Nationell strategi för regional utveckling - Norra Sveriges synpunkter. 1 Tongivande utmaningar i ett europeiskt perspektiv får genomslag Europa står inför stora utmaningar som kräver att man visar handlingskraft och resultat. Några tongivande utmaningar i ett europeiskt perspektiv som är av betydelse för den regionala utvecklingen är; Den ökade globala konkurrensen har fått till följd att EU genom Lissabonagendan - kraftsamlar för att EU skall bli världens mest konkurrenskraftiga marknadsområde 2010. Krav på en hållbar utveckling som har fått till följd att EU genom Göteborgsmålen - ger hög prioritet åt arbetet med resursutnyttjandet skall vara ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart för att säkra livsvillkoren för kommande generationer. Den allt större betydelse som EU:s sammanhållningspolitik har i det nya Europa med 25 medlemsstater som verkar i en allt hårdare global konkurrens. Sammanhållningspolitiken har som huvudsyfte att minska de socio-ekonomiska skillnaderna på nationell och regional nivå och därmed skapa förutsättningar för en verklig ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom hela unionen. Dessa tongivande utmaningar på europeisk nivå blir också i hög grad vägledande för den nationella regionala utvecklingspolitiken och därmed också viktiga utgångspunkter för regionerna och deras strategier och insatser för den regionala utvecklingen. 2 Den nationella strategin vad krävs för att den skall ge verklig effekt? Den nya regionala utvecklingspolitiken kan bidra till bättre utvecklingsförutsättningar och understödja den kraftsamling som sker i Norra Sverige, men den kan också motverka utvecklingen om hänsyn inte tillräckligt tas till regionens förutsättningar och prioriteringar. De bärande och grundläggande utgångspunkterna i en ny regional utvecklingspolitik måste vara; - regionerna ska ses som utvecklingsmotorer- och utvecklingsbärare i en nationell och europeisk kontext. - regionerna ska ha ett tydligt politiskt företrädarskap och verka i partnerskap såväl med näringsliv, akademi, social ekonomi och förvaltning inom regionen. - Staten och EU ska samordna insatser riktade mot regionerna och mer aktivt som part delta i dialogen om regionernas utvecklingsprioriteringar.
- Regionerna ska mer aktivt som part skall delta i dialogen om statens och EU:s nationella regionala utvecklingsprioriteringar. - regionernas förutsättningar och prioriteringar ska utgöra utgångspunkten för strategi, inriktning och resursallokering. Sammantaget läggs en bra grund genom Europeiska riktlinjer som innebär ett mer strategiskt synsätt och skapar incitament för en bättre samordning vad avser Europeiska unionens regionalt riktade insatser. Den nationella regionala utvecklingspolitiken kanaliseras via en nationell strategi som ligger till grund för och tydliggör nationella prioriteringar och insatser. Regionala utvecklingsstrategier (RUP), som tas fram i partnerskap i varje län, utgör grunden för de regionala prioriteringarna som genomförs genom handlingsprogram, t ex Regionala tillväxtprogram. De prioriteringar som beslutas kommer att ligga till grund för det regionala utvecklingsarbetet under perioden 2007-2013. Staten har en tydlig ambition att samordna insatser riktade mot regionerna och mer aktivt som part delta i dialogen om regionernas utvecklingsprioriteringar. Allt detta är positivt, men det förutsätter att den nationella strategin verkligen understödjer de regionala prioriteringarna och tar sin utgångspunkt i de regionala förutsättningarna. Det är nödvändigt att den regionala utvecklingspolitiken inte snävt avgränsas till den lilla regionalpolitiken. Den lilla regionalpolitiken som utgörs av bl.a. regionalstöd i olika former, måste regionerna själva ha inflytandet över och spelreglerna måste vara flexibla och det regionala utvecklingskapitalet stabilt, uthålligt och långsiktigt. En verklig kraftsamling uppnås genom ett samordnat synsätt i ett vidare sammanhang, som även omfattar den stora regionalpolitiken. För Norra Sverige är det därför nödvändigt att samarbetet och dialogen även omfattar andra politikområden som i ännu större grad är av betydelse för regionernas tillväxt och utveckling. Detta gäller särskilt infrastruktur- och kommunikationer, utbildning, kultur, forskning och arbetsmarknadsåtgärder. Till detta ska läggas möjligheterna till krediter för företag som vill växa och där banksystemet många gånger är otillräckligt. 3 Norra Sveriges förutsättningar utgör utgångspunkten för strategi, inriktning och resursallokering Det grundläggande synsättet är avgörande för att möjliggöra för Norra Sverige att vara en utvecklingsmotor i en europeisk kontext och tillföra ett mervärde för Sverige och hela Europa. Sammanhållningspolitikens största uppgift måste vara att skapa förutsättningar för att olika delar av unionen utifrån dess förutsättningar skall ha hållbara möjligheter att bidra till att Lissabonmålen uppfylls. Målet för den svenska regionala utvecklingspolitiken - Väl fungerande och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla delar av landet- ligger väl i linje med detta. Norra Sverige är en extremt glest befolkad region som präglas av långa avstånd inom regionen, liksom till andra delar av Sverige och Europa, samt kallt klimat. Detta går med EUterminologi under benämningen naturliga eller permanenta nackdelar och innebär att Norra Sverige, tillsammans med Norra Finland, i ett europeiskt sammanhang har helt unika förutsättningar. Vi kan också konstatera att olika delar av vår region har skiftande förutsättningar för ekonomisk aktivitet alltifrån några större orter som idag har en positiv utveckling till mycket glest befolkade områden som präglas av befolkningsminskning.
EU har på ett tydligt sätt markerat att Norra Sverige och Norra Finland som extremt glest befolkade regioner har unika förutsättningar. Detta medför bl a att vi, med stöd av EU:s sammanhållningspolitik under nuvarande programperiod 2000-2006, har tillgång till ett utvecklingskapital. Det är paradoxalt att Sverige i den nationella regionala utvecklingspolitiken inte tydligt markerat Norra Sveriges förutsättningar på motsvarande sätt. Eftersom den nationella strategin för regional utveckling utgår från att regionerna är utvecklingsmotorer och strategin skall ta sin utgångspunkt i regionens förutsättningar innebär detta naturligt att Norra Sveriges unika förutsättningar också utgör utgångspunkt och får följdeffekter i den nationella strategin genomförande. Det innebär också att den nationella nivån måste fullfölja kravet på att Norra Sverige nu befintligt mål 1-område - skall placeras inom konvergensmålet och som följd av detta att det kompletteras av en nationell politik och nationella insatser som följer den inriktning och resursallokering som möjliggör ett kraftfullt genomförande. Eller att området ingår i ett särskilt program på samma sätt som EU:s perifera områden. Detta möjliggör mer kraftfulla program, högre stödnivåer och bredare användningsområde för strukturfondsinsatser som skapar förutsättningar för Norra Sverige att bidra till den europeiska strategin och Lissabonmålen. Vi förutsätter att detta kommer att utgöra en viktig utgångspunkt för den nationella strategin för regional utveckling. Den gleshetsstudie som tagits fram av Norra Sverige och Näringsdepartementet, tillsammans med Norra och Östra Finland, förstärker betydelsen av hänsynstagande till Norra Sveriges förutsättningar. 4 EU-medlemskapet har stimulerat till en kraftsamling för det regionala utvecklingsarbetet som måste fortsätta EU-medlemskapet har inneburit ett uppvaknande för regionerna och deras ansvar för den regionala utvecklingen att lyfta blicken och se både vilka som är våra starka och svaga sidor, hur vi skall bli konkurrenskraftiga i en globaliserad värld och även hur vi skall kunna bidra till Europas utveckling. Detta synsätt måste ligga till grund för regionens utvecklingsarbete. Arbetet med EU:s strukturfonder har också inneburit ett betydligt bättre samarbete mellan offentliga aktörer, och mellan offentliga och privata aktörer i våra regioner. Kommungränser och länsgränser är inte längre samma hinder för offensivt samarbete i tillväxtfrågor. Partnerskapsprincipen har öppnat våra sinnen och stimulerat samverkan inom våra regioner på ett mycket positivt sätt, och kraven på det regionala politiska ledarskapet har ökat. Norra Sveriges utvecklingsprioriteringar handlar i huvudsak om att stärka regionens attraktionskraft och därmed skapa fler företag och fler och bättre jobb. Det är grundläggande att bidra till att utveckla stimulerade och kreativa miljöer och ett klimat som attraherar kompetens, idéer och kapital människor, företag och investeringar och som bidrar till att människor och företag kan och vill utvecklas. Närhet till utbildning- och forskning, tillgänglighet genom väl utvecklad infrastruktur och kommunikationer inom regionen och till andra regioner bidrar till hållbar regionförstoring. Samverkansklimat och strukturer som främjar samarbete och innovation samt en attraktiv livsmiljö med ett rikt kulturutbud och tillgång till bra boende, service och fritidsaktiviteter är nyckelfrågor. Mångfald är en styrka för Norra Sveriges möjligheter till utveckling och tillväxt, men i våra glest befolkade områden
måste mångfalden leda till samverkan, samarbete och koncentration för att vi ska vara effektiva och lyckas. Detta innebär att de regionala utvecklingsstrategierna (RUP) i Norra Sverige måste ha förhållandevis breda anslag, men det är också viktigt att fokusera satsningar på av regionen prioriterade utvecklingsmiljöer och branscher för att åstadkomma verklig konkurrenskraft. En lärdom är att vi - med utgångspunkt i våra unika förutsättningar - måste vara konkurrenskraftiga och vara bra på att tillvarata våra styrkor som ger möjligheter till utveckling. Under perioden 2000-2006 har ett stort antal framgångsexempel på strukturomvandlande insatser påbörjats - med påvisbart gott resultat. Det gäller exempelvis utvecklingen av testverksamheter, gruv- och mineralnäringen, bioteknik, hälsa, turist- och upplevelsenäringarna, kulturföretagande och skogs- och skogsmaskinindustrin. Det är glädjande att notera att framgångsexemplen har bred spridning inom hela norra Sverige. Vi befinner oss i början av en strukturomvandling som måste kunna fortsätta. Några grundläggande kännetecken för dessa framgångsexempel är att omfattande, fokuserade utvecklingssatsningar har skett, att satsningarna bygger på våra styrkor och naturliga förutsättningar ofta med ett kvalificerat kunskaps- eller forskningsinnehåll, att satsningarna skett i samverkan mellan olika aktörer i samhället samt att satsningarna har dragit nytta av de möjligheterna med ny infrastruktur, t ex bredbandsutbyggnaden. Den utveckling som ägt rum har i många fall också ett tydligt europeiskt och nationellt mervärde. En politik på europeisk och nationell nivå som skapar möjligheter till en positiv utveckling för Norra Sverige utifrån våra unika förutsättningar krävs för att ge fullvärdig effekt av vår egen kraftsamling. Detta måste kombineras med reella möjligheter till ökat regionalt ansvarstagande. Det kräver en verklig kraftsamling för regionalt utvecklingsarbete i en bred samverkan, där våra förutsättningar ställs i fokus i ett långsiktigt perspektiv. Detta arbete som i många avseenden framgångsrikt har påbörjas - måste vidareutvecklas och stärkas! 5 Regionerna som utvecklingsmotorer förutsätter ett ökat regionalt ansvarstagande och ett aktivt politiskt företrädarskap EU-medlemskapet har tydliggjort ett ökat regionalt ansvarstagande och som bl a innebär att vi måste kunna göra rätt prioriteringar för regional konkurrenskraft. Ett ökat regionalt ansvarstagande ställer krav på att EU och den svenska staten möjliggör utveckling utifrån regionernas specifika förutsättningar genom samordning av olika politikområden, sektorssamordning och offensiv resursallokering. Grunden för detta får inte vara enbart en traditionell svensk regionalpolitik utan en samordnad nationell regional utvecklingspolitik för regionerna, som förstärker regionernas förutsättningar och naturliga drivkrafter. Samhällsutvecklingen pekar på att rollen för folkvalda på regional nivå kommer att förstärkas när det gäller ansvarstagandet för det regionala utvecklingsarbetet. Staten intar successivt en ny roll, som möjliggör för regionerna att ta ett ökat ansvar för den regionala utvecklingen och som samtidigt framhåller behovet av nya former av dialog mellan stat och region. Denna utveckling av nya roller för staten och regionerna är positivt.
Ett ökat regionalt ansvarstagande kräver dock att vi i samverkan med partnerskapet - även reellt förfogar över de verktyg som är nödvändiga det gäller att kunna prioritera insatser och säkerställa att de genomförs. Ett exempel är att vi är kritiska till att de regionala tillväxtprogrammen och programmen i EU:s strukturfonder snarare utgjort instrument för fördelning av medel än haft sin bas i verkliga regionala utvecklingsstrategier och prioriteringar. Detta har i vissa avseenden medfört att det regionala utvecklingsstödet har varit för spretigt och utspritt på för många utvecklingsprojekt/utvecklingsinsatser. De framgångsexempel som tydligt bidragit till strukturomvandling kännetecknas som ovan nämnts bl a av att omfattande, fokuserade utvecklingssatsningar. Det behövs i framtiden en större fokusering på strategiskt viktiga insatser för att ge den samhällsomvandling som är nödvändig ska få ytterligare utvecklingskraft. Därför måste EU:s kommande programperiod möjliggöra insatser i större projekt och även tillåta investeringar i infrastruktur vilket ska följas av nationell medfinansiering. Denna möjlighet krävs för att möta de prioriteringar som respektive län gör i de regionala utvecklingsprogrammen (RUP). En sådan fokuserad insats kan var tillgången på kapital för viktiga lokala utvecklingsprojekt och där stöd till micro- och småföretag och företag inom den sociala ekonomin möjliggörs. På detta sätt stimuleras också innovationer och entreprenörskap. Om t.ex. de folkvalda i ett län bestämmer sig för att prioritera två-tre stora och strategiskt viktiga projekt och använda en stor del av tillgängliga medel för detta så ska det vara möjligt. På detta sätt kan de regionala programmens prioriteringar, mötas av en nationell och europeisk politik som möjliggör regionens egna prioriteringar och satsningar. Detta förutsätter ett tydligt och fast politiskt företrädarskap och ledarskap i regionen som tar ansvar för prioriteringarna. Därför är det av central betydelse att de folkvalda i varje län har ett avgörande inflytande över besluten om de prioriteringar som görs i de regionala utvecklingsprogrammen. De länsvisa regionala utvecklingsstrategierna utgör också grunden för kommande strukturfondsprogram. Det är därför viktigt att beslutsordningen för EU:s strukturfonder läggs i de regionalt folkvaldas händer så som vi uttryckte det i vårt yttrande till Lars Högdahls arbete. 6 Infrastruktur och kommunikationer i samspel med den regionala utvecklingspolitiken För Norra Sverige är det, som tidigare nämnts, nödvändigt att samarbetet och dialogen även omfattar andra politikområden än bara regionala stödformer. Infrastruktur och kommunikationer är ett sådant område. Tillgången till infrastruktur och kommunikationer transporter, IT och energi är särskilt viktigt för utvecklingen i Norra Sverige, eftersom vi präglas av extremt gles befolkning, långa avstånd och kallt klimat. Kostnadseffektiv utveckling av flygplatser och flygtrafik, kollektivtrafik, bredband och alternativa energikällor är betydelsefulla förutsättningar för utveckling. Möjlighet till resande inom och mellan regioner i norra Sverige är av stor betydelse för tillväxten i fungerande arbetsmarknadsregioner. Regionerna måste därför, tillsammans med staten, utveckla och satsa på denna viktiga förutsättning för människors resande i Norra Sverige.
Transportinfrastruktur som måste säkerställas och vidareutvecklas gäller både järnvägs- och vägnätet i samtliga län i norra Sverige. Detta i kombination med framtidssatsningar såsom Botniabanan, Norrbotniabanan och Atlantbanan är avgörande för utveckling av våra transporter av gods och personer i nord-sydlig och öst-västlig riktning. Särskilda satsningar bör också göras för att förbättra den s k intermodaliteten mellan olika transportslag och säkerställa anslutning av infrastrukturen till företag och befolkningscentran. I detta avseende är det avgörande att placera infrastrukturen i ett större sammanhang och därmed utveckla nyttoaspekter, framförallt med inriktning mot näringslivets behov. Infrastruktur i Norge och Finland har stor betydelse också i norra Sverige och därför behövs en gemensam strategi för norra Europa. Norska hamnar och järnvägar, liksom finska vägar och färjtrafik har stor inverkan på norra Sveriges förutsättningar. Vi vill också lyfta betydelsen av sjötransporter. På nationell nivå har man uttalat att den nordligaste strategiska hamnen är Gävle. Detta synsätt är inte hållbart - inte minst mot bakgrund av EU:s inriktning att minska miljöbelastningen från vägtransporter genom satsning på Motorways of the Sea. Norra Sverige svarar för en stor del av bidraget till tillväxt och nationella handelsöverskottet, både genom viktiga naturresurser och tung industri där t.ex en stor del av Europas behov av papper, trävaror och metall tillgodoses. Infrastrukturen är i detta sammanhang särskilt viktig för vidareutveckling av produktion av alternativa drivmedel och biobränslen. En fortsatt satsning på infrastruktur för IT- och telekommunikation (bredband) är på samma sätt en förutsättning för näringslivets utveckling i norra Sverige men också inte minst för att säkerställa möjligheter till kompetensutveckling och en god service till allmänheten. 7 Forsknings- och utveckling (FoU) i samspel med den regionala utvecklingspolitiken. För Norra Sverige är det, som tidigare nämnts, nödvändigt att samarbetet och dialogen även omfattar andra politikområden än bara regionala stödformer. Forskning och utveckling (FoU) är ett sådant område. FoU har, tillsammans med tillgång till utbildning, en avgörande betydelse när det gäller att stärka regionens attraktionskraft. Konkurrenskraftiga, dynamiska forsknings- och utbildningsmiljöer utvecklar och attraherar kompetens, idéer och kapital eller med andra ord människor, företag och investeringar. Detta gäller såväl grundforskning som tillämpad forskning. Norra Sveriges FoU-arbete skall bidra till förverkligandet av Lissabonagendan och den europeiska forskningspolitiken bedöms få stor inverkan på den regionala konkurrenskraften på grund av ramprogrammens och politikens strukturella karaktär. Det är avgörande att skapa förutsättningar för att möjliggöra deltagande i dessa ramprogram och det står i hela nationens intresse att stödja de regionala FoU-prioriteringarna på ett sådant sätt att forskningen kan spela en aktiv roll i EU-samarbetet.
Kommissionen har begärt in synpunkter på förslagen till delprogram (specifika programmen) inom det kommande sjunde ramprogrammet FP7. Norra Sverige förutsätter att utbildningsdepartementet efter dialog med Norra Sverige - kommer att lyfta fram våra prioriteringar i de svenska ståndpunkterna. De forskningspolitiska frågorna kan inte enbart bli föremål för beslut på central nivå utan har en styrka i de regionala prioriteringarna. Akademins samspel med såväl näringslivet som den offentliga sektorn är basen för att skapa en bra grogrund för forskning och utveckling, speciellt sådan som är viktig på regional nivå. Strategierna måste därför utvecklas i samverkan och det krävs ett ökat samarbete i ett Triple Helix-perspektiv i det regionala utvecklingsarbetet. Företrädare från näringsliv, akademi och offentlig verksamhet bör kunna delta på lika villkor, till exempel inom ramarna för regionalt baserade kluster och innovationssystem. Ökad samverkan mellan forskning och näringsliv samt ökat entreprenörskap och kommersialisering av idéer som föds inom forskningen skall leda till ett ökat antal företag och arbetstillfällen i regionen. Detta kräver dock att regionens affärs- och entreprenörsklimat förbättras. Kapitaltillgång är i sammanhanget en viktig faktor och strukturfonderna, Europeiska investeringsbanken, nationella stödformer, andra kreditgivare och regionerna själva kan bidra till detta. Det är värdefullt att till exempel organisera mikroföretag i konsortier för deltagande i ramprogramsprojekt, och det är lika intressant att organisera regionala nätverk för industriellt forskningssamarbete. Deltagarna i dessa nätverk skulle både agera beställare och medforskare samtidigt som resultaten omedelbart hamnar närmare kommersialisering. Då måste detta möjliggöras i den nationella och europiska politiken och de regelverk som fastställs. Regionens starka sidor måste synliggöras och därmed göra regionen mer efterfrågad. Detta kan exempelvis ske genom en samlad marknadsföring, strukturerat nätverksbyggande och deltagande på europeiska konferenser. Det går att nyttja universiteten som motorer i regionen på ett bättre sätt än som sker idag samtidigt som regionalt verksamma företag måste visa upp sig och delta i forskningsprojekt. Många ledande forskningsområden Norra Sverige saknar idag starka företag i regionen och nätverken måste därför också byggas globalt. 9 Ny och modern utformning av statstödet Regionala statliga stöd Kommissionen ser nu över riktlinjerna för regionalstöd, bland annat vill man tydliggöra sambandet mellan detta stöd och reformen av den framtida regionalpolitiken. EU:s generella målsättning är att uppnå mindre och bättre riktade statsstöd samtidigt som sammanhållningsmål och konkurrensneutralitet bevaras. I princip är statsstöd generellt förbjudet men undantag görs för exempelvis vissa typer av regionala stöd. Statligt stöd för regionala ändamål avser att främja utvecklingen i mindre gynnade regioner i huvudsak genom att stödja nyinvesteringar eller i undantagsfall genom att bevilja driftsstöd. Det är i sammanhanget viktigt att komma ihåg att medlemsstaterna själva står för det regionala statliga stödet men under EU:s regelverk. Man kan givetvis hävda att det är lätt för EU att arbeta utifrån ett brett ramverk när resurserna i princip inte tas ur EU:s budget 1. Norra Sverige är dock av uppfattningen att detta angreppssätt är det korrekta eftersom det medger en
utformning av stöden som passar respektive medlemsland och dess specifika regionala förutsättningar. Kommissionen uppmärksammar och tar hänsyn till våra speciella förutsättningar, speciellt den glesa befolkningen och problemen med ytterligare avfolkning. Man föreslår till exempel möjligheten att godkänna driftsstöd (vid sidan av transportstöd som också tillåts) i regioner med en befolkningstäthet under 8 invånare/km2 på NUTS II-nivå 2. Ett annat förslag som sammanfaller med våra intressen är införande av ett företagsstöd för att underlätta start av företag i regioner berättigade till stöd under artikel 87.3 (a) och (c). Ett stöd som faller utanför regelverket för regionalstöd men som likväl har stor betydelse i norra Sverige är stöd av mindre betydelse (de minimis). Norra Sverige ser mycket positivt på förslaget om en höjning av tröskelvärdet under vilket sådant stöd får beviljas. Målet för norra Sverige är därför att uppnå en permanent status som artikel 87.3 (a)-region i EG-fördraget och därmed likställas med de ultraperifera regionerna. I arbetet med en nationell strategi är statsstöden och det regelverk som styr dessa relevanta genom att de i någon mån bestämmer utbudet av tillgängliga verktyg. Norra Sverige kräver att aktivt få medverka när stöden utformas och ser fram emot ett fruktbart samarbete med regeringen också i denna fråga. Exempel på stöd som kan komma ifråga är bl.a. stöd för nystart av företag, etableringsstöd, anställningsstöd, transportstöd, andra former av driftsstöd som motverkar ökade kostnader, investeringsstöd, fast egendom och Mjuka investeringar (exempelvis marknadsföring). 10 Det gränslösa Norra Europa i en global värld. För Norra Sverige är gränsöverskridande samarbete inte något nytt. Det finns en lång tradition av samarbete med Norge och Finland, bl a inom ramen för Kvarken, MittSkandia, MittNorden, Nordkalottsamarbetet, Barentsregion och de nordiska sametingens samarbete. Detta har medfört ett ökat engagemang riktat mot Ryssland och inom Östersjöregionen har kontakterna successivt utvecklats. För Norra Sverige är en vidareutveckling av samarbetet i Norra Europa av stor betydelse. På samma sätt har samarbetet med andra regioner och världen ökat. Vi har mycket viktiga exportnäringar som växer i betydelse och vårt beroende av goda relationer och kontakter runt om i världen ökar. Genom att stärka det lokala och regionala utvecklingsarbetet och stimulera till internationella samarbetet på alla nivåer, både i andra regioner i Europa och världen, så förbereder vi oss för att möta globaliseringens utmaningar. Enligt uppdrag av rapportörerna i Europa Forum Norra Sverige Jens Nilsson Marianne Löfstedt Kent Ögren Christer Nilsson