Jag har trånat efter det här jobbet så länge

Språk: är utropstecknet lågstatus?! Radiosporten: ingen dag är den andra lik Arbetsmiljö: när börjar och slutar jobbet? Afrikakorrespondenten: på motorcykel genom sydafrika 59 tidningen För oss som jobbar på Sveriges Radio Kollegor finns på bild inne i tidningen öppna och se! Paloma Vangpreecha: Jag har trånat efter det här jobbet så länge

firar 55-årsjubileum i år och sänder 21 juni 17 augusti 2014 1,5 timme genomtänkt och begåvad radio som roar och berör sverigesradio.se/sommar 2 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Från Allsvenskan på Grimsta IP till VM i Brasilien. Ingen dag är den andra lik för Susanna Andrén och de andra på Radiosporten, sid 16-19. Innehåll: 06 SÅ GJORDE VI: Susanne Fatah om ett annorlunda publiknätverkande i Malmö. 07 EN DAG PÅ JOBBET: Med teknikern Torbjörn Andersson på Gotland. 08 PORTRÄTTET: Paloma Vangpreecha (omslaget) har fått sitt drömjobb. 11 PUBLIC SERVICE: Möt vår nya styrelseordförande John Brattmyhr på Skansen! 12 SYNEN PÅ SÄKERHET: Följ med våra sommarkorrar på säkerhetsutbildning. 14 ARBETSMILJÖ: Hållbart eller gränslöst arbetsliv? 16 ARBETSPLATSREPORTAGE: Radiosporten laddar upp med Allsvenskan inför fotbolls-vm 20 SPRÅK: Är man eller har man sitt handikapp? Språkvårdarna rekommenderar. 21 VALET: Supervalåret går in i fas 2. 23 KULTURKOLL: Marie Lundström lästipsar och Menys kock lockar med hipstersallad. 26 CILLA HAR ORDET: Vi är som bäst i valtider! 28 EFTER JOBBET: Anders Backlund låter kreativiteten flöda på kolonilotten. Middagsfrid eller arbetstid? Saman Bahktiari om timslånga köer i Cannes, sid 22. Chefredaktören: En glimt av varandras vardag En gång var jag med på bild i Radiotidningen (innan jag jobbade här alltså). Eller det är väl att överdriva lite, det var ett foto från nyhetsdesken på Radio Kalmar där jag var reporter och sändare på den tiden. Min rygg i ylletröja syntes och en hårknut. Mer än så var det inte, men genomslaget bland mina kollegor blev stort. Som i en lokaltidning. Och det är den känslan vi är ute efter i den här versionen av Radiotidningen. Att spegla stort och smått och få med många medarbetare på ett hörn. Kanske kan det göra att vi lär känna varandra bättre även om det är svårt att få med något från alla arbetsplatser på Sveriges Radio. Vi är nästan 1800 personer, utspridda över hela Sverige och världen. Dessutom, inte att förglömma, har vi väldigt olika slags yrken även om kärnverksamheten är radio. Men vi kan i denna tidning få en glimt från varandras vardag, en insikt, ett handfast råd eller läsa om vilka strategier företaget har i olika frågor och vad i omvärlden som påverkar Sveriges Radios framtid. Tidningen ska komma ut med fyra nummer per år. I första numret möter vi Paloma Vangpreecha som är ny ungkorrespondent, teknikern Torbjörn Andersson skriver dagbok från P4 Gotland och dessutom gör vi ett nedslag på Radiosporten. Visste ni att Skansenchefen John Brattmyhr också är ny styrelseordförande för Sveriges Radio? Eller visste ni hur man får med Kungen på en selfie, eller hur oglamoröst det kan vara under filmfestivalen i Cannes? Om en stund vet du det! Tipsa oss gärna om stort och smått, men glöm inte intranätet som nyhetskanal! Varmt välkommen till nya Radiotidningen! Ulrica Bengtsdotter chefredaktör ulrica.bengtsdotter @sverigesradio.se tidningen chefredaktör Ulrica Bengtsdotter skribenter Ulrica Bengtsdotter, Maria Edlund, Suzanna Nilson, Viktoria Rinkous, Anna Unsgaard, Jonna Karvonen, Helena Håkansson, Anna-Lena Walmsley, Saman Bahktiari, Marie Lundström, Annica Triberg, Richard Myrenberg, Cilla Benkö fotografer Mattias Ahlm, Micke Grönberg, Mikael Andersson omslagsfoto Mattias Ahlm illustratör Christina Andersson layout Anna-Lena Walmsley ansvarig utgivare Helen Hellströmer, kommunikationsdirektör design JG Communication tryck Tryckservice AB Radiotidningen är Sveriges Radios interntidning, som kommer ut med fyra nummer per år. Vi vänder oss till alla som jobbar på Sveriges Radio. radiotidningen@sverigesradio.se för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 3

Välkommen in! FOTO: mattias ahlm FOTO: mattias ahlm FOTO: sofia sabel FOLK: Granryd stakar ut framtidens mobilradio Tomas Granryd tillträder i september rollen som projektledare för hur Sveriges Radios framtida utbud i mobilen ska se ut, och lämnar samtidigt tjänsten som kanalansvarig för P3. Jag är jättetaggad på uppdraget, som både är utmanande och svindlande. Det finns många spännande tankar och idéer, säger Tomas Granryd, som tills dess tänkte ladda batterierna i Spanien. Nya konserthuschefen peppad inför jobbstarten Den 1 augusti kliver Helena Wessman in genom dörrarna som ny konserthuschef för Berwaldhallen. Det ska bli enormt spännande att jobba med kultur kopplat till public service. I sommar laddar hon upp inför uppdraget genom att vila, läsa och musicera i sommarhuset på Gotland. Från undersökande tv till radio Fredrik Laurin, prisad grävjournalist från tv-världen, tar över rodret för Sveriges Radios grävande journalistik. Det känns väldigt bra att komma till en välkrattad manege med reportrar som vunnit stora journalistpriset av egen motor. Förhoppningsvis kan jag bidra med mitt stora, internationella kontaktnät som blir allt viktigare i en globaliserad värld där nästan inga stories längre är svenska, säger Fredrik Laurin. samiska journalistpriset till thomas sarri I slutet av maj fick Thomas Sarri, reporter på Sameradion, ta emot Samiska journalistpriset för sitt avslöjande att regeringen försökt mörka same-utredningen. Får man en sådan utmärkelse får man också inspiration, lust och kraft att fortsätta, säger Thomas Sarri. Avslöjandet fick stort genomslag. Ekot och Studio Ett tog upp frågan och andra medier hängde på. De som tänker det berör bara 30 000 samer borde ändra perspektivet. Det handlar om Sveriges urbefolkning, om ett europeiskt folk som bor i flera länder, om demokratin, säger Thomas. text: Viktoria Rinkous Thomas Sarri. 100 % sommarpratare Årets sommarpratare är en salig blandning av äventyrare, författare, experter och underhållare. Här listar vi årets sommarpratarkategorier. 1) Musiker 18 % 2) Författare 14 % 3) Journalister/Mediapersoner 13 % 4) Experter/Akademiker 13 % 5) Skådisar/Underhållare/Dansare 9 % 6) Sport/Äventyr 9 % 7) Näringsliv/Organisationer 9 % 8) Konstnärer/Fotografer 5 % 9) Andliga 4 % 10) Kungliga 4 % 11) Lyssnarnas sommarpratare 2 % Av dessa har 16 procent sommarpratat förut, 6 procent är födda på 1920-talet och 18 procent på 1980-talet. Resten är födda där emellan. 51 procent män och 49 procent kvinnor sommarpratar i år. Första programmet sänds som vanligt på midsommardagen. Dela upplevelsen med oss i kulturhuset Röstskogen i Sveriges Radios jätterum i Kulturhuset i Stockholm. FOTO: mattias ahlm Fram till riksdagsvalet huserar Sveriges Radio på en 800 kvadratmeter stor yta i Kulturhuset i Stockholm. Det viktigaste är möjligheten att ha så öppna dörrar för publiken och inte bara sända för den, utan ta chansen att utveckla dialogen med våra lyssnare. Min förhoppning är också att alla kanaler och Berwaldhallen ska ha synts i lokalen före valet i september, säger projektledaren Ylva Frid. Allt ifrån direktsända valdebatter och seminarier till aktiviteter med Radioapan står på schemat. FOTO: manne sarri 4 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Moa Gustavsson satt med i Barnens Romansprisjury i fjol. Läsfest! Läsfest! Läsfest! Nu är det återigen dags för Sveriges enda litteraturpris där barn själva läser, diskuterar och utser vinnaren bland fem nominerade böcker. Sveriges Radio och UR håller fanan högt i sex radioprogram där fem sjätteklassare från Karlstad pratar direkt till sina jämnåriga om litteratur. De nominerade böckerna är: Dödsknäpp av Håkan Jaensson Barnhemmet av Cecilia Lidbeck Augustinatt av Maud Mangold 5768 visningar på youtube av Ralf Novák-Rosengren och Anita Santesson Kärlekspizzan av Johan Rundberg. Varför inte läsa dem med barnen i sommar? Barnens Romanpris sänds i höst. Randi Mossige- FOTO: mattias ahlm Pris till Randi Norheim Randi Mossige-Norheim får Röda Korsets journalistpris för reportageserien Narkotikalandet som sändes 2013. Juryns motivering lyder: Randi Mossige-Norheim utnyttjar radiomediets möjligheter till fullo. Hon låter berättelserna leva och drar oss obevekligt med in i den skuggvärld som hon kallar Narkotikalandet. FOTO: martina holmberg Vi har inte startat en lokalredaktion i Shanghai. Förmodligen är det någon som har hittat vår logga och tyckte att det är onödigt att uppfinna hjulet igen. Kommunikationsdirektör Helen Hellströmer funderar på hur det kommer sig att bagagepersonalen på Shanghais flygplats bär SR-loggan på sina arbetskläder. Hon intervjuades i P4 Kristianstad vars uppmärksamme lyssnare Anders Larsson sett något bekant på bagagepersonalens ryggar. första Kungliga selfien! Peter Bressler, P4 Kalmar, tog en selfie med sig själv och kungaparet. till kanalens Facebook-sida. Vad hände bakom kulisserna, Peter? När intervjun var slut så frågade jag om jag fick ta en s k selfie med dem och lägga ut på vår Facebooksida och de sa ja till det. Fast Silvia var osäker på vad det var. Hon hade hört talas om det, men aldrig tagit någon själv. MEN de ställde upp och fick knö ihop sig med mig för att vi tre skulle få rum på bilden. Kungen, drottningen och Peter. styr webben med din röst Framtiden är här! Nu kan du säga vad du vill lyssna på och sverigesradio.se börjar direkt spela upp det du önskar. Klicka på sökrutan i övre högra hörnet. Om din webbläsare stödjer taligenkänning finns där en liten mikrofon. Klicka på mikrofonen och säg vad du vill lyssna på. När du slutar prata påbörjas en sökning och det bästa sökresultatet börjar att spela. Detta är vårt första experiment med taligenkänning, skriver Jacob Hamacher, webbutvecklingschef på Digitala medier. Gå till: Utvecklingsbloggen på sverigesradio.se. FOTO: kungen, drottningen och peter Hallå där! Martin Eriksson på P4 Dalarna Martin lät tystnaden tala. För ett par veckor sedan gjorde han en osannolik intervju med Robin Olsén på Svenskarnas parti i Mora. Den fick stor spridning i sociala medier, över 350 000 har lyssnat på intervjun. Varför tror du att det blev en sådan hype kring din intervju? Den är både rolig, skrämmande, bisarr och ligger rätt i tiden. Intervjun har ett visst underhållningsvärde i sin råa form vilket också var ett önskemål från Robin Olsén, att vi skulle lägga ut hela råmaterialet på webben. Tidvis blir intervjun rätt bisarr och man undrar nästan om den är på riktigt. Vad är det speciella med din intervjuteknik, vad är framgångsreceptet? Att jag ber honom bli konkret tror jag, dessutom är jag genuint intresserad. Vanligtvis är jag inte bekväm med att det blir tystnader då ställer jag snabbt nästa fråga. Men det var måndag och jag var pollenlåg och inte lika på som jag brukar. Därför blir det tystnader på upp till 15 sekunder. Det är det som gör det så obehagligt, och det är tystnaderna som nästan säger mest. Dessutom blev intervjun haussad journalistiskt, hur känns det? Jag är jätteglad. Visst har den sina förtjänster, tystnaderna är talande. text: Suzanna Nilson FOTO: tobias gruhs för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 5

Röster inifrån: Var går gränsen mellan arbete och fritid? Enkät: Viktoria Rinkous Marianne Greip, projektledare och producent, Sveriges Radio Kronoberg Gränsen mellan jobb och fritid är mycket tydlig och väldigt exakt; när jag tar steget in i stallet efter jobbet släpper jag alla tankar på arbetet. Att umgås med mina tre hästar är ungefär som mindfulness man måste vara närvarande, här och nu för att kunna kommunicera med dem. Annars händer det ofta att jag jobbar hemifrån och kollar mejl i tid och otid, men upplever inte det som ett problem eftersom jag har min fredade zon. Jurij Gourman, reporter och producent, Radio Sweden Det finns ingen gräns. Vad man än gör relaterar man det till sitt arbete. Man börjar dagen med sin Ipad för att kolla de flesta nyhetskällor och avslutar dagen med samma. Fritiden är när, och om, man slipper Facebook, Twitter, Instagram och allt sånt. Eva Rehnström, reporter P4 Dalarna Hmmm, har ingen gräns. Är ständigt på jakt efter nyheter eller andra tips till sånt vi kan sända. FOTO: mattias ahlm FOTO: johan ljungström FOTO: micke grönberg Så gjorde vi: Susanne fatah, P4 malmöhus Här berättar hon hur de använt sig av publiknätverket för att hitta nya lyssnare. Mitt mål som publikredaktör har varit att få de lyssnare som vi hade på Din Gata som nu är lite äldre att även lyssna på P4. För så är det inte idag. Jag bor själv på Möllevångstorget, där en del av våra lyssnare bor, och där vet inte människor vad P4 eller public service är. När jag och Sofie Ring P1 Eriksson startade publiknätverket för P4 Malmöhus i september 2013, Anna-karin Ivarsson reporter på Ekot, har en egen metod för att nå människor som inte syns på sociala medier eller som aldrig skulle ringa för att tipsa Sveriges Radio. Vi skulle göra ett miniprogram på tio minuter i Ekot där lyssnare fick ställa frågor till chefer och ekoreportrar och då ringde jag till personer som jag hittade via Eniro eller Hitta. Jag ville nå lyssnare som inte är aktiva på sociala medier och inte hör av sig till oss via telefon, mejl Susanne Fatah var med och startade Din Gata, idag är hon publikredaktör på P4 Malmöhus. funderade vi verkligen på vilka personer vi ville ha i publikdatabasen. Fokus var alla de lyssnare som det vanliga P4 missar. Hela kanalen, som består av 20 personer, fick två fotvandrardagar i områden som de vanligtvis inte besöker. Alla skulle vid vandringens slut ha fått in tio mejladresser till nätverket. På så vis syntes vi också ute hos målgrupper där vi normalt inte rör oss. Dessutom arrangerade jag och Sofie en mingelfest med 50-60 kvinnor från olika stadsdelar, föreningar och näringsliv, från vår prioriterade målgrupp. De flesta eller post. De flesta blev glada och tog samtalet helt naturligt. Jag pratade exempelvis med en kvinnlig pensionerad undersköterska i Jämtland som beskyllde Ekot för att vara tjatigt och en man med syriskt ursprung i Stockholm som undrade över vår krigsrapportering. Den ende som var helt nöjd var en 11-åring i Umeå som sa att han gillade Ekot för att han fick reda på vad som hände ute i världen. Han hade bara en fråga och den var: Det här är väl ingen busringning? Metoden är bra för det går att anslöt sig till vårt nätverk och skulle i sin tur rekrytera ytterligare fem namn. Den största bragden som vi uppnått med publiknätverket är att det har blivit ett mer naturligt inslag bland medarbetarna att tänka på mångfald och på den prioriterade målgruppen. Många P4-redaktioner är homogena det är ingen ny kunskap och det blir ensidig radio, så är det bara. Eftersom jag kommer från en annan bakgrund och har ett helt annat nätverk kommer många numera till mig eller till publikredaktörerna och söker efter vissa experter och människor till sina program. För mig handlar publiknätverket på ett större plan om att vi ställer oss frågan om vi gör radio som lyssnarna är intresserade av eller om vi mer gör radio om ämnen som vi journalister tycker är viktiga? Vi har varit dåliga på Sveriges Radio i stort att integrera mångfald i våra redaktioner och det är där vi måste börja. Rekryterar vi fler med rötter från andra länder, men även andra klasser, så kommer också de lyssnarna att komma till oss. Vi måste ha ett Sveriges Radio som speglar Sverige av idag och vi måste få in mångfald i beslutsfattande positioner. berättat för: Suzanna Nilson Yrkeshemligheter: Anna-Karin Ringer folk på måfå FOTO: suzanna nilson Anna-Karin ringer runt. styra urvalet, man får lätt kontakt via telefon och folk tar sig tid att svara och är fokuserade vilket inte alltid är fallet vid enkäter på stan. Ett minus är telefonljudet. FOTO: björn dalin 6 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

En dag på jobbet torbjörn andersson, teknisk producent, gotland Många bollar i luften 09:08 16:52 15:20 7:20 Klockan ringer... VARFÖR gick jag inte och la mig tidigare igår? 45 år och fortfarande inte lärt mig Jag bor på en gård 1 mil öster om Visby och det är en ynnest att varje morgon få vakna och höra kackalorumet av pippisar. Efter frukost och duschande är det dags att hoppa in i bilen och köra till jobbet. 08:24 Glider in på jobbet. Jag blir alltid glad när jag kommer till vårt fina radiohus och när jag möter Maria Majen Rundby i repan. 9:08 Efter att ha startat musiktimmen går jag bort till röda soffan på redaktionen för att lyssna på morgonens nyhetsmöte. För mig är det ett enkelt och mycket intressant sätt att delta i stationens hjärta och också få en hint om vad som kan segla upp under dagen som kan behöva extra teknisk support. 10:03 Jaaaa, nu drar vi igång veckans upplaga av Maris café! Livemusik blandat med samtal bland cafégästerna. Magnus Jonsson står för musiktekniken och jag sänder ut programmet. 12:00 Lunch! Vi är ett gäng som alltid går ut och äter och det är verkligen värt varenda krona att komma bort från jobbet en stund på dagen. Samtalen under luncherna innehåller allt från gräsfrösorter till ånglok. 13:00 Efter lunch är det dags för dagens tricks och fix, Först ut är att felsöka på Jenny Petterssons dator. Den har blivit så otroligt seg och för att råda bot på detta så ominstallerade jag den och nu har den blivit ännu segare och varje gång man startar om den så slår bitlocker till och kräver upplåsningskod. Efter ha svurit, skrikit och dunkat huvudet i väggen så hittar jag felet. 14:07 Marie-Louise Millo Lundgren kommer in. Hon hade tänkt att sitta hemma och jobba men datorn vägrar att koppla upp sig på det mobila bredbandet. Jag upptäcker efter en stund att SIM-kortet som sitter i datorn inte trivs i sitt fack utan skjuter ut sig själv lite då och då. Löser det med lite hushållspapper som rullas till boll som motverkar kommande utskjut. Funkade fint! 15:20 Hjälper Helena Bremberg med en sådan moj som man kan lägga på bordet så att man kan lynca och vara flera i rummet. Högtalartelefon hette det förr. 16:30 Dags att börja slå igen butiken för denna vecka, stövlar bort till redaktionen och slår mig ner i röda soffan för att lyssna till hejdå och tack för dagen-mötet. Alla verkar glada för vad vi har åstadkommit för lyssnarna denna vecka och det är inte fy skit det! Bra jobbat på oss! 16:52 Loggar ut och säger trevlig helg till de som är kvar. 17:08 Ica-Maxi en fredag KÖ överallt! VARFÖR handlade jag inte igår?! 45 år och fortfarande inte lärt mig Hur ser en dag på jobbet ut för dig? Mejla oss gärna om du har lust att vara med, till radiotidningen@sverigesradio.se. för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 7

paloma vangpreecha Mikrofonen öppnar dörrar Som ungkorrespondent lever 31-åriga Paloma Vangpreecha i två extremer på resande fot ena veckan, hemma med dottern och dagislämningar den andra. Hon är en prisbelönad reporter som gillar tecknade serier och har svårt för att sälja in sig själv. text: Maria Edlund foto: Mattias Ahlm arannan vecka är hon ute på reportageresa och samlar på sig material. De andra veckorna är hon i Sverige och klipper, rekar inför nästa resa och tar hand om sin dotter. Det är ett ganska ensamt liv på hotell och framför datorn, med långa dagar då jag är ute på stan och träffar folk och glömmer bort att äta. Men när jag är hemma blir det hämtning, lämning och storhandling på söndagen, säger Paloma Vangpreecha. Som utrikeskorrespondent med ansvar för unga frågor har hon sin bas i Stockholm och hela världen som bevakningsområde. Hon hörs regelbundet i Korrerapporten i P3 men i uppdraget ingår också arbete för andra redaktioner, till exempel Ekot. Jag sökte jobbet som ungkorre för att det är en väldigt spännande tjänst med otroliga möjligheter. Jag har trånat efter det här jobbet så länge det har funnits. Det är väldigt roligt att få möjlighet att göra längre utrikesreportage. Paloma Vangpreecha vill skildra ungdomars situation i världen och försöker hitta de röster som sällan hörs. De reportage jag är mest nöjd med bygger på att jag har pratat med personer som jag har blivit tipsad om när jag är på plats. Det blir bäst när en intervjuperson leder till en annan. Hon kom in på radiobanan som 20-åring via en medieutbildning på Biskops-Arnö folkhögskola, som hölls i Valparaiso i Chile. Hennes styrka som reporter ligger i att återge detaljer. Det var häftigt att inse vilka möjligheter man fick med en mikrofon i handen, att det går att prata med vem som helst. Under den ettåriga kursen bodde hon i Chile på egen hand för första gången, lärde känna kulturen och blev bättre på spanska. Hennes mamma är chilenska men Paloma pratade inte språket under uppväxten. Mamma pratade spanska med mig och jag svarade på svenska. Efter kursen jobbade hon med en organisation för jordlösa bönder i Brasilien och läste rysk litteraturvetenskap i Lund. 2006 började hon på Dramatiska Institutet. Jag fattade inte att det var så svårt att komma in på DI, de tog bara in sex personer i min klass. Det var en väldigt lyxig utbildning och en naturlig ingång till Sveriges Radio. Under utbildningen gjorde Paloma praktik på Konflikt, där hennes första reportage handlade om Kinas ekonomiska intåg i Latinamerika. Efter att ha jobbat med ljudkonst och gjort långa reportage om konstiga saker beskriver hon det som en omställning att hamna på Konfliktredaktionen. Men jag klarade av det! En av Palomas förebilder är Randi Mossige- Norheim, som hon även hade som lärare på DI. Jag brukar tänka på Randi när jag läser in mina prator. Hon gör översättningar på ett fint sätt, fastän det kan vara krångligt så låter det aldrig omständligt. Jag gillar hennes grejer jättemycket. När Paloma gick ut DI 2008 åkte hon en sväng till Thailand och hade sedan olika ströjobb, bland annat på nummerupplysningen och i garderoben på Göta Lejon. I slutet av 2009 ringde SR:s Ulla Svensson, som kände till Paloma från DI, och sa att P3 Nyheter behövde folk. Det var tur att Ulla hörde av sig. Jag har svårt för att sälja in mig själv, jag har inte några vassa armbågar på det sättet. Förra året belönades hon med en Guldspade för Fusk i bemanningsbranschen, en granskning hon gjorde tillsammans med Johanna Sjöqvist. Tiden på P3 Nyheter gav henne blodad tand, hon skulle gärna göra fler gräv i framtiden. Det är kul att få grotta ner sig och på P3 Nyheter fick jag chansen att göra det. Efter ett år som reporter på Verkligheten i P3 är det nu korrejobbet som gäller fram till årsskiftet. Första resan gick till Santiago de Chile i januari. Sedan har Paloma fokuserat på Europa i och med EU-valet. bor Med dottern Nora, 5 år, i Bagarmossen, söder om Stockholm. gör Korrespondent för ungdomsfrågor. bakgrund Uppvuxen på en massa ställen men mest i Fruängen, söder om Stockholm. Mamma från Chile, pappa från Thailand. intresse Tecknade serier. Paloma har gått serietecknarkurser på Kvarnby folkhögskola. Jag tecknade förut men det hinner jag inte med längre, nu läser jag mest. 8 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Röster om Paloma Ramin Farzin Reporter på Ekot»Jag lärde känna Paloma under tiden på P3 Nyheter. Hon är någon jag alltid känt att jag kunnat anförtro mig till, både när det gäller jobbet och livet utanför.«ulla Svensson Utbudsutvecklare»Hon har en egen blick på världen. Hon ser saker som de flesta missar. När jag letade reportrar till P3 Nyheter var hon en av de första jag kom att tänka på. Jag minns att hon blev oerhört förvånad när jag ringde.«foto: martina holmberg FOTO: johan ljungström FOTO: björn dalin shang imam Programledare Verkligheten i P3»Paloma är underbar! Hon är en innerlig person med mod. Hon har ett öga för detaljer och hela hennes arbete genomsyras av berättarlust och patos. Hon kan vara hård, men är alltid rättvis.«för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 9

Radiovärlden digitalradion närmar sig i sverige DIGITALRADIONS UTBREDNING I EUROPA: Norge: Radion blir helt digital 2017 Storbritannien: 40 % har nu digitalradio Nederländerna: migrerade till DAB+ 2013 Sverige: inväntar förslag från en utredning under november, 2014 Danmark: 34 % har nu digitalradio Tyskland: DAB+ lanserades 2011 Belgien: utformar en DAB+-strategi Schweiz: 25 % har nu digitalradio Frankrike: under 2013 fick 23 städer digitalradio Italien: den första DAB+ licensen beviljades 2012 Flera länder har kommit långt när det gäller att införa DAB och DAB+. Uppgifterna är från början av året. Hur var det nu? Är det bestämt att Sveriges Radio ska gå över till marksänd digitalradio och ska FM-nätet släckas då? Det är inte lätt att hålla koll när det ibland blossar upp en debatt och sedan är tyst i frågan i långa perioder. Vi sammanfattar läget. text: Ulrica Bengtsdotter grafik: Matilda Hall SVeriges Radios hållning i digitalradiofrågan är solklar: För att radiomediet ska kunna utvecklas och för att vi ska kunna behålla radiopubliken behövs fler frekvenser, FM-nätet räcker helt enkelt inte till. Och internet då, vi lyssnar ju i mobil och dator och lanserar nya versioner av Sveriges Radio Play med jämna mellanrum? Men kapaciteten på internet anses otillräcklig och nätet är dessutom sårbart. Med tanke på att Sveriges Radio måste ha beredskap att sända i kriser är nätet inte jämförbart med marksänd radio, som till exempel DAB+. Den kommersiella radion är på samma spår som public service och branschen samarbetar mycket i frågan. Men just nu handlar det om att invänta en utredning som leds av branschsamordnaren Nina Wormbs. Hon för en dialog med Sveriges Radio och kommersiell radio om vad som krävs för en lyckad övergång. Planen presenteras i november. Att det blir marksänd digitalradio finns det ett politiskt stöd för. Utredningens uppdrag är att ta fram en plan för hur det ska genomföras, säger Mats Åkerlund, Sveriges Radios digitalradiosamordnare. När det gäller kostnader för en övergång uttrycker vd Cilla Benkö det så att Sveriges Radio har begärt att få utökade anslag med 50 miljoner kronor om året, samt att företaget kan prioritera att använda en lika stor del av de utvecklingspengar som redan finns i budgeten. Cilla Benkö försäkrar att vi inte kommer att använda pengar ur dagens budget på den tekniska omställningen av infrastrukturen, det vill säga sändarnätet, utan det måste finansieras på annat sätt. Två alternativ har diskuterats. Antingen en lånefinansiering likt den som skedde vid tv:s digitalisering eller att vi får en höjd tilldelning från rundradiokontot. Flera länder har kommit långt när det gäller att införa DAB och DAB+, exmpelvis Storbritannien, Norge, Danmark och Schweiz, och på god väg är Holland och Tyskland. Där säljs det även många digitalradiomottagare. fakta om Digitalradion DAB är en förkortning för Digital Audio Broadcasting och är den tekniska benämningen för ett nytt digitalt sändarnät för radio. Digitalradio ger lyssnarna möjlighet att höra fler kanaler med högre ljudkvalitet. Här sänder vi i DAB just nu: Nu når Sveriges Radios DAB-sändningar bara ut i Stockholm, Göteborg, Malmö och Luleå. Sändningarna är alltså begränsade. Vad är DAB+? En sändningsteknik för digitalradio som bygger på samma plattform som DAB, men som utnyttjar en modernare ljudkodning. Därför kan man få plats med minst dubbelt så många kanaler med DAB+ som med DAB. Vad händer just nu: I Sverige väntar Sveriges Radio, reklamradions aktörer och andra intressenter fortfarande på vad Digitalradiosamordningens utredning under Nina Wormbs ledning ska komma fram till. De är halvvägs och ett betänkande lämnas 30 november. 10 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Public service Skansenchefen John Brattmyhr är Sveriges Radios nya styrelseordförande. Alla är ambassadörer John Brattmyhr är inte bara Skansenchef han är Sveriges Radios nya styrelseordförande också. Ibland har han kontakt med vår vd flera gånger om dagen, men han lägger sig inte i programverksamheten. text: Helena Håkansson foto: Micke Grönberg han har suttit i vår styrelse i 11 år de senaste fyra som vice ordförande. Ändå blev han förvånad när han fick frågan om han ville bli styrelseordförande. Jag trodde Ove Joanson (Förvaltningsstiftelsens ordförande) ringde för att bjuda på lunch och tacka för tiden som varit. Men jag sa ja redan under samma telefonsamtal. Det här är ett jätteviktigt uppdrag. Sveriges Radios styrelse har ansvaret för vår långsiktiga strategi. John Brattmyhr säger att det bland annat innebär att fortsätta prioritera frågan om hur vi kan behålla publikens höga förtroende. På lång sikt behöver vi även utöka publiken, utveckla vårt varumärke och se till att Sveriges Radio inte tas för givet. Behöver vi bli bättre på att berätta varför vi finns menar du? Jag tror att vi måste det över tid. Det är viktigt att förklara och motivera vad vi står för och är, för såväl politiker som beslutsfattare och publiken. Och alla som jobbar på och med Sveriges Radio är viktiga ambassadörer för public service. John nämner vikten av att styrelsen behandlar rätt frågor. Att de aldrig lägger sig i programverksamheten till exempel. Men däremot har han ibland kontakt med vår vd flera gånger om dagen. Styrelsen sätter upp de långsiktiga målen men låter direktionen välja hur målen ska nås. Om det blir störtlopp eller slalom dit spelar oftast ingen roll, säger John. Det är målet som är det viktiga. Vad gör ni mer då? Vi har även i uppgift att se till att vi har en kapabel och duktig vd. Och det har vi. Och Lite mer om john brattmyhr ålder 55 år. uppvuxen I Strömsund, Jämtland. söner Tre 22, 17 och 11 år. om min 11-årige son skulle beskriva mig med tre ord Närvarande, busig och tjatig. favoritdjur Björnen. För att den är lekfull, så prioriterar vi arbetet med att Sveriges Radio ska ha ett bra arbetsgivarvarumärke så att de duktigaste alltid vill jobba hos oss. Har vi de duktigaste hos oss? Absolut ja! Och jag hoppas att alla medarbetare i hela landet ibland funderar på vad det är för roll vi har. Hur viktiga vi är för publiken. För mig har Nils Horner bidragit till den reflektionen. Med den tragiska händelsen fick vi ett ovälkommet betyg på vad en radiomedarbetare kan betyda för såväl lyssnarna och kollegorna som omvärlden. trygg och intelligent. Till skillnad från lemurerna som förvisso också är ett favoritdjur men som inte har så mycket begåvningsreserver att ta till. favoritljud Fågelkvittret om vårmorgnarna på mitt lantställe i skärgården. om jag hade ett eget radioprogram skulle det heta Samtiden ett program som hjälper oss att förstå vår sam- och framtid med hjälp av historien. för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 11

det är okej att vara rädd Efter mordet på Nils Horner har korrespondenternas säkerhet diskuterats ingående. Alla korrespondenter måste alltid gå igenom minst en säkerhetskurs. Radiotidningen var med på en tvådagarskurs för sommarkorrespondenterna. text: Anna Unsgaard ill: Christina Andersson en skadad man ligger ner på marken. Han är medvetslös och har svårigheter att andas. Benen ligger i en förvriden position. Var befinner vi oss? I en rondell i Warszawa. Vad ska vi tänka på först? Att förflytta oss själva och den skadade i säkerhet. Överläkare Gunnar Nilsson som håller i dagens kurs ställer frågor som får de tio reportrarna att tänka till. Vi står på en gräsplätt bakom Radiohuset i Stockholm och det står sjukvård på dagens schema för de blivande sommarkorrespondenterna. Under förmiddagen har de fått lektioner i hur man lägger förband på sig själva och andra, och nu ska teorin omsättas i praktik. Var och en går fram till dockan som ligger i gräset och känner efter pulsen, om andningsvägarna ser fria ut och sedan påbörjar de att lägga tryckförband på den skadade foten. finn isaksson är personsäkerhetsansvarig på Sveriges Radio och ansvarig för kursen. Han säger att det viktigaste korrespondenterna ska få med sig från kursen är första hjälpenutbildningen. Utbildningen inriktas på att man ska klara av att överleva själv så länge som möjligt utan vare sig ambulans och akutsjukhus att tillgå. Finn Isaksson Det handlar om en avskalad krigsmedicinutbildning som betyder; gör något med det du har framför dig, det som finns i din sjukvårdsväska. Men Finn Isaksson säger också att det är mycket viktigt att lära ut att det som verkar vara en lugn situation kan plötsligt ändras och bli farlig. Jag vill förmedla att det är okej att vara rädd. Man måste våga backa. Man måste inte stå längst fram vid en situation som urartar. Då ska man våga tveka, och ha modet att säga till själv att jag kanske inte borde vara här. Mikael Sjödell jobbar till vardags som reporter på Kaliber i P1. I sommar ska han vara sex veckor i Bangkok för att bevaka Asien och Kina. Han tycker kursen är bra, eftersom den medvetandegjort risker som han inte tänkt på tidigare. i thailand där jag kommer vara är det rätt ofta demonstrationer och de kan vara 12 för oss som jobbar på sveriges radio

våldsamma. Då kommer jag nog ha koll på min sjukvårdsväska, att den är med. Och jag kommer inte hela tiden ställa mig i första ledet, utan hellre vara lite för feg än lite för modig. Kursen handlar förutom om sjukvårdsutbildningen om allt från att vara streetsmart i olika Mikael Sjödell situationer till att hantera hotbilder, folksamlingar, kidnappningar och vad man ska göra vid farliga demonstrationer. Då är det viktigt att man undviker att stå mitt emellan polis och militanta grupper. Och om demonstranterna börjar maskera sig är det ett tecken på att det är en förändring på gång. Ett annat kursmoment handlar om vapen. Finn Isaksson säger att det är viktigt att skapa en förståelse för hur skjutvapen används runt om i världen för att antingen skrämma, hota eller döda. Han har med sig olika typer av vapenattrapper som han skickar runt bland deltagarna. Det är alltifrån en liten pistol till ett raketvapen och deltagarna får hålla i dem och lära känna dem. Ser man till exempel någon vid en vägspärr göra en mantelrörelse med sitt vapen, då ska du som står framför vapnet sluta tjafsa. Det är dags att backa. Mikael Sjödell säger att han inte förrän nu har börjat tänka ordentligt kring sin egen säkerhet. Han tycker själva ordet streetsmart är luddigt, men bra. Det ligger något i det. Jag ska vara det! Hannah Storm: Vi måste ta risker Utrikeskorrespondenter löper allt större risker i konfliktområden. Vilka konsekvenser får det för oberoende journalistik och pressfrihet och vad kan mediebolagen göra för säkerheten? Det är frågor som Hannah Storm, chef för International News Safety Institute, Storbritannien, jobbar med dagligen. Vi måste ta risker för att få ut historierna. Men väldigt mycket kan bli gjort så att journalisterna kan göra sitt jobb säkert. För vad är meningen om de inte kan få ut historierna, what s the point? Vi måste berätta historier från farliga platser för att upprätthålla pressfriheten, säger hon. Men i vissa fall är det svårt eller omöjligt att skydda sig, vilket blev svart på vitt den 11 mars i år när Nils Horner blev skjuten mitt under en intervju på en gata som betraktas som relativt säker i Kabul. Man tror inte att något sådant ska hända en så erfaren reporter som Nils, men det här var inte slumpmässigt, det här var ett mord, säger Hannah Storm. Ibland går det inte att skydda sig och Sveriges Radio har gjort väldigt mycket by the book. De senaste tio åren har mer än 1000 journalister och nyhetsmedarbetare dött i tjänsten, enligt INSI. De man känner till. Under 2013 var siffran 134. Mars i år är en av de värsta månaderna jag har varit med om de fyra år jag jobbat med journalister i riskområden, säger Hannah Storm. Radiojournalister utgör ungefär en fjärdedel av de journalister som dör i tjänsten i riskfyllda områden. Det är chockerande, det handlar om radiokollegor som dött på grund av det jobb de gör. Text: Ulrica Bengtsdotter för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 13

Arbetsmiljö Äta eller jobba? Var går gränsen mellan jobb och fritid? frihet under ansvar men funkar det för alla? Flexibiliteten som den nya tekniken erbjuder att kunna jobba överallt och när som helst har sitt pris. Genom kunskap, strategier och självinsikt försöker nu Område Kultur lära sina medarbetare att slå på och av arbetslivet för att få det hållbart. text: Suzanna Nilson foto: Mikael Andersson en matta av nedsänkta Iphonehuvuden på den dagliga bussturen. Det promenerande paret, båda uppslukade i sina egna mobilvärldar. Gemensam kvällsmåltid med familjen med surfplattan, mobilen och datorn på bordet. I den digitala värld vi lever i suddas gränserna mellan arbetstid och fritid ut, och arbetstiden kan lätt dra ut över dygnet. En del klarar det bra, andra inte. Peter O Nilsson, kulturområdeschef på Sveriges Radio, försöker nu genom ett pilotprogram med workshops och föreläsningar få sina medarbetare och chefer att ta kommandot över sin upp- och nedkopplade tid. Det är lätt att ansvaret läggs på chefen, men ansvaret att få ett hållbart arbetsliv måste vara tredelat mellan chefen, medarbetaren och organisationen. Alla reagerar olika på stress. Som chef och organisation måste vi sätta ramarna, tänka på vilka signaler vi sänder ut och vilka beteenden vi premierar. Är det den som ställer den extra frågan och jobbar längre eller den som säger nej? Båda är viktiga, men för att få ett framgångsrikt företag och hållbara medarbetare som mår bra i längden måste man våga och kunna säga nej. Peter O Nilsson menar att man själv måste bli medveten om hur man agerar vid stress, och hur man med kunskap och verktyg kan förhålla sig till den digitala gränslösheten för att dämpa och undvika stress. De flesta yrkesgrupper jobbar intensivare och med Peter O Nilsson fler saker eller moment än för tio år sedan. Det är inget som kommer förändras. Det viktiga är hur man förhåller sig till förändringen, säger Peter O Nilsson. En klok person uppmanade mig för länge sedan att göra en jobbdagbok på mikronivå för att bli medveten om när och hur jag jobbar. Det är många som inte tänker på att de jobbar när de läser jobbmejl framför tv:n. Jag önskar att alla skulle göra en jobbdagbok. Själv har han som regel att inte skicka mejl till anställda efter klockan 18. Röda siffror för arbetsmiljö och hälsa i förra medarbetarundersökningen var det som gjorde att Peter O Nilsson tog tag i problemet tillsammans med personalavdelningen och Previa. Dåliga resultat har ofta angripits med förändringar i de rent fysiska lokalerna på Sveriges Radio. Jag och mina chefer inom enheten ville komma ifrån det, och sätta fokus på omvärldsförändringarna och hur man som anställd och individ ska förhålla sig till dem. Hur man med strategier hanterar friheten. Målet är att alla 80 medarbetare på kulturområdet ska få ett gemensamt språk och kunskap vad gäller stress och hållbart arbetsliv, och att man löpande diskuterar hur medarbetarna och gruppen mår och arbetar i vardagen. Det är först då bestående förändringar kan ske, menar Peter O Nilsson. Men det finns inga enkla svar och lösningar, alla är individer. 14 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Arbetsdagen måste ha ett tydligt slut Arbetsmiljö Psykologens tips för ett hållbart arbetsliv 1. Regelbunden återhämtning 2. Fokus en sak i taget 3. Realistisk tidshantering 4. Gränssättning Karin Dahlström, psykolog på Previa, förklarar att nyckeln till all typ av stresshantering ligger i att hitta en balans mellan upp- och nedvarvning. text: Suzanna Nilson ill: Christina Andersson för att hantera stress gäller det att först bli medveten om kroppens signaler för att förstå att man är väldigt stressad. Nästa steg är att förstå vad som är orsaken. Det säger psykologen Karin Dahlström. Stress behöver ju inte handla om arbetsmängd, utan kan till exempel bero på brist på påverkansmöjligheter. Vad är ett hållbart arbetsliv kontra ett gränslöst? Ett hållbart arbetsliv är den större frågan som handlar om hur arbetslivet fungerar psykiskt, fysiskt och socialt för att man ska hålla hela livet. Gränslöst arbetsliv rör mer att man inte är bunden till tid och rum med den nya tekniken och utmaningen att hantera det för att få det hållbart. Och när blir det ohållbart? När hjärnan hela tiden är igång, utan paus. Man kan inte ligga på topp hela tiden. Det håller inte. Man måste ha balans och återhämtning, både i och utanför jobbet. Arbetet ska ha en tydlig slutpunkt när det blir fritid. När är man i farozonen? När man har svårt att sova flera veckor i streck, är onormalt glömsk eller irriterad, ofta har huvudvärk och när man under lång tid prioriterar bort det som är viktigt och ger energi. Hur skapar man ett hållbart arbetsliv? Man måste värna om återhämtning, daglig men även i längre perioder då man fyller på energi och bara är utan att prestera. Vad kan chefer och organisationen göra? Chefen måste vara tydlig med förväntningar och riktning och när man gjort tillräckligt. Det är chefens ansvar att se över så att det finns tid och resurser att göra uppgifterna. Det är viktigt att uppmuntra och synliggöra medarbetare som har en god balans mellan arbete och fritid. Skapa en organisationskultur där man följer upp balans i livet, och ha en aktiv dialog kring det. Cheferna skapar förutsättningarna, men för genomförandet krävs medarbetarskap medarbetare är medskapande till arbetsmiljön. Sätt hållbara arbetsgränser Ta tid för dig själv. Stäng av. Vila. Minska upplevt ansvar. Du är inte den enda lösningen, utan en kugge bland många. Räkna med strul, lägg till tidsmarginal. Hitta en symbolisk stämpelklocka, en mental på- och avknapp. När är du ledig? När jobbar du? Mejl och mobil, hitta hållbara förhållningsregler. Nej till Multitasking Att göra allt på en gång är inte att rekommendera, enligt Previas psykolog Karin Dahlström. Det blir mindre effektivt, mindre fokus, sämre överblick, lägre kvalitet, resultaten försämras, dränerar energi hjärnan slösar energi. Karin Dahlström Du vänjer dig, det är vanebildande, du vänjer dig i tanken att vara överallt och ingenstans. ja till mindfulness Effekter vid regelbunden mindfulnessträning: Ökad produktivitet/effektivitet Minskad stress Ökat välbefinnande 80 medarbetare deltar i de workshops som Område Kultur anordnar för att alla ska få ett gemensamt språk och kunskap när det gäller stress och hållbart arbetsliv. Meningen är också att man löpande ska diskutera hur medarbetarna och gruppen mår och arbetar i vardagen, läs mer här intill. för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 15

Ena dagen Allsvenskan, andra VM i Brasilien. Susanna Andrén en torsdagkväll på Grimsta IP. Match mellan Brommapojkarna och Mjällby AIF. 16 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

Radiosporten Svettig jakt på citat De är på plats där sporthistoria skrivs och levererar allt från snabba referat till mer djupgående reportage. För Radiosportens redaktion är ingen dag den andra lik. text: Jonna Karvonen foto: Mattias Ahlm, Micke Grönberg Det är en solig torsdagskväll på Grimsta IP, Brommapojkarnas hemmaplan i Vällingby. Susanna Andrén, kvällens referent i matchen mot Mjällby AIF, sitter instängd i en högst åtta kvadratmeter stor hytt med bleka sjukhusväggar, blå linoleummatta och en förstklassig utsikt över spelarna. Just den här matchen råkar vara ganska händelselös men när Mjällby får en hörna trycker hon vant på den gröna knappen på sin portabla radioutrustning och meddelar detta till studion i Radiohuset. Efter ett Susanna, pass på! i hörlurarna väntar hon in sin livesändning och börjar sedan detaljerat förklara för lyssnarna vad som händer på planen. Lite lugnare först, men ju mer action i matchen, desto mer ökar tempot. När det till slut dyker upp en målchans refererar hon med hastigheten av en kulspruta: Ekenberg i straffområdet, han lägger bollen i stolpen, insidan och sedan är den i mål! Ett noll för Mjällby. Man får ju tänka på att folk kanske lyssnar lite med ett halvt öra, så det måste ju höras på rösten om något speciellt händer, säger hon under halvtidspausen då hon äntligen får andas ut och energiladdar med ett päron och en ny snus. På golvet bakom Susanna står en OSryggsäck som skvallrar om att hon var en av de lyckligt lottade som var på plats i Sotji i vintras. I sommar bär det av igen, den här gången till fotbolls-vm i Brasilien, och i taxin på väg till Grimsta IP nickade hon instämmande när jag gjorde en kvalificerad gissning om att det nog skiljer sig en hel del mellan att jobba med ett så stort evenemang och en allsvensk match. Det är som en helt annan värld, säger hon. Dels är man ju inne i en bubbla, och dels är det skillnad på hur lättillgängligt det är få prata med tränare och spelare. Här hemma kan jag ju till och med ringa dem innan matchen och ställa frågor. Just jakten på citat att kabla ut till omvärlden kan stundtals bli riktigt svettig. Här på Grimsta IP springer Susanna ner till den mixade zonen, där journalisterna väntar in spelarna, med bandspelaren i högsta hugg så fort matchen har blåsts av. De snabba stegen ger dock resultat hon lyckas vara en av de första som får snacka med både Brommapojkarnas tränare och Mjällbys målvakt, även om kön visserligen inte är så lång. Annat var det när hon en gång i tiden försökte få något på band från den italienska lagkaptenen som en stort hop journalister flockades kring som en fluga runt en sockerbit. Då stod hon bokstavligt talat inte ens med fötterna på jorden. Jag var fångad ungefär en decimeter ovanför marken, inklämd bland alla gubbar och försökte hålla balansen och samtidigt hålla fram min mikrofon, minns hon idag. Trots att jobbet på Radiosporten knappast är begränsad till en plats på jorden så har de som arbetar där självklart ändå en fast punkt i vardagen: kontoret. Redaktionslandskapet breder för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 17

Morgonmöte på Radiosporten. Susanna Andrén förbereder en nyhetssändning i Radiohuset i Stockholm. Gendae nonsequam dolorum simaiorendi ut odi tem reptasp erspidus aliatiur sit as delland anihil ent aditiant. Alla gör allt. På Radiosportens redaktion gäller det att behärska många olika roller. Man är programledare, referent, reporter och nyhetssändare. ut sig i ett ljust rum med nästan kyrkligt högt i tak och smala springor till fönster högst upp, och på något sätt känns det lite passande med tanke på att Radiosporten är lite av en institution i vårt avlånga land. Sportextra har sänts sedan början på 60-talet och jingeln är så välkänd att till och med humorgruppen After Shave har gjort en parodi på den. just den här morgonen, fyra dagar efter matchen på Grimsta, jobbar bland annat Alexander Lundholm som sitter vid sin dator och knappar fokuserat på tangenterna efter det dagliga morgonmötet vid den röda soffgruppen. Inte för att varje dag ser ut just på det sättet Alexander och hans kollegor jobbar både kvällar och två helger i månaden, och är tvungna att behärska många olika roller. De är inte bara referenter, utan även programledare, redaktörer, nyhetssändare och reportrar. Man måste ha hela paketet, även om man självklart är bättre på vissa saker än andra, förklarar Alexander, men lägger till att det inte bara handlar om att kunna det journalistiska hantverket. Jag handleder en praktikant nu och när hon började sa jag till henne att Radiosporten är lite som Paradise Hotel, skrattar han. För det är ett socialt spel också! Förut var Radiosporten känd för att alla jobbade lite var för sig, men nu har stämningen ändrats totalt. Nu handlar det om att bli en del av gruppen, ha höga ambitioner och inte bara sitta och ta emot det man får utan också ligga på. På morgonmötet gav Alexander exempel på sin egen ambition när han till nyhetschefen Stefan Elofsson pitchade idéen om att göra någon typ av inlägg om homofobin i idrottsvärlden. Vi jobbar mycket med liveidrotter, så självklart är det lättare för andra redaktioner att lägga fokus på mer djupgående reportage när de inte har rättigheter till att sända från evenemang, förklarar han. Men jag som inte refererar så mycket har kunnat fokusera mer på sådana grejer, vilket jag gärna gör, för jag brinner för berättelserna som inte alltid berättas. Och som en public service-redaktion har vi också ett ansvar att prata om till exempel HBTQ och jämställdhet, och vi behöver Alexander Lundholm ju inte heller tänka på vad som är kommersiellt, så är det några som ska ligga i framkant vad gäller det så borde det vara vi. Vilket vi också gör på ett sätt, genom att till exempel bevaka Damallsvenskan mer än många andra gör. Ett antal timmar senare, när klockan börjar närma sig sju på kvällen, har de flesta gått hem. 18 #1/2014 för oss som jobbar på sveriges radio

När en målchans dyker upp refererar Susanna Andrén med hastigheten av en kulspruta. Här med portabel radioutrustning i referenternas hytt på Grimsta IP. De stimmiga samtalen från korridorerna har tystnat, men kvar finns Martin Sundelius, som jobbar som webbredaktör, samt Bengt Skött och Dag Malmqvist, kvällens programledare för Sportextra. De förbereder sig inför sändningen vid sina respektive skrivbord och ungefär en kvart innan de drar igång programmet transporterar de sig själva genom en solvarm glaskorridor till studion och hälsar bekant på teknikerna som sitter på andra sidan fönstret. I studion finns flera TV-apparater med livesändningar från några av de sportevenemang som de ska snacka om under kvällen, och framför sig har Bengt och Dag flera datorskärmar som visar upp allt från vilka låtar som ska köras i programmet till i vilken ordning inslagen sänds. Inte för att det på något sätt är hugget i sten. Det kan bli jättesnabba beslut om att ändra ordning på inslagen, förklarar Bengt. Allting som händer är ett minutbeslut och regisseras i nuet, även om man självklart har en ryggrad klar. Men det är nog det roligaste jag vet, att försöka sortera alla intryck som dyker upp från nyheterna, personen bredvid och arenorna och att hela tiden göra det utan att det blir obegripligt för lyssnarna, men ändå med en skön pulskänsla. Bengt som är en av de gamla rävarna på redaktionen, med över 20 års erfarenhet i ryggsäcken, tror sig veta varför Radiosporten är en så populär plats att jobba på: variationen i arbetsuppgifterna. Det, och det faktum att de har rättigheter att sända från alla typer av evenemang, till skillnad från tv-kanalerna. Det finns ingen stark konkurrent i radiosportbevakningen, och det har gjort att man får väldigt många upplevelser, inte bara här i Radiohuset utan även ute på fältet. Under mina år har det till exempel blivit resor till tolv olika OS, säger han. Och kanske är det just det som gör Radiosporten till en unik redaktion på Sveriges Radio, att medarbetarna ofta är på plats där historia Bengt Skött skrivs. Eller som Bengt säger: En vanlig match i Allsvenskalunken kanske inte innehåller många ögonblick som man minns i efterhand, men handlar det om ett OS eller VM, då hinner man ofta tänka Wow, är det här verkligen på väg att hända? för oss som jobbar på sveriges radio #1/2014 19