Forskning till vilken nytta?

Forskning till vilken nytta?

Forskning till vilken nytta? Forskning till vilken nytta? Samhällsförlaget, Stockholm 2012 Box 5501, 114 85 Stockholm, www.samhällsförlaget.se Analys, intervjuer och text: Anna Karin Källén, Jan Edling samt Monica Renstig Redaktör: Anna Karin Källén Foto: Sören Andersson, www.2see.se samt Pontus Höök Formgivning: Marina Wiking, www.marinawiking.se Tryck: Tallinna Raamatutrükikoda (TRT), Tallinn, Estland ISBN 978-91-979432-7-7 Vad ska vi konkurrera med i framtiden? Hur blir forskningen till samhällsnytta och välstånd? Femton framstående röster om hur Sverige kan bli bättre på forskning, entreprenörskap och innovationer. Redaktör: Anna Karin Källén

Innehåll Forskning till vilken nytta? 8 Storföretagen Marcus Wallenberg: Nödvändiga förändringar kräver politisk enighet 10 Entreprenörskapet Christina Lampe-Önnerud: Resten av världen håller på att gå om oss 20 Forskningen Lars Hultman: Forskningen ska gagna landet 30 Storföretagen Hans Vestberg: Utvecklingen går med ljusets hastighet 40 Sveriges investeringar i forskning och utveckling minskar 50 37 stora koncerner svarar för mer än hälften av all forskning och utveckling i Sverige 52 I vilka branscher används forskning och utveckling? 53 Ericsson växer, men mest utanför Sverige 54 Du tronar på minnen från fornstora da r 55 Forskningen Maria Strømme: Vi skulle behöva tänka mer strategiskt 56 Nanoteknik drivkraft för utveckling 67 Samhället Anders Olshov: Vårt finans iella system gör ägandet alltför kortsiktigt 68 Politiken Pia Kinhult: För många lovande projekt säljs ut för tidigt 90 Entreprenörskapet John Elvesjö: Entreprenören avgörande för innovationer 100 Storföretagen Bengt-Olof Elfström: Livsviktigt att stödja avancerad teknikutveckling 110 Kapitalet Carl Stjernfeldt: Vi behöver produktbaserade företag inte bara konsulter 120 Forskningen Helen Dannetun: Vi sitter på en guldgruva 130 Fyra lärosäten svarar för mer än hälften av all uppdragsforskning från företag 140 Skatteincitament inget för Sverige? 141 Kapitalet Göran Sandberg: Satsar på individer som kan skapa mirakel 142 Entreprenörskapet Cecilia Bergh: För trögt för innovativa företag i sjukvården 152 Forskningen Bertil Andersson: Det går inte att tänka nationellt längre 162 Några ord från redaktören 172 Entreprenörskapet Christer Fåhraeus: Gör det attraktivt att äga och växa långsiktigt i Sverige 78 Kapitaltillgången minskar 88 4 5

Storföretagen Marcus Wallenberg 10 Entreprenörskapet Christina Lampe-Önnerud 20 Entreprenörskapet John Elvesjö 100 Storföretagen Bengt-Olof Elfström 110 Forskningen Lars Hultman 30 Storföretagen Hans Vestberg 40 Kapitalet Carl Stjernfeldt 120 Forskningen Helen Dannetun 130 Forskningen Maria Strømme 56 Samhället Anders Olshov 68 Kapitalet Göran Sandberg 142 Entreprenörskapet Cecilia Bergh 152 Entreprenörskapet Christer Fåhraeus 78 Politiken Pia Kinhult 90 Forskningen Bertil Andersson 162 6 7

Forskning till vilken nytta? Forskningen i Sverige behöver koppla starkare till innovation och entreprenörskap. Och vi måste uppmuntra och underlätta risktagande. Det är de två viktigaste budskapen i den här boken där femton framstående svenska forskare, innovatörer och företagsledare verksamma både i Sverige och internationellt berättar om sina personliga framgångssagor men ger också spännande reflektioner kring Sverige som forsknings- och innovationsland. Vad ska Sverige konkurrera med i framtiden? Hur ska vår ekonomi kunna fortsätta att växa? De senaste åren har samhällsdebatten om tillväxtfrågor alltmer kretsat kring begreppen forskning och innovation. Det finns en utbredd uppfattning att frågorna är viktiga, till och med avgörande, för Sveriges fortsatta välstånd. Vi ska konkurrera med kunskap, inte låga löner. Men hur uppstår framgångsrika innovationer i praktiken? Och vad kan samhället göra bättre för att underlätta att idéer tas omhand och utvecklas i Sverige? Skiljer sig Sverige från andra länder i det avseendet? Samhällsintresset för att lära sig mer om dessa frågor är stort. Inga är förstås bättre lämpade att ge oss mer insikt än de personer som står i centrum: entreprenörerna och forskarna. Men också rektorer, politiker och forskningsfinansiärer har värdefull kunskap och erfarenheter att dela med sig av. Den här boken innehåller intervjuer med personer som vi noga bör lyssna på om vi ska förstå hur innovationer uppkommer. Och vilka hinder som kan stå i vägen. Deras fascinerande erfarenheter och berättelser gör mig inte bara stolt som svensk utan bidrar också med många nya insikter. För beslutsfattare är boken en möjlighet att ta till sig råd om hur vi kan bli bättre i Sverige. Det handlar om att bli mer attraktiva i den globala konkurrensen genom att exempelvis stärka incitamenten för forskare att samarbeta med näringslivet eller att få till en fungerande riskkapitalmarknad. Boken ger rikligt med konkreta förslag på hur vi bör utforma finansiella incitament, stödja långsiktigt ägande och hantera lärarundantaget, innovationskontoren och forskningsinstituten. Vi behöver fler människor i Sverige som vill och vågar ta risken att bli innovatörer. Och vi har en forskning som borde komma till bättre nytta i samhället. Det är något som samhället på olika sätt kan uppmuntra. Jag hoppas att den här boken kan inspirera till att göra det möjligt. Stockholm april 2012 Charlotte Brogren Generaldirektör VINNOVA 8 9

Storföretagen Marcus Wallenberg Masterexamen i relationer och diplomati från USA, tidigare VD på Investor, nu styrelseordförande i SEB, Electrolux, Saab, LKAB, ordförande för Ingenjörsvetenskapsakademiens, IVA, projekt för Innovation för tillväxt, ledamot i Stora Enso, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse med flera uppdrag. Nödvändiga förändringar kräver politisk enighet En central fråga för framtiden tror jag är att hitta ett sätt att få ihop alla frågor som rör innovation från allt som rör universiteten, till patent, utveckling, entreprenörskap och näringslivsfrågor. Här har vi mycket jobb kvar att göra med att utarbeta en väl genomtänkt strategi som kan få hela den kedjan på plats och få den att fungera långsiktigt. För att det ska lyckas behöver vi ha en politisk enighet över blockgränserna som orkar överleva mellan valen, oavsett vilket eller vilka partier som har makten, säger Marcus Wallenberg, styrelseordförande för SEB och en av de absolut ledande företrädarna för näringslivet i den svenska innovationsdebatten. Marcus Wallenberg håller fram Finland och Israel som exempel på länder där sådan politisk enighet råder. Det är slående hur alla man möter, oavsett vilket parti de tillhör, vill och säger samma saker, menar han. Är inte just det ett problem, att våra svenska regeringar är organiserade för mycket i stuprör och inte ser helheten? Flera rapporter om innovationspolitik har producerats och glömts bort, inte minst Globaliseringsrådets. Är du orolig? Både ja och nej. Det har varit svårt att få gehör för att förändringar är nödvändiga när vi så framgångsrikt har klarat oss igenom den internationella finanskrisen. Men jag försöker säga att det är en bra tid för att 10 11

orka tänka framåt och fråga sig hur det man gör idag, också främjar en framtid? Jag håller med att vi inte får tappa fokus på denna fråga. Men jag tror det finns hopp. Det börjar ju bli en fråga som många pratar om och det finns just nu väldigt många som är måna om att vi inte tappar initiativkraften i denna fråga. Det positiva är att regeringen har gett en stark signal om att innovationsfrågorna är viktiga genom att ta initiativ till en innovationsstrategi. Det visar att det finns en insikt om att det Vi måste ha incitament som fungerar så att människor vågar ta risken att Vi lämna ett välbetalt jobb, med trygghet och pensionsförmåner och vilja hoppa ut i det okända. Vi måste helt enkelt se till att människor både vågar och vill ta risk. finns ett behov. Och det är ju alltid det första steget. Men jag funderar över hur vi kan ta debatten vidare. Hur blir det när det blir val? Kommer denna fråga att vara med i valdebatterna och kan den till och med bli avgörande för valresultaten? att få en bredare krets av människor att förstå vikten av ett politiskt ramverk för innovation är en viktig fråga och samtidigt en stor pedagogisk utmaning. Hur berättar vi att en sund innovationspolitik är ett fundament för att kunna skapa fortsatt välstånd? Hur får vi fler människor att förstå att grunden till välfärd ligger i bra utbildning, forskning och export av attraktiva produkter och att utan detta minskar vårt välstånd? Vad skulle hända om vi inte hade våra exportföretag? Jag tror det är nödvändigt att utbilda i dessa ekonomiska frågor ja, att utbilda svenska folket i att förstå sambanden mellan innovationer, tillväxt, export och välstånd. Vi behöver få igång en debatt som visar hur de ekonomiska sambanden hänger ihop. Se hur länder som Brasilien, Indien och Kina agerar: De arbetar hårdare eftersom de inser att det är det enda sättet att nå samma välstånd som vi. Om vi som nation ska orka att lösa våra utmaningar måste det göras långsiktigt och arbetas med under en lång tidsperiod, på ett sådant sätt att det står pall även vid regeringsskiften. marcus wallenberg lyfter fram ett exempel från Israel där man, just för att långsiktigt kunna främja forskning och utveckling i näringslivet, har inrättat ett särskilt Office of the Chief Scientist på det israeliska näringsdepartementet. En slags nationell forskningschef med egen budget som kan påverka frågor som rör forskningsklimat och entreprenörskap, stöd till forskningsintensiva företag och fördelning av riskkapital, med mera. På det viset söker man bland annat att säkerställa en stabil finansieringsmiljö för mindre företag och undvika det vi nu upplever, att riskkapitalet försvinner. När det gäller de små och mindre företagen är det också mycket mer än bara kapital som behövs. Det är kompetensförsörjning, stöd, mentorskap och exporthjälp och de måste få hjälp att komma åt det kunnandet. Hela innovationskedjan måste fungera. Långsiktigt ägande och investeringar i forskning har under lång tid varit kännemärken för Wallenbergsfären. Men världen har blivit alltmer präglad av en girig finansmarknad, kvartalskapitalism och otydligt ägande. Hur ska vi få tillbaka den ekonomiska långsiktigheten? Det är klart att vi måste ha förutsättningar som stimulerar fler långsiktiga satsningar och för att få det måste vi få incitamenten på plats. Incitamenten styr vårt beteende. Men det är även attityderna som behöver förändras till att omfamna både att lyckas och att få misslyckas. Entreprenörer som lyckas ska hyllas och de som misslyckas ska få stöd. Det ska vara okej att både lyckas och misslyckas. Vi måste ha incitament som fungerar så att människor vågar ta risken att lämna ett välbetalt jobb, med trygghet och pensionsförmåner och vilja hoppa ut i det okända. Vi måste helt enkelt se till att människor både vågar och vill ta risk! För de som vågar ta risk och som lyckas ska det också bli en bra återbäring, även kan inte ta något för givet. 12 13

14 15

efter skatt! Det är den myllan, det näringsklimatet vi behöver i vårt land om vi ska orka fortsätta utveckla nya näringar. Det är många som säger att innovationspolitik är flummigt. Ja, det är klart att det kan upplevas som otydligt i konturerna, det är ju ingen exakt vetenskap utan det handlar om människor, olika företag och olika branscher som alla behöver olika typer av stöd och hjälp. Det är olika förutsättningar för olika aktörer, men det är också precis en så rik mylla som ett dynamiskt näringsliv behöver. Måste man inte ha olika innovationspolitik för olika branscher eftersom det är så olika behov? Jag tror vi ska vara försiktiga att gå in och styra för mycket. Vi behöver ett övergripande ramverk och vi ska naturligtvis titta på de olika branscherna men vi ska akta oss för att gå in på detaljer och styra för mycket. Viktigast är att vi etablerar ett gynnsamt klimat generellt för entreprenörer och företagsamma personer. Det ska vara okej att både lyckas och misslyckas. Tillgången på riskkapital är en viktig förutsättning för ett framgångsrikt innovationsklimat. Både Globaliseringsrådet och IVA-projektet Innovation för tillväxt har föreslagit några olika modeller. Hur ser du på detta? Jag tror på en mångfald med olika former och med en blandning av både statligt och privat riskkapital. Generella incitament är ofta de bästa eftersom de ger alla lika möjligheter. Riskkapitalavdrag är ett förslag. För framgångsrika entreprenörer som har möjlighet och vill bli nya affärsänglar, måste det få bli finansiellt vettigt för dem att investera sina vinster i nya riskfyllda projekt som, om de lyckas, kan generera nya företag och jobb. olika förslag till modeller där staten och det privata kapitalet kan hitta olika former för att saminvestera har lanserats under årens lopp, inklusive förslag till placeringsmöjligheter för de statliga AP-fonderna i någon form av riskkapitalfonder. På frågan om vad han anser om detta, konstaterar Marcus Wallenberg att det inte räcker med statligt kapital utan det måste finnas en bas med privat kapital där de som är experter styr investeringarna. De närmsta två decennierna kommer att bli väldigt utmanande jag tror vi kan lyckas om vi vill men det kommer att vara väldigt tufft. Vi får inte glömma hur extremt export beroende vi är, men inte heller hur många kreativa människor vi har i det här landet som kan fortsätta utveckla det vi har, till nya nivåer. Det är lätt att det blir fokus på de små företagen. Vad behöver de stora företagen för hjälp av innovationspolitiken? De närmsta två decennierna kommer att bli väldigt utmanande jag tror vi kan lyckas om vi vill men det kommer att vara väldigt tufft. Vi får inte glömma hur extremt exportberoende vi är, men inte heller hur många kreativa människor vi har i det här landet som kan fortsätta utveckla det vi har, till nya nivåer. De stora globala företagen som Ericsson, SKF, Electrolux, ABB, med flera måste gå utomlands och finnas där marknaderna är. Men det finns ändå mycket man kan göra för de stora företagen nationellt. Utöver tillgång till bra utbildnings- och lärosäten som förser dem med kompetent arbetskraft och forskning, är också tillgång till stabila och framsynta regleringar och avtal om teknik, energi och el, av stor vikt. För LKAB är till exempel framtida elförsörjning en sådan fråga, i ett skede där man ser ett marknadsbehov och vill bygga ut och expandera. Ett annat exempel är den fantastiska insats för de stora exportbolagen som regeringen gjorde under finanskrisen, när man tidigt såg behovet av hjälp med exportfinansiering. Det var långt ifrån alla länder som gjorde det och det betydde extremt mycket för den svenska industrin, påpekar Marcus Wallenberg. historiskt har de svenska storbolagen haft stora forskningsframgångar. De har lyckats bra hemma och utvecklat framgångsrika teknikplattformar som dock behöver vidareutvecklas om vi vill fortsätta att ha våra 16 17

stora exportberoende företag kvar. För Ericsson betydde närheten till den krävande kunden Telia mycket för den framgångsrika teknikutvecklingen, till stor gagn för Sverige. Miljöområdet är ett nytt område som skulle lämpa sig väl för liknande innovationsupphandling för att utveckla nya tekniker. Forskning och utveckling är den verkliga grundbulten för att vi ska orka förnya oss och klara den globala konkurrensen. Vi behöver samtidigt akta oss för att tro att gamla framstående positioner bara håller i sig. AstraZenecas nedläggning av sin forskning i Södertälje visar att vi har utgått ifrån att vi har haft en framstående position inom life science och nu kommer det nya grupper på andra sidan jordklotet som är bättre än vi. Vi måste anta den nya utmaningen. Det För framgångsrika entreprenörer som har möjlighet och vill bli nya affärsänglar, måste det få bli finansiellt vettigt för dem att investera sina vinster i nya riskfyllda projekt som, om de lyckas, kan generera nya företag och jobb. är viktigt att orka satsa på spetsforskning som nation. Som vi gör nu till exempel i den utökade satsningen på Sci-Life Lab där vi kombinerar inhemska krafter och tvärvetenskapligt möjliggör att forska på och utvinna unik kunskap som kan användas för att förebygga sjukdomar. Detta är möjligt genom att vi kraftsamlar och utgår ifrån den forskningskompetens vi har inom till exempel genetik, genomik och kartläggningen av människans alla proteiner. Men även inom basnäringar som pappersmassa, stål, verktyg, kullager med mera kan vi fortsätta att ligga i framkanten av teknologiutvecklingen. Vi kan inte vara bäst på allt men vi kan hitta våra områden där vi har möjlighet att vara det. Jag tror att AstraZeneca-problematiken också visar vägen till ett ökat medvetande om att vi måste samverka mer och även hjälpa de stora bolagen. Till exempel nya sätt och former för att tillgodogöra sig forskning. Vi börjar få en insikt om att vi har mycket att göra vad gäller forskning, utbildning och långsiktiga satsningar. Insikten håller på att sprida sig från akademin till näringslivet, till politikerna och till samhället i stort. Det är bra. Har vi varit för självgoda? Vi kan inte ta något för givet. Men jag tror definitivt inte att det är brist på idéer. Folk vill arbeta och det finns en kraftfull generation som står färdig att ta över. Men en strukturell förändring som ändrar våra attityder till att hylla framgångsrika entreprenörer och ger dem incitament att ta risker och arbeta hårdare det är någonting som vi bara orkar göra om vi kan enas på ett nationellt plan. De stora reformerna som gjorts historiskt inom skatter, pensioner och utgiftstaket i statsbudgeten visar att vi har lyckats förut. Vi behöver få igång en debatt som visar hur de ekonomiska sambanden hänger ihop. Se hur länder som Brasilien, Indien och Kina agerar: De arbetar hårdare eftersom de inser att det är det enda sättet att nå samma välstånd som vi. 18 19

entreprenörskapet Christina Lampe-Önnerud Forskare i oorganisk kemi, expert på energilagring. Grundare och ordförande för Boston-Power, som tillverkar miljövänliga, laddningsbara batterier med hög prestanda och hållbarhet för elbilar och datorer. Flerfaldigt prisbelönt som forskare, entreprenör, företagare och innovatör. Resten av världen håller på att gå om oss I Sverige är vi pigga på att sponsra forskning men vi är inte lika entusiastiska på att sponsra företag. Varför? frågar Christina Lampe-Önnerud. frågan är relevant ur ett innovationsperspektiv och förstärks när man lyssnar på Christina Lampe-Önneruds egen berättelse om varför och hur hon startade sitt företag, Boston-Power, för att tillverka miljövänliga batterier. Genom min forskning inom energi såg jag inte bara miljöproblemen med våra avgasutsläpp från bilar, utan jag såg också att ingen hade löst dem. Jag ville inte bara vänta på att någon annan skulle göra något åt miljöfrågorna. Jag visste att om vi kunde kommersialisera ett helt nytt batterisystem så skulle vi kunna bidra med en nyckelbit till den enorma energiutmaningen. Min man och jag bestämde oss för att ta alla våra sparpengar och satsa på Boston-Power. Det var aldrig tal om annat. Vi var övertygade om att vi hade möjligheter att lösa några av de viktigaste miljöfrågorna. Marknaden var också öppen för nya idéer när vi startade. Nu kommer det ett antal småföretag som växer jättesnabbt, men vi ligger ännu så länge bra till. Det känns fantastiskt att vara en kugge i världsmaskineriet för ett mer hållbart samhälle och att samtidigt kunna se till bolagets och våra 20 21

investerares vinstintresse. Men så är det också ända från början en helt igenom ärlig relation. Men att våga låta de här drivkrafterna samagera det ställer också krav på öppenhet och transparens. Jag tycker det är roligt att man genom hårt arbete kan både förändra världen till det bättre och tjäna pengar och varje dag bidrar dessutom alla anställda till att uppfylla våra verksamhetsmål. Det är häftigt att kunna vara med om detta! När tänker västvärlden tröttna på att ligga i bakvattnet och bara titta på? Vi har stora problem men också stora möjligheter. Jag tror att vi måste sänka våra löner och förmåner, bli mer konkurrenskraftiga och jobba mer och hårdare. Resten av världen håller på att gå om oss. christina lampe-önnerud visade framfötterna redan som ung forskare och var bland annat ungdomsstipendiat för Nobelstiftelsen och fick personligen möta flera Nobelpristagare. Redan då fascinerades hon av hur ödmjuka och mångfacetterade de stora forskarna var i sin kompetens. Forskarkarriären gick spikrakt. Efter att ha erövrat doktorshatten i Sverige, kom hon som så kallad post-doc till MIT i Boston, Massachusetts, blev stimulerad av den förlösande kulturen i Boston, som hon säger och bildade Boston- Power efter bara några år, 2005. När jag kom till MIT var jag väl förberedd, men jag ville inte gå in i en forskarkarriär. Jag tyckte det var för tävlingsinriktat mellan forskare; de tävlade om anslag och publiceringar. Nej, jag ville till näringslivet där jag såg mer samarbete och teamkänsla. Det var inte ett dugg hippt med gröna batterier när jag bildade Boston-Power. Men jag såg ju behovet och hade genom min forskning också hittat en lösning. Tack vare att vi startade så tidigt, innan något verkligt intresse fanns, ligger vi före våra konkurrenter. Men vi insåg också tidigt att det skulle bli nödvändigt att snabbt skala upp produktionen och verkligen sätta oss på marknaden. Det var viktigt att positionera oss, bli stora och snabbt få igång produktion. Hade vi väntat hade andra kommit ikapp oss. Vi har nu två fabriker en i Kina som vi äger själva och en på Taiwan som vi samäger med en partner. Vi har redan massproduktion igång och vi har inte haft några säkerhets- eller kvalitetsproblem. Det gör att vi nu kan accelerera tillväxten och fortsätta att expandera. Vill man ha företag måste man satsa på det. Varför blev det Kina för er nya helägda fabrik? Även er nya VD kommer att vara stationerad i Kina. Som företagsledare blir man pragmatisk. Kina är världens största marknad och man måste vara där kunden finns. Både USA och Europa är på väg vad gäller kommersialisering av miljövänlig teknik, men Kinas myndigheter har tydliga direktiv och investerar stort på grön teknik. De har förstått att de måste göra något åt sina miljöproblem, både vad gäller trafik och produktion. Jag har känt mig otroligt välkommen där och fått mycket stöd och hjälp. Nu bygger vi upp ett teknologicenter i Peking och fabriken kommer att ligga utanför Shanghai. Myndigheterna har också ställt upp med olika former av skattelättnader. Det är en fantastisk möjlighet att vara grön företagare i Kina. Den kinesiska staten vet vad den vill ha och stödjer marknaden på alla sätt den kan. på kort tid har christina lampe-önnerud lyckats dra in nästan 400 miljoner dollar i kapital från framförallt olika riskkapitalbolag i USA, men också från Wallenbergbolaget Foundation Asset Management. Hon har varit i den unika sitsen för en entreprenör att hon kunnat välja vilka investerare hon vill ha. Alla har de velat investera och dela på de framtida vinsterna från de gröna batterierna. Christina Lampe-Önnerud menar att marknaden för miljövänliga batterier är global och hon uppskattar den till cirka 50 miljarder dollar. Boston-Powers litiumjonbatterier är billigare än de andra på marknaden och ändå mer högpresterande, med kortare laddningstid bland annat. Marknaden växer kraftigt och det finns plats för fler. Vi kommer kanske att ta 2 3 procent av den totala marknaden och med det kommer Boston Power troligen att vara värt mellan 0,5 1 miljard dollar om fem år. 22 23

Det låter kanske lätt. Men det är otroligt hårt arbete bakom jag har jobbat 15 20 timmar per dygn i perioder. Boston-Power har varit det absolut jobbigaste jag har gjort men också det absolut roligaste. Du är ju en fantastisk förebild på hur vi kan ta forskning hela vägen till nya produkter och företag på marknaden. Men du är tyvärr ingen norm. Hur kan vi bli bättre på detta i Sverige? Vi måste tänka mera långsiktigt. Jag tror att vi generellt i hela västvärlden behöver en ny grupp med ledare som vill samarbeta och inte bara tänka kortsiktigt. Jämfört med väst tänker man och agerar mycket mer långsiktigt i Asien. Jag försökte lägga en fabrik i Sverige. Det måste uppmuntras att ta hög risk. Det görs inte idag. Entreprenörer som skapar jobb ska göras till hjältar. Men jag fann, i jämförelse med andra länder, att dels är policies och regelverket kring grön energi och elbilar inte klart och tydligt, dels är det väldigt långt från de stora kunderna som idag finns i Asien. Nej, det gick inte helt enkelt. Kostnadsmässigt hade det inte varit något problem. Men risken var att jag skulle förlora ett år i bolagets utveckling och det har man inte råd med. Konkurrensen är knivskarp och som sagt, nu växer det upp många nya bolag inom detta område. Och i Kina finns både bilföretagen och en stat som stödjer utvecklingen. Att arbeta mer tvärvetenskapligt är bra. Det lockar fram mer kompetens som finns mellan olika fält och discipliner. Men vi har en gedigen utbildning i Sverige. Vi ska vara försiktiga med att kritisera sådant som fungerar bra. Kanske hade man dock haft nytta av lite mer affärsinsikter och affärsmannaskap. När det gäller gymnasiet tycker jag man specialiserar sig alldeles för tidigt. Jag tror att svenska politiker ibland har tagit EU-lagstiftningen och statsstödsreglerna väldigt seriöst och haft svårt att se lösningar utanför ramverket. Men det finns många andra saker man kan göra som inte kostar, för att stimulera till företagande. Står fri grundforskning i motsats till forskning och utveckling i företag? Vill man ha företag måste man satsa på det. Det måste styras av våra politiker. Och inte bara det konkurrensen är knivskarp även inom grundforskningen, så man behöver ha en vision och sikta mot den. Sätt upp mål och bestäm sedan vad som behöver göras för att uppnå dem. I Kina till exempel har den politiska ledningen satt ett mål om hur många elbilar man vill ha år 2020 och nu undersöker man hur man ska göra för att nå dit. Det är en fantastisk möjlighet att vara grön företagare i Kina. Den kinesiska staten vet vad den vill ha och stödjer marknaden på alla sätt den kan. Vad är det som saknas i innovationssystemet i Sverige tycker du? Det måste uppmuntras att ta hög risk. Det görs inte idag. Men de som är villiga att ta hög risk måste uppmuntras till detta och de måste göras till hjältar. Jag tror det är främst det som saknas. Entreprenörer som skapar jobb ska göras till hjältar. Det handlar mycket om kultur och struktur. Det handlar om att ha en ärlig relation rakt igenom hela kedjan från forskning till marknaden. Det finns mycket vi kan göra för att uppmuntra till entreprenörskap och företagande. Vi behöver inspiration, karismatiska förebilder och bra exempel. Dessutom tror jag absolut att man kan utbilda i entreprenörskap. Kanske är vi lite för kvicka med att säga nej i Sverige, istället för som man säger här i USA: berätta mer! Ju mer framgångsrik man blir, ju mer tur får man och ju mer ödmjuk blir man. Kulturen i Boston är förlösande på det sättet. Här finns begåvade, framgångsrika och ödmjuka intressanta företagsledare, entreprenörer och forskare som generöst delar med sig av sina erfarenheter och tid. Man firar varandras framgångar och kulturen är hjälpande och informell. Det är vanligt att forskare också blir framgångsrika ledare här. Ofta har en VD för ett tekniktungt bolag också doktorerat i kemi eller fysik eller liknande. Vi har kanske skilt företagsledarna och forskarna för mycket åt? 24 25

26 27

Både USA och Europa är på väg vad gäller kommersialisering av miljövänlig teknik, men Kinas myndigheter har tydliga direktiv och investerar stort på grön teknik. De har förstått att de måste göra något åt sina miljöproblem, både vad gäller trafik och produktion. Med djup teknisk kunskap kan man som ledare få en mera balanserad vy på företaget och kan vara nyskapande med en helt annan trovärdighet. Ett vanligt sätt att hjälpa till i USA är att donera tid. Framgångsrika entreprenörer och forskare berättar om sina erfarenheter, både i grundskolan, ja redan från fjärde klass och uppåt, och förstås på universitet och högskolor. Själv donerar jag tio dagar om året och jag har till exempel varit på KTH och på Uppsala Universitet och berättat om när jag startade Boston-Power. Jag vill gärna passa på och säga till andra entreprenörer som kanske är i färd med att gå in i ett riskfyllt projekt; Jag ville förändra världen, men jag har ändå varit pragmatisk. Vi som familj beslutade att vi skulle satsa, vi såg klimatkrisen och ville våga göra något. Vi tog alla sparpengar och satsade på Boston-Power, men vi belånade inte vårt hus. Jag har aldrig utsatt barnen och familjen för någon fara. Det var viktigt för mig. Finns det någon plats för Sverige i den stenhårda globala konkurrensen? Det är värre än så: När tänker västvärlden tröttna på att ligga i bakvattnet och bara titta på? Vi har stora problem men också stora möjligheter. Jag tror att vi måste sänka våra löner och förmåner, bli mer konkurrenskraftiga och jobba mer och hårdare. Resten av världen håller på att gå om oss. I Kina när vi jobbade med våra Svanenmärkta batterier hade vi många möten med myndigheterna. Ofta när de var nöjda och glada efter arbetet, gick vi ut och åt middag tillsammans med tjänstemännen till sent på kvällen. Jag tror det är något vi kan lära oss av. Och i Sverige slår vi oss för bröstet nu i den svaga världsekonomin. Visst har vi varit duktiga på att hålla skutan på rät köl, men egentligen har vi bara varit ännu mer försiktiga vi har inte skapat något. Vi investerar för lite för framtiden. Jag jämför bara med Kina. Där är det coolt att vara teknolog och ingenjör för då är man med och bygger för framtiden. Jag skulle vilja att det var lika coolt i Sverige! Men det här med att få fler att vilja läsa naturvetenskap är inte bara ett svenskt problem. Det är ett västvärldsproblem. I Kina utbildar man sig inom naturvetenskap för att bli civilingenjörer och teknologer. I västvärlden var det så också för ett antal år sedan, att barn med höga betyg drogs till de naturvetenskapliga ämnena. Men så är det inte längre och det är ett problem för vi behöver ledare, ingenjörer och forskare med en stark bakgrund i matematik, biologi, kemi och fysik. Goda vetenskapsprogram som Hjärnkontoret från Sveriges Television stimulerar intresset för vetenskap hos barn och ungdomar. Sådana behövs det mer av! Det handlar mycket om kultur och struktur. 28 29

forskningen Lars Hultman Fysiker och professor, föreståndare för ett excellenscentrum inom forskning och innovation kring avancerade och funktionella material på Linköpings Universitet. En av världens mest citerade materialforskare. Ledamot av Ingenjörsvetenskapsakademien, IVA, och Vetenskapsakademien. Forskningen ska gagna landet Vi på universiteten måste tänka både taktiskt och strategiskt hur vår forskning kan bli till nytta för samhället och Sverige AB. Jag som forskare driver kampanjen på fältet med strategiskt stöd av vår rektor, säger professor Lars Hultman på Linköpings Universitet. Vi forskare får ju ofta pengar till vår forskning genom att svara på så kallade utlysningar av olika forskningsprojekt. Jag skriver mina ansökningar som om det vore en affärsplan. Utgångspunkten är att forskningen ska bidra till att skapa något nyttigt. Det är viktigt att läsa utlysningen noga och verkligen svara på finansiärens behov efter den nytta som efterfrågas. Man måste ha respekt för att man jobbar med andras pengar. Det gäller också att kommunicera på mottagarens villkor. Om jag inte lyckas med en ansökan, har jag förmodligen inte kommunicerat tillräckligt bra. En ansökan måste tydligt visa hur det man vill göra kan gynna landet. När vi gör något, ska det ge resultat. lars hultman är ansvarig för ett svenskt centrum för materialforskning om nya funktionella material med nanoteknologi. Lars Hultman lär vara världens tredje mest citerade materialforskare. Han har myntat begreppet tillämpningsinspirerad grundforskning och han kunde i fjol installera ett så avancerat mikroskop, ett av få i världen, att man kan studera material i miljondelar ned på atombindningsnivå. Detta blev möjligt genom en donation på 46 miljoner kronor från Knut och Alice Wallenbergs stiftelse. 30 31

Är det viktigt att göra distinktion mellan grundforskning och tillämpad forskning? Det tjänar inte saken att göra en sådan uppdelning. All kunskap behövs. Det viktiga är en kritisk ansats och analys samt att resultaten sprids i en tillgänglig, väl sammanställd form. att bygga upp ett så starkt renommé och nätverk som Lars Hultman har och en forskningsmiljö som kan finansiera 100-talet forskare, det tar 10 20 år och då måste man vara både skicklig vetenskapsman, entreprenör och kommunikatör. Lars Hultmans centrum fokuserar på materialforskning för industrin i Sverige. Och med den senaste installationen av det unika supermikroskopet har möjligheterna till fler nyttiga forskningsresultat ökat. Det här mikroskopet är utrustat med i princip alla funktioner som finns, säger Lars Hultman. Det har varit lite som att be om X-tra allt på MacDonalds, tillägger han skämtsamt. supermikroskopet används varje dag och är hela tiden påslaget. Det är fastgjutet på en bergsklack för att påverkas så lite som möjligt av yttre rörelser. Ett arkitektritat hus, helt beklätt av titanplåt skyddar det mot Östgötaslättens väder, där det står på en liten kulle, en bit ifrån universitetet. Här vill Lars Hultman och hans kolleger vara ifred för Linköpings expansionsplaner. En investering som denna går bara till de allra bästa forskarna, efter många år av framgångsrika forskningsresultat. Men det krävs också konkreta förslag och en förmåga att kommunicera en trovärdig vision framåt. Jag har haft tålamod och en plan, säger Lars Hultman. Linköping är ett ganska ungt universitet och jag är egentligen bara andra generationen. Vi har en speciell nybyggaranda. Vi jobbar tvärvetenskapligt, pragmatiskt, med korta beslutsvägar och positiv byråkrati. Det är lätt att komma i kontakt med ledningen och bolla idéer och vi har kollegialitet. Och vilken nytta kan materialforskningen ge svensk industri? Medelstora företag anställer gärna forskare och storföretagen lyssnar på oss och tar till sig kunskap, som ABB till exempel. De vet att spetsforskning och utveckling ger konkurrenskraft. Det finns en enorm potential för Sverige att utveckla industri inom ytförädling av material. Vi kan utveckla bättre kullager och hårda verktyg för att skära i metall. Nya material är nyckeln till miljövänligare produktionsprocesser och energieffektivare system, inte minst solceller och lysdioder. hultmans forskning har resulterat i bland annat ett antal patent till industrin, anställning av forskare och allmän kompetenshöjning av personal. Dessutom har ny kunskap kunnat omvandlas till bättre och konkurrenskraftiga material, processer, produkter och tjänster som nått marknaden och förstärkt den svenska industrin och gett intäkter. Sverige har en lång industritradition inom kraft, järn och stål, tillverkning, skärande verktyg och data/telekom för vilka materialforskning är betydelsefull i bolag som Volvo, SAPA, Sandvik, Seco Tools, SSAB och Ericsson. Statistik visar dock att trots de här företagens globala konkurrenskraft, tillväxt och högteknologiska utveckling, bidrar de inte längre till att öka antalet jobb i Sverige. Samtidigt utgör de en industrigren som uthålligt levererar de största intäkterna till samhället. Lars Hultman pekar på fallhöjden: Titta på AstraZeneca. De stora företagen arbetar efter en global logik. Vi behöver flera dynamiska starka forskningsmiljöer som är så attraktiva för företagen att de vill ha kvar sin forskning och utveckling i Sverige. Universiteten behöver examinera fler civilingenjörer och tekniska doktorer inom relevanta områden. Vi borde införa betydligt högre avdragsrätt för bidrag till forskning, menar Lars Hultman. Jag vill peka på ett problem som uppstår när företagen flyttar huvud- Jag skriver mina ansökningar som om det vore en affärsplan. Utgångspunkten är att forskningen ska bidra till att skapa något nyttigt. 32 33

34 35

kontor, omorganiserar eller bara när befattningshavare byter tjänster. Det handlar om att våra viktiga kontaktnätverk tappar noder vilka tar dyrbar tid att återskapa. Inte minst viktigt är det att bygga nätverken vertikalt och att forskaren i sin karriär följer industrialisten i sin. Företagen borde ha flera forskningsrådgivare i sina styrelser. Varför inte flera aktiva professorer som ser och förstår var forskningsfronten går?! Andra har föreslagit att regeringen borde ha en ständig forskningsberedning för olika discipliner. Det behövs, menar Lars Hultman, en bredare och öppnare kommunikationsyta som är bestående över tid. Rätt personer behöver alltså mötas mer. Slutar vi leverera bra civilingenjörer till industrin, då är vi på ett sluttande plan. Hierarkierna inom universitet och högskolor stämmer inte alltid med hierarkierna i företagen och det blir ofta fel personer som möts. Företagschefer och ministrar borde oftare möta oss forskningsledare för att diskutera konkreta behov av och möjligheter med teknik- och marknadsutveckling. Apropå forskningsstrukturer, behövs det en strukturrationalisering i universitetsvärlden? Är resurserna optimerade för att kunna leverera tillräckligt hög kvalitet? Det stämmer att vi aldrig har haft så många forskare som idag och att regeringen hela tiden höjer anslagen till forskning och innovationer. Det finns dock allt för många lärosäten i Sverige och regionalpolitiken har fått spela en allt för stor roll. Reformeringen mot mera frihet för universiteten är välkommen och förhoppningsvis förmår lärosätena kraftsamla på sina respektive områden och bli relevantare för vad industrin, vården och service näringen behöver i en internationell konkurrens. Vi måste alltså prioritera. Det är som en medeltida borg; vi måste ha stadiga väggar med disciplinerna matematik, fysik, kemi och biologi. Sedan måste vi ha tinnar och torn som sticker upp med spjutspetsforskning. Detta möjliggör även den goda tvärvetenskapen. Därför är det nya mikroskopet en lyckträff. Det sticker upp, syns och attraherar stjärnforskare i världsklass hit till oss. det är också beviset på att Lars Hultmans modell fungerar. Han har jobbat långsiktigt med ett koncept att göra nytta för sina finansiärer och bygga förtroende. Det som inte är relevant sorteras bort. Han arbetar med forskningen enligt en affärsplan och tydliga mål. Jag tänker att fler kan jobba som vi, säger Lars Hultman. Som i en franchise-kedja för tillämpningsinspirerad grundforskning samtidigt som vi stärker universitetets goda varumärke. Jag är total motståndare mot att kalla verkstadsindustrin för traditionell. Deras produkter idag bygger ofta på spetsforskning. Samverkan med storindustrin verkar onekligen fungera bra i ditt centrum. Men hur får vi fler forskningsdrivna små och medelstora företag? De stora bolagen får betala för att vara med i våra forskningsprojekt medan de mindre kan betala genom sitt deltagande. Det mesta av våra rön publiceras fritt och de mindre företagen har tillgång till våra instrument och publikationer. Men det viktigaste är kanske att vi ger dem kunskap, uppfinningar och anställningsbara personer. Lars Hultmans koncept för sitt forskningscentrum omfattar även detta: Jag låter mina utvecklingssamtal med medarbetarna bli till en karriärplanering. Vi är inriktade på att de hela tiden ska utvecklas mot ett mål. Kanske att jobba med forskning i ett bolag. Jag brukar fråga doktoranderna vad de vill med sin tid här på vårt centrum. Om vi är bra på att utveckla folk så har vi goda ambassadörer senare. Vi skapar också självförtroende på detta sätt, vilket är viktigt eftersom vi vill vara generösa med vår kunskap. Vi blir glada om våra idéer får fäste någonstans, för Sveriges skull. I detta sammanhang är lärarundantaget jättebra. Det uppmuntrar de forskare som har idéer att starta företag. däremot har lars hultman en blandad syn på innovationskontoren: Vi måste hålla igen här. Som universitet ska vi inte primärt ägna oss åt affärer. Det fungerar bra i Linköping med en handfull personer på vårt 36 37

Ökad mobilitet mellan forskning och företag bör stimuleras. Vi innovationskontor, som stöttar forskarna med kompetens inom patent och affärsplaner. De är även bollplank och rådgivare åt dem som vill starta företag. Men de nya kontoren ska inte ta av våra forskningsanslag, än mindre riskera universitetens pengar i företag. Det saknas heller inte aktörer på den privata sidan. Däremot kan innovationskontoren vara en mellanyta för universitetet till omvärlden, men vi ska alltså inte driva bolag. Universitet ska primärt göra de tre saker de är bäst på: förmedla kunskap, förvalta kunskap och skapa kunskap. Det är viktigt att upptäckter och uppfinningar följs åt som olika sidor av samma mynt och att de kommuniceras och patenteras. lars hultman menar att det är feltänkt att se till MIT och Stanford i USA för att forskare ska lära sig att göra affärer av forskning. Vi kan inte kopiera deras koncept, menar han. Vi har andra förutsättningar och en annan mentalitet här. Vad finns det för brister i innovationssystemet? Ökad mobilitet mellan forskning och företag bör stimuleras, menar Lars Hultman. Ge möjlighet att adoptera en forskare till näringslivet och vice versa. Även jobbrotation och tjänstledigheter för utbyten mellan forskning och näringsliv skulle kunna stärkas. När vi pratar om att få fart på ny industri, att få små och medelstora företag att växa måste vi samtidigt tänka på att ta hand om det vi redan har. Vi får inte tappa bort det. Jag är total motståndare mot att kalla verkstadsindustrin för traditionell. Deras produkter idag bygger ofta på spetsforskning. Sandvik till exempel, har högteknologiska material i produkter som omsätts på bara några år och vi kan lyfta det vi redan har ännu högre. Vi ska tillhandahålla forskningsinfrastruktur till industrin. När det gäller stora projekt fungerar det bra. Men det återinvesteras däremot inte tillräckligt i våra laboratorier. Till exempel drift och underhåll av analysinstrument mindre glamoröst, ja, men nog så viktigt. Vi pratar mycket om samverkan med näringslivet. Men hur viktig är utbildningen? Är det bra att ungdomar uppmuntras att gå utbildningar som inte gör dem anställningsbara? Utbildningen är jätteviktig. Slutar vi leverera bra civilingenjörer till industrin, då är vi på ett sluttande plan. De internationella industrijobben torde vara jättespännande för yngre människor. Detta borde kommuniceras redan i grundskolan. Vi har ett bra utbildningsväsende men de måste fyllas med duktiga studenter inom naturvetenskap och matematik. Annars riskerar vi vår konkurrenskraft. behöver flera dynamiska starka forskningsmiljöer som är så attraktiva för företagen att de vill ha kvar sin forskning och utveckling i Sverige. Vad är din största utmaning nu? Vi har redan upptäckt nya ämnen och nanostrukturer tack vare det nya supermikroskopet. Vår utmaning nu är att göra tätare upptäckter, se hur saker fungerar i sitt sammanhang, lösa problem och se till att det skapas värden. Jag vill också förstärka våra strategiska samarbeten med företag och stora forskningsanläggningar som MAX-Lab och ESS. Det ska vara bredband i kommunikationen med samhället. Jag vill skapa och utveckla material made in Sweden som kan användas till exempel för effektivare energiomvandling, till gagn för landet. 38 39

storföretagen Hans Vestberg Civilekonom, tidigare finansdirektör och sedan 2010 verkställande direktör för Ericsson, världens största företag inom telekommunikation och mobil infrastruktur. Ericsson spenderar cirka 33 miljarder kronor på forskning och utveckling varje år. Utvecklingen går med ljusets hastighet Utvecklingen går med ljusets hastighet, säger Hans Vestberg, verkställande direktör för telekombolaget Ericsson. Vi håller på och transformerar om hela företaget för att kunna ta hand om de nya marknadsbehoven. För tio år sedan stod till exempel mjukvaror för en mindre del, idag består vår omsättning till 60 procent av mjukvaror och tjänster. Vi är världens femte största mjukvaruföretag alla kategorier och världens åttonde största tjänsteföretag. Vi har bytt ut en stor del av vår personal för att få en personalstyrka med mer mångfald och fler yngre som bättre matchar hur marknaden ser ut. För ledarskap i branschen krävs det idag en kombination av både ledande mjuk- och hårdvara. För ett globalt bolag är det avgörande att kunna spegla och förstå sina olika kunder för att kunna vara framgångsrikt. mobilt internet var hett redan under IT-boomen i slutet av 1990-talet. Men då var tiden inte mogen. Nu exploderar världsmarknaden och svenska telekombolaget Ericsson är med och leder utvecklingen. Med 40 procent marknadsandel på, vad som kallas, mobil infrastruktur är Ericsson störst i världen. För detta ledarskap lägger Ericsson varje år cirka 33 miljarder kronor på forskning och utveckling, ungefär lika mycket som hela den svenska forskningsbudgeten för högskoleutbildning och forskning. Totalt 22 000 personer arbetar med forskning och utveckling inom 40 41

Ericsson, varav 9 300 i Sverige. Sedan 2006 har antalet personer inom forskning och utveckling ökat med 1 300 personer i Sverige. Det är Ericssons tusentals patent som tar Sverige till världsrankingens topp tio över länder med flest patent. Ericsson förutspår att 50 miljarder enheter år 2020 kommer att vara Internetanslutna. Idag har en miljard människor tillgång till mobilt Internet och det kommer att växa till fem miljarder människor år 2016, förutspår Ericsson. Av 4,2 miljarder unika mobiltelefonanvändare har ännu så länge bara tio procent smartphones. Smartphone-användare använder sin telefon mest, 74 procent, till annat än att ringa, medan ringandet för fyra år sedan stod för 90 procent av mobilanvändningen. Och för fyra år sedan visste vi inte ens vad en smartphone var! Det behövs ett historiskt arvsanlag för att vara bra på högteknologi, det har vi och det måste vi vara rädda om och bygga vidare på. Berätta hur ni jobbar med forskning och utveckling inom Ericsson! Samarbetar ni mycket med universitet och högskolor? För oss handlar det mest om produktutveckling och forskningen är bara en mindre del, cirka tio procent. Forskning gör vi ofta i samarbetemed universitet och andra forskningsinstitut. Vi bygger upp kompetenscentra där den bästa kompetensen finns och koncentrerar vår forskning och utveckling därefter. Radioteknologi är det tyngsta området och här tror vi att Sverige är bäst i världen. Allt som handlar om frekvensutrustning, att leverera och ta emot samtal och data; det kan vi bäst. Det är svårt att flytta forskning. Det viktigaste för oss är därför att universiteten förser oss med ett tillräckligt bra flöde av civilingenjörer som vi kan ta in i vårt system och utveckla vidare. Kompetensen inom radioteknologi finns i generna här hos oss och det mesta av utvecklingen gör vi själva. Vi har 30 000 patent! Utan att skryta det finns inte så mycket väsentligt ny forskning inom det här området i Sverige, utanför Ericsson. hans vestberg är dock mycket noga med att inte låta förmäten när han berättar om hur han ser på forskningssamarbetena med universi- teten. Men det är uppenbart att Ericsson i kraft av sin storlek har kunnat suga upp en väsentlig del av expertisen inom sina områden. Det hindrar inte att man ser behov av ny grundforskning också och det sker många samarbeten med universiteten. Ofta i en triangel med Ericsson, ett universitet och en kundnära industri för att utveckla teknologi för att möta nya kund- och tjänstebehov, till exempel inom bilindustrin. Vi har 30000 patent! Utan att skryta det finns inte så mycket väsentligt ny forskning inom det här området i Sverige, utanför Ericsson. Ericsson arbetar med kompletta nätlösningar som är oerhört komplexa och som täcker allt från radioaccess till transport- och kärnnät. Detta kräver hög kompetens inom många områden och på flera platser. IP-teknologi utvecklar vi i Silicon Valley, för där är miljön bäst med Google, Apple, Microsoft och andra som gör tjänsterna som distribueras i våra nät. Vi köpte ett bolag som vi sedan utvecklat. Olika FoU-centra utvecklar olika delar men samarbetar sinsemellan. Vi vill ha så få FoU-centra som möjligt, med en viss kritisk massa så att verksamheten blir effektiv. FoU-centrat i Sverige är det största och viktigaste med nära 40 procent av all personal inom forskning och utveckling. Den senaste utvecklingen finns där den bästa kompetensen finns. Däremot kan underhåll av äldre produkter göras på annat håll. I Sverige har vi under senare år ökat den kunskapsintensiva personalen medan enklare tjänster flyttas till andra enheter inom Ericsson. Fungerar kompetensförsörjningen? Vi samarbetar nära med alla tekniska universitet för att kunna vara med och påverka utvecklingen. I alla tekniska universitetsstyrelser sitter det en Ericssonchef som rapporterar till mig, säger Hans Vestberg. Vi sökte nyligen 450 nya ingenjörer och fick 25 000 ansökningar, varav många ickesvenska. Så visst finns det ett intresse! Men det finns två problem. Det ena är ett positivt internt problem att vi har för låg personalomsättning. Våra ingenjörer inom forskning och 42 43

44 45

utveckling stannar 25 30 år. Men för att Ericsson ska kunna utveckla nya, konkurrenskraftiga tjänster måste vi ha en ålderspyramid på personalen som bättre speglar marknadsutmaningarna. Vi behöver både äldre, yngre och riktigt unga och vi behöver mångfald i ursprung, erfarenhet och kön. Under 2001 2003 transformerade vi därför om personalstyrkan, halverade företaget och erbjöd äldre attraktiva avgångsvillkor för att kunna ta in nya och yngre medarbetare. Det var en jobbig process. Det positiva är Det finns ett långsiktigt problem att flödet av civilingenjörer över tid inte mot svarar våra behov. Det kommer färre, mångfalden saknas och rekryteringsbasen blir mindre och mindre. att många fick med sig idéer och utvecklingsprojekt och branschen tillfördes därmed en mängd erfarna ingenjörer och entreprenörer i nya konstellationer och företag. Det andra är ett långsiktigt problem att flödet av civilingenjörer över tid inte motsvarar våra behov. Det kommer färre, mångfalden saknas och rekryteringsbasen blir mindre och mindre. Vi behöver bli bättre på att berätta om Ericsson och samhället behöver prata mer i skolan om matematik och naturvetenskapliga ämnen och göra dem attraktiva att studera. Vill man ha ett utvecklande jobb ska man söka sig till en industri i utveckling och telekom är en av de viktigaste branscherna idag i världen. Jag tror vår bransch kommer att vara magisk de närmsta tio åren! Våra produkter och tjänster kan revolutionera vår vardag och påverka välfärden. Vi har ett stort ansvar i detta att berätta om Ericsson och de spännande utmaningar som vi jobbar med. Vi är nummer ett i världen inom telekom, vi finns i 180 länder och är ett av de bolag i världen som satsar mest på forskning och utveckling. Vi har en ambitiös inställning till forskning och forskar bredare och långt utanför vårt kärnområde för vi tror att det är viktigt att hålla reda på trender och förstå vad som händer i omvärlden. Vi har till exempel väldigt många patent inom wi-fi, men vi har tidigare inte haft en enda produkt inom det området. De patent vi inte vill utnyttja licensierar vi ut till andra företag, små som stora, som är intresserade. Ni fungerar som ett viktigt draglok för en större marknad, inte bara för er egen del av den. Är ekomiljön i Sverige, på motsvarande sätt, tillräckligt dynamisk för Ericsson? Vi finns i Kista som ju länge var the world of mobility. Det kokade i Kista. Nu har det kommit några ytterligare FoU-centra i världen. Men Kista är fortfarande ett hett centrum och det är fortfarande här som toppexpertisen inom vårt område finns. Det finns en anledning till att alla våra konkurrenter har kontor och verksamhet här. Det är ju otänkbart att ett globalt företag som Ericsson skulle kunna jobba som en stand alone i sin bransch i ett land. Vi behöver dynamik och en miljö omkring oss där våra konkurrenter och kunder finns, där det finns tillgång på kompetens, en stark ICT*-industri och bra underleverantörer och bolag som utvecklar olika mobila applikationer. Utöver det behöver vi en utvecklad infrastruktur med internationella skolor och bra boende för att kunna attrahera personal från hela världen. Hur ser du på utveckling av nya tjänster? Vad kommer ni att satsa på? Vi har börjat forska mer och mer kring nya tjänster. Företag inom till exempel logistik, bilar och hälsovård kommer att utveckla tjänster och produkter som behöver Internet och mobilitet allt mer. Den digitala informationsexplosionen pågår och vi kommer att sälja utrustning och tjänster till dessa branscher. Vi jobbar till exempel med nya idéer för kommunicerande bilar och sjukvård på distans. Allt mer av vården, som enkla tester, analyser och monitorering av patienter kan göras i hemmet med hjälp av mobiltelefonen och it. Vad behövs och vad kan vi erbjuda genom vår teknologi? Nät med extremt god säkerhet och sekretess kan vara exempel. Nästa steg är att utveckla sådan mobilitet som de behöver. Forskningen sker nära marknaderna och där det finns kunskap om personalintensiv och it-baserad tjänsteindustri som i Indien, Kina, Mexico och Rumänien. Det kommer att ske stora förändringar i vår samhälls- och företagsmiljö i takt med teknik som utvecklar nya tjänster och beteenden. Ekomiljön kommer att flytta dit de nya bolagen växer upp och Ericsson kommer att vara där. Sverige skulle kunna ta ett ledarskap för det uppkopplade * IT och telekom. 46 47