BIODYNAMISK ODLING I FORSKNING OCH FÖRSÖK Artur Granstedt Del 4 K-försöket 1958-1990 1 Syftet med K försöket Syftet med K-försöket var framförallt att jämföra kvaliteten av de olika gödslade produkterna och att utveckla kvalitetstestmetoder för detta (K för kvalitet). Försöket saknade upprepningar, som i viss mån kompenserades av den långa försökstiden, vilket gjorde det möjligt att följa de olika gödslingssystemens betydelse för utvecklingen av markens bördighetsegenskaper, produkternas kvalitet och produktiviteten. Men för att få en mer fullständig bild av jämförelserna mellan de olika odlingssystemen, så måste man även beakta resultaten från de ytterligare försök, vilka startade år 1971 på två försöksplatser och kompletterade K-försöket. Här fanns de erforderliga upprepningarna och försöksplanerna för statistiska analyser som ledde fram till Sveriges första doktorsavhandling med jämförelser mellan biodynamisk och konventionell odling, senare tillkomna försök kompletterar bilden, vilket kommer att redovisas i det följande. Biodynamiskt, ekologiskt och konventionellt I Biodynamisk odling (jordbruk och till denna hörande trädgårdsodling) - eftersträvas att odla utan tillförsel av resurser utifrån och att långsiktigt förkovra mark och grödor, så att det ger såväl högre skördar, som en högre kvalitet på produkterna. Detta förverkligas med hjälp av (A) växtföljden, där de kvävesamlande baljväxterna utgör en viktig del, samt genom (B) kretsloppet med djurgödsel. Kretsloppsprincipen innebär att det inte endast räcker med en bra växtföljd, det behövs också en till den egna foderodlingen anpassad djurhållning, vars gödsel möjliggör att merparten av den hos grödorna upptagna växtnäringen, återförs till marken. Till detta kommer (C) användandet av de biodynamiska preparaten som ytterligare förstärkande medel. Växtföljden var i K-försöket gemensam för samtliga åtta behandlingsleden, medan det som här jämfördes var olika gödslingsbehandlingar; ekologisk, konventionell och de biodynamiska behandlingarna.. Växtföljden i K-försöket Växtföljderna, som vi känner till dem, är relativt sena företeelser vilka växte fram ut ur det tidigare mera naturanpassade slåtterjordbruket, där kulturlandskapet dominerades av 1 En fullständig redovisning av K-försöket finns i: Kjellenberg L. och Granstedt, A. 1998. Samband mellan Mark, Gröda, Gödsling. Resultat från K-försöket, en 33-årig studie av gödslingens inverkan. Nordisk Forskningsring, meddelande nr 36; http://www.jdb.se/sbfi/publ/kförsöket.pd
ängsmarker som aldrig plöjdes. På ängarna skördades det stora mängder hö som sedan skulle räcka till foder under de långa vinterperioderna till husdjuren. Av djuren erhöll man, utöver mjölk och kött, den gödsel som lades ut på åkrarna.. Detta möjliggjorde odlandet av näringskrävande livsmedelsgrödor såsom brödsäd och rotfrukter. Ängsmarken var åkerns moder. Det var där resurserna skapades genom naturligt förekommande kvävesamlande växter, mångfalden av örter och gräs och även mer djuprotade buskar och örter som kunde hämta upp mineraler djupare ned i marken. I boken, Morgondagens jordbruk beskrivs detta mer ingående, om hur man slutligen lärde sig att odla vallbaljväxter som klöver och lusern i en ordnad växtföljd, som gav flerdubblade skördar jämfört med de tidigare icke upplöjda naturmarksängarna. Med dessa växtföljders införande så bemästrades den betydande befolkningsökningen under 1700 och 1800 talet i Europa och senare även här i Norden. Växtföljderna utvecklades till nära nog fulländning med en anpassning till olika jordarter och klimatförhållanden, fram till mitten av 1900-talet och kunskapen om dessa var huvudämnet i de tidigare stora antalet lantmannaskolor i landet samt även för en betydande rådgivningsverksamhet. De för ogräsreglering och växtskydd välanpassade växtföljderna, med den till dessa vad gäller antalet djur och djurslag anpassade djurhållning, försvann allt mer då mineralgödselanvändningen ökade efter andra världskriget. Vallbaljväxternas biologiska fixering av luftkväve ersattes då av konstgödselkväve och de tidigare nödvändiga variationerna i växtföljderna ersattes av en ökad bekämpningsmedelsanvändning. Koncentrationen av den tidigare över hela jordbruket fördelade djurhållningen, koncentrerades till allt färre, men allt mer intensivt drivna djurgårdar, för att tillfredsställa en ökande konsumtion och efterfrågan på allt mer, men också allt billigare djurprodukter. Det ledde fram till att den struktur som tidigare utvecklats i jordbruket bröts sönder och blev till dagens specialiserade och resurskrävande odlingsformer. Inför framtidens jordbruk, då vi åter måste lära oss att överleva på jordens förnyelsebara resurser, så måste den tidigare utvecklade kunskapen återerövras och utvecklas vidare på nytt igen. Användandet av de biodynamiska preparaten är ett steg vidare i denna utveckling och utgör en viktig del av det biodynamiska forskningsarbetet. En bra växtföljd är uppbyggd av tre från varandra avvikande grundtyper av grödor. a) Hackgrödor som innebär att jorden bearbetas, såsom odling av rotfrukter, grönsaker och potatis. b) Sädesgrödor och likartade grödor (brödsäd, fodersäd, lin, oljeväxter och gräs) c) Kvävesamlande baljväxter såsom klöver, lusern men även ärter och bönor. Växtföljden är ofta minst fem eller sexårig, där grundtyperna a, b och c ingår. Vissa växter såsom ärter och kålväxter bör ej återkomma tätare än var sjunde år, detta för att undvika växtsjukdomar. För all ekologisk odling gäller grundregeln, att minst en tredjedel av växtföljden, omfattar fleråriga baljväxtvallgrödor, såsom klöver eller lusern. Baljväxtsymbiosen tillför det kväve som de s.k tärande grödorna behöver, dels direkt genom förfuktsverkan eller indirekt som gödsel via djurhållningen, dels för underhåll och uppbyggnad av markens humuskapital, i såväl matjorden som i alven. Det är önskvärt att vallodling till foder eller som gröngödsling, återinföres på all åkermark, för att stoppa den
utarmning som nu sker av markens humuskapital i områden med en ensidig spannmålsodling. Hackgrödor förekommer numera mer sällan i lantbruksväxtföljder, men kan då vara ersatt av en halvträda, tex efter vallbrott för att sanera för särskilt rotogräs, som kräver en mer kraftig återkommande jordbearbetning i odlingssystem utan kemiska bekämpningsmedel. Radhackning även i stråsäd är emellertid något som förekommer vid ekologisk odling i andra länder och som nu med ny teknik antagligen kommer att införas i en större omfattning i allt jordbruk för att undvika kemisk ogräsbekämpning K-försöket, gödslingsförsök motsvarande ett småbruk med trädgårdsgrödor K försökets växtföljd innefattade alla de här nämnda grundelementen och var gynnsam för samtliga de åtta behandlingarna och bör därför betraktas som ett gödslingsförsök. I konventionellt jordbruk drivs flertalet jordbruk utan vallodling och de förekommande vallarna är mergräsdominerade och gödslas med mineralgödsel. Den stegrande förekomsten av hästar för fritidsaktiviteter har emellertid bidragit till en ökad, men gräsdominerad vallodling. Av de tre ekologiska gödslingssystemen K1, K2 och K3,så var det K1 som var helt biodynamiskt med samtliga, både kompost och fältpreparat, medan enbart kompostpreparaten användes i K2. K-försökets uppläggning kunde anses motsvara den odlingsform som inte är helt ovanlig inom biodynamisk och ekologisk odling och som benämns småbruk med trädgård, Det fanns vi den här tiden flera goda framgångsexempel på detta inom den biodynamiska odlingsrörelsen. Resultaten och hur de kan värderas Ökande markbördighet och stigande skördar Resultaten i K försöket började redovisas i förra avsnittet (del 3 av Biodynamisk odling i Forskning och Försök). De visar hur skördarna ökade under hela försökstiden, i såväl det biodynamiska försöksledet K1 som i det konventionella försöksledet K8. Skördarna var i början lägre i den biodynamiska odlingen och ökade därför mest i det biodynamiska försöksledet. För den som önskar att gå närmare in i detaljerna, hänvisas till rapporten från K-försöket som finns tillgänglig på biodynamiska forskningsinstitutets hemsida 1). Skördeökningarna från år 1958 fram till år 1989 kan sättas i samband med den mullhaltsökning och de därmed förbundna och i försöket uppmätta ökande bördighetsegenskaperna under försökstiden (figur 1).
Figur 1. Mullhalterna i översta matjorden ökade mest i de organiskt gödslade behandlingarna (här angivet för K1). Under den långa försökstiden ökade slutliga mullhalterna även djupare ned i marken och det gällde för samtliga behandlingsled visande vallens betydelse i växtföljden. Humusuppbyggnaden innebar både en ökad bördighet och bindning av organiskt kol i marken. 2 ) Betydelsen av organiska gödsling Den organiska substansen (mullhalten) i matjorden ökade framför allt i de organiskt gödslade behandlingsleden. Vallen i växtföljden innebar att mullhalten under den långa försökstiden ökade även djupare ned i marken och det slutligen även i de mineraliskt gödslade leden och även i det helt ogödslade försöksledet K5. Mineralgödsel tillför inga så kallade mullråämnen direkt till marken. Skillnaden mellan de organiskt gödslade behandlingarna och de mineraliskt gödslade framgick också tydligt vid de återkommande bestämningarna av daggmaskförekomsten och deras aktivitet vilka utfördes vid olika tillfällen under försökstiden. Daggmaskförekomsten synes ha varit i genomsnitt tre gånger så hög i de organiskt gödslade leden K1, K2 och K3 i jämförelse med de mineraliskt gödslade leden, K 7 och K8 ( 319. 296 och 327 jämfört med 105 och 110 daggmaskhål per kvm). Vad gäller den markbioloska aktiviteten synes den varit högst för de organiskt gödslade leden. 2 Granstedt, A. and Kjellenberg, L. 2008 Organic and biodynamic cultivation a possible way of increasing humus capital, improving soil fertility and be a significant carbon sink in Nordic conditions. The Second Scientific ISOFAR Conference in Modena 18-20 June 2008.
Verkan av biodynamiska preparat Vad gäller skördeutvecklingen så var veteskördarna i K1 i genomsnitt 10 % högre i de med samtliga biodynamiska preparaten behandlade leden K1, i jämförelse med K2 under försökstiden. Detta gällde även för halmskördarna. Däremot var variationen mellan åren stor och här verkar preparaten verkat utjämnande. Merskörden i K1 (full BD behandling) var högre vid låga skördenivåer i det obehandlade ledet K2 (ingen behandling med biodynamiska fältpreparat). Biodynamiska kompostpreparat och all övrig behandling var däremot lika i K1 och K2 under 32 år (figur 2). Merskörd av bidynamiska fältpreparat relaterat till aktuell skördenivå utan behandling Skörd K1 (K2=100) K-försöket i Järna 1958-1989 160 Trend Rel.skörd K1 140 120 100 80 0 1000 2000 3000 4000 5000 Skörd K2 kg/ha Figur 2. Analys av sambandet mellan skördenivå och användning av de biodynamiska fältpreparaten i K-försöket. Användningen av de biodynamiska fältpreparaten(k1) gav från åren 1958-1989 i genomsnitt 10 % högre skördar av vårvete (både kärna och halm) jämfört med utan användning (K2) under i övrigt likvärdiga förhållanden. Sambandet med högre skördar i K1 i jämförelse med K2 för år med låga skördenivåer gällde också konsekvent för de övriga grödorna betor, potatis och förstaårs skörd av vall i K- försöket (Kjellenberg & och Granstedt 1998 1) ). Motsvarande reglerande verkan av behandlingarna med biodynamiska preparat påvisades i stallgödselförsöket på Skilleby 1991 1997 (Granstedt, 2000) 3 och från vetenskapligt rapporterade studier av ett stort antal 3 Granstedt, A. 2000. Stallgödselanvändning i ekologisk odling med hänsyn till hushållning med växtnäringsämnen och produktion i ekologisk odling. Ekologiskt Lantbruk 26.Swedish University of agricultural Sciences.
försöksresultat vid det biodynamiska forskningsinstitutet i Darmstadt, Tyskland (Raupp & König, 1997) 4. Sammanställningarna visar att vid extremt höga skördenivåer så kan skördarna däremot bli lägre, än i behandlingsled utan biodynamiska preparat, medan kvalitetsegenskaper som normalt försämras vid alltför höga skördednivåer, i stället blir högre då preparaten användes. Det är här en fråga om reglerande egenskaper, vars verkningar alltså inte är entydigt kausala, såsom med kemiska medel, där man kan identifiera orsak och verkan. Försöksresultaten tyder på att preparatverkan gäller vid användning av samtliga biodynamiska preparat tillsammans. Det vill säga både kompostpreparaten och fältpreparaten. Detta kommer belysas mera med resultat också från andra undersökningar i kommande avsnitt. Fortsättning följer Raupp, J. and König, U. J. 1996. Biodynamic preparations cause opposite yield, effects depending on Yield Levels. Biological Agriculture and Horiculture. Vol 13. 175-188. 4