Digitala Till Menyn Trädgårdsgärdesnytt En tidning för oss boende i HSB Brf Trädgårdsgärdet Årgång 18 #63 sedan start 1 2013 Det våras! Vårstädning lördag 27 april kl. 10.00 Sista anmälningsdag seriespel i sommarens tvåmannaboule fredag 3 maj Föreningsresa till Ven torsdag 9 maj Föreningsstämma i Gunnareds kyrka onsdag 15 maj kl. 18.30 Angered Arena har öppnat Sid 4 Målning av radhusen och vad är det vi äger Sid 3 Byggstart för Närsjukhuset Sid 6
Digitala Meny Innehåll våren 2013 Förstasidan 2 Blå Stället 3 Målningen av radhusen 4 Angered Arena öppnad 6 Närsjukhuset börjar byggas 7 Kvartalets Profil: Bertil Henskog 8 Goda framtidsutsikter - igen! Redaktör: Jorge Plada Reporter: Hillevi Werring Fotograf: Lennart Thorkilsson Redigerare: Lars-Gunnar Landin Ansvarig utgivare: Leif Jerkvall e-post: Hemsida: Redaktion jorge.plada@gmail.com www.hsb.se/goteborg/ tradgardsgardet Du får Trädgårdsgärdesnytt i din brevlåda fyra gånger om året. Upplaga: 300 ex. finns på föreningens hemsida. Tryckt hos Ale Tryckteam AB Angered 21 april 2013 Framsidans motiv: Angered Arena Bild: Lennart Thorkilsson Styrelsekontakt Expeditionen: i källaren i TG 140 Öppettiderna: tisdagar kl. 19.00-20.00 Telefonen: 031-332 06 10 e-posten: brf.tradgardsgardet@telia. com Brevlådorna: i TG 66 och TG 140 Blå Stället Huset som är mer kultur än hus Vi gick på kulturfest på Blå Stället men hamnade i en animerad diskussion om att få vara med och skapa innehållet i ett hus som håller på att förändras både fysiskt och innehållsmässigt. Kulturfesten den 23 mars var ingen tjänstemannaprodukt. Inte mindre än femtio personer hade på olika sätt varit delaktiga i utformningen av programmet, 650 personer deltog, och det bjöds på barnverksamhet, konstutställning, hantverk, film, författarbesök, dans, sång, mat och mycket annat. Luis Tortosa och Dubravko Grdic är två av de anställda som gärna och med stolthet berättar om hur man tänker och arbetar. Mångåriga erfarenheter Luis har arbetat på kulturhuset Blå Stället sedan 1979, Dubravko sedan 2000. Luis jobbar som programproducent, speciellt inom området Samhälle. Men han ansvarar också för vissa större arrangemang som kvinnodagen, sommarfesten och julfesten. Dubravko arbetade tidigare med ungdomskulturarbete inom fritid i Angered och var bland annat med och byggde upp fritidsgården i Gårdsten. På Blå Stället började han arbeta med musik och olika arrangemang tillsammans med organisationer och föreningar. Han är också en hejare på scenteknik. Och han hade sneglat ett bra tag på Blå Stället som en intressant plats redan innan han sökte sig dit. Oförutsägbara problem Den pågående ombyggnationen skulle egentligen vara klar i höst men på grund av att man hittat mögel kommer den att bli försenad till någon gång nästa år. Under ombyggnaden har man haft många av sina program på Lärjeåns trädgårdar och i Hammarkullens Folkets Hus. När man under det fortsatta arbetet så småningom kommer att behöva lämna fler delar av huset kommer man att söka ytterligare platser i stadsdelen att vara på. Och utlokaliseringen har på många sätt tvingat fram nya samarbeten. - Och fantastiskt nog är våra program lika stora nu som när vi hade fullt tillträde till hela Blå Stället, säger Dubravko. Påverkansmöjligheter Luis har sett det mesta i husets olika perioder. Han var med när huset fyllde 20 år och man bildade gruppen Demokrati och Samhälle och Angereds historia, kvinnogruppen var också med, Ungdoms- och barnfrågor, allt gjorde man i samarbete med angeredsbor och andra som gärna ville påverka och på något sätt forma programmet. Så tanken på allas delaktighet är inte ny, även om man fördjupat arbetet sedan den officiella nystarten på dialogmöten i maj i år. - Blå Stället är en unik arena för det offentliga samtalet i Göteborg, säger han, och det är viktigt att våra föreläsare och publiken känner sig välkomna och delaktiga. I huset behandlar vi såväl globala som lokala frågor, vi håller samtalet med publiken levande och vi verkar inkluderande och vill bidra till en interaktiv handling. Vi har etablerat olika kontaktformer för att kunna interagera med publiken, till exempel dialoger i olika former. Blå Ställets vänner har visat sig vara människor med vitt skilda erfarenheter, pedagoger, lärare, musiker och eldsjälar inom olika föreningar. Och eftersom Blå Stället är ett kulturhus för hela staden, har man också sökt samarbete med människor som bor på andra ställen än i Angered och inom kort startar man också en dialogprocess med ungdomar som målgrupp. Dubravko säger att man också vill visa vad ett kommunalt kulturhus kan vara för nya grupper som ännu inte kommit in helt i samhället. Att bjuda in olika språkgrupper och höra vad de skulle vilja göra i huset och vad de själva kan bidra med av traditioner och historia, kommer att locka nya grupper till huset. Man har också sedan länge kontakter med organisationer och institutioner som Folkhögskolan i Angered, Finska mångkulturella folkhögskolan, Stadsmuseet, Röhsska museet och många andra. Radhusommålningen...och vad var det egentligen vi köpte när vi köpte bostadsrätt - vad är det vi äger? Radhusen får nu sin välbehövliga ommålning. Även om den tidigare målarfärgen har hållit länge, så håller den så att säga inte i evigheter. Väder och vind och annat slitage gör att husväggar förr eller senare måste målas om. Detta för att väggarnas trävirke ska ha det skydd som behövs för att inte bli förstört. Förstört trävirke gör att fukt dras in i väggarna och ställer till med röt- och mögelproblem och annat otrevligt i boendemiljön. Även lägenheternas innerväggar drabbas på sikt. Husfärg är inte bara en synupplevelse den skyddar också. Av den anledningen måste nu radhusväggarna målas om. Och det är vår gemensamma bostadsrättsförenings ansvar att se till att det målas om. Precis som det var när punkthusens fasader målades om för några år sedan. Den pågående ommålningen av radhusens väggpanel görs med andra ord för att väggarna ska hålla över tid och därmed inte behöva bytas ut i förtid. Att byta träpaneler är ett omfattande och kostsamt jobb. Betydligt dyrare än att måla om väggar. Heltäckande färglager skyddar husväggar, så att de håller i längden. Vi äger inte våra bostäder Vi som bor i en bostadsrättsförening har köpt vår bostad. Ja, vi som bor i Trädgårdsgärdet har betalat en summa för att kunna bo här. Det är helt korrekt. Men vad var det egentligen vi köpte när vi skrev under våra köpekontrakt och kanske till och med var tvungna att ta lån för kunna betala säljaren? Helt solklart är att vi definitivt inte köpte oss en egen bostad en bostad som vi äger. Nej, vi köpte oss absolut ingen äganderätt till bostaden som vi flyttade in i. Bostäderna i en bostadsrättsförening ägs av bostadsrättsföreningen, oavsett vad vi som bor här tror Kulturfest trots ombyggnationen Att man kan lyckas genomföra ett så stort arrangemang som kulturfesten var, när kulturhuset är under ombyggnad är fantastiskt, det är båda överens om. att vi en gång i tiden köpte. Att vi som bor här inte äger våra bostäder, betyder att vi själva slipper ta ansvar för att fasaderna hålls i gott skick. Ansvaret för det har istället bostadsrättsföreningen och dess styrelse. Den styrelse som vi som bor här väljer på årsstämmorna. Vad äger jag då? Men om jag inte äger min bostad, vad var det då jag betalade en massa pengar för när jag köpte mig en lägenhet att bo i? Jo, den bistra sanningen är att du köpte en andel i bostadsrättsföreningen. I ditt fall, precis som för alla andra som bor i Trädgårdsgärdet, köpte du en andel i bostadsrättsföreningen HSB brf Trädgårdsgärdet (brf 2136 i HSB:s formella terminologi). Det är den andelen du äger, snarare än bostaden du bor i. Mer än en andel i en bostadsrättsförening äger överhuvudtaget ingen som har köpt en bostadsrätt här i landet. Reglerna är sådana. Den andel som vi har betalat för, motsvarar vår bostads yta, relativt den totala bostadsyta som föreningen äger. Att vi har betalat olika för våra bostäder har inte bara med boytan att göra, utbud och efterfrågan vid köptillfället är också avgörande. Men det är ju lite svårt att bo i en andel tycker du kanske. Och du har rätt. Det kan man självklart inte göra. Man kan säga att med andelen i föreningen i din ägo, följer att du har köpt dig rätten att bo i (nyttja) just den bostad som du bor i. Men ingen av oss som bor i bostadsrätt äger bostaden vi bor i. Äger den gör (bostadsrätts)föreningen. Om det är det inget snack! Så tillbaka till ommålningen av radhusfasaderna Det finns radhusbor som hänvisar till att det är de själva som äger radhuset de bor i och menar med det att föreningen inte kan tvinga dem att ta bort växt- Och vi håller med och gläds åt detta livaktiga kulturhus som just nu är mer kultur än hus Jorge Plada och Hillevi Werring lighet som finns inom en meters avstånd från deras väggar. De väggar som om de inte målas om, på sikt kommer att läcka in fukt i lägenheterna. Föreningen vill ånyo påpeka att växtligheten ska tas bort, och om den boende inte gör det själv, kommer föreningen att se till att växtligheten kommer bort. Detta för att underlätta och möjliggöra det viktiga ommålningsarbetet. Föreningen kommer naturligtvis att fakturera den boende det arbetet. Gör det själv Så gott som alla växter tål att grävas upp och tillfälligt flyttas på till annan plats i trädgården. Att flytta dem tillfälligt är inga problem. Föreningen har däremot ingen möjlighet att spara det som måste tas bort, när målningsarbetet ska göras. Det föreningen måste ta bort, slängs Lars-Gunnar Landin Missa inte städdagen på lördag 2 nr 1/2013 nr 1/2013 3
Angered Arena - en stolthet i sig var på tjuvkik inne i sim- och ishallen 30 mars Du ser den på långt håll. Där ligger den, bland de mjuka kullarna nedanför Angered Centrum, stor, modern och ljus. Solstrålarna speglar sig i allt glaset, och ännu har du kanske ingen aning om vad som ryms innanför väggarna, men du tänker ändå: Som juvelen i kronan! Jaja, du vet, att det uttrycket syftade på samväldets Indien, men ändå känns det att det behövs stora ord för att beskriva det du ser. Angered Arena. Du provar ordet för dig själv, först tyst, sedan högre. En byggnadsarbetare vid Blå Stället tittar undrande på dig. Du ler mot honom. Han ler tillbaka. Inne i huset tar enhetschefen Gunnar Svensson emot. Den gröna receptionsdisken är ännu tom, men från 14 april Idrotts- och föreningsnämndens ordförande Anna Johansson invigningstalar. kommer här att vara fullt med människor, som alla har kommit hit för att se det nya och prova på de olika aktiviteter som huset kan erbjuda. Flera aktiviteter Vi får veta, att det är avsikten med huset, en mötesplats och ett ställe för rörelse och aktivitet, en pusselbit för friskvård och hälsa. Gunnar Svensson pekar på konstverket som pryder hela den ena väggen. - Se, säger han, även konstverket är gjort för att betraktas av någon som är fysiskt aktiv. Om man rör på sig och ser det från olika positioner ändrar det färg. Om man står stilla, blir det statiskt. Vi hade hört att det skulle finnas sex bassänger i huset, och det stämmer nog. Från den tio centimeter djupa plaskisen till banorna för motionssim och lokala tävlingar, hoppbassängen under de två svikterna, en aktivitetsbassäng, en med höj- och sänkbar botten, vilken också är anpassad till funktionshindrade och så relaxavdelningen. Bättre simkunnighet Vår guide berättar att simkunnigheten i Angered är väldigt låg i förhållande till övriga staden. Bara två av tio barn i Angered klarar simprovet i årskurs fem, och man kommer att satsa mycket på att förbättra simkunnigheten, bl.a. genom att ha inte mindre än 10 utbildade simlärare i sin personal. I omklädningsrummen finns många duschar, en del i slutna utrymmen, där man, om man så önskar, kan stänga en dörr bakom sig när man ska duscha. Men det här är inte bara ett badhus. Efter en stund smyger sig kallare luft på oss, och vi står plötsligt ovanför en ishockeyrink, som också kommer att kunna användas för konståkning. Här ska föreningar också kunna sälja fika, om de så önskar, när de har sina aktiviteter här. Vi får också se ett gym, en sal för spinning och en för annan gruppträning. Och plötsligt är vi inne i en friidrottsdel, där man bland annat kan springa, hoppa längd- och höjdhopp. Den delen är fiffigt nog hopbyggd med den gamla friidrottshallen, så att man kan använda de olika delarna efter behov. Och mitt i huset finns en aktivitetsyta, som ännu gapar tom, här är föreningar välkomna att visa upp sig och sina aktiviteter. Det enda kravet man har är att aktiviteterna skall vara öppna för alla som vill vara med. Och att det är gratis. Öppnade 14 april När ni läser detta har invigningen redan gått av stapeln och huset har öppnats för allmänheten. Angered Arena har generösa öppettider, på vardagar mellan kl 7.00 och 21.00 och på helgerna 8.30-16.00. Man behöver heller inte bli ruinerad för att gå dit. Det finns många olika sorters kort för alla eller delar av de aktiviteter huset erbjuder. Vill du ha fler detaljer, gå in på www. goteborg.se/angeredarena Om man bara vill bada, kostar ett tiogångerskort 550 kronor för en vuxen, 350 kronor för barn eller pensionär, och de korten är inte personliga, så du kan ta med dig en vän. Engångsbiljett kostar 60 respektive 40 kronor. Uppskattat innan premiären En av de anställda berättar att hans goda vänner har fått prova badet. De hade nära till Lerumsbadet, men han ville övertyga dem om att det här smällde högre. När de var klara tittade han hoppfullt på dem. När de sa att de trots allt tänkte vara Lerumsbadet trogna, kände han besvikelsen komma krypande. Men efter en konstpaus la de till: - Till den trettonde april! När han berättade det lyste stoltheten om honom. Och jag förstår honom. Det här är så fint! Kom hit och kolla själv! Och om du gillar vad du ser, kan du även uttrycka det genom att gilla Angered Arena på Facebook Hillevi Werring Lennart Thorkilsson 4 nr 1/2013 nr 1/2013 5
Angereds Närsjukhus Första spadtaget taget Dagen då spaden äntligen skulle sättas i jorden för det nya sjukhuset var kall, solig och snörik. Den 23 januari en stund före klockan 15 hade det samlats en hel del människor på den före detta parkeringen alldeles bredvid spårvägshållplatsen vid Angered Centrum, stället man valt för den nya sjukhusbyggnaden. Det sorlades förväntansfullt och många trängdes kring de utplacerade eldarna för att värma sig. Och till slut började programmet så äntligen med tal, sång av Team Rolinski och så småningom det första spadtaget. Vi var många som funderat kring hur det skulle kunna gå till eftersom marken var genomfrusen och stenhård, men vi hade inte behövt oroa oss. Man hade i förväg grävt upp ett jordlager som det var möjligt att ta sig igenom. Samarbetarspade Spaden var specialdesignad med tre handtag, sju personer skulle gräva samtidigt, och det var inte helt lätt för alla att få ett rejält grepp om spaden, men efter en del vänskapligt knuffande lyckades man och spadtaget kunde tas. Det unika med det här spadtaget var att det inte, som är vanligt vid sådana här tillfällen, togs av någon politisk höjdare enbart. Regionstyrelsens ordförande Gert-Inge Andersson fick visserligen vara med, men majoriteten av de grävande var personer som deltagit i de dialogmöten kring sjukhuset man anordnat för boende i Angered. Såväl sjukhusets direktör som styrelsens ordförande fanns på åhörarplats liksom ordförandena i Hälso- och sjukvårdsnämnden och SDN Angered. Team Rolinski beledsagade det hela med vacker sång. Och när programmet var avklarat bjöds alla inbjudna på varm choklad med vispgrädde och kanelbulle. Nu - stort hål i marken Redan dagen efter var de stora maskinerna på plats och sedan dess har mycket hänt på byggarbetsplatsen. 2015 ska det hela vara klart, flera år försenat. Men som någon klok person sa i sitt tal: - Det var nog bra, för man har kommit på många förbättringar av de ursprungliga idéerna under tiden Hillevi Werring Under förstaspadtagetceremonin skiner sjukhusdirektör Marina Olsson ikapp med solen - medan vinterkylan verkar ha bitit sig fast ordentligt i andras sinnen. Bertil Henskog Kvartalets Profil Sedan 2006 bor Bertil Henskog på 202:an. Där trivs han alldeles utmärkt. I november fyller han 90 år. Bertil är född i Olskroken år 1923 och bodde där tills han var sju år och familjen flyttade till Gamlestan. I Gamlestan var det nybyggt och modernt då. Huset hette Rödspottan. Alla hus där hade fisknamn. På den tiden var det inte så vanligt med badrum, varmt kranvatten och VC. Det var väldigt omständligt att flytta från ett gammalt boende till något nytt, säger Bertil. Vi bodde på Brahegatan mittemot nuvarande Medborgarhuset. Jag gjorde min skolgång i gamla Lödöseskolan. Från Lödöse flyttade jag senare till Kvibergsskolan. - Var ni många i familjen? - Vi var bara två bröder. Min bror är ett och ett halvt år äldre än mig. Men det var sjukdomar i familjen också, fortsätter han. Mamma dog tidigt och pappa fick klara av det hela själv. Han jobbade på Spårvägen och var mycket hemifrån då. Vissa tider på dygnet fick min bror och jag klara oss själva. Jag var i tolvårsåldern då, men på den tiden var det inte ovanligt att barn i arbetarfamiljer fick klara sig själva. Det har trots allt gått bra, konstaterar Bertil, även om skolgången inte blev så lång för mig. Man förkovrar sig med åren. Arbetslivet - Vad jobbade du med? - Jag jobbade i tio år på Spårvägen. Sedan jobbade jag en tid på ett grossistlager som sålde elektriska artiklar. Där lärde jag mig en hel del. Och de hjälpte mig att skaffa jobb på en elektrikerfirma. Där blev jag senare en av sju delägare. Bertil säger att det inte var så bra betalt på den tiden. Fast på spårvägen var det lite bättre. Han gifte sig 1949. Paret flyttade in i den tvårumslägenhet som Bertils pappa hade i Gamlestan. Pappa var ensam och brorsan hade flyttat hemifrån. Så på något sätt flyttade jag faktiskt hem igen. Pappa blev förtidspensionerad samma år och i oktober gick han bort. Paret Henskog bodde i Gamlestan tills de flyttade till Hammarkullen år 1978. - Vi trivdes inte riktigt i Hammarkullen, säger Bertil. Vi hade inbrott i källaren och ett par gånger i lägenheten, så vi sökte oss därifrån. År 1988 hade Bertil sålt sin andel i elektrikerfirman och med dessa pengar köpte de en insatslägenhet i Rappedalen, där de bodde till 2006, då de flyttade till Trädgårdsgärdet. Under tiden i Rappedalen hade frugan blivit sjuk och var tvungen att flytta till Lövgärdehus, berättar Bertil. Ibland hade jag möjlighet att ta hem henne, men eftersom vi bodde i ett radhus med en trappa inomhus, var det svårt för henne. Så Bertil bestämde sig för att flytta till Trädgårdsgärdet. Här finns det hiss. Våren 2007 gick också hon bort och jag blev ensam. Bertil bor en trappa upp i en tvåa med inglasad balkong. Han har koll på de grannar som kör in eller promenerar förbi. Här trivs jag. Lägenheten passar mig alldeles utmärkt, säger han. Kolonist Det första vi gjorde när vi var gifta och hade etablerat oss, var att leta efter en sommarstuga, berättar Bertil. Vi fick en tomt på koloniområdet i Lärjehed och så byggde vi en stuga där. Bertil berättar hur han fick jobba och gräva själv för att lägga grunden till den framtida stugan. Det tog sin tid och det fanns mycket jobb att göra. Men de fick sin lilla stuga på 30 kvadratmeter. Där spenderade de det mesta av sin lediga tid, framförallt på somrarna. Efter en tid blev Bertil tillfrågad om han ville ingå i styrelsen. Styrelsearbetet innebar för hans del att han blev vald till kassör. Han var organisationens kassör i 14 år. Paret Henskog kom också att ingå i ett socialt sammanhang med mången bekantskap och sociala aktiviteter. Han har däremot inte haft något idrottsintresse och aldrig utövat någon sport, men gått med i Gunnilse IS supporterklubb: Där är f.ö. brf Trädgårdsgärdets ordförande Leif Jerkvall ordförande. Bertil började spela boule efter att han hade flyttat till Trädgårdsgärdet. Det är en sysselsättning som han tycker är rolig. Bertil är medlem i Pensionärsföreningen i Lövgärdet, där han trivs väldigt bra. Där anordnas fester och resor och det spelas mattcurling. Opera och resor Bertil går ofta på Operan. Nu i april har han sett och hört Simon Boccanegra av Giuseppe Verdi och i maj ska det bli Barberaren i Sevilla av Gioacchino Rossini. Han har rest på två kryssningar. Första gången, förra året, var vi med på en kryssning till Sankt Petersburg. Första strandhugget gjordes i Estlands huvudstad Tallinn. Sedan gick seglatsen vidare till Sankt Petersburg, Travemünde, Rostock och Köpenhamn. Efter det har vi gjort en kryssning i Medelhavet, till Barcelona, Casablanca, Cadiz och Valencia. I slutet av april åker han till Rhodos. Och i november, när han fyller 90, blir det Kanarieöarna. Han har också planerat en resa till London till sommarn. Och nästa år blir det Dominikanska Republiken 6 nr 1/2013 nr 1/2013 7 Jorge Plada
Synnerligen goda framtidsutsikter - igen av Lars-Gunnar Landin Vår igen! Så trevligt. Än en gång stiger saven i folk och fä. Ånyo är det tid för kärleken att spira. Det kunde man verkligen inte ana för bara en månad sen. Men så är det nu ställt. Med kärleken är det som med allt annat som snurrar kring sin egen axel. Var så säker. Allt som snurrar kommer tillbaka. Även fast allas heta kärlekskänslor har råkat ligga i ide alltsedan höstmörkret satte sina vassa klor i våra arma och förlamade sinnen, så känns det - nu är det nåt på gång igen. Eller hur! Borta är den nu. Den mörka och iskalla vintern. Den tid då inget utrymme finns för någon som helst värmande kärleksfullhet. På vintern är det med den som det är med kläderna vi tvingas pulsa omkring i. Mörkt. Det är nattsvart. Kyligt. Våra sinnen orkar helt enkelt inte göra annat än apa efter det som naturen dukar upp på sitt smörgåsbord. Hur skulle det se ut om någon ens vågade drömma om att klä sig ljust under den mörka delen av året? Likadant skulle det naturligvis se ut om någon människa skulle våga visa en annan människa ömhet när det är som bistrast. Men nu händer det alltså grejer med oss. Våren är här. Yes! har idogt spanat efter de första säkra vårtecknen. Och av alla ställen vi har letat på, fann vi dem faktiskt på föreningens ståtliga boulearena. Blommor som knoppas och fåglar som kvittrar och därutöver har vi siktat boulegeneral Staffan Stenmark med sitt ur vintergarderoben framplockade sinnrika upplägg till spelplan. I samma veva observerades också fru Ramberg, när hon utan minsta knussel självmant jobbade frenetiskt med att få grillanrättningarna som utskänktes vid samma tillfälle, klanderfria. Det ÄR vår! Men, vill passa på att påpeka - tro för allt i världen inte att mänskliga känslors hetta är död under tiden som våra sinnen råkar vara belägrade av vintermörker, kyla och obeskrivlig tomhet. Nej hettan finns alltid inom oss. Det är bara kärleksfullheten som tar vintersemester. Hettan finns ändå där. Det är bara sättet som den låter sig uttryckas på som är lite annorlunda när det är vår, mot när det är vinter. Så vist är det ordnat. I själva verket finns det nämligen inte en livs levande medmänniska som vill gå miste om att verkligen gripa tag i varje möjligt tillfälle att sprida sin värme. Det där vittnar om omtanke på hög mänsklig nivå. Så det är inte bara när vårkänslorna sprudlar som mest - som de gör just i detta tidevarv - som medmänniskorna delar med sig av sin värme. Att vi under den mörka halvan av året föräras både varma servetter och varma fiskar, måste betraktas som en ynnest. Vad eljest än gnabb och ojusta påhopp står egentligen till buds när det är som mörkast! Visst friskas man upp av att få veta att någon bryr sig om en. Precis som värmande kärlek gör. Kom inte och säg att häftig ilska inte tinar upp vilken frusen själ som helst. Med liv i luckan blir det liksom också liv i själen. Och nu då nu när blommorna knoppas och fåglarna kvittrar och Stenmark har plockat fram sin sinnrika spelplan ur garderoben igen och fru Ramberg har tagit kommandot över grillplanen? Jo, det är en härlig tid nu när kärleken har snurrat ett helt varv kring sin egen axel igen. Snart sprudlar fullkomligen livet och egot av purfärsk glädje över sig själva - och kanske till och med över att det åter finns liv i medmänniskorna 8 Trädgårdsgärdesnytt nr 1/2013