dambudzo marechera Ensamhetens hud Översättning Roy Isaksson Efterord Ola Nilsson

Ensamhetens hud

dambudzo marechera Ensamhetens hud Översättning Roy Isaksson Efterord Ola Nilsson

Bokförlaget h:ström Text & Kultur forlag.hstrom.se The Dambudzo Marechera Trust Tryckt hos tryckning.nu h:ström Text & Kultur AB, 2011. Form och sättning av Johan Hammarström. Omslagsillustrationer av Max Wild. Ett stort tack till Längmanska kulturfonden för stöd till denna översättning. isbn 978-91-7327-065-6

Innehåll Ordlista 7 tony kämpar ikväll berättelser från puben Smith i död hud 13 Drömmar tvättar väggar 17 Förmågan 21 Glansen 25 Babel 27 Vilken tänkbar verklighet? 30 Ormar i träningsoverall 33 Fylld med opium 35 En beskrivning av universum 37 Den nålsväljande predikanten vid vägkanten 43 Nedgång och fall 45 järnskrotsblues pjäser från staden Gränden 49 Sammanbrottets järnskrotsblues 71 Tjänstefolkets fest 89 Främlingar för folket 105 Dödens väktare 119 kaoset på first street fler berättelser från staden Kaoset på First Street 137 Ensamhetens hud 142 Black Damascus Road 156 Aftonstjärnan över 28 Highlands Avenue 158 Fragment 161

när regnord spottar eld en kåkstadsberättelse 167 koncentrationslägret 199 fuzzy goos berättelser för barn Tony och rastan 267 Den magiska katten 271 Regnbågens babianer 280 Fuzzy Goos guide (till jorden) 293 tankar från en rostig spik 305 Efterord av Ola Nilsson Den som kommer med problem 307

Ordlista Termer, namn, platser och förkortningar bandiet Straffånge (afrikaans). baas Chef, överordnad (holländska och afrikaans). Bazarov Karaktär i Ivan Turgenjevs Fäder och söner (1862), nihilist och förnekare av traditionella värden. biltong Soltorkat magert kött, ursprungligen en specialitet från Sydafrika. Biskopen Abel Muzorewa, se UANC. Bokassa, Jean-Bedél Centralafrikanska republikens ledare 1966 1979, grep makten efter en militärkupp. Castle Lokalt bryggd öl, populär bland alla etniska grupper. Chaminuka Ande i Shona-traditionen, som bl.a. inkarnerats i Pasipamire, mytomspunnen profet och martyr som dödades 1883, och som tjänat till andlig inspiration i frihetskampen. Chibuku Billig öl producerad huvudsakligen för urbana svarta låginkomsttagare. Chikurubi Fängelse i Harare. Chimurenga Frihetskriget (Shona för revolutionär kamp ). dzakutsaku Bokstavligen många eller mängd, en typ av informella svarta stödgrupper till UANC (se UANC) under den kortlivade period som kallas Internal Settlement (1979 1980) och då landet benämndes Zimbabwe-Rhodesia. ganga Marijuana, cannabis. Harare Tidigare Salisbury, Zimbabwes huvudstad med ca 600 000 invånare. 7

Jobs Nattklubb i Harare. kachasu Ett slags mycket stark hembränd sprit. Kariba-sjön Världens största artificiella sjö och vattenreservoar, belägen på gränsen mellan Zimbabwe och Zambia. Kilgore Trout Kurt Vonneguts alter ego i flera romaner. I samma stycke (s.297) anspelas också med en oöversättlig ordlek på Richard Brautigans kultroman Trout Fishing in America (1967, sv. övers. Öringfiske i Amerika). kraal Från afrikaans och sydafrikansk engelska, en inhägnad för boskap i anslutning till bebyggelse. Lacto En näringsrik mjölkprodukt. maheu Matig dryck framställd från majs och durra. Marshall [McLuhan] (1911 1980) Kanadensisk litteraturkritiker och kommunikationsforskare, myntade begrepp som The Global Village och The medium is the message. Mazoe Apelsinjuice. Mbare Tätbefolkad förort till Harare. mbira Tumpiano. mhamba En sorts lokal öl. mopane Det mörkt rödbruna träet från mopane-trädet. msasa/musasa Ett vanligt förekommande medelstort träd i Zimbabwe. Mwari Gud, det högsta väsendet (i trosföreställningar hos Shona). Nehanda, Mbuya (ca 1840 1898) Medium och andlig ledare för Shona-folket. Hon inspirerade till revolten mot den brittiska kolonialismen. Nyamapanda, Chiweshe, Shamwa, Madziva Mindre orter i norra Zimbabwe. Oblomov Karaktär i Ivan Gontjarovs Oblomov (1859), som givit upphov till termen oblomoveri att trots goda förutsättningar slösa bort sitt liv i lättja och handlingsförlamning. PAC Pan Africanist Congress. Sydafrikansk frihetsrörelse under apartheid, nu ett mindre politiskt parti. Pfumo Revanhu Nationens spjut, den paramilitära falangen av biskop Abel Muzorewas parti UANC, United African National Council (Se UANC). Polonius Karaktär i Shakespeares Hamlet. 8

Rhodesiska fronten Politiskt parti i dåvarande Rhodesia, grundat 1962 och från 1964 lett av Ian Smith. Rosencrantz Karaktär i Shakespeares Hamlet. sadza Torkad gröt baserad på majs, huvudsaklig föda för ursprungsbefolkningen i Zimbabwe. smanjemanje Sydafrikansk populärmusik från 1960-talet. Smart, Elisabeth (1913 1986) Kanadensisk författare, främst berömd för romanen Vid Grand Central Station där satt jag och grät från 1945. Smith, Ian (1919 2007) Premiärminister i Rhodesia 1965 1979. En regim som betraktades som illegal av bl.a. FN. SWAPO South West Africa Peoples Organisation politiskt parti som ledde Namibia till självständighet. UANC United African National Council, politiskt parti i Zimbabwe, grundat 1979 och lett av biskop Abel Muzorewa. Hade den formella makten 1979 1980 under den s.k. Internal Settlement, en överenskommelse mellan Ian Smith och Muzorewa för att motverka sanktionerna mot Rhodesia, innan man besegrades i valet 1980 av Robert Mugabes ZANU-PF (Zimbabwe African National Union Patriotic Front). tsotsi Gatuslang för gangster, kriminell gängmedlem. Vhigoroni I sången (s. 94), ett kvinnonamn (efter Vigoron, en medicin) med konnotationer till fysisk styrka och fyllighet. ZANLA Zimbabwe African National Liberation Army. Den militära grenen av Zimbabwe African Nation Union, bedrev gerillakrigföring mot det vita minoritetstyret under 1960- och 1970-talet. ZIANA Zimbabwe International African News Agency. 9

Tony kämpar ikväll berättelser från puben

Smith i död hud En svår dag. Skrikande nerver. Huvudet stramt och spänt, fullt med fakta om hetta, brott, lust, makt, tristess och mat. Ambulansen ylade fortfarande i fjärran. Flygvapnet hade just brutalt skalat emaljen från mina tänder. Hästgardet passerade, på väg till förläggningen. Och där var arméns musikkår ett kontrollerat larm av mässing och trumpeter, och den hemska rytmen från stampande fötter. Under uppsikt av cyniska, glädjelösa, berusade, nyfikna, fascinerade ögon. I marinblå kostym och halsband av oxsvansben såg jag alltihop passera förbi. Jag hade tittat ut genom pubens fönster. Jag hade gått ut för att se på. Där stod jag oberörd och känslolös vid sidan av trottoaren. Så detta var parlamentets öppnande! Fred ville berätta historien för mig. Hans enda kolgrå öga blinkade mot mig. Jag beställde ännu en Castle. Så mycket tid att slå ihjäl. Så lite tid att slå ihjäl den på. Någonting i ölens grodäggsskum fick mig att tänka på silke, silkesmaskar, på Kina, och till sist på Si-Si, en kinesisk flicka, som en gång hade kastat ut mig från sitt fönster på andra våningen och jag var för full för att bli skadad. För full för att ens komma ihåg händelsen. Ända tills den lustiga gnagande smärtan började i bröstet. Den kommer och går med kylan; smärtan släpper in sig själv så snart den kalla Harare-vintern sätter in. Lustigt det där. Stekhet morgon och eftermiddag. Så blir det kväll 13

och det satans vädret får mig att önska att jag var en eskimå. Så där som Fred ser ut. En riktig eskimå. Lustigt med människor i Harare. De kommer från varje tänkbar håla på denna sönderslitna jord. De märkliga historierna om hur de kommer och går. Det finns alltid en antydan om bedrägeri när de berättas. Där är den här killen som säger att han är försäkringsagent. Säger att han arbetade sig över hit från Thailand. Säger att Zimbabwe är hans hem säger det som om resten av oss inte har någon rättighet att tränga undan honom från välbefinnandet i hans hem. Hur som helst knuffar Fred otåligt på mig med armbågen. Det är verkligen likt mig att plötsligt avvika från ämnet, slå ihjäl tid med tankar på Kina, Si-Si, och slött klia bort den döda hud från handryggen som hade visat sig i går kväll. Jag hatar död hud. Det finns en Ian Smith i den. Fred sa just: hon hade en make och två älskare vid sidan av, vet du. Ingen av männen visste någonting om de andras existens. Så detta mysiga arrangemang fungerade väl för henne. Hon gillade sex och bästa sexet finns i variationen, som man säger i Hollywood. Önskar att jag hade satt på henne själv. Jag föredrar alltid en kvinna utan det irriterande i att behöva vara trogen, som om man var född monogamist, och broder du vet att jag inte alls är sån. I själva verket njuter jag av PPE. Det är vad man kallar det i Mayfair, London. PPE. Pang på-effekten. En kväll skulle hennes make arbeta över. Den andre pojkvännen skulle ha rest på besök till Bulawayo. Så den tredje tittade in från sitt hörn och fick en tungviktsdust sex med henne. De har aldrig sett en sån omgång i Las Vegas. Jag var med i den där svängen i Houston som kallas SPB. Sära på benen. Men det är en annan historia. De var så gott som klara när Bulawayo-pojkvännen dök upp han hade inte åkt till Bulawayo när allt kom omkring. Men hon var smart, den där kvinnan. Hon var snabbtänkt. Och hon ville inte få sin sexuella värld avslöjad. Så innan hon öppnar dörren säger hon åt sin sparringpartner att krypa ner i en tom säck som låg och skräpade under sängen. 14

Killen kryper ner i säcken, täcker över sig själv och sätter sig mot väggen i bortersta hörnet. Sitter stilla. Som ett tungviktsbagage någon dumpat precis där mot väggen. Så hon ropar högt: Kom in! och Bulawayo-pojkvännen kommer in och börjar sin dust i lätt tungvikt med henne. Precis när de närmar sig klimax i en blixtrande thriller i Manilla knackar det hårt på dörren. Det är den åldrige maken som skulle arbeta över. Det slumpade sig så att den dagen blev det ingen övertid på grund av bränslebristen. Kom ihåg att detta var på den tiden när Sydafrika bombade vår pipeline och råoljan inte kom fram och Harare var en enda jävla lång kö efter bensin. Hur som helst, blixtsnabbt säger hon åt killen att ta den där tunga säcken på ryggen och bära ut den till soptippen. Låtsas bara att du frågar efter vägen, ha, säger hon. Hon öppnar dörren. Maken ser bara den här killen som bär säckens börda och ser underdånig ut. Och maken hör hur hustrun ger anvisningar som om Bulawayo-pojkvännen var en hårt arbetande snubbe och ny i distriktet. Maken erbjuder sig att visa killen vägen. Och de två går ut ur huset och ut på gatan medan maken förklarar vägen. Killen är äntligen på väg. Maken är tillbaka inomhus ivrig att hoppa på sin ljuvliga lilla sak. Killen känner verkligen hur säcken skär djupt in i axlarna och han börjar tänka på hur svårt det är att ha en affär med gifta kvinnor utan att någon gång bli utnyttjad som lastdjur. Han har gått nästan nittio meter när han inte stod ut längre. Han började klaga högljutt: Allt jag ville ha var kvinnan, inte den här ryggplågan till säck. Pojkvännen i säcken, vid det här laget ganska trött på att lämpas omkring så bryskt i en smutsig säck, sa med känsla och hög röst: Än jag då? Jag kvävs här inne. Jag har varit Bulawayo-pojkvännen blev så förbluffad att han kastade ifrån sig säcken och tog till flykten. Den andre trasslade sig ur den stinkande säcken och flydde åt motsatt håll. Under tiden smorde maken glatt sin 15

hustrus fitta. Och jorden inte bara roterade runt sin axel utan snurrade också runt solen. Det ryckte i Freds mun, som det alltid gjorde när han avslutade en historia. Jag bjöd honom på en öl. Jag tänkte på Parlamentets Öppnande. Jag tänkte på Sära på Benen. Jag tänkte på Säckens Öppnande. Jag rusade till toaletten och spydde våldsamt. 16

Drömmar tvättar väggar Alltid uppflugen på en barstol. Hans torra, seniga biltonghud. Den insjunkna munnen. Grått hår färgat svart. Det var Fred. Uppflugen på sin barstol på slaget vid öppningsdags. Försöker berätta sitt livs historia för mig. Så som han hade försökt hundratals gånger sedan han fått veta att jag var någon sorts författare. Det var inte hans fel. Jag blir ofta pank. När jag blir det får jag friexemplar i väntan på royalty från min förläggare och flackar omkring på barerna och försöker sälja dem. Det är då alla de andra fyllona vet att det här fyllot jag är någon sorts författare. Efter den inledande överraskningen, skepsisen och misstron börjar historierna strömma ut. Som alla pubhistorier är de sexuella, profana. Bara då och då får jag höra någonting annat. Jag försöker låta bli att lyssna. Jag försöker verkligen låta bli. Därför att jag dessutom försöker slå klorna i min egen historia. Jag försöker greppa den sorts historia som kan rymma Harare-himlens swimmingpoolhud, det lätt gäckande mörkret som understryker solnedgångens kortvarigt glödande kol, innan ångestens svarta hand knyter sitt mörker kring stan. I tankarna skallrar taken. Putsen rasar ner. Och miljontals röda myror kryper långsamt men obevekligt genom äggsprickorna in i den sovandes dröm. Tony försöker tvätta bort allt blodet från väggarna i sin lägenhet i Montague. Han använder en styv borste, såpa och en hink vatten. 17

Tony är en kort knubbig kille som bär glasögon med ståltrådsbågar och mycket tjocka linser. Linserna får hans ögon att bukta ut som fullmånen en bitande klar vinternatt. Han försöker fortfarande tvätta det levrade blodet från sina väggar. Han bär träningsoveraller vart han än går. Ljusblå sådana. Med ljusröda gympaskor från Bata. Han hostar en hel del och försöker bli av med de pyttesmå röda myror han tror har byggt bo i hans ömtåliga bröst. Myrorna gör mycket ont. De skadar honom så som det skadade honom när Jane, hans flickvän, bekände att det fanns en annan man i hennes liv. Han begärde inte att Jane skulle ge sig av. Hon ville inte lämna honom. Hon sa det var fullständigt naturligt att älska flera individer på en och samma gång. Han försöker tvätta väggarna. Det är svårt att försöka tvätta bort osynligt blod från fullständigt rena väggar, tänker Jane. Hon sitter vid skrivbordet och rättar sina elevers övningsböcker. Hon är lärare på den närbelägna skolan. Det finns alla möjliga färger bland eleverna. Där finns svarta. Där finns vita. Där finns bruna. Där finns gula. Och så finns det de vars färg man inte kan sätta namn på. Hon rättar deras övningsböcker. Tony tvättar väggarna. Jane gillar att leva infödingsliv så snart hon är i lägenheten. Så, medan hon rättar övningsböckerna från de svarta, de vita, de bruna, de gula och de ovanligt färgade, bär Jane bara ett mycket kort höftskynke som lämnar hennes skinkor och lår blottade. Tony, som lojalt skrubbar vidare på historiens levrade blod, är täckt från topp till tå av sin blå träningsoverall. I dag bär han en ljusgul golfkeps. Det här är en tyst lägenhet. Den är så tyst att ingen av människorna i de andra lägenheterna är säker på att någon bor där. I själva verket tror pensionären i lägenheten under att Tony och Jane är vålnader; hon tror Tony och Jane är vålnader av två av hennes egna barn som hon aborterade i sitt egna mycket avlägsna vildhavreförflutna. Och Tony skrubbar fortfarande och tvättar blodet från tidens döda hud. 18

Och medan hon passivt rättar övningsböckerna är Jane långt borta i en helt annan dröm. Jane älskar drömmar. De är mer verkliga än verkligheten, säger hon. Drömmar är stödjepunkten, säger hon. Drömmar är den enda verkligheten, säger hon. Härom dagen slogs hon med en dröm som vägrade infinna sig. Drömmen fick livshotande skador och när Jane tog den till sjukhus kunde hon inte förstå varför doktorn och alla sköterskorna inte kunde se de allvarliga skadorna utan gav henne lugnande och ringde Tony och bad honom komma och hämta henne. Men Tony sa att han var för upptagen med att tvätta blodet från väggarna för att kunna komma och doktorn körde henne hem i stället. Var det lika med ett-plus-ett någonstans? Och så var det den andra drömmen som råkade ut för en olycka och hon blev tvungen att ringa verkstan efter en bärgningsbil. Föraren av bärgningsbilen anlände inom fem minuter. Jane blev förtjust. Du är mycket snabb, sa hon glatt. Föraren såg sig skyggt omkring. Han kraxade: Men frun, var? Jane pekade. Föraren vände sig om. Där fanns ingenting utom den sköra bittert kalla vinternatten. Med håret på ända hoppade föraren tillbaka in i sin lastbil och backade med skrikande växlar och tjutande däck och var strax en lysmasksfläck som gnisslade nerför gatan. Jane skakade på huvudet av harm, förbryllad. Men ingenting förbryllade någonsin Tony. Han köpte en flaska vitt vin och en bit ost. Han väntade på henne. Hon kom in och han tyckte att hon verkade en smula gråtmild. Han lockade ur henne historien om bärgningsbilens galne förare. De lade armarna om varandra och grät en smula. De såg på väggarna han hade tvättat hela dan, men som fortfarande var täckta av missförståndets levrade blod. De grät lite mer. Det var en underbar värld. Det var en rapsodi; en magisk dans. Så varför, Å Gud, varför? Han torkade hennes tårar med en sidennäs- 19

duk. Hon kysste hans tårar och svalde varenda glittrande droppe. Hon fyllde deras två glas. Han skar upp av osten. Sammetsgardinerna var fördragna. Det blev tyst. Men lite senare vaknade pensionären en trappa ner ur en djup sömn, förundrad över att höra fläkten av en melodi från längesedan märkvärdigt lik Wiens glansdagar, som så till den grad hade hänfört henne i unga år innan den mullrande åskan vid århundradets början med ett piskrapp övergick i första världskrigets fruktansvärda blixt och dunder. 20