TORBJÖRN *

Storlek: px

Starta visningen från sidan:

Download "TORBJÖRN * 1944-09-17 2009-10-05"

Linda Sandra Pålsson
för 8 år sedan
Visningar:

1 TORBJÖRN * Bilder från tiden 10 augusti t o m 6 oktober, Torbjörn efter hemkomsten från sin långa vistelse hos Jan. Bilden tagen ett par veckor efter Jans begravning. Torbjörn var trött med ändå mycket glad för att vara hemma. Livet skulle ju återgå till normala gängor...

Bilden tagen ett par veckor efter Jans begravning.

2 Torbjörn, Léa och jag var på Salims bar och lyssnade på Dudu Costa, en helt makalös sångare, och Salim, den Gudabenådade gitarristen. En riktigt skön kväll. Hos Salim känner vi oss som hemma och som en del av en stor familj. Därifrån åker man hem med en känsla av lycka. En nybliven pensionär. Överraskningsfest för Torbjörn och vi är naturligtvis tillbaka på Salims bar. Det är den 17 september.

Hos Salim känner vi oss som hemma och som en del av en stor familj.

3 Många vänner hade knôtt sig in. Till höger sitter Léas dotter Camila och bredvid Torbjörn Val, som har blivit en del av familjen och hjälper bl a till med Ida och hushållsbestyren. Ida får första tårtbiten. En stor ära här i Brasilien. Mamma Deisa assisterar. Goda vännen Norma ler i bakgrunden. Glad Léa mellan två pensionärsbröder. Vet inte vad hon önskade sig.

familjen och hjälper bl a till med Ida och hushållsbestyren. Ida får första tårtbiten.

4 Mamma Deisa och Ida skrattar ikapp på festen. Glädjen är aldrig långt borta. Det är en av de sköna sakerna med brassarna. Oavsett hur livet i övrig ter sig så finns det alltid glädje. Tio dagar senare, söndagen den 28 sept, kör Deisa in Torbjörn till sjukhuset. Läget är akut. Han har mycket ont. Han opereras på måndagen. Han har 10% chans att klara sig. De värsta timmarna i mitt liv är när vi väntar på att operationen ska bli klar. Den tar närmare fyra timmar och till slut får vi lyckobeskedet: Han klarade det!!!!! En brusten mjälte hade under en längre tid läckt ut över 4 liter blod i hans buk. Inte så konstigt att han känt sig trött. Dagen efter hälsar Deisa och jag på Torbjörn. Han ligger på intensiven och mår förhållandevis bra. Han har ont men han får smärtlindring så att det känns bättre.

De värsta timmarna i mitt liv är när vi väntar på att operationen ska bli klar. Den tar närmare fyra timmar och till slut får vi lyckobeskedet: Han klarade det!

5 Ett par dagar senare är han förflyttad till en vårdavdelning. Han har hämtat sig bra och behöver inte intensiven längre. Här finns de mest fantastiska människor jag har träffat på någonsin. De manliga och kvinnliga sjuksköterskorna. Och även de andra som av olika anledningar ligger här. De hjälper till att muntra upp Torbjörn på alla sätt. Hans prover visar på god bättring, men han behöver dialys varannan dag ungefär. Jag byter av Deisa vid hans sjukbädd och hjälper till med det som behöver göras. Det är söndagen den 4 oktober. Vi har en bra dag tillsammans. Torbjörn var piggare och jag körde runt honom i rullstol. Detta blev den sista bilden på brorsan och det gör så förtvivlat ont att se den. Samtidigt som det var skönt att vi fick ha en bra sista dag tillsammans.

Hans prover visar på god bättring, men han behöver dialys varannan dag ungefär. Jag byter av Deisa vid hans sjukbädd och hjälper till med det som behöver göras. Det är söndagen den 4 oktober.

6 Måndagen den 5 oktober. Léa och jag ska åka till stan. Jag ska lösa av Deisa på sjuhuset kl men Deisa ringer och meddelar att han är på dialys och kommer inte upp på salen förrän lite senare. Vi kan ta det lugnt. Strax efter 12 ringer Deisa igen. Hon är helt förtvivlad och säger att Torbjörn fått en hjärtinfarkt under dialysen. Läget är kritiskt. Vi gör oss genast klara att köra till sjukhuset då det fatala samtalet kommer. Torbjörn hade fått en andra infarkt och den klarade han inte. Att köra till sjukhuset blev en mardröm. Tankarna rusade. Väl framme hade flera vänner redan hunnit komma för att stötta och trösta Deisa. I detta skede visar brasilianarna inte bara sin otroliga empati utan också en fantastisk förmåga att organisera och samarbeta. Begravningen ska ske inom 24 timmar! Léa tar hand om det praktiska och via telefon med sin dotter Camila och andra ordnar hon med papper och formalia, kransar, blommor, kista mm. Léas mamma dog bara en vecka efter Jan, så hon visste vad som skulle göras och sorg hade både hon och jag gott om redan. Jag kör tillbaka till huset och hämtar Torbjörns flygkaptensuniform. Får inte köra ensam utan Rodrigo, Camilas pojkvän, som också kom direkt för att erbjuda hjälp och tröst, åker med. Uniformen fanns på den skyltdocka, som hade blivit Torbjörns alter ego och som står i studion här. Deisa och jag hjälper sedan begravningentreprenören med att klä på Torbjörn. Den svåraste uppgift i mitt liv hittills. En viktig ritual och efteråt känns det skönt att ha gjort det. Därefter åker vi till Bicas, där begravningen ska ske kl dagen efter. När vi kommer fram har kistan ännu inte anlänt till det lilla kapellet men kommer strax efter. Det är vid 5 tiden på eftermiddagen. Blommor finns på plats och folk börjar komma för en sista hälsning vid den öppna kistan. Djungeltrumman fungerar! I skymningen vid sextiden kommer redan högtalarbilen. Troligen unikt för Bicas. Här ropas alla dösfall ut av en högtalarbil som kör runt i stan. Han som pratat in meddelandet har, som alla här, svårt med Torbjörn. För mig ger det hela en lite makaber känsla även om jag hört bilen många gånger. Allt fler människor dyker upp. Till och med från Rio! Några stannar tillsammans med oss hela natten fram till begravningen. Som seden bjuder. Att Deisa orkar är ett under. Hon är så bottelöst förtvivlad.

Vi gör oss genast klara att köra till sjukhuset då det fatala samtalet kommer. Torbjörn hade fått en andra infarkt och den klarade han inte. Att köra till sjukhuset blev en mardröm. Tankarna rusade.

7 Kransarna som prydde kapellet. Från Deisa, Ida och deras familj och släkt, mig och Léa (inkl Ulrika, Susanna, Sten, Camilla, Kickis och övriga i familjerna i Sverige). Och en från Léas familj och släkt. Joaozinho på Cuica, det mest brasilianska av alla intrument, och Salim på gitarr spelar för Torbjörn. De visste vad han tyckte om och de grät percis som vi andra. Oerhört vackert.

Kickis och övriga i familjerna i Sverige). Och en från Léas familj och släkt.

8 Deisas svåraste stund. Och min. Efter att Salim och Joaozinho spelat kommer en kvinnlig officiant från kyrkan och genomför de ritualer som föregår själva jordfästningen. Vi hämtar kistlocket, skruvar dit det och bär sedan kistan till en kärra för att rulla fram till själva graven. Det är ganska många som följer med sista biten. Solen skiner, det är varmt. Kistan sänks ner och betongplattor läggs på som lock. Graven försluts sedan med cement och sidoplattan sätts tillbaka. Ceremonin är över. Torbjörn blev den förste att ligga i Deisas familjs familjegrav. Deisas pappa hade alldeles nyss gjort den färdig och bara kort tid innan hade Torbjörn sagt ok till att ligga där den dag det skulla bli dags. Vad lite man vet. Nu finns minnena och sorgen. Den stora sorgen efter Jan var svår att bära. Nu känns det mycket tungt att komma tillbaka till ett normalt liv. Men släkt och vänner, här och i Sverige, gör det lättare. Och Léa och mina döttrar Ulrika och Susanna, är ett fantastiskt stöd för mig. Deisa har sin släkt och sina vänner och vi hjälper varandra. Och visst har framtiden många ljusa löften och möjligheter att glädja sig åt och leva för. Både för mig och för Deisa och Ida. Trots allt.

Kistan sänks ner och betongplattor läggs på som lock. Graven försluts sedan med cement och sidoplattan sätts tillbaka. Ceremonin är över.

Relevanta dokument

Det finns flera böcker om Lea. Du kan läsa dem i vilken ordning som helst! De böcker som kommit ut hittills heter Lea, Lea på läger och Lea, vilse!

Det finns flera böcker om Lea. Du kan läsa dem i vilken ordning som helst! De böcker som kommit ut hittills heter Lea, Lea på läger och Lea, vilse! Läsnyckel Lea och Maja Författare: Helena Karlsson Lea och Maja är en lättläst ungdomsbok som är skriven på Hegas nivå två. Boken passar för läsare som vill ha en gripande berättelse, med ett språk som