SLU Åke Lindelöw Sören Wulff 2010-11-19 Rapport Normaltillstånd av barkborrepopulationen Kan man beskriva ett normaltillstånd för granbarkborre? Normaltillståndet kan beskrivas som en nivå (population, trädmortalitet) vid vilken vare sig förebyggande eller direkta åtgärder behöver tillgripas. Nivån bör på sikt fastställas i relation till skogsvårdslagens krav. Metodik I detta projekt kan data från Riksskogstaxeringen (RT) och granbarkborre-övervakningen användas. Uppgifter om vindfällda träd, fällfångster och dödade kantträd kan jämföras med uppgifter den totala mängden, av granbarkborre, dödad skog. Bakgrund Behovet av att uppskatta mängden granbarkborrar och sammanhängande risk för att växande granar dödas blir alltmer angeläget. En ny skogspolitik (1994) med syfte att öka mängden död ved i skogslandskapet innebär att vindfällda granar lämnas i större omfattning, både i skyddade områden och i brukad skog. Vindfällda granar producerar huvuddelen av granbarkborrarna som finns i landskapet. Periodvis tillkommer granbarkborrar som produceras i stående träd som dödats. I detta projekt beskrivs hur granbarkborre-populationen i termer av fångster i feromonfällor varierat mellan år 1995-2010. Fångstnivåerna jämförs med antalet döda träd i beståndskanter och volymer som uppmätts genom Riksskogstaxeringen. Metodik Övervakning av granbarkborre med feromonfällor har pågått sedan 1995 i fyra områden (för beskrivning av metodik se fällinstruktion 2010) och har sedan 2005 utvidgats till 34 områden. Sedan 2006 ingår Siljansfors och Vindelns försöksparker samt 2008 Asa och Tönnersjöheden. I den här analysen behandlas huvudsakligen långtidsserien 1995-2010 från Ljungby, Tingsryd, Arvika och Vansbro. Antalet dödade träd i beståndskanter (för beskrivning av metodik se kantträdsinstruktion 2010) i de fyra områdena har årligen genomförts sedan 1996. Från Rikskogstaxeringen har 3-års medeltal över volymen granar (>15 cm) per ha som fällts av vind respektive dödats på rot av övrigt beräknats för region 4 och 5. Årligt antal klavade träd som dödats av insekter (>15 cm, region 4+5) RESULTAT Fällfångster
1995-2010 har fångsterna av granbarkborre har varierat från något eller några 1000 baggar till 40 000 50000 baggar (Figur 1). Under 2002-2005 har fångsterna i Tingsryd och Ljungby varit lägre än 10000 fångade baggar/hygge (tre fällor). Övriga år har fångsterna varit mycket högre och ungefär lika höga under senare delen av 1990-talet respektive 2000-talet. Fångsterna visar ett liknande mönster utanför stormområdet (Figur 1 och 2). I den utvidgade fällövervakningen från och med 2005 har fångstnivåerna varit genomgående höga under 2006-2010. Figur 1. Figur 2.
Kantträd Antalet döda träd i beståndskanter har varierat mellan 0 och upp till 39,8 per km. I Tingsryd och Ljungby har färre än 10 döda träd per km registrerats 1999-2005. 1996-1998 och 2006-2007 i Tingsryd samt 2006-2010 i Ljungby har fler än 10 träd per km registrerats. Antalet döda träd har varit ungefär lika stort under bägge perioderna (Figur 3). Figur 3. I den utvidgade övervakningen från och med 2005 registrerades döda kantträd 2006 och senare. Andelen områden med <5 döda träd per km var 2006 drygt 20 % och som högst 2009 med knappt 70 % (Figur 4).
Figur 4. Riksskogstaxeringen Mängden död ved har ökat efter 1994 (Skogssdata 2010). Omfattande stormfällningar under perioden har inträffat 1995 (5 milj m3), 1999 ( ), 2005 (75 milj m3) samt 2007 (12 milj m3). Sett över en längre tidsperiod, 1901-2000, har det skett en ökning av stormskadorna (Nilsson et al 2004) och denna trend torde ha stått sig med hänsyn till de sista 10 årens stormfällningar som omfattar totalt ca 100 miljoner m3sk. 2010 registrerades endast 50 000 m3sk vindfällda granar i region 4+5. 22 % av de vindfällda träden var koloniserade av granbarkborre. Av figur 5 och 6 framgår volymen vindfällda granar >15 cm per hektar i region 4 och 5. Volym granar (>15 cm) som dör på rot visar ingen ökning över hela tidsperioden.
Figur 5. Figur 6. I figur 7 visas hur antalet döda kantträd (övervakningen: medeltal Tingsryd och Ljungby) och antalet av insekter dödade träd (region 4+5) enligt Riksskogstaxeringen varierar över tiden. Figur 7. Diskussion Fällfångster. Orsaker till höga och låga nivåer. Många svärmningsdagar 1995, 1997, 2002 och 2006. Stormfällningar 1995, 2005 och 2007. Ståndskogsangrepp 1997-1998 och 2006. 2002 varmt men inga borrar. 10 000-15 000 fångade granbarkborrar brukar anges som ett mått på risken för ståndskogsangrepp (se tex. Weslien et al. 1989). Oftast dödas färre än 10 träd/km
beståndskant när färre än 15 000 baggar fångas. I en omfattande analys (Lindelöw rapport 2008) dödades träd även vid lägre populationsnivåer än 10 000 baggar. Även om populationen mätt med fällor och antalet dödade träd följs åt i grova dag är sambandet mellan täthet av baggar och mängden dödade träd otydligt. Mycket låga populationer innebär självklart att få träd dödas av insekterna. En hög populationsnivå innebär däremot inte med nödvändighet att träd dödas i motsvarande grad. Varierande motståndskraft hos träden under olika tidsperioder innebär att fler träd dödas vid samma täthet av granbarkborrar om motståndskraften är låg. Även när det finns många vindfällda granar (med liten motståndskraft) koloniseras dessa hellre än stående träd och därmed leder en hög population inte nödvändigtvis till mycket skador. Synkroni Ett påtagligt mönster över tiden är att fällfångster och antal dödade träd följs åt över stora geografiska områden. Analyser (Ökland) pekar på väderlek som en viktig drivande faktor. Även om volymen/antalet döda träd på rot förändras över tiden och kortare eller längre tider kan uppvisa en ökning/minskning (se tex. Samuelsson & Örlander 2001) stödjer inte data från RT detta. Slutsats Att i nuläget fastställa en normalnivå med granbarkborre försvåras av ett kontinuerligt förändrat skogstillstånd och ett förändrat klimat. Mängden död ved i brukade skogar har ökat sedan 1994. Om hantering av obarkat virke har ändrats och volymen tillgänglig för granbarkborrens förökning ändrats är osäkert, men en gissning är att denna volym minskat under perioden. Ett varmare klimat med förekomst av en andra generation granbarkborrar (2006) försvårar också möjligheten att fastställa en specifik risknivå. 1990-talets värme och stormfällningar 2005 och 2007 med åtföljande granbarkborreutbrott har varit exceptionella. Skogsvårdslagen tillåter normalt att upptill 5 m3sk/ha skadad gran lämnas. Endast i undantagsfall överskrids denna volym över stora arealer. I regel ligger mycket lägre volymer kvar. En bättre beskrivning av hur stora volymer och var vindfällda granar lämnas, hur stor andel som utnyttjas av granbarkborre kan göras i begränsade områden för att bättre förstå sambandet mellan kvarlämnade vindfällda granar och mängden granbarkborrar. Nödvändigt för att relatera lagens 5 m3 till risken för skador förorsakade av granbarkborre. Att förändringar i populationsnivåer och skadenivåer följs åt i stora geografiska områden (synkroni) kan innebära att ett fåtal mätpunkter skulle kunna spegla situationen i ett helt landskap. Eftersom väderleken kan resultera i en snabb ökning av skadorna om det finns mycket granbarkborrar är det viktigt att övervaka tillståndet. Flygaktivitet och skadenivån är mätbara, men direkta metoder att mäta de växande trädens motståndskraft finns ännu inte. Att beta träd med feromon och läsa av hur de lyckas med kolonisering i det betade trädet och kringstående träd har studerats (Weslien at al 1989). Metoden känner av både mängden granbarkborrar och trädens vitalitet. Metoden fanns med under de två inledande övervakningsåren 1995-1996, men övergavs då skogsägare var tveksamma till att upplåta träd för betning. Situationen i Medelpad hade möjligen varit annorlunda idag om där funnits ett övervakningsprogram och därmed bättre kunskap om granbarkborrens utveckling. Nu
överraskades skogsbruket av hur läget är i år utan kunskap om hur granbarkborrepopulationen och skadorna utvecklats under de senaste åren.