Varttogdetfysiskalandskapetvägen? DetdigitalaCAD landskapet,del3: Jag flyttar solarna, en blå den andra gul, klockan är 12.00 GMT på en bit digitalt Öland. Trådmodellen roterar förödande lätt vid minsta rörelse. Hisnande. Den digitala marken är ondulerad efter tomtens fysiska topografi, i sidovyn är den en tunn vektorlinje. Jag planterar vildvin och morötter på vektorlinjen. Det går jättebra eller jättedåligt inte beroende på markvektorlinjen eller den digitala solen utan beroende på hur jag programmerar dem. Drivhusglaset speglas i den digitala solen. Jag animerar mina planterade träd och buskar. Ett litet lyckligt digitalt CAD-landskap där allt är möjligt och samtidigt ingenting. Jag blir inte mätt på mina morötter. Att modellera upp en bit fysiskt landskap i ett digitalt landskap ger en känsla av ha kontroll över det *1 7. Det är oundvikligt, och samtidigt komplext. Å ena sidan kan jag uppleva en känsla av att allt hänger samman, allt är ett till en viss del beroende på att det som modelleras enbart består av digitalt byggnadsmaterial, av vektorlinjer, polygoner och kurvor som är organiserade i ett koordinatsystem. Det är möjligtvis en positiv känsla, kanske till och med med religiösa konnotationer, en erfarenhet som får mig att se det fysiska landskapet med respekt och ödmjukhet. Samtidigt innebär känslan av kontroll en fara, att digitaliseringen av världen för med sig ett fjärmande från det fysiska landskapet. Att vi fortsätter att se det fysiska landskapet som en arena för oss människor att inta, inte i första hand att hedra och respektera. Att vi läser det enbart som ett handlingslandskap som a place for action. Att vi kan fortsätta att spränga, fälla och utjämna för att det
skall passa vår bild av a place for action. Känslan av kontroll förstärks anser jag på grund av strukturen i CADmjukvaran, av hur begreppsapparaten är uppbyggd och av hur själva modelleringen går till. Jag tror att den förrädiska känslan av kontroll sipprar ut i hur vi arkitekter och samhällsplanerare ser på det fysiska landskapet, att CAD-redskapet på många vis späder på en tro på att allt är möjligt och att det omöjliga är till för att övervinnas. Detta i kombination med att CAD-mjukvarorna och de digitala kommunikationsredskapen är så väl integrerade i den globala byggindustrin skapar inte bara snabbare byggprocesseser utan även en eskalerande utveckling från en lokal till en i huvudsak globaliserad byggindustri vilket för oss än längre från det fysiska landskapet. Inom ett enskilt projekt kan vi ha samarbetspartners i Hanoi och i Vilnius med uppdraget att rita en stadsplan i Bukarest. Idéer och tankar kring arkitektur och samhällsplanering sprids blixtsnabbt, på gott och ont. Dagens globaliserade arbetsmetoder inom byggindustrin får stora konsekvenser för synen på det fysiska landskapet. Det fysiska landskapet är lika mycket gatan utanför vårt kontor som den digitaliserade gatan i Bukarest som finns i vår CAD-mjukvara. Vad kan vi då lära av dessa erfarenheter? Av all tid som vi brukar i CAD-landskapet? Oändligt mycket! Vi vet att det inte finns några klimatproblem i det digitala landskapet. En informationssamhällets eskapism. Men det positiva är att på grund av möjligheterna till eskapism synliggörs det fysiska landskapet. Eller snarare blir saknaden efter det fysiska landskapet så stort att vi ser vad som håller på att ske runt omkring oss *1 8.
Eskapism turns reality bites. Ur denna insikt kan vi börja använda oss av alla de möjligheter våra digitala gestaltnings- och analysverktyg ger oss och på sikt skapa fysiska byggprojekt som på ett långssiktigt och miljömässigt sätt länkas med platsen, landskapet och intentionen. Vi kan scanna marken med hjälp av geofysiska instrument vi kan pröva olika (förenklade) klimatförhållanden i vår digitala modell och vi kan expandera rum via arkitektur istället för genom yta och volym. Det finns lika många sätt att använda de digitala redskapen på som det finns arkitekter och planerare. De digitala verktygen ger oss ett utmärkt analysredskap som hjälper oss att förstå och läsa av vår komplicerade nutid. Jag vill avsluta denna text genom att påstå att vi behöver en ny tids tids arkitektur och en ny syn på vad ett landskap är. Del av trähus byggt 2009, Camilla Schlyter Varför värderar vi vissa landskap som finare, bättre, mer genuina, mer bevarandevärda än andra? Varför får vi exploatera vissa fysiska landskap totalt? Från vilken tårtbit i landskapsprocessen utgår vi och hur görs den bedömningen, av vem och varför? Vad finns ovan, under i markens minne i människors minnen. I glömda människors minne? Vi har alla ett lika stort ansvar för tidigare generationers syn på det fysiska landskapet som vi har för de nästkommande.
Ozeanum i Stralsund, focuserar på Östersjön och Nordsjön, ritat av Behnisch Architects, www.behnisch.com *1 7, Nature is not Dead any more. Fritt parafraserat från titeln på Carolyn Merchants viktiga bok The Death of Nature från 1980. C.M. diskuterar bl.a. upplysningen/den vetenskapliga revolutionen och hur den tiden förde med sig en period då vetenskapen började automatisera, objektifiera och dissikera naturen. Naturen kunde avslöjas, hennes hemligheter gjordes synliga och därmed kontrollerbara. En förutsättning för vår marknadsorienterade kultur det fysiska landskapet en resurs som kan utnyttjas efter behag. De kombinerade effekterna av industrialisering, vetenskaplig forskning och människans dominans över det fysiska landskapet har ytterligare avlägsnat människor från det fysiska landskapet anser Merchant. Exempel på kartor från Boken Mappings editerad av Denis Cosgrove: Leonhard Zubler, surveying från Novum instrumentum geometricum (Basel 1607). William Leybourn, How to draw a mountainous land, från The compleat surveyor (London, 1653).
*1 8, Vi kan läsa av det fysiska landskapet både horisontellt och vertikalt. Ett vertikalt läsande har att göra med det fysiska landskapet, mark och klimatförhållanden, (himmel och jord) och synen på byggnader som i huvudsak stabila, förankrade på en plats med grund, väggar och tak och så vidare. Ett horisontellt läsande av det fysiska landskapet innebär i sin enklaste form att sätta projektet i relation till grannar och det omgivande landskapet. Dagens projekt kräver att vi läser ett projekt från regionalt, nationellt och internationellt perspektiv. Tydligast märker vi av att vår inställning till det fysiska landskapet har förändrats i den eskalerande tendensen av att läsa av jorden horisontellt på bekostnad av en vertikal läsning. Det digitala landskapet förstärker denna utveckling genom att det endast kan läsas horisontellt eftersom ett vertikal läsande faktiskt kräver en ständigt närvarande fysisk verklighet. *1 9, En community, nätgemenskap eller nätmötesplats betecknar en sorts digital mötesplats på Internet. Medlemmarna i en community skapar ett eget digitalt landskap som förutom medlemmarna består av webbplatsen. Tillsammans skapar de ett vidsträckt mentalt landskap som kan fördjupas och förstärks i och med kommunikationen mellan medlemmarna. Kommunikation gestaltas via webbsidans gränssnitt. Många communities träffas även i det fysiska landskapet. Henry Jenkins, forskare på M.I.T. beskriver i sin bok Convergence Culture, som utkom 2006, communitys som en ny form av digitalt samhälle. Han tänker då särskilt på de communitys som fans bildar i anknytning till spel, filmer eller musikgrupper (hans specialområde). Medlemmarna utbyter tankar och material med varandra och på vissa communitiys skapar fansen vidare på verket, något som påminner om när användarna tar över en färdig fysisk byggnad och gestaltar vidare. Finis del 3 av 3/ Camilla Schlyter