Biologiskt underlag till fredningsområde i Södra Bottenhavet för att skydda havslekande sik

Biologiskt underlag till fredningsområde i Södra Bottenhavet för att skydda havslekande sik Sammanfattning Tillgängliga data från både yrkesfiske och provfiske visar att sikbestånden i Bottniska viken har minskat från mitten av 199-talet och framåt. Även beståndsstruktur och individtillväxt har förändrats på vissa platser så att både medelålder och tillväxt har sjunkit över tiden. Orsaken till tillbakagången är inte fastslagen förutom fisket så kan storskaliga miljöförändringar inte uteslutas liksom effekter av säl och skarv. Även om fisket inte ensamt har orsakat tillbakagången i Bottenhavet finns skäl att tro att fisket varit en bidragande orsak till den negativa utvecklingen. Yrkesfisket tar årligen drygt 5 ton sik medan fritidsfisket uppskattas ta 18 ton med mängdfångande redskap och ytterligare 8 ton med handredskap. Skattningen av fritidsfiskets fångster är dock osäker. Sälens effekt är svår att uppskatta eftersom osäkerheten är stor kring hur individerna fördelar sig mellan havsområden. Tillgängliga skattningar av mängden gråsäl visar att denna skulle kunna ta mellan 18 och 75 ton sik årligen i Bottenhavet. Skarv har utpekats som ytterligare en annan viktig faktor men dess uttag förefaller vara betydligt mindre, uppskattningsvis 13 ton (-52) per år. En fredning under lektid, dvs oktober-november skulle troligen underlätta för den havslekande sikens reproduktion, genom att minska det omfattande fisket med nät under lekperioden. I områden med speciellt försvagade bestånd är en fredning året om önskvärd. Eftersom den havslekande siken är tämligen stationär kan ett fiskefritt område vara en bra metod för att förstärka beståndet. Tidigare erfarenheter från sådana områden har visat att de ger både mer och större fisk i det skyddade området och att det även kan ha en positiv effekt på fiskbeståndet i omkringliggande områden. Ett lämpligt fiskefritt område för att gynna den havslekande siken bör ha fungerande lek, vara tillräckligt stort och omfatta lämpliga miljöer för alla livsstadier av sik. Baserat på dessa kriterier föreslås ett fredningsområde runt Storjungfrun, delar av Kalvhararna samt hela Storgrundet. Provfisken utförda av Fiskeriverket hösten 21 vid Storjungfrun och Kalvhararna samt analys av tidigare undersökningar vid Storgrundet leder till slutsatsen att beståndet av sik i området är svagt idag, men eftersom det finns uppgifter på att området har varit viktigt tidigare och fisketrycket varit hårt bedöms en total fredning kunna ha en god effekt på beståndet. 1. Dagens kunskap om fiskefria områden Fiskefria områden användes först som ett enkelt och lättövervakat sätt att förvalta fisk på tropikernas korallrev, i länder där fiskeriförvaltningen inte var så utvecklad, men har efter hand spridits även till tempererade vatten. Ofta kombinerar man fiskefria områden med skydd av miljön i övrigt i marina reservat med syfte att låta ekosystemet återgå till sin ursprungliga struktur och funktion. Marina reservat framförs därför idag som ett viktigt instrument i en ekosystembaserad förvaltning (Halpern m fl 21, Thrush & Dayton 21). Om man ser på fiskefria områden som ett specifikt instrument för fiskeriförvaltning så säger teorin att framförallt fiskarter som har ett levnadssätt där de vuxna individerna är stationära kan gynnas, eftersom dessa kan skyddas med relativt små fredningsområden. För att dessa områden ska utgöra ett effektivt förvaltningsinstrument dvs ha en långsiktigt gynnsam effekt på fisket krävs att fiskbeståndet växer till inom det skyddade området. Därmed kan det hjälpa till att stötta fiskbestånden i kringliggande områden genom att deras ägg och larver sprids med havsströmmarna. Samtidigt kan en mindre andel av de vuxna fiskarna simma ut och gynna fisket. Vetenskapliga syntesstudier av fiskefria områden visar att man snabbt får positiva Sidan 1 av 18

effekter på bestånden inom områdena med ökade tätheter och biomassor, liksom ökade medelstorlek på fisk och kräftdjur (Halpern 23, Lester m fl 29). I motsats till vad som ofta antagits, så är effekterna minst lika tydliga i tempererade system som i tropiska vatten (Lester m fl 29). Även studier av det fåtal äldre fiskefria områden som finns längs Sveriges kuster visar på liknande effekter (Bergström m fl 27). Förutom att storvuxna fiskar har en viktig strukturerande effekt så är de också viktiga för beståndens reproduktion, eftersom de producerar betydligt mer och dessutom mer livskraftig avkomma än mindre artfränder (Marteinsdottir & Begg 22, Berkeley m fl. 24). Fisket riktas vanligen selektivt mot de stora individerna i ett bestånd. Detta kan leda till evolutionära förändringar i beståndet med en lägre individtillväxt och tidigare könsmognad (Conover & Munch 22, Walsh m fl. 26). Med fiskefria områden kan denna oönskade utveckling motverkas (Baskett m fl 25). Litteraturen visar alltså att när man inrättar fiskefria områden får man generellt positiva effekter på bestånden inom områdena. Däremot är det inte lika klart i vilken omfattning detta påverkar fisk och fiske i kringliggande områden. Flera studier visar dock att områdena exporterar både larver och vuxen fisk, vilket kan förbättra fisket i kringliggande områden (se referenser i Halpern m fl 21). Även om exporten av fisk från fiskefria områden inte alltid kan uppväga förlusten av fiskeområden för fiskarena, så kan de ha andra positiva effekter på fisket. Genom att man sätter undan en del av fiskbestånden i dessa områden kan man således motverka kollaps av bestånd till följd av misstag inom fiskeriförvaltningen (Hilborn m fl. 24, Roberts m fl. 25), helt enkelt genom att man avsätter en del av beståndet som sparkapital. En annan positiv effekt är att fiskefria områden kan motverka den genetiska utarmningen av bestånd, vilket kan ske genom ett selektivt fiske på storvuxna individer (Conover & Munch 22). 2. Situationen för sik i Östersjön 2.1 Biologi Sik förekommer längs ostkusten från Bottenviken ner till södra Östersjön samt i anslutning till sötvatten längs västkusten. Den finns också i flertalet vattendrag i Östra Götaland, Svealand och Norrland inkluderande de stora sjöarna Vänern, Vättern, Mälaren och Hjälmaren. Siken förekommer i flera olika ekologiska former med olika födoval, tillväxthastighet, lekbeteende och utseende. I Östersjön förekommer två huvudsakliga former: en älvlekande som vandrar upp i älvar för att leka och en havslekande som leker vid grunda havsstränder på mindre än 1 meters djup (Himberg mfl 1995). Det finns inga uppgifter om huruvida lek sker på utsjöbankar eller ej. Båda formerna vandrar ut på djupare vatten under sommaren. Den älvlekande siken har uppvisat långa födosöksvandringar (< 3km) medan den havslekande tycks mer stationär (< 2km) (Saulamo & Neuman 22). Den älvlekande varianten är större än den havslekande och enligt Lehtonen m fl (1986) uppnår i Kvarkenområdet den havslekande varianten en vikt av 5g vid 7-8 års ålder och blir sällan större medan vandringssiken uppnår denna vikt redan vid 4-5 års ålder och sedan fortsätter att växa för att uppnå vikter på flera kg. Samma författare hittade också vissa snabbväxande bestånd av havslekande sik som har en tillväxthastighet som ligger mellan den vanliga havslekande och vandringssiken. Ålder vid könsmognad varierar mellan 2 till 5 år (Fiskeriverket 211). Sidan 2 av 18

En annan skillnad är att vandringssiken leker något tidigare (aug-sep) än den havslekande (okt-nov) (Himberg 1995 mfl). Leksubstrat för havslekande sik är främst sand och grus och larverna påträffas på rena sandstränder medan vandringssikens larver förekommer i flera typer av habitat (Leskälä m fl 1991, Himberg mfl 1995). Det finns också en skillnad i antalet gälräfständer (vandringssik har i medeltal 29-3 och havssik 25-28, Himberg mfl 1995) men det finns ett stort överlapp och något säkert sätt att skilja dessa typer åt i fält eller i laboratorium finns ännu inte. En intervjuundersökning av fisket längs kusten 23 (Gunnartz m fl 211, Tabell 1) bekräftar uppgifter om lektid och lekplats samt ger även en tydlig signal om att de intervjuade ansåg att sikbestånden minskat under de 5 senaste åren i Bottniska viken. Tabell 1. Ur Gunnartz m fl 211. 2.2.Fisket Yrkesfiskets landningar av sik har mer än halverats i Östersjön sedan mitten av 9-talet. Tydligast är denna minskning i Bottniska viken (Bottenhavet + Bottenviken) där merparten av sikfisket bedrivs (Fig. 1a). I Egentliga Östersjön där siken till övervägande del fångas som bifångst i fisken riktade mot andra arter, har däremot fångsterna varit stabila sedan början av 2-talet (Fig.1a, Fiskeriverket 211). Fisket sker till största delen under sommarhalvåret (Fig. 1 b). Sett ur ett längre tidsperspektiv är siklandningarna de senaste åren de lägsta som noterats sedan statistik började föras 1914 (Fig.1c). Värt att notera är att siken beskrevs som den ekonomiskt sett tredje viktigaste arten efter strömming och lax längs hela Norrlandskusten under mitten på 19-talet (Andersson 1964). Sidan 3 av 18

7 6 5 Östersjön totalt Bottenviken och norra kvarken Bottenhavet Egentliga Östersjön Ålands hav Fångst (ton) 4 3 2 1 1994 1995 1996 1997 1998 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Fig. 1a. Fångst ombord av sik (ton) enligt loggbok och kustfiskejournaler från 1994-29 i olika delar av Östersjön visar att fångsterna minskat sedan 1994, framförallt i Bottniska Viken och Bottenhavet. (Utdrag ur Fiskeriverkets Loggbas). 3 Medellandning 27-29 ton/år 25 2 15 1 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 11 12 Månad Fig. 1 b. Medelandning av sik (ton) per månad och år i Östersjön under åren 27-29 visar yrkesfisket fiskar mest sik under sommarmånaderna. (Utdrag ur Fiskeriverkets databas Fiskdammen) 1 ton landad sik 8 6 4 2 1914 1919 1924 1929 1934 1939 1944 1949 1954 1959 1964 1969 1974 1979 1984 1989 1994 1999 24 29 Fig. 1 c. Ilandförd fångst av sik 1914-29 totalt i Sverige (99 % på ostkusten). Landningarna de senaste åren är de lägsta sedan statistiken började föras. (Sammanställning av data redovisat årligen i: SOS fiske av SCB (1914-1969), Fiskestatistisk årsbok (197-1981), Statistiska meddelanden Fiske en översikt 1982-1998, samt utdrag ur Fiskeriverkets databas Fiskdammen 1999-29). Sidan 4 av 18

Den största delen av fisket i Bottniska viken sker med bottensatta fällor och nät (Thörnqvist 29, Fiskeriverket 211). Enligt punktvisa redskapsräkningar av fasta redskap längs kusten har den totala fiskeansträngningen minskat med tiden (Hasselborg 27). Dessa redskapsräkningar inkluderar både yrkes- och fritidsfiske. Om man antar att utvecklingen varit densamma i båda kategorier fiskare och att utvecklingen i nätfisket följer den med fasta redskap betyder det att för Gävleborgs och Västernorrlands län tillsammans så minskade fiskeansträngning mellan 1999-27 med 34 %. En jämförelse av de totala landningarna i yrkesfisket i samma område visar att landningarna under samma period minskade med hela 51%. Det antyder att den minskade landningen inte helt och hållet kan förklaras av minskad fiskeansträngning. Mer detaljerade analyser av kustfiskejournaler hos de yrkesfiskare som använt siknät visar att fångsten per ansträngning mätt som kg sik per nät och natt minskat signifikant i Bottenhavet under perioden 1999-29 (R 2 =.95, p<.1) men att inga trender ses i Östersjön eller Bottenviken (Fig. 1d). 3.5 3 kg sik/1m nät*natt 2.5 2 1.5 1 Östersjön Bottenhavet Bottenviken.5 1999 2 21 22 23 24 25 26 27 28 29 Fig. 1 d. Fångsterna av sik i siknät har minskat i Bottenhavet men inte i Bottenviken eller Östersjön (Data från kustfiskejournaler, utdrag ur Fiskeriverkets databas Fiskdammen). Det har framförts en oro över att sik fångas i det storskaliga trålfisket efter strömming i Bottenhavet och vi har därför undersökt detta närmare. I Bottenhavet finns rapporter från fyra tillfällen sedan 1994 då man har fångat sik i bottentrål för sill/strömming. Som mest fångades då 3 kg sik. I flyttrål efter sill/strömming finns sik registrerat i Bottenhavet vid endast ett tillfälle och då rör det sig om enbart två kg sik. I de provtagningar av bifångst som görs av Fiskeriverket från bottentrål för strömming i Bottniska viken så utgör bifångst av sik som mest knappa 2 % av den totala fångsten. Uppgifter från det finska pelagiska strömmingsfisket i Bottenhavet visar att fångsten av sik sedan år 199 uppskattats till mindre än ett ton per år och sedan år 2 understiger det tio kg per år i Bottenhavet (Jukka Pönni, Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet, Finland). Det betyder att trålfisket efter strömming inte fångar sik i någon större utsträckning i Bottenhavet. Sidan 5 av 18

Fritidsfisket är idag ungefär dubbelt så stort som yrkesfisket. Det består huvudsakligen av ett husbehovsfiske med nät. År 26 skattades fångsten inom fritidsfisket i Östersjön till 4 ton medan den kommersiella landningen uppgick till 2 ton (Thörnqvist 29). 8 % av siken i fritidsfisket i hela Östersjön fångas med mängdfångande redskap. Det största fisket sker i Bottenhavet där mängdfångande redskap är ännu mer dominerande. Uppskattningsvis togs 18 (± 96) ton sik med mängdfångande redskap i Bottenhavet år 26, att jämföra med 8 (± 5) ton, dvs 4 % med handredskap (Thörnqvist 29) och de 65 ton som yrkesfisket landande i Bottenhavet år 26. I en rekonstruktion av de totala fångsterna av sik i Östersjön under perioden 195-27 visas att fritidsfisket under denna period stått för fem gånger mer av fångsten än de rapporterade landningarna i yrkesfisket (Persson 29). Vidare ses att fritidsfiskets fångster minskade från mitten på 197-talet och framåt. Tyvärr finns ingen uppgift om hur fiskeansträngningen i fritidsfisket varierat över tiden. 2.3. Uppgifter från provfisken Fiskeriverket bedriver i dagsläget inga regelbundna riktade provfisken mot sik. Data från undersökningar där sik fångas i relativt god utsträckning styrker dock observationerna från yrkesfisket att bestånden av sik i Bottniska viken har minskat sedan 1994 medan bestånden i Egentliga Östersjön tycks vara stabila (Fiskeriverket 211, Fig.3). 1.9 Holmön Långvind Muskö Östhammar.8 Antal per nät och natt.7.6.5.4.3.2.1 1993 -.1 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Figur 3. Fångst per nät och natt i provfisken i olika delar av Östersjön under perioden 1994-29 Utvecklingen i provfisket vid Holmön vid Norra kvarken är signifikant negativ ( Linjär regression.r 2 =.68, p<.1) medan vid Muskö i Stockholmsskärgård ses en positiv utveckling (R 2 =.32, p=.2). I provfisket vid Östhammar vid Södra kvarken finns inga tydliga trender och inte heller vid fisket vid Långvind i Söderhamns kommun som började först 22 då minskningen i sikbeståndet troligen redan hade skett. Tyvärr sträcker sig de flesta dataserierna i Bottenhavet enbart tillbaka till 22 och den största minskningen, enligt landingarna, skedde innan dess. Ett annat problem är att de flesta provfisken i Bottenhavet och Bottenviken sker under augusti, dvs före sikleken och det är oklart hur stor del av siken som fångas som är vandringssik och inte stationär havslekande sik. Ett undantag är provfisket i Forsmark i södra Bottenhavet som gjorts med kustöversiktsnät (maskstorlekar mellan 17-56 mm) under perioden 1975-22 där data även finns under höstperioden. I detta område kan man se att fångst per ansträngning av 26-3 cm stora sikar, Sidan 6 av 18

vilket ungefärligt speglar rekryteringen två år tidigare, ökade under 198-talets mitt och nådde ett toppvärde 199 för att sedan minska till värden i nivå med mitten på 198-talet igen (Fig. 4 a). Det betyder att rekryteringen av sik var mycket god under början på 199-talet vilket inte återspeglats i kurvan över fångst per ansträngning av större sik (>4cm) ett par år senare. Detta tyder på att dödligheten hos större sik har ökat i Forsmarksområdet. Genom att undersöka förändringen i storleksfördelningen över tiden i data från Forsmarks kustöversiktsnät 1975 22 så kan man konstatera att andelen stora individer minskar över tiden (Figur 4 b, linjär regression R 2 =.53, p<.1). Också detta är ett tecken på en ökad vuxendödlighet och/eller en minskad tillväxt. 1.6 1.4 Antal per nät och natt 1.2 1.8.6.4 26-3 cm över 4 cm.2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 2 22 Figur 4a. Fångstutvecklingen i provfiske med kustöversiktsnät i Forsmark under hösten, v.38-47, hos sikar i längdgrupperna 26-3 cm (ungefär 2 år gamla) och över 4 cm. Den goda rekryteringen från 199-talet och framåt återspeglas inte i fångsterna av stor sik ett par år senare vilket man skulle kunna förvänta sig. Sidan 7 av 18

.2.18 Lutningskoefficient i storleksspektra.16.14.12.1.8.6.4.2 1975 1977 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 2 22 Figur 4 b. Lutningskoeffecienten för linjär regression av storleksfördelningen per år i provfiske i Forsmark. Höga värden betyder brantare negativ lutning, dvs att andelen stora individer (21-55 cm) minskar snabbare. Den ökade lutningen över tiden kan förklaras av ökad dödlighet eller minskad tillväxt. Under vissa år har insamling av sik för åldersbestämning gjorts i Forsmark och material finns åldersläst sporadiskt från insamling från provfiske med kustöversiktsnät 1979-21. Materialet visar på en tydlig minskning i medelålder över tid (Fig 4c). I kustöversiktsnäten var under 5-årsperioden 1979-1983 andelen fiskar äldre än 5 år 2% medan andelen fiskar äldre än 5 år under seriens sista femårsperiod 1996-21 var enbart 5% och sista året fångades ingen sik äldre än 5 år. Detta tyder på att dödligheten hos sik ökat över tiden. 6 5 4 Medelålder (år) 3 2 1 1975 198 1985 199 1995 2 Sidan 8 av 18

Fig. 4c. Medelålder hos sikar fångade med kustöversiktsnät under lekperioden i Forsmark sjönk från 5 år 1979 till dryga 2 år 21. Undersökningar av längd vid ålder av samma material visar att tillväxten hos sik under perioden 1979-22 minskade hos 3-6 åriga fiskar. I början på 198-talet var en 4-årig sik i provfisket i Forsmark i genomsnitt runt 4 cm lång, i början på 199-talet var den 37 cm och i början på 2-talet bara 35 cm (ANOVA, F 2,142 =3, p<.1). En minskad tillväxt kan vara en effekt av ett starkt selektivt nätfiske som i första hand fångar de snabbväxande individerna. En modell av detta för sik i Finska Viken (Heikinheimo & Mikkola, 24) visar att längd vid ålder kan minska med 1-8cm för 4-8 åriga fiskar vid ett fiske med 45mm maskstorlek jämfört med ett ofiskat bestånd. Det är samma maskstorlek som är vanligast förekommande i Sverige, 2.4 Yngelundersökningar I ett samarbetsprojekt mellan svenska och finska forskare och myndigheter, INTERSIK, har notning efter yngel av havslekande sik utförts på flera platser i Bottniska viken under 29 och 21 (www.intersik.se). I Bottenhavet återinventerades två platser som på tidigt 199-tal gav sikyngel, Gräsö (7.2 sikyngel per notdrag) samt Hornslandet (1.2 sikyngel per notdrag) (Leskelä m fl 1991). Bara Hornslandet hade fortfarande sikyngellarver (2-5 yngel/notdrag, Sikseminariet i Gävle, föredrag av Richard Hudd). Fiskeriverkets kustlaboratorium har under 21 också genomfört yngelnotningar dels runt Forsmark där data från tidigt 199 tal visade på förekomst av siklarver (Leskelä m fl 1991: 7.2 sikyngel/notdrag, Svedäng & Karås 1993) och dels längre söderut i Hargshamn. I Hargshamn påträffades ett lågt antal sikyngel (.1 per notdrag) och i Forsmark inga alls. Upplandsstiftelsens notningar efter sikyngel längs Upplandskusten under våren 21 visade vidare att inga yngel påträffades vid Skaten norr om Forsmark men däremot i Kallrigafjärden söder om Forsmark fanns sikyngel (1 sikyngel/notdrag, Persson m fl 211). Sammanfattningsvis tyder data på att sikens rekrytering har minskat på flera platser i Södra Bottenhavet. 2.5 Orsaker till tillbakagång Utifrån ovanstående data, framförallt förändringar i yrkesfiskarnas landningar och provfisken, finns det skäl att tro att sikbestånden i Bottniska viken har minskat starkt från mitten av 199- talet. Detta stöds av den upplevda negativa beståndsutvecklingen som framgått i en intervjuundersökning med fiskare längs Bottniska vikens kust (Gunnartz m fl 211). Orsakerna till sikens tillbakagång är inte kända men både högt fisketryck och miljöförändringar (salthalt, vattentemperatur, isutbredning, förändrat ekosystem, ökande sälbestånd, eutrofiering) kan ha bidragit till att den havslekande siken minskat ( se tex Leskelä m fl 1991). Avsaknaden av större och äldre individer i provfisket tyder dock på en förhöjd dödlighet hos större (och äldre) individer vilket mest troligt förklaras av fiske och/eller sälpredation, som båda är främst riktade mot större individer i beståndet. Förändringar i övriga omvärldsfaktorer borde främst påverka rekryteringen. Sälbeståndet har ökat i Bottenhavet sedan senare hälften av 198-talet (Fig.5). Enligt preliminära data av sälens diet i Bottniska viken 21-25 var sik den nästvanligaste bytesarten efter strömming. Baserat på den uppskattade dietsammansättningen beräknas en gråsäl i genomsnitt äta cirka,6 kg sik per dag (Karl Lundström, Fiskeriverket, pers komm.). Gråsälbeståndet i Bottenhavet längs den svenska kusten räknades 29 till över 8 individer (Data från marin kartering, Olle Karlsson, Naturhistoriska Riksmuseet) vilket innebär att gråsälbeståndet i Bottenhavet idag skulle kunna konsumera närmare 2 ton sik per år, dvs av Sidan 9 av 18

samma magnitud som fritidsfisket och tre gånger mer än yrkesfisket. De 8 individerna är enbart räknade sälar under pälsbytet. Om man istället tittar på den totala mängden uppskattad säl i Bottenhavet 29 som är dryga 7 individer (Fig 5) och antar att de fördelar sig någorlunda jämt mellan kusterna innebär detta att det stundtals kan vara uppemot 35 gråsälar vid svenska Bottenhavskusten. Deras konsumtion skulle då som mest uppgå till dryga 75 ton sik. Det är viktigt att poängtera att dessa siffror är mycket osäkra eftersom vi inte vet exakt hur sälarna fördelar sig mellan olika kustområden under olika tider. Uppskattningen av sälarnas diet och fiskkonsumtion i Bottenhavet bör också kompletteras med ytterligare data för att förbättra underlaget (storlek, tidsperiod, konsumtionsberäkningar). En annan utpekad predator är skarven som också ökat kraftigt i Sverige sedan mitten på 198- talet (Engström 21). År 29 beräknas drygt 1 par häcka i Gävleborgs län och drygt 25 par i Västernorrlands län (Henri Engström, Uppsala Universitet pers komm), dvs det fanns c.a 35 häckande par av skarvar i Bottenhavet 29. Om man antar att de uppehåller sig i området under perioden april-augusti (15 dagar) och behöver äta 15g fisk per par och dag motsvarar detta 225kg fisk per skarvpar. Om 1.6% av detta (-6.6 %) utgörs av sik, vilket dietanalyser från Lövstabukten i Södra Bottenhavet visar (Boström 26), innebär detta att skarven i Bottehavet skulle kunna äta i genomsnitt 13 ton sik per år (-52 ton). Beståndsutvecklingen för senare år indikerar att skarvbeståndet nu är stabilt i Bottenhavet och även minskar på flera håll i södra Sverige (Henri Engström, Uppsala Universitet pers komm). Det bör poängteras att skarvdieten i Lövstabukten bara utgör födan under häckningstid då de befinner sig i kolonin och vi vet inte hur representativt detta är för resten av året då i synnerhet ungarna stannar kvar i området. Precis som i fallet med säl bör uppskattningarna av skarvarnas konsumtion av sik kompletteras med ytterliggare data för att bättre kunna bedöma deras inverkan på sikbestånden i Bottenhavet. Undersökningar i Bottenhavet och Skärgårdshavet i Finland visar dock liksom de svenska data att sik inte utgör en stor del av födan (Salmi m fl 211). 8 7 6 Antal sälar 5 4 3 2 1 1979 1981 1983 1985 1987 1989 1991 1993 1995 1997 1999 21 23 25 27 29 Sidan 1 av 18

Fig. 5. Bild över förmodad sälutveckling i Bottenhavet totalt, dvs både svenska och finska sidan. Sälbeståndet ökade kraftigt under 199-talet men ökningen har nu planat ut. (Data från Olle Karlsson Naturhistoriska Riksmuseét). 2.5 Biologiska skäl för fiskfredning. Även om fiske inte ensamt har orsakat sikens tillbakagång i Bottniska viken finns det skäl att tro att fisket kan ha bidragit till eller påskyndat denna negativa utveckling. Vid sikseminariet i Gävle 7-8 juni 21 drogs slutsatsen av fiskare och forskare tillsammans att lekfredning kunde vara ett möjligt alternativ för att stärka bestånden av havslekande sik. En fredning under lektid, dvs oktober/november, skulle troligen underlätta för havssikens reproduktion, dels genom att minska störning och dels minska fisketrycket framförallt från fritidsfisket som till stor del sker på hösten. En fredning året om är också önskvärt i områden med speciellt försvagade bestånd. Eftersom den havslekande siken, till skillnad från vandringssiken, är tämligen stationär kan ett fiskefritt område vara en metod för att förstärka beståndet. 3. Identifiering av fredningsområden 3.1 Kriterier för lämpliga fiskefria områden för att skydda den havslekande siken De kriterier som användes för att välja ut lämpliga områden för fiskefredning för att skydda den havslekande siken var fungerande lek och högt fisketryck (yrkes/fritid). Det är också viktigt att området är tillräckligt stort. Ur ett genetiskt perspektiv kan sikbestånd samförvaltas inom 2 km (Fiskeriverket 211) men ekologiskt relevant är ett område med omkring 2 km utsträckning (Saulamo & Neuman 22), dvs för ett cirkulärt område ca 12 km 2 stort. Baserat på fångstvärdet i fångstområdet 1999-23 har Riksintressen för yrkesfisket pekats ut i svenska vatten (Thörnqvist 26). I Bottenhavet finns nio områden, som utgör bara 8 % av arealen men står för hela 64 % av det totala värdet av landad fisk, och i alla utom ett utgör sik en viktig art. Fyra områden utgör riksintressen för yrkesfisket i södra Bottenhavet där sik är en viktig art och dessa täcker i stort sett längs kusten från Hornslandet till Grisslehamn. Man kan därför anta att fisketrycket på sik varit högt i dessa områden. Tänkbara lekområden i Södra Bottenhavet har identifierats genom att studera var lekområden fanns utpekade i en enkätundersökning (Gunnartz m fl 211). Det framgår där att siklek sker i grunda områden på många platser längs kusten. Som ett komplement till detta visade bottensubstratkartor framtagna i BALANCE-projektet att sandbottnar, som är lämpliga för siklek, fanns i ett stråk mellan Hudiksvall och Agön samt i Söderhamnsfjärden (Al-Hamdani & Reker 27). Fynden av sikyngel utanför Hornslandet (Sikseminariet i Gävle, Richard Hudd) visar också att fungerande lek finns i närheten. I miljökonsekvensbeskrivningen för en planerad vindkraftspark vid Storgrundet (Nordanvind 21) framgick att bottnen till stor del utgjordes av grunda sand- och grusbottnar, som kan vara lämpliga för siklek. Rapporter från Länsstyrelsen i Gävleborg (Hansson 211 och Qvarfordt m fl 211) visar vidare att grunda sandbottnar (lämpliga för havslekande sik) finns både på Storjungfruns västra sida och i området Tupparna/Kalvhararna. Sidan 11 av 18

3. 2 Resultat från provfisken i föreslaget fiskefritt område Baserat på ovanstående förutsättningar föreslås här ett fredningsområde som kan indelas i tre underområden, Storjungfrun, Kalvhararna och Storgrundet. Eftersom data fanns från tidigare provfisken vid Storgrundet (se nedan) och området bedömdes vara svårfiskat under den aktuella årstiden utfördes provfiske enbart i de två övriga delarna. Provfisket utfördes som ett randomiserat nätfiske och följde den undersökningsmetodik som används för övervakning av kustfisk inom den marina miljöövervakningen (Söderberg 28). Med utgångspunkt från föreslagna fredningsområden valdes fiskeområden ut. Inom varje sådant område slumpades 4 stationer ut, 5 stationer i djupstratat 1-2 meter och resterande 35 stationer slumpas över de grundare djupområdena (-3, 3-6 och 6-1 meter). Tio reservstationer slumpas för de grundare djupområdena och 5 för 1-2m. Minsta tillåtna avstånd mellan stationer är 125m. Om det väl på plats visade sig att någon av de utvalda stationerna inte var lämplig att fiska på så utnyttjades istället den första av reservstationerna som låg inom samma djupintervall som den ordinarie stationen d.v.s. -3, 3-6, 6-1 eller 1-2 m. Detta gjordes för att säkerställa att alla djupintervall blev representerade såsom i den ursprungliga utslumpningen. Varje station fiskades en natt med ett Nordiskt kustöversiktsnät bestående av 9 stycken 5 m långa sektioner med maskstorlekarna: 3,15, 38, 1, 48, 12, 24, 6 och 19 mm stolpe. Djup och temperatur noterades vid varje provfiskestation och bottenhabitatet filmades. Fisket utfördes i samarbete mellan kustlaboratoriets personal och lokala fiskare. Fisket utfördes under lektid för sik, dvs i oktober-november. Provfisket blev på grund av dåliga väderförhållanden minskat i omfattning och under perioden 7 12 november fiskades 12 stationer på Storjungfrun och 16 vid Kalvhararna (Fig 6). Inga sälstörningar observerades. Totalt fångades 15 arter med strömming och hornsimpa som dominanter men storspigg utgjorde även ett stort inslag (Fig 7). Storspigg äter ägg och yngel av sik men enbart i liten utsträckning, möjligtvis kan den konkurrera om födan med sikyngel (Frände m fl 1993). Sidan 12 av 18

Fig. 6. Enbart två fångster av sik gjordes på de 28 fiskade stationerna hösten 21. Sidan 13 av 18

Tånglake Elritsa Övrigt Sik Storspigg Strömming Hornsimpa Figur 7. Artsammanättningen i provfisket vid Storjungfrun/Kalvhararna hösten 21. Strömming, hornsimpa och storsimpa dominerar i antal fisksamhället. Kategorin övrigt inkluderar gers, nors, löja, mört, abborre, bergsimpa, stensimpa, skarpsill och öring. I områdets norra del, Storjungfrun, fångades enbart två sikar. Båda bedömdes vara juvenila med en ålder av ett respektive två år. I områdets södra del, Kalvhararna, fångades ingen sik vid provfisket. För att komplettera undersökningen inköptes totalfångsten från en sikfälla strax norr om undersökningsområdet. Dessa 11 sikar visade sig ha en medelålder på 3.5 år, 9 % var över 5 år, äldsta fisken 9 år och 69 % befann sig i lek. För att komplettera data för ålderssammansättning inköptes ytterliggare 17 sikar från samma fälla som fångats tidigare under hösten. Dessa sikar var tyvärr redan rensade och därför kunde varken kön eller lekstatus avgöras, däremot gav de värdefull information om ålder och längd (Fig 8). I det kompletterande materialet var medelåldern 3.3 år och ingen fisk var äldre än 5 år. Sidan 14 av 18

4 35 3 Längd (mm) 25 2 15 1 5 1 2 3 4 5 6 7 8 9 1 ålder. Fig. 8. Längd vid ålder hos sik i det föreslagna fredningsområdet. Både hannar och honor. Enbart en av totalt 3 undersökta fiskar var äldre än 5 år. Underlaget från Storjungfrun är för litet för att kunna uttala sig om området fungerar som lekområde, däremot visar insamlingen från sikfällan att sik leker i närheten av detta område. Dödligheten beräknades med s.k. fångstkurveanalys. Denna metod används för att skatta total dödlighet genom att anpassa en regressionslinje till fångst-vid-ålder data (i antal). Analysen bygger på ett antal antaganden: 1) det förekommer ingen immigration till eller emigration från beståndet, 2) den momentana dödligheten är oberoende av ålder och provtagningsår för de åldrar av fisk som ingår i analysen, 3) det initiala antalet individer är samma för varje årsklass av fisk som ingår i analysen, dvs alla årsklasser är lika starka. Enbart åldersgrupper som fångas representativt i det redskap som användes i provfisket ingick i analysen, i detta fallet 3-9 år. Detta gav ett värde på totaldödlighet på.48 (R 2 =.64, n=28) vilket är relativt högt och innebär att 38% av alla 3-9 åriga fiskar dör varje år. I MKBn för vindkraftsparken vid Storgrundet (NordanVindAB 29) redovisas resultat från provfisken i augusti och maj 27. Fisket har skett med Nordiska nät, flundregarn och ryssjor och området Storgrundet jämförs med Hällgrundet 1 km norrut. Fisksammansättningen är snarlik men det finns en tendens till mer sik på Storgrundet än på Hällgrundet och det fångas betydligt mer sik i augustifisket (8.1 sikar/station) än i majfisket (.578 sikar/station). Dominerande arter var strömming, tånglake och skarpsill. I samma MKB beskrivs även området noggrant och geologiska undersökningar visar att lämpliga substrat för siklek finns i området och att gravida tånglakar liksom yngel av stensimpa påträffas. Kustlekande arter tycks även kunna leka även på Storgrundet. Det är av yrkesfisket utpekat som viktigt lekområde för strömming (Gunnartz mfl 211). I Utsjögrundsinventeringen utförd av Fiskeriverket med en nätlänk (maskstorlekar från 17 till 12 mm) i juni 29 fångades enbart två sikar (35,5 respektive 52,5 cm långa). Dominerande art var strömming (Naturvårdsverket 21). Andelen stor strömming (>2cm) var hög vilket Sidan 15 av 18

tyder på att det är viktigt lekområde för strömming. Storgrundet hade i jämförelse med övriga undersökta utsjögrund i Bottenhavet en högre fisktäthet. Baserat på MKB och Utsjögrundsinventeringen är det oklart huruvida Storgrundet enbart är ett födosöksområde för sik eller om lek förekommer där och hur stort inslaget av havslekande sik är. 3.3 Summering av för- och nackdelar för sikbeståndet av det föreslagna fiskefria området Det föreslagna området är lämpligt som fiskefritt område eftersom det troligen varit utsatt för hårt fiske, att det finns sik i området och att siklek har konstaterats förekomma i närheten. Området har också en lämplig storlek för att skydda siken och inkluderar både födosöks-, lekoch uppväxtplatser. Eventuellt kan en återhämtning av siken i området gå långsamt eftersom beståndet förefaller vara starkt decimerat och siklek är bekräftad endast i en liten del av området. Ifall den planerade vindkraftsparken vid Storgrundet byggs, kan denna under en anläggningsfas eventuellt få en negativ effekt på siken i närområdet; dvs vid Storgrundet men inte områdena kring Storjungfrun och Kalvhararna. Studier av vindkraftsparkers effekter på andra fiskarter visar dock att effekterna under driftsfas är mycket begränsade. Förutsatt att det finns tillräckligt med lekfiskar kvar i området kan en total fredning förväntas ha en positiv effekt på beståndet och vara en förutsättning för en beståndsåterhämtning. 4. Slutsatser Tillgängliga data visar att sikbestånden i Bottniska viken har minskat från mitten av 199- talet och att både säl och fiske troligen bidragit till denna utveckling. Eftersom den havslekande siken är tämligen stationär kan ett fiskefritt område vara en metod för att förstärka beståndet. En fredning under lektid, dvs oktober-november skulle troligen underlätta för den havslekande sikens reproduktion, genom att minska det omfattande fisket med nät under lekperioden. Denna lekfredning bör ske över ett större område längs kusten i södra Bottenhavet. I områden med försvagade bestånd, såsom konstaterats vid Kalvhararna/Storjungfrun/Storgrundet är en fredning året om önskvärt. Referenser Andersson, K. A. 1964. Fiskar och fiske i havet. Fiskar och fiske i norden. Natur och kultur, Stockholm. Al-Hamdani, Z. (ed.), Reker, J. (ed.). 27. Towards marine landscapes in the Baltic Sea. BALANCE Interim report 1. Available at http://www.balance-eu.org/. Baskett, M. L., Levin S. A., Gaines S. D. och Dushoff, J. 25. Marine reserve design and the evolution of size at maturation in harvested fish. Ecological Applications 15:882 91. Sidan 16 av 18

Bergström, U., Ask, L., Degerman, E., Svedäng, H., Svenson, A. och Ulmestrand, M. 27. Effekter av fredningsområden på fisk och kräftdjur i svenska vatten. Finfo 27:2. Berkeley, S. A., Chapman, C. och Sogaard, S.M. 24. Maternal age as a determinant of larval growth and survival in a marine fish, Sebastes melanops. Ecology 85:1258 1264. Boström, M. 26. Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis) diet assessment and impact on migrating Trout (Salmo trutta) and Salmon (Salmo salar) from Dalälven, Sweden, Master thesis, Lund University Conover, D.O. och Munch, S.B. 22. Sustaining fisheries yields over evolutionary time scales. Science. 297:94 96. Engström, H. 21. The occurrence of the Great Cormorant (Phalacrocorax carbo sinensis) in Sweden with special emphasise on the recent population growth. Ornis Svecica 11:155-17. Fiskeriverket. 211. Fiskbestånd och miljö i hav och sötvatten Resurs- och miljööversikt 211. Fiskeriverket rapport. 247s. Frände, C., Kjellman, J., Leskelä, A. och Hudd, R. 1993. The food of three-spined stickleback (Gasterosteus aculeatus) on a whitefish (Coregonus lavaretus) nursery area in the bay of Bothnia. Aqua Fennica 23:85-87. Gunnartz, U., M. Lif, P. Lindberg, L. Ljunggren, A. Sandström, och G. Sundblad. 211. Kartläggning av lekområden för kommersiella fiskarter längs den svenska ostkusten - en intervjustudie. FINFO 211:3. Halpern, B. S. 23. The impact of marine reserves: do reserves work and does reserve size matter? Ecological Applications 13:117-137. Halpern, B. S., Lester, S. E. och Kellner, J. B. 21. Spillover from marine reserves and the replenishment of fished stocks. Environ. Conserv. 36:268 276. Halpern, B. S., Lester, S. E. och McLeod. K. L. 21. Placing marine protected areas onto the ecosystem-based management seascape. Proc. Natl. Acad. Sci. USA 17: 18312 18317. Hansson, P. 211. Marin naturinventering 26 i Gävleborgs län. Gran, Vitörarna, Notholmen, Hornslandet, Storjungfrun, Kalvhararna, Vitgrund-Norrskär. Länsstyrelsen Gävleborg. Rapport 211:1. Hasselborg, T. 27. Fasta fiskets utbredning under år 27 längs svenska kusten av Bottniska viken och Stockholms skärgård. Fiskeriverket. Utredningskontoret i Luleå. Heikinheimo, O. och Mikkola, J. 24. Effects of selective gill-net fishing on the length distribution of European whitefish (Coregonus lavaretus) in the Gulf of Finland. Ann. Zool. Fennici 41:357-366 Hilborn R. Stokes, K. Maguire, J-J. Smith, T. Botsford, L.W. Mangel. M. Orensanz, J. Parma, A. Rice, J. Bell, J. Cochrane, K.L. Garcia, S. Hall, S.J. Kirkwood, G.P. Sainsbury K. Stefansson, G. och Walters, C.. 24. When can marine reserves improve fisheries management? Ocean and Coastal Management 47(3-4):197-25. Himberg, M., Nuotio, E. och Koskiniemi, J. 1995. Sikens biologi och lekplatser i Skärgårds- och Bottenhavet. Kala- Ja Riistahallinnon Julkaisuja 16:1-61. Lehtonen, H., Böhling, P. och Hudd, R. 1986. Siken och sikfisket i Kvarkenområdet. Monistettuja julkaisuja 47, 76. Leskälä, A., Hudd, R., Lehtonen, H., Huhmarniemi, A. och Sandström O. 1991. Habitats of whitefish (Coregonus lavaretus (L.) s. l. ) larvae in the Gulf of Bothnia. Aqua Fennica 21:145-151. Lester SE, Halpern BS, Grorud-Colvert K, Lubchenco J, Ruttenberg BI, Gaines SD, Airame S & Warner R 29. Biological effect within no-take reserves: a global synthesis. Mar. Ecol. Prog. Ser. 384: 33 46. Sidan 17 av 18

Marteinsdottir, G. och Begg, G. A. 22. Essential relationships incorporating the influence of age, size and condition on variables required for estimation of reproductive potential in Atlantic cod, Gadus morhua. Mar. Ecol. Prog. Ser. 235:235 256. Naturvårdsverket. 21. Undersökning av utsjöbankar Inventering, modellering och naturvärdesbedömning. Naturvårdsverket Rapport 6385. NordanVind vindkraft AB. 29. Vindkraftspark Storgrundet Miljökonsekvensbeskrivning, februari 29, 145 s. Persson, J., Johansson, G. och Loreth, T. 211. Förstärkta fiskbestånd i Roslagens skärgård. Verksamhet 21. Upplandsstiftelsen. Uppsala 211-4-5. Persson, L. 29. Vad är de uppskattade totala fångsterna av svenskt fiske i Östersjön 195-27? Examensarbete i ämnet biologi 29:4. Instutitionen för vilt fisk och miljö. SLU. Umeå. Qvarfordt, S., Fredriksson, R. och Borgiel, M. 211?. Modellering av den marina vegetationen vid Tupparna- Kalvhararna. Länsstyrelsen Gävleborg. Rapport 211:8 Roberts., C. M., Hawkins, J. P. och Gelly, F. R. 25. The role of marine reserves in achieving sustainable fisheries. Phil. Trans. R. Soc. B:123 132. Salmi, J. Auvinen, H., Raitaniemi, J. och Lyytinen, S. 211. Skarvens föda varierar längs kusten. Fiskeritidskrift för Finland. 2:24-26. Saulamo, K. och Neuman, E. 22. Local management of Baltic fish stocks significance of Migrations. Finfo 22:9. Sikseminariet på Högskolan i Gävle 7-8 juni 21. I syftet att samla all tillgänglig information inbjöd Fiskeområde Södra Bottenhavet, Länsstyrelsen i Gävleborgs län, Högskolan i Gävle och Fiskeriverket till ett sikseminarium 7-8 juni där fiskeribiologer, forskare, myndigheter och fiskerinäring fick redogöra för sin kunskap och åsikt i sikfrågan. Svedäng, H. och Karås, P. 1993. Utsläpp av kylvatten en möjlighet att förbättra fiskrekrytering? Kustrapport 1993:5. Söderberg, K. 28. Handledning för miljöövervakning, Provfiske i östersjöns kustområden-djupstratifiereat provfiske med Nordiska kustöversiktsnät.version 1.2 28-9-11. Thrush, S. F. och Dayton, P. K. 21. What can ecology contribute to ecosystem-based management? Annual Review of Marine Science 2:419-441. Thörnkvist, S. 26. Områden av riksintressen för yrkesfisket. Finfo 26:1. Thörnqvist, S. 29. Bilaga till Fem studier av fritidsfiske 22-27 Finfo 29:1. Bilaga till delrapport 1, Fritidsfiskets utövare 26. Tabellplan. Walsh, M. R., Munch, S. B., Chiba, S. och Conover, D. O. 26. Maladaptive changes in multiple traits caused by fishing: impediments to population recovery. Ecology Letters 9:142 148. Sidan 18 av 18