den individuella prövningen av individer tillhörande minoriteter och andra grupper i Iran samt flyktingskap sur place för individer ur denna grupp

1 (14) Rättslig styrning 2012-06-27 RCI 16/2012 Rättsligt ställningstagande angående den individuella prövningen av individer tillhörande minoriteter och andra grupper i Iran samt flyktingskap sur place för individer ur denna grupp 1. Sammanfattning Efter presidentvalet i Iran i juni 2009 har säkerhetssituationen för många minoritetsgrupper försämrats. I prövningen av skyddsskäl som åberopas från individer som tillhör minoriteter och andra grupper som anges i detta ställningstagande ska nedanstående beaktas. Det föreligger inte en sådan generell och systematisk förföljelse mot medlemmarna i de grupper som anges i detta ställningstagande att enbart grupptillhörigheten grundar rätt till asyl. Istället krävs en omsorgsfull individuell prövning i varje enskilt fall. Förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik ska de allmänna förhållanden som råder för medlemmar ur denna grupp särskilt beaktas vid den individuella prövningen. De individuella skälen behöver inte vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Det får mot bakgrund av gruppens utsatthet och de individuella omständigheterna, bl.a. när avlägsnandebeslutet vann laga kraft, i varje enskilt fall avgöras huruvida nya omständigheter föreligger med anledning av den försämrade säkerhetssituationen för den grupp utlänningen tillhör. Vid prövningen ska särskilt uppmärksammas det lägre beviskravet anledning att anta i 12 kap. 19 utlänningslagen (2005:716). Bfd22 080929 Migrationsverket Rättslig styrning Besöksadress Östra Farmvägen 5 200 22 MALMÖ Telefon 0771-235 235 Telefax 010 485 32 94 E-post migrationsverket@migrationsverket.se Hemsida www.migrationsverket.se Organisationsnr 202100-2163

2 (14) Vid prövningen av flyktingskap sur place måste samtliga omständigheter i det enskilda fallet beaktas. I bedömningen ska beaktas den iranska regimens allmänt hållna agerande mot handlingen, den exponering asylsökanden har fått genom sin verksamhet i Sverige och den eventuella hotbild som därefter uppstått i hemlandet. Det ska beaktas att den iranska regimen intresserar sig för regimkritiker som använder sig av internet och möjligheterna att följa upp iraniers internetanvändning och andra aktiviteter utanför landet är påfallande stora. 2. Bakgrund Den iranska regimen har efter presidentvalet i juni 2009 fortsatt att motarbeta oppositionella krafter i landet. Detta har även fått till följd att minoritetsgrupper, inte bara politiska, i olika grad har kommit att alltmer utsättas för gripanden, arresteringar och andra typer av diskriminerande åtgärder från regimens företrädare. Tillgången till tillförlitlig information om förhållandena i Iran är begränsad och återges sällan samlad. Det finns därför skäl att sammanställa informationen om förhållandena för minoriteter och andra grupper i Iran samt förtydliga förutsättningarna för prövning av ansökningar om skydd för individer tillhörande någon av dessa grupper. Detta rättsliga ställningstagande tar sikte på den riskbedömning som ska göras utifrån tillämpliga bestämmelser för grundprövningen samt vid anmälan om verkställighetshinder. 3. Allmänt om förhållandena i Iran efter presidentvalet 2009 Situationen för oppositionella och minoritetsgrupper har försämrats efter presidentvalet den 12 juni 2009. Valet anses numera allmänt som mer eller mindre uppgjort och manipulerat. Opinionsundersökningar innan valet gav vid handen att den sittande presidenten Ahmadinejads främsta rival Mir Hussein Moussavi hade goda chanser att vinna. Det kan noteras att endast fyra kandidater godkändes av väktarrådet att ställa upp i valet. Utöver Ahmadinejad och Moussavi godkändes även Mehdi Karroubi och Mohsen Rezai. Redan på morgonen dagen efter valet utsågs Ahmadinejad som segrare med 63 procent av rösterna mot 35 procent för Moussavi. Omedelbart därefter utbröt demonstrationer på ett flertal platser. Enbart i Teheran samlades hundratusentals anhängare. Demonstrationerna möttes med våld från olika säkerhetsstyrkor, inte minst Basijmilisen. Ett stort antal personer arresterades under sensommaren och hösten 2009. Enligt BBC hade ca 4000 personer arresterats i augusti 2009. Det finns uppgifter om utbredd och brutal tortyr av fängslade demonstranter. Ett icke verifierat antal personer

3 (14) dödades i samband med demonstrationerna men den officiella siffran uppges till 37 och från oppositionen uppges 69 ha dödats. Det mest kända offret är Neda Agha-Soltan som blödde till döds framför kameran efter ett skott från en basijmilis som stod på ett närliggande tak. Ett okänt antal personer har dömts av olika domstolar främst till fängelsestraff. Men ett antal personer har även dömts till döden. I januari 2010 avrättades två personer i samband med protesterna efter valet. Ytterligare nio personer ska ha dömts till döden. Det är okänt om dessa verkställts. Iran är det land som efter Kina avrättar flest personer. Enligt Amnesty International avrättades minst 252 personer under 2010 vilket bekräftats av iranska myndigheter. Av dessa var 5 kvinnor och en minderårig. Enligt trovärdiga rapporter är det sannolikt att ytterligare drygt 300 avrättningar skett under 2010. De flesta hade dömts för narkotikabrott. Fjorton personer avrättades offentligt. I oktober 2010 dömdes en man till döden för apostasi. Det är inte känt om domen verkställts. I december 2010 avrättades en man för medlemskap i People s Mojahedin of Iran (eller MEK). Hittills i år har minst 183 av myndigheterna bekräftade avrättningar skett. Av dessa gällde drygt 120 personer dömda till döden för narkotikabrott. Enligt inofficiella källor har mer än 100 personer avrättats utöver vad som bekräftats av myndigheterna. Oberoende media förbjöds att verka i Iran under demonstrationerna, men extensivt nyttjande av mobiltelefoner och internet gjorde ändå att det internationella samfundet fick en bild av skeendet i Iran. Regimens motdrag var och är bland annat att själva filma demonstranter och publicera bilder och filmer i olika media och uppmana allmänheten att ange personerna. Det är okänt i vilken grad detta har lyckats. Den pro-reformistiska rörelse, på engelska benämnd Iranian Green Movement som bildades i samband med valet under ledning av presidentkandidaterna Moussavi och Karroubi fick initialt ett mycket stort inflytande och utgjorde ett reellt hot mot regimen. Rörelsen har dock tappat drivkraft och inflytande, främst på grund av regimens brutala motreaktion, man har bland annat satt ledarna i husarrest. Många bedömare trodde att demokratisträvandena den senaste tiden i Mellanöstern och Nordafrika skulle spilla över till Iran, men så har ännu inte skett. Den senaste tiden har få aktiviteter märkts från oppositionens sida. Den senaste stora demonstrationen skedde i februari 2011, vilken återigen möttes av brutalitet och arresteringar från myndigheternas sida. En mindre demonstration genomfördes i Teheran på tvåårsdagen av valet. Förutom direkta aktioner mot demonstranter så förefaller det som om regimen även riktat sitt intresse mot andra grupper. Det kan tolkas som om att man passar på att göra upp med breda lager av oliktänkande. Ett

4 (14) exempel är att Teherans chefsåklagare påstår att bahaier, arresterade under demonstrationer december 2009, organiserat tidigare uppror under högtiden Ashura. 4. Särskilt om minoriteter och andra utsatta grupper Det står numera klart att situationen för i princip alla religiösa minoriteter har försämrats sedan valet 2009. Enligt iranska konstitutionens artikel 13 är zoroastrier, judar och kristna iranier de enda erkända religiösa minoriteterna. Det finns i Iran uppskattningsvis 30 000-35 000 zoroastrier, 20 000-30 000 judar och 300 000 kristna, främst armenier. Kristna protestanter beräknas vara färre än 10 000. Trots det formella skyddet i konstitutionen utsätts dessa grupper för långtgående diskriminering och andra åtgärder från regimen. Den mest utsatta gruppen är bahaier. Regimen anser samfundet vara avfällingar från islam och definierar dem som en politisk sekt. Gruppen utsätts regelmässigt för exempelvis mediakampanjer, studenter vägras tillträde till skolor, studenter relegeras för att de är bahai, mark och fastigheter konfiskeras och medlemmar arresteras godtyckligt. Sedan början av 2010 har minst 50 bahaier arresterats. Flera har släppts efter att ha fått betala mycket höga borgensbelopp. Våren 2008 arresterades sju ledande personer för Bahaisamfundet. De anklagades för spioneri för Israel och corruption on earth. Samtliga dömdes senare till 20 års fängelse. Missionerande kristna fortsätter att vara föremål för trakasserier och övervakning. Det synes som om regimen har en hårdnande attityd till kristna samfunds försök att aktivt omvända personer. Ett antal kristna, inklusive konvertiter, har arresterats det senaste året. Som angetts ovan dömdes en man i oktober 2010 till döden för apostasi. Det är inte känt om domen verkställts. Några har släppts mot borgen medan andra fortfarande sitter arresterade. I februari 2008 föreslogs en ändring i strafflagen som skulle innebära att dödsstraff för konversion skulle skrivas in i den civila lagen. I juni 2009 föreslog Majlis att ändringen inte skulle införas i lagen men det är i dagsläget oklart vad som kommer att hända med förslaget. Även sunnimuslimer utsätts för diskriminering och trakasserier. Knappt tio procent av befolkningen är sunnimuslimer. De är främst araber, kurder och turkmener. Det kan därför vara svårt att fastställa om diskrimineringen har religiös eller etnisk grund. Etniska minoriteter är föremål för diskriminering och trakasserier. Det gäller främst araber, kurder och balucher. Speciellt utsatta är dem som aktivt förespråkar en större självständighet. En sådan person riskerar mycket stränga repressalier från regimens sida. Bland de kurdiska grupperna är det

5 (14) främst den kurdiska organisationen PJAK (anses lierat med PKK) som idag bedriver aktiv väpnad kamp på iranskt territorium. Andra kurdiska organisationer som KDP-I (i december 2006 bröt sig en grupp ur och bytte namn till KDP) och Komala bedriver idag begränsad verksamhet i Iran. Dock skulle person med aktivt förflutet i dessa organisationer med stor sannolikhet kunna råka ut för allvarliga repressalier. Även journalister etc. som skriver om kurdfrågan riskerar att trakasseras och fängslas. Den baluchiska minoriteten i Sistan-Baluchistan är också en grupp som utsätts för starkt tryck från myndigheternas sida. Provinsen är den fattigaste och mest underutvecklade av Irans 31 provinser. Den väpnade gruppen Jundallah (Guds soldater) har utfört ett antal våldsamma attentat mot iranska säkerhetsstyrkor och även civila mål. I juni 2010 avrättades gruppens ledare Abdolmalek Rigi i Evinfängelset. En annan grupp som i allt större utsträckning har blivit föremål för myndigheternas intresse är regimkritiker som använder sig av internet. Det har blivit mycket vanligt att uttrycka sina politiska uppfattningar via internet med bloggar, Facebook och liknade. Än mer vanligt är att foto och filmer från demonstrationer etc. sprids via exempelvis YouTube. Som nämnts ovan är myndigheterna mycket aktiva med att försöka gripa personer som har nyttjat internet för att sprida regimkritiska åsikter. Ett sätt för myndigheterna att begränsa spridandet är att censurera och blockera tillgången till internet. Detta hjälper naturligtvis inte mot den stora iranska diasporan och deras internetanvändning. Dock är det uppenbart att man från iranska myndigheter försöker att bevaka även trafiken utanför Irans gränser. 5. Gällande rätt m.m. 5.1 Flyktingskap vid ansökan om internationellt skydd grundprövning I prövningen av en ansökan om internationellt skydd har Migrationsverket först att pröva frågan om flyktingskap enligt 4 kap. 1 utlänningslagen. Om sådant inte föreligger ska verket först därefter pröva förutsättningarna för de alternativa skyddsgrunderna (jfr MIG 2007:33). Vid grundprövningen av behovet av skydd för minoritetsgrupper aktualiseras således i första hand flyktingbestämmelsen i 4 kap. 1 utlänningslagen. Det finns därför anledning att i förevarande ställningstagande uppmärksamma denna bestämmelse och rekvisiten välgrundad fruktan för förföljelse på grund av ras, nationalitet, religiös eller politisk uppfattning eller på grund av kön, sexuell läggning eller annan tillhörighet till en viss samhällsgrupp (p. 1).

6 (14) Enligt gällande praxis utgör den av Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) utgivna "Handboken om förfarandet och kriterierna vid fastställande av flyktingars rättsliga ställning enligt 1951 års konvention och 1967 års protokoll angående flyktingars rättsliga ställning" (UNHCR:s handbok) en viktig rättskälla rörande förfarandet att fastställa skyddsbehov (se MIG 2006:1). Av artikel 4 punkten 3 i Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (skyddsgrundsdirektivet) följer att bedömningen av en ansökan om internationellt skydd ska vara individuell och bl.a. beakta sökandens personliga ställning och förhållanden, inklusive faktorer som bakgrund, kön och ålder. Enligt punkten 4 i samma artikel ska också beaktas om utlänningen redan varit utsatt för förföljelse, vilket talar för att dennes fruktan är välgrundad. Detta framgår även av praxis (MIG 2007:16). Likaså utgör förföljelse av nära anhörig, vänner eller kollegor till sökanden i hemlandet en omständighet som beaktas vid prövningen av ansökan om skydd (jfr UNHCR:s handbok p. 43). Eftersom bedömningar av internationellt skydd är en framåtsyftande riskbedömning krävs det dock inte att utlänningen tidigare har utsatts för förföljelse för att konstatera att välgrundad fruktan för förföljelse föreligger (prop. 2005/06:6, s. 9). Vid prövningen av ett skyddsbehov för en utlänning som åberopar tillhörighet till en minoritetsgrupp aktualiseras emellertid frågan om betydelsen av grupptillhörigheten vid bedömningen. I ett rättsligt ställningstagande angående Flykting- och skyddsbehovsbedömningar rörande sökande som tillhör särskilt utsatta grupper (RCI 11/2009) behandlas denna frågeställning. Om sökanden uppger sig tillhöra en viss befolkningsgrupp och landinformationen utvisar att medlemmar av denna grupp är särskilt utsatta för diskriminering, trakasserier, våld eller liknande åtgärder får grupptillhörigheten betydelse vid prövningen, förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik. Enbart tillhörigheten till en viss grupp kan grunda rätt till asyl om en generell och systematisk förföljelse är riktad mot medlemmarna av gruppen. En grupptillhörighet kan också få betydelse vid prövningen på så sätt att om den sökande tillhör en särskilt utsatt grupp behöver inte de individuella skälen vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda.

7 (14) 5.2 Flyktingskap vid anmälan om verkställighetshinder Inkommer utlänningen med en ansökan om internationellt skydd då ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut föreligger är bestämmelserna om verkställighetshinder i 12 kap. 18-19 utlänningslagen tillämpliga. Av intresse i detta sammanhang är inledningsvis bestämmelsen i 12 kap. 18 första stycket 1 som anger det följande. Om det i ett ärende om verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning som vunnit laga kraft kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns ett hinder mot verkställighet enligt 12 kap. 1-3 utlänningslagen får Migrationsverket, om hindret är bestående, bevilja permanent uppehållstillstånd. Innebörden av bestämmelsen, att uppehållstillstånd får beviljas om det kommer fram nya omständigheter som innebär att det finns ett hinder mot verkställighet, har kommenterats i rättschefens ställningstagande angående utredning och kontroll mm av omständigheter som kan utgöra verkställighetshinder enligt 12 kap. 18 utlänningslagen (RCI 09/2010). Lagrummet ger en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd, utan att behöva gå vägen över en ny prövning enligt 12:19, i de fall där det är klarlagt att skyddsbehov finns. Skyddsbehovet kan ha blivit klarlagt genom Migrationsverkets kunskap om ändrade politiska förhållanden eller genom bevisning om nya individuella omständigheter som tillförts ärendet av utlänningen själv eller annan. Det ankommer i vanlig ordning på Migrationsverket att tillse att relevant information och kunskap finns om allmänna politiska och rättsliga förhållanden i aktuellt land. För det fall ett lagakraftvunnet avlägsnandebeslut föreligger och utlänningen åberopar ett internationellt skyddsbehov aktualiseras prövningen av verkställighetshinder enligt bestämmelsen i 12 kap. 19 utlänningslagen. Bestämmelsen ska enligt förarbetena tillämpas restriktivt (se prop. 2004/05:170, s. 225). I förhållande till 12 kap. 18 första stycket 1 utlänningslagen anges i bestämmelsen ett lägre beviskrav avseende de nya omständigheter som åberopas till stöd för ett bestående verkställighetshinder enligt 1-3 i samma kapitel; enligt paragrafens första punkt ska det röra sig om omständigheter som kan antas utgöra sådant bestående hinder. I tillägg krävs också att det rör sig om omständigheter som utlänningen inte har kunnat åberopa tidigare eller har giltig ursäkt för att inte ha åberopat tidigare. Är dessa förutsättningar inte uppfyllda ska verket besluta att inte bevilja ny prövning. De nya omständigheterna som åberopas ska vara av sådan beskaffenhet att de kan antas utgöra ett bestående politiskt verkställighetshinder. Det ska således inte vara fråga om en mer eller mindre avlägsen möjlighet att de åberopade omständigheterna utgör verkställighetshinder utan hindret ska kunna bedömas föreligga i det enskilda fallet. En av de situationer där det kan bli aktuellt med en ny prövning enligt 12 kap. 19 utlänningslagen är

8 (14) om utlänningen t.ex. åberopar att de politiska förhållandena i hemlandet helt har ändrats sedan ärendet prövades. (Se prop. 2004/05:170, s. 227 f. och 300 f.) Frågan om vad som utgör en sådan ny omständighet i enlighet med bestämmelsen har varit föremål för Migrationsöverdomstolens prövning. I MIG 2008:12 konstaterade domstolen att UNHCR:s rapport om att situationen i Sri Lanka på väsentliga punkter hade förvärrats för den grupp som klaganden tillhörde innebar en sådan ny omständighet som kunde antas utgöra ett bestående sådant hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 utlänningslagen. Skäl förelåg därför för att bevilja ny prövning enligt 12 kap. 19 samma lag. Migrationsöverdomstolen har även uttalat sig avseende beviskravet kan antas i bestämmelsen (MIG 2010:11) och det finns anledning att här återge det följande. Beviskravet kan antas eller att något är antagligt förekommer även i annan lagstiftning och innebär att även om det är fråga om ett antagande, ska det finnas objektiva grunder som ger stöd för antagandet. I doktrinen har rent allmänt uttalats att antagligt betyder en mindre sannolikhetsövervikt för att antagandet är riktigt (Ekelöf m.fl., Rättegång, Fjärde häftet, s. 85 och Diesen m.fl., Prövning av migrationsärenden: Bevis 8, s. 214 och Fitger, Rättegångsbalken, internetupplagan, kommentaren till 58 kap. 28 rättegångsbalken). Det är på detta sätt begreppet enligt Migrationsöverdomstolen ska förstås vid tillämpning av 12 kap. 19 utlänningslagen. Bevisregeln om tvivelsmålets fördel "the benefit of the doubt" som gäller på utlänningsrättens område bör endast tillämpas när all tillgänglig bevisning inhämtats och det inte finns skäl att betvivla den sökandes allmänna trovärdighet (jfr MIG 2007:37). 5.3 Flyktingskap till följd av verksamhet sur place Det är en internationellt vedertagen princip att flyktingskap kan grundas på händelser som ägt rum eller handlingar som utlänningen företagit efter det att han eller hon lämnade sitt ursprungsland, s.k. flyktingskap sur place. Principen tillämpas även i svensk rätt (jfr MIG 2007:20, MIG 2011:21 och MIG 2011:29) och framgår av artikel 5 i skyddsgrundsdirektivet liksom även av UNHCR:s handbok punkterna 94-96. Av UNHCR:s handbok (p. 96) framgår att en person kan bli flykting sur place till följd av sina egna handlingar t.ex. genom att uttrycka sina politiska åsikter i det land han eller hon vistas i. Frågan om handlingar sur place är tillräckliga för att rättfärdiga en välgrundad fruktan för förföljelse måste avgöras genom en omsorgsfull prövning av omständigheterna i det enskilda fallet. Särskild hänsyn bör tas till om myndigheterna i den sökandes hemland har fått kännedom om sådana handlingar och till hur dessa kommer att uppfattas av myndigheterna.

9 (14) Hur man bör bedöma åtgärder i tillflyktslandet som inte har haft något annat syfte än att skapa förutsättningar för att utlänningen skulle anses som flykting utgör en särskild fråga (se bl.a. Utlänningslagen med kommentar, Wikrén och Sandesjö, nionde upplagan, s. 160). Bestämmelsen om flyktingskap sur place i artikel 5 i skyddsgrundsdirektivet innehåller fakultativa bestämmelser som tillåter medlemsstaterna att beakta utlänningens syfte med åtgärderna. Regeringen har emellertid uttalat att möjligheten att begränsa tillämpningsområdet för skyddsbehov sur place inte bör utnyttjas (prop. 2009/10:31 s. 133). Migrationsöverdomstolen har i en dom, den 16 september 2011 (MIG 2011:21), uttalat sig angående behovet av internationellt skydd sur place när en iranier (A) först i Sverige ägnat sig åt politisk aktivitet. I ärendet som den aktuella domen gäller hade personen varit mycket aktiv i flera politiska organisationer under sin tid i Sverige, men inte i någon ledande roll. Han hade även framträtt tillsammans med dessa organisationer i flera offentliga sammanhang. Domstolen anförde bl.a. följande. En välgrundad fruktan för förföljelse eller en verklig risk för att lida allvarlig skada kan grunda sig på verksamhet som sökanden ägnat sig åt sedan han eller hon lämnat sitt hemland. Vid bedömningen av utlänningens skyddsbehov ska dock särskild vikt läggas vid om den sökande redan i hemlandet varit politiskt aktiv eller på annat sätt uttryckt en politisk uppfattning där. På så sätt kan då den sökandes sur place-verksamhet anses spegla hans eller hennes genuina politiska åsikt eller i vart fall uppfattas på det sättet av hemlandets myndigheter. Den omständigheten att A inte bedöms ha ägnat sig åt någon politisk eller religiös aktivitet i hemlandet utesluter emellertid inte att han kan ha behov av internationellt skydd p.g.a. den sur place-verksamhet han ägnat sig åt här i Sverige. Migrationsöverdomstolen stödjer sig vid bedömningen av vilken risk A löper vid ett återvändande till hemlandet på uppgifterna i den i målet aktuella landinformationen och avslår A:s ansökan om uppehållstillstånd med bl.a. motiveringen att de politiska aktiviteterna i Sverige inte har varit av den karaktär och omfattning att de kan anses vara intressanta för myndigheterna i hemlandet. Avgörande i målet blir således hur A:s sur place-verksamhet skulle uppfattas av myndigheterna i Iran. Domstolen prövade därför inte närmare om A:s politiska verksamhet i Sverige redan är eller kan tänkas bli känd för de iranska myndigheterna. Migrationsöverdomstolens dom innebär således att det krävs mycket omfattande regimkritiskt verksamhet för asylsökande iranier som ägnar sig åt politisk verksamhet först i Sverige för att asyl ska kunna beviljas. Det bör dock i sammanhanget uppmärksammas att domstolen grundar sin bedömning på uppgifterna i den landinformation som då var känd. I ett annat avgörande, den 30 november 2011 (MIG 2011:29), har Migrationsöverdomstolen utvecklat sin rättspraxis och uttalat sig närmare

10 (14) om prövningen av risk för förföljelse i aktuellt ärende en afghansk mans s.k. konversion sur place. Migrationsöverdomstolen konstaterar sammanfattningsvis följande. Vid prövningen av om en utlänning gjort sannolikt att hans konversion från en religion till en annan är äkta i den bemärkelsen att den grundar sig på en genuin personlig, religiös övertygelse ska en individuell bedömning göras i enlighet med den handbok och de riktlinjer som Förenta nationernas flyktingkommissarie gett ut. En samlad bedömning ska göras av de omständigheter under vilka konversionen kommit till stånd och av om personen vid en återkomst till hemlandet kan antas komma att leva som konvertit. När det handlar om konversion efter det att utlänningen lämnat sitt ursprungsland påkallar trovärdighetsfrågan extra uppmärksamhet. Vid sin prövning konstaterar Migrationsöverdomstolen inledningsvis att en generell risk för förföljelse och för omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av konvertiter i Afghanistan föreligger. Under förutsättning att mannen kan göra sannolikt att hans konversion är genuin är han berättigad till uppehållstillstånd. Domstolen inleder därefter trovärdighetsbedömningen med att konstatera att konversionen åberopats kort efter att utvisningsbeslutet vunnit laga kraft samt att dopceremonin genomförts några dagar efter verkets beslut att inte bevilja ny prövning. Särskild uppmärksamhet riktas därmed mot trovärdigheten i uppgifterna. Domstolen prövar vidare om mannen haft någon giltig ursäkt att inte nämna sitt intresse för kristendomen tidigare och finner att någon sådan inte förelegat. Eftersom mannens konversion inte bedöms ha sin grund i en genuin övertygelse anses han inte heller ha gjort sannolikt att han vid ett återvändande avser att leva som konvertit och därmed riskera att ådra sig de afghanska myndigheternas eller enskilda personers intresse. Domstolen prövar slutligen huruvida det finns omständigheter som gör det sannolikt att det är känt i Afghanistan att han döpts eller deltagits i församlingens aktiviteter. Mannen bedöms inte vara flykting eller alternativt skyddsbehövande och överklagandet avslås. Europadomstolen har den 15 maj 2012 i mål S.F. and others v. Sweden (app.no. 52077/10) gjort bedömningen att en utvisning av familjen till Iran utgör en kränkning av artikel 3 i Europakonventionen. Domen gäller ett iranskt par som sökte asyl i Sverige 2007. Deras asylskäl avslogs av såväl Migrationsverket som migrationsdomstolen. Deras politiska verksamhet bedömdes ha bedrivits på låg nivå och inte var tillräcklig för att iranska myndigheter skulle ha något intresse för paret. Migrationsöverdomstolen beviljade inte prövningstillstånd. Makarnas senaste ansökan om verkställighetshinder prövades av verket i slutet av 2009. Makarnas regimkritiska aktiviteter i Sverige intensifierades under 2010 och framåt.

11 (14) Europadomstolen delar Migrationsverkets och migrationsdomstolarnas bedömning om att den politiska aktiviteten i Iran inte har varit tillräckligt omfattande för att makarna skulle riskera skyddsgrundande behandling om de återvände till Iran. När det gäller sur place-verksamheten konstaterar Europadomstolen att denna intensifierats och stegrats. Eftersom makarna har publicerats med både namn och foton på flera internetsidor där de uttryckt kritik mot den iranska regimen, tagit på sig ledande roller och varit talespersoner för internationella organisationer som verkar för mänskliga rättigheter i Iran så gör Europadomstolen bedömningen att sur placeverksamheten är av relevans för bedömningen. Europadomstolen konstaterar vidare att iranska myndigheter, enligt tillgänglig landinformation, effektivt inhämtar information om oppositionella utanför landet. Därtill kommer att alla som återvänder till Iran blir utredda varför det inte är osannolikt att makarna kommer att identifieras såsom oppositionella aktivister. Vid en sammantagen bedömning av omständigheterna i målet den förvärrade situationen i Iran och makarnas politiska verksamhet finner Europadomstolen att utvisning av makarna till Iran riskerar att bryta mot artikel 3 i Europakonventionen. 6. Rättschefens bedömning Allmänt försämrat säkerhetsläge efter presidentvalet i juni 2009 Efter de oroligheter och omfattande protester som ägde rum i Iran i samband med presidentvalet i juni 2009 kan konstateras att säkerhetsläget för många grupper i Iran försämrats. Den reformsinnade gröna rörelsen, som inledningsvis fick ett stort genomslag, tycks ha förlorat mycket av sin ursprungliga kraft. Istället synes regimen ha tagit initiativet genom att brutalt slå ner oppositionsyttringar. I tillägg till detta finns det tecken på att regimen, som i sina brutala metoder försöker kväva oppositionen, samtidigt riktar in sig på andra misshagliga grupper. Skyddsbehov enbart på grund av grupptillhörighet Trots att säkerhetssituationen för individer tillhörande ett flertal grupper i Iran idag är mycket svår kan man inte, utifrån den i detta rättsliga ställningstagande föreliggande landinformation, göra bedömningen att det föreligger en sådan generell och systematisk förföljelse mot medlemmarna i dessa grupper att enbart grupptillhörigheten grundar rätt till asyl. Istället krävs en omsorgsfull individuell prövning i varje enskilt fall. Betydelsen av grupptillhörigheten vid den individuella grundprövningen Vid den individuella prövningen ska, i enlighet med vad som ovan sagts, den åberopade grupptillhörigheten beaktas.

12 (14) Förutsatt att den sökande har gjort sin grupptillhörighet sannolik får denna i många fall stor betydelse vid prövningen av skyddsbehovet. Detta gäller inte minst individer som ingår i någon av nedanstående grupper. Medlemmar i gruppen Bahai, Missionerande kristna, Konvertiter, Etniska minoriteter som aktivt förespråkar en större självständighet, Aktiva medlemmar i kurdiska organisationer eller partier, Den baluchiska minoriteten, Personer som uttryckt regimkritiska uppfattningar på internet som inte varit ringa och som kan antas ha kommit till myndigheternas kännedom. Den generella säkerhetssituationen för medlemmar i dessa grupper har sedan presidentvalet i juni 2009 försämrats i sådan utsträckning att om den sökande gör sannolikt tillhörighet till någon av dessa grupper behöver de individuella skälen inte vara lika starka som annars för att sökanden ska anses ha gjort sannolikt att han eller hon är i behov av skydd. Den allmänna utsatthet som föreligger på grund av grupptillhörigheten kan alltså göra det lättare för sökanden att uppfylla sin bevisbörda. Utsatta grupper vid prövning av verkställighetshinder Den allmänna utsatthet som är riktad mot individer i dessa grupper påverkar naturligtvis även prövningen avseende verkställighetshinder (12 kap. 18-19 utlänningslagen). Det får mot bakgrund av gruppens utsatthet och de individuella omständigheterna, bl.a. när avlägsnandebeslutet vann laga kraft, i varje enskilt fall avgöras huruvida nya omständigheter föreligger med anledning av den försämrade säkerhetssituationen för den grupp utlänningen tillhör. Om det, avseende individer tillhörande någon av ovan nämnda grupper, inte kan framstå som klarlagt att ett skyddsbehov finns torde det i ett flertal ärenden i vart fall finnas anledning att anta att det kan föreligga ett sådant bestående hinder mot verkställighet som avses i 12 kap. 1, 2 eller 3 utlänningslagen. Flyktingskap sur place Vid prövningen av skyddsbehov sur place ska samtliga omständigheter i det enskilda ärendet beaktas. Bedömningen ska mot bakgrund av vad som är känt om situationen i Iran avse vilken risk utlänningen löper vid ett återvändande till hemlandet. Vid prövningen bör följande beaktas. Mot bakgrund av vad som kommit fram om karaktären och omfattningen av personens sur place-verksamhet, ska en bedömning göras av om verksamheten är tillräckligt allvarlig och sådant som typiskt sett misshagar regimen i Iran på så sätt att generell risk för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling föreligger.

13 (14) Det har betydelse för prövningen av om ett behov av internationellt skydd uppstått sur place om den verksamhet som åberopas är ett uttryck för och en fortsättning på åsikter eller en inställning som sökanden hade redan i hemlandet. Det förhållandet att sökanden bedöms redan i hemlandet varit politiskt eller religiöst aktiv talar för att de politiska eller religiösa åsikter han eller hon gett uttryck för under sin vistelse i Sverige är genuina, eller för att de uppfattas på det sättet av hemlandets myndigheter. Det föreligger då i regel en presumtion för en genuin politisk eller religiös åsikt. Under förutsättning att sökanden gör sannolikt att hans eller hennes regimkritiska agerande uppmärksammats av myndigheterna i hemlandet eller kan komma att göra det är personen berättigad till uppehållstillstånd. Om bedömningen leder till att sökandes verksamhet i Sverige inte är ett uttryck för eller en fortsättning på åsikter eller en inställning som han eller hon hade redan i hemlandet får trovärdigheten i berättelsen en central betydelse. Det ställs högre krav på trovärdigheten när den politiska eller religiösa aktiviteten åberopas och/eller stegras i ett senare skede av asylprocessen och någon rimlig förklaring inte heller anges. Den omständigheten att genuiniteten ifrågasätts utesluter emellertid inte att ett behov av internationellt skydd ändå kan ha uppkommit. Det är nödvändigt att ha i åtanke att det avgörande är hur personens engagemang uppfattas av sin omgivning. Påtaglig risk för förföljelse kan föreligga även om aktionerna i Sverige initialt har varit i syfte att skapa förutsättningar för uppehållstillstånd. För att en välgrundad fruktan för förföljelse eller annan skyddsgrundande behandling vid ett återvändande ska anses föreligga ska den asylsökande även göra sannolikt att hans eller hennes agerande kommit eller kan komma till iranska myndigheters kännedom. Exempel på omständigheter som tyder på att den asylsökande kan riskera att uppmärksammas av hemlandets myndigheter är bland annat. följande. - Personen har tagit på sig ledande roller eller framstående politisk ställning i syfte att kritisera regimen, eller - Personen har uttalat regimkritiska ståndpunkter i eget namn via satellitkanal, media eller bloggar som kan ha fått spridning i Sverige och/eller i hemlandet, eller - Konkreta uppgifter såsom kallelse, dom eller annan handling som tyder på att den sökande skulle vara av något särskilt intresse för de iranska myndigheterna. Vid bedömning av flyktingskap sur place måste kravet i UNHCR:s handbok på en omsorgsfull prövning understrykas. Irans kapacitet att övervaka och kontrollera dissidenters aktiviteter på Internet har kontinuerligt ökat under

14 (14) de senaste åren. Regimkritiker i Sverige, som varit aktiva på nätet, utsätts för påtryckningar av olika slag för att tvinga dem att upphöra med sina regimkritiska aktiviteter. Iranska myndigheter bedöms lägga ned påfallande stora resurser på att bevaka och kartlägga iraniers förehavanden utomlands. Landet utmärker sig i själva verket som ett av de länder som går längst i detta hänseende. Detta bör vara en utgångspunkt för prövningen. Detta rättsliga ställningstagande har beslutats av undertecknad rättschef efter föredragningen av verksjuristen. Ställningstagandet ersätter tidigare meddelat ställningstagande, RCI 29/2011, som härmed upphävs. Mikael Ribbenvik Rättschef