ETT LITTERATURENS HUS I VÄSTRA GÖTALAND EN GENOMGÅNG AV FÖRUTSÄTTNINGAR OCH STRUKTUR FÖR ETT LITTERÄRT RESIDENSPROGRAM Johan Öberg Augusti 2013 Bilden föreställer den spjutspets (penn- spets?) som bär upp Nordens äldsta runinskrift: raunijar den som prövar och undersöker. Övre Stabu, Norge, ca 180 e Kr. 1
Förord Föreliggande rapport undersöker möjligheten att etablera ett litterärt residensprogram i Västra Götaland. Den undersöker ett antal exempel på detta slags verksamhet och deras kulturpolitiska och finansiella förutsättningar och resultat och den granskar hur ett program av denna typ fasar in i kulturpolitiska avsiktsförklaringar på EU- nivå, nationell svensk nivå och västsvensk nivå. Slutligen reflekterar den på grundval av det inhämtade materialet över vilken organisationsform och finansieringsform som vore möjlig för detta slag av verksamhet i Västra Götaland. En preliminär budget redovisas, samt en idé om geografisk lokalisering och struktur. 2
Uppdraget Den 10 dec 2012 fattade Västra Götalandsregionens kulturnämnd beslut (dnr KUN 3 2012) om att uppdra åt undertecknad att utreda möjligheten att etablera ett litterärt residensprogram i Västra Götaland. I samband med arbetet har samtal om residensprogram förts med författarna och översättarna Fredrik Nyberg, Khashayar Naderehvandi, Marie Silkeberg, Mara Lee Gerdén, Lotta Eklund, Gunnar D Hansson och Staffan Söderblom inom Litterär Gestaltning vid Akademin Valand, samt med företrädare för Jonsereds Herrgård, Gerlesborgsskolan i Bohuslän, Litteraturhuset i Åmål. De slutsatser som presenteras är emellertid helt och hållet mina egna. En studieresa har företagits till London där jag har tittat på Free Word och Ministry of Stories samt till Visby för en uppdatering av situationen där. I Visby fördes samtal med de boende på centret och med verksamhetsledaren Lena Pasternak. I juli 2013 företogs en studieresa till MEET i St Nazaire för samtal med ledningen för detta litteraturcentrum. En mer detaljerad undersökning av de europeiska centren i Berlin, Straelen, St Nazaire och Arles kommer att företas i början av augusti och läggas in i rapporten. 3
Definition Med litterärt residensprogram avses en centrumbildning dit svenska och utländska författare och översättare kan komma för att under kortare perioder (1-2 månader) bo och arbeta samt knyta kontakter med kolleger i en lugn och inspirerande miljö. De ska till exempel förses med arbetsrum/sovrum, möjligheter att arbeta ostört i en lugn miljö. De ska ha möjligheter att arbeta med nätuppkoppling, ha tillgång till bibliotek, att laga mat, tvätta sina kläder, umgås med sina kolleger och att tillfredsställa sin nyfikenhet på den miljö där de verkar under en begränsad tid. Den miljö där centrumbildningen är belägen ska vara attraktiv för den kategori personer man vill attrahera. Lugn och ro ska råda, miljön vara lagom urban, det ska finnas caféer och matställen, bibliotek och en positiv attityd i själva samhället till ett möte med skrivande människor från olika länder. Kring en centrumbildning av denna art kan ordnas litterära evenemang, litteraturfestivaler, uppläsningar, kontakter med kolleger osv. Möjligheterna till interaktion med det omgivande samhället är många. I vår region kan det dessutom gälla skolor, universitetsinstitutioner, förlag, bokmässor osv. Det som pågår inom centrumbildningen och som är av litterärt intresse kan till en del offentliggöras och publiceras och göras sökbart på villkor att det inte inkräktar på gästernas integritet. Medieringen och kommunikationen skapar centrets internationella identitet och integritet, som uppstår i interaktionen mellan platsens liv och de litterära händelser som uppstår där. Fler och fler regioner i världen har funnit det vara attraktivt att satsa på detta slags centrumbildningar. Och söktrycket mot till exempel Östersjöns författar- och översättarcentrum i Visby är fortsatt högt. Bristen är stor i vår tid på sådana platser, med en långsam tid och respekt för skrivande och reflekterande människor. I och med litteraturens och konstens förändringar luckras också gränserna mellan litterära genrer och konstarter upp. Därför är det viktigt att ett författar- och översättarcentrum av det slag som här skisseras visar en interdisciplinär öppenhet också mot andra konstformer och olika slags skrivande. Väsentligt är också att en god fördelning hela tiden görs mellan kön, kulturer, inriktning, och ålder, eftersom det är dessa olikheter som kan skapa dynamik mellan dem som vistas inom centrumbildningen, även om den nyskapande litteraturen hela tiden måste ha en central plats i verksamheten. Samtidigt får residensprogrammet inte bli en plats för eliten, eller eliter, utan bör hela tiden blanda etablerat med oetablerat och visa lika stor aktning och omsorg om alla. 4
Några exempel på residensprogram, författar- och översättarcentra och deras aktualitet för vårt projekt I Sveriges författarförbunds översikt över internationella gästhem förekommer 85 exempel på platser i hela världen dit det är möjligt för svenska författare och översättare att söka. Förteckningen omfattar såväl lägenheter och hyresrum där man själv betalar vistelse, uppehälle och resa, som mer organiserade platser för alla konst- och vetenskaper, liksom mer specialiserade platser riktade till författare och översättare. Som en högkvalitativ plats till vilken vissa stipendier är kopplade framstår Östersjöns författar- och översättarcentrum (ÖFÖC) i Visby. Här finns kvalitéer som kan betraktas som förebildliga: Ett kompetent urval och kombination av 10-12 månadsgäster med olika specialiseringar: skönlitterära författare, facklitterära författare och översättare från och till en mängd språk. Välfungerande sekretariat och verksamhetsledning. Möjligheter till gemensamma evenemang, gemensam matlagning osv och till avskildhet för den som önskar. Respekt för professionernas behov. En miljö perfekt för promenader i en mindre, i stort sett bilfri, urban miljö. Goda bostadsförhållanden, bra IT- försörjning, ett välförsett bibliotek 1. Den indirekta konsekvensen av denna verksamhet är ett stärkt internationellt litteraturutbytet genom de spontana möten som uppstår i den goda miljön, och genom den litterära spetsverksamhet som uppstår i spåren av dessa möten. Få liknande institutioner kan nå upp till denna nivå, där olika slags författande och översättande samexisterar och interagerar med ett lokalsamhälle och dess invånare. Centret erhåller idag 1,5 MSEK i verksamhetsstöd från Statens kulturråd och betydande stöd från bl.a. region Gotland, Nordiska ministerrådet och olika EU- projekt. Bland sådana kan nämnas (även om översättarmiljön överväger i dessa exempel): (institutionerna ska kommenteras i slutrapporten): 1) Maison des Écrivains Étrangers et des Traducteurs de Saint- Nazaire http://www.meetingsaintnazaire.com 2) Rhodos internationella författar- och översättarcentrum (http://www.transartists.org/air/international- writers- translators- centre- rhodes). 3) Sanskrit Kendra i Delhi (www.sanskritifoundation.org) 4) Anam Cara Writer s and Artist s Retreat, (http://www.anamcararetreat.com) 5) Europäisches Übersetzer- kollegium i Straelen. www.euk- straelen.de 6) Übersetzter- Haus Looren, http://www.looren.net/3-2- Translation- House- Looren.html 7) Literarisches Kollokvium Berlin am Sandwerder, http://www.lcb.de Ytterligare en mängd platser står att finna på http://www.artistcommunities.org och på det så kallade HALMA- nätet http://www.halma- network.eu och på http://www.transartists.org/. 1 Mer information finns på http://www.bcwt.org/user/book_about_the_centre.pdf 5
RECIT är ett nätverk som organiserar gästhem för översättare som skapar möten mellan översättare och författare (www.re- cit.eu). 6
MEET i Saint Nazaire Jag besökte MEET i Saint Nazaire i Frankrike den 21 juli 2013 som den sista och avslutande delen av min undersökning. MEET sticker ut genom sin höga konstnärliga svansföring och stora betydelse för franskt litteraturliv. Det borde kunna vara en kraftfull inspirationskälla för vad vi åstadkommer i Västra Götaland. Möte med Patrick Deville (konstnärlig ledare för MEET) och Elisabeth Biscay (administrativ ledare). Saint Nazaire är en fransk stad med ca 70000 invånare belägen vid floden Loires utlopp strax söder om Bretagne, och väster om storstaden Nantes. De viktigaste näringarna är skeppsbyggnad, flygplansindustrin, hamnen och turismen i de mindre kustsamhällena norr om stadskärnan. Här finns en stark stolthet och en obruten tradition. Vad som har upphört är den transatlantiska trafiken på Latinamerika, som före kriget starkt präglade staden. Härifrån gick passagerarbåtar till franska Västindien, till Mexico, Argentina och Brasilien. Detta är ett minne som litteraturcentret har återupplivat med sina författarkontakter. Men staden präglas också av en stark diskontinuitet. Under ockupationsåren utgjorde hamnen en av de starkast befästa delarna av Atlantvallen, en ubåtsbas byggdes, med ett nio meter tjockt tak av armerad betong. Detta gjorde staden till ett ständigt bombmål för de allierade, som undan för undan smulade sönder staden med bomber och artilleri (inte minst i samband med den berömda räden mot Saint Nazaire 1942, http://en.wikipedia.org/wiki/st_nazaire_raid). Till slut var det enda som återstod intakt just ubåtsbasen med sitt starka tak, som idag är en del av stadens musei- och utställningsstruktur. Under 1950- talet reste sig ett nytt Saint Nazaire ur spillrorna i typisk välbyggd fransk funkisstil. Det blev en stad vars plan vände sig inåt, bort från havet och hamnen, som för att sudda ut minnena av katastrofen. Men minnena av den gamla staden lever bland de äldre och är fortfarande ett ämne för livliga samtal på ålderdomshem, kaféer, barer och parkbänkar. Här finns ett konglomerat av museer, bland annat ett innovativt ekomuseum. Däremot är bokhandeln stängd. I Saint Nazaire finns ett tekniskt universitet som framför allt utbildar och forskar om skeppsbyggnad och flygteknologi. Saint Nazaire är en lugn plats, med sin egen rytm som följer tidvattnet, slussarnas öppnande och stängande, lotsbåtarnas och fiskebåtarnas passage ut i Atlanten. Här saknas något som blivit alltmer typiskt för stadskärnor idag: tiggare och uteliggare. Saint Nazaire ger fortfarande intryck av att vara en välfärdsstad, samtidigt som krisen närmar sig också här, vilket framgår tydligt av fastighetsmarknadens utveckling och av de tomma skyltfönstren i centrala staden. MEET (http://www.meetingsaintnazaire.com) tillkom i början av 1980- talet som ett förlag med syfte att introducera ny latinamerikansk litteratur. Initiativtagaren och ledaren var redan då Patrick Deville romanförfattare, förläggare osv (http://en.wikipedia.org/wiki/patrick_deville, http://www.seuil.com/auteur- 1803.htm) vars La peste et le choléra ( Pesten och koleran, om den egensinnige 7
mikrobiologen Alexandre Yersin) vann Prix Fémina 2012. Deville, som kommer från Saint Nazaire, har en bred internationell orientering och har bott och skrivit i Afrika, Asien, Latinamerika. När så småningom Saint Nazaires kommun, regionen och Centre National du Livre (CNL, den franska litteraturstödsmyndigheten, http://www.centrenationaldulivre.fr) samfällt beslöt sig för att satsa på MEET också som ett residensprogram för författare och översättare från hela världen ledde detta också till att förlagsverksamheten kunde förädlas. Centret har en hög konstnärlig ambition. Det är i detta avseende en produkt av den särskilda franska kulturpolitiska tradition som skapades av de Gaulles kulturminister André Malraux (intellektuell, författare, flygare, motståndsman osv) under 1940- och 50- talen. Malraux är inte bara berömd för att ha skapa de så kallade MC (Maison de la culture, https://fr.wikipedia.org/wiki/maison_de_la_culture), och för att ha moderniserat det franska museiväsendet. Det är själva andan i Malraux kulturpolitik som är intressant, och som ha formulerade redan i början av 1930- talet som en del i försvaret av demokratin. I samband med tillkomsten av 1950- talets kulturhus (minst ett per departement i Frankrike) talade han om att dessa kulturhus skulle bli den nya tidens katedraler. Han skrev: Vilken sextonåring som helst, hur fattig han eller hon än är måste kunna etablera en verklig kontakt såväl med det nationella kulturarvet som med höjdpunkterna i den mänskliga andens utveckling. Vad han förordade var således bevarandet av en kulturell elitism, bara det bästa var gott nog, i hela landet, och samtidigt et demokratiskt möte med denna elitism. Att demokratisera Frankrike kulturellt skulle alltså inte innebära att man undvek det svåra och komplexa, utan tvärtom att man skulle göra det tillgängligt, eftersom sann delaktighet och demokrati förutsätter att alla kan vara med och äga just höjdpunkterna i den mänskliga andens utveckling. Kulturhusen i Frankrike blev en betydande ekonomisk satsning på såväl infrastruktur som avancerad konstnärlig ledning och sågs av de Gaulle som en viktig faktor för att kunna bevara det nationella oberoendet: att ta in det främmande, på hög nivå, och översätta det till en fransk kontext. Denna tradition är ännu levande och stark i fransk kulturpolitik. Den präglar såväl de experiment med kultursponsring som sker inom ramen för Fondation de France och de nya offentliga kulturhus som hela tiden kommer till (t ex det nya 104 i Paris som curatar ett ständigt pågående möte mellan invandrare i den fattiga stadsdelen Aubervilliers, bildning, samtidskonst, jobbsökeri och familjepolitik, http://www.104.fr). Denna hållning är också en självklar utgångspunkt för MEET i Saint Nazaire. Det konstnärliga ledarskapet utövas av en grupp franska författare och förläggare med stor internationell kompetens och ett intresse för att stimulera och provocera samspelet mellan franskt och utländskt. De författare som ges ut av centret, varav en del också har varit residenter på centret, görs systematiskt produktiva i centrets egen tidskrift och under de litteraturmöten som centret organiserar i Saint Nazaire (där den folkliga profilen, festivalprofilen är stark) och Paris i november varje år. Centret ger ut tidskriften Meet, i realiteten en serie antologier som upprättar dialoger mellan nyskriven litteratur i olika delar av världen. Metoden innebär ett slags curating av samtidslitteratur där avsikten inte är encykopedisk fullständighet, utan en avsikt att vaska fram nya tendenser som kan stimulera litterär utveckling och säga något om samhället i stort. På detta sätt påminner utgåvorna om den engelska tidskriften Granta när den är som bäst. I varje nummer presenteras två städer (t ex. har de senaste numren 8
behandlat Bryssel / Moskva, Phnom Penh/Puerto Rico, Madrid/Köpenhamn osv). Utgåvorna är alltid tvåspråkiga (franska + originalspråk) och översättningarna är gjorda av ledande franska översättare som honoreras väl. Utöver tidskrifter görs tvåspråkiga specialutgåvor med författare som har vistats på centret. Dessutom görs särskilda, också tvåspråkiga, utgåvor med författare som vistats på centret, och helt andra röster, i samband med de tematiska mötena kring litteratur som centret organiserar i Saint Nazaire och Paris varje år i november. Tematiska litteraturmöten av mer sluten symposietyp anordnas också i juni varje år l Abbaye de Fontevraud (https://en.wikipedia.org/wiki/fontevraud_abbey), ett gammalt kloster beläget vid Loire några mil nordost om Nantes. 2013 var fokus lagt på den senegalesiske négritude- poeten Aimé Césaire. Länken mellan Paris litterära liv och isoleringen och koncentrationen i Saint Nazaire betraktas av centrets ledning som essentiell och produktiv. Utgivningen ger också fler resultat: Sedan Per Odenstens roman Gheel hade givits ut på centret kom den att dramatiseras och sättas upp i närheten av Saint Nazaire, en uppsättning som mobiliserade en hel fransk by och lät tala om sig i fransk teaterdebatt (http://www.lacarrierefegreac.org/index.php?page=spectacle2008). Andra svenska författare som har vistats på centret och blivit introducerade i Frankrike den vägen är Thomas Kanger och Anne- Marie Berglund. Principerna för urval av författare som besöker centret, och som ges ut i tvåspråkiga utgåvor är enkel. De ska å ena sidan vara konstnärligt relevanta och nydanande, och de ska helst inte (undantag finns) vara utgivna av franska förlag. Man vill alltså å ena sidan undvika konkurrens med den etablerade och i Frankrike välfungerande bokbranschen, å andra sidan stimulera översättning av nya författarskap till franskt språkområde. Man undviker att specialinbjuda: söktrycket upprätthålls genom centrets goda rykte och möjligheten att bli utgiven på franska, ett språk som visserligen saknar engelskans kommersiellt- litterära attraktionskraft, men ändå, via goda översättningar, ger kontakt med ett språkområde med 100-200 miljoner språkbärare. Detta har i sin tur många gånger betydelse för att påverka situationen för yttrandefriheten i författarnas ursprungsländer. Att bli utgiven på originalspråk, om än i Frankrike, innebär ofta en möjlighet att ta sig förbi censuren i hemlandet, att skaffa sig ett slags symboliskt beskydd och att kunna träda i dialog med den internationella litteraturen på basis av den utvaldhet som det innebär att ha vistats på MEET. Ett sådant arbetssätt innebär således att en del av de svårigheter flyktingförfattare och fristadsförfattare ofta upplever kan övervinnas. Man tar emot 1-2 residensförfattare i taget, i tvåmånadersperioder. De förses med var sin rymlig lägenhet på 10 våningen i en 50- talsfastighet vid hamnen, en månadslön, och möjlighet till total isolering och kontakt och omsorger om de vill. Resekostnader betalas av stipendiaten eller täcks på annat sätt (via förlag, utrikesministeriet etc).om centret i början hade ett latinamerikanskt fokus så gäller detta inte idag. Nu är det den globala litteraturen som bjuds in. Översättare är däremot mycket mer sällsynta. I Frankrike har det litterära översättarcentret i Arles mer och mer tagit på sig uppgiften att vara en plats för möten mellan översättare. Kontakten med översättarkåren går istället via beställningar av översättningar och inbjudningar till de symposier som ordnas. MEET ingår i Halma ett EU- projekt som organiserar utbyte och kontakter med 21 liknande institutioner i Europa. Man har också ett nära samarbete och utbyte med 9
André- Malraux- centret i Sarajevo (det franska kulturcentret) och med Casa refugio Citlaltépetl i Mexico City som tar emot flyktingförfattare från hela världen och ger den en fristad. Hela centret bärs upp av tre heltidsanställda, den konstnärliga ledaren, den administrativa chefen och förläggaren. Centret har en mycket bra väl uppdaterad hemsida med allsidig information om hela verksamheten, styrformer, urvalsprinciper mm. Indirekt har MEET menar ledningen för centret en stor regionalpolitisk betydelse. Litteratur om platsen har tillkommit, elever och lärare i regionens gymnasier har fått möjlighet att möta en ny sida av världslitteraturen och MEETS har, tillsammans med staden museer givit Saint Nazaire en starkare kulturell profil, vilket har ökat stadens nationella och internationella attraktionskraft Finansieringen av centret delas mellan Saint Nazaires kommun, departementet Loire Atlantique, regionen Pays de la Loire, Centre National du Livre och kulturministeriet. Av bokslutet 2012 (som är framställt av ett oberoende revisionsföretag SOREGOR finns att tillgå hos mig), som inte är helt och hållet möjligt att tolka och jämföra med svenska förutsättningar, framgår följande: Verksamhetens totala budgetomslutning låg 2012 på 386 530 och den hade varierat föga under de fyra föregående åren. Huvudintäkten var bidrag från finansiärer med 336 024. Andra intäkter var stipendiaternas egenfinansierade resor, bokförsäljning (9580 ), intäkter från evenemang (16 077 ) etc. Lönekostnaden uppgick till 109842 (utan LKP och skatter) och kostnaden för hyror, externa inköp (konsulttjänster mm), stipendier samt avgifter var den största posten: 205 475. Exakt hur mycket av stipendieringar och kringverksamheter som återspeglas av bokslutet är inte möjligt att bedöma för en utomstående. 10
Fördelar för städer, regioner, länder med att ha litterära residensprogram. Man kan säga att litterära residensprogram har tydliga aspektpolitiska inslag av ungefär de slag som präglar Västra Götalandsregionens kulturpolitiska mål. Politiken ska präglas av demokratisk öppenhet, konstnärlig kvalitet, social relevans, ekonomisk potential och regional profilering. De institutioner jag har tittat på har en stark regional/kommunal förankring. De har en koppling till EU/centrala nationella kulturmyndigheter/litteraturinstitutioner å andra sidan. De har en hög konstnärlig legitimitet och ett konstnärligt ledarskap när det gäller urval och programutbud. Det regionala intresset kommer till uttryck i form av två grundteman: En vilja att ta sig an en postindustriell problematik och utveckla och globalisera en region infrastrukturellt, konstnärligt och litterärt. Det handlar här om att skriva om berättelsen om den egna platsen och dess position i ett globalt sammanhang. I regionalt kulturpolitiskt språkbruk skulle det för Västra Götalandsregionens del handla om att bidra effektivare än de flesta andra åtgärder till att skriva berättelsen om Västra Götalandsregionen som En mötesplats i världen. En vilja att placera sig på den internationella kartan via ett medium som direkt och indirekt kommer att kommunicera platsen, staden, regionen på ett oförutsägbart, men ofta verkningsfullt sätt. I många fall finns också en politisk vilja att använda litteraturcentra för att skapa kontakter över känsliga gränser. Detta gäller till exempel de centra som är förlagda till Visby, Nordirland, Belgien, Rhodos osv. I vårt fall skulle man kunna tänka sig att en liknande funktion skulle kunna fyllas av litteratur och översättning som interkulturell mötesplats. Som ett exempel på det förebildliga och goda mötet mellan kulturer från när och fjärran. Ett verksamt sätt att betona allvaret i en sådan kulturpolitisk intention är att inkludera ett arbete med fristadsförfattare i regionen i residensprogrammet och bidra till att stärka till exempel organisationen ICORN:s verksamhet i Västra Götaland, på samma sätt som region Skåne har gjort, vilket skulle vara betydelsefullt (http://www.icorn.org) och på så sätt göra en tydlig koppling också till målsättningen att stärka yttrandefriheten. Fristadsförfattare stannar vanligen ett eller två år på en plats och finansieras med särskilda medel. Vad som är väsentligt här är att de skulle få ett bredare nätverk och en bättre förankring i regionen än som annars varit fallet, och kunna få del av den infrastruktur som byggs upp, med alla de möjligheter till kontakt med bibliotek och publik som det skulle innebära. En lång rad praktiska problem förenar de kortvarigare stipendiaterna med de mer långvariga vistelserna som fristadsförfattarna har. 11
Litteraturutredningen och litterära residensprogram Litteraturen har i alla tider haft en internationell dimension. Författare, översättare, illustratörer och förläggare har länge rört sig utanför den egna nationens gränser och litteraturen nått läsare i olika delar av världen. I detta perspektiv har litteraturen länge varit global. Hela kulturområdet har dock genomgått en ökad internationalisering under de senaste decennierna och den geografiska rörligheten för såväl individer som litteratur har ökat. Att litteratur från skilda delar av världen kan nå över nationsgränserna genom översättning är grundläggande för såväl läsarna som för den konstnärliga utvecklingen och litteraturen som konstform. Översättning utgör länken mellan litteratur från olika delar av världen och är central för att ett litterärt idéutbyte ska kunna äga rum. Detta gäller särskilt mindre språkområden som det svenska. En översättning av hög kvalitet är avgörande för mottagandet av en utländsk bok och bl.a. därför är översättarnas villkor och professionalism av grundläggande betydelse. Översättaren fungerar även ofta som introduktör av litteratur, inte minst från mindre språkområden (s 321). Litteraturutredningen 2 ägnar också uppmärksamhet åt frågorna om litterära residensprogram som en väsentlig del av internationaliseringen av litteraturpolitiken. Någon tydlig ställning tar man inte i till exempel frågan om finansiering av Visbycentret, eller en utökad verksamhet på området, men man formulerar ett önskemål om en starkare myndighetssamverkan mellan framför allt Konstnärsnämnden och Kulturrådet för att stödja internationellt litteraturutbyte. Man söker också efter nya vägar för att stärka svensk litteratur utomlands också av ekonomiska och politiska skäl till exempel genom att överväga frågan om att inrätta ett svenskt litteraturcentrum av den typ som finns i många andra länder. På statens kulturråd menar man 3 att en policy kan komma att tydliggöras i samband med att regeringen lägger sin litteraturpolitiska proposition under hösten 2013. Det är min uppfattning att ett stöd för en centrumbildning av den här skisserade typen kommer att kunna erhålla ett statligt stöd via kulturrådet om man kan tydliggöra att man kommer att spela en aktiv roll också i svenskt internationellt litteraturutbyte och litteratur- export, främst genom ett nära samarbete med Bok och Bibliotek i Norden. Ett sådant samarbete skulle enligt min uppfattning också stärka centrets verksamhetsinnehåll generellt. Litteraturutredningen öppnar också, enligt mitt förmenande, i följande citat för ett samarbete mellan en centrumbildning av vår typ och ICORN, Svenska Pen och Bok och Bibliotek i Norden: Statens kulturråd har i uppdrag av regeringen att verka för fler fristäder för förföljda författare samt för att de fristadsförfattare som finns i Sverige ska få större möjligheter att bli en del av den litterära offentligheten. Uppdraget ska genomföras i samarbete med berörda myndigheter, Svenska PEN, kommuner och landsting. Sedan 2010 har Kulturrådet avsatt medel för bidragsgivning till projekt med anknytning till fristadsförfattare. Regioner, kommuner eller län kan söka bidrag hos Kulturrådet för kostnader i anslutning till inbjuden fristadsförfattares vistelse i Sverige. Bidrag beviljas bl.a. för projekt som ökar författarens möjlighet att ta del av och delta i den litterära offentligheten, t.ex. debatter, seminarier, uppläsningar, möten och andra publika evenemang. I arbetet att motivera fler kommuner att 2 Läsandets kultur, Slutbetänkande av litteraturutredningen, Stockholm 2012. 3 Samtal med Maria Ågren, Statens kulturråd 2013-06- 17. 12
bli fristäder för hotade och förföljda författare arrangerade Kulturrådet 2011 bl.a. ett kulturforum med tema yttrandefrihet. Kulturrådet kommer i september 2012 även publicera en handbok för kommuner som avser att bli fristäder (s 328). 13
Nordiskt stöd och EU- stöd till litterära residensprogram Nordiska rådet kan förmodas stödja denna typ av verksamhet med mobilitetsmedel: http://www.kulturkontaktnord.org/lang- sv/kulturprogrammen/mobilitetsprogrammet/stoed- till- residenscentra Också Nordiska ministerrådets allmänna kultur- och konstprogram lämnar öppningar för stöd till detta slags verksamhet. Det svenska ordförandeskapet i Ministerrådet under 2013 bör kunna erbjuda stöd till oss härvidlag. Stödprogrammen hanteras av Kulturkontakt Nord. Möjligheten att delta i europeiska och nordiska nätverkssatsningar är således goda för denna typ av verksamhet. Visbycentret har haft stora framgångar när det gäller EU- samarbete och ett västsvenskt center bör kunna delta i samma nätverk som Gotlandscentret. PETRA- rekommendationerna The language of Europe is translation Petra- rekommendationerna 4 Towards new conditions for literary translation in Europe är ett EU- dokument om behovet av och metoderna för att stärka den litterära översättningens status i Europa. I samband med projektets utarbetande uttalade sig kommissionens ordförande José Emanuel Barroso på ett anmärkningsvärt engagerat sätt i just frågan om den litterära översättningens betydelse: We share one and the same goal: promoting the discipline and the practice of creative translation and helping translation become more visible and more appreciated in Europe (vid konferensen Literary translation and culture conference, Bryssel, 20 april 2009). 4 (http://www.petra2011.eu/sites/default/files/the_petra_recommendations_0.pdf) 14
Regionens kultur- och litteraturpolitik i relation till idén om ett litterärt residensprogram Ett residensprogram låter sig väl förenas med regionens internationella målsättningar för perioden 2012-2013. Programmet skulle på ett väsentligt sätt stödja såväl de internationella kontakterna som den internationella synligheten. I relation till Vision Västra Götaland Det goda livet är sammanfallet likaså tydligt. Ett residensprogram av den föreslagna typen är ägnat att främja såväl de allmänna målsättningarna som den specifika målsättningen att göra regionen till en ledande kulturregion i Europa. I relation till de kulturpolitiska internationaliseringssträvandena skulle resultaten av ett internationellt litterärt residensprogram för författare och översättare bli än mer frapperande: Öka internationaliseringen: Utvidga och fördjupa kulturutbytet med andra regioner inom och utanför EU, både vad gäller enskilda konstnärer och via festivaler, men också genom kunskapsutbyte och fortbildningsinsatser i samverkan med internationella partners. Verka för ett demokratiskt kulturliv via internationella nätverk och organisationer. Det internationella arbetet syftar också till att motverka främlingsfientliga stämningar och öka förståelsen för olika kulturformer. Utvidga Västra Götaland som gränsland och mötesplats till att omfatta hela världen. Västra Götalandsregionen bedriver idag en ambitiös litteraturpolitik på flera områden. Framför allt inom ramen för regionens folkhögskolor, bibliotek och programmet Barns och ungdomars kultur. I den kulturpolitiska handlingsplanen anges relevanta insatser för perioden 2013 2015: Utarbeta en litteraturpolitik med avsikten att stärka litteraturområdet i Västra Götaland. Stimulera och initiera fler scener för litterära arrangemang. Där ska även skapas utrymme för unga och invandrade författare liksom publicister som ett steg i deras etablering. Undersöka möjligheten att agera som Fristadsregion för författare. Fokusera på internationell samverkan genom författarutbyten, E- boks- produktion och barnbokslitteratur. Undersöka möjligheten att skapa en Essäfond som möjliggör för författare att få kortare uppdrag mellan större bokprojekt. Överväga inrättandet av ett regionalt litteraturpris. Ett litterärt residensprogram skulle kunna profilera den regionala litteraturpolitiken på ytterligare ett intressant sätt, genom att bidra med internationalisering och kvalitet, och skapa regional samling kring internationella litteraturkontakter. Men förvisso också genom att betona litteraturen som integrationspolitisk kraft och som stödjare av en mer aktiv interkulturell dialog regionalt och nationellt. En ny och stark dynamik kan så uppstå genom att programmet länkas till regionala kulturinstitutioner, bibliotek, universitet och bildningsinstitutioner, till regionala försök med att kombinera konst och entreprenörskap, och genom kopplingen till bokmässan i Göteborg, till de regionala bokförlagen (till exempel se samlokaliserade förlagen inom Förlagshuset vid Heurlins plats i Göteborg och den regionala bokhandelsbranschen) och bokhandeln. Också 15
kopplingen till regionens rika tidskriftsliv, som med bland annat regionalt stöd är förlagt till Förlagshuset och Nätverkstan/Tidskriftsverkstan i Göteborg är av betydelse här. Också synergieffekterna med de regionala författarorganisationerna, fr a Författarcentrum Väst och de regionala litteraturfestivalerna (Göteborgs internationella poesifestival, litteraturdagarna i Dalsland och Winter word festival i Strömstad) är uppenbara. Dessa kopplingar är fullt naturliga att göra om man betraktar hur motsvarande program fungerar runtom i världen. Det är rimligt att man bland dessa regionala intressen identifierar de aktörer som kan bilda stommen i den förening som stödjer och ger riktning åt verksamheten vid centret och som så småningom bildar den stiftelse som står bakom verksamheten. 16
Sammanfattning Ovan tecknas en bild både av hur förslaget om ett litterärt residensprogram i Västra Götaland kan passa in i regionens olika utvecklingsstrategier och kulturpolitiska behov och hur en sådan inpassning i själva verket också motsvarar viktiga framgångsfaktorer för verksamheter av den här typen så som man möter dem internationellt och i Sverige. Detta betyder sammanfattningsvis att finansieringsfrågan och frågan om en god verksamhet med hög konstnärlig profil och inriktning på interkulturell dialog inte kommer att strida mot varandra inom ramen för en kommande verksamhetsutveckling, utan tvärtom kan stödja varandra, vilket måste betraktas som tillfredsställande. En särskild aspekt, ja ett problem vid tillkomst och implementering av ett program av den föreslagna typen i vår region är den eventuella motsättning som kan ligga i behovet av koncentration å ena sidan, av kritisk massa och samling av verksamheten på en plats, och behovet av förankring i hela regionen å den andra. Det är också mot bakgrund av detta förhållande som de tre olika förslagen skrivs fram. I vår region Västra Götaland finns givetvis flera städer som skulle kunna vara idealiska för denna typ av centrumbildning: mellanstora städer med intressant historia och den sorts miljöer som kan ge lugn och arbetsro. Självklara alternativ utifrån dessa kriterier, bara för att nämna några är Alingsås, Lidköping, Lysekil, Mariestad, Skara Strömstad, Vänersborg, och Ulricehamn. Det finns anledning att särskilt betona betydelsen av konstnärlig kvalitet och profil hos centret. Å ena sidan ska det motsvara välgrundade regionala och kulturpolitiska infrastrukturella behov och möjligheter. Centret måste vara en plats för samverkan mellan kulturinstitutioner, författarorganisationer och verksamheter som bokförlag, Bok och Bibliotek i Norden, Litteraturhuset i Åmål, Förlagshuset, Nätverkstan och Tidskriftsverkstan i Göteborg osv. Å andra sidan måste centret bygga på, och ge uttryck för, en konstnärlig övertygelse som utgår från föreningens, styrelsens och verksamhetsledningens konstnärliga, kulturpolitiska behov och övertygelser. Det är inom denna zon som centret kan vara förnyande i ett nordiskt och europeiskt perspektiv. I detta avseende vore det rimligt att tänka sig att centret placerade sig någonstans mellan polerna ÖFÖC och MEET. 17
Förslag till verksamhetsprofil för Litteraturens hus Vision Att generöst stödja litterär verksamhet och internationellt litteraturutbyte genom att erbjuda möjligheter till arbetsperioder för svenska och utländska författare och översättare i en lugn och stimulerande miljö. Att främja den interkulturella dialogen genom att stödja möten mellan författare och översättare från olika länder och kulturer. Metod Att inom en fastighet, med hjälp av en kompetent verksamhetsledning, erbjuda avskildhet och möten mellan de på centret verksamma författarna och översättarna. Att med detta som bas bygga kringverksamheter (till exempel tvåspråkiga utgåvor av ny litteratur) och kontakter där dessa kvaliteter kan skapa ett adderat mervärde (uppläsningar, seminarier, kontakter med svenska kolleger, litteratur- och kulturorganisationer i regionen och med Bok och Bibliotek i Norden). Resultat Ökat internationellt litteraturutbyte och ökad internationalisering. Förbättrad interkulturell dialog. Vitalisering av det litterära livet i regionen och en starkare litterär infrastruktur Fler tvärkonstnärliga initiativ och kontakter. Stärkt litteratur- och förlagsbransch i Västra Götaland. En starkare kulturell och litterär identitet för regionen. Organisation Litteraturens hus bör under uppbyggnadsfasen drivas som ett partnerskap mellan Västra Götalandsregionens kulturförvaltning (Kultur i Väst) och en kommun eller ett kommunalförbund. Därefter bör verksamheten kunna ombildas till en stiftelse. Styrfunktioner Föreningen Litteraturens hus i Västra Götaland En ideell förening skapas med medlemmar bland regionala litterära intresseorganisationer, förlag och bransch, en eller två representanter för Sveriges författarförbund (en eller två författare/översättare bosatta i regionen), en representant för Svenska Pen (som kan tillvarata fristadsförfattarnas intressen), någon eller några internationella systerorganisationer, något eller några nordiska författarförbund, en representant från regionens kulturnämnd, en eller två representanter för en värdkommun, en eller två representanter för regionala högskolor och bildningsverksamheter, studieförbund, folkhögskolor. Styrelse Föreningen stödjer verksamheten och väljer dess styrelse på sex personer, varav hälften ska vara författare/översättare och hälften representera de myndigheter och organisationer som står bakom verksamheten ekonomiskt. Styrelsen utser verksamhetsledning, gör budget och stödjer verksamheten. Verksamhetsledning 18
Verksamhetsledningen/kansliet består av en halvtidstjänst för en konstnärlig och administrativ ledare och en halvtidstjänst för en administratör/informatör. Deras tjänster kan på sikt byggas ut genom externfinansierade projekt. Eventuellt måste verksamhetsledaren ha 100 % tjänst under uppbyggnadsfasen. Undersökningen av MEET i Saint Nazaire pekade på den utomordentliga betydelsen av att verksamhetsledaren har en stark konstnärlig profil, både för att ge centret och dess kringaktiviteter kvalitet, men också för att ge hela projektet en sådan auktoritet att det kan få ett lämpligt söktryck från författare och översättare som är intresserade av det slags dialog som blir residensprogrammets själ. Detta är i sin tur en garanti för en god finansiell utveckling. 19
Förslag till budgetram och lokalisering Gemensamt för de ställda förslagen är att de fyller de krav och funktioner som angivits ovan och att de i stort sett är kostnadsneutrala i relation till varandra. De skiljer sig sannolikt åt endast ifråga om kvalitet/output. I samtliga fall omfattar varianterna en ledningsresurs med ett sekretariat, en kompetent styrgrupp som gör urval och granskar kvalitén, samt övriga sådana komponenter som angavs i definitionen. Principen är att det måste finnas en basfinansiering som täcker en hyreskostnad, en beläggning med 10 gäster, varav hälften förses med fri bostad och hälften med fri bostad, rese- och uppehållsbidrag. Bidrag ges mot inkomstprövning eller motiveras med särskilda rekryteringsbehov. Alla förses med regionen- runt- kort. Ovanför denna basstruktur kan externfinansierade utvecklingsprojekt byggas (festivaler, litterära projekt, europeiska nätverksprojekt, utbildningar osv). Men sekretariatets arbetstid ska i första hand vara inriktad på att driva den befintliga verksamheten och endast i mindre grad behöva ägnas åt att söka externfinansiering. Endast i detta fall kan lugn och ro och kvalitet i verksamheten upprätthållas. Det är viktigt att den personal som anställs har tid och möjlighet att lyssna till gästernas behov, att samtala med dem för att göra dem produktiva i det sammanhang som ställs till deras förfogande. Basfinansieringen kan sannolikt delas med den eller de kommuner som utgör resursinstans(er) för centrumbildningen. Verksamheten bedrivs enligt detta förslag i fem år. Syftet är en permanentad verksamhet. Centrets ledning och styrelse bör initialt göra tydliga åtaganden rörande verksamhetsuppföljning och det bör finnas en väl genomtänkt idé om vilka verksamhetsresultat som kan förväntas under perioden. Det måste finnas en delad förståelse för detta mellan verksamhetsledning, styrelse, förening och projektägare från första början, och en förtroendefull dialog måste hela tiden underhållas om hur och varför projektet eventuellt behöver ändra inriktning och ta nya vägar. Denna dialog är särskilt viktig, då framgången för ett projekt av denna typ är helt beroende av den goodwill det har hos sina delägare. Oberoende av hur genomtänkt budget och organisation är kommer centret att behöva stöd i sitt informationsarbete (genom att vara en del av andras informationsarbete), stöd för praktisk problemlösning av olika slag, och med individuella kontakter och lösningar för dem som bor på centret, stöd och samarbete kring offentliga arrangemang osv. Detta visar inte minst Visbycentrets historia. 20
Baskostnad för Ett litteraturhus i Västra Götaland Sekretariat (100 %, verksamhetsledare 50 %, informatör/kanslist 50 %) 500 000 Expenser verksamhetsledning (resor, traktamenten) 60 000 Städning, tvätt, underhåll osv 100 000 Telefon, internet, kontorskostnader 50 000 Hyra 10 rum (150kvm), kansli (20 kvm), Bibliotek (20 kvm), Gemensamhetslokaler (50 kvm), kök, toaletter, tvättstuga osv. (60 kvm). Sammanlagt 300 kvm à 1200 kr/ kvm 360 000 Vatten, avlopp, värme, el, soptömning och övrig kommunal service osv 100 000 Rese- och uppehållsbidrag 5X12 personer (3000kr resa + 5000 kr stipendium) 480 000 Regionen runt- kort 60 000 Bokinköp 30 000 Representation, gemensamma evenemang 100 000 Resor och arvodering till styrelse och förening 50 000 S:a drift 1 890 000 Investeringskostnader år 1: Datorer (4 anläggningar, 4 printrar) 80 000 Kopiator 20 000 Kontor 30 000 Webbdesign 30 000 Kök 20 000 Bibliotek, hyllor, böcker 50 000 Inredning 10 rum à 15 000 150 000 Nätverk 30 000 Tvätt, övrigt 30 000 S:a 440 000 Kostnad år 1 2 285 000 Kostnad år 2 1 900 000 Kostnad år 3 2 000 000 Kostnad år 4 2 000 000 etc 21
Tanken är att egenfinansieringen via projekt och kringverksamheter efter detta ska neutralisera kostnadsstegringarna. Eventuellt måste verksamhetsledaren under år 1 ha 100 % tjänst, vilket skulle höja kostnaden för år 1 till ca 2,2 Msek. 22
Tre förslag till geografisk lokalisering Förslag 1. Centraliserad verksamhet förlagd till mindre stad. Här: Alingsås. Alingsås förordas som lämplig plats genom att staden erbjuder en god miljö i enlighet med kraven ovan, den ligger utanför Göteborgsområdet, i Västergötland, och har utmärkta kommunikationer med Göteborg, med övriga Västra Götalandsregionen och med Stockholm. Detta förslag, med en tydlig förankring i en kommun, erbjuder möjligheter till medfinansiering från kommunens sida i anläggningar, service osv. Det positiva i denna lösning är koncentration och enkelhet i organisationen. Denna lösning erbjuder stor effektivitet i en god miljö där beredskapen att ta emot ett projekt av denna typ också är god. Det negativa med lösningen är att centrumbildningen riskerar att bli en angelägenhet endast för en mindre del av regionen och att projektets friktion mot bibliotek och mot det litterära livet i regionen blir för liten för att vara försvarbar i ett regionalt perspektiv. Förslag 2. En nätverkslösning. Ett residensprogram som omfattar samtliga kommuner i regionen, vilka erbjuds resurser att ta emot en till två författare och översättare in residence, om en välgrundad efterfrågan kan redovisas samt i övrigt goda och passande förhållanden för verksamheten. Man kan tänka sig att regionala utbildningsinstitutioner, folkhögskolor, konstskolor, bibliotek och andra kulturinstitutioner skapar en beredskap att ta emot författare ur programmet, vars sekretariat och styrgrupp i så fall skulle kunna vara förlagt till Skara, Vänersborg eller Göteborg. Det positiva med denna lösning blir en penetration av hela regionen. Det negativa blir att gruppdynamiken och det interkulturella utbytet inom programmet försvinner, då det kommer att bli svårt att skapa naturliga möten mellan personer bosatta och verksamma på stora avstånd. Hela idén med en centrumbildning förfaller på detta sätt. Förslag 3. En basverksamhet förläggs till Alingsås enligt förslag 1. Den drivs där under det första året i enlighet med det tidigare förslaget, men med tillägget att en till två helårsplatser (dvs. 12-24 månader) från och med år 2 kan förläggas till andra platser i enlighet med förslag 2. Platser som kan vara intressanta för skrivande personer saknas ju inte i vår region: Strömstiernaskolan i Strömstad, Världsarvet i Tanum, Gerlesborgsskolan i Bohuslän, Litteraturhuset i Åmål, Villa Martinson i Jonsered, Stenebyskolan i Dals Långed, Biblioteket i Skara, Innovatum i Trollhättan, Textilhögskolan i Borås eller Textilmuseet i Rydal, samt alla regionens folkhögskolor. Runtom i hela regionen finns 23
platser som kan skräddarsys och erbjudas svenska och utländska författare och översättare alltefter behov och intresse. Denna decentraliseringsverksamhet kan förstärkas och förfinas genom att externfinansierade utvecklingsprojekt skapas i partnerskap med delar av regionen, med Visby och utländska partnerorganisationer. Någon egentlig skillnad i finansieringsbehoven skulle egentligen inte uppstå. Den motfinansieringsgrad som erhålls vid en lokalisering till, exempelvis Alingsås, skulle kunna bibehållas också gentemot andra anordnare. Detta är också det förslag som förordas av mig. Fortsatt arbete med utredning och implementering Under förutsättning att kulturnämnden vill gå vidare med detta projekt kommer en detaljerad budget- och finansieringsmodell att kunna tas fram i dialog med kultursekretariatets specialister. Om samtal om detta ska kunna inledas med Kulturrådet, Svenska Institutet, Nordiska ministerrådet, Kulturkontakt Nord, EU- Culture och de aktuella städerna / kommunerna behövs en indikation från nämnden på att det är möjligt och värdefullt att gå vidare med projektet. 24