Om bl.a Serbienresan, vad Djingis, Susanna och Mickus m.fl håller på med, Spolkryssningen och preskriberade framtidsdrömmar kan du läsa i höstnumret

ledaren Jaså, du studerar psykologi? Sådana svar i kombination med ett litet flin och mellan-raderna-syftningar har jag stött på då jag nån gång tvingats avslöja mitt huvudämne. I synnerhet på fester kan man råka in i intressanta diskussioner genom att nämna att man ska bli psykolog. Vårt ämne verkar väcka reaktioner hos de flesta (eller kanske vi bara vill att det ska vara så?). Här är ett urval reaktioner (mer eller mindre förväntade, från bekanta och obekanta) som jag stött på då jag berättat att jag studerar psykologi: - Jaså, analyserar du mej nu eller?! Vilken störning tycker du att jag har? Kan du se på mej vad jag tänker? - Jaså, jo alltså jag har funderat lite på en grej (samt efterföljande diskussion) - Oj, du måste vara väldigt smart! - Är det inte jättesvårt att komma in dit? Söker inte många in dit? - Jaha, får ni gå i nån egen terapi där också? - [tystnad] Vågar man alls säga något åt dej längre då, hehe - Iiiik. Jag vill inte vara din kompis (haha)! ker vi fler flippade gruppdynamikövningar på våra fester än andra? Analyserar vi i större utsträckning föreläsarnas Freudian slips? Blir vi snabbare klara med våra studier? Jag vet inte, kanske kunde detta vara en riktigt intressant forskningsövning. Vad tror du, Pekka? Trots att Pulsen är planerad och gjord utan något specifikt övergripande tema i åtanke, märker jag att vi i några av Pulsens reportage har jobbat med just förutfattade meningar, föreställningar och myter (om roskisdykning, sexmässor osv.). Dock har vi ännu inte klarat av att ta itu med ovannämnda föreställningar riktade mot oss själva som blivande psykologer. Varför detta motstånd? Kanske det helt enkelt handlar om att det är lättare att först rikta ljuset och frågorna mot någon annan... och sen förhoppningsvis mot sig själv..? Om bl.a Serbienresan, vad Djingis, Susanna och Mickus m.fl håller på med, Spolkryssningen och preskriberade framtidsdrömmar kan du läsa i höstnumret av Pulsen, Det är intressant vilka uppfattningar som finns om psykologin och psykologer; hur vi är, borde vara och reagera, kommer att bli i framtiden och så vidare. Och jag undrar om det finns några som helst belägg för dessa föreställningar: hur är vi egentligen (finns det ens något vi?), vilka slags människor blir psykologer och varför blir dom det? Är vi på psykologin mer neurotiska om man jämför med studerande på andra ämnen? Är vi mer verbala? Le- välkommen! Tio bäckblom Pulsen 2/08 Tidning utgiven av psykologföreningen Impuls rf. Upplaga: 60 Chefredaktör: Tio Bäckblom Layout: Thomas Pakalén Illustrationer: Cecilia Clayhills Pärmbild: Marianne Källström Medverkande: Minna Aspnäs, Mats Backström, Emilia Bergen, Tio Bäckblom, Michaela Holm, Charlotta Linde, Bodil Lindfors, Djingis Hongell, Sabina Karlsson, Thomas Pakalén, Susanna Slama, Martin Westerling

emilia bergen cecilia clayhills Jag som 14 De ja mot världen. Ingen förstår mig. Ja har int nån orsak o fliina. De bara mina kaverin, Rancid och Radiohead som förstår hu de é. Ja orkar int skrika, de så uppmärksamhetssökande hej titta på mig. Nä, ja studerar filosofi på ÖU för ja e för mogen för dehär banttiset. -Shit har ja någo på näsan då alla stirrar sådär på mig!?! Moi. Ja e Cessi o 14 år gammal. Ja går i Ströhö, dvs. Strömborgska högstadieskolan i Borgå. Livet e nog ganska skit. jag har ett busskort o brukar ta tvåan in till stan. Ibland hengailee vi i Runkkis (Runebergsparken) på veckosluten. Jag läser mycket böcker o angstar ofta. Jag lyssnar på Smashing Pumpkins, Billy Corgan är min gud. Jag har ren blivit ganska bra på att dra halsbloss. En gång rökte jag två tobakar på en gång. Det va coolt. Sen när jag e sexton ska jag kunna dra halsbloss på två cigaretter samtidigt. Det är mitt mål. Hej, ja e Mats å e heim från Essi å gar på åttan i Sursik. Sursik e väl no ganska bra fast e suger ibland, men vi ha ju iaf bästa diskona jär i trakte. Förutom skola så ha ja en flickvän som ja e me ganska ofta, å vi hänge nu mest me gängi på raste å annors å. Dessutom ha ja ju en moped som ja trissar på me, ha e trimma me 60 kubiks cylinder å 20 millis Delorto å gar i liti över 90 km/h. Ja hör på Metallica å Iron Maiden å ha köpt en bas som ja ha byrja spela me. Vi har ett bänd me kaverina å spelar nu mest covers. Förutom he så läser ja en del men ofta var e no mest att vara kaverina å fest på helga, å så de. hip hop don t stop. jokerit är bäst ingen protest. jag tittar sådär snett mot kameran så förstår folk att jag har attityd trots min pottfrisyr. MATS BACKSTRÖM THOMAS PAKALÉN REDAKTIONEN Hej jag heter Minna och är 13 år. Jag går på sjuan i Sursik högstadium. Mitt favoritämne är modersmål. När jag har gått ut högstadiet ska jag genast flytta så långt från Jakobstad och Finland det bara går för människorna här suuuger. På fritiden brukar jag vara med mina kompisar vid Zorro-kiosken eller Centralen, läsa minna ASPNÄS tjocka tunga böcker, se på film, fotografera och lyssna på musik. Utan musik skulle jag inte klara mig! Jag ÄL- SKAR Kent, Håkan Hellström, Smashing Pumpkins, Nirvana och Garbage!!! Snart ska jag göra om i mitt rum och då ska jag tapetsera väggarna och taket med planscher på mina bästa artister för musiksmak ändrar inte så där bara och jag kommer alltid gilla dem mest i världen! Ciao! Ja e Tio, 14 år å går i 8b i Närpes Högstadieskola. Skolan går no helt bra (suger no ibland...), en del jobb å en del onödit (som typ matte). Då ja int e i skolan så bruk vi va ut på stan me gänget, drill å dans förstås å så leder vi dndä barnjumppan. Ha faktist börja me sånglektioner nu å, riktit kul, men teori sku man ju bara kuna skipp (fast d ckert e nyttit å). Nästa vecka e d Petalax, som vi bruk säj, alltså fest vi Petalax uf. Allti nå ti si framemot å så får man väl träff nå nytt folk då å..! Tio bäckblom

Jag HANNA WAKENE studerar logopedi vid Lunds Universitet för 5 månader. Jag valde att komma hit för att Lund är en väldigt trevlig och mysig liten stad med en massa studenter och mycket happenings. Har studerat här under en termin för ett år sedan och trivdes så bra att jag ville vara här en termin till. Jag läser två masterskurser i Cochleaimplantat och AKK (alternativ och kompletterande kommunikation), en kurs i barnmedicin och en kurs om dysfagi (sväljningssvårigheter) hos barn. Studierna här skiljer sig från ÅA genom att en del av undervisningen består av grupparbeten där man behandlar olika frågeställningar utifrån ett specifikt fall (PBL=problem based learning). Annars är underviningen ganska liknande som vid ÅA. Det bästa med att studera här är att här finns väldigt mycket studenter och man får vänner från alla möjliga olika länder. Det finns alltid nåt att göra och om man vill åka till en större stad så ligger Malmö och Köpenhamn nära. Det konstigaste med Sverige är att dom inte har torkskåp i köket.. Man får helt enkelt torka disken med handduk, jobbigt :) Och på många allmänna toaletter fungerar inte lampan på toan om inte man betalat med polett eller kronor (fast dörren annars sku ha varit öppen, eller nån annan kommer ut därifrån just lämpligt när man ska in). Jag önskar att tiden här skulle gå långsammare, så man sku hinna se och göra mera saker. Detta ska jag ännu göra: kanske resa lite omkring om jag hinner och pengarna inte tar slut, gå på många konserter, träffa ännu mera intressanta människor mm. Mitt motto för utomlandsvistelsen har varit att ta vara på den lilla tid man e här och ha det skoj och förstås lära mig mycket på vägen, om både logopedi och livet. logopeder Jag JOHANNA RAE studerar logopedi vid University College London för tre månader. Jag valde att komma hit för att jag var intresserad av Storbritannien och ville bättra på min engelska. Jag hade också hört att UCL är ett toppuniversitet. Jag läser kurser i statistik, fonetik och litteratur (åkte hit via litt.vet.). Studierna här skiljer sig jämfört med ÅA: Jag har färre föreläsningar per vecka men mera hemuppgifter. Jag är här endast under den första terminen, så det är lite annorlunda för mig (t.ex. missar jag tentperioden på våren och skriver ersättande uppsatser istället) Det bästa med att studera här: Oj, det är så mycket! Det är härligt att få träffa nya människor, att få bo i underbara London och att få lite omväxling till Åbo-livet. Att få prova på hur det känns att flytta utomlands. Och att märka hur bra man har det i Åbo också :) Det värsta jag varit med om hittils: Kanske mitt kalla rum? Jag bor i ett litet rum där elementet stängs av varje natt. Så det är kallt och ruggigt och jag tycks ständigt ha en täppt näsa. England är också lite lustigt när det gäller vattenkranar (skilda kranar för varmt och kallt vatten) och att de ofta har ett snöre istället för en strömbrytare. Jag önskar att jag inte blir överkörd utanför Helsinki-Vantaa, då bilarna plötsligt kör på höger sida. Detta ska jag ännu göra: Besöka flera sevärdheter och marknader, se en musikal, åka till andra städer i Storbritannien, hålla tummarna för att pengarna räcker. Mitt motto för utomlandsvistelsen har varit borsta tänderna varje dag.

Ida Nybacka studerar logopedi vid The University of North Carolina at Greensboro i USA för höstterminen 2008. Jag valde att komma hit till USA för att lära mig mer om detta land och utbildningen i logopedi här. Jag läser kurser som behandlar diagnostisering, kommunikationsstörningar hos barn 0-5 år och stamning hos förskole- och skolbarn. Dessutom tar jag en kurs där jag får observera terapisessioner och fungera som terapiassistent åt en talterapeut. Studierna här skiljer sig från studier vid ÅA därför att här har man mer hemläxor och uppgifter istället för att ha ett par böcker att läsa till en tentamen i slutet av kursen. Studiesystemet här är också annorlunda. Efter att man tagit sin undergraduate degree i logopedi, vilket tar fyra år, måste man söka in till Graduate School för att kunna fortsätta studera i två år för att sen kunna arbeta som talterapeut. Det bästa med att studera här är allt nytt som man får uppleva och lära sig, och alla nya människor man får träffa. Det som är knäppt här är hur mycket skräpmat de äter, hur stort mycket är (såsom t.ex. att en liten kaffe motsvarar en stor kaffe i Finland) och hur många bilar det finns överallt. Jag önskar att alla som vill skulle få uppleva att vara utbytesstuderande. Det är verkligen en rolig och nyttig upplevelse. Jag ska ännu bo i en lyxstuga i bergen i NC tillsammans med nio andra utbytesstuderanden och besöka New York för andra gången. Och förstås, lämna in flera skrivuppgifter innan jag åker härifrån. Mitt motto för utomlandsvistelsen har varit att uppleva så mycket som möjligt och lära känna så många nya människor som möjligt. på vift

Jag EMMA KALLVIK studerar logopedi vid Lunds universitet för höstterminen (och eventuellt vårterminen också) Jag valde att komma hit för att jag hört så mycket positivt om Lund och de har liknande kurser här vilket gör det lättare att få allt tillgodo. Jag läser kurser i logopedi, mest inom afasin Studierna här skiljer sig jämfört med ÅA: Knappt alls! PBL (problem based learning) är nytt för mig och så är tentorna lite annorlunda. Det bästa med att studera här: är alla bra föreläsare och den underbara korridor där jag bor! Det värsta jag varit med om hittills: inget dåligt har egentligen hänt här, det värsta är nog att sakna pojkvän och kompisarna hemma. Jag önskar/vill stanna längre! Detta ska jag ännu göra: fira Finlands självständighetsdag med korridoren, åka till Köpenhamn flera gånger, ladda upp med julstämning Mitt motto för utomlandsvistelsen har varit: Varför inte? :) Jag Mickus Holm studerar logopedi vid Macquarie University i Sydney för 1 termin, dvs. 4-5 månader. Jag valde att komma hit för att jag alltid drömt om Australien som land (sommar, sol o stränder) och logopedin motsvarar utbildningen i Finland. Jag läser 4 kurser i magistersprogrammet. Om hörselskador, om medicinsk och kirurgisk talterapi (+ läpp- käk- och gomspalt), om tal- och språkstörningar (afasi hos vuxna och språkstörningar hos 0-5 åriga barn) och en om vardagliga problem och aktuella grejer inom logopedin (t.ex. multikulturism). Studierna här skiljer sig jämfört med ÅA genom att jag inte har några tenter utan längre hemarbeten istället. Tar mycket tid, och de flesta uppgifter är case studies vilket baserar sig på problem based learning då man har ett fall och ska hitta på t.ex. olika rehabiliteringsmetoder eller sätt att undersöka klienten. Undervisningssättet är mycket lika som i ÅA, men terminen är mera som i gymnasiet med en regelbunden läseordning och 4 dagar skola varje vecka. Det bästa med att studera här är att jag kommit i så god kontakt med klasskamrater och lärare eftersom vi endast är 25 på klassen. Dessutom går språket lätt och det finns massor annat att göra vid sidan av studierna som surfing, shopping och fester. Trivs också med ett riktigt campus och större universitet samt att bo mitt i en storstad men ändå ha nära till stranden. Det värsta jag varit med om är att min dator gått sönder och det tagit tid att reparera den. Som tur hade jag backup! Och kanske kylan när jag kom. Man kan inte fatta hur kall den australiensiska vintern verkligen är förrän man upplevt den. Fast vi har kallt i Finland så har vi varmt inomhus, här var kallt överallt när jag kom. Jag önskar att jag kunde läsa en termin till och inte behöva säga farväl till så många nya kompisar. Detta ska jag ännu göra: stanna några månader efter att terminen är slut för att jobba, resa, surfa och njuta av sommaren. Mitt motto för utomlandsvistelsen har varit att njuta av varje sekund och uppleva så mycket jag kan, också alla vardagliga saker! sammanställt av MICHAELA HOLM

Den elfte november besöktes Impuls av Carola Granström, psykoterapeut med inriktning på parförhållanden. Hon berättade om sitt eget arbete för församlingen i Åbo, egna reflektioner kring parförhållanden och om hur det är att jobba med par, därefter fanns även möjlighet för de deltagande att ställa frågor. Många studeranden närvarade vid tillfället, från Impuls såväl som Fobia. Yrkeskvällen var den första för hösten men kommer att följas av flera, alla i samarbete med Fobia och Åbonejdens psykologiförening Tupsy. Psykologträff Text: Charlotta Linde. Bild: Sabina Karlsson

Man ser dem på många ställen i Åbo, med väldigt diskreta (?) skyltfönster där insyn effektivt hindras av gardiner, julgransbelysning eller annan rekvisita. De håller öppet i princip hela dagen, till sent på kvällen och oftast finns ett telefonnummer angivet som man kan ringa om man behöver service. Vad är grejen med thaimassage egentligen? Människor verkar ha en rätt bestämd uppfattning om vad thaimassage handlar om, oftast inte genom egen erfarenhet utan snarare på grund av skriverier i medierna (om försäljning av sexuella tjänster ) eller att man sett mystiska gubbar smyga in dit. Nyfikenheten på vad som egentligen försiggår bakom de ljusgula gardinerna, då man hör så mycket men vet så litet, fick Pulsenredaktionen att diskutera fenomenet thaimassage med reportaget du nu läser i åtanke. Folks spontana reaktioner på thaimassage var rätt rakt på sak, något varierande men pekande i samma riktning: man betalar 30 och så får man ett blow job riktig thaimassage är väl att man vrider och vänder kroppen i konstiga ställningar och kommer ut helt mörbultad. Men min upp fattning om thaimassage här i Finland är hm en helt annan min föreställning om thaimassage är att det är en österländsk massageform med tantriska och sensuella inslag, t.ex. bara bröst Man kommer in och blir insmord i glidmedel och dom klämmer lite på en och erbjuder sen käsihieronta Jag tror att det är massage av ormen/ dolmen/svärdet/spjutet med happy ending Så vad är detta med thaimassage egentligen och vad har skrivits i medierna om verksamheten? Enligt mer eller mindre tillförlitliga källor är thaimassage en ca 2500 år gammal österländsk massageform, med rötterna i Indien. I massagen jobbar man med energilinjerna i kroppen för att balansera kroppens energisystem. Man masserar genom att stretcha ut musklerna för att öppna kroppens energiflöde. Den som masseras ligger på en madrass på golvet, iklädd tunna kläder men med bara fötter. Den som masserar står eller sitter och använder sig av såväl händer som fötter och knän för att behandla musklerna. Massagen utförs utan olja. På Yles nyhetssidor på nätet (http://svenska.yle.fi/ nyheter) finns en hel del material om thaimassage varav det mesta av publicerades för drygt ett år sedan. Det var nämligen förra sommaren (2007) som ett gäng från Helsingin Sanomat besökte uppemot 30 thaimassage-salonger i Helsingfors och blev erbjudna sexuella tjänster på samtliga. Dessa tjänster kunde variera från intimmassage, oralsex till samlag. Då nyheten publicerades krävde inrikesminister Anne Holmlund en utredning av thaimassage-salongernas verksamhet. Förundersökningen visade sedermera att skattefusk, bokföringsbrott och koppleri förekommer vid vissa (obs, endast vissa) av de totalt ca 200 massagesalongerna i Finland, samt att sexuella tjänster erbjuds vid en del av salongerna. I artikeln Brottsmisstankar mot thai-salonger (9.10 2007) står bl.a: Polisen anser att det är klart att sextjänster erbjuds i salongerna men också att Holmlund vill understryka att det även finns salonger som inte erbjuder sexuella tjänster. Det spekuleras i om salongerna ökat utbudet av tjänster då endast massage inte inbringar någon förtjänst att tala om. I enlighet med detta resonemang visade även polisens förundersökning att omsättningen för salongerna är anspråkslös. Här bör kanske påpekas att det är olagligt att sälja sex bara om man gör det på offentlig plats eller i sådana fall där en tredje part drar ekonomisk nytta av sexaffären (koppleri). Intressant, med tanke på

vår aktuella boningsort, är att sydvästra Finland i en artikel påstås vara det thaimassage-tätaste området i Finland i förhållande till invånarantalet. I Åbo lär det, enligt artikeln Mest Thaisalonger i Åbo (9.10 2007) finnas 18 salonger vilket de i artikeln sammanfattar med orden; [ ] i Åbo finns det exceptionellt många thaimassage-salonger. Det påstås i en annan artikel att polisen synat Åbosalongerna i sömmarna och inte hittat några belägg för att det i dessa förekommer kriminell verksamhet. Resultatet från undersökningen i Åbo är intressant med tanke på att journalisterna i Helsingfors erbjudits sexuella tjänster vid mer än hälften av stadens thaimassagesalonger. Råder så stor, total och konsekvent regional skillnad? Hur öppen är thaimassageverksamheten i Åbo och hur får man veta mer? Eftersom en studerandes ekonomi inte tillåter särskilt många massagebesök i månaden fick vi på Pulsen nöja oss med undersökande journalistik - budgetversionen, dvs. att ringa runt till olika massageinrättningar för att ta reda på vad för slags massage de erbjuder (lyxalternativet skulle naturligtvis ha utgjorts av att själv gå till stället och få massage). Med tanke på att de flesta ställen har ett telefonnummer tryckt på dörren verkar det ju vara okej (och inte oväntat) att ringa upp och fråga lite närmare om priser och dylikt. Vi var intresserade av om kundens kön spelar någon roll, dvs. om man blir bemött på olika sätt beroende på om man ringer i egenskap av manlig respektive kvinnlig potentiell kund. Det vore dock naivt av oss att tro att vi via telefon skulle få veta något om eventuell suspekt verksamhet. Idén var snarare att få en liten inblick i och kontakt till verksamheten som diskuteras en hel del, men som man i själva verket vet rätt lite om. Vi ville se på vilket sätt man överhuvudtaget blir bemött då man ringer upp! Samtliga samtal nedan är endast ungefärligt och fritt återgivna. De har översatts från finska eller engelska av redaktionen.

Samtal 1 Kvinnlig massör: Hallå..!? Kvinnlig potentiell kund: Hej, jag heter [ ] och har haft en del ryggsmärtor nu på sista tiden och tänkte om massage skulle hjälpa..? M: Ja? Jaha. [lite forcerade ja:n, något stressad på rösten] K: Ja, eftersom jag haft mycket värk undrar jag hurdan massage som skulle vara bäst för mej..? M: Ja, du får komma nu direkt om du vill, jag har öppet till nio. [låter något stressad och det känns som att det inte finns tid/utrymme för så många frågor ] K: Så jag kan komma nu? Ni har öppet varje dag? M: Ja. K: Hur mycket kostar det då, för en halvtimme? M: En halvtimme är 25. K: Ja, kanske jag kommer då. Tack, hej! M: Jo, hej. Samtal 2 Kvinnlig massör: Thaimassage Manlig potentiell kund: [ ] Jesse här hej! M: Vem? K: Jesse [ ]. M: Jaha. K: Är detta ett thaimassageställe? M: Ja, det är det. K: Jag ville bara av nyfikenhet ställa några frågor för jag har aldrig förut varit på thaimassage. M: Ja. K: Är en sådan här tjänst dyr? M: Va? K: Är det dyrt? Thaimassage? M: Beror på vad du vill, handmassage, helkroppsbehandling, de är bättre om du kommer på besök, välkommen, hejdå! K: Ja, men... M: [nämner en adress] K: Va? M: Välkommen, hejdå! [lägger på luren] Samtal 3 Manlig potentiell kund: Jag heter [ ], hej! Kvinnlig massör: Hej! K: Det här är visst en thaimassageklinik? M: Ja. K: Okej, ja ville bara ställa några frågor, är nämligen ganska nyfiken på sån här thaimassagegrej, har aldrig varit förut. Är en sådan här tjänst dyr? M: Helkroppsmassage, nacken, ryggen, fötter, en halvtimme 25. En timme 40. K: Ja, nu är det lite dyrt för mej. Hurdan är sån här helkroppsmassage då? M: Man får oljemassage för samma pris, en halvtimme 25. En timme 40. Fot, rygg, nacken och handmassage. K: Ja, det låter nog mycket bra. M: Ja, det är det, inget mer ingår. Vanlig massage bara. K: Hur är det med öppettider? M: Idag har vi öppet till klockan 21, imorgon från 11 till 18. K: Okej, jo, jag har ju prövat på ganska många olika massageformer bl.a. [ ] men dessa har inte riktigt varit min grej. Har ni nåt speciellt som inte de här andra har? M: Nej, vi skiljer inte oss så mycket från de andra. Det är nästan samma sak. K: Men har ni nu inte nåt speciellt då? M: Nej, det är vanlig massage. K: Okej, nå, jag måste fundera en stund och ringa runt till de övriga ställena här i Åbo, det finns ju ganska många thaimassageställen i Åbo. Men får se, kanske jag dyker upp. M: Ja, välkommen. K: Tack för det här. Hej. M: Hej. Samtal 4 Kvinnlig potentiell kund: Hej. Kvinnlig massör: Hej. K: Är ni massör? M: Va? K: Är ni massör? [på engelska] M: Thaimassage!! K: Vilka olika slags massageformer har ni? M: Va? [på engelska] K: Vad för slags olika massageformer har ni? [på engelska] M: Jag tar inte sådana där! K: Va?? M: Va? K: Ursäkta, men jag förstod inte vad du menade med det där? M: Va? K: Okej, tack för di [M lägger på luren] Samtal 5 Kvinnlig massör: Hallå. Manlig potentiell kund: Hej. Är detta ett thaimassageställe? M: Ja. K: Jag skulle villa ställa några frågor. Hur är det med era öppettider? M: Kommer du eller?

K: Va? M: Du, kommer eller? K: Ja, Jag skulle vill veta när ni har öppet? M: Öppet, öppet nu. K: Okej, men dethär, jag är ganska nyfiken på dehär med thaimassage. Har aldrig varit förut. Hur går det egentligen till? M: Du kommer nu, eller? K: Funderade på att om jag kommer imorgon så vilken tid kan jag komma. Jag vill beställa en tid. (Klockan slår en minut över 21:00) M: Vi har stängt nu, kom imorgon. K: Jaha, jo, är det okej om jag kommer imorgon på dagen? M: Imorgon på dagen, bra. K: Okej, på dagen, kanske jag kommer. Hej. M: Hej. Samtal 6 Kvinnlig massör: Hallå..? Kvinnlig potentiell kund: Hej, jag heter [ ]. Pratar du engelska? M: Lite. K: Har ni massage? M: Jaa K: Vad för slags massage har ni? M: Vill du komma nu? K: Jag har haft lite ryggsmärtor, tror du att er massage kunde hjälpa? M: Jag förstår inte, kan bara lite engelska. K: Massagen skulle kanske vara bra för min smärta i ryggen? M: Du kan komma nu. Jag slutar jobba kl. 20. K: Jag vet inte om det passar ikväll. M: Vill du komma idag? K: Hmm. Vad för slags massage har ni? Thaimassage? M: Thaimassage och thaimassage med olja. Du kan ta en halvtimmes massage. Kom och prova! K: Okej, tack. Jag ska tänka på saken. M: Vi ses, hejdå. K: Hej då. Tankar som dyker upp: Hur kan så många massageställen löna sig i Åbo? Varför koncentrerar sig många salonger till samma gata? Hur ser arbetsförhållandena ut då de flesta salonger håller öppet kl. 11-21 (dvs. nästan hela tiden)? Borde man testa gå på thaimassage? Det verkar väldigt dynamiskt och avslappnande för kroppen och måste ju vara Grejen eftersom det finns så många salonger i Åbo ( trots det hör man aldrig någon prata om att de varit på thaimassage ). Slutsats: Oberoende orsak går man inte på thaimassage för att snacka skit (se samtalen ovan)! Redaktionen, sammanställt av Tio bäckblom Notis på internytt.yle.fi den 13.11.2008: Polisen i Åbo misstänker en thailändsk kvinna bosatt i Åbo för grovt koppleri. Kvinnan har drivit två thaimassagesalonger i centrum av Åbo, där det också enligt polisen har sålts sextjänster. Utredningen startade i somras och hittills har över 40 av kunderna hörts. Elva finländska kunder misstänks nu för sexuellt utnyttjande. Männen har nekat till att de visste om att det fanns koppleri bakom sexhandeln. Också kvinnan som är huvudmisstänkt nekar till brott. Åbopolisen misstänker att koppleriverksamheten har pågått i drygt 6 år, och att den huvudmisstänkta har tjänat över 230 000 euro på sexhandeln. Förundersökningen blir klar nästa vecka varefter fallet går till åtalsprövning.

Turkku Sex 08 Mats Backström, Ron Jeremy och Tio Bäckblom. I början av september besökte en grupp studerande från psykkan den årliga sexmässan som hölls i Åbo. Mässan hade vi sett framemot i några veckor; vi hade t.o.m. orkat gå till Lippupalvelu för att försäkra oss om att få biljetter, därtill med studierabatt. Turkku Sex växer varje år och arrangörerna marknadsför den som Finlands största mässa i sitt slag. Man har med åren breddat sitt utbud till att omfatta även seriösa föreläsningar, och med detta vill man kanske få bort snuskstämpeln som tidigare har präglat sådana här mässor. Vi kunde dock konstatera att det fortfarande är ganska stort fokus på porr och striptease. Med sitt utbud försöker man nå olika kategorier av människor, men mycket av detta riktar sig ändå specifikt till antingen män eller kvinnor. Förenklat kunde man säga att det finns porr för män och dildon för kvinnor, vilket onekligen får det hela att framstå som både heteronormativt och sexistiskt. Det finns förvisso utrymme för de mest skiftande preferenser, men ganska långt är heteronormen gällande vilket den har varit också tidigare år. Man talar exempelvis om kvinnan som ett mystiskt och sensuellt väsen som till sin natur essentiellt skiljer sig från mannen, vilket i hög grad liknar det resonemang som man möter i livmoderfeminismens mest populariserade form. Väl framme i mässcentret stötte vi på människor i varierande ålder, dock tyckte vi oss märka en viss manlig dominans. Det första

ståndet som kom i vår väg (... var tvungna:) sålde godis i olika former: både manliga och kvinnliga könsorgan fanns representerade bland slickepinnar och chokladbitar. Vi fick skynda oss en aning för att hinna till Ron Jeremys framträdande på scenen, som var placerad längst in. På vandringen genom mässcentret flimrade porrfilmer, latexdräkter och uppblåsta får förbi i synfältet. Framme vid scenen försökte en rätt trist konferencier få igång publiken och få alla att skalla Ron, Ron, Ron. De flesta män verkade med på noterna och ropade högt och taktfast. Så gjorde han då entré på scenen; Ron, som uppenbarligen är något av en levande legend inom porrfilmsbranschen. Han visade sig vara kort och kraftig med långt svart hår. Log konstant. I ca 15 minuter underhöll han oss (eller försökte i allfall) med stand up, naturligtvis om karriären, branschen och sin grej. Efteråt kunde man, för ynka 20, bli fotad med Mr Jeremy i egen hög person Om man, liksom oss, lever på studiestöd och dylika bilder inte ingår i månadens budget vill vi här trösta och upplysa alla om att det går minst lika bra att göra sitt eget Ron-och-jag - foto i Photoshop (Strömsö-feeling!). Då kan du dessutom ha vilka kläder och precis vilken min som helst på dig! Av de specialintressen som fanns representerade vid mässan är nog Turun Baletti det som vi kommer ihåg bäst. Turun Baletti är en förening för människor som är intresserade av olika fetischer och sadomasochism, och den har de senaste åren varit närvarande för att föra fram verksamhet till intresserade eller människor som bara annars undrar vad BDSM är. Som alla säkert förstår finns det en hel föreställningar förknippade med dessa parafilier. Medlemmarna som fanns representerade på mässan gav en väldigt positiv bild av sin förening och vi fick ett väldigt gott bemötande. Här ville man framställa BDSM som något trevligt och man var måna om att nå ut med saklig information, samt möjligheten att bli medlem för dem som är intresserade. Man fick även tillfälle att handgripligen känna på denna speciella form av njutning, då en anonym impulsare lät sig, fastkopplad i en för ändamålet avsedd apparat, piskas röd på ryggen av en herreman iklädd korsett och höga stövlar. Vi inser nu att det finns en koppling mellan smärta och välbehag, såsom vi lärt oss på sexologin, då ifrågavarande person var på dåligt humör vid ankomsten till mässcentret men sken som en sol efter den grundliga behandlingen. Värt att nämnas är att ovan nämnda person mötte sadisten i sammanhanget på gatan någon dag senare, och fick av honom en igenkännande om än lite förvånad blick. En annan bild som etsat sig fast från Turun Balettis rum är den av kvinnan som sitter fastkedjad i en bur på golvet och ser arg ut. I ett hörn av mässcentret pågick en filminspelning, mestadels med unga män framme vid plexiglaset. För oss småväxta var det omöjligt att se något, dock verkade människorna intresserade av vad som försiggick där inne och tjoade till emellanåt. På lilla scenen dansade några unga kvinnor och såg aningen stela och konstlade ut. Inte så konstigt, det måste ha varit kallt där uppe i bara underkläderna. Vi vill avslutningsvis sammanfatta mässan som något av en besvikelse; det skulle gå att göra mycket mer. Vi vill ändå understryka att mässan nog är värd ett besök; om inte för annat, så för bävern eller piskan som kan råka följa med hem i väskan... MATS BACKSTRÖM Tio bäckblom

Vilka ingredienser fanns då med när SPOL var ute och kryssade? Och gick även denna kryssning till historien som en pinsam och ångestväckande utfärd? Låt oss börja med att kolla läget med hjälp av en liten checklista. tog vi mest hissen) till olika punkter som den glada SPOL-styrelsen hade ordnat. Vi planerade psykologiska experiment, gjorde charader, visade våra kunskaper om SPOL, berättade en saga, med mera. Det hela var mycket välorganiserat och effektivt (heja SPOL-styrelsen alltså). SPOL-kryssningen 11-12.08 Spol-kryssningen var bland annat: Togaparty, kasa, 40 nånting stycken psykstuddar i en hytt, snapsvisor kl.6 på morgonen, man i stringtrosa, frukostbuffé som nattmat, SPOL-info, skrik och gap, knacka och spring, inte sova, hytt under bildäck, discodans (i toga), skräpig korridor, bröstvårtor, Pez Orlando Bloom, networkande, berusning, murvlande, Cessis födelsedag, arg personal, hångel, sol på däck, lek, rök, paraplydrink, vilken hytt bor jag i?, föreläsning i discot, fina båt-pins som pris, räksmörgås, tax free, luft man inte kan andas, sudoku, närgångna medelålders kvinnor, karaoke, godis, heltäckningsmatta, BINGO! Vi har alltså att göra med en våldsam blandning av aktiviteter, tankar och impulser. När vi anlände till båten och hade installerat oss i våra hytter (läs: tagit den första drinken) var det dags för gemensam lek. Alla 70 psykka-studerandena blandades huller om buller (på papper, inte på riktigt) och delades in i lag. Sedan sprang vi (eller egentligen Efter detta stod fri samvaro (allmän yrsel) på schemat, destination: diskoteket. För där stod Danny på scen! Deltagarna från Impuls hade på förhand övat in den charmiga dansen till Dannys bästa låt Love me tender. Danny visade sig dock vara en gammal gubbe som inte kunde leverera det publiken ville ha, för han spelade inte alls vår låt och ignorerade alla önskemål. Men mer krävs ju för att döda ett peppat partyhumör så gänget sökte sig så småningom ner till de undre däcken där den riktiga festen fanns. Kvällen/natten/morgonen/dagen fortsatte sedan med valda delar av checklistan här ovanför. När vi nästa kväll steg av båten i Åbo kändes det skönt med fast mark under fötterna, men vi hade minsann hunnit krossa en hel hög med fördomar, och det hade inte heller varit mer pinsamt eller ångestväckande än livet i allmänhet. minna ASPNÄS Helsingfors, när jag börja kela på dig och vad du verkligen betyder för meitsi, snaija jag ganska snabbt att du betyder och upplevs olika för olika seitsin och meitsin. Människor kör mycket olika race i Helsingfors, vissa faijor och dufvor kan int funtsi på att röra sig utanför dina gränser medan andra inte kan vena på att få fara fiseen. Helsingfors är en stor men liten stad. Jag är tacksam för att jag fått väijy ett semi-brett spektrum av dig. Seitsi är 458 år gammal, rymmer ca 564000 possen och är 686 km² fatty. Nå du blev kanske lite större efter att du mättä en slaissi av Sibbo. Fabuna o mui- Psykologförbundets presentationspunkt där studerandegruppen fått till uppgift att med pantomims hjälp förmedla jag är en ljusröd elefant som tycker om att dansa balett.

serien om impulsares hemstäder fortsätter: helsingfors på lite överdriven jag och inte-jag Helsingfors slang Helsingfors, när jag börja kela på dig och vad du verkligen betyder för meitsi, snaija jag ganska snabbt att du betyder och upplevs olika för olika seitsin och meitsin. Människor kör mycket olika race i Helsingfors, vissa faijor och dufvor kan int funtsi på att röra sig utanför dina gränser medan andra inte kan vena på att få fara fiseen. Helsingfors är en stor men liten stad. Jag är tacksam för att jag fått väijy ett semi-brett spektrum av dig. Seitsi är 458 år gammal, rymmer ca 564000 possen och är 686 km² fatty. Nå du blev kanske lite större efter att du mättä en slaissi av Sibbo. Fabuna o muijina i stans stadsstysse kanske har blivit lite för törstiga på massin o kämppä-mestan! Det finns ypperliga sandstränder i stadin, Hietsun som ligger relativt inne i centrum eller långstrand i Vuokki som är perfekt för vindsurfing. Jallis kan man spela t.ex. i brunssan, på skattan, brakun eller väiskin. Juni månad förvandlar Espan till en läcker möde där olika slags possen sitter o mättää o dricker på gräset, mycket njutbar plats en vacker sommardag. Funtsir du på varför livet suger hårt eller på varför allt är så najss, föreslår jag domkyrkstrapporna. Här har du en vy över senatstorget och nästan hela staden. Dessutom får den ståtliga kyrkan bakom dig, en att inse din mesta här på jorden. Har du inspis att läsa eller har du en sommartent? Gå till Uni:s huvudbibliotek, om du inte finner inspiration i denna otroliga bibba så finner du den ingenstans i H: fors, vackert vackert. Ut och festa? Beror förstås på preferenser men en kosher rendevouz-point på sommaren kan vara Kaivos terde. På morgonen sköts sedan krabbisen smärtfritt med plättar på salutorget och sedan därifrån på jatkon till den ökända karaoke baren Pata-Ässä i kronikan. Dejtandets underbara värld kan utspela sig t.ex. på konstmuseumet Kiasma, picknink runt Töölöviken, besök på Högholmen (zoo), dinner i någon av stans tusen restauranger eller kanske utebio på Kino-Engel mitt i natten. Mä en lähde stadiin, Lasse Mårtenson. Mää oon nyt turuuss. Martin Westerling Ordlista 1. Schmäägä = kyssas/pussas 2. De e ganska tyst!!= saken kommer inte på frågan dvs. något kommer inte att ske, (betoning på ordet ganska). 3. Vi tar o tchiigar eller vi tar o näkyy = Vi ses/ syns senare 4. Mättö, Skruudi = Mat, t.ex. vart ska vi fara o mättä? Har du skruuda redan? 5. Att vara häkissä = Att vara i mycket berusat tillstånd, in the cage! (mindre kännt begrepp). 6. Spåra, Spuru = Spårvagn 7. Dösä = Buss 8. Döfä, Dunkku = Lukt 9. Törstig dufva/friidu eller törstig faija/ jäbä/äijä = I denna kontext attraktiv, vacker, snygg eller sexig kvinna/man, men begreppet törstig kan också användas i andra sammanhang. Ett sådant exempel är att han/hon är törstig på massin, vilket innebär att personen i fråga eftersträvar eller är mycket intresserad av pengar, eller också, törstig på sprit etc etc. 10. Durkka = Sova 11. Käppä = Att gå eller promenera 12. Flajidis = Slagsmål 13. Tschygä eller Tsygä = Cykel, velociped 14. Feije eller Nylle = Ansikte 15. Skeida = Skit, skräp 16. Stevare = Väktare 17. Smurff = Biljettkontrollant i bussar, metro och spårvagn (beror på klädseln) 18. Massin = Pengar OBS: uttryck som nämnts i texten används inte nödvändigtvis av skrivaren själv!

Mikaela Lundell Leif elverstig som sjuåring ville jag bli hjärnkirurg men sen jag mälläde så blev det marinbiolog. Jag sku rädda östersjön. konstnär och arbetare, eftersom jag inte är duktig nog att vara enbart konstnär. on a second thought... slaktare eller regissör Vad skulle du vara mats backström kanske jag sku bli psykiater och sen skulle jag gå en psykoterapeututbildning och skippa det där psykiaterjobbet... eller kock. jag skulle utveckla kommunikationsoch beslutsfattandeprocesser på internet andreas kivinen thomas pakalén

Jonas Lehtinen elisabeth nordenswan egenföretagare, kanske stuguthyrning och timmerman. patient. om inte psykolog? kanske något helt annat, någon snickare otto varis Smyckessmed eller florist. skådespelare eller mafioso Martin Westerling emilia bergen THOMAS PAKALÉN

Eftersom jag befinner mig i ett Germanskt land är det väl passande att jag skriver på ett germanskt språk. Till på köpet tänkte jag skriva på ett mycket gammalt germanskt språk. Det här kommer alltså att skrivas på Närpesspråket. Betraktelser från Göttingen Alltså, i början oav september bar e oav ti Tyskland. He va ganska spännand å ja hag in däil förväntningar. Ja gåt å ierkänn at ja hag in däil fördomar. Ja trodd t.ex. at tyskan all levt enligt motto ORdnung muss sein. Nager vikor säinan va täi fördoman krossa, å had raskt ärsatts oav nya. Viäskon min vort bortslarva åp flygfälte, å bankkorte mett vort stuli från den pålitliga tyska posten. Rume mett va allt anna än tillfredsställand. Relativt dyr hyr fö Tyskland, gambel å unken me bare två pyttegluggar som utsiktsmöjlighet. Unisex-duschan i källarin je å en opplevels i sieg Men et in tid så vänja öga se, å nesan å, så nu je e faktiskt häilt ok ti bo schär, bare ja minns at e je tillfällit.. Nu ska it nar tro at ja bare ha haft a lätt. Ja ha faktiskt trivsta häilt utmärkt. Första tidin va man entå så bortkumi at it na kändest verklit. Åt missöden kan man bare skratt, ha ja lärt me, å dessutom kännsta allt nalete overklit schär, nalete som in dryöm Mytchy rolit folk finns e shär. T.ex. in korean som va häilt euforisk tå ja had bjudi in an åp e cocktailparty, na tåli had an it vuri me om förr! Elå en japansk som hag halvt panik fö at on had pussast me in sydamerikan åp e fest. Elå den samme stydamerikanin, som säkert ha försöka me alla utisflickor i Göttingen. Kulturkrockar från öst och väst kan man opplev åp e utbyte kvann som helst i världen tror ja. Baket ja had longna ner japanskon å förklara at in puss it je na farlit i Tyskland, sa on en par sanningens ord. Vi kommer nov ti lär ås mytchy hitsche åre, it bare tysk. Ja, ti lär se.he je ju egentligen fö ti studer som ja je schenn. Så nager orl om he je väl befoga. Just nu läser ja tysk å psykologi Psykkakursen je häilt intressant, främst täfö at ja it har na krav åp me utan bare får plock kva ja vill. Mytchy gar ut åp ti hald referat, åp tysk!! Angst! Men egentligen ha studien just börja, så ja har it så stort hum om na än, ja kan skjut opp ångesten. En par intressanta saker ha ja märkt gällande universitete å Tyskland i allmänhäit. 1. I mang föreläsningssalar finns in skylt: Rökning förbjuden. Kvafö behövs in tåli skylt? 2. Studentrestaurangen häiter Mensa, tier får man mat fö in bili slant, men drickbart ska man ha mie sjölv, elå köp extra. 3. Orde führer har naturligtvis in negativ konnotation. Men di ha it håxa åp na anna ord heldär. Intressant tå ja gar in kurs i ledning, å it e egentligen finns na ord fö in läjdar. ledningsperson elå engelskans leader je he bästa di ha kumi oap. 4. Räin je populärt i Göttingen. He ha räina åtminstone kvann tridi dag. 5. Universitete har två terminer. Ien oktober-januari å andra april-juli. Februari och mars je ledit. 6. He finns vissa obskyra drycker. T.ex. uöle me jordgubbar. Tro me, häilt ok Tidin ha ga holest snabbt, åp gott å ont. Å äina sidon längtar ja ti Finland å nära å kära. Å andra sidon vill ja it at hisin tidin ska ta slut. Baket hitsche åre kommer åpnytt verklihäiten emot, å tå tar verklighets/graduflykten slut. Dags att återvända till hem. Dags att skriva gradu.n Susanna slama

Anlände lite sent till flygplatsen. Avfärd om 45 minuter. Lite bråttom som vanligt. Lyckas checka in via en automat, nu är det fint med teknik nog. Pussade Susanna hej då och tar mig in på H:fors-Vanda flygplats. Äventyret kan börja. Väl inne på planet, kollar platsen, rad nummer sju ok. Nämen va kul det är business class. Note to self kom sent till flygplatser och checka in vi en automat. Stolen är stor och fin med många knappar. Den håller mig underhållen i flera timmar. Bläddrar genom Finnairs tidning. I en artikel om Korea står det att Korea är asiens norden. Fina grejor Så vad vet jag om Korea nu då? Koreaner tycker om att vara snabba. Allt skall ske palipali, som är Koreanska för snabbare snabbare. Det finns fem sätt att tala till folk. Detta beroende på status och andra viktiga små detaljer. Detta härstammar från Konfucianismen som haft stor betydelse just i Korea. Landet är inte stort men har ändå nästan 50 miljoner invånare. Det finns mycket berg här och det är mycket naturskönt. Pga detta är befolkningen rätt tätt inpackad på vissa områden i landet. Det är svårt att bo på ett berg. Trots att Korea befinner sig mellan Kina och Japan, de två stora länderna och språken i regionen, har Korea behållit en distinkt kultur och ett eget språk. Inte illa för ett land klämt in mellan två jättar. Korea har haft en hissnande utveckling. På 60 talet var det en av världens fattigaste länder (pga kriget på 50 talet) men på 30 år har landet utvecklats snabbt och kan nu ses som ett i-land. Denna mirakulösa utveckling har gett Korea namnet asiens tiger. Nu till saken. Är Korea asiens norden? Behöver nog mera tid för att svara på frågan utförligt. Men att par iakatagelser. Koreaner är rätt tysta och Korea, asiens norden? ingen kulturchock här då. Sitter och kontemplerar vad vet jag om Korea... Seoul är huvudstad...lg...samsung. Lite knapert är det nog. Vad vet jag om asien då, eller nordostasien egentligen...syrsor och tomrum. Mina kunskaper är nästan lika med noll. Dags att fixa allmänbildningen mao. Mitt nuvarande läge är alltså långt borta. Staden är Daejeon mitt i Korea. Pai Chai University är närmare adressen. Bor i ett rum på kampus med en Korean. Sover i en högsäng. Att dela rum på kampus är annorlunda och lite udda, ovant. Men jag kom till Korea och utbytesåret med öppet sinne. Anamma så mycket som möjligt och säg ja mera än nej var mottot. En bra filosofi eftersom det finns nästan dagligen wtf upplevelser. Jag och mina medutisstuderanden rycker på axlarna och säger Its Korea...förklaringen till allt. Dessa mina nya kamrater kommer från hela världen. Jag är nästan den ända europén. Om inte annat ger detta nya perspektiv och vänner från hela världen,det är ju bra att ha. håller sig för sig själva. Man dricker mycket och snabbt. Lokala brännvinet är risbaserat och heter soju (20% i styrka.) Några lustigheter finns dock när man dricker. Man får inte hälla åt sig själv och när man dricker skall man vända sig bort från den äldsta i sällskapet (konfucianism ni minns.) När man dricker dricker man hela glaset eller stopet ut. Detta leder ofta till huvudvärk. Studerar språket och det som erbjuds på engelska. Mest är detta east-asian studies. Kurserna heter t.ex contemprary Korean society och political economics of east asia. Allmänbildande är det nog. En liten twist i språkundervisningen finns. Jag undervisas i Koreanska på Koreanska. Psykologiskt är väl detta helt rätt men det är svårt, tidskrävande och ibland frustrerande. En till sak har jag lärt mig. Eller snarare utvecklats i. Jag har börjat inse asiatiskors skönhet (förr var det inget extra med dem...) Eder expat Djingis HONGELL

Written in the body. I. Unlocking preverbal memories by means of re-enactment phototherapy. bodil Lindfors I. The word and the body. The process of becoming human essentially consists in getting connected to others. We find out about ourselves by being in connection with others. We are born into the world of the senses, of sound and touch and smell and taste and light; but we are also born into the world of language, and we actually learn to listen to the sounds of language even before we are born into the world. Language is a virus from space, sings Laurie Anderson in the words of William Burroughs. A virus it may seem, half-way between organic and inorganic, a fine-meshed web of pre-fabricated linguistic signs and concepts which separates us from immediate experience: just take a moment to reflect on how these things (chair, table, golden lamplight spreading over them) might have appeared to you before you learned their names - Yet the process of symbolization and the production of signs come to us naturally as the spider s weaving a web. There is no sharp demarcation line between nature and nurture, between body and culture. Our ways of communicating are part of the universe s way of conversing with itself, as much a part of the natural world as the intricate animal forms of communion, very close to the early pictorial signs like hieroglyphs, or old Chinese signs written on oracle bones. All language unfolds from the body. Both our speech and our writings are simply the forms our bodies take when reaching out to each other across space. The written word somehow manages to retain the imprint of the voice itself which is as specific as fingerprints, shaped by the specific body, its cavities and resonances, its exclamations and breathing spaces. Also, the written word retains the power to affect the body directly. Language plays the body like an instrument; and the body itself is an instrument shaped to make sounds, to sing, mumble, lament, shout and soothe by words. However, the interplay between mind and body, or in more contemporary terms between explicit and implicit levels of consciousness, is not straightforward. What is expressed in the procedural register of facial expression, gaze, vocal rhythm and prosody, posture, spatial orientation, touch and self-touch, along with a number of other modes, remains for the most part in the unconscious or not-yet-conscious register, without reaching the levels of explicit verbal and/or symbolic narrative. Furthermore, although our knowledge of brain functions and the neural system has grown exponentially over the last century, we still do not know very much about how experience is registered and organized on a neural level. An interesting by-product of open-brain surgery was described in Penfield s classical study of direct cortical stimulation. Some of his patients reported sensations like being transported back in time, seeing the room in the summer house with its open windows towards the garden, hearing the sound of the piano in the adjacent room, sensing the warmth of sunshine on your skin and the texture of the rough table-cloth under your fingers, biting into a hard green apple and crushing it between your teeth, feeling its juicy taste. There is a theoretical notion of time consisting of a vast amount of micro-second shots of the present moment somehow being preserved in the archives of the brain (Barbour, 2000). This fits in with the notion of specific memories as multimodal miraculously preserved slices of the past, not stored in a specific cortical location, but rather as a set of clues by means of which it is possible to re-create something like the original experience (cf. Kelly, 1995). Is that why we love photographs? Because of their capacity of transporting us back into the vast realms of our forgotten past which we keep hoarded in the treasure-vaults of our brains?

The hippocampus, a little sea-horse-shaped formation curled up at the centre of the brain, works by creating structures and paths, figures and schemes, picking out the tune for the whole subsequent cortical orchestration of memory. The hippocampus is stimulated by moderate stress, but short-circuits in the face of overwhelming emotional flooding. Thus, traumatic episodes such as accidents are frequently blocked out, and likewise, both the victim and the perpetrator of violent crimes often lack any coherent memory representation. The mind protects itself from flooding, and what remains are fragmented and disjointed sensory impressions, or procedural memories, which can be triggered by movements and sensations. All that remains are fragmented and disjointed memory traces, or procedural memories that might be triggered by, for example, specific movements or sensory impressions. Traumatic flashbacks may be seen as the brain s attempts to close the natural gestalt of symbolization, or to connect the lost thread of a narrative that was left unfinished. On the individual plane, it seems that strong and painful emotional experiences such as violence, separation and loss that are excluded or suppressed from memory will at some point express themselves in the form of psychic or somatic illness. Especially, repeated trauma or painful experiences at the beginning of life may have detrimental effects on the development of deep structures of the brain which are responsible for, among other things, affect regulation and stress endurance. II. Re-enactment phototherapy: A journey into the past. The field of phototherapy has been categorized into PhotoTherapy, Therapeutic Photography, and, as a specialized side branch, Photo Art Therapy (Weiser, 2008). At a closer glance, the dichotomization between the main two subfields seems to be hinged onto the need to distinguish between practices carried out by trained and licensed psychotherapists ( PhotoTherapy ) and practices carried out by others ( Therapeutic Photography ). However, as Weiser does not present any other criteria for distinction such as, e.g., theoretical rationale, method, or aim, this categorization does not really add to further understanding of the field. Re-enactment phototherapy evolved as a method for self-reflection and self-reconstruction (Martin & Spence, 1985), and was later developed as a therapeutic technique in workshops and individual practice by Martin (2001). Re-enactment phototherapy belongs to the group of psychotherapeutic techniques that attempt to shortcut the defensive verbal layers of rationalization, confabulation, proscription, prohibition, or outright denial, which are so often encountered in exclusively verbal therapies. Instead, they focus on the story that the body has to tell. In the following vignette, I will present an excerpt from a phototherapy workshop held by Rosy Martin in Turku, Finland, at the end of 2002. Background. The protagonist of the present case study is Lea. She is a middle-aged woman trained as a psychotherapist. She lives in a long-term relationship with her partner and their teen-age son. At the time of the workshop, she has been taking part in a training course for professionals, focusing on the use of pictures and story-telling in psychotherapeutic practice. Rosy Martin has been invited to give a one-day lecture as part of the training. In addition, both staff and trainees are given the option of participating in a four-day workshop conducted by Martin. The workshop. The four-day re-enactment phototherapy workshop is started off by doing various exercises, making oneself known to the group and working with found photographic images in smaller groups, practicing and reflecting on bodily emotional expression, with the aim of preparing ten to twelve participants for working together as a group on deeply emotional issues. The next day is filled up with individual preparatory work and counseling, like choosing the themes, stage-setting and props for the re-enactment, and forming dyads among the participants for the phototherapy work ahead. On the third day, the re-enactment is produced by the dyads, working in separate rooms. In the morning, one of the participants in the dyads will set up and enter the scenes of the re-enactment, using clothes and props selected and found for different roles, and occasionally engaging the partner to take the role of a significant other. The partner s main task, however, is recording the experience by taking multiple photographs of the different phases and stages of the re-enactment. Then after lunch, the roles are switched. The leader of the workshop stays in the background, ready to serve as a consultant if needed. At the end of the day, the accumulated photographs are taken off to be developed and brought in for the fourth and last day of the workshop.