EUROPAPARLAMENTET 1999 Plenarhandling 2004 SLUTLIG VERSION A5-0107/2000 13 april 2000 * BETÄNKANDE om förslaget till rådets rambeslut om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438 C5-0066/2000 1999/0190(CNS)) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor Föredragande: Gerhard Schmid RR\411074.doc PE 285.894
Teckenförklaring * Samrådsförfarandet majoritet av de avgivna rösterna **I Samarbetsförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna **II Samarbetsförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten *** Samtyckesförfarandet majoritet av parlamentets samtliga ledamöter utom i d fall som avses i artiklarna 105, 107, 161 och 300 i EG-fördraget och artikel 7 i EUfördraget ***I Medbeslutandeförfarandet (första behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna ***II Medbeslutandeförfarandet (andra behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna den gemensamma ståndpunkten majoritet av parlamentets samtliga ledamöter för att avvisa eller ändra den gemensamma ståndpunkten ***III Medbeslutandeförfarandet (tredje behandlingen) majoritet av de avgivna rösterna för att godkänna det gemensamma utkastet Förkortningar av utskottens namn I. AFET utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik II. BUDG budgetutskottet III. IV. CONT budgetkontrollutskottet LIBE utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor V. ECON utskottet för ekonomi och valutafrågor VI. JURI utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden VII. ITRE utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi VIII. EMPL utskottet för sysselsättning och socialfrågor IX. ENVI utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor X. AGRI utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling XI. PECH fiskeriutskottet XII. RETT utskottet för regionalpolitik, transport och turism XIII. CULT utskottet för kultur, ungdomsfrågor, utbildning, medier och idrott XIV. DEVE utskottet för utveckling och samarbete XV. AFCO utskottet för konstitutionella frågor XVI. FEMM utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor XVII. PETI utskottet för framställningar (Angivet förfarande baseras på den rättsliga grund som kommissionen föreslagit.) PE 285.894 2/18 RR\411074.doc
INNEHÅLL Sida PROTOKOLLSIDA...4 FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT...5 FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION...10 MOTIVERING...11 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR EKONOMI OCH VALUTAFRÅGOR...15 RR\411074.doc 3/18 PE 285.894
PROTOKOLLSIDA I en skrivelse av den 4 februari 2000 begärde rådet i enlighet med artikel 39.1 i EU-fördraget att parlamentet skulle yttra sig över förslaget till rådets rambeslut om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438-1999/0190(CNS)). Vid plenarsammanträdet den 14 februari 2000 tillkännagav talmannen att detta förslag hänvisats till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för ekonomi och valutafrågor som utsetts till rådgivande utskott (C5-0066/2000). Vid utskottssammanträdet den 25 oktober 1999 hade utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor utsett Gerhard Schmid till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 6 december 1999, 22 mars och 11 april 2000 behandlade utskottet kommissionens förslag och förslaget till betänkande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt förslaget till lagstiftningsresolution. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Graham R. Watson (ordförande), Robert J.E. Evans och Bernd Posselt (vice ordförande), Jan Andersson (suppleant för Margot Keßler), Alima Boumediene-Thiery, Michael Cashman, Charlotte Cederschiöld, Carmen Cerdeira Morterero (suppleant för Sérgio Sousa Pinto), Ozan Ceyhun, Gérard M.J. Deprez, Olivier Duhamel, Daniel J. Hannan, Jorge Salvador Hernández Mollar, Anna Karamanou, Timothy Kirkhope, Alain Krivine (suppleant för Pernille Frahm), Jean Lambert (suppleant för Patsy Sörensen), Baroness Sarah Ludford, Marjo Tuulevi Matikainen-Kallström (suppleant för Thierry Cornillet), William Francis Newton Dunn (suppleant för Ewa Klamt), Elena Ornella Paciotti, Hubert Pirker, Martine Roure (suppleant för Gerhard Schmid), Ingo Schmitt (suppleant för Carlos Coelho), Martin Schulz, Joke Swiebel, Anna Terrón i Cusí och Gianni Vattimo. Yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor bifogas detta betänkande. Betänkandet ingavs den 13 april 2000. Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas. PE 285.894 4/18 RR\411074.doc
FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT Förslag till rådets förordning om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438 C5-0066/2000 1999/0190(CNS)) Förslaget ändras på följande sätt: Kommissionens förslag 1 Parlamentets ändringsförslag (Ändringsförslag 1) Artikel 1.1 a a) (andra) betalningsinstrument (än kontanter): alla sådana instrument förutom lagliga betalningsmedel (sedlar och mynt) som enskilt eller tillsammans med ett annat (betalnings)instrument gör det möjligt för den rättmätige innehavaren/betalaren att erhålla pengar eller annat värde, att betala eller att ta emot betalning för varor, tjänster eller varje annan sak av värde, att utfärda en order eller ett meddelande med en begäran eller något annat godkännande att överföra medel (i form av en fordran på en part) till en betalningsmottagare. a) (andra) betalningsinstrument (än kontanter): alla sådana instrument förutom lagliga betalningsmedel (sedlar och mynt) som enskilt eller tillsammans med ett annat (betalnings)instrument skall göra det möjligt för den rättmätige innehavaren/betalaren att erhålla pengar eller annat värde, att betala eller att ta emot betalning för varor, tjänster eller varje annan sak av värde, att utfärda en order eller ett meddelande med en begäran eller något annat godkännande att överföra medel (i form av en fordran på en part) till en betalningsmottagare. Motivering: Kreditkort betraktas som andra betalningsinstrument än kontanter även i de fall då de gör det möjligt för en orättmätig ägare att överföra pengar. Då man definierar begreppet "andra betalningsinstrument än kontanter" bör man därför inte ta hänsyn till om instrumentet enbart gör det möjligt för den rättmätige ägaren att genomföra transaktionerna eller om den orättmätige också kan göra det, utan hänsyn bör tas till om den grundläggande idén, som står som grund för inrättandet av en sådan instrumenttyp, gör det möjligt för den rättmätige ägaren att disponera över förmögenheten. 1 EGT C 376 E, 28.12.1999, s. 20-23. RR\411074.doc 5/18 PE 285.894
(Ändringsförslag 2) Artikel 1.1 e e) tvättning av pengar: de förfaranden som avses i artikel 1 tredje strecksatsen i rådets direktiv 91/308/EEG 10. 10 EGT L 166, 28.6.1996, s. 77. Utgår Motivering: Detta ändringsförslag hör samman med ändringsförslag 6. Eftersom ändringsförslaget måste utgå till följd av att det beteende som fastställdes i förslaget betecknas som förbrott till penningtvätt behövs heller ingen definition på penningtvätt. (Ändringsförslag 3) Artikel 2 första stycket Beskrivning av beteenden Åtgärderna i artiklarna 3-6 gäller följande typer av uppsåtligt beteende: a) Förskingring av ett b) Förfalskning eller efterbildning av ett c) Medveten hantering av ett betalningsinstrument utan innehavarens tillstånd. d) Medvetet innehav av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat e) Medveten användning av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat betalningsinstrument eller medvetet accepterande av en betalning som görs under sådana omständigheter. f) Medveten obehörig användning av g) Medveten användning av falska h) Manipulering av relevanta uppgifter som inbegriper kontoinformation, eller andra identifieringsuppgifter, för att initiera eller Beskrivning av beteenden Åtgärderna i artiklarna 3-6 gäller följande typer av uppsåtligt beteende: a) Förskingring av ett b) Förfalskning eller efterbildning av ett c) Hantering av ett betalningsinstrument utan innehavarens tillstånd. d) Innehav av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat e) Användning av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat betalningsinstrument eller accepterande av en betalning som görs under sådana omständigheter. f) Obehörig användning av g) Användning av falska h) Manipulering av relevanta uppgifter som inbegriper kontoinformation, eller andra identifieringsuppgifter, för att initiera eller PE 285.894 6/18 RR\411074.doc
i) Obehörig överföring av j) Obehörig tillverkning, hantering eller användning eller obehörigt innehav av särskilt anpassad utrustning eller särskilt anpassade delar av betalningsinstrument för att: - tillverka eller ändra ett betalningsinstrument eller delar därav. - utföra de bedrägliga beteenden som avses i f-i. De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. i) Obehörig överföring av j) Obehörig tillverkning, hantering eller användning eller obehörigt innehav av särskilt anpassad utrustning eller särskilt anpassade delar av betalningsinstrument för att: - tillverka eller ändra ett betalningsinstrument eller delar därav. - utföra de bedrägliga beteenden som avses i f-i. De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. Motivering: Eftersom man i det nya förslaget till rambeslut har lagt till ordet "uppsåtligt" i det inledande stycket är orden "medveten/metvetet" överflödiga i de efterföljande leden. (Ändringsförslag 4) Artikel 2 andra stycket De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom försöksperson, medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. Motivering: Även om gärningsmannen inte lyckas slutföra brottet, till exempel till följd av att den rättsskipande makten ingrep, skall förhållningssättet betraktas som straffbart. Därför måste också försökspersoner införas i artikel 2 som personer som måste bestraffas. (Ändringsförslag 5) Artikel 3.1 1. Varje medlemsstat skall kriminalisera de olika typerna av beteende som anges i artikel 2. 1. Varje medlemsstat skall kriminalisera de olika typerna av beteende som anges i artikel 2. Varje medlemsstat kan fastställa att brott som sker i den nära RR\411074.doc 7/18 PE 285.894
Motivering: familjekretsen endast skall behandlas om målsägande väcker åtal. Om till exempel sonen använder pappans kreditkort skall pappan bestämma om fallet verkligen skall få rättsliga följder. (Ändringsförslag 6) Artikel 3.4 4. De brott som avses i punkt 1 skall anses vara allvarliga brott när det gäller tillämpningen av den gemensamma åtgärden 98/699/RIF. Utgår Motivering: Samtliga straffrättsliga bestämmelser om penningtvätt borde sammanställas i ett enda rättsinstrument på ett samordnat och översiktligt sätt. (Ändringsförslag 7) Artikel 4.1 a a) brottet helt eller delvis begås inom dess territorium, a) brottet helt eller delvis begås inom dess territorium eller följderna helt eller delvis uppstår inom dess territorium, Motivering: Om en medborgare från tredje land använder sig av exempelvis en fransmans kreditkort för att köpa varor utanför unionen, så borde detta brott kunna bestraffas i Frankrike. (Ändringsförslag 8) Artikel 5.2 2. När det gäller behandling av personuppgifter skall punkt 1 genomföras så att en sådan skyddsnivå säkerställs som motsvarar det skydd som följer av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG 11. Uppgifterna får inte användas för andra syften än de för vilka de förmedlats. Berör inte den svenska texten. PE 285.894 8/18 RR\411074.doc
11 EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (Ändringsförslag 9) Artikel 6 Artikel 6 Samarbete mellan medlemsstaterna 1. Medlemsstaterna skall i enlighet med tillämpliga konventioner, multilaterala eller bilaterala avtal eller arrangemang i så hög grad som möjligt bistå varandra när det gäller förfaranden som rör brott enligt detta rambeslut. 2. Om flera medlemsstater är behöriga i fråga om brott enligt detta rambeslut skall dessa stater samråda med varandra i syfte att samordna sina insatser för en effektiv lagföring. Utgår Motivering: Bestämmelser om samarbete mellan medlemsstater i straffrättsliga frågor skall framöver endast fastställas i konventionen om inbördes rättshjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater. RR\411074.doc 9/18 PE 285.894
FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438 C5-0066/2000 1999/0190(CNS)) (Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution - med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(1999) 438) 1, - efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 39.1 i EU-fördraget (C5-0066/2000), - med beaktande av artikel 34.2b i EU-fördraget, - med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen, - med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5-0107/2000), 1. Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet, 2. uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, 3. uppmanar rådet att underrätta parlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt, 4. uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag, 5. uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. 1 EGT C 376, 28.12.1999, s. 20-23. PE 285.894 10/18 RR\411074.doc
MOTIVERING 1. Problemet Redan i sitt yttrande av den 15 maj 1998 om utkast till gemensam åtgärd för bättre utbyte av information om kontokortsbrottslighet 1 påpekade Europaparlamentet att det föreligger ett mycket stort behov av sådana åtgärder. Över hela världen omsätter betalkorten årligen motsvarande ca 2 000 miljarder dollar. Förlusterna som förorsakas av olika former av kortbedrägerier uppgår till mellan 0,1 och 0,2 procent av omsättningen, vilket innebär att det årligen styrs undan ca 3 miljarder dollar från det normala ekonomiska kretsloppet och över till brottslig verksamhet. Ca 25 procent av förlusterna drabbar kortinnehavare inom Europeiska unionen. Till största delen är kreditkortsbrottsligheten organiserad. Även bedrägerierna med eurocheckar förorsakar avsevärda förluster (1995 41 miljoner ecu). När det gäller andra kontantlösa betalningsmedel så drabbas dessa ännu inte av brottsligt förfarande i någon oroväckande omfattning i Europa, men man kan förutse att brottsligheten även här kommer att öka i takt med att förbetalda kort och elektroniska bankaffärer blir vanligare. I samtliga medlemsstater bygger strafflagstiftningen när det gäller betalningsinstrument på begreppen förfalskning och efterlikning. Emellertid har begreppen i de enskilda medlemsstaterna inte alltid samma innebörd. Visserligen utgör förfalskning av sedlar och mynt i alla EU:s medlemsstater ett brott enligt strafflagen, men rättssituationen för vanliga pappersbetalningsmedel (t.ex. checkar) är långt mer olikartad i de enskilda staterna. Det förekommer markanta skillnader mellan hur betalkortsförfalskningar behandlas straffrättsligt. Därtill kommer att det i vissa länder krävs att betalningsmedlet har använts uppsåtligt och medvetet det räcker alltså inte med blotta innehavet eller stölden av ett förfalskat betalningsmedel för att handlingen skall anses vara straffbar. I de flesta medlemsstater saknas det särskilda påföljdsbestämmelser för betalkortskriminalitet. När påföljden bestäms måste man därför stödja sig på de lagrum som behandlar klassiska förfalskningar av dokument, och som inte fullt ut är anpassade till nyare teknisk utveckling. Medlemsstaternas olika rättsordningar leder till avsevärda problem när man över statsgränserna försöker efterforska och lagföra bedrägerier som drabbar kontantlösa betalningsformer. 2. Handlingsplan på europeisk nivå I rekommendation nr 18 punkt d i den handlingsplan för bekämpande av den organiserade brottsligheten 2 som Europeiska rådet antog i Amsterdam den 17 juni 1997 uppmanas rådet, medlemsstaterna och kommissionen att före 1998 års utgång behandla problemet med bedrägerier och förfalskningsbrott i samband med alla betalningsinstrument, inbegripet elektroniska betalningsinstrument. I sin skrivelse av den 23 juli 1998 förelade rådets ordförandeskap Europaparlamentet ett meddelande från kommissionen, som bl.a. innehöll ett förslag till en åtgärdsram för att 1 EGT C 167, 1.6.1998, s. 304. 2 EGT C 251, 15.8.1997, s. 1. RR\411074.doc 11/18 PE 285.894 Extern översättning
bekämpa bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter 1. Parlamentet yttrade sig positivt till förslaget 2. I och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft den 1 maj 1999 kunde emellertid inte rådet anta förslaget, eftersom instrumenten gemensamma åtgärder inte längre står till buds som rättsliga instrument. Utan tvekan är bekämpandet av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter en viktig angelägenhet för unionen. Sådana betalningsmedel accepteras allmänt vid affärstransaktioner där parterna befinner sig på var sitt håll, och spelar därför en viktig roll för affärer över nationsgränserna, antingen det rör sig om traditionella affärstransaktioner eller affärer som sköts elektroniskt. Den växande betydelsen för detta betalningssätt inom affärslivet har inte heller undgått den organiserade brottsligheten. Talrika specialister som verkar inom organiserade förbrytargäng har visat sig medverka i stora bedrägerihärvor. Dessa komplicerade brott med internationella förgreningar kräver ett koordinerat bemötande på europeisk nivå. 3. Förslag till rådets rambeslut om åtgärder för att bekämpa bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter A) Om innehållet Följande utkast till rambeslut ersätter i allt väsentligt det ovan nämnda utkastet till gemensamma åtgärder. Avsikten med rambeslutet är att bedrägerier och förfalskningar med kontantlösa betalningsmedel skall betraktas som straffbara handlingar och bemötas med verkningsfulla sanktioner i alla medlemsstater. Eftersom medlemsstaternas straffrättsbegrepp skiljer sig så mycket åt och betalningsinstrumenten befinner sig i snabb och ständig utveckling föreslår kommissionen inte att man ger sig i kast med den svåra uppgiften att formulera konkreta brottsbeskrivningar som motsvarar respektive länders straffrättssystem, utan att man inriktar sig på de brottsliga beteenden man vill bekämpa. För detta ändamål har man upprättat en lista på sådana beteenden och de mål brottslingarna eftersträvat. Denna lista beskriver systematiskt alla tänkbara former för bedrägeri med kontantlösa betalningsmedel, oberoende av vilka konkreta uttryck de tar sig. B) Motivering för ändringsförslagen Låt det först vara sagt att den strukturella betydelsen av detta förslag går långt utöver det aktuella föremålet för yttrandet. Det innehåller nämligen om man jämför med de hittills överenskomna åtgärderna och överenskommelserna på det straffrättsliga området, vilka innehåller ett antal mycket detaljerade och noggrant formulerade brottsbeskrivningar (se t.ex. konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen 3 ) ett nytt sätt att åstadkomma ett närmande mellan medlemsstaternas rättssystem. Man eftersträvar inte längre en enhetlig formulering av brottsbeskrivningarna i samtliga medlemsstater, utan endast en noggrann beskrivning av de faktiska förhållandena, i samtliga medlemsstater. Detta tillvägagångssätt som hämtats ur området för inrättande av riktlinjer (och som även torde kunna tjäna som modell för kommande rambeslut) förtjänar speciell uppmärksamhet. 1 KOM(1998) 395 C4-0455/1998. 2 EGT C 379, 7.12.1998, s. 37. 3 EGT C 316, 27.11.1995, s. 1. PE 285.894 12/18 RR\411074.doc Extern översättning
Visserligen innebär det att man ger upp strävandet efter det (numera rätt så orealistiska) målet om en europeisk straffrättskatalog, men å andra sidan kommer man förmodligen att uppnå ett stegvist närmande mellan straffrättssystemen på europeisk nivå avsevärt mycket snabbare än på det mödosamma traditionella sättet. Den här metoden är emellertid att föredra framför rådets traditionella tillvägagångssätt, där man formulerade typiska brottsbeskrivningar, också därför att man med största sannolikhet uppnår en högre kompatibilitet med medlemsstaternas inbördes olika rättstraditioner. Formuleringarna i förslaget är genomgående sakliga och väl genomtänkta. När det gäller ändringsförslagen måste det emellertid påpekas, att det finns avsevärda skillnader mellan den engelska originalversionen och den tyska översättningen, skillnader som emellanåt påverkar själva innehållet. Så talas det t.ex. i artikel 2 punkt c och k i den engelska versionen om handling, medan man på tyska i ett fall talar om Handel och senare om Weitergabe. Artikel 2 punkt d och e anger falsified, medan den tyska versionen talar om gefälscht (= kopierat, efterhärmat) och inte om verfälscht (= förändrat). Och artikel 5 talar i originalversionen om shall be implemented, medan den tyska versionen erbjuder soll umgesetzt werden. De här skillnaderna, som uppenbarligen beror på bristfälliga översättningar, har i det följande inte tagits upp inom ramen för ändringsförslag. Undertecknad anser att följande ändringar bör göras: Definitionen av ett betalningsinstrument (utan kontanter) är inte alldeles lyckad, eftersom det inte är avgörande, att endast den rättmätige ägaren kan förfoga över pengar eller andra värden med hjälp av instrumentet. Betalningsinstrumentet gör det nämligen möjligt också för en orättmätig innehavare att förfoga över pengar eller andra värden. Om man vid definitionen av ett betalningsinstrument skulle kräva att instrumentet innehades rättmätigt så skulle t.ex. ett stulet betalningsinstrument, som en ickeberättigad använde för att ta ut pengar, inte längre vara ett betalningsinstrument utan det skulle hamna utanför det här rambeslutets regelverk. Och det skulle motverka syftet med förordningen. När det gäller definitionen av betalningsinstrument utan kontanter är det därför inte av avgörande betydelse om det endast gör det möjligt för den rättmätige eller även för en eventuell orättmätig innehavare av instrumentet att genomföra transaktioner, utan det väsentliga är att grundidén bakom tillkomsten av instrumentet är att det skall göra det möjligt för den rättmätige innehavaren att förfoga över sina tillgångar (ändringsförslag 1). I artikel 2 (sista meningen) i förslaget kriminaliseras medhjälp och anstiftan till de handlingar som räknas upp i punkterna a till j. Däremot tas det inte ställning till huruvida även försök till sådana handlingar bör vara straffbara. Emellertid bör den som begår sådana handlingar kunna straffas, även om gärningsmannen inte lyckats fullfölja sina syften, t.ex. därför att han hindrats av ordningsmakten. Sålunda bör också försök till sådana handlingar som räknas upp i artikel 2 omfattas av brottsbeskrivningen och tas upp i den sista meningen i artikel 2 (ändringsförslag 4). Förslaget syftar till att bekämpa bedrägeri och förfalskning som bedrivs i stor stil eller i organiserad form. Emellertid inskränker sig inte förslaget till att gälla sådana handlingar. Eftersom strafflagen i de flesta av medlemsstaterna när det gäller förmögenhetsbrott gör en åtskillnad om dessa begåtts inom familjekretsen så borde även denna form av förmögenhetsbrott stipulera undantag för felaktigheter som begåtts inom RR\411074.doc 13/18 PE 285.894 Extern översättning
familjen. Det skulle vara tillfyllest, om man för brott begångna inom familjekretsen lät den skadelidande avgöra om fallet skulle behandlas av domstol. För att ge ett exempel, skulle man kunna låta familjefadern bestämma, om sonen, som utan hans samtycke har förfogat över hans pengar, skall åklagas eller om han föredrar att lösa konflikten privat, utan medverkan av statliga myndigheter (ändringsförslag 5). De olika beteenden som omnämns i förslaget ses som förberedelse till tvättning av pengar. Det är i grunden ett rättspolitiskt korrekt synsätt. Anledningen till att den här bestämmelsen ändå bör strykas ur förslaget är enbart att det inte gynnar översiktligheten om man tar in sådana speciella synpunkter. Det vore lämpligare om man definierade förberedelse till penningtvätt i ett eget rättsinstrument, klart och entydigt (ändringsförslag 6). I fall de frågor som rör den straffrättsliga behandlingen av penningtvätt lyfts ut ur förslaget blir den definition som återfinns i artikel 1.1 e överflödig (ändringsförslag 2). Territorialitetsprincipen tar inte enbart hänsyn till var de aktuella handlingarna begåtts, utan beaktar också var det positiva resultatet av handlingarna uppenbarar sig. Man bör alltså inte bara se på var någon orättmätigt gett en betalningsorder, utan även på var utbetalningen hamnar, alltså på var en förmögenhetstillväxtäger rum. Annars skulle inte t.ex. franska myndigheter (eller myndigheterna i andra medlemsstater) kunna ingripa, om en medborgare i tredje land, t.ex. i Ryssland, begår olagliga handlingar som bara får konsekvenser i Frankrike, eftersom handlingarna inte ägde rum i Frankrike och gärningsmannen inte är fransk medborgare. En sådan andra komponent borde tillfogas gärningsbeskrivningen (ändringsförslag 7). När det gäller behandlingen av persondata måste man försäkra sig om att dessa endast används för de ändamål, för vilka de är avsedda. Artikel 5.2 i förslaget riktar emellertid (åtminstone i den tyska texten) endast en rekommendation till medlemsstaterna ( sollte, de borde). Om det endast rör sig om en felaktig översättning (att den engelska versionen framhäver det restriktiva användandet med hjälp av ordet shall, måste, tyder på det), så skulle undertecknad med detta ändringsförslag en gång för alla vilja fästa uppmärksamheten på detta ständigt återvändande översättningsproblem (ändringsförslag 8). Vad som sagts i samband med ändringsförslag 6, att man generellt bör avvisa en regleringsteknik som är punktuell och därmed oöversiktlig för den som skall tillämpa bestämmelserna, äger giltighet även här. Samarbetet mellan medlemsstaterna i brottsmålsfall skall regleras av överenskommelse mellan medlemsstaterna i Europeiska unionen om rättsligt bistånd vid brottsmål (ändringsförslag 9). PE 285.894 14/18 RR\411074.doc Extern översättning
4 april 2000 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR EKONOMI OCH VALUTAFRÅGOR till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om förslaget till rådets rambeslut om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438 C5-0066/2000 1999/0190(CNS)) Föredragande: Carles-Alfred Gasòliba i Böhm ÄRENDETS GÅNG Vid utskottssammanträdet den 25 oktober 1999 utsåg utskottet för ekonomi och valutafrågor Carles-Alfred Gasòliba i Böhm till föredragande. Vid utskottssammanträdena den 6 december 1999, 22 mars och 4 april 2000 behandlade utskottet förslaget till yttrande. Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet enhälligt nedanstående ändringsförslag. Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Christa Randzio-Plath (ordförande), William Abitbol (vice ordförande), Carles-Alfred Gasòliba i Böhm (föredragande), Hans Blokland, Harald Ettl (suppleant för Richard A. Balfe), Jonathan Evans, Robert Goebbels, Christopher Huhne, Othmar Karas, Giorgos Katiforis, Piia-Noora Kauppi, Werner Langen (suppleant för Karl von Wogau), Astrid Lulling, Jules Maaten (suppleant för Karin Riis- Jørgensen), Thomas Mann (suppleant för Christoph Werner Konrad), Karla M.H. Peijs (suppleant för José Manuel García-Margallo y Marfil), Fernando Pérez Royo, José Javier Pomés Ruiz, John Purvis (suppleant för Amalia Sartori), Alexander Radwan, Peter William Skinner, Charles Tannock, Marianne L.P. Thyssen, Helena Torres Marques och Theresa Villiers. RR\411074.doc 15/18 PE 285.894
BAKGRUND I juli 1998 antog kommissionen ett meddelande med titeln En ram för åtgärder för att bekämpa bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1998) 395). Meddelandet översändes därefter till Europaparlamentet och rådet. I bilaga 1 till detta meddelande fanns ett utkast till gemensam åtgärd för att bekämpa bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter, dvs. en typ av rättsakt som anges i Maastrichtfördraget. Den 17 november 1998 antog Europaparlamentet på grundval av Gerhard Schmids betänkande (A4-0396/1998) en resolution om utkastet till gemensam åtgärd, i vilken man föreslog flera ändringar av den gemensamma åtgärden i fråga. I och med att Amsterdamfördraget trädde i kraft står instrumenten gemensamma åtgärder inte längre till buds som rättsliga instrument. I stället har rambeslut införts som nya lämpliga instrument till rådets förfogande. I artikel 34.2 b i EU-fördraget anges att rådet genom enhälligt beslut på initiativ av en medlemsstat eller kommissionen får "fatta rambeslut om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar". Rambeslut är bindande för medlemsstaterna när det gäller de resultat som skall uppnås men medlemsstaterna bestämmer själva lämpliga former och metoder. I artikel 39 i EU-fördraget anges att rådet skall höra Europaparlamentet innan det beslutar om en sådan åtgärd. För att ersätta förslaget till gemensam åtgärd i bilaga 1 i KOM(1998) 395 och för att avspegla den lagstiftningsmässiga utvecklingen på rådsnivå antog kommissionen i september 1999 det nuvarande förslaget till rådets rambeslut om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter (KOM(1999) 438). Syftet med den föreslagna rättsakten är att se till att bedrägeri som rör alla former av betalningsmedel utöver kontanter skall anses vara en straffbar handling som kan bestraffas med effektiva påföljder i alla EU-medlemsstater. I rambeslutet undviks avsiktligt strikt definierade kriterier enligt befintlig straffrätt, eftersom dessa inte täcker samma saker i alla länder. Man har i stället valt att beskriva de olika beteenden som bör vara brottsliga i hela EU. Detta är ett grepp som jag som föredragande stöder. I kommissionens nya förslag ingår ett par av de ändringar som föreslogs i Gerhard Schmids betänkande (A4-0396/1998), men de flesta av Europaparlamentets ändringsförslag har inte beaktats. Jag anser emellertid att det är viktigt att det nya rambeslutet antas så snabbt som möjligt för att de föreslagna åtgärderna skall kunna genomföras före den 31 december 2000. De viktigaste ändringsförslagen som parlamentet lade fram 1998 läggs dessutom fram på nytt av Gerhard Schmid i hans nya förslag till betänkande om förslaget i fråga. Därför lägger jag bara fram ett ändringsförslag, som syftar till att göra ordalydelsen i artikel 2 i rambeslutet mer konsekvent. PE 285.894 16/18 RR\411074.doc
ÄNDRINGSFÖRSLAG Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande: Kommissionens förslag 1 Parlamentets ändringsförslag (Ändringsförslag 1) Artikel 2 Beskrivning av beteenden Åtgärderna i artiklarna 3-6 gäller följande typer av uppsåtligt beteende: a) Förskingring av ett b) Förfalskning eller efterbildning av ett c) Medveten hantering av ett betalningsinstrument utan innehavarens tillstånd. d) Medvetet innehav av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat e) Medveten användning av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat betalningsinstrument eller medvetet accepterande av en betalning som görs under sådana omständigheter. f) Medveten obehörig användning av g) Medveten användning av falska h) Manipulering av relevanta uppgifter som inbegriper kontoinformation, eller andra identifieringsuppgifter, för att initiera eller i) Obehörig överföring av j) Obehörig tillverkning, hantering eller användning eller obehörigt innehav av särskilt anpassad utrustning eller särskilt anpassade delar av betalningsinstrument Beskrivning av beteenden Åtgärderna i artiklarna 3-6 gäller följande typer av uppsåtligt beteende: a) Förskingring av ett b) Förfalskning eller efterbildning av ett c) Hantering av ett betalningsinstrument utan innehavarens tillstånd. d) Innehav av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat e) Användning av ett förskingrat, förfalskat eller efterbildat betalningsinstrument eller accepterande av en betalning som görs under sådana omständigheter. f) Obehörig användning av g) Användning av falska h) Manipulering av relevanta uppgifter som inbegriper kontoinformation, eller andra identifieringsuppgifter, för att initiera eller i) Obehörig överföring av j) Obehörig tillverkning, hantering eller användning eller obehörigt innehav av särskilt anpassad utrustning eller särskilt anpassade delar av betalningsinstrument 1 EGT C 376 E, 28.12.1999, s. 20-23. RR\411074.doc 17/18 PE 285.894
för att: - tillverka eller ändra ett betalningsinstrument eller delar därav. - utföra de bedrägliga beteenden som avses i f-i. De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. för att: - tillverka eller ändra ett betalningsinstrument eller delar därav. - utföra de bedrägliga beteenden som avses i f-i. De åtgärder som avses i första stycket skall också ha avseende på delaktighet såsom medhjälpare eller anstiftare eller medvetet utverkande av ett värde eller ekonomisk vinning från varje sådant beteende. Motivering: Eftersom det nya förslaget till rambeslut har lagt till ordet "uppsåtligt" i det inledande stycket är orden "medveten/metvetet" överflödiga i de efterföljande leden. PE 285.894 18/18 RR\411074.doc