Sammanställning av synpunkter på strandskydd på Östergarnslandet, remiss

Datum 2014-04-14 Dnr 511-2679-12 1(7) Gabriel Bernhardsson Naturvårdsenheten Tel: 010-223 92 06 gabriel.bernhardsson@lansstyrelsen.se Sammanställning av synpunkter på strandskydd på Östergarnslandet, remiss 2012-11-19 Länsstyrelsen tog från den 19 november fram till den 28 februari emot synpunkter på det befintliga strandskyddet på Östergarnslandet från boende i området och andra intresserade. Synpunkterna finns sammanställda sockenvis nedan, samt hur Länsstyrelsen har vägt i dem i det nuvarande förslaget. Anga Anga Sockenförening, Allan Bendelin, Stig, Björk, Göran Bylund, Göran Darvelid, Catharina Hellström Engström, Krister Jacobsson, Annethe och Patrik Lind, Jan Muthas, Ambjörn Stjernholm och Pierre Yttergren skickade in ett yttrande angående det befintliga strandskyddet till Länsstyrelsen den 8 januari 2013. Efter ett möte den 25 november 2012 skrev ett gemensamt yttrande om strandskyddsöversynen. I yttrande åberopar samtliga markägare längsmed Angastranden att strandskyddslinje på 100 meter skulle införas. Som grund för detta hänvisar de i yttrandet sammanfattningsvis till: 1. Att tomter har bebyggts för permanent- och fritidsboende i området. Vägar och stigar finns som säkerställer allmänhetens tillgång till stranden. Området är levande tack vare de öppna strandmarkerna, som hålls öppna av markägarna med betesdjur och slåtter. 2. Ökad exploatering ökar tillgängligheten eftersom marker och vägar hålls öppna. Den extra inkomsten som exploateringen medför gör att markägarna motiveras att bibehålla värdena i området. 3. 40-45 hus/stugor finns i området. Ytterligare maximalt 20-25 skulle kunna byggas utan problem för det rörliga friluftslivet. 4. Det socioekonomiska värdet är beroende av möjligheterna till utveckling i området. Lanskapet är beroende av fortsatt aktivitet på bygdens villkor i dialog med myndigheter utan förbudslagstiftning. Länsstyrelsen uppfattar att Anga Sockenförening m.fl. anser att strandskyddet inte behövs för att säkerställa allmänhetens tillträde till strandområdet, utan istället hindrar utveckling av strandområdet som skulle bidra till upprätthållande av värdena för friluftslivet och naturvården. Länsstyrelsen uppfattar att Anga sockenförening m.fl. anser att detta gäller för hela Angas havskust, inklusive de delar av kusten som i dagsläget är helt oexploaterade. Större oexploaterade kuststräckor är idag ovanliga och har generellt mycket höga värden för friluftslivet och natur- POSTADRESS 621 85 VISBY BESÖKSADRESS Visborgsallén 4 TELEFON 010-223 90 00 E-POST gotland@lansstyrelsen.se WEBBPLATS www.lansstyrelsen.se/gotland

2 vården. Enligt Länsstyrelsens erfarenhet medför dessvärre exploatering av orörda naturområden att områdenas rörliga friluftsliv och naturvärden tar skada. För att undvika detta finns ett flertal lagstiftningar som hindrar exploatering av tidigare orörda områden, varav strandskyddet enbart är ett, om än mycket starkt. Länsstyrelsen anser därför att de stora oexploaterade områdena längsmed Angakusten med högt värde för det rörliga friluftslivet samt med höga till mycket höga naturvärden ska undantas från ny bebyggelse. Ny bebyggelse inom dessa områden skulle också strida mot riksintressen, Regionens översiktsplan, riktlinjerna för hushållning av mark och vatten, miljömålen m.m. Den bebyggelse som finns i strandområdet är lokaliserat i närheten av Baju fiskeläge. Länsstyrelsen anser att området är intressant för närmare studier och har därför tagit upp området som ett diskussionsområde för närmare analys. Inom strandskyddet finns mellan 10 och 15 bebyggda fastigheter, beroende på hur man räknar, alternativt ett drygt 30-tal byggnader inklusive ekonomibyggnader, garage och strandbodar. Länsstyrelsen tar gärna emot förslag på var ny bebyggelse kan lokaliseras, utan att det krockar med exempelvis sumpskog eller naturbetesmarker. Företrädelsevis bör detta redovisas på en karta, vilket kan tillhandahållas av Länsstyrelsen. Länsstyrelsen föreslår nu att strandskyddet minskas till att dras längsmed vägen vid Angabjärs, samt att strandskyddet i övrigt tas bort från befintliga tomter. Generellt uppfattar Länsstyrelsen dock att områden i strandnära läge med höga värden för friluftslivet och naturvården bör omfattas av strandskydd. Att exploatering krävs för att hålla områdena öppna stämmer illa överens med erfarenheter från andra delar av Gotland och Sverige, där även områden med hög exploateringsgrad utanför strandskydd växer igen utanför de privata tomterna. I kontrast med detta finns områden med obefintlig exploatering, där kuststräckan är välhävdad och helt tillgänglig för allmänheten. Detta tyder enligt Länsstyrelsen uppfattning snarare på att hävden av marken baseras på djurhållning och andra areella näringar, än på att utökad fritidsbebyggelse tillåts. Jordbruk, skogsbruk och fiske, vilket alla bidrar till ett levande landskap med öppna strandmarker, är undantagna från strandskyddet. Länsstyrelsen uppfattar att Anga Sockenförening m.fl. efterfrågar exploatering av strandområdet för att bidra till landsbygdsutveckling och ett levande landskap. Den fasta turism, d.v.s. fritidshus, medför ett förbättrat underlag för lokal service, arbetstillfällen med mera. Att exploatera inom strandområdet innebär dock att en av grundförutsättningarna för Angas attraktivitet för turismen undergrävs. Därför finns en påtaglig risk att exploatering inom strandområdet leder till negativa konsekvenser för områdets ekonomiska utveckling. Istället kan områdes nyttjas för rörlig turism, med boende på ett sätt som inte förstör höga natur- eller friluftsvärden. Länsstyrelsen har därför i princip inte tagit hänsyn till synpunkter från Anga Sockenförenings m.fl. men tar gärna emot preciseringar om var exploatering vore möjlig utan att det strider mot strandskyddets syften. Kräklingbo Inga yttranden har inkommit

3 Gammelgarn Ellen och Björn Håkansson skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 13 november 2012. Enligt yttrande framgår att de inte vill att andra skäl än omtanke om strandlagens syfte, ska lägga en död hand över deras socknar. I bifogade kartor framgår att de vill att strandskyddsgränsen vid Ängmansviken och Storskär väster om Katthammarsvik ska placeras så att befintliga bebyggda fastigheter ligger utanför strandskyddet. Länsstyrelsen håller med om att det utökade strandskyddet inte bör lägga en död hand över stranden, utan ska finnas där det tjänar det avsedda syftet. Länsstyrelsen har för avsikt att i möjligaste mån undanta tomtplatser som har tagits i anspråk för privat bruk i strandskyddets ytterkanter från att omfattas av strandskydd. Länsstyrelsen påpekar att en ianspråktagen tomtplats eller hemfridszon inte behöver sammanfalla med fastighetsgränser och att det är vid tomtplatsgränsen som strandskyddsgränsen bör dras. Länsstyrelsen har anpassat detta förslag på utökat strandskydd vid Ängsmansviken och Storskär så att befintliga tomter inom omfattas av strandskydd, förutom i de fall tomterna ligger inom det generella 100-meters strandskyddet. Elisabeth och Sture Ärlebäck skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 10 december 2012. Enligt deras uppfattning bör strandskyddet på fastigheten Gammelgarn Rommunds 1:13 vara 100 meter. Detta eftersom det rörliga friluftslivet i området i huvudsak begränsas till stranden och till viss del den närbelägna Gartarveån. Allemansrätten gäller i skogen för övrigt. En stor del av skogen inom området har avverkats och har därför inte längre höga skönhetsvärden. De fritidshus som har byggts i området visar att begränsad byggnation inte nämnvärt hindrar det rörliga friluftslivet i området. Eftersom bebyggelsen redan finns, är det ett skäl till att utökat strandskydd inte behövs för att hindra bebyggelse. Länsstyrelsen tar till sig synpunkterna att området runt väster om Sjaustre bör studeras närmare. Att området längre upp från stranden än 100 meter inte skulle vara av intresse för det rörliga friluftslivet, anser Länsstyrelsen inte är troligt. Stranden utgör en mycket vacker, obruten kuststräcka med mycket fin sandstrand hela vägen från Sjaustre till Ljugarn. Ovanför själva sandstranden finns en varierande gles olikåldrig strandtallskog. Just låg exploateringsgrad förenat med vacker natur medför enligt Länsstyrelsens erfarenhet att området är av mycket stort värde för både badgäster, vandrare och naturintresserade. Den strandskog som ligger mer än 100 meter från strandskyddet är en förutsättning för naturvärdena inom strandområdet. Likaså är den mycket låga exploateringsgraden utanför det generella strandskyddet en grundförutsättning för strandområdets attraktivitet. Att skogen inom vissa delar har avverkats är i sig inget skäl till att strandskyddet ska påverkas, eftersom det är förutsättningarna för naturvärden som ska bevaras. Inte heller att viss småskalig bebyggelse finns inom området är i sig ett

4 skäl till att påverka strandskyddet, eftersom ytterligare exploatering skulle påverka möjligheterna för naturvärden och friluftsliv i området negativt. Länsstyrelsen ser därför i detta skede ingen anledning till att strandskyddet skulle omfatta mindre än 300 meter. Mats och Elisabeth Tevall skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 12 november 2012. De anser att möjlighet att bebygga mark med bostäder ska gå före strandskyddet i nära anslutning till befintlig bebyggelse. Samhällen ska få växa organiskt utan att hindras av strandskyddet. Däremot är de emot att vindkraftverk uppförs på Östergarnslandet, eftersom det stör landkapsbilden. Länsstyrelsen håller med om att bostäder i nära anslutning till befintlig bebyggelse i vissa fall kan vara nödvändiga för en bygds fortlevnad. Detta är reglerat i strandskyddslagstiftningen via de så kallade områdena för Landsbygdsutveckling i strandnära lägen. Det är en öppning för en ordnad exploatering av strandskyddet där det inte skadar strandskyddets syften. Länsstyrelsen anser dock att generellt minska strandskyddet runt befintliga samhällen inte skulle vara rätt väg att gå. Just de naturområden som finns nära samhällena brukar vara särskilt viktiga dels för det rörliga friluftslivet, dels för boende i samhället och dels för besöksnäring som använder samhället som utgångspunkt. Att göra en sådan öppning skulle troligtvis också medföra att området närmast stranden exploateras först, och därmed drastiskt minska områdets attraktivitet. Därför bör ny exploatering av områden runt samhällen göras mycket restriktivt, med hjälp av så kallade LIS-områden eller kommunala detaljplaner. Vindkraftverk regleras inte genom strandskyddet, utan snarare med andra planinstrument och i samråd med berörda myndigheter. Länsstyrelsen kommer att fortsätta diskutera frågan om komplettering till befintlig bebyggelse med Region Gotland. Östergarn Ulla och Björn-Erik Lindblom skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 13 november 2012. De hänvisar till att planprogrammet för Herrvik ger bra förslag på hur samhället kan utvecklas. De anser dock att nybyggnation inte ska tillåtas öster om den nuvarande ostligaste byggnationen, eftersom det är ett populärt strövområde och har betydande naturvärden. De anser även att bebyggelse bör styras bort från strandskogen, eftersom det annars kan attrahera nybyggnation istället för byn och hamnområdet som snarare bör förtätas. De anser att 300-metergränsen är mycket bra, men att området vid Herrviks by och hamn ska minskas till 100 meter. 200 meter är bra där det finns tomtgränser. De anser att fastigheten Östergarn Bengts 1:14 bör ligga inom strandskydd och att 300- metergränsen bör ligga kvar söderut åtminstone till Östergarn Rodarve 4:2. Länsstyrelsen håller med om att planprogrammet för Herrvik ger en god grund för diskussioner och vidare planläggning av området. Länsstyrelsen diskuterar

5 hur planprogrammet ska tolkas och tillämpas med Region Gotland. Generellt finns det ingen anledning att ha utökat strandskydd inom samhällen, exempelvis Herrvik. Länsstyrelsen håller även med om att bebyggelse bör styras bort från strandskogen, till områden som redan är exploaterade. Länsstyrelsens förslag stämmer i stort sett med Ulla och Björn-Erik Lindbloms synpunkter för området. Ingela och Mats Birgersson skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 15 november 2012. De vill att fastigheten Gutenviks 1:27 ska ligga utanför strandskyddet så att de kan återuppföra den gamla ladan och drängbyggnaden på fastigheten. Länsstyrelsen har förståelse för behovet av att återuppföra den gamla ladan och drängbyggnaden på fastigheten. Byggnaderna ligger, förutom för grannfastigheterna, inom ett annars helt oexploaterat landskap. Området runt om har mycket höga värden för både naturvården och det rörliga friluftslivet, både för boende i Herrvik och för exempelvis en vandringsled i Austergangs regi. Länsstyrelsen anser därför att området generellt har mycket höga värden som strandskyddet avser att skydda. Länsstyrelsen anser dock att återuppbyggnaden av den gamla ladan och drängbyggnaden bör behandlas i ett ärende om dispens från strandskyddet. Länsstyrelsen avser därför inte att förlägga fastigheten Gustavsvik 1:27 utanför strandskyddet. Östergarn-Gammelgarns hembygdsförening och Nygarns utveckling AB skickade in yttranden till Länsstyrelsen som inkom den 20 november 2012. Yttrandena var lika förutom för östra sidan av Kuppen. Enligt yttrandena bör strandskyddet vid Ängsmansviken och Storkubben ändras så att befintliga bebyggda fastigheter hamnar utanför strandskyddet. Fastigheten Gammelgarn Rommunds 1:23 bör undantas från strandskyddet. Vid östra sidan av Katthammarsvik bör strandskyddet minskas ned till 100 meter inom detaljplanen, och därefter så nära som möjligt följa vägen österut upp på Hammaren. Därefter bör strandskyddet övergå i den nuvarande 200- och 300-metergränsen på Grogarnshuvud. Sydöst om Grogarnsbergets naturreservat minskas strandskyddsgränsen till 100 meter och fortsätter så genom Herrvik fram till Kuppen. Efter Kuppen föreslår Nygarns utveckling AB att strandskyddet minskas till 200 meter ned till fastigheten Tomase 1:8. Östergarns-Gammelgarns hembygdsförening anser att den nuvarande strandskyddsgränsen på 300 meter behålls inom området. Vid Skälvik och ned till Sysne föreslår båda parter att strandskyddet minskas till att följa vägen ca 100 meter från stranden. Från Sysne till gränsen till Ardre föreslår de att den befintliga 100- metergränsen bibehålls. De bifogar även planprogrammet för Herrvik till yttrandet. Länsstyrelsen anser att de utpekade områdena är intressanta att titta närmare på. Länsstyrelsen håller med om att bebyggda fastigheter i strandskyddets utkant,

6 exempelvis mellan Ängsmansviken och Storkubben, bör i möjligaste mån undantas från strandskydd och har gjort detta i förslaget. Inom detaljplanen vid Katthammarsvik finns inget strandskydd, vilket gör att strandskyddet där blir mindre än 100 meter. För området öster om Katthammarsvik, mellan Grogarnaberget och Herrvik, mellan Herrvik och Kuppen, samt norr om Sysne anser Länsstyrelsen att områdena är så intressanta att de behandlas i ett separat dokument. Se därför det så kallade diskussionsunderlaget för mer information om natur- och friluftsvärdena inom dessa områden. Länsstyrelsen anser att strandskyddet bör fortsätta vara utökat till 200 eller 300-meter för att skydda områdets höga värden för naturvården och friluftslivet. För området Grogarnsberget-Herrvik-Kuppen, anser Länsstyrelsen att området har mycket höga värden för naturvården och friluftslivet och ska därför vara utökat till 200 till 300-meter utanför Herrviks. Däremot anser Länsstyrelsen att ett utpekande av LIS-områden skulle kunna vara möjliga för att tillåta kompletterande bebyggelse vid Herrvik. Länsstyrelsen anser att utnyttjande av LIS-områden styr kompletterande bebyggelse på ett bättre sätt än ett generellt minskat strandskydd. Vad gäller området från Kuppen ned till fastigheten Tomase 1:8, anser Länsstyrelsen att området i dagsläget är i princip oexploaterat samt har höga värden för naturvården och frilufslivet. Exploatering borde enligt Länsstyrelsen uppfattning generellt koncentreras till befintlig bebyggelse istället för att lokaliseras till tidigare oexploaterade områden. Länsstyrelsen har därför anpassat förslaget efter en del av Östergarn-Gammelgarns hembygdsförenings och Nygarns utveckling ABs synpunkter, medan andra synpunkter inte har fått genomslag. Samfällighetsföreningen Skags 1:3 har skickat in två yttranden till Länsstyrelsen som inkom den 30 september och 13 november 2012. De anser att strandskyddsgränsen bör utökas så att hela fastigheten Östergarn Skags 1:2 omfattas av strandskydd. Samma gräns bör förlängas västerut till samfälligheten Gammelgarn S:48 och österut tills strandskyddslinjen sammafaller med 100-metergränsen. Detta eftersom fastigheterna Skags 1:3 och 1:2 består av gammal tallskog och flygsandmark med höga naturvärden och av stor betydelse för det rörliga friluftslivet. Länsstyrelsen håller med om att fastigheterna Skags 1:2 och 1:3 har höga naturvärden och höga värden för det rörliga friluftslivet, både för boende i närheten och för den rörliga turismen. Länsstyrelsen anser att skäl finns att utöka strandskyddet till den föreslagna gränsen, eftersom fastigheten Skags 1:3 i dagsläget är oexploaterad. Länsstyrelsens förslag stämmer med samfällighetsföreningens synpunkter. Ardre Katrin Johansson och Mats Jönsson Håkansson skickade in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 6 november 2012. De anser att strandskyddsgränsen från strax väster om Sjaustrehammaren till strax norr om Folhammar ska även fortsatt

7 vara utökat till 300 meter. En liten justering bör göras så att strandskyddsgränsen sammanfaller med en väg där gränsen återgår till att bli 100 meter. Länsstyrelsen håller med om att området från Sjaustrehammaren till strax norr om Folhammar har mycket höga naturvärden och stort värde för det rörliga friluftslivet. Den föreslagna justeringen i söder är rimligt för att anpassa strandskyddsgränsen bättre efter naturliga avgränsningar. Området omfattas också av generellt strandskydd för Bane å och Halsegårdaån. Länsstyrelsens förslag stämmer med Katrin Johanssons och Mats Jönsson Håkanssons synpunkter. Vattendrag Östra Gotlands Vattenråd har skickat in ett yttrande till Länsstyrelsen som inkom den 19 september 2012. De har generellt inga andra synpunkter längsmed havskusten än vad som har lämnats av respektive socken. ÖGV påpekar att det finns minst tolv åar som mynnar i Östersjön, vilka flertalet är i gott skick och har lekande öring. ÖGV tycket att det generella strandskyddet ska gälla för dessa, särskilt för Gartarveån, Hugreifsbäcken och Halsegårdaån som rinner genom relativt orörda marker. Länsstyrelsen har tittat närmare på samtliga vattendrag på Östergarnslandet. Åarna är av särskilt intresse och omfattas i förslaget till stor del av generellt strandskydd. För ett fåtal mindre bäckar, som till stor del har diffusa flöden eller enbart utgörs av dikningsföretag, avser Länsstyrelsen att upphäva det generella strandskyddet. De åar som enligt Länsstyrelsens förslag skulle återfå generellt strandskydd är Trullhalsarbäcken, Angabäcken, Skarnviksån, Histillesån, Hällträskbäcken, Ängsmansviksbäcken, Gartarveån, Hugreifsbäcken, Bane Å och Halsegårdaån. De åar som strandskyddet skulle upphävas för enligt Länsstyrelsens förslag är Bäck, Sandvikenbäcken, Vassmundsbäcken, Färsvikenbäcken, Rodarvebäcken och Sysnebäcken. Länsstyrelsen tar gärna emot ytterligare synpunkter på dessa.