Sund konkurrens på framtidens mobiltelefonmarknad

Sund konkurrens på framtidens mobiltelefonmarknad En rapport från Post- och telestyrelsen Oktober 1999 Dnr 99-12662

Innehållsförteckning Sid nr 1 Uppdraget 1 2 Sammanfattning 2 3 Mobiltelemarknaden 5 3.1 Historik 5 3.2 Marknadens utveckling 7 3.2.1 Täckning 9 3.2.2 Konkurrenssituationen 10 3.2.3 Integration 10 3.2.4 Tidigare bedömningar 11 3.2.5 Abonnemangsformer 13 3.2.6 Prisutveckling 14 3.2.7 Mobil datakommunikation 17 3.2.8 Ny teknik i GSM 17 3.3 UMTS/ITM2000-marknaden 19 3.3.1 EU-beslutet 19 3.3.2 Marknadsvisionen 21 3.3.3 Framtidens marknadsaktörer 22 3.3.4 Begränsat antal mobilnät 23 3.3.5 Den framtida marknaden 23 3.3.6 Att skapa möjligheter 24 3.4 Slutsatser 25 4 Konkurrensfrämjande medel 27 4.1 Inledning 27 4.2 Vidtagna åtgärder och pågående arbete 28 4.2.1 Samarbetsprojekt mellan Post- och telestyrelsen, Konkurrensverket och Konsumentverket 28 4.2.2 Samtrafikpriser 29 4.3 Planerade åtgärder 30 4.3.1 Ytterligare åtgärder 30 4.3.2 Nummerportabilitet 32 4.3.3 Indirekt anslutning via prefix eller förval 34 4.4 Ytterligare alternativ 35 4.4.1 Nationell roaming 35 4.4.2 PTS förslag tillämpat endast på nya tillstånd (UMTS) 38

5 Jämförelse med andra länder 40 5.1 Finland 41 5.1.1 GSM 41 5.1.2 UMTS 41 5.2 Norge 42 5.2.1 GSM 42 5.2.2 UMTS 43 5.3 Danmark 43 5.3.1 GSM 43 5.3.2 UMTS 44 5.4 Storbritannien 45 5.4.1 GSM 45 5.4.2 UMTS 46 5.5 Tyskland 47 5.5.1 GSM 47 5.5.2 UMTS 48

1 1 Uppdraget Post- och telestyrelsen (PTS) har genom regeringsbeslut den 26 augusti 1999 fått i uppdrag att utreda vissa frågor kring mobiltelefonimarknaden. PTS skall i detta arbete samråda med Konkurrensverket och uppdraget skall redovisas senast den 1 oktober 1999. Uppdraget är givet mot bakgrund av det förslag till ändringar i telelagen som PTS lämnade till Regeringen i mars 1999. Förslaget innebär att vissa tillståndshavare genom tillståndsvillkor skulle kunna åläggas skyldighet att på begäran tillhandahålla nätkapacitet i nät för mobila teletjänster till andra. Uppdraget innefattar bedömning av den nuvarande och framtida mobiltelefonimarknaden. Vidare skall alternativa medel för att främja konkurrensen redovisas. Slutligen skall en internationell jämförelse göras. Så som PTS tolkat uppdraget ingår inte någon ytterligare analys av det tidigare lagda förslaget. För en utförlig beskrivning av detta hänvisas därför till tidigare skrivelser (dnr 99-4243). Med hänsyn till den begränsade tid som stått till förfogande har i huvudsak befintligt källmaterial använts. I detta arbete har PTS samrått med Konkurrensverket.

2 2 Sammanfattning Marknaden för mobila teletjänster har expanderat i en mycket snabb takt, både i Sverige och i andra länder, framför allt under 1990-talet. Samtidigt har den inom hela Europa varit föremål för stora regulatoriska förändringar. Dessa förändringar har genomförts samtidigt som marknaden har förändrats från i de flesta fall en statligt ägd operatör till flera, ofta privatägda. I Sverige har tillkom telelagen 1993 och har därefter vid ett flertal tillfällen förändrats och anpassats till utvecklingen på telemarknaden. Att det funnits behov av att se över såväl lagstiftning som tillståndsvillkor för operatörerna har varituppenbart. Även i fortsättningen förväntas mobiltelemarknaden ha en mycket hög tillväxttakt. Erfarenheten visar att det är mycket vanskligt att göra precisa prognoser när det gäller tillväxttakt och volymer. Klart är att mycket stora värden som kommer att hanteras inom mobilmarknaden. I synnerhet då olika former av tilläggs- och mervärdestjänster blir allt vanligare. En marknad för mobiltelefoni skiljer sig på ett avgörande sätt från andra marknader.den nuvarande mobiltelefonimarknaden domineras av tre aktörer: Telia Mobile AB, Tele2 AB och Europolitan AB. Dessa tre har givits ensamrätt inom det frekvensutrymme som är nödvändigt för att bygga GSM 900-nät. Utrymmet är begränsat och dessa tre fick sina tillstånd på ett tidigt stadium (1989-90). GSM-operatörerna har visat ett mycket begränsat intresse för att på frivillig väg avtala med nya aktörer om tillgång till GSM-näten. Detta har medfört att den naturliga begränsningen som finns vad gäller antalet nät har överförts även till marknaden för mobila teletjänster. På denna marknad finns dock ingen naturlig begränsning av motsvarande slag. Under förutsättning att andra aktörer får tillgång till näten kan ett mycket stort antal tjänsteföretag etablera sig. Prisjämförelser är svåra att få helt entydiga eftersom så mycket beror på exempelvis trafikmönster. Enligt PTS uppfattning kan marknaden och utvecklingen av priser beskrivas på följande sätt: små skillnader mellan operatörerna sinsemellan stabila priser över tiden högre priser i Sverige än i de närmast jämförbara länderna Stelacon har i sin marknadsöversikt för 1998/99 gjort bedömningen (om samtal från mobiltelefoner) att sänkningar på i genomsnitt 30 % på en treårsperiod är att förvänta under förutsättning

3 att marknadens oligopolbeteende bryts. För att åstadkomma ett sådant ändrat beteende krävs det enligt PTS uppfattning regulatoriska ingrepp. Utan regulatoriska åtgärder är risken stor att priserna på en integrerad nät- och teletjänstemarknaden för UMTS 1 kommer att utvecklas på ett liknande sätt som på GSM-marknaden. Utöver att nätoperatörerna även i detta fall kan antas vara obenägna att släppa in nya tillhandahållare av teletjänster, är det troligt att GSM-operatörerna kommer att ha en mycket stor fördel av sina redan etablerade GSM-nät. I sämsta fall finns i det scenariot inget företag som kommer att ta upp konkurrensen med de etablerade. Med ett mycket begränsat antal teleoperatörer ökar också risken för att även vissa innehållsleverantörer får svårt att kunna erbjuda sina tjänster. I synnerhet om betalning skall ske via teleräkningen kommer ett fåtal operatörer att ha ett mycket stort inflytande över vilket innehåll som är nåbart via deras nät. Vid sidan om tillståndsgivningen för UMTS planeras ett flertal åtgärder som redan nu har stöd i telelagen för att förbättra konkurrensen inom mobila teletjänster: Erbjuda ytterligare tillstånd för GSM-verksamhet Mobil nummerportabilitet för digital mobiltelefonitjänst Förval Den största osäkerhetsfaktorn när det gäller ytterligare GSM-tillstånd är om de förutsättningar som kan erbjudas är tillräckligt attraktiva för en ny operatör. Huvuddelen av det frekvensutrymme som kan erbjudas är av olika skäl mindre attraktivt än det som de befintliga GSM900- näten använder. Nummerportabilitet underlättar rörligheten mellan operatörerna, men kan endast indirekt bidra till att nya aktörer etableras. Det kan dock vara en positiv faktor för en nytillkommande operatör. Förval, liksom prefixval, ger möjlighet även för aktörer utan eget radioaccessnät att komma in på marknaden. Det kan dock bara omfatta vissa slag av utgående trafik. Priset för originering av samtalen jämfört med slutkundpriset torde vara avgörande för genomslaget. Ytterligare alternativ som kan övervägas är olika möjligheter för nya aktörer att få tillgång till de etablerade operatörernas nät. Till denna grupp hör nationell roaming och skyldighet att tillhanda 1 Universal Mobile Telecommunications System, tredje generationens mobilkommunikationsnät

4 hålla nätkapacitet (PTS förslag). Båda dessa åtgärder kräver ändringar i telelagen för att kunna genomföras på annat än frivillig basis. Nationell roaming kan användas för att ge nya nätoperatörer möjlighet att erbjuda täckning där man (ännu) inte byggt eget nät. Priser och andra villkor sätts regelmässigt så att det skall finnas incitament för att bygga eget nät. Om så är fallet är nationell roaming knappast en attraktiv lösning för den som p.g.a. frekvensbrist inte har möjlighet att välja det senare alternativet. Nationell roaming kan dock även ses som ett sätt att med hänsyn till samhällsekonomi och miljö begränsa antalet parallella nät utan att minska antalet aktiva operatörer. För att uppnå detta måste priserna för roamingen vara lägre. Införande av PTS förslag begränsat till nya tillstånd skulle formellt öppna UMTS-marknaden för fri etablering för tillhandahållare av teletjänster. Om nya operatörer inte får tillgång till GSMnäten är risken dock stor att ingen utanför GSM-operatörernas krets skulle finna en etablering som nätoperatör intressant. GSM-operatörerna skulle som en direkt följd av sitt nätinnehav ha ett stort övertag, även om vissa tillämpningar med mer begränsade krav på mobilitet skulle kunna erbjudas av andra. Under förutsättning att priset för roamingtjänsten sätts på ett rimligt sätt skulle en kombination av ovanstående två åtgärder kunna ge större utrymme för etablering av nya operatörer. Tillgången till GSM-näten, på det ena eller andra sättet, är av så stor betydelse vid tillståndsgivningen för UMTS att beslut om detta inte bör tas i efterskott. För att inte fördröja denna tillståndsgivningen är det angeläget med ett snart ställningstagande i dessa frågor. I det informationsutbyte som sker mellan myndigheterna i de olika länderna, kan konstateras att flertalet myndigheter uppmärksammat att marknadsförutsättningarna på mobiltelemarknaden inte medger den effektiva konkurrens som en avreglerad marknad skall syfta till. Detta medför i sin tur att olika aktiviteter för att ändra förutsättningar pågår. Många av de ovan beskrivna åtgärderna har därför antingen redan införts i lagstiftningen eller övervägs i samband med UMTS.

5 3 Mobiltelemarknaden 3.1 Historik Mobiltelemarknaden började med att manuella system introducerades i mitten av 50-talet. Dåvarande Televerket hade två system MTA som sedan följdes av MTB. Mellan åren 1965-1980 fanns det även ett antal privata operatörer som drev manuella system, dock i relativ liten omfattning. Televerket såg potentialen för ett nytt mobiltelesystem. De tidigare erfarenheterna talade för ett intresse speciellt från handel och industrin. På Skandinaviska telekonferensen 1969 lanserade Televerket idén att införa en gemensam skandinavisk standard för ett automatiskt mobilsystem. Förslaget mottogs positivt. En arbetsgrupp bildades, med namnet Nordisk Mobil Telefon grupp, för att försöka nå en gemensam standard i Skandinavien. Det första automatiska systemet för mobiltelefoni introducerades av Televerket när det nordiska mobiltelefonsystemet (NMT 450) togs i drift under hösten 1981, vilket 1986 kompletterades med NMT 900. Även Comvik AB hade ett konkurrerande analogt nät redan under 80-talet. Det var dock först i samband med att GSM 900-näten öppnades för trafik under hösten år 1992 som mobiltelemarknaden började utveckla sig till vad den är idag. Som framgår av det följande har det efter denna tidpunkt skett viktiga regulatoriska förändringar, inklusive införande av telelagen. Det torde också ha varit uppenbart att det kommer att finnas ett behov av att fortlöpande anpassa regelverket till den föränderliga telemarknaden för att de telepolitiska målen skall uppnås. För närvarande finns det tre aktiva mobilteleoperatörer i Sverige; Telia Mobile AB, Tele2 AB samt Europolitan AB. Dessa tre aktörer har, alla med början 1992, erbjudit kommersiella mobila telefonitjänster baserade på GSM900. De första tillstånden som operatörerna fick för att bedriva GSM-verksamhet i frekvensbandet 900 MHz tilldelades dock flera år tidigare och således innan telelagen infördes. Tillstånden utfärdades utifrån den då gällande radiolagen (1966:755). Ansvaret för frekvensfördelningen vid denna tidpunkt fanns hos dåvarande Frekvensförvaltningen inom Televerket. Frekvensförvaltningens uppgift var att anvisa frekvenser i samband med till

6 stånd enligt radiolagen under förutsättning att frekvenser fanns tillgängliga. Redan år 1989 ansökte dåvarande Televerket (Telia Mobile) och Comvik (Comviq/Tele2) om tillstånd för att använda radiosändare för GSM och erhöll detta. NordicTel (Europolitan) ansökte om tillstånd under år 1990 och efter ett beslut avregeringen blev fördelningen till slut en tredjedel var till Televerket, Comvik och NordicTel av det tillgängliga frekvensutrymmet. En av motiveringarna till att tre operatörer gavs tillstånd var att detta skulle ha en gynnsam effekt på konkurrenssituationen och marknadsutvecklingen. Efter tillkomsten av lagen om radiokommunikation (1993:599) och telelagen (1993:597) har tillståndsförfarandet ändrats. En förutsättning för att idag få frekvenser anvisade enligt lagen om radiokommunikation är att operatören först innehar eventuellt behövliga tillstånd enligt annan lagstiftning, i detta fall för tillhandahållande av mobila teletjänster enligt telelagen. När den nuvarande telelagen infördes den 1 juli 1993 fick de befintliga operatörerna fortsätta sin verksamhet. De var dock tvungna att söka tillstånd enligt telelagen, vilket de också erhöll. Den generella regeln är att en teleoperatörs tillstånd gäller för obegränsad tid. Ett undantag görs dock när det gäller tillstånd för mobila teletjänster som är tidsbegränsade. Tillstånd får förenas med villkor (15 telelagen). Detta innebär att tillståndshavaren, förutom telelagens regler, skall uppfylla de ytterligare krav som kommer till uttryck i tillståndsvillkoren. Dessa villkor skall vara tidsbegränsade (16 telelagen). Detta ger tillsynsmyndigheten möjlighet att anpassa villkoren efter nya förutsättningar på marknaden och gjorda erfarenheter. Operatörernas tillståndsvillkor avseende tillhandahållande av mobila teletjänster formulerades i april 1995 (GSM1800 1996). Tillstånden som sådana löper ut vid utgången av år 2004 för GSM900 och NMT respektive 2005 för GSM1800. Samtliga villkor i dessa tillstånd löper dock ut den 31 december 1999 och kan därefter omprövas. Den möjlighet tillståndsmyndigheten har att ompröva villkoren har operatörerna varit medvetna om sedan tillstånden meddelades. I operatörernas tillståndsvillkor står följande: Av bl.a. telelagens förarbeten framgår att utvecklingen inom teleområdet är mycket snabb i fråga om nya tekniska lösningar och nya tjänster. Vidare framgår att den nuvarande telepolitiska inriktningen beslutats i en marknadssituation som kommer att vara annorlunda inom några år. För att kunna tillgodose de telepolitiska målsättningarna på ett ändamålsenligt sätt bör Postoch telestyrelsen därför ha en möjlighet att ompröva villkoren senast vid utgången av år 1999.

7 Som nämnts ovan har också samtliga tre GSM-operatörer tillstånd för, och bedriver verksamhet inom, frekvensbandet 1800 MHz. Ytterligare ett företag innehar licens för tillhandahållande av mobila teletjänster baserade på GSM 1800, nämligen Tele8 Kontakt AB som ägs av fastnätsoperatören Telenordia AB. Detta företag har dock ännu inte börjat utnyttja de tilldelade frekvenserna för kommersiella tjänster. Vad avser NMT 450 och NMT 900 så finns det för närvarande enbart en aktiv operatör; Telia Mobile AB. Telia har dock beslutat att lägga ner NMT 900-nätet per den 31 december 2000. 3.2 Marknadens utveckling Under den senaste femårsperioden har marknadens efterfrågan på mobiltelefonitjänster haft en mycket stark tillväxt och enligt mobilteleoperatörerna fanns det vid halvårsskiftet 1999 drygt 4,6 miljoner mobilteleabonnemang i Sverige. Utifrån hela Sveriges befolkningsantal motsvarar detta en penetrationsgrad på över 50%. Då vi idag vet att det finns individer som har fler än ett abonnemang samt abonnemang som inte är knutet till en särskild individ så är inte detta ett korrekt mått av abonnemangens spridning bland den svenska befolkning. I en undersökning som företaget SKOP genomfört i augusti 1999 för Post- och telestyrelsens räkning uppgick penetrationsgraden till 63% bland individer i åldern 16-74 år.

8 Totalt antal abonnemang per operatör Antal abonnemang 5 000 000 4 500 000 4 000 000 3 500 000 3 000 000 2 500 000 2 000 000 1 500 000 1 000 000 5% 10% 16% Europolitan AB Tele2/Comviq Telia Mobile AB (GSM) Telia Mobile AB (NMT) 7% 21% 23% 11% 19% 33% 13% 26% 37% 15% 31% 42% 16% 32,5% 51,5% 500 000 0 69% 49% 37% 24% 12% 1994-12-31 1995-12-31 1996-12-31 1997-12-31 1998-12-31 1999-06-30 Bild 1: Utvecklingen antalet abonnemang NMT och GSM, under perioden 1994-1998 I bild 1 illustreras utvecklingen av totala antalet abonnemang som registrerats inklusive respektive mobilteleoperatörs andel av antalet under åren 1994 till och med första halvåret 1999. Då uppgifter om antalet NMT-abonnemang per den sista juni 1999 saknas vill vi observera läsaren på att Telias andel är beräknad på den totala summan av antalet abonnemang för NMT och GSM. Under perioden har det varit en konstant kraftig tillväxt på marknaden där det totala antalet abonnemang ökat med över 200% (motsvarande drygt 3 000 000 fler abonnemang). Med en ökning av ca 500.000 abonnemang under första halvåret 1999 är tillväxten antalsmässigt i nivå med föregående år. Trenden är att Telias andel av det totala antalet abonnemang minskar, från 85% av den totala marknaden 1994 till 51,5% vid utgången av första halvåret 1999. Därefter följer Tele2/Comviq på 32,5% och Europolitan med en andel på 16%. En bidragande orsak till den fortsatt positiva marknadsutvecklingen är förekomsten av kontantkorts-försäljning som lanserades under 1997. För närvarande utgör förbetalda SIM-kort (kontantkort) 34% av det totala antalet abonnemang, vilket motsvarar drygt 1,5 miljoner kontantkort.

9 Tabell 1: Intäkter för mobila teletjänster, inklusive samtrafikintäkter, samt de tre mobiloperatörernas respektive marknadsandelar under åren 1994-1998. Intäkter [mkr] 1994 1995 1996 1997 1998 Telia Mobile AB 5 229 6 465 7 210 8 001 8 979 Tele2/Comviq 397 1 061 1 584 2 095 2 958 Europolitan AB 271 665 1 302 2 101 3 150 Totalt 5 897 8 191 10 096 12 197 15 087 Marknadsandelar 1994 1995 1996 1997 1998 Telia Mobile AB 88% 79% 71% 66% 60% Tele2/Comviq 7% 13% 16% 17% 19% Europolitan AB 5% 8% 13% 17% 21% I ovanstående tabell finns marknadens omsättning samt operatörernas respektive marknadsandelar presenterat under åren 1994-1998. Samtrafikintäkter är inkluderade då vår bedömning är att dessa bör ingå då vi skall ge en bild av hur marknaden och operatörerna har utvecklats. Huvuddelen av samtrafikintäkterna kommer från fastnätsoperatörer. En mindre del utgör samtrafikavgifter mobiloperatörerna emellan, och i denna del innebär beloppen i tabellen en viss dubbelräkning. Avvikelserna är dock relativt små och påverkar inte nämnvärt den allmänna bilden. Storleken på samtrafikintäkterna skiljer sig mellan operatörerna. Vi kan konstatera att marknaden nästan tredubblats under perioden, med en stadig tillväxt över åren. En viss avtagande tillväxttakt kan dock konstateras för det senaste halvåret. Under åren har mobilteleoperatörerna gjort stora investeringar i sin nätinfrastruktur. Utifrån uppgifter från årsredovisningar så överstiger dessa investeringar 15 miljarder kr under åren 1992-1998. Till följd av de stora investeringarna redovisade Europolitan positivt resultat först 1996 och Tele2/Comviq 1997. 3.2.1 Täckning Utifrån en undersökning som genomfördes av Öhrlings Pricewaterhouse Coopers under hösten 1998 framkom att operatörernas infrastruktur täcker en mycket stor del av Sveriges befolkning. Enligt denna undersökning når Telia ca 99% av Sveriges befolkning medan Europolitan och Comviq var och en täcker ca 96%. Den geografiska täckningen uppgick vid denna tidpunkt för Telia till 80-90% medan Europolitan och Comviq hade en täckning på ca 40-60%. De egna mo Korrigering införd 3/11 1999

10 biltelenäten används till övervägande del enbart för den egna verksamheten och ingen operatör har visat något stort intresse för att frångå denna strategi. 3.2.2 Konkurrenssituationen Inledningsvis hade de tre operatörerna tydliga profiler där Comviq först och främst riktade sig mot privatmarknaden, Europolitan mot företagskunder och privatpersoner som ringde i relativt höga volymer och Telia som vände sig till hela marknaden. Dessa profiler finns kvar men i takt med att marknaden mognat och att mobiltelefoni blivit en massmarknadsprodukt har också gränserna mellan operatörernas profiler blivit allt svårare att dra. Jämför vi operatörernas utbud är de i stort sett överensstämmande med varandra vad gäller t ex abonnemangsformer, antal abonnemang och tilläggstjänster. Vid det tillfälle som operatörerna började erbjuda kommersiella tjänster på GSM-marknaden var dock situationen annorlunda. Dåvarande Televerket som erbjöd mobila teletjänster redan under 1950-talet hade en lång erfarenhet, Comvik hade en viss erfarenhet genom att dels ha erbjudit analoga mobiltelefonitjänster sedan år 1981, dels genom att ägarna Kinnevik erbjudit mobila teletjänster i USA genom bolaget Millicom. Europolitans erfarenhet var dock betydligtmindre, då de inte tidigare erbjudit mobila teletjänster i Sverige. Viss erfarenhet kunde de hämta via delägarna Vodafone som erbjudit dessa tjänster i England. Det var således stor skillnad i utgångsläget för kommersiell framgång där operatörerna befann sig i mycket olika fas. Trots denna skillnad har dock de tre operatörerna lyckats mycket bra på den svenska marknaden. Effektiv konkurrens bör rimligtvis medföra att priserna sjunker till en effektiv nivå samtidigt som det uppmuntrar utvecklingen av nya produkter och tjänster. Den likartade prissättningen, de relativt stabila prisnivåerna samt operatörernas resultatutveckling tyder på att konkurrensen inte fungerar effektivt. En, ur ett konkurrensperspektiv, bättre fungerande marknad skulle sannolikt medföra prissänkningar då allt tyder på att det finns utrymme för detta. 3.2.3 Integration Mobiltelemarknaden har i stor utsträckning utvecklats som en enskild marknad där fördelen av mobilitet varit den avgörande faktorn för framgång. Mobiltelefoni har således varit ett komple

11 ment till den fasta telefonin. Det är först under de senaste två till tre åren som diskussionen om en integration och substitution mellan fast och mobil telefoni tagit fart. Än så länge har den lägre kvaliteten och den höga prissättningen på mobiltelefonitjänster medfört att någon nämnvärd substitution inte ägt rum. Den närhet som ligger mellan fasta teletjänster, Internettjänster och mobila teletjänster har dock medfört att kunderna, framförallt på företagssidan, ser fördelar med att kunna få köpa dessa tjänster i paket. De har mycket att vinna på denna möjlighet genom lägre priser, integrerade tjänster och resursvinster genom att ha kontakt med färre tjänsteleverantörer. Denna integration har ännu inte slagit igenom i så stor utsträckning bland operatörerna. För närvarande är det endast Tele2 och Telia som både fungerar som fastnäts- och mobiloperatörer. Övriga fastnätsoperatörer kan inte på egen hand erbjuda mobila teletjänster då de inte har eget nät. De måste komma överens med en mobiloperatör om att samarbeta för att kunna konkurrera med ett jämförbart utbud. De är således först och främst beroende av mobiloperatörernas vilja att samarbeta i någon form och därefter skall bägge parter komma överens om villkoren för detta. Såvitt känt finns endast ett avtal om upplåtelse av radioaccessnätet på den svenska telemarknaden mellan Tele 1 Europe och Telia. I övrigt förekommer samarbete vid t ex anbudsgivning. I princip kan vem som helst skaffa en telefonstation/nod och, genom samtrafik, erbjuda fast telefoni. För den som vill bli mobiloperatör råder inte samma etableringsfrihet. 3.2.4 Tidigare bedömningar Ett flertal prognoser och bedömningar har genomförts avseende mobiltelefonimarknaden. I första hand har man försökt uppskatta antalet abonnenter. Utvecklingen på marknaden har varit mycket positiv och överstigit i stort alla prognoser som gjorts. Bland annat har operatörerna själva gjort bedömningar av hur den svenska marknaden skulle utvecklas. Redan i Telia Mobiles årsredovisning för 1995 görs bedömningen att nio av tio kommer att ha personlig ficktelefon år 2000, vilket man också arbetat för att uppnå. Där uppges också att priserna på att ringa mobilt lär sjunka ytterligare. Man gjorde också bedömningar om att lokal mobil telefoni skulle slå igenom, något som dock inte har skett. Detta understryker betydelsen av

12 att ha tillgång till nationell infrastruktur i utformningen av mobila teletjänster, då detta är syftet med mobiliteten. I samband med sin börsintroduktion gjorde NordicTel Holdings AB (Europolitan) i april 1994 bedömningen att det genomsnittliga antalet abonnenter till deras nät skulle uppgå till 100.000 st år 1996. Det faktiska värdet blev 281.000 st. I samma rapport gjordes en uppskattning på att antalet GSM-abonnenter skulle växa till över 350.000 vid utgången av 1995 för att sedan öka till över en miljon vid utgången av 1998. Detta kan jämföras med att antalet GSM-abonnenter översteg en miljon redan vid utgången av 1995 och vid utgången av 1998 till ca 3,6 miljoner abonnemang. Ett positivt resultat väntades under 1996, vilket också redovisade detta år. Även internationella marknadsanalytiker har haft motsvarande prognosticeringsproblem. I en rapport som konsultföretaget Analysys/Intercai utfört för Kommissionen den 12 februari 1997 beskrivs fyra tänkbara scenarier för tillväxten på mobilmarknaden inom EU, vad gäller antal abonnenter, för åren 2000 och 2005. I de två mest positiva scenarierna för 2005 spådde analytikerna att antalet abonnenter inom EU skulle ligga mellan 120-140 miljoner. Om man ser till den faktiska utvecklingen börjar vi redan idag, 1999, närma oss dessa nivåer. Den slutsats man kan dra är att det är mycket vanskligt att göra prognoser över mobiltelemarknadens utveckling. Man bör därför förhålla sig kritisk till prognoser om såväl ökning som minskad ökningstakt på mobiltelefonimarknaden.

13 Antal mobilabonnenter inom EU 1993-april 1999 Källa: European Union Mobile Communications RTD, 1999-06-12 3.2.5 Abonnemangsformer En kund kan idag välja mellan över 25 olika abonnemangsformer hos de tre olika operatörerna. De olika abonnemangsformerna skiljer sig från varandra vad avser inträdesavgift, fast kostnad, minutpris (olika mellan högtrafik och lågtrafik), rabattsatser etc. Det är mycket svårt för en konsument att få en överskådlig bild över hur dessa skiljer sig från varandra och vilken form som är bäst för just dennes ringande. Operatörernas motivering till det stora antalet abonnemangsformer är att de anpassat utformningen för olika kundsegment. För en privatkund som ringer relativt få minuter under kvällar och helger finns en prisplan medan en annan prisplan är anpassad för den egna företagaren som ringer relativt mycket och då främst på dagtid. Det som är anmärkningsvärt är dock att vid en närmare granskning av dessa abonnemangsformer är de inbördes skillnaderna mellan operatörernas utbud väldigt små varför incitamenten för att byta operatör också är små. För många abonnemang är avtalsbindningstiden lång och fasta kostnader tas ut under denna tid vilket liksom inträdesavgifter vid tecknandet av nya abonnemang också bidrar till att minska benägenheten att byta operatör. I avsaknad av införd nummerportabilitet måste man även byta sitt mobiltelefonnummer.

14 Ett tydligt exempel på de likartade erbjudandena från operatörerna är de idag så populära kontantkorten: Mobitel Refill Europolitan Easy Comviq Kontant Startpaket 350 kr 350 kr 350 kr Samtalstid i startpaket 250 kr 250 kr 250 kr Minutpris i eget nät (högtrafik) 6 kr* 6 kr 5,5 kr Minutpris i eget nät (lågtrafik) 2 kr* 2 kr 2 kr Minutpris i annat nät (högtrafik) 6 kr* 6 kr 5,5 kr Minutpris i annat nät (lågtrafik) 2 kr* 3 kr 2 kr Obs samtliga priser är inklusive moms * I Telias samtalspriser tillkommer en öppningsavgift på 40 öre per samtal 3.2.6 Prisutveckling Mobiltelefonimarknaden i Sverige är i princip en oligopolmarknad med tre väletablerade aktörer som inte upplever något direkt hot från nya företag som vill etablera sig på marknaden. Operatörerna är vertikalt integrerade och fungerar både som nätoperatörer och tjänsteleverantörer. Dessa marknadsförutsättningar har gjort att det har etablerats en hög prisnivå på marknaden där mobiloperatörernas prissättning inte skiljer sig nämnvärt från varandra. Den snabba tillväxt som varit på marknaden i kombination med att operatörerna redovisat mycket höga positiva resultat tyder på att det skulle finnas utrymme för prissänkningar och större variation mellan operatörerna om konkurrensen var effektiv. Incitamenten för att sänka priserna saknas. Det som främst gjort att rådande konkurrensförutsättningar ifrågasatts har varit den mycket höga prissättningen samt den nästan obefintliga förändringen som varit på priset för samtal från mobiltelefoner. Listpriserna för privat abonnenter har varit mer eller mindre oförändrade sedan 1995. Anmärkningsvärt är att Telia med början i slutet av 1997 införde inträdesavgifter för sina privatabonnemang samtidigt som minutpriserna förblev oförändrade, vilket innebär en prishöjning. Från den 1 oktober 1999 förlänger Telia även högtrafiksperioden från 8:00-18:00 till 07:00-19:00 för de abonnemangsformer som ej är refillkort, vilket även detta kan betraktas som en prishöjning. Europolitan förändrade sina abonnemangsformer inför 1999 och införde också de en inträdesavgift för sina privatabonnemang. En sammanställning över de tre mobiloperatörernas listpriser under åren 1995-99 för privatabonnemang återfinns nedan.

15 De tre mobiloperatörernas listpriser för privatabonnemang under tiden 1995-99 Tabell 1 COMVIQ 1995 1996 1997 1998 1999 Abonnemang Privat Privat Privat Privat Privat Inträdesavgift 199,00 199,00 199,00 199,00 199,00 Månadsavgift Samtalsavgift (högtrafik) 5,50 5,50 5,50 5,50 5,50 Samtalsavgift (lågtrafik 1) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Samtalsavgift (lågtrafik 2) 1,00 1,00 1,00 1,00 1,00 Samtalsavg till andra (högtrafik) 5,50 5,50 5,50 5,50 5,50 Samtalsavg till andra (lågtrafik) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Europolitan 1995 1996 1997 1998 1999 Abonnemang Eurolite Privat Privat Privat Privat privat Medel Inträdesavgift 250,00 Månadsavgift 100,00 Samtalsavgift (högtrafik) 6,00 6,00 6,00 6,00 4,50 Samtalsavgift (lågtrafik 1) 2,00 2,00 2,00 2,00 0,75 Samtalsavgift (lågtrafik 2) 2,00 2,00 2,00 2,00 0,75 Samtalsavg till andra (högtrafik) 6,00 6,00 6,00 6,00 4,50 Samtalsavg till andra (lågtrafik) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Telia 1995 1996 1997 1998 1999 Abonnemang Telia Pott GSM Privat GSM Mobitel MobitelPo tt Privat Pott Inträdesavgift 250,00 250,00 Månadsavgift Samtalsavgift (högtrafik) 6,00 6,00 6,00 6,00 6,00 Samtalsavgift (lågtrafik 1) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Samtalsavgift (lågtrafik 2) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Samtalsavg till andra (högtrafik) 6,00 6,00 6,00 6,00 6,00 Samtalsavg till andra (lågtrafik) 2,00 2,00 2,00 2,00 2,00 Öppningsavgift 0,40 0,40 0,40 Priser inkl. moms Vissa abonnemangsformer har upphört och då redovisas priser för liknande abonnemang. Månadsavgifter för abonnemangsform där hela månadsavgiften kan användas att ringa för anges ej i jämförelsen Källa: Operatörernas prislistor En prisjämförelse mellan de nordiska länderna visar tydligt att de svenska priserna för mobiltelefoni ligger betydligt högre än i våra grannländer. Den nordiska länderna har alla en hög penetrationsgrad och flera av dem har likartade förhållanden vad gäller geografi och befolkningstäthet. I de andra nordiska länderna har det ökande antalet abonnenter inneburit att priserna för mobiltelefoni sjunkit, i Sverige har de som tidigare nämnts i princip varit oförändrade sedan 1995. En närmare beskrivning av mobilmarknaden i Norge, Danmark och Finland återfinns i avsnittet med internationella jämförelser.

16 GSM-priser i Norden 2000 1800 1600 1400 US$ / år 1200 1000 800 Rörlig Fast 600 400 200 0 Denmark, Tele Mobil, Privat Plus Finland, Sonera, Classic Iceland, PTT, Standard Norway, Telenor, Primaer Sweden, Telia, Pott Sweden, Telia, Volym 900 800 700 600 US$ / år 500 400 Rörligt Fast 300 200 100 0 Denmark, Tele Mobil, Privat Plus Finland, Sonera, Classic Iceland, PTT, Standard Norway, Telenor, Primaer Sweden, Telia, Pott Sweden, Telia, Volym Källa: Eurodata, T-basket respektive Residential basket, augusti 1999 Kostnaderna är sammanvägda i två olika användarkorgar under ett års tid. Korgen är baserad på fasta och rörliga kostnader. Kostnaderna jämförs genom Köpkraftsparitet (PPP, Purchasing Power Parities). Priserna är exklusive moms. Eftersom de svenska operatörerna har en likartad prissättning så kan Telias priser anses vara representativa för den svenska marknaden.

17 3.2.7 Mobil datakommunikation GSM-näten används idag även för datakommunikationstjänster. Cirka 4 % av trafiken utgörs av datakommunikation. Även om siffran i sig inte är imponerande skall man komma ihåg att denna andel kan översättas i att 150.000 abonnenter använder sin mobiltelefon lika mycket för data som den genomsnittliga abonnenten använder sin telefon för tal. Dagens överföringshastighet på 9,6 kbit/s innebär en praktisk begränsning av de datakommunikationstjänster som används mobilt. Smalbandig kommunikation såsom e-post kan fungera tillfredsställande, medan funktioner som filöverföring och informationshämtning på Internet är starkt begränsad. En tjänst som tidigt fanns med i GSM, men som länge inte nådde någon större framgång är användarinmatad SMS 2. De senaste 1-2 åren har dock användningen tagit fart och SMS-trafiken har flerdubblats. Branschen anger att antalet inskrivna SMS idag motsvarar att 10% av mobilanvändarna, eller 400.000 personer, skickar eller får ett SMS 3 per dag. Mobil datakommunikation, d.v.s. att använda mobiltelefoninäten för annat än tal, är med andra ord idag en realitet med icke ringa omfattning. 3.2.8 Ny Teknik i GSM Utvecklingen från dagens överföringshastighet på 9,6 kbit/s till morgondagens UMTS-nät med möjlig kapacitet upp till 2 Mbit/s kommer att gå i etapper genom att uppgradera GSM. Det finns för närvarande ett antal möjliga tekniker som utvecklas för att uppgradera datahastigheten. HSCSD (High Speed Circuit Switch Data Technology) är en ny teknik för att öka kapaciteten för kretskopplad överföring som under 1999 2000 kommer att introduceras på marknaden. Under år 2000 planeras den paketförmedlade tekniken GPRS ( General Packet Radio Service) att kunna användas och 2001 beräknas EDGE (Enhanced Data Rates for GSM Evolution) att introduceras HSCSD tekniken medger en ökning av överföringshastigheten på GSM-nätet genom att mjukvaran uppdateras i basstationerna. Kapacitetsökningen sker i huvudsak genom att fler kanaler används för överföring, vilket praktiskt kan begränsa den maximala 2 Short Message Service, textmedelande om maximalt 160 tecken 3 Vi räknar då inte de SMS som genereras i systemen tex. för notifiering om väntande talsvarsmeddelanden.

18 överföringskapaciteten. För närvarande används en tal kanal med kapacitet på 9,6 kbit/s för att överföra data men med den nya tekniken utökas kapaciteten för en talkanal till 14,4kbit/s. Dessutom kommer användare kunna använda fler kanaler tillsammans vilket möjliggör högre kapacitet. Europolitan informerade den tredje september att de som första operatör i världen kan erbjuda en hastighet av 43,2 kbit/s. Flaskhalsen är dock att det för närvarande bara finns terminaler som stödjer 14,4 kbit/s. Konsumenterna får möjlighet att utnyttja den högre kapaciteten senare i höst när nya modeller väntas komma som stödjer 43,2 kbit/s. Detta alternativ är relativt dyrt för användaren p.g.a. att man hela tiden har en uppkopplad förbindelse på precis samma sätt som vid ett telefonsamtal. GPRS som är nästa steg kommer efterhand att erbjuda en överföringshastighet på upp till 115 kbit/s. Förändringen jämfört med de tidigare teknikerna är att GPRS använder sig av paketförmedlad överföring, en teknik som ger ett effektivt utnyttjande av radioresurser för burstig datatrafik genom att flera användare kan dela på en tidlucka. Detta innebär att man alltid kan vara uppkopplad utan att några tidluckor allokeras. På så sätt slipper man de långa uppkopplingstiderna och inloggningsförfarandet. Många menar att införandet av GPRS ger möjlighet för marknaden att kraftigt expandera eftersom tekniken ger möjlighet till att utnyttja datatjänster till en lägre kostnad. En viktig fördel är tåligheten mot störningar i radioförbindelsen. Dagens kretskopplade förbindelser kopplar ner samtalet även vid korta avbrott i radioförbindelsen. En ytterligare fördel med GPRS är att Internet-tjänster som utnyttjar TCP/IP-protokollet kan användas. Nästa utvecklingssteg kallas EDGE och innebär att man för in en ny form av modulation av radiosignalen. Härmed kan den maximala överföringshastigheten flerdubblas, både för krets- och paketkopplade tjänster. En överföringshastighet på upp till 384 kbit/s nämns ofta. Liksom de tidigare teknikerna kommer EDGE att finnas tillgängligt för GSM-operatörer. Som en konsekvens av den begränsade geografiska utbyggnad som inledningsvis kommer att ske för UMTS är det sannolikt att de flesta bandbreddshöjande utvecklingsstegen i GSM kommer att implementeras i stora delar av näten. Dessa tekniker möjliggör att nya och snabbare tjänster kan erbjudas mobilt. HSCSD tillsammans med WAP (Wireless Application Protocol) är det första steget till mer avancerade mobila datakommunikationstjänster. Den förbättrade överföringshastigheten innebär att mobila

19 datakommunikationstjänster blir mer attraktiva för användarna. När GPRS integreras i de mobila näten utökas överföringshastigheten ytterligare vilket höjer kvaliteten på tjänsterna och även utökar det möjliga utbudet. Dessutom möjliggör GPRS-tekniken tjänster som kräver ständig uppkoppling. Dessa tjänster är möjliga genom att användaren hela tiden kan vara uppkopplade utan att detta belastar nätet eftersom packetkopplad datakommunikation endast använder en radiokanal när information sänds eller tas emot i motsatts mot kretskopplad datakommunikation som även belastar nätet när information inte överförs. Införandet av GPRS kommer att medföra behov av en ny betalningsstruktur. I dag betalar den mobila användaren för hur lång tid uppkoppling sker till mobilnätet. Eftersom GPRS tekniken ger möjlighet att vara uppkopplad utan att belasta nätet kommer troligen användaren att betala för utnyttjad kapacitet. Ovanstående utvecklingssteg är, till skillnad från UMTS, en ren utveckling av GSM-näten. Bland annat används samma frekvensband som i dagens GSM. Tjänsteinnehållet blir begränsat i förhållande till UMTS men täckningen kommer antagligen att vara större under överskådlig tid. En trolig utveckling är en utbyggnad av UMTS som täcker de mest tät befolkade områden medan GPRS står för täckningen där efterfrågan är mindre. Med kombinerade terminaler (GSM/UMTS) kan en kombinerad tjänst erbjudas av den som har tillgång till båda sorternas nät. 3.3 UMTS/IMT2000-marknaden Inom Internationella Teleunionen (ITU) har arbete pågått sedan slutet på 1980-talet med ett system för framtida mobilkommunikation. Utgångspunkten var att det skulle finnas möjlighet att använda samma system (i någon mening) i hela världen. Från början spelade telefonitjänsten en avgörande roll, men senare har fokus förskjutits mot ett större inslag av datakommunikationstjänster, i synnerhet vad gäller mogna mobiltelemarknader. Inom ITU har denna process fortsatt parallellt med ett mer formellt standardiseringsarbete i olika organisationer världen över. IMT- 2000 är det namn som används inom ITU numera, medan UMTS är den vanligaste beteckningen inom Europa. Även i denna rapport används begreppen mer eller mindre synonymt. 3.3.1 EU-beslutet EU-beslutet om samordnat införande av ett system för mobil- och trådlös kommunikation (UMTS) av tredje generationen inom gemenskapen (128/1999/EG) antogs den 14 december 1998.

20 Bakgrunden till EU-beslutet framgår av beslutets ingress (4): En ny generation nyskapande system behöver utvecklas för att tillhandahålla trådlösa bredbandiga multimedietjänster, inklusive tjänster som tillhandahålls på Internet och andra tjänster som är baserade på Internetprotokollet (TCP/IP), för att tillhandahålla flexibla och individualiserade tjänster samt för att stödja högkapacitetsöverföring av data, vilka samtliga kombinerar användning av markbundna fasta och mobila komponenter och satellitkomponenter......det är nödvändigt att säkerställa snabb tillgång till marknaden för global täckning med omärkliga övergångar och låga kostnader samt ett utbud av nyskapande tjänster genom en tillräcklig grad av konkurrens. Hur detta skall kunna åstadkommas framgår av ingressen (10): De organisationer som tillhandahåller UMTS-nät och UMTS-tjänster via sådana nät bör kunna gå in på marknaden utan onödiga hinder eller alltför höga avgifter för att möjliggöra en dynamisk marknad med ett brett konkurrenskraftigt utbud av tjänster. samt av ingressen (11):...bör individuella tillstånd begränsas till inrättande och/eller drift av UMTS-nät,... Syftet med beslutet framgår av artikel 1: Syftet med detta beslut skall vara att underlätta snabbt och samordnat införande av kompatibla UMTS-nät och UMTS-tjänster i gemenskapen på grundval av principerna för den inre marknaden och i enlighet med kommersiell efterfrågan. Det bör särskilt noteras att man i beslutstexten noga skiljer på UMTS-tjänster och drift av/investeringar i UMTS-nät. Mot bakgrund av formuleringarna i EU-beslutet, har PTS beredningsarbete inför genomförandet av beslutet i Sverige koncentrerats på att skapa goda förutsättningar för att åstadkomma en

21 dynamisk framtida tjänstemarknad. Grunden för denna framtida tjänstemarknad ligger i etableringen av, och regleringen kring, mobiltelenät. Beredningen inom EU av förslaget till EU-beslut om UMTS-tjänster har inom PTS legat till grund för en fördjupad analys av de problemställningar som är relaterade till beslutets genomförande. En motsvarande analys hade med all säkerhet förr eller senare gjorts ändå, initierad av framväxten av nya innehållsleverantörer som sökt tillträde till marknaden. Det hade då troligen varit för sent för att myndighetsåtgärder skulle ha någon avgörande effekt på marknaden. EUbeslutet om UMTS har följaktligen varit en vitamininjektion för förnyelsen av den svenska mobilmarknaden. 3.3.2 Marknadsvisionen I EU-beslutet finns ett flertal skrivningar som hjälper till att skapa en bild av framtidens mobila tjänstemarknad. Trådlösa bredbandiga multimedietjänster, inklusive tjänster enligt Internetprotokollet... pekar på att det skall finnas en stor bredd av olika sorters tjänster, och att det inte bara rör sig om mobilt Internet. Flexibla och individualiserade tjänster... antyder möjligheten att var och en skall kunna kombinera ihop sitt eget mobila tjänstepaket. Global täckning med omärkliga övergångar... anger en strävan efter en så god samverkan mellan internationella nätoch tjänstetillhandahållare, att konsumenten kan få tillgång till sitt eget tjänstepaket var och när den vill, och utan avbrott vid övergång mellan två nät. Låga kostnader samt ett utbud av nyskapande tjänster genom en tillräcklig grad av konkurrens... och...möjliggöra en dynamisk marknad med ett brett konkurrenskraftigt utbud av tjänster... pekar dels på nödvändigheten av att även små tjänsteleverantörer med ett udda tjänsteutbud skall kunna få tillgång till marknaden, dels att fler leverantörer skapar ett större tjänsteutbud som i sig skapar prispress. Sammanfattningsvis ger EU-beslutet en bild av en framtida marknad för mobila tjänster baserad på ett stort sortiment av tjänster från en stor skara leverantörer. Dessa erbjuder kunden en individuell tjänsteportfölj som kan användas oavsett var inom EU eller i världen vederbörande befinner sig, och till ett pris som är överkomligt eftersom det existerar en massmarknad för mobila multimedietjänster, kanske inte bara nationellt utan även gränsöverskridande. Utmärkande för denna marknad är mångfald, konkurrens och dynamik.

22 3.3.3 Framtidens marknadsaktörer Ett stort utbud av olika mervärdestjänster, d v s tjänster där konsumenten till skillnad från rena transporttjänster är villig att betala för att få ett visst informationsinnehåll levererat, kräver också ett stort antal leverantörer. Dessa leverantörer kan vara av varierande storlek och erbjuda ett varierande sortiment av multimediabaserade tjänster, men gemensamt för kategorin självständiga mervärdestjänsteleverantörer är att man inte har några telefoniabonnenter av traditionellt slag. Kunden kontaktar en tjänsteleverantör då kunden har lust, utan att ha någon tidigare överenskommen köpare/säljare relation, vilket möjliggör för konsumenten att på enklaste sätt kunna prova en tjänst och se om den är bra och prisvärd. Alternativt kan kunden bli kontaktad av leverantören enligt överenskommelse. Kontakten med leverantören kan antingen ske via mobilt Internet eller genom att slå ett telefonnummer på kundens mobilterminal och bli direktuppkopplad till tjänsten. Betalningen sker sedan via kundens mobilteleräkning, och på detta sätt blir betalningen inte mer komplicerad än att betala med kreditkort när man varit hos frisören eller på restaurang. (Det internationella uttrycket för denna kategori av marknadsaktörer är Content Providers.) Teleoperatörer erbjuder mobila teletjänster i form av telefoni och högkapacitets dataöverföring, kanske i kombination med teletjänster i det fasta nätet och multimediatjänster i egen regi. Det är hos denna kategori som konsumenten har sitt abonnemang, och till vilken betalning erläggs för de samtal som ringts och de tjänster som utnyttjats under perioden. En konkurrenskraftig och prispressad marknad för mobil kommunikation förutsätter att det finns många marknadsaktörer inom denna kategori. Eftersom teleoperatören, i likhet med kreditkortsföretagen, med all sannolikhet kommer att kräva provision för den faktureringsfunktion denne utför åt mervärdestjänsteleverantörerna, är det av stor betydelse även för mervärdestjänsteleverantörerna att det finns många konkurrerande teleoperatörer. Härigenom kan provisionspåslagen pressas nedåt, vilket i sin tur leder till lägre pris på mervärdestjänsterna för konsumenten. (Det internationella uttrycket för denna kategori av marknadsaktörer är Service Providers, alternativt Virtual Network Operators eller Mobile Virtual Network Operators.) Det som kallas Service Providers tenderar, inom GSM, att vara närmast en återförsäljarfunktion medan Virtual Network Operators har större egna nätresurser om än inte radioaccessnät.

23 Nätoperatörer är de marknadsaktörer som har tillstånd att etablera UMTS-nät och att driva näten och tillhandahålla mobil nätkapacitet till teleoperatörerna och deras abonnenter. Det är troligt att nätoperatörer erbjuder mobila teletjänster till sina egna abonnenter, och att de även erbjuder mervärdestjänster. (Det internationella uttrycket för denna kategori av marknadsaktörer är Network Operators.) 3.3.4 Begränsat antal mobilnät All mobil teletrafik mellan konsument och teleoperatör måste gå via minst ett mobilnät. För att skapa prispress på den delmarknad som mobil nätkapacitet utgör, vore det önskvärt att många nätoperatörer kunde etablera sig på marknaden, och att alla teleoperatörer som så önskade skulle kunna etablera egna mobilnät. Tyvärr medger inte tillgången till radiospektrum att fler än fyra högkapacitets mobilnät enligt UMTS-standard etableras parallellt i Sverige. Detta faktum behöver dock inte innebära att antalet teleoperatörer och mervärdestjänsteleverantörer blir mindre. Det är vidare av stor betydelse att den som skall erbjuda tjänster inom UMTS också har tillgång till GSM-näten bl a eftersom dessa under överskådlig tid kommer att ha en överlägsen geografisk täckning. 3.3.5 Den framtida marknaden UMTS Forum, en internationell intresseorganisation för operatörer, regulatörer och tillverkare av mobiltelefoniutrustning, gör i rapporten no.8 1999, The Future Mobile Market, följande prognoser av den framtida marknaden för mobil kommunikation och mobil multimedia inom EU: År 2000 113 miljoner användare År 2005 200 miljoner användare År 2010 260 miljoner användare Man uppskattar följande utveckling av antal sålda terminaler per år inom EU: År 2000 35 miljoner terminaler År 2005 55 miljoner terminaler År 2010 90 miljoner terminaler

24 Årsomsättningen för mobila kommunikations- och multimediatjänster inom EU prognosticeras till drygt 60 miljarder ECU år 2000, och till 100 miljarder ECU år 2005. Av dessa 100 miljarder ECU år 2005 förväntas drygt 25 miljarder ECU komma från mobila multimediatjänster. Det finns goda skäl att anta att en förhållandevis stor andel av användare och omsättning kommer att finnas i de nordiska länderna. Konsultföretaget Communicator har för PTS räkning gjort en marknadsstudie av den framtida mobilmarknaden i Sverige. Communicator fann genom en användarenkät att det finns en mental beredskap bland svenska konsumenter att ta till sig nya tjänster baserade på mobil användning av data, och Communicator gjorde bedömningen att år 2005 kommer Internettrafik och annan datatrafik att stå för hälften av trafikmängden i de mobila näten. Communicator delar UMTS Forums bedömning vad avser trafiktillväxten. 3.3.6 Att skapa möjligheter Ovanstående beskrivning av en framtida marknad och dess aktörer är bara en skiss på hur en möjlig utveckling kan te sig, och gör inte anspråk på att beskriva den enda möjliga utvecklingen. Det är möjligt att verkligheten år 2007 kommer att te sig helt annorlunda. Utvecklingen av Internet de senaste åren är en påminnelse om att det är väldigt svårt att på ett tidigt stadium förutsäga framgången för olika nya teknologier. Man bör också ha i åtanke att framgången för Internet kan medföra att man ser alldeles för optimistiskt på den kommersiella potentialen för mobila tillämpningar av multimediatjänster. PTS uppgift är bland annat att främja en sund konkurrens. Detta uppdrag kan förverkligas genom att utforma tillstånden för mobiltelenäten på ett sätt som ger marknaden för mobila kommunikations- och multimediatjänster ett flertal olika utvecklingsalternativ under de närmaste tio åren. På så sätt kan regleringen begränsas till strukturella åtgärder. I den rapport från UMTS Forum som refererats till ovan uttrycks följande i avsnittet 6.1.2. Key Enablers of the Development of Mobile Multimedia Services :

25 The most significant issue that will enable strong market development will be the nature of the regulatory environment governing access to the underlying network infrastructure and the delivery of services over that infrastructure. This framework will be fundamental in determining whether new service providers (and their backers) find this market easy to enter. Hence it will determine the intensity of competition within the market. It will be crucial for the success of mobile multimedia that service providers obtain cost effective access to mobile networks on fair and reasonable terms. Genom att utforma teletillstånd och tillståndsvillkor på ett lämpligt sätt kan tillträdet till marknaden säkras för de teleoperatörer som tyvärr inte kan beredas möjlighet att investera i ett eget UMTS-nät. Härigenom skapas den mångfald av teleoperatörer som ger valfrihet och lägre priser åt konsumenten, som möjliggör rimliga etableringsvillkor för mervärdestjänste-leverantörerna, och som skapar förutsättningar för att mobil multimedia till rimlig kostnad kan bli en verklighet för alla medborgare i samhället. 3.4 Slutsatser Det finns mycket goda skäl att anta en fortsatt mycket hög tillväxt inom mobila teletjänster. Antalet terminaler och abonnemang kan mycket väl bli så stort att den formella penetrationen överstiger 100 %, d v s de blir fler än antalet innevånare. En bidragande orsak till detta är det utvidgade användningsområdet inklusive maskin till maskin kommunikation. Erfarenheten visar att det är mycket svårt att vara precis när det gäller omfattningen på den framtida marknaden för mobila teletjänster. Det rör sig dock otvetydigt om en marknad med mycket stora värden. De nuvarande GSM-operatörerna har visat ett mycket begränsat intresse för att på frivillig väg avtala med nya aktörer om tillgång till GSM-näten. Denna inställning återspeglas också i motståndet mot det av PTS framlagda förslaget. Utan ytterligare regulatoriska ingripanden är det därför troligt att den nuvarande bilden med tre helt dominerande operatörer består. Även med genomförande av planerade åtgärder, som förval och inbjudan till ytterligare tillstånd, kan det mycket väl visa sig att inträdesbarriären är så hög att inga nya operatörer kommer in på marknaden.