PSYKIATRI I. Övergripande målbeskrivning Profil och verksamhetsfält Specialiteten psykiatri omfattar fördjupade kunskaper och färdigheter i utredning, behandling, omvårdnad och rehabilitering vid psykiska sjukdomar hos vuxna. Här ingår också diagnostik och behandling av beroendeproblematik. Begreppet psykisk sjukdom avser en psykologisk och/eller biologisk dysfunktion som innebär någon grad av lidande eller funktionsinskränkning. Socialt oacceptabelt beteende är således inte i sig självt ett psykiatriskt tillstånd. Samverkan inom och utom hälso- och sjukvårdssystemet I de psykiatriska vårdlagen arbetar yrkesgrupper med olika utbildning och kompetens. En av psykiaterns uppgifter är att leda och samordna insatserna. Psykiatrin har stora gemensamma kunskapsområden med andra medicinska specialiteter som inriktar sig på störningar i centrala nervsystemets funktion, t ex neurologi och neurokirurgi, och specialiteter där patienter med sådana störningar ofta förekommer, såsom internmedicin. Specialiteten har viktiga kontaktytor gentemot barn- och ungdomspsykiatri och rättspsykiatri och med servicespecialiteter som klinisk kemi och klinisk farmakologi. Samarbete förekommer även med andra specialiteter, t ex neuroradiologi, obstetrik och gynekologi, infektionssjukdomar samt hud- och könssjukdomar. Disciplinen har gemensamma arbetsfält med allmänmedicin, inte minst vad gäller förebyggande och behandling av folksjukdomar såsom depression, ångesttillstånd och alkoholberoende. Specialiteten har också viktiga gränsområden mot socialtjänsten. Psykiatrisk rehabilitering förutsätter nära samverkan med socialtjänst, försäkringskassa och arbetsvårdande myndigheter. Kunskaper, färdigheter och förhållningssätt Specialistutbildningen skall vara så allsidig att den ger kompetens att handlägga alla vanligt förekommande sjukdomar och störningar som uppträder på en psykiatrisk sektorsmottagning och psykiatrisk klinik. Invandringen till Sverige och migration inom landet ställer nya krav på psykiatern. Utbildningen måste ge kompetens att skilja normalpsykologiska varianter av
anpassning i belastningssituationer från egentliga sjukdomstecken. För detta erfordras kännedom om andra kulturer och sociala konventioner än de lokala. Befolkningens ålderssammansättning förändras. Särskild uppmärksamhet bör därför riktas mot geropsykiatrin; främst kan nämnas demens, åldersdepressioner och kriser i relation till åldrandet. Utvecklingen mot ökat bruk och beroende av alkohol och narkotika och ett stigande antal psykiskt sjuka missbrukare kräver goda kunskaper inom detta område. Det viktigaste enskilda undersökningsinstrumentet i den psykiatriska utredningen är det personliga samtalet. Psykiatern måste kunna växla mellan ett inkännande medmänskligt förhållningssätt å ena sidan och ett mer objektivt iakttagande å den andra. Utöver handledning av erfaren psykiater behövs möjlighet att skaffa fördjupad kunskap om den egna psykologin, s k egenerfarenhet, i psykoterapiliknande samtal. Den blivande psykiatern skall under utbildningen genomgå grundläggande utbildning i psykoterapi (se vidare under rubriken Teoretisk utbildning). Psykiatrin ställer speciella krav både vad gäller kommunikationsförmåga och vad gäller etisk medvetenhet. Det är en grannlaga uppgift att bedöma när den ofrihet sjukdomen innebär är så stor att tvångsbehandling kan vara motiverad. Andra etiskt känsliga situationer gäller sekretessen, samt sådana fall där psykiatern arbetar på uppdrag av annan än patienten, såsom inom rättspsykiatrin. Träning i etisk reflektion är angelägen. Under specialiseringstjänstgöringen skall den blivande specialisten vidare träna sin förmåga att fatta självständiga och välgrundade beslut i frågor av medicinsk-etisk natur förvärva kunskaper om övergripande sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar beredas tillfälle att delta i klinikens verksamhetsplanering och ekonomiuppföljning samt i arbete med produktionskontroll och kvalitetsutveckling förvärva kunskaper och insikter i läkarens arbetsledarroll
uppmuntras att ta del i forsknings- och utvecklingsarbete samt utveckla sin förmåga att kritiskt granska resultaten av olika metoder och tekniker fördjupa sina kunskaper om möjligheterna att förebygga sjukdom och skada, samt delta i individuellt och generellt förebyggande arbete träna sin pedagogiska förmåga genom att delta i undervisning och handledning av olika personalkategorier. Sidoutbildning Sidoutbildning inom neurologi och internmedicin är nödvändig eftersom specialisten måste ha god kunskap om verksamheten inom de discipliner med vilka psykiatrin främst samarbetar. Ytterligare ett skäl till behov av sidoutbildning inom dessa discipliner är att de har stora gemensamma kunskapsområden med psykiatrin. Specialisten måste också ha goda kunskaper inom barn- och ungdomspsykiatri (se preciserade delmål). Teoretisk utbildning Parallellt med den kliniska tjänstgöringen skall teoretiska studier bedrivas, likaså skall deltagande i kompletterande utbildning i form av kurser, konferenser etc ingå. ST-läkaren skall i samråd med handledaren planlägga litteraturstudier och kursdeltagande som kan påskynda kompetensutvecklingen samt ge kunskaper och färdigheter, som kan vara svåra att förvärva inom ramen för tjänstgöringen. Den blivande specialisten i psykiatri skall under specialiseringstjänstgöringen genomgå grundläggande utbildning i psykoterapi i form av dels genomgången godkänd, av Socialstyrelsen anordnad, SK-kurs i psykoterapi eller annan jämförbar teoretisk utbildning, dels handledning i psykoterapi (60 timmar enskild handledning eller 120 timmar i grupp). Kvalitetssäkring Målbeskrivningen skall tjäna som vägledning för den läkare som avser att specialisera sig inom ämnesområdet. Den skall vidare utgöra grunden för ett individuellt tjänstgöringsprogram, som skall utformas i samråd mellan ST-läkare och handledare så snart som möjligt efter anställningen.
Specialiseringstjänstgöringen skall ske under handledning och det är verksamhetschefens och handledarens ansvar att tillsammans med ST-läkaren planera tjänstgöring och utbildning så att specialistkompetens uppnås inom den tid som anges i författningen. Det är också verksamhetschefens ansvar att tillse att STläkaren erhåller den sidoutbildning som målbeskrivningen föreskriver och att kompletterande utbildning/tjänstgöring tillhandahålls i de fall kunskapsbehovet inte kan tillgodoses inom den ordinarie verksamheten. Handledaren skall tillse att sidoutbildningen utformas så att målbeskrivningens krav tillgodoses och att god och regelbunden kontakt etableras med sidoutbildande enheters handledare och med eventuell studierektor. ST-läkarens kompetensutveckling skall fortlöpande kontrolleras och stämmas av gentemot det individuella tjänstgöringsprogrammet; en lämplig form för detta är regelbundna utvecklingssamtal. II. Preciserade delmål Inom psykiatri A. Specialisten skall ha goda kunskaper och/eller färdigheter i fråga om - psykopatologi - diagnostik av psykiska sjukdomar - diagnostik av grundpersonlighet och personlighetsstörningar - diagnostik av beroendetillstånd - suicidriskbedömning - farlighetsbedömning och bemötande av personer med farligt eller hotfullt beteende - biologiska, psykologiska och sociala faktorers betydelse för utveckling av psykisk sjukdom - psykiatriska orsaker till och komplikationer till följd av beroendetillstånd - samordning av somatiska, psykologiska och sociala behandlingsåtgärder - psykofarmakologisk behandling - elektrokonvulsiv behandling - behandling av abstinenstillstånd
- individuell psykoterapi innefattande korttidsterapi, stödterapi och kristerapi - överföring och motöverföringsreaktioner som kan påverka den psykiatriska behandlingen - olika former av anhörigstöd inkluderande stöd till patienters barn - psykiatrisk rehabilitering - önskade och oönskade effekter av olika psykiatriska vårdmiljöer som institutionsvård, behandlingshem, kollektivboende, eget boende och öppenvård - motivationsarbete med patienter och anhöriga - socialpsykiatri även innefattande frågor rörande psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatriska frågeställningar - omhändertagande av självmordsnära personer - handläggning vid inträffat suicid - geropsykiatri innefattande diagnostik och behandling av psykisk sjukdom och anpassningsstörningar hos gamla - arbete som psykiatrisk konsult - behandlingsinsatser i samverkan med andra vårdgivare - katastrofpsykiatrisk planering och behandlande/uppföljande verksamhet B. Specialisten skall ha god kännedom och viss erfarenhet i fråga om - primärvårdens resurser för diagnostik, behandling och rehabilitering av patienter med psykiska störningar - kompetensen hos andra personalkategorier inom hälso- och sjukvården och socialtjänsten av betydelse för psykiatrisk behandling och rehabilitering - behandling och omsorger om äldre patienter och patienter med demens - övriga former av individualpsykoterapi samt gruppterapi och familjeterapi - sexologi - psykologiska testmetoder - neurofysiologiska och neuroradiologiska metoder - samband mellan psykisk störning och asocialitet/kriminalitet - rättspsykiatrisk diagnostik och behandling av personer inom kriminalvården samt lagregler rörande psykiskt störda lagöverträdare - socialtjänstens organisation och resurser för psykologisk och social behandling, sociallagstiftning samt statens institutionsstyrelses verksamhet
- omsorgen om psykiskt utvecklingsstörda och resurser för och kompetens hos personalen vad gäller omvårdnadsuppgifter för utvecklingsstörda inom övrig hälso- och sjukvård och socialtjänst - ledarskap innefattande ledning av psykiatriskt vårdlag och metoder för personalutveckling och handledning - sjukvårdens administrativa organisation - lagstiftning och avtal på arbetsmiljöområdet - epidemiologisk metodik för kartläggning av riskgrupper - förebyggande psykiatriskt arbete inkluderande hälsoupplysning, sjukdomsförebyggande och sjukdomsuppspårande verksamhet Inom barn- och ungdomspsykiatri A. Specialisten skall ha goda kunskaper och/eller färdigheter i fråga om - diagnostik av psykisk sjukdom hos barn och ungdomar - diagnostik av grundpersonlighet och personlighetsstörning hos barn och ungdomar - diagnostik av beroendetillstånd hos barn och ungdomar, biologiska, psykologiska och sociala faktorers betydelse vid utveckling av psykisk sjukdom hos barn och ungdomar - behandlingsmetoder inom barn- och ungdomspsykiatrin - olika former av anhörigstöd - motivationsarbete med patienter och anhöriga Inom neurologi A. Specialisten skall ha goda kunskaper och/eller färdigheter ifråga om - neurologiska sjukdomar vilka lätt missuppfattas som psykiska likväl de psykiska sjukdomar vilka lätt felbedöms som neurologiska - kramptillstånd - huvudvärk - yrsel - epilepsi - polyneuropati - demens - Parkinsons sjukdom
Inom internmedicin A. Specialisten skall ha goda kunskaper och/eller färdigheter ifråga om - de internmedicinska sjukdomar vilka lätt missuppfattas såsom psykiska likväl de psykiska sjukdomar vilka lätt felbedöms som internmedicinska B. Specialisten skall ha kännedom och viss erfarenhet ifråga om - hjärtsjukdomar - kärlsjukdomar - endokrina och metaboliska sjukdomar - ledsjukdomar - mag- tarmkanalens sjukdomar - infektionssjukdomar - förgiftningar, olyckor - blodsjukdomar - lungsjukdomar - njursjukdomar - maligna sjukdomar