i ett läge utan någon konkurrens, skulle ligga på samma nivå som för de inte konkurrensutsatta a- brevsändningarna. Vid detta antagande skulle storkunden statens ekonomibrev kosta drygt en krona mer än enligt dagens statliga ramavtal. Om detta är representativt för övriga storkunder och deras volymer överstiger hälften av sändningsvolymen, skulle den totala besparingen per år bli i storleksordningen en miljard kronor. Besparingen för övriga kunder på sändningsmarknaden för vilka prissättningen antas följa listpriset 8 kan beräknas genom antagandet att sändningsrabatten för ekonomibrevsändningar utan konkurrens skulle ligga på samma nivå som dagens verkliga rabattsats för a-brevsändningar. Eftersom rabattsatserna idag är omkring tio procentenheter högre för ekonomibrevsändningar, kan man räkna med ytterligare en möjlig besparing på ett antal hundra miljoner kronor per år. Under denna period av hård priskonkurrens inom marknaden för sändningar har priset på enstaka försändelser trots pristaket stigit med omkring 50 % (exklusive moms) sedan 1993. 8 Innebär att kunden inte erhåller några ytterligare individuella rabatter utöver vad som framgår av den offentliga prislistan. Post- och telestyrelsen 18

2.3.2 Kontorspost Segmentet kontorspost omfattar normalt post som frankeras i frankeringsmaskin och distribueras som enstaka försändelser. Avsändarens volymer uppfyller inte de kriterier som krävs av postoperatörerna för att försändelserna ska klassas som sändningar och kan därför inte åtnjuta de rabatter som erbjuds kunder med större volymer post. Priset för kontorspost har sedan 1993 ökat väsentligt snabbare än KPI och kontorspost är som nämnts tidigare det näst största segmentet på brevmarknaden med omkring 20 % av den betalda/fakturerade volymen. När det gäller rikstäckande kontorspost har Posten i praktiken monopol på denna typ av försändelser. Bring Citymail förmedlar årligen omkring tre miljoner osorterade enstaka försändelser som genererats av Bringmail och på lokal nivå utgörs konkurrensen av ett trettiotal postoperatörer som delar ut 7 miljoner försändelser. Produkterna utgörs av adresserade försändelser inneslutna i kuvert eller annat omslag med den maximala vikten två kg, där vykort och liknande försändelser jämställs med brev. Kontorsposten består framför allt av enstaka försändelser som skickas från företag och andra organisationer till hushåll och företag enligt tre olika typer av betalningssätt: Frankostämplat betalas i förskott. Frankering med frimärke och köp av förfrankerad försändelse, betalas vanligen kontant. Porto betalt betalas mot faktura. Valt betalningssätt påverkar priset per försändelse men inte försändelsernas fysiska befordran. Frankostämplat och porto betalt har något lägre pris än det frimärkta brevet. Frimärket används framför allt av hushåll och mindre företag, medan frankostämpling och porto betalt är vanligt hos större kunder. Gemensamt för alla betalningssätt är att priserna höjs enligt en vikttrappa med tillägg för skrymmande försändelser. 2.3.3 Brevlådepost Brevlådepost är post som postas i brevlåda vanligtvis frankerad med frimärken och distribueras som enstaka försändelser. Segmentet är det minsta inom brevmarknaden med mellan 5 och 10 % av alla fakturerade/betalda brevförsändelser. Osäkerheten i volymangivelse beror bl.a. på hur flödet av produkten Svarspost klassificeras och storleken på den antagna hushållsandelen av totala antalet försålda frimärken. Post- och telestyrelsen 19

Posten har i praktiken monopol på all rikstäckande brevlådepost. När det gäller lokal befordran av post möter Posten konkurrens från ett knappt 30-tal privata postföretag. Post- och telestyrelsen 20

3 Hinder för marknadstillträde och effektiv konkurrens 3.1 Sändningar Inom marknaden för sändningar finns två större operatörer, Posten och Bring Citymail. Den senare delar dock bara ut post i delar av landet. Bring Citymails utdelningsområde täcker idag 54 % av samtliga postmottagare i Sverige. Inom marknadssegmentet för sändningar finns i princip inga formella hinder för marknadstillträde. Dock innebär det stora investeringar för den aktör som skulle vilja etablera sig på marknaden eftersom det kräver ett vittförgrenat distributionsnät. De stora investeringarna talar emot att eventuella nya operatörer har någon större geografisk täckning i inledningsskedet. Det är därför av största vikt att konkurrenslagstiftningen hindrar den dominerande aktören att tillämpa en mot den potentielle konkurrenten riktad otillbörlig selektiv geografisk prissättning. Genom sin storlek och finansiella styrka har den dominerande aktören goda möjligheter att uthålligt eliminera eventuell konkurrens genom korssubventionering mellan konkurrensutsatta och ickekonkurrensutsatta delar av marknaden så länge det inte finns rikstäckande konkurrens. PTS bedömer emellertid att det finns potential för operatörer som kan utnyttja andra existerande distributionsnät att slå sig in på sändningsmarknaden. Morgontidningsdistributören MTD som nyligen aviserat sitt marknadsinträde är ett exempel på detta, och som vid en lyckad marknadsintroduktion skulle ha möjlighet att konkurrera med Posten över hela landet. För att både existerande och nya potentiella konkurrenter inte otillbörligt skall kunna slås ut har de konkurrensvårdande myndigheterna anledning att vara uppmärksamma på andra konkurrensbegränsande beteenden än korssubventionering. Det rör sig om mycket sällan dokumenterade och därmed svårbevisade erbjudanden av exklusivitets- och trohetsskapande karaktär. Som exempel kan nämnas s.k. helhetslösningar, särskilda priser för årsvolymer samt att man låter vissa kunders storsändningar distribueras som en billigare tjänst trots att de inte uppfyller produktvillkoren för denna. Den aktuella typen av erbjudanden riktar sig enbart till vissa kunder men dessa har genom sin storlek en nyckelroll när det gäller att vidmakthålla en trots allt förhållandevis bräcklig konkurrens på sändningsmarknaden. Post- och telestyrelsen 21

Inte heller på marknaden för gränsöverskridande post finns några formella hinder för marknadstillträde. Ett problem som dock har uppstått är hur man ska hantera returer av sådan post som ska åter till avsändaren och har befordrats från Sverige med annan operatör än Posten. Enligt nu gällande överenskommelser inkluderas returhanteringen i den så kallade terminalavgiften, vilket kan vara en rimlig ordning om det bara finns en operatör i varje land men blir felaktigt när flera operatörer exporterar post från samma land. En möjlig ordning för att lösa detta problem vore att även returhanteringen prissätts på grundval av kostnaderna för densamma för att på så sätt ersätta den som utför returhanteringen. 3.2 Enstaka brev För rikstäckande befordran av enstaka brev är Posten i praktiken den enda operatören på marknaden. PTS bedömning är att det inte är troligt att fler operatörer kommer att etablera sig inom detta segment av marknaden eftersom kostnaderna för att bygga ut en egen ändamålsenlig infrastruktur för insamling, sortering och utdelning i hela landet i praktiken är så stora att de inte går att motivera från ett finansieringsperspektiv. Däremot är det möjligt att det finns utrymme för aktörer som genom ny sorteringsteknologi kan omvandla enstaka brev till sändningar och därefter anlita några av de existerande operatörerna för den slutliga utdelningen av breven. På marknaden för lokal befordran av enstaka brev är förutsättningarna för konkurrens betydligt bättre. Posten har tidigare uppskattat att omkring 15 % av all post utgörs av så kallad lokal post. På delmarknaden för enstaka brev finns ca. 30 privata aktiva postoperatörer av vilka de flesta är mycket små och lokala. Sammantaget omfattar dessa operatörers verksamhet 0,3 % av det totala antalet befordrade brev. De formella hindren för marknadstillträde är väldigt låga. Att etablera sig på marknaden kräver däremot en tämligen stor arbetsinsats vilket lett till att många tidigare operatörer har lämnat marknaden. Dock finns ett antal väl etablerade lokala postföretag runt om i landet med stabila volymer. Erfarenheten visar att de flesta av lokalpostföretagen etableras i mindre städer eller orter med inte alltför stora kringliggande landsbygdsområden. Ett av de största potentiella hoten mot lokalpostföretagen är att reglerna om enhetliga priser för den samhällsomfattande posttjänsten på något sätt skulle urholkas. Om så skulle ske skulle Posten kunna erbjuda omotiverat mycket lägre priser för vissa nyckelkunder på de orter där det finns konkurrens från Post- och telestyrelsen 22

lokalpostföretag i syfte att eliminera den uppkomna konkurrensen. Ett annat påtagligt hot mot lokalpostföretagen är om Posten tecknar centrala exklusivitetsavtal med stora kunder med rikstäckande verksamhet, t.ex. de stora bankerna, som förhindrar lokalkontoren från att anlita någon annan operatör. Post- och telestyrelsen 23

4 Prisutveckling 4.1 Enstaka försändelser och pristaksgranskning Enligt 9 postförordningen (1993:1709) ska den som tillhandahåller en samhällsomfattande posttjänst, d.v.s. Posten, inte höja priset för inrikes övernattbefordran av enstaka försändelser (1:a klassbrev) som väger högst 500 gram mer än förändringen i konsumentprisindex mellan juli närmast föregående år och juli året dessförinnan. Posten höjde det frimärkta portot fr.o.m. den 1 januari 2009 till 6 kr inklusive moms för ett 20-grams brev från tidigare 5,50 kr, en höjning med 9,1 %. Höjningen fick motsvarande procentuella genomslag i viktklasserna upp till 2 kilo. Senast det frimärkta portot höjdes innan dess var den 1 januari 2003 då portot för ett 20-gramsbrev höjdes från 5 kr till 5,50 kr. I flera rapporter och betänkanden t.ex. Uppföljning och utvärdering av prisregleringen för vissa posttjänster (PTS- ER-2002:7) och Postmarknad i förändring (SOU2005:5) har PTS konstaterat bl.a. att det skyddsintresse som låg bakom införandet av de aktuella bestämmelserna kvarstår och att det därmed föreligger behov av fortsatt prisreglering. Enligt PTS bedömning kommer detta behov att kvarstå under överskådlig tid. Posten har 2009 genomfört prishöjningar på inrikes enstaka övernattförsändelser; frimärkt, portobetalt och franko inlämnat brevlåda respektive företagscenter, på vikter upp till 500 g. Efter att ha granskat dessa prishöjningar i förhållande till det s.k. pristaket i 9 postförordningen har PTS funnit anledning att anmärka på vissa brister i Postens prissättning i detta avseende. 4.1.1 Porto på 1:a klass frimärkt I Postens prishöjning 2009 ingår bl.a. en ökning av inrikes enstaka övernattförsändelser frimärkt 20 g från 5,50 kr till 6,00 kr. Denna höjning är förenlig med pristaket och kan göras med stöd av postförordningens avrundningsregel vilken ger Posten möjlighet att avrunda ett pris till närmaste femtiotal öre. För de högre viktklasserna inrikes enstaka övernatt frimärkt (100 g, 250 g, 500 g) har Posten genomfört en prisökning som multiplicerar portot för 20 g, vilket ger nya porton på 12 kr för 100 g, 24 kr för 250 g och 36 kr för 500 g. Posten motiverar prissättningsmetoden med att den är enkel och användarvänlig gentemot Postens kunder. Det Posten dock inte har tagit hänsyn till är att de föreslagna höjningarna på dessa högre valörer inte ryms inom tillåtet utrymme för höjning, enligt en strikt matematisk tillämpning av pristaksreglerna. Post- och telestyrelsen 24

Orsaken är att även den 50-öres avrundning som görs i Postens föreslagna höjning av 20 g portot multipliceras, något som inte täcks av bestämmelsen i postförordningen. Postförordningens pristak har tillkommit för att skydda prissättningen på portot inrikes enstaka övernattförsändelser upp till 500 g till förmån för vissa konsumentgrupper. Av postförordningen framgår tydligt att pristaksregeln gäller för priser på inrikes befordran av enstaka övernattförsändelser som väger högst 500 g och att ett pris (PTS kursivering) får avrundas till närmaste femtiotal öre. Postens prissättning med multiplar som utgår från 20 g portot är inte heller förenlig med Postens egna kostnadskalkyler som ska ligga till grund för prissättningen. I PTS granskning av Postens Efterkalkyl 2007 efterfrågade myndigheten enskilda kostnadskalkyler för respektive viktklass enstaka frimärkt övernatt, 20 g upp till 500 g. PTS fick då till svar att det inte finns några enskilda kostnadskalkyler för 20 g, 100 g, 250 g och 500 g för inrikesbrevet (1:a klass eller ekonomi). Det beror på att Posten ser 1:a klassbrevets samtliga volymer inom viktintervallen som en enda tjänst och att det är den tjänsten i sin helhet som ska vara kostnadsbaserad. 9 Posten motiverar nu användandet av multiplar i sina föreslagna höjningar av portot 2009 med att PTS inte motsatte sig Postens prishöjningar 2003 vilka byggde på samma principer. PTS förtydligar i detta sammanhang att ett godkännande av Postens prishöjningar 2003 gjordes med bakgrund av att PTS ännu inte hade gjort en grundligare genomgång av kostnadsbaseringen i Postens pristrappa. Idag har myndigheten en djupare kunskap om Postens kostnadsfördelning som ska ligga till grund för prissättningen på ovanstående porton. PTS kan således bedöma att Postens prissättning med multiplar inte är förenlig med pristaksbestämmelsen. PTS har en viss förståelse för att Posten vill använda multiplar av 20 g portot för prissättningen av de högre viktklasserna eftersom detta dels torde vara en nödvändig förutsättning för en konsekvent användning av beloppslösa frimärken, dels utgör en lättbegriplig logik för frimärkskunderna. Myndigheten hyser emellertid inte samma förståelse för att portot alltid måste sättas i jämna kronor eller 50-öringar. Om den i det aktuella fallet föreslagna portohöjningen för 20 g i stället skulle vara 25 öre upp till 5,75 kr skulle också höjningarna i de högre viktklasserna rymmas inom tillgängligt utrymme. Detta skulle dock medföra att Posten vid beräkningen av prishöjningsutrymmet för 20 g portot inte kan utnyttja möjligheten att avrunda upp till närmaste 50-öring. Inte heller 9 Minnesanteckningar möte med Posten 2007-11-30, PTS, Dnr: 07-8520/32 bilaga 9. Post- och telestyrelsen 25

skulle det gå att köpa endast ett frimärke kontant utan att priset då skulle avrundas med 25 öre upp till 6 kronor. När det gäller det senare ifrågasätter PTS att detta numera skulle ha någon betydelse. Hur många köper idag endast ett frimärke och ingenting annat och varför ska just frimärket i så fall vara undantaget från de avrundningsregler som generellt tillämpas i handeln? Den osäkerhet som det faktum att PTS under liknande omständigheter godkände portohöjningarna 2003 kan ha medfört, talar enligt PTS mening för att portohöjningarna kan accepteras även denna gång. Detta trots att de strikt matematiskt inte kan anses rymmas inom tillgängligt utrymme. Nästa gång det blir aktuellt med prishöjningar kommer emellertid denna oklarhet inte att kunna åberopas. 4.1.2 Porto på 1:a klass porto betalt Myndigheten har i tidigare års pristaksgranskningar, konstaterat att portot på 1:a klass porto betalt 2005 höjdes utöver det utrymme som framgår av pristaksbestämmelserna. PTS har medgett att otydlighet från myndighetens sida har gett utrymme för denna tolkning 10. Höjningen utöver det tillåtna utrymmet har, såsom tidigare meddelats Posten, behandlats på samma sätt som en avrundning till närmast högre femtiotal öre. Utrymmet för en möjlig prisökning har således minskats med den del av höjningen som överstigit förändringen i konsumentprisindex. I Postens prishöjningar 2009 ingår en ökning av inrikes enstaka övernattförsändelser porto betalt 20 g från 4,18 kr till 4,34 kr, 100 g från 8,36 kr till 8,68 kr, 250 g från 16,72 kr till 17,36 kr och 500 gr från 25,08 kr till 26,04 kr. Enligt PTS beräkningar överstiger portohöjningen för samtliga viktklasser återigen den höjning som är tillåten enligt pristaksregleringen. I syfte att förstå hur Posten motiverar årets prisökning av porto betalt har PTS begärt in Postens beräkningsunderlag för granskning. Av denna granskning framkommer att Posten använt en matematiskt felaktig beräkningsmetod vid beräkningen av det s.k. balanserade utrymmet som ligger till grund för beräkningen av möjlig prishöjning. Därvid har Posten överskattat den möjliga höjningen. 10 Se brev till Posten per 20 oktober 2005 (dnr 05-12368/32, bilaga 1) där PTS förklarar myndighetens tolkning och tillämpning av pristaksbestämmelserna. I detta brev förtydligar PTS att porto betalt anses omfattas av ovan nämnda bestämmelser. Post- och telestyrelsen 26

PTS förutsätter att Posten framöver kommer avvakta prishöjningar för porto betalt till dess ett utrymme enligt pristaksbestämmelserna uppstår och då inte höjer priset med mer än det maximalt tillåtna beloppet. Vidare ska Posten rätta sin beräkningsmodell så att inte för stora prishöjningar sker på grund av felaktiga beräkningar. 4.1.3 Porto på 1:a klass franko inlämning brevlåda I Postens prishöjningar 2009 ingår en ökning av inrikes enstaka övernattförsändelser franko inlämning brevlåda 20 g från 4,08 kr till 4,24 kr, 100 g från 8,16 kr till 8,48 kr, 250 g från 16,32 kr till 16,96 kr och 500 gr från 24,48 kr till 25,44 kr. Enligt PTS beräkningar överstiger portohöjningen för samtliga viktklasser den höjning som är tillåten enligt pristaksregleringen. Enligt PTS beror höjningen utöver pristaket även i detta fall på Postens felaktiga beräkningsmodell. För franko inlämning brevlåda är dock Postens överskattade höjning för 2009 marginell, men hänsyn ska tas till det negativa utrymmet i kommande prishöjningar i likhet med vad som beskrivs för tjänsten porto betalt. 4.2 Sändningar År 2009 höjde Posten sitt listpris för brevsändningar första klass och ekonomi med 2,4 2,9 %. Detta var en större höjning än de föregående två åren, då den årliga prishöjningen varit 1,5 1,8 %. Listpriset kan jämföras med de priser som ges till Postens storkunder såsom staten. De statliga priserna anges i det ramavtal som löper mellan Posten och staten 11. För en osorterad 1:a klass brevsändning riks om 500 brev à 20 gram gav ramavtalet 2009 en individuell rabatt på 4,6 %. För en sorterad 1:a klass brevsändning riks om 10 000 brev à 20 gram gav ramavtalet en rabatt på 3,5 %. Rabatten blir dock successivt större ju större brevsändningen är. 4.3 Lokalpost I och med Postens portohöjning har de flesta av de små lokala postoperatörerna sett ett utrymme för att höja sina priser. En genomgång av de lokala postoperatörernas porton för år 2009 visar att prissättningen varierar kraftigt, detta gäller både A- och B-post. Lokalportot för ett 20-grams A-brev varierar mellan 3,50 och 5,80 kronor inklusive moms och variationerna synes inte ha någon koppling till var i landet postoperatörerna verkar. Det 11 Dnr 132540015-06/21. Giltighetstid 2007-04-11 2011-03-31. Post- och telestyrelsen 27

genomsnittliga lokalportot för 2009, beräknat på 20 lokala postoperatörers priser, uppgick till 4,49 kronor vilket utgör en ökning med 9,4 % jämfört med 2008. Under perioden 1999 2009 har lokalpostföretagens porto i genomsnitt stigit ca 40 %. Jämfört med Postens rikspris för enstaka 1:a klassbrev (6,00 kr) var det genomsnittliga lokalportot 1,51 kronor lägre, eller drygt 25 % lägre. Prisskillnaden mellan Postens enstaka 1:a klassbrev och de lokala operatörernas porton har varit relativt konstant under perioden 1999-2009. 4.4 Postpaket, Företagspaket och Hempaket PTS har gjort en genomgång av pris- och villkorsändringarna gällande Postens kontantbetalda pakettjänster under 2009. Prishöjningar gjordes på dessa tjänster den 1 januari 2009. Priset för pakettjänsten Postpaket har enligt bruttoprislistan för kontantbetalande kunder höjts med mellan 3,5 och 4,9 % beroende på viktklass. Kontantpriset för tjänsten Företagspaketet höjdes med mellan 4,5 och 5,7 %. Nettoprislistan för avtalskunder har också studerats för samma period. Höjningar av priset för Företagspaketet och Postpaketet har för dessa kunder gjorts med c:a 5 % i samtliga viktklasser. Därutöver förekommer det individuella prisjusteringar för kunder med avtal som PTS inte närmare tagit del av. Från och med 1 januari 2009 betalade en kontantkund 150 kronor för att skicka ett trekilos Postpaket vilket är 18 % mer än vad en avtalskund betalade för samma tjänst beräknat på verklig vikt. Det är dock inte alltid lika fördelaktigt att vara avtalskund eftersom portot beräknas på den högsta av den verkliga och den volymbaserade vikten. Det beror på att den volymbaserade viktberäkningen baseras på en schablonvikt på 280 kg per kubikmeter. Priset för tjänsten Hempaket har i genomsnitt ökat med ca 5 % för kontantbetalande kunder och lika mycket för avtalskunder jämfört med 2008. Efter prisökningen betalade en kontantkund 290 kr för ett paket med vikten 3 kg vilket är 11 % högre än för motsvarande tjänst för avtalskunder. 4.5 Befolkningens bedömning av prisnivån Av PTS post- och betaltjänstundersökning 2010 (rapport Befolkningens användning av post- och betaltjänster 2010; PTS-ER-2010:6) framgår att befolkningen anser att Postens brevtjänster är mer prisvärda än Postens Post- och telestyrelsen 28

pakettjänster. 71 % uppger att de tycker det är prisvärt att skicka brev eller vykort, medan endast 51 % uppger att de tycker det är prisvärt att skicka paket eller tjocka (skrymmande) brev. I en tidigare rapport (Konsumentpriser för brev och paket, PTS-ER:2008-18) visade PTS att prisutvecklingen varit betydligt mer dramatisk på paket än på brev. Under perioden 1999-2008 ökade priset för ett inrikes postpaket upp till 3 kg med 84,1 %, medan portot för ett 20 g frimärkt brev ökade med 10 %. Denna stora historiska prisökning på paket synes ha fått ett tydligt genomslag i allmänhetens bedömning av prisvärdheten av de icke-prisreglerade pakettjänsterna i förhållande till de pristaksreglerade brevtjänsterna. Post- och telestyrelsen 29

5 Servicenivån i den samhällsomfattande tjänsten 5.1 Rikstäckande service Posten är enligt sina tillståndsvillkor skyldig att tillhandahålla en daglig och rikstäckande postservice. Denna service tillhandahålls genom brevbärare och ett nät av serviceställen som till övervägande del drivs genom ombud. 5.1.1 Hushåll utan femdagarsutdelning Enligt tillståndsvillkoren skall Posten tillhandahålla daglig service till alla hushåll, företag och organisationer. Alla mottagare skall i normalfallet ha tillgång till utdelning fem dagar i veckan. Undantag från den dagliga utdelningen har dock medgetts för ett antal avlägset belägna hushåll. Dessa får i stället sin post två till fyra dagar i veckan med postväska eller genom ordinarie brevbäring. Efter önskemål kan Posten acceptera att postlådorna placeras närmare bostaden än vad som anges i PTS allmänna råd (PTSFS 2008:6) men att mottagarna då avstår från daglig utdelning. De hushåll som väljer att frivilligt avstå från femdagarsutdelning ingår inte i underlaget. I början av 1990-talet uppgick antalet hushåll utan daglig utdelning till c.a. 1.600 för att i början av det nya decenniet pendla mellan 1.100 och 1.200 hushåll. År 2009 var enligt Postens uppgifter var drygt 950 hushåll undantagna femdagarsutdelning på grund av geografiska förhållanden, ett antal som varit tämligen oförändrat under senare år. Flertalet av dessa hushåll ligger i Norrlands inland men förekommer även i skärgårdsmiljöer som saknar regelbunden färjetrafik. Lantbrevbäringen är en viktig form av service för boende och företag utanför tätorterna. Postens nuvarande struktur för lantbrevbäringen och den policy som styr denna har i princip varit densamma sedan 1960-talet. Totalt betjänas knappt 777.000 hushåll och företag i Sverige av lantbrevbärare. Dessa mottagare är fördelade på knappt 2.200 lantbrevbärarlinjer. PTS utfärdade första gången 2005 allmänna råd för hur utdelningsservicen ska tillhandahållas inom ramen för den samhällsomfattande tjänsten. Dessa råd ändrades i vissa delar hösten 2008 (PTSFS 2008:6). Äldre och funktionshindrade har på vissa villkor rätt till utsträckt service som innebär att Post- och telestyrelsen 30