Promotionen närmar sig

EN FRÅGA FÅR SVAR Kvarnen Den så kallade Strandkvarnen eller kort och gott Kvarnen i ÅA-sammanhang skall enligt planerna vara inflyttningsklar vid årsskiftet 2003 2004. Då skall hela Österbottens högskola flytta in under samma tak. Håller tidtabellen? Ja, det gör den. Hittills har sanerings- och restaureringsarbetet förlöpt enligt planerna. Till vissa delar ligger vi t.o.m. före i tidtabellen. För tillfället håller entreprenörerna på med grundningsarbeten och förberedande VVSarbeten, säger direktör Bo Riska på Österbottens högskola. Någon detaljerad flyttningsplan har ännu inte gjorts upp. Tanken är i varje fall att flyttningen sker så koncentrerat som möjligt. Hyreskontrakten för de nuvarande fastigheterna sägs efterhand upp då de enskilda enheterna ligger i startgroparna för att flytta. Jag tror att en del tyngre helheter så som slöjdsalen och gymnastiksalen inreds redan under senhösten 2003. I oktober samma höst skall de flesta utrymmena vara färdiga för provdrift. Kring årsskiftet kan sedan de enskilda enheterna flytta in. För tillfäller verkar ÖH på tolv olika adresser i Vasa. Kvarnen blir ny hemvist för ÖH:s alla Vasaenheter. Utanför blir endast personalen vid det nya biblioteket Tritonia, som är gemensamt för de tre högskolorna i staden. En olöst fråga är vilket namn som skall pryda fasaden för det nya komplexet. En del förespråkar Åbo Akademi, Vasa, andra föredrar Österbottens högskola. I folkmun kommer komplexet i varje fall att kallas för Kvarnen, menar Bo Riska. NE Promotionen närmar sig Slutspurten inför doktorspromotionen den 24 maj har inletts. Mycket återstår ännu att göra innan arrangemangen är helt finslipade. Den mest hektiska tiden infaller några veckor innan själva promotionen. För tillfället tar vi emot doktorshattar och värjor, vi sammanställer allt tryckmaterial, planerar minutprogram, fastslår sittordningen på banketten och värvar studerande för olika uppdrag under promotionen. Planeringen är minutiös. Allting skall klaffa intill minsta detalj, säger informations- och PRchef Ulla Achrén som tillsammans med Rolf Niskanen personifierar ÅA:s promotionsbyrå. Rekordpromotion Totalt promoveras 110 doktorer och 14 hedersdoktorer. Därmed är årets promotion den största i ÅA:s historia hittills. Antalet personer som doktorerar vid ÅA ökar hela tiden, varför vi får lov att ordna promotioner oftare än tidigare. Följande promotion hålls år 2005 och därpå följande år 2008 då ÅA fyller 90 år. För första gången har ÅA i år utarbetat egna webbsidor för promotionen. På sidorna finns en anmälningsblankett och information om bl.a. insignier, klädsel, festplatserna och inkvartering. Webben har varit till enormt stor hjälp. 95 procent av promovenderna har anmält sig den vägen. Genom webbsidorna har de även fått svar på en mängd frågor istället för att kontakta oss per telefon eller e-post, konstaterar Ulla Achrén. Fullbokat Promotionen börjar klockan tolv och hålls i Konserthuset i Åbo. Intresset har varit så stort att alla platser redan är bokade. Arrangörerna räknar med drygt 1 000 närvarande personer i denna siffra ingår förutom promovenderna och publiken även kör- och orkestermedlemmarna på ca 100 personer. Denna gång är promovenderna så många att de inte ryms uppe på scenen som under tidi- Expertkatalogen uppdateras Det är dags att uppdatera uppgifterna i ÅA:s expertkatalog. Blanketter för uppdatering och införande av nya uppgifter har distribuerats till byråsekreterarna för de enskilda ämnena och institutionerna, samt till förmännen för de enheter som saknar en egen sekreterare. Dessa uppmanas distribuera blanketterna till forskarna inom respektive enhet eller forskargrupp. Experkatalogen riktar sig i första hand till massmedierna. Dess syfte är att fungera som ett uppslagsverk över expertisen vid akademin. Varje forskare och lärare vid ÅA kan anmäla sig som expert inom sitt eget område. Deltagandet är frivilligt, men katalogens utgivare informationsavdelningen önskar att katalogen kunde vara så omfattande som möjligt. Den aktuella katalogen kan läsas på nätet på adressen www.abo.fi/ expert. Uppgifterna kan kompletteras och ändras via de distribuerade blanketterna (som returneras till PR- och information, FÄ ), per e-post på adressen ben.roimola@abo.fi eller genom att fylla i on line-blanketten på www.abo.fi/expert. Ändringarna skall göras senast den 24 maj. 2 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Processionen startar kl. 15.20. På bilden processionen under promotionen år 1998. gare promotioner. Därför sitter de i år nere i salen, vilket innebär drygt 100 platser färre för publiken. Processionen från konserthuset till Domkyrkan startar kl. 15.20 och löper längs Aningaisgatan. Gudstjänsten i Domkyrkan inleds kl. 15.45. Predikan hålls av ärkebiskop emeritus John Vikström. Sång och sonett Festligheterna avrundas på kvällen med en bankett på Åbo slott. 370 personer har anmält sig till den. Programmet under banketten har lättats upp en aning jämfört med programmet under tidigare promotionsbanketter. En kvartett från Florakören kommer att underhålla oss med sång under kvällens lopp och professor Erik Andersson skall läsa en sonett. Som tidigare hålls menyn hemlig tills banketten inleds, berättar Ulla Achrén. NICLAS ERLIN Närmare anvisningar på sid. 18 för deltagarna i promotionen. INNEHÅLL NR 8/2002 124 doktorer Promotionen närmar sig...2 Miljöpolitik Olika intressen i bakgrunden...4 Unik studiehelhet Åtta universitet samarbetar...6 ÅA och personalen Intervju med Margita Vainio...8 Europeiskt studentutbyte ÅA-student ordförande för nätverk...10 Nya publikationer... 19 Examina... 20 Veckans skribent Universitetets tredje uppgift...12 Arbetsplats ÅA Byråsekreterare Christel Engblom...14 Debatt Tillgången på kursböcker måste ses över...15 Semiotiken jubilerade Konferens i Tartu... 16 Promotionen Instruktioner för deltagarna...18 Folk & fä... 21 Annonser och kungörelser...22 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 3

AKTUELL FORSKNING Brokig miljöförvaltning Olika intressen har påverkat miljöpolitikens utveckling. Svåra födslovåndor har karakteriserat miljöförvaltningens tillblivelse i Finland. 1970-talets konfliktfyllda diskussion ledde visserligen till att ett miljöministerium småningom krystades fram år 1983. Men också fortsättningen var trög: det räckte ytterligare tre år innan miljöförvaltningen fick regionala organ. Också på lokal nivå kom utvecklingen igång år 1986, detta genom lagen om kommunernas miljövårdsförvaltning. Tydliga intressekonflikter har styrt diskussionen kring vilken typ av miljöförvaltning vi ska ha i Finland, konstaterar PL Ann-Sofie Hermanson, forskare i statsvetenskap vid Åbo Akademi. Hermanson har av ledningsgruppen för Åbo Akademis allmänna miljöprofilering tilldelats årets särskilda miljöforskarstipendium, som löper på sex månader och uppgår till 7 200 euro. Jag kan nu ta tjänstledighet och jobba vidare på min doktorsavhandling, konstaterar Ann-Sofie Hermanson, som till vardags är timlärare i statskunskap. Hennes doktorsavhandling har arbetsrubriken Miljövårdens institutionalisering i Finland idé, intresse och struktur. Vår miljöförvaltning bygger på ett sammelsurium av idéer och förvaltningsmässiga traditioner, något som syns i att miljöpolitiken fortfarande är rätt brokig och luddig, konstaterar Ann-Sofie Hermanson. 4 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI Olika intressen I sin forskning analyserar hon tre faktorer som är centrala då samhällets miljöpolitik slås fast, nämligen ideologi, gruppintresse och samhälleligt belutsfattande. I avhandlingen strävar jag efter att knyta ihop de studier jag gjort tidigare. I sin pro graduavhandling analyserade Ann-Sofie Hermanson olika tankeskolor inom miljövården. Hon ställde bl.a. frågan varför det råder så olika uppfattningar om vad som ska ligga som grund för miljöförvaltningen. Fokus placerade hon på riksdagsdebatten i ärendet. Här återfanns väldigt olika idé- och intresseförankringar bland aktörerna. Ärenden som var angelägna för jord- och skogsbruk eller näringslivet i stort kunde kollidera med en mera direkt syn på avfallshantering eller vård av mark, vatten och luft. Vilka spelregler gäller? Finland fick ett miljöministerium först år 1983 sent i nordiska förhållanden och den nya instansen var resultatet av en lång och utdragen process. Miljöärendena fanns tidigare gömda inne i den typiskt finländska sektororienterade förvaltningen. Sex sju ministerier höll på att utveckla handläggningen av miljöärenden utan att diskutera sinsemellan, konstaterar Ann-Sofie Hermanson. De starkaste aktörerna var inrikesministeriet och jord- och skogsbruksministeriet. Den idémässiga basen till det nya miljöministeriets verksamhet var allt annat än entydig. Miljöförvaltningen har till övervägande del byggts kring gamla enheter och deras tjänstemän. Detta har i viss mån utgjort ett hinder för nya perspektiv och idéer, och för ett nytt sätt att tänka. Och detta återspeglas i att vår miljöpolitk fortsättningsvis är diffus och brokig. Men förvaltningsreformer under de senaste åren har varit ägnade att förenhetliga både struktur och verksamhet. Den doktorsavhandling som Hermanson har under arbete ska på ett mångsidigt sätt inrama den tidsperiod då miljövården tar institutionaliserad form i Finland. Jag vill kartlägga hur och när spelreglerna har slagits fast, samt på vilket vis de olika aktörerna har agerat, berättar Ann-Sofie Hermanson. Vad räknas till miljöfrågor? Och vilka instrument ska användas för att påverka frågorna? Det har varit två av de stora frågeställningarna i sammanhanget. Här har en klassisk naturvårdssyn ställts mot ett bredare miljöbegrepp, som innefattar människans livsmiljö i stort också i form av t.ex. planläggnings- och byggnadsärenden, konstaterar Ann-Sofie Hermanson. Hon analyserar miljövårdens institutionalisering inte bara på riksplanet, utan också regionalt och lokalt. På det lokala planet ligger en enkät bland miljövårdstjänstemännen som grund för analyserna. Hermanson kartlägger vilken utbildning tjänstemännen har, vilka uppgifter de har, hur de ser på sitt jobb osv. Spel i politiken På det politiska planet har miljöfrågorna blivit tacksamma att ta till enligt behov, noterar Ann-Sofie Hermanson. Man kan påstå att man är miljövänlig hur man än resonerar. Ta t.ex. kärnkraftsdebatten, både förespråkarna och motståndarna argumenterar med miljöfrågor. Motsvarande exempel kan hittas också på regional och lokal nivå, fastslår hon. PETER SANDSTRÖM Vår miljöförvaltning bygger på ett sammelsurium av idéer och förvaltningsmässiga traditioner, något som syns i att miljöpolitiken fortfarande är rätt brokig och luddig, konstaterar Ann-Sofie Hermanson.

Att få den här studiehelheten att fungera blir en verklig utmaning för alla de åtta universitet som är med, säger Ola Österbacka. UTBILDNING Unik studiehelhet startar Åtta universitet samarbetar kring IKT i undervisningen. Med upptill 140 studerande från åtta olika universitet som aldrig alla på en gång fysiskt träffas, kan den nya studiehelheten IKT i undervisningen med fog sägas vara unik i Finland. Det är ovanligt att så många universitet samarbetar kring en och samma utbildning och eftersom det handlar om informations- och kommunikationsteknik, ska studiehelheten bli både ett pilot- och modellexempel för virtuell och nätbaserad distansundervisning. 16 ÅA-studerande får delta i utbildningen som startar i höst och avslutas i maj nästa år. Att som lärare själv kunna använda sig av och lära andra att använda datorer och nätkommunikation i undervisningen, börjar redan nu vara en självklar förutsättning för en modern pedagogik och studieteknik. Den nya studiehelheten i IKT är en del av KasVI-projektet 6 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

(Kasvatustieteellisten tiedekuntien virtuaaliyliopistohanke) som i sin tur är en del av det stora virtuella universitetsprojektet i Finland, berättar ÅA:s nya IKTspecialplanerare i Vasa, Ola Österbacka. Alla studerande borde få adb-körkort A redan under det första studieåret så att de genast får beredskap för de nya undervisningsformer som nu snabbt är på kommande. Att genast kunna se datorn och nätet som ett bra verktyg i undervisningen och inte som en tröskel och ett problem, att köra in IKT i ryggmärgen så att det blir en del av vardagen redan under studietiden. Det är huvudmålsättningen för den här nya studiehelheten. Åtta universitet De olika kurserna och modulerna i studiehelheten arrangeras och hålls av de åtta olika universitet som är med i det stora pilotprojekt. ÅA i Vasa har hand om kursen Perspektiv på medie- och nätkultur och överassistent Sol- Britt Arnolds-Granlund på PF har varit med och planerat både den kursen och hela studiehelheten i samarbete med de sju andra pedagogiska fakulteterna i landet. Men eftersom det går bra att läsa endast en del av studiehelheten, kan även andra än lärarstuderande i Vasa anmäla sig. Både i Åbo och t.ex. Helsingfors deltar även andra än lärarstuderande. Alla olika kurser och moduler hålls utgående från en webbplattform såsom t.ex. Blackboard. Dessutom blir det en del videokonferenser och många av föreläsningarna sänds ut över nätet som förhandsediterad video- och audioström. Eftersom grundkonceptet för föreläsningarna är problemorienterat, blir det inte många och långa föreläsningar vare sig på nätet eller per vidoekonferens. Istället blir det mycket nätbaserad smågruppskommunikation, hjälp och stöd via egna nätverk och lokala gruppträffar på de olika universitetsorterna, berättar Ola Österbacka som vill betona den unika möjligheten för dem som deltar att nu få igång egna nätverk kring IKT som når över hela landet och in i åtta universitet. Tre språk IKT-studiehelheten hålls på tre språk; finska, svenska och engelska och alla kursdeltagare har rätt att tentera och skriva sina arbeten på något av de tre språken. Drygt hälften av kurserna är i första hand teoretiska kurser med litteraturtenter, resten består av t.ex. laborativa kurser, seminarier och projektstudier. En kurs handlar t.ex. om forskningen kring IKT och nätbaserad kommunikation, en annan om praktiska tillämpningar av IKT i undervisningen. Att få den här studiehelheten att fungera blir en verklig utmaning för alla de åtta universitet som är med. Vi har flera olika webbplattformar i bruk och olika kunskaper och erfarenheter kring IKT. Och universiteten är ännu inte värst vana med ett så här omfattande undervisningssamarbete. Men med hela KasVi-projektet i ryggen, finns det alla förutsättningar för att det här blir något alldeles nytt och unikt i den finländska universitetsutbildningen, konstaterar Ola Österbacka. För att bli antagen till utbildningen, krävs grundkunskaper i datorhantering och givetvis att man är inskriven som studerande vid ÅA. Under sex av de femton studieveckorna sker arbetet till största delen via PF. De övriga modulerna leds alltså från andra universitet och då sker undervisningen främst på finska. ARI NYKVIST Undervisningsplanen finns i pdf-format på www.vasa.abo.fi/kasvi/ ikt15.htm. Den som vill anmäla sig eller behöver mer information kan kontakta Agneta Eriksson på PF (e-post agneta.eriksson@abo.fi, tfn 06 3247 224) eller Ola Österbacka (epost ola.osterbacka@abo.fi, tfn 06 3247 385). Anmälningstiden går ut i medlet av maj. Hur liberala är finlandssvenskarna egentligen? Vi är nöjda med den positiva respons vår första Barometer har fått. Den upplevs som viktig, seriös och motiverad av dem som var med i första omgången. Det säger forskaren Kjell Herberts på Åbo Akademis institut för finlandssvensk samhällsforskning i Vasa som nu har börjat sammanställa resultaten från den första stora finlandssvenska opinionsoch trendmätningen. Mätningen går under det snart registrerade namnet Barometern. Att opinionsmätningen upplevs som viktig, vittnar också den rätt höga svarsprocenten om. Kring 60 procent av de 1.500 finlandssvenskar som fick frågeformuläret, har svarat. Idag är det en hög svarsprocent för tunga opinionsmätningar av det här slaget. En första bortfallsanalys visar att de som inte har svarat, knappast skulle ha påverkat resultatet nämnvärt. Vi har en god representativitet i mätningen eftersom de som svarat fördelar sig både geografiskt, ålders- och könsmässigt jämnt över hela Svenskfinland. Svarsandelen bland tvåspråkiga familjer har varit lika god som bland enspråkiga. Och hela tre av fyra svarade att de gärna i framtiden svarar på liknande frågor. Eftersom analysen av materialet ännu inte är slutförd, vill Herberts inte gå in på de konkreta resultaten. Men t.ex. i svaren på frågorna kring aktuella debattämnen såsom lärarutbildningen, homosexuellas rätt att adoptera barn och flyktingpolitiken, har Herberts redan nu hittat flera överraskande element. Det verkar som om vi finlandssvenskar trots allt inte är riktig så liberala och toleranta som vi kanske har trott, säger Herberts som lovar att resultaten från den första Barometern publiceras inom ett par veckor. En ny Barometer-mätning görs sannolikt redan i höst. AN MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 7

ÅA resurs för personalen Margita Vainio vill satsa på utvecklingsarbete för de anställda. Akademin ska vara en resurs för personalen. De anställda ska ha en arbetsplats som ger möjligheter för var och en att utvecklas såväl professionellt som personligt. PM Margita Vainio, som tillträder som byråchef vid Åbo Akademi den 1 juni, vill jobba för att ÅA ska vara en bra arbetsplats för alla personalgrupper. Vainio är för närvarande direktör för Fortbildningscentralen vid ÅA; hennes nya tjänst är närmast förenad med ansvar för personalfrågorna. All utveckling och alla resultat sker via personalen, men en stor organisation kan lätt glömma att personalen består av individer, av människor, konstaterar Margita Vainio. De enskilda anställda måste känna stöd i sin närmaste arbetsgemenskap, därför måste vi satsa på att bygga upp och upprätthålla arbetsgemenskaper som är resurser för sina medlemmar. Överlag tycker Margita Vainio att Åbo Akademi är en bra arbetsplats. Men det finns alltid sådant som kan förbättras. Två utmaningar vid dagens ÅA är dels de många visstidsanställningarna, dels åldersstrukturen. Visstidsanställningarna sprider osäkerhet. Problemet kan inte lösas helt, men vi måste på bästa möjliga sätt försöka göra situationen tryggare för de visstidsanställda. Olika möjligheter ska utredas, säger Margita Vainio. Åldersstrukturen innefattar flera utmaningar. Personalen blir allt äldre, och ÅA står inför en pensionsboom inom de närmaste tio åren. Här gäller det dels att jobba för att de äldre anställda ska bibehålla sin motivation och sitt välbefinnande, dvs. att ta tillvara den erfarenhet som finns, dels att rekrytera nya förmågor till akademin. Ingen byråkrat Margita Vainio konstaterar att hon inte vill bli någon byråkrat. Mitt nya jobb innefattar visserligen förvaltningsuppgifter, men jag vill satsa främst på utvecklingsarbete i personalärenden. Här har Margita Vainio stor nytta av sina tjugo år som chef för fortbildningen vid Åbo Akademi, ett arbete som innefattat kraftig betoning av nya arbetssätt och arbetsmetoder, lagarbete och samarbete. En viktig fråga är hur man jobbar ute på de olika enheterna. Min uppgift blir inte att ingripa i enheternas arbete, men jag vill kunna stöda olika utvecklingsprocesser som är på gång inom enheterna. Margita Vainio ser fram emot att bygga upp ett nära samarbete med alla som jobbar med personalfrågor inom ÅA, dels enhetscheferna, dels personer som annars är engagerade på området. Jag vill att alla som jobbar med personalfrågor ska börja uppfatta det som så att de att vi spelar i samma lag, att vi gör saker tillsammans. För att utveckla ÅA som arbetsplats måste vi uppskatta den kunskap och de erfarenheter som är väl inarbetade, påpekar Margita Vainio. Samtidigt måste vi våga ifrågasätta det som finns och våga ta itu med nya frågor som känns angelägna. Det håller inte alltid att hänvisa till att man ska göra på ett visst sätt för att man alltid har gjort på det viset. Utmanande löner Har Åbo Akademi en fungerande personalpolitik? Mycket har gjorts, och speciellt prorektor Olle Anckar har varit engagerad i personalfrågor och gjort ett värdefullt arbete. Men visst finns det ännu mycket att göra, konstaterar Margita Vainio. De närmaste utmaningarna är personalbokslutet, arbetet med behovet av ny tjänstestruktur vid ÅA, det personalpolitiska programmet, som ska skrivas om, samt jämställdhetsprogrammet, som kommer att revideras. Rent konkret kommer den individuella lönesättningen att bli en stor utmaning, systemet ska införas rätt snart, sannolikt redan nästa år. Margita Vainio ser både för- och nackdelar med det nya lönesystemet. Positivt är att det kan verka sporrande på personalen, och lönediskussionerna kan i sig föra med sig goda saker, då såväl den anställda som arbetsgivaren tvingas fundera igenom arbetsuppgifterna och kravnivån. Negativa sidor är att systemet kan bi- 8 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

De anställda ska ha en arbetsplats som ger möjligheter för var och en att utvecklas såväl professionellt som personligt, säger Margita Vainio. dra till att skapa missämja och avundsjuka bland de anställda. Jag tror dock inte att skillnaderna i löner vid ÅA kan bli stora jämfört med dagens läge. Vi måste hitta struktur och balans i det nya systemet. Betonar jämställdhet Margita Vainio ser det som mycket viktigt att akademin fortsättningsvis betonar jämställdhetsarbetet, t.ex. i form av kontinuerlig uppdatering av jämställdhetsprogrammet. Universitetsvärlden är traditionellt uppbyggd kring manliga makstrukturer, här är Åbo Akademi inget undantag. Därför är det viktigt att vi ständigt är på alerten i frågor om kvinnornas ställning i olika personalgrupper, säger Margita Vainio. Varför ville du ha det här jobbet? Personalfrågor intresserar mig mycket. Jag känner ju bra till ÅA sedan tidigare, men perspektivet är nytt. Och efter tjugo år inom fortbildningen kände jag att det var dags för nya utmaningar, säger Margita Vainio. PETER SANDSTRÖM MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 9

Jobbar för studentutbytet Hanna-Maija Saarinen leder europeiskt nätverk. Under en dryg månad har Hanna-Maija Saarinen hunnit besöka Spanien, Bryssel och Irland. Så kommer det att fortsätta. Mycket tid för studier får hon knappast under sitt år som ordförande för det europeiska nätverket för studentutbyte, ESN (Erasmus Student Network). Nej, jag kommer bara att hinna med någon läskurs. Men i stället får jag erfarenhet av att jobba i en internationell miljö. Hanna-Maija Saarinen, 20, studerar franska för andra året vid Åbo Akademi. I fjol var hon ordförande för ESN-sektionen vid ÅA. På lokal nivå handlar det framför allt om att arrangera program för utbytesstudenter. Grundidén inom ESN är att studenter hjälper studenter. Det kan vara förvirrande att komma till ett nytt land och ett nytt universitet. Då är det de lokala studenterna som har den bästa kunskapen om hur allting fungerar. Finland aktivt Hanna-Maija Saarinen har alltså varit internationellt inriktad redan tidigare. Men i början av mars tog hon ett konkret kliv ut i Europa genom att hon valdes till ordförande för hela ESN. Ordföranden väljs för ett år i taget och ingår i en verkställande grupp på sex personer (ordförande, viceordförande, sekreterare, skattmästare och två övriga medlemmar). Under den lyder en styrelse med representanter för alla 20 medlemsländer. Den verkställande gruppen träffas sex gånger om året. Vi förbereder ärenden för resten av styrelsen som träffas två gånger om året. Hanna-Maija Saarinen är inte den första finländaren i ESNtoppen. Finland har varit mycket aktivt. År 1999 var t.ex. Catarina Lindström från ÅA sekreterare för ESN. ESN fungerar nästan helt på frivillig basis. Endast en person, stationerad i Gent i Belgien, lyfter lön. Ändå räknar Hanna-Maija Saarinen med att jobbet tar så gott som all hennes tid. Nu jobbar jag ca 30 timmar i veckan och jag tror att det blir mer hela tiden. Men jag ser på det här som mera än jobb. Visst jobbade den verkställande gruppen mycket när vi träffades i Irland i början av april. Men vi hann också ha roligt tillsammans. De pengar ESN får (EU-stöd, medlemsavgifter och sponsring) går till material, information och resor. Påverkar via EU När nätverket ESN grundades 1990 hörde medlemsländerna till Europeiska gemenskapen (EG). EG hade tre år tidigare, 1987, grundat utbytesprogrammet Erasmus. ESN blev den organisation som hjälper Erasmus-studenter med de praktiska problem de möter på den nya studieorten. I dag är ESN en organisation för hela Europa, inte bara för EU. Det är redan många östeuropeiska universitet som är medlemmar. En av de sex personerna i den verkställande gruppen kommer från Polen. Men det är trots allt inom EU de viktiga besluten om studentutbyte fattas. Därför är det också där studenterna måste göra sina röster hörda för att kunna påverka utvecklingen. ESN har direkt kontakt med EU-kommissionen. Hanna-Maija Saarinen åkte till Bryssel bara en vecka efter att hon blivit vald till ordförande. Där träffade hon dem som jobbar med utbildnings- och kulturfrågor. Hanna-Maija Saarinen menar att studentutbytet fungerar relativt väl vid de högskolor 134 stycken som har egna ESN-sektioner. Därför anser hon att den största utmaningen är att utvidga nätverket. Men visst finns det länder där tutorsystemet inte fungerar, eller där utbytesstudenterna själva måste skaffa sin bostad. Finland populärt Inom studentutbytet har det alltid rått en viss obalans mellan det antal studenter ett land sänder ut och tar emot. De stora länderna (Tyskland, Frankrike, Spanien, Italien) är klart populärast. England lockar däremot färre än tidigare, eftersom Europa i dag har studentutbyte med så många andra engelskspråkiga länder, berättar Hanna-Maija Saarinen. I fjol var de utländska Erasmus-studenter som kom till Finland fler än de finländska studenter som åkte utomlands. Att allt fler vill komma till Finland beror bl.a. på att de finländska universiteten erbjuder rätt många kurser på engelska. Men Hanna-Maija Saarinen påpekar att de engelskspråkiga kurserna bör hålla samma nivå som kurser på de inhemska språken. Så är det inte alltid varken i Finland eller i andra länder. Därför planerar man nu att de universitet som deltar i Erasmusprogrammet skall skriva under ett avtal som garanterar en viss nivå på kurserna. Högskolesekreterare Gurli- Maria Gardberg vid ÅA:s internationella enhet menar att ÅA:s engelskspråkiga kurser nog håller en hög nivå. Visst anser en del utbytestudenter att studierna här är lättare än vid deras egna universitet. Men jag tror att det kan bero på att stora tentamina i slutet av terminen saknas. Många upplever också tvärtom att ÅA:s system 10 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Hanna-Maija Saarinen håller ÅA:s fana högt ute i Europa. med mycket självstudier och uppsatser är svårt. Utbytet försvåras? Hanna-Maija Saarinen är tveksam till planerna på att också i Finland gå in för ett tudelat examenssystem enligt europeisk modell(3+2 år). Det kommer säkert att bli lättare att avlägga hela magisterprogram utomlands. Men jag undrar hur det går för studentutbytet på kandidatnivå? Hon menar att studenter i länder med treåriga kandidatprogram (t.ex. England) har svårt att åka utomlands för ett eller ett halvt år. En utlandsvistelse kan förlänga studietiden, även om det är meningen att allting skall kunna räknas till godo. Ett annat problem är att man kanske inte under de två första åren fått tillräckligt med information om de alternativ som finns. Och under det tredje året kan det vara för sent. Då ska man skriva sin kandidatavhandling. Flaggar för ÅA Trots att Hanna-Maija Saarinen i år kommer att vistas mycket utomlands har hon inte glömt bort den lokala verksamheten. Den viktigaste uppgiften för oss som jobbar inom ESN på internationell nivå är att hjälpa de lokala sektionerna. Vi ska bl.a. informera dem om vad som är på gång inom studentutbytet. Hon vet att ESN vid ÅA mer än gärna skulle se flera lokala studenter i sin verksamhet. Många utbytesstudenter upplever nämligen att det är väldigt svårt att få kontakt med finländare. Den första månaden är avgörande. Sedan ger många upp och väljer att umgås enbart med andra utbytesstudenter. Har ÅA någon nytta av Hanna- Maija Saarinen ute i Europa? Absolut. Jag berättar alltid att jag studerar vid Åbo Akademi, som är ett svenskspråkigt universitet i Finland. Det här väcker oftast nyfikenhet och då får jag berätta mera om Finland och om tvåspråkigheten. MALIN HOLLMÉN MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 11

VECKANS SKRIBENT Erik Bonsdorff är professor i marinbiologi vid Åbo Akademi. Universitetets tredje uppgift på forskningens villkor SAMHÄLLET AV IDAG har ett tillsynes omättligt behov av information och kunskap. Med den teknik vi har till vårt förfogande förväntas informationsflödet vara omedelbart. Så fort vi får en fråga förväntas vi ställa upp och bidra inte bara med kunskap, utan också med tolkningar av den. Detta märks inte minst inom miljöforskningen, där problemlösningarna helst skall vara snabba, kostnadseffektiva och riktiga. Till detta kommer det massmediala intresset för miljöforskningen; media ger forskaren både en kanal utåt och en (illusorisk) känsla av makt, en känsla av att kunna påverka. Är det så? Kan eller skall vi sprida våra rön till samhället varje gång vi får frågan på vems villkor sker utbytet? Och, omvänt: förstår samhället den information vi kommer med? Vem svarar för tolkningarna och för nyttjandet av den kunskap vi sprider? DET ANSES ATT UNIVERSITET och högskolor har tre uppgifter: att undervisa, forska och delge kunskap till samhället. Populariseringen av kunskap kallas universitetens tredje uppgift, och är ett sätt för forskningen att rättfärdiga sin existens i det omgivande samhällets ögon, men också ett sätt att påverka utvecklingen. Å andra sidan uppstår ofta en intressekonflikt hos forskaren; man varken kan eller vill ge ifrån sig forskningsrön innan de prövats inom vetenskapssamfundet genom vetenskaplig publicering. Publiceringsprocessen är lång och tidskrävande, och forskaren förutsätts samtidigt i allt högre grad finansiera sin verksamhet med externa medel. Konkurrensen om forskningsresurserna är hård, och bedömningsgrunderna har sällan något gemensamt med den tredje uppgiften tvärt om. Hur skall vi prioritera vår verksamhet? Har vi rätt att säga nej, eller är det vår skyldighet att informera? Inom mitt eget område, marinbiologin (med Östersjön och skärgårdens ekologi och miljö som tyngdpunktsområden), känner jag ofta av detta problem. Vi förväntas och vill göra bästa tänkbara insats inom forskning och utbildning, samtidigt som behovet av förenklad kunskap för samhällets bruk bara växer. Vi känner också ansvar inför det behovet, och försöker bidra där vi kan. Någonstans går dock en gräns, och den gränsen måste sättas av oss sjäva, av forskarsamfundet, av universitetet. Ibland får samhället och medierna finna sig i att vänta på besked, och även i att informationen vi har att komma med är både komplicerad och flerbottnad, d.v.s. svaren är inte alltid entydiga. Inom miljöforskningen är detta ett centralt problem: Det är tillsynes alltför lätt för en icke-sakkännare att uttala sig om t.ex. havsmiljöfrågor. EXEMPLET ÖSTERSJÖN. Vi är alla, oavsett ämnestillhörighet, medvetna om att Östersjön mår dåligt. Vi vet också att våra skärgårdsvatten, d.v.s. de trakter där många av oss tillbringar vår fritid och då förväntar oss positiva naturupplevelser, mår extra dåligt. Vi har översvämmats med information om detta i radio, TV och i tidningar. Hur skall man kunna filtrera ut det som verkligen är viktigt, och vad (eller vem) skall man tro på? Dessutom är ju miljöforskarna liksom de flesta övriga forskare sällan entydigt överens sinsemellan, och har svårt att ge slutgiltiga besked. Det ställs alltså stora krav och höga förväntnigar på miljöforskarna i dag; både vetenskapligt och etiskt. De största hoten mot Östersjön anses vara övergödning, överfiske, hoten från främmande (introducerade) arter, exploatering av kuster och stränder, trafik, transporter och oljespill, samt utsläpp av tungmetaller och halogenerade organiska ämnen. Hur skall samhället tackla detta komplexa konglomerat av vad som ibland förefaller vara ett enda nystan av problem? BESLUTSTÖDSSYSTEM. För att komma vidare, har den marina miljöforskningen blivit tvärvetenskaplig, och samhället har anpassat sina önskemål 12 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Har vi rätt att säga nej, eller är det vår skyldighet att informera? efter den realitet som råder (i olika skalor; från det regionala perspektivet till storskaliga multinationella beslut). Det största övergripande miljöproblemet är övergödning (eutrofiering). Orsaken är i grunden enkel överhöga halter näringsämnen (fosfor och kväve) belastar havsmiljön. Symptomen är dock inte lika entydiga, och åtgärderna att bekämpa de negativa effekterna av eutrofieringen är inte nödvändigtvis de samma överallt. Regeringen har nyligen antagit ett Östersjöprogram med målsättningen att förbättra miljökvaliteten i Östersjön i allmänhet, och i våra närområden (Finska Viken och Skärgårdshavet) i synnerhet. Samtidigt har Finlands Akademi lediganslagit 4.4 miljoner euro för ett Östersjöforskningsprogram för perioden 2003 2005, med målsättningen att... deepen the understanding of conditions for science-based management of environmental issues in the Baltic Sea. DEN CENTRALA STATLIGA forskningsfinansiären är alltså inne på samma linje som regeringen: genom att förstå problemen, kan man (kanske) lösa dem genom vetenskapligt grundat beslutsfattande. På Åland arbetar man samtidigt aktivt för regionala och lokala vattenkvalitetsnormer, d.v.s. ekologiskt baserat beslutsunderlag i miljöfrågor som berör skärgårdens vattenområden. I det arbetet är miljöoch marinbiologerna vid ÅA aktivt involverade via Husö biologiska station. Vi rör oss där i gränsmarkerna mellan grundläggande biologisk och ekologisk kunskap om skärgårdsmiljön, och tolkning av miljölagstiftning. Låter det sig göras? Svaret blir kanske. Vi har i viss mån hjälp på vägen av EU:s överstatliga beslutsfattande i form av Vattendirektivet (december 2000), som förutsätter en verifierbar typindelning av våra kustvatten, med definierbara ekologiska (biologiska) referensförhållanden. Man måste alltså ha någon form av kunskap eller kännedom om hur vår vattenmiljö skulle se ut om man kunde räkna bort människans påverkan. För hela Östersjöns del deltar marinbiologerna vid ÅA dessutom i två stora projekt med målsättningen att fylla dessa kriterier (http://www.mare.su.se, http:// charm.dmu.dk). Och nu tillkommer alltså Finlands Akademis Östersjöprogram. Vi hoppas naturligtvis kunna vara med också där. MAN EFTERSTRÄVAR ATT för de storskaliga problemen komma till gemensamma lösningar för hela Östersjön, medan de regionala problemen fortfarande bäst och kostnadseffektivast skall lösas på lokal eller regional nivå. Detta innebär också att forskningen kring Skärgårdshavet är och förblir central för marinbiologerna vid ÅA. För att förbättra det ekologiska tillståndet i vår skärgård, krävs åtgärder hos oss lokalt, och de åtgärderna bör baseras på forskning utförd i denna skärgård. Vilka är erfarenheterna av dylika program, där man efterlyser beslutsunderlag, baserat inte bara på biologi och ekologi, utan på fysiska, kemiska, socioekonomiska och juridiska ställningstaganden? Kan vi överhuvudtaget länka samman kunskap och information från så vitt skilda ämnesområden i helheter som faktiskt får både genomslagskraft i beslutsprocessen, och positiv effekt på den marina miljön? Jag tror det är möjligt, och jag ser denna typ av beställningsuppdrag från samhället som en vetenskaplig utmaning. ÅA:s profilering i skärgårdens miljöfrågor kommer fortsatt att resultera i både akademiska prestationer och underlag för samhällets beslut för en hållbar utveckling. Vi kommer även fortsatt att bidra med information till samhället, i den takt vi har hållbara resultat. ERIK BONDSDORFF http://www.abo.fi/fak/mnf/biol/eco MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 13

testbild ARBETSPLATS: ÅBO AKADEMI Datatekniken lockar många nya studerande, konstaterar Christel Engblom vid institutionen för informationsbehandling. Förändringar bidrar till trivseln Tidigare kände jag alla studerande till namnet, men idag har vi så många studerande hos oss att jag känner de flesta endast till utseendet. Det säger Christel Engblom, som sedan år 1988 arbetar som byråsekreterare vid institutionen för informationsbehandling. Att kontakten med studerandena blivit mer sporadisk under årens lopp beror på att institutionen vuxit pyramidalt under senare tid. Då jag började arbeta här hade vi två professorer, Ralf Back och Aimo Törn. Idag har vi sju professurer. Det ger en fingervisning om hur kraftigt institutionen vuxit de senaste åren. Med sina ca 50 anställda och 14 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI drygt 400 studerande hör institutionen idag till de absolut största inom ÅA. Av de anställda är ca 15 doktorander eller post doc-forskare. Inom undervisningen är det närmast datatekniken (inleddes år 1996 tillsammans med KTF) och den examensinriktade fortbildningen som stått för expansionen. Ingen strikt hierarki Vattnet står således inte stilla inom informationsbehandlingen. Har detta bidragit till att Christel Engblom trivs med sitt arbete, vilket hon uppenbart gör? Visst bidrar de ständiga förändringarna till att jag trivs. Mitt arbete är rätt självständigt här jobbar vi inte enligt en strikt hierarki. Mest av allt uppskattar jag den positiva andan på vår enhet. Jag skulle garanterat ha sökt mig till en annan arbetsplats ifall jag inte hade trivts här. Men lönen kunde vara högre, säger Christel Engblom. Institutionen verkar i DataCity, dit den flyttade strax innan Christel Engblom anställdes som byråsekreterare. Därmed kände hon sig genast som en i teamet; i de nya utrymmena var mycket nytt även för de gamla anställda. Idag verkar vi på tre olika våningar här i DataCity. Komplexet var för övrigt det första som restes inom det som nu vuxit till ett stort teknologicenter. Hon medger att den egna kän-

nedomen om akademin utanför DataCity är rätt fragmentarisk. Kontakterna med resten av ÅA sköts i huvudsak per e-post och telefon; det är följaktligen rätt sällan hon har ärenden till akademikvarteren kring domkyrkan. Men hon är medlem i personalföreningen och hon försäkrar att hennes egen ÅA-identitet är stark. Mångsidiga uppgifter Christel Engbloms arbetsfält är mångsidigt. Hon sammanställer studerandenas studieprestationer, sköter materialanskaffningar, har hand om postningen, ser över bokningen av auditorier, ordnar disputationer och övriga tillställningar samt sammanställer information om kurser. Därtill kommer flera uppgifter som klart avviker från dagsrutinerna. Ifjol planerade hon inredningen för institutionens nya kafferum. Allmän kontaktperson Christel Engblom fungerar också som en allmän kontaktperson på institutionen. Hon tar emot många samtal och mejl utifrån, och det är till henne de flesta besökare på institutionen först vänder sig då de dyker upp. Därtill är hon i ständig kontakt med personalen inom forskarskolan Turku Centre for Computer Science (TUCS) och kollegerna på Åbo universitets institution för informationsbehandling. Tröskeln är låg för de anställda att sticka sig in för en pratstund. Också studenterna har lätt för att ta kontakt med mig med olika frågor. Det är möjligt att jag är den person på institutionen som har den aktivaste kontakten med både studerande och anställda. NICLAS ERLIN Intervjun med Christel Engblom ingår i MfÅA:s artikelserie om personer som arbetar vid ÅA och ÖH. DEBATT Tillgången på kursböcker måste ses över Kursboksbiblioteket är en trång sektor när det gäller studierna i stället för att underlätta studierna och möjligheterna att få tag på kursböcker förlängs studietiden genom att man inte kan gå upp till tentamen och klara av den. D.v.s. många studerande chansar med föreläsningsanteckningar (om sådana finns) utan att ens ha sett kurslitteraturen. Samtidigt framförs ofta i den allmänna diskussionen kritik mot studerandens låga kunskapsnivå, likgiltighet för sina studier och behoven av återkommande omtentamen. Kursboksbiblioteket införskaffar kurslitteratur i proportion till uppskattat antal kursdeltagare, 1 bok / 3-5 kursdeltagare, enligt anvisningar av och överenskommelse med examinatorerna. Studenterna kan sedan låna litteraturen för en 2-veckors period. Dessutom finns s.k. läsesalsexemplar uppställda i bibliotekets läsesal. Vid första anblicken ser detta ut som ett demokratiskt och välfungerande system. En av orsakerna som berättigar kritik av lånesystemet ligger bl.a. i studerandens möjligheter att få tag på den nödvändiga kurslitteraturen för att kunna förbereda sig inför tentamen i vilken alla 100 kursdeltagare förväntas delta. Å andra sida, om en studerande lyckas få tag på samtliga 2-3 böckerna som ingår i kursen, kan han med gott samvete hålla dem en längre tid utan större repressalier. Den normala lånetiden för en kursbok är 2 veckor. Efter utgången av lånetiden får den studerande ett skriftligt krav hemsänt, med uppmaningen att återlämna lånet inom 1 vecka med risk för att annars beläggas med låneförbud. 4 veckor är alltså en helt legal låneperiod. Förlänger studeranden ytterligare lånetiden beläggs han med låneförbud vars upphävande kostar honom 50 mk (8-10 euro?). Ett lågt pris för att kunna hålla de 2-3 kursböckerna en godtycklig tid. Följderna för andra kursdeltagare är naturligtvis att tillgängligheten på kurslitteraturen minskar på kursboksbiblioteket. Även läsesalsexemplaren har en konstig förmåga att försvinna. Att föra hem en bok från kursboksbiblioteket utan att den passerar lånedisken för att sedan i ett senare skede eventuellt ställa tillbaka den på sin plats direkt i hyllan, medför heller inga större problem för kunden. Antalet exemplar av varje kursbok kan svårligen exakt anpassas till antalet kursdeltagare. Virtualiseringen av kurser kommer ytterligare att utöka kraven på tillgången på kursböcker, då normalt varje kursdeltagare förväntas ha ett exemplar av den aktuella litteraturen tillgängligt. Dessutom handlar det säkert om betydande summor som idag förpassas till förgängligheten då kursfordringarna ändras och en kursbok byts. Varför förväntar sig studeranden att kurslitteraturen skall vara fritt tillgänglig? Det är den ju inte ens i gymnasierna! Ett sätt att klara av problemet vore att öppna en Akademibokhandel där de studerande erbjuds kurslitteratur till subventionerade priser, såväl nya som återköpta exemplar. Övervakningen av lånetiden i nuvarande system borde åtminstone överses och böterna ställas i proportion till överskridningen och läsesalsexemplaren förses med magnetisk identifikation som omöjliggör friexemplar. HANS-ERIK KROKFORS studierektor ekonomutbildningen MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 15

Semiotiken jubilerade i Tartu Den 25 februari inleddes en fem dagar lång konferens i Tartu till minne av forskaren Jurij Lotman (1922 1993) som den 28 skulle ha fyllt 80 år. De tillresta forskarna (ett hundratal) var uppdelade i två sektioner: en mer allmänt semiotisk (Semiotics of Culture: Cultural Mechanisms, Boundaries, Identities) och en som koncentrerade sig på studiet av den ryska kulturen i Lotmans anda (Russkaja kultura sub specie semioticae lotmanianae). Betecknande var att allt gick på engelska i den förra sektionen, medan både ryska och engelska användes i den senare. Tankens autonomi Hur kom det sig att det lilla estniska universitetet på 1960-talet blev centrum för en forskning som gett genklang och fått efterföljare över hela världen? Och vilken roll spelade Lotman i denna historia? Trots de sovjetiska deportationerna av estniska intellektuella på 1940-talet och det stora avbräck som kulturen led då många flydde västerut i samband med kriget, lyckades Tartu-universitetet ändå bevara vissa traditioner från äldre tid till dem hörde en viss tankens autonomi och ett civiliserat beteende (med detta förstås elementär artighet i mänskligt umgänge och hederlighet i tjänsten). Att partifunktionärerna inte genast lyckades lägga under sig universitetet berodde delvis på att de hade händerna fulla inom andra sektorer. En viss roll spelade också universitetets rektor (fr.o.m. 1951) Fjodor Klement, kommunist av den gamla stammen (f. 1903), men en man som hederligt ville värna om universitetets status som vetenskapscentrum, inom ramen för vad som var möjligt förstås. Men under Brezjnev-åren nådde karriärfunktionärernas kommando också universitetet, Klement sändes i pension, Lotman tvingades 1977 lämna sin professur i rysk litteratur och överfördes 1980 till ämnet utländsk litteratur. Samtidigt hade Acta universitatis tartuensis och särskilt serien Semeiotike börjat synas med lupp av de moskovitiska censorerna och år 1984 förstördes hela upplagan av Actavolymen nr 645. Liberal tolerans Vad var det då i Lotmans kulturoch litteratursyn som var så förhatligt för partifolket? Forskaren Boris Egorov (som kom till Tartu samtidigt med Lotman år 1950) menar att det var Lotmans liberala tolerans, hans vägran att indela världen i svart och vitt, hans förståelse för att språk och kultur är flervåningsbyggnader ( mnogoetazjnost ) och inte minst, hans ifrågasättande av att människans kulturskapande helt och hållet skulle bero på den materiella basen. I Lotmans kultursyn var nämligen funktioner och relationer det formande mönstret. Den semiotiska skolan började sin verksamhet på ett sommarseminarium år 1964. Att det skedde i Tartu berodde på Lotmans närvaro där, men också på att staden befann sig i periferin (i förhållande till alltings centrum Moskva). En stor del av dem som sedermera ingick i skolan och publicerade sig i universitetets volymer var forskare i Moskva. Men i Moskva var det otänkbart att inom någon institutions väggar föra så fria diskussioner och publicera så föga marxistiska studier. Språket centralt Flera av Moskva-forskarna var lingvister (V. Ivanov,B. Uspenskij, V. Toporov m.fl.) varför språket kom att spela en central roll i synen på hur kultur skapas. Då ordet semiotik hade en viss västerländsk klang (censorerna jagade ord som var ideologiskt märkta som västerländska ) hittade lingvisterna på uttrycket sekundära modellerande system för kulturfenomen som litteratur, konst, film. Man började tala om dessa som texter det primära modellerande systemet var givetvis språket. Jag blev bekant med Tartu-skolan under hösten 1970 i Moskva. Tillsammans med en fransyska traskade jag till förlaget Iskusstvo som hade gett ut en studie av Boris Uspenskij om synvinkelns betydelse i konst och litteratur. Den boken hade genast sålts slut och nu skulle förlaget ge ut nummer två i serien, Jurij Lotmans Den konstnärliga textens struktur. På något sätt lyckades vi övertala en förlagsredaktör att vi var i trängande behov av boken och fördes ner i källaren där Lotmans verk fanns i ännu oöppnade papplådor. 16 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

Jag vill minnas att vi på stående fot köpte fyra exemplar var. Boken nådde aldrig bokhandelsdiskarna och den nystartade serien upphörde. Iskusstvo fick en varning. Den intellektuella nedfrysningen var igång igen. Ett karaktäristiskt drag i det sovjetiska systemet var de vattentäta skotten. Samhället var indelat i kategorier av olika slag (hierarkiska givetvis) och kommunikationen mellan olika kategorier var icke-existerande och inte heller önskvärd. Funderar man på ursprunget till detta kan man inte låta bli att reflektera över den kommunistiska cellen och dess historiska föregångare i den revolutionära kampen: terroristgruppen. Att inte veta vad gruppen bredvid sysslar med var en överlevnadssstrategi. När en sådan struktur utsträcktes till att omfatta ett helt samhälle blev det ödesdigert, i all synnerhet som samhällsutvecklingen i världen alltmer gick mot kommunikation och information. Ämnena levde isolerat Under konferensen i Tartu talade forskaren Peeter Olesk om Receptionen av Lotman i Estland. Han hade verkat vid lärostolen i estnisk litteratur under Tartu-skolans blomstringsperiod (1964 1974) och vittnade om att man vid den lärostolen inte alls förstått vilken nyskapande forskare man hade, praktiskt taget bredvid sig, i Jurij Lotman. Ämnena levde isolerat och en viss antiryskhet på den estniska sidan hindrade dem från att ta till sig det som de ryska kollegerna tänkte och gjorde. På 1990-talet i det självständiga Estland började man dock inse vilken man som verkat vid Tartu-universitetet, Jurij Lotman gavs omedelbart estniskt medborgarskap. Under konferensen hedrades minnet av Lotman genom två utställningar, en på Tartu-universitetets bibliotek och en på Vetenskapsakademins bibliotek i Tallinn. I Tallinn mottogs konferensdeltagarna också av Republikens president Arnold Rüütel som uttryckte sin stolthet över att en forskare som Jurij Lotman verkat i Estland. Och även om mycket berodde på historiens slump är resultatet ett faktum: Jurij Lotman ritade in Tartu på den humanistiska forskningens världskarta. Lotmans verk i nya upplagor Konferensen bar en viss prägel av alumni-sammankomst. Många av dem som studerat rysk litteratur vid Tartu-universitetet verkar inte i Estland, endel befinner sig vid universitet i USA, andra finns i Petersburg och Moskva. Vissa har lämnat det akademiska och ägnar sig åt förlagsverksamhet. När censuren upphörde i Ryssland för tio år sedan växte förlagen upp som svampar ur jorden. Många trodde att litteraturen som tidigare inte kunnat publiceras snart skulle sina. Det har dock visat sig att förlagsverksamheten envist fortsätter, humanistisk forskning publiceras, såväl ryssarnas egen som utländska författares i översättning. Lotmans verk kommer ut i nya upplagor. Konferensbidragen skall publiceras av ett förlag i Moskva som ger ut Lotmans verk. Samma förlag ger också ut översatt barnlitteratur, särskilt svensk sådan! Så nu har Shejken i Stureby blivit semiotikens sponsor! BARBARA LÖNNQVIST Gigainvesteringar kan granskas med ny metod Vad händer då storindustrin gör en gigainvestering, dvs. investerar över en miljard gamla mark över en tid på 15 år eller längre? Mänskor är mänskor och mänskor är oftast rädda för osäkerhet. I de flesta företag som gigainvesterar blir man rädd. Man blir bland annat rädd för att kapitalet förstörs i långa och stora investeringar eller så är man rädd för att avsättningen på det investerade kapitalet blir för liten, dvs. att man inte kan kanalisera tillräckligt med riskkapital till basindustrin. I sådana här situationer måste man ta fram bättre och mera pålitliga metoder för att titta på gigainvesteringarna. Man behöver alltså mera rätta teorier som ger än bättre bild av basindustrins värde. Ledningsgrupperna i storindustrin behöver helt enkelt bättre verktyg för att styra sina gigainvesteringar, säger professor Christer Carlsson på IAMSR (Institute for Advanced Management Systems Research) vid ÅA. Forskare vid IAMSR tog avstamp från de regerande teorierna om realoptioner och fann att de är användbara i sig, men att de inte ger rätt bild av investeringens verkan om det är frågan om gigainvesteringar över lång tid. Vi tittade på realoptioner och fann att de i grunden är bra instrument, men att realoptioner som metod baserar sig på orealistiska antaganden och ger därför för stort utrymme för tolkningar. Vi utvecklade realoptionerna och integrerade vår metod i en behändig Excel-miljö. Vår kontribution är att de olika osäkerhetsfaktorerna kan bearbetas direkt i modellen varför de blir genomskinliga. Resultatet av den här metoden är att man följer med de verkliga osäkerhetsfaktorerna och därför kan man lättare och snabbare dra nya slutsatser då världen omkring en förändras. Vi har helt enkelt lärt oss att en teori är en teori, men i den verkliga världen är den mänskliga faktorn den avgörande, säger Carlsson. IAMSR uppvisar klara resultat i forskningsprojektet WAENO i vilket bland andra Fortum, M-Real, Outokumpu och Rautaruukki är partners. Omöjliga gigainvesteringar inom storindustrin har kunnat vändas med hjälp av mer realistiska realoptioner. IAMSR ordnade en stor internationell realoptionworkshop 6 8 maj i DataCity. Workshopen lockade fullt hus och bland talarna fanns bland annat realoptionernas största guru Lenos Trigeorgis. PÄR LANDOR MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 17

Instruktioner för deltagarna i Åbo Akademis promotion i Konserthuset den 24 maj 2002 Rektorer för utländska och inhemska universitet och högskolor, samtliga promovender och personer som tillhör Åbo Akademi samt övriga anställda som ämnar deltaga i processionen, anländer till Konserthuset genom ingången vid Sibeliusgatan 2 B och lämnar sina ytterplagg på numrerade hängare i korridoren bakom festsalen. Klädsel för dem som deltar i processionen Frack med svart väst, ej lackskor. För damer lång svart klänning, alternativt lång svart kjol, långbyxor. Ordnar i original. För rektorer därjämte rektorskappa och kedja eller annan eventuell ämbetsdräkt. Promovenderna påminns om den extra knappen (manliga) eller bältet (kvinnliga) för fästande av värjan. De ovannämnda kategorierna ställer upp sig i korridoren kl. 11.40 och tågar exakt kl. 12.00 in i festsalen, varvid de doktorer som inte tillhör promovenderna medtar sina doktorshattar i processionen. Promovenderna ledda av sina promotorer ställs upp i egen grupp för att inta plats framför scenen. Obs! Det blir igen paus, utan promovenderna sätter sig färdigt för själva promotionsakten. Maka/make till rektorerna och promovenderna samt övriga akademianställda går in till Konserthuset via huvudingången, lämnar sina ytterkläder i garderoben och intar sina platser i salen. Festpubliken uppmanas vänligen intaga sina platser kl. 11.50. Klädsel för dem som inte deltar i processionen För herrar mörk kostym, för damer kort men icke nödvändigtvis svart klänning, alternativt dräkt. Ingen hatt. Doktorer som inte hör till akademistaten eller deltar i promotionen kan medta sin doktorshatt till festsalen. Hatten påsätts då respektive promotor sätter på sig sin hatt. Då Vårt land sjunges tar alla av sig doktorshatten. Därefter går promovenderna ut i procession till vilken akademistaten ansluter sig. Efter promotionen samlas rektorerna, samtliga promovender och de festklädda medlemmarna i akademistaten i nedre hallen för procession till Domkyrkan. Processionsdeltagarnas ytterkläder transporteras under tiden till akademins huvudbyggnad vid Domkyrkotorget 3, där de jämte promovendernas hattaskar återfås efter gudstjänsten. I händelse av regn inhiberas processionen och färden till kyrkan sker med bussar. Envar ansvarar då själv för sina ytterplagg. Vid intåget till kyrkan tar alla av sig doktorshatten. Promovenderna lämnar sina värjor i vapenhuset. Banketten Senast kl. 18.50 bör alla deltagare i banketten vara på Åbo Slott. Klädsel under banketten Herrar: frack med vit väst. Damer: lång klänning, helst ej svart. Ordnar i original. Värja medtas ej till festen. Hatt bärs ej i festsalen. Ev. frågor besvaras av Ulla Achrén, tfn (02) 215 4124, 0400 594 105. testbild Expeditionschef Jan Moberg instruerar pedellerna inför TF:s promotion år 1999. 18 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI

NYA PUBLIKATIONER På Åbo Akademis förlag har utkommit: Johansson, Hans: Beslutsfattande i offentlig förvaltning. Högre utbildning och forskning i Sverige ur en policynätverksansats. Det beslutsfattande som existerar vid sidan av formellt bestämda strukturer och processer formas av faktorer som exempelvis tradition, personliga kontakter, konkurrens och geografiska avstånd. Författaren väcker frågan om s.k. dynamiskt beslutsfattande utmanar värden som upprätthålls genom formell organisation, regler och lagar. Diss.: Åbo Akademi. Summary. ISBN 951-765-087-6. 400 s. 30 euro. Kasén, Anne: Den vårdande relationen. Studiens syfte är att berika kunskapen om vårdandet ur ett vårdvetenskapligt perspektiv, samt att tillföra den nya aspekter genom att upptäcka och beskriva innebörden i en vårdande relation. Diss.: Åbo Akademi. Summary. ISBN 951-765-093-0. xiv, 250 s. 22 euro. Lindahl-Raittila, Iris: From Victim of the Feminine Mystique to Heroine of Feminist Deconstruction. Auto/Biographical Images of Sylvia Plath 1963-2001. Studien undersöker de olika bilder och föreställningar av den amerikanska poeten och författaren Sylvia Plath (1932 1963) som har konstruerats, särskilt i biografier och biografiska texter, under nästan fyra decennier, från 1963 till 2001. Författaren hävdar att de olika och ofta paradoxala bilderna av Plath som existerar idag utgör en del av en långt utbredd myt om henne samt att dessa bilder samverkar till att uppnå en bättre förståelse av henne som kvinna och som författare. Hon vill också påvisa att en specifik utveckling inom den anglo-amerikanska biografiskrivningen kan avspeglas just i biografiska texter om Sylvia Plath samt hur dessa i sin tur aktualiserar grundläggande frågor och problemställningar inom den biografiska och självbiografiska diskursen under senare delen av 1900-talet och in på 2000-talet. Diss.: Åbo Akademi University. ISBN 951-765-088-4. iv, 294 s. 25 euro. Distribution och försäljning: Oy Tibo-Trading Ab, PB 33, 21601 Pargas tfn (02) 458 9355, fax (02) 458 9164 e-post: tibo@tibo.net, www.tibo.net REKREATION & MOTION Motionskampanjen mars 2002. Kampanjen lyckades bra, totalt 181 kort lämnades in i Åbo och 84 i Vasa och Jakobstad. I Åbo fick vi 9 motionsdoktorer, 26 motionslicentiater, 63 motionsmagistrar och 60 motionskandidater. Den aktivaste enheten i kampanjen var laboratoriet för anläggningsteknik, på andraplats kom förvaltningen vid PF. GRATTIS! I Åbo har följande personer vunnit presentkort till Sportti Aatu värt 15 euro: Margita Holmberg, Jonas Konn, Marjatta Vuokko, Stefan Karlsson, Sten Bjon, Di Zhang, Johanna Mattila, Christel Lindfors, Päivi Pennanen, Mari Tammi, Olof Staffans, Bjarne Holmbom, Barbro Lindholm, Kristina Eriksson- Backa, Pamela Slotte, Pirjo Pietilä, Teresa Czuryszkiewicz, Nina Forsten-Lindman, Greger Lind, Gunnel Salminen, Raija Hanski, Sanna Häggström, Suvi Pohjamo, Margot Kottelin-Longley, Karl-Johan Hansson, Eva Harjunkoski, Stig-Göran Lindqvist, Kurt Långkvist, Johan Wärnå, Arja Rantanen, Barbro Gustafsson, Annika Fougstedt, Jaana Huttunen, Charlotta Leppänen, Leo Harju, Bodil Mattas, Nina Granholm, Heimo Ylänen, Susann Jahnsson, Marja- Liisa Mantere, Roger Holmström, Pirkko Luoma, Tom Thorn, Tuomas Martikainen, Kaisa Wikman. Presentkorten kan avhämtas från Domus idrottskansli. I Vasa utföll utföll utlottningen på följande vis: Förstapris, vilket i år är ett presentkort värt 50 euro till Intersport, gick till Märta Sandvik. De 9 som vann presentkort värt 20 euro till Intersport är Barbro Dahl, Sven-Erik Hansen, Terese Bondas, Yvonne Backholm-Nyberg, Carita Öist, Nina Roos, Margareta Järf, Ralf Vestberg och Camilla Nordberg. Ett stort tack till alla som deltog i kampanjen! Hela personalens friluftsdag. Friluftsdagen är gemensam för personalen i Åbo, Vasa och Jakobstad. Det blir en utflykt till Björneborg, där vi kommer att vistas och bli guidade i Björneborgs stad, på Räfsö (ca 30 km från centrum) samt på Yyteris stränder. Datumet för friluftsdagen är torsdagen den 30.5. Avfärden sker från Vasa kl. 8.15 och från Åbo kl. 8.30. Hemma på respektive ort är vi kl. 19. Deadline för anmälan till friluftsdagen är den 22.5. Vasa- och Jakobstadsborna anmäler sig till Petri Vuorinen och Åboborna till Carl Myrberg. Närmare info om friluftsdagen finns på ÅA:s webb. Fotboll. Träningar på Samppalinna tisdagar och torsdagar kl. 17-18.30. Alla som vill delta i ÅA:s firmaligalag skall anmäla sig till idrottskansliet. Orienteringsbiljetter. Personalen kan beställa gratisbiljetter till kvällsorienteringarna Turku- Rastit från idrottskansliet. Volleyboll för personalen/ute. I Idrottsparken onsdagar kl. 19.30-21.30 på nedre beachvolleyplanen. Rodd/ÅA-mästerskap. Arrangeras i Uittamo måndagen den 20.5. Klasser: singel dam, singel herr. Anmälningar till idrottskansliet senast den 13.5 kl. 15. Tävlingen börjar kl. 16, samling kl. 15.30. För de praktiska arrangemangen står Åbo Akademiska Roddare. MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI 19

EXAMINA Examina avlagda under tiden 20.3 3.5.2002 HF Filosofie doktorsexamen har inom Humanistiska fakulteten avlagts av Pia Sillanpää, utlandet (Vasa övningsskola). Filosofie magisterexamen har avlagts av Camilla Adolfsson, Pargas (Pargas svenska gymnasium), Elin Fellman, Åbo (Mattlidens gymnasium), Tanja Hallanaro, Kyrkslätt (Kyrkslätts gymnasium), Sanna Lillbroända, Åbo (Karleby svenska gymnasium), Dan Lolax, Åbo (Jakobstads gymnasium), Aleksander Motturi, Göteborg (utländsk skola), Petri Nyberg, Esbo (Virkby gymnasium), Erica Wulff, Hangö (Ekenäs gymnasium), Nina Zilliacus, Helsingfors (Minerva skolan). Psykologie magisterexamen har avlagts av Eva Stina Häggdahl, Uppsala (Gymnasiet i Petalax). MNF Filosofie magisterexamen har inom Matematisk-naturvetenskapliga fakulteten avlagts av Mikaela Arvela, Åbo (Valkeakosken lukio), Sonja Forss, Åbo (Karleby svenska gymnasium), Sara Kåll, Pedersöre (Pedersöre gymnasium), Anna Malmberg, Åbo (Pargas svenska gymnasium), Santeri Puranen, Borgå (Borgå gymnasium), Lena Wargen, Korsholm (Korsholms gymnasium). ESF Politices doktorsexamen har inom Ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten avlagts av Hans Johansson, Sundsvall (utländsk skola). Politices magisterexamen har avlagts av Maria Ackren, Lemland (Ålands lyceum), Mikael Cronstedt, Åbo (Ekenäs gymnasium), Yvonne Henriksson, Ekenäs (Ekenäs gymnasium), Anna-Stiina Lundqvist, Åbo (Elimäen lukio), Malin Nyström, Sibbo (Sibbo gymnasium). Rättsnotarieexamen har avlagts av Christina Nissas-Arhippainen, Helsingfors (Lovisa gymnasium). Ekonomie magisterexamen har avlagts av Monday Owens Agbonmoba, utlandet (utländsk skola), Anna Ingström, Åbo (Katedralskolan i Åbo), Juhani Leppänen, Björneborg (Björneborgs svenska samskola gymnasiet), Karl Rönnholm, Korsholm (Korsholms gymnasium), Oxana Sychuk, utlandet (utländsk skola), Camilla Vesterlund, Åbo (Pargas svenska gymnasium), Robert Wetterstein, Åbo (Katedralskolan i Åbo), Paul Vikman, Åbo (Pargas svenska gymnasium), Paolo Zagaglia, utlandet (utländsk skola). Ekonomie kandidatexamen har avlagts av Anna Godenhjelm, Åbo (Katedralskolan i Åbo), Thomas Tyrsky, Borgå (Borgå gymnasium). KTF Teknologie doktorsexamen har avlagts av Kaj Backfolk, Åbo (Närpes gymnasium). Teknologie licentiatexamen har avlagts av Ulla Koponen, Åbo (Sibbo gymnasium). Diplomingenjörsexamen har avlagts av Fredrik Ewalds, Ekenäs (Ekenäs gymnasium), Per Ivansson, Sverige (Högskolan i Karlstad), Björn Sjöström, Åbo (Närpes gymnasium), Tom Thorn, Åbo (Pargas svenska gymnasium), Stefan Tötterman, Ingå (Virkby gymnasium). TF Teologie magisterexamen har inom Teologiska fakulteten avlagts av Lena Hilden, Åbo (Raision lukio), Roger Pettersson, Larsmo (Pedersöre gymnasium), Markus Weckström, Helsingfors (Karis-Billnäs gymnasium), Anna Wik, Jakobstad (Jakobstads gymnasium). PF Pedagogie magisterexamen har inom Pedagogiska fakulteten avlagts av Sebastian Back, Nykarleby (Nykarleby gymnasium), Monica Henriksson, Ekenäs (Ekenäs gymnasium), Björn Kronholm, Jakobstad (Jakobstads gymnasium), Johan Kullbäck, Korsholm (Vasa övningsskola), Nina Pihl, Närpes (Närpes gymnasium), Camilla Pihlgren, Vasa (Närpes gymnasium), Jaana Saari, Kristinestad (Kristinestad gymnasium), Annika Särkiniemi, Jakobstad (Pietarsaaren lukio), Christina Wilson-Streng, Korsholm. Fristående pedagogiska studier för lärare vid yrkesläroanstalter har fullgjorts av Bjarne Ismark, Korsnäs (Svenska klassiska lyceum i Åbo), Roger Westerlund, Nykarleby, Kristina Ågren, Vörå. SVF Politices magisterexamen har inom Samhälls- och vårdvetenskapliga fakulteten avlagts av Annika Lill, Pedersöre (Pedersöre gymnasium). Stipendium ur Olins fond Seniorernas Råd vid Åbo Akademis Studentkår beslöt på sitt möte den 26 april att tilldela Mats Lillhannus ett tolv månaders stipendium om 13.200 euro. Stipendiet ges för inledandet av forskning med tanke på en doktorsavhandling som har (arbets-) rubriken Att fiska efter förståelse om musikanalytiska metoder och renässansmusikens symbolik. Stipendiet tas ur Makarna Agneta och Carl-Erik Olins fond. 20 MEDDELANDEN FRÅN ÅBO AKADEMI