Hallstammars kommun har i projektet Ungdomsdialog om centrum arbetat för att öka ungdomars inflytande i samhällsplaneringen. Fokus för dialogen har varit Hallstahammars centrum. Dialogen har genomförts i två steg, en filmdialog och en informationskampanj för ökat deltagande i en allmän dialog i form av ett webbaserat kartverktyg. Hallstahammars kommun arbetar med att ta fram ett planprogram för Hallstahammars centrum. I arbetet med framtagandet av planprogrammet finns en bred ansats till medborgarinflytande via dialog. Alla invånare ges möjligheten att påverka centrums utveckling via olika påverkanskanaler. För de målgrupper som vi tidigare har haft svårt att nå genomförs riktade dialoger. Ungdomar är en grupp som vi vill rikta ett särskilt fokus mot. Dialogsatsningen mot ungdomar ligger inom ramen för projektet Jämställt medskapande utformning av offentliga miljöer i samhällsplanering som beviljats medel av Boverket. Med projektet avser Planavdelningen att arbeta strategiskt med att ta fram jämställdhetsintegrerade verktyg och sammanställa ett metodstöd som i fortsättningen kan användas rutinmässigt vid dialoger. Det är av stor vikt att planavdelningen utarbetar metoder och skapar arenor för att föra dialog med barn för att kunna involvera dem i samhällsplaneringen och säkerställa deras inflytande. Det strategiska arbetet är en förutsättning för att vi i förlängningen ska kunna ta fram de fysiska åtgärder som efterfrågas och är relevanta för flickor och pojkar. Projektet består av ett antal separata delprojekt, där vi utformar dialoger som har olika syfte och i samband med detta tar fram och testar olika dialogverktyg. De fyra delprojekten består av: en kartläggning av Östra Nibble i form av en sociotopkartering; ett skolprojekt En skolgård för alla ; ett förskoleprojekt En skog för lek och lärande samt den här ungdomsdialogen om Hallstahammars centrum. Syftet med dialogen är att på ett jämställt sätt få ett kunskapsunderlag och synpunkter från ungdomarna som ska ligga till grund för utformning av planförslaget. Vi fokuserar särskilt på att inkludera tjejer i det här projektet eftersom unga tjejer haft lågt inflytande i utformningen av den
offentliga miljön i Hallstahammar. Ungdomsdialogen ska vara en del av kommunens metodutvecklande arbete i projektet Jämställt medskapande. Det övergripande målet är att skapa ett centrum för alla där även ungdomarna har en given plats. Målet är också att ta fram jämställdhetsintegrerade dialogverktyg som kan användas och fortsätta utvecklas i kommande arbete. Arbetsgruppen består av Emma Mossberg och Ulrika Johansson från planavdelningen. Resultatet av webbdialogen har sammanställts av Erika Kinisjärvi. Det huvudsakliga fokusområdet för projektet Jämställt medskapande är kommundelen Östra Nibble. I Östra Nibble saknas en naturlig samlingsplats för ungdomar och det har därför varit svårt att nå ungdomarna där - trots tidigare försök, framför allt under arbetet med sociotopskarteringen av området. I och med kommunens pågående arbete med Hallstahammars centrum och behovet av en bred dialog med ungdomarna i det projektet togs beslutet att det sista delprojektet flyttades från Östra Nibble och istället fortsätta satsningen på jämställda dialoger med Hallstahammars centrum som utgångspunkt och med alla kommunens ungdomar som målgrupp. Planprogrammet har en geografisk avgränsning som utgörs av handelsområdet med omkringliggande trafikinfrastruktur, grönytor och verksamheter. Dialogarbetet rör denna yta. Figur 1 Planområde planprogram för Hallstahammars centrum.
Sveriges kommuner och landsting, SKL (2012), har tagit fram en skrift om ungdomsdialog för unga med syftet att hjälpa sina medlemmar på vägen i att utveckla ett systematiskt arbete för dialoger med unga. I den pekar SKL på olika studier som visar att ungdomars vilja till inflytande inte är mindre än vuxnas. Den unga generationen idag är istället långt mer aktiva än tidigare generationer var vid samma ålder, men de är aktiva på ett annat sätt. Unga är aktiva debattörer på nätet och engagerar sig i sakfrågor bland annat som aktiva konsumenter, men är trots detta dåligt representerade i den lokala demokratin (Lindgren, S m.fl., 2012, s. 11). Det som framkommer tydligt är att det inte är de unga vi ska förfasas över och förändra utan att det är den interna kulturen inom kommuner och landsting som behöver utvecklas och ibland förändras. Politiker och tjänstemän behöver se på ungas deltagande på ett annat sätt än idag, eller kanske på fler sätt. SKL, 2012, s. 12 Ungdomar deltar inte på grund av plikt så som tidigare generationer, utan vill veta vad de har att vinna på deltagandet (SKL, 2012, s. 22). SKL lyfter därför fram vikten av ett tydligt syfte med dialogen och att detta tydligt förmedlas till de unga. Metoden för ungdomsdialogen behöver inte heller skilja sig från den som riktar sig mot vuxna. Sveriges Ungdomsråd (enligt SKL, 2012, s. 10) pekar på att unga ska erbjudas samma möjligheter som vuxna att delta i samhällsutvecklingen. Skillnaden är istället att unga kan behöva mer stöd för att kunna delta på samma villkor. Tre faktorer som gör att ungdomar inte deltar trots lika hög vilja som vuxna är: >>brist på kunskap om hur man kan delta och vilka kanaler som finns >>brist på erfarenheter av att delta som skapar en tröskel för att delta >>brist på resurser både i form av ekonomi och frihet i förhållande till föräldrar, skola etc. SKL, 2012, s. 10 Det är också viktigt att komma ihåg att ungdomar inte är en homogen grupp och det kan därför behövas en bredd av dialoger för att nå gruppen. SKL (2012, s. 16-17) listar följande principer som i internationella erfarenheter varit avgörande för att involvera och uppnå meningsfullt deltagande: o o Möjligt för alla unga att delta oavsett bakgrund, nationalitet, religion etc. Det är valfritt att delta
o o o o o o o o o Det relateras till verkliga behov hos unga Alla ska veta att det är värdefullt att de deltar med sina kunskaper och erfarenheter Alla som deltar ska vinna på det Erbjud olika former för att delta Finns de resurser som behövs Baseras på riktigt partnerskap mellan unga och vuxna Transparanta processer Fokuserar på innehåll och resultat inte på metod Roligt Vilka som deltar påverkas bland annat av faktorer som kön, födelseland och ålder. Vilka möjligheter till inflytande som man upplever sig ha kan också påverkas av sexuell läggning och funktionsförmåga. Unga tjejer upplever i större grad att det kan påverka gentemot unga killar, att vara äldre och att vara inrikes född ger även en ökad upplevelse av inflytande (Fokus 10:210f). Trots detta vill endast 39 procent vara med och påverka. Lindgren, S. m.fl, 2012, s. 11 När det kommer till ungdomsdialoger är det också viktigt att det handlar om inflytande på riktigt och den metod som väljs ska stödja detta. Metoden ska inte uppfattas som enbart en lek. Om metoden inte skulle fungera för vuxna är sannolikheten stor att den inte heller passar ungdomar. Unga vill inte leka demokrati de vill vara med som medborgare och har rätt att göra sin röst hörd på lika villkor som vuxna, på riktigt, om frågor som är viktiga och där deltagandet ger resultat. SKL, 2012, s. 34 En metod som några kommuner använder och som Sveriges ungdomsråd rekommenderar, handlar om att sätta ihop referensgrupper kring speciella frågor. Poängen med referensgrupperna är att de ger ungdomar en möjlighet att delta under en kortare period och om en fråga som han eller hon tycker är angelägen(skl, 2012, s. 27). SKL poängterar att det, för att metoden ska fungera bra, är viktigt att det just handlar om referensgrupper för särskilda
frågor under en kortare tid. När arbetet är klart tipsar de om att belöna ungdomarna, till exempel genom att bjuda på pizza. Vikten av att ungdomar får delta ska inte heller tas för givet. I en genomgång av Arvsfondens satsning på ungdomar och demokrati 2009-2012 handlade flera projekt om att skapa samhällsstrukturer som möjliggör inflytande. I en beskrivning av dessa står bland annat: Fokus i den samhälleliga debatten ligger ofta på ungas brister. Att ge ungdomar ansvar och en plats där de kan möta samhället på jämlika villkor menar många skulle stärka ungdomars position och öka självkänslan. Lindgren, S. m.fl., 2012, s. 18 FN håller sin tredje världskonferens i stadsplanering, Habitat III, i Quito 17-20 oktober 2016. Inför konferensen konstaterar de på sin hemsida att 54, 5 % av världens befolkning lever i städer och att det är i städerna som ojämlikheten ökar snabbast. De kommande 30 åren kommer det byggas lika mycket stad som i hela mänsklighetens historia. I den snabba urbaniseringen är unga tjejer särskilt utsatta. Investeringar i unga kvinnors arbete, fysiska och finansiella tillgångar, rörlighet, trygghet och personliga säkerhet är därför avgörande för en hållbar utveckling, konstaterar de. Om vi kan bygga framtidens städer med unga tjejer som norm löser vi många andra utmaningar. Unga tjejer är därför nyckeln för att uppnå en jämlik och jämställd utveckling, lokalt som globalt men då måste unga flickors röster få komma till tals i stadsplaneringen. Budskapet från FN är klockrent, att lyssna på unga flickors erfarenheter och åsikter i innerstadsplanering, såväl globalt som lokalt, är en klok investering för att skapa ett hållbart samhälle. (www.habitat3.org) Kvinnor har, i modern tid, alltid varit i överskott i tätbebyggda områden. Könsmönster visar att kvinnor studerar, arbetar och handlar mer i innerstäderna. Orsakerna till kvinnoöverskottet är bland annat: - att kvinnor flyttar till städer för att plugga och arbeta. - mansdominerade arbetsplatser (industrier) ligger oftare utanför stadskärnorna. - Kvinnor tar generellt sett större ansvar för de dagliga inköp som görs i innerstaden. - Kvinnor åker mer kollektivtrafik som utgår från centrum Sammantaget kan vi konstatera att kvinnor rör sig mer i städerna jämfört med män, men trots detta har en manlig norm fått prägla centrumbilden. (SCB)
Barn och ungdomar är en grupp som kommunen har haft lite kontakt och utbyte med inom ramen för samhällsplanering. Ungdomarnas inflytande har till stor del förbisetts i kommunens planarbete. Enligt FN:s barnkonvention har barn upp till 18 år rätt att vara delaktiga i beslut som rör dem och deras närmiljö. Ungdomarna har inte bara rätt att utöva inflytande, det är dem själva som är experter på sin närmiljö och de innehar kunskaper och erfarenheter som är av största vikt att ta tillvara på. Unga tjejer och killar är en av de målgrupper som tillbringar allra mest tid i centrum. Genom att ge ungdomar inflytande kan vi gemensamt skapa bättre miljöer. I Hallstahammar utövas ungdomars inflytande delvis via ett ungdomsråd. Kommunen har också nyligen infört fyra stycken barn- och ungdomscoacher (två kvinnor och två män) vars uppdrag är att fungera som en länk mellan barn och ungdomar, familjer och myndigheter. Ungdomscoacherna samarbetar med skola, socialtjänst, polis, fritidsverksamhet, samt kulturoch föreningsliv. När det kommer till inflytande i den traditionella samhällsplaneringen har ungdomar hittills inte haft någon tydlig röst inom kommunen. De personer som kommer på ett samrådsmöte för en detaljplan eller som skickar in synpunkter på samhällsplaneringen består i huvudsak av äldre personer. Hallstahammars centrum är ett relativt ungt centrum som i huvudsak vuxit fram mellan åren 1960 och 1980. Hallstahammars centrums utveckling under 60-70- och 80-talet har gett centrum en tydlig prägel av modernismen tidstypiska stadplanering och arkitektur. Dagens centrum planerades och byggdes under en tid där tillväxten var stor och industrierna gick på högvarv. Centrum har därför fått ett storskaligt uttryck och är planerat för en betydligt större folkmängd än dagens. Centrum är uppbyggt med stora butiks- och servicebyggnader vända inåt mot Hammartorget som sedan 80-talet är en gågata. Runt centrum, på butikernas baksida, finns stora parkeringar. Utemiljön i centrum är präglad av ytornas storlek men får ändå en grön känsla tack vara flera större gatuträd. Mot ytterkanterna finns flera mindre fickparker och vid Eldsbodahuset, som i dagsläget innehåller föreningslokaler och när dialogen genomfördes även
en fritidsgård, är den gamla skolgården frodigt grön. I centrums norra del finns en mindre lekplats och bredvid den en större trapp nedanför teatern som till viss del används som sittbänk. Bänkar finns också utplacerade vid fickparkerna och vid den större öppna torgytan i centrums mitt. Miljöerna har gjorts om och nya tillförts allt eftersom, men längs Hammartorget är flertalet ytor äldre och slitna. Utöver lekplatsen finns inga ytor som är utformade för aktiviteter. Dialogen om framtidens centrum i Hallstahammar genomfördes dels med genom olika riktade dialoger mot de grupper vi tidigare haft svårt att nå, där ibland ungdomar. För ungdomarnas del genomfördes två separata dialoger. Vi genomförde dels en dialog med en fokusgrupp bestående av sju tjejer och tre killar som själva anmält sig till projektet. Dessa ungdomar fick fria tyglar och uppdraget att spela in en film om deras idéer för Hallstahammars centrum. För att nå fler ungdomar än de som ville vara med i filmprojektet genomfördes också en allmän dialog som alla ungdomar som ville delta i. Dialogen genomfördes i form av en kartbaserad webbdialog och var öppen för alla kommuninvånare. För att få fler ungdomar att fylla i webbdialogen genomfördes en särskild informationskampanj om denna framför allt på fritidsgårdarna. Hallstahammars kommun har en uppbyggd infrastruktur kring filmpedagogik och många, både lärare och fritidsledare, har gått kommunens kurs om detta. Förutsättningarna för att pröva film som dialogmetod är därmed goda i kommunen. I den ungdomsdialog som fördes i samband med sociotopskarteringen av Östra Nibble genomfördes ett försök till en fotodialog. Filmdialog bygger på samma typ av resonemang som foto. Det ger ungdomarna en större chans att påverka vad som visas. Tanken med filmprojektet var också att det inte skulle kännas så betungande att delta, utan att det var en relativt enkel metod att genomföra. Det erbjuder också andra fördelar i och med att ungdomarna kan berätta vad de vill säga, istället för att skriva det. Dessutom är en film ett effektfullt men enkelt sätt att förmedla åsikter oförvanskade vidare till kommunens politiker. Hallstahammars centrum är hela kommunens centrum och innehåller butiker och service för alla. Här ligger bland annat kommunens största bibliotek, ett nystartat kulturhus, kommunens
enda biograf och en vårdcentral. I centrum finns också fritidsgården Ungdomenshus som är på väg att flytta in i nya lokaler i Kulturhuset vid biblioteket, men som under dialogen fortfarande låg i aktivitetshuset Eldsbodahuset. Lite av centrums kommersiella utbud riktar sig dock mot ungdomar och många ungdomar tar istället del av utbudet som finns i närliggande Västerås. Till Västerås tar man sig enkelt från Hallstahammar med regionbuss som har ändhållplats vid bussterminalen i Hallstahammars centrum. Det går även att åka tåg från stationen som ligger ca 500 meter från centrum. Eftersom Hallstahammars centrum är tänkt att rikta sig till alla kommunens invånare är målgruppen för dialogen alla kommunens ungdomar. En åldersgräns för filmdialogen var inledande satt till mellan 13 och 20 år vilket också var det som förmedlades via en inledande affisch. Tanken var från början att genomföra filmprojektet i samarbete med skolan, men ingen lärare nappade på erbjudandet. För att nå ungdomarna beslutades därför om ett samarbete med kommunens båda fritidsgårdar. Bland besökarna på fritidsgården hör dock många till den äldre delen av spannet och flera är även äldre än 20 år. Fritidsgårdens verksamhet är öppen för ungdomar 13 till 20 år. Initialt i arbetet hade vi ett uttalat fokus på att nå unga tjejer med varierad etnisk bakgrund. Även killar var välkomna att delta men målet var att minst femtio procent av deltagarna måste vara tjejer, gärna fler, eftersom unga tjejer har varit en kraftigt underrepresenterad grupp. Fritidsgårdarna sågs som ett bra forum att värva ungdomar, eftersom det var en naturlig mötesplats och ungdomar med varierande bakgrund (socioekonomisk, etniskt osv) samlas här. Vi tog kontakt med ansvariga personer för fritidsgårdarna och informerade om projektet. Personalen var genast intresserad av att delta och kom även med råd och stöd i hur arbetet kunde läggas upp.
Vi anordnade två informationsträffar, en på vardera fritidsgård, för att informera och värva ungommar till filmdialogen. Några dagar i förväg satte vi upp affischer på fritidsgården för att kort berätta om att vi skulle komma dit. På fritidsgården Ungdomens hus hölls informationen på en tisdag. Vi kom två från plankontoret och utöver oss var även en av fritidsledarna från fritidsgården med. De ungdomar som ville lyssna fick en kort genomgång av våra tankar kring dialogen. Och inte minst finfika bestående av glass, grädde, kladdkaka, saft och kaffe. Fikat i sig lockade nog några lyssnande ungdomar. Vi utlovade också pizza på första uppstartsmötet och ett presentkort på 300 kr på närliggande shoppingcentret Erikslund när filmen var klar. Sex ungdomar på fritidsgården i Hallstahammar centrum nappade direkt (de skulle senare bli några fler). Några ville börja direkt, men några kameror hade vi inte tagit med oss till informationsträffen. Vi bokade istället ett första uppstartsmöte med pizza vid lunchtid på måndag veckan efter. På fritidsgården Stationshuset i Kolbäck hölls träffen på fredagen samma vecka, då med enbart en från plankontoret, men i övrigt med ett liknande upplägg. I Kolbäck var det dock inga ungdomar som var intresserade att delta, en hypotes till att intresset att delta var lågt var det fysiska avståndet till Hallstahammars centrum. Ungdomarna som anmält intresse fick under helgen en påminnelse via SMS om den stundande uppstartsträffen. Sju tjejer och tre killar dök upp till uppstarten, där vi bjöd på pizza och diskuterade hur arbetet skulle gå till. Under uppstartsträffen informerade vi mer noggrant om syftet med filmen, vilka möjligheter det fanns att påverka, kort om hur det politika systemet fungerar och vad ett planprogram är. Ungdomarna signalerade tydligt att de ville arbeta självständigt. Utifrån de ramar som vi hade satt gemensamt så skulle de få filma helt själva. Vi var tydliga med att ungdomarna ägde projektet och dess genomförande.
Samtliga deltagare hade projektledarens telefonnummer och kommunikationen skedde främst via sms. En del praktiska frågor uppstod längs med projektet gång. Under uppstartsträffen kom vi överrens om att filmande skulle ske under sportlovet (önskemål från ungdomarna själv), vilket var nästkommande vecka. Sedan sattes ett datum, veckan efter sportlovet då filmen skulle redigeras och klippas tillsammans med filmutvecklaren på kulturhuset. En tjej i gruppen tog frivilligt på sig ansvaret att delta i redigeringen av filmen. Hon utsågs även till kontaktperson för gruppen för avstämning av projektet under sportlovet. Frågan som ungdomarna skulle besvara i filmen var: Vad är er vision för Hallstahammars centrum? Filmkameror och redigeringsdator lånandes från kulturhuset. Även ungdomarnas egna mobiltelefoner användes för filmning. Ungdomarna arbetade helt självständigt under sportlovsveckan. Några kontakter och avstämningar togs via sms mellan deltagarna och projektledaren. Återkopplingen av filmen skedde helt via en sluten facebookgrupp. På önskemål av ungdomarna själva. Här visades den färdiga filmen, deltagarna fick information om när filmen
vid olika tillfällen visades för politiker och chefer i kommunen och de fick information om hur de fick tillgång till det utlovade presentkortet. Den här dialogen fokuserar på det faktum att unga vill delta på samma villkor som vuxna, men att de kan behöva mer hjälp och information för att kunna delta. Dialogen är den samma som den som riktar sig till alla kommuninvånare, men med en särskild informationskampanj riktad mot ungdomarna. Dialogen var öppen för alla invånare under perioden 15 april- 29 maj 2016. Informationskampanjen mot ungdomar genomfördes den 29 april-29 maj 2016. Kartverktyget fanns tillgängligt på kommunens hemsida och marknadsfördes mot alla via affischer på stan, kommunens facebook, samt delvis via annonser i tidningen. En nyhetsartikel skrevs också om webbverktyget. Figur 2 Kartbild som visar inkomna åsikter inom planområdet, men även utanför, informationsruta som inledde kartdialogen, samt svarsruta med obligatoriska frågor bl.a. om kön och ålder.
På kartan fanns möjligheter att lämna synpunkter inom sex olika kategorier: mötesplatser, bostäder, handel, kultur, trafik samt annat. Den svarande klickade på valfri punkt på kartan, valde kategori, fyllde i ålder och kön, samt skrev en beskrivning av sin synpunkt. Tanken var att svaren enbart skulle handla om Hallstahammars centrum, men då det var möjligt att klicka utanför centrumområdet var det många som tog chansen. I sammanställningen av slutresultatet redovisas dock bara de åsikter som berör centrum. Hur övriga åsikter ska tas om hand är ännu inte klart. Webbkartan var tänkt att fungera för alla målgrupper med tillgång till en dator, surfplatta eller en mobiltelefon. Vissa målgrupper med en större internetvana förväntades dock få en högre svarsfrekvens. Ungdomar är en sådan målgrupp som använder internet dagligen och förväntas enkelt förstå webbkartan. Svårigheten med dialogmetoden handlar istället om att få ungdomarna att hitta till dialogen. För att nå ut till ungdomarna med information om webbkartan fördes en informationskampanj på de båda fritidsgårdarna. Affischer och tack för din åsikt-godis lämnades också på ridskolan i Hallstahammar. Ridskolan är en egen förening och ingen kommunal verksamhet, men det är en plats där ungdomar förväntas finnas, och då framför allt tjejer. Eftersom vi sedan tidigare vet att det är många killar som vistas på fritidsgårdarna var förhoppningen att ridskolan lite skulle hjälpa till att nå tjejerna. På ridskolan finns en liten samlingslokal och personal som var villiga att hjälpa till med godisutdelning. Det finns självklart många andra föreningar i kommunen som bedriver verksamheter mot ungdomar, några av dessa har kanske motsvarande möjligheter. Detta utreddes dock inte under dialogen, utan enbart ridskolan tillfrågades. Upplägget för dialogen diskuterades innan genomförandet med de berörda verksamheterna. Vi var framför allt intresserade av att förstå om det skulle fungera med en belöning för genomförandet. Att köra på eget ansvar och bara ställa ut en skål med godis trodde varken fritidsgårdarna eller ridskolan skulle fungera. Personalen på både fritidsgårdarna och ridskolan hade dock inget emot att dela ut godis till de som svarat på webbkartan. Den inledande kontakten med framför allt fritidsgårdarna handlade också om att få personalen engagerade i dialogen eftersom det framför allt är deras insatser i att engagera och hjälpa ungdomarna som leder till deltagande.
Genomförandet av dialogen var enkelt. Vi gjorde två olika affischer vilka sattes upp på fritidsgårdarna och ridskolan. Den ena affischen, med stora röda ballonger, beskrev vad ungdomarna skulle göra enligt följande: 1. Tyck till om Hallstahammars centrum; 2. Visa personalen; 3. Fika. På affischen fanns dels en webbadress och en beskrivning av hur man hittade webbkartan och dels en QR-kod som tog en direkt till kartdialogen. Den andra affischen marknadsförde filmen som ungdomarna gjort om centrum samtidigt som den frågar om dina åsikter Håller du med? Har du egna idéer?. På affischen fanns dels en QR-kod till filmen och en till kartdialogen. Till dialogen fanns också en burk fylld med godis (små chokladbitar i papper och klubbor). Burken var tydligt märkt med Tack för din åsikt och loggan för Framtidens centrum. Dialogen inleddes en fredag och vi åkte själva ut med affischer och godis till fritidsgårdarna och ridskolan. På så vis fanns också möjligheter att prata med de ungdomar som var på plats och få dessa att fylla i dialogen. Vi åkte ut på eftermiddagen först till Ungdomens hus i Hallstahammar, där få ungdomar hittills hade kommit, sedan till ridskolan där ingen var närvarande, och sist till Stationshuset i Kolbäck. Här hade verksamheten hunnit kommit igång lite mer och flera ungdomar fyllde direkt i enkäten. Fritidsgården la också upp en bild om
dialogen på sitt Instagramkonto. Det som märktes tydligast när vi pratade med ungdomarna här var att de inte visste vad en QR-kod var eller hade någon läsare för detta. Filmen blev därmed svår att se, men ungdomarna hjälpte varandra att hitta kartan via länken. Efter en vecka fick vi plocka ner affischerna om filmen, eftersom filmen också togs bort från offentlig visning på Youtube. Återkopplingen av webb-dialogen har skett via kommunens hemsida och facebooksida. Resultatet sammanställdes i en grafisk folder och kunde kort övergripligt gå att ta del av. Här presenteras resultaten av de två dialogerna med ungdomar. Filmdialogen resulterade i en cirka 6 minuter lång film där ungdomarna intervjuar varandra och visar upp olika miljöer i centrum. Filmen fanns på Youtube i cirka en vecka och har visats för politikerna i kommunfullmäktige, kultur- och fritidsnämnden samt för de anställda på planavdelningen. På ungdomarnas egen begäran visas inte filmen för allmänheten. Synpunkter och önskemål från filmen: Det finns inget att göra i centrum. Det är tråkigt. I centrum finns många missbrukare som skrämmer och stökar till. Det är smutsigt, mycket fimpar överallt. Mer belysning bakom OKQ8, det är mörkt och otryggt där. En laglig graffitivägg i centrum så att alla kan måla. Pingisbord i betong mellan ICA och teatern. En lekplats utanför caféet så att föräldrar kan fika medan barnen leker. En basketplan någonstans på Hammartorget, eller vid Folkets Park.
Återkommande festival och andra aktiviteter i centrum, som ger platsen en identitet. Det spelar inte så stor roll vad, så länge det händer något. Det verkliga resultatet av webbdialogen handlar i det här projektet om svarsfrekvensen, eftersom den särskilda metoden var en informationskampanj för en annan dialog- webbdialogen. Från det kan vi se att vi relativt sett har nått ut till ungdomarna genom dialogen. 11-20 år Tjejer: 15 svar/39,5% Killar: 23/ 60,5% 21-30 år Kvinnor: 4 svar/ 10,8% Män: 33 svar/ 89,2% Antal ungdomar i förhållande till totalen: 38/182= 20,9 %. Åsikter samlades in i sex olika kategorier. Svaren från dessa är sammanställda i en tabell som redovisas som en bilaga till denna rapport. Här finns en sammanfattande lista över åsikterna: Ungdomarna (11-20 år) var fokuserade på att hitta platser att umgås med jämnåriga vänner. Det kunde vara en mötesplats i form av restaurang, ungdomsgård eller ett område för sport. De önskade även att mötesplatsen skulle vara riktad till ungdomar. En gemensam föreställning fanns bland synpunkterna att bilar samt parkeringar skulle minska och att lekpark eller bättre gågator borde finnas. Utifrån bostadskategorin fanns en vilja om att bygga fler hyreslägenheter samt att rusta upp fasaderna med fokus att skifta färgen. Ungdomarna och de unga vuxna nämnde främst kedjor som McDonalds, Max samt HM i kategorin handel och uttryckte dessutom en vilja att få en galleria som riktar sig även till yngre. Angående kategorin kultur fanns väldigt spridda synpunkter, exempelvis att musikskolan skulle få var kvar, låta Saga ta över teatern, anordna kurser i kulturhuset, osv.
Skillnader män och kvinnor Det var mycket färre kommentarer från kvinnor än män. Kvinnor och tjejer ville ha mer allmänna platser där man kan hänga, medan män och killar ville ha mötesplatser där en aktivitet och sport stod i fokus. Det var endast män och killar i dessa ålderskategorier som fokuserade på byggnad av bostäder. På grund av det låga deltagarantalet i dialogen så går det inte att dra några statistiskt säkerställda slutsatser. Det var enbart 19 flickor/kvinnor som deltog och den totala procentandelen flickor/kvinnor var enbart 19,8 procent. Denna genusanalys baseras därför delvis på tidigare erfarenheter och forskning (Olsson, 2013). Städer har i århundranden byggts av män, för mäns behov och utifrån mäns erfarenheter. När forskare spanar på trenderna idag så är mycket sig likt. Spontanidrotten får allt större utrymme i innerstadsplaneringen. Det byggs parkour-anläggningar, skateparker och klätterväggar som aldrig förr. När kommunerna sedan gör uppföljningar kring vilka som använder dessa ytor framkommer ett extremt tydligt könsmönster. Det är nästan uteslutande pojkar/män. Kommunernas krav på jämställdhetsintegrerade budgetar spricker. En kartläggning i Göteborgs stad visade att kommunen lagt mer än fem gånger så mycket pengar på pojkars aktiviteter och idrottande jämfört med flickors. Stadsbyggnad och samhällsplanering är ett tydligt exempel på vikten av att ha bra medborgardialoger och göra kvalitativa könskonsekvensanalyser. Om det inte görs kan kommunen, både bildligt och bokstavligt, cementera in ojämställdhet i byggnader, offentlig konst och andra ytor. Genom att cementera en skatepark utan att ha en tanke på vem som kommer att använda den är att bokstavligt bygga in ojämställdhet i strukturerna. I den här dialogen kan det finnas tendenser till ovanstående. Det är pojkar som har varit mest aktiva i dialogen. Finns det inte en misstanke om att de som varit aktiva i dialogen och gjort sina röster hörda på fritidsgården också är samma personer som skulle vara aktiva i centrum med bland annat spontanidrottande? Det finns många kollektiva berättelser där pojkar och unga män vill visa upp sig i centrum. De vill visa sin fysik (maskulinitet) på klätterväggen, i parkour-banan eller på skateboarden. Hårda ytor för hårda män. Under tiden har flickorna agerat passiva åskådare och tittat på.
Eftersom vi nästan aldrig i världshistorien har sett en jämställd stadskärna, som byggts med flickor och kvinnor som norm, kan det vara svårt att visualisera den. Det kanske är så att både flickor/kvinnor och pojkar/män behöver hjälp med att skapa den visionen? Vi kanske måste visa på hur alternativa städer kan se ut? När Malmö stad engagerade unga flickor i stadsdelen Rosengård var ledorden design, musik, scenshow och dans. Det resulterade i en välbesökt spontanyta där ungdomar kan koppla in sin egen musik via bluetooth och träna dans mm. Det blev något helt annat än vad stadsplanerarna föreställt sig. Antagandet att pojkar gillar skateboard, parkour och hårda ytor och att flickor gillar design och dans är naturligtvis mycket grova generaliseringar och förenklingar, även om tidigare kartläggningar visat på sådana könsmönster. Tvärtom borde medborgardialoger i större utsträckning utmana dessa föreställningar. De flesta pojkar gillar sannolikt inte hårda ytor, men de pojkarna kanske inte gör sina röster hörda lika ofta? I det här avsnittet ger vi en utvärdering av ungdomsdialogen för Hallstahammars centrum. Hur fungerade verktygen och hur fungerade tvåstegraketen? För det första så vill vi belysa vikten av att hitta en väg in och nå fram till ungdomarna. I det här fallet fungerade fritidsgården i Hallstahammars centrum som den vägen in. Fritidsledarna var initialt våra ambassadörer för att nå fram. Vilket var en framgångsfaktor. Majoriteten av ungdomarna på fritidsgården är killar, så fritidsledarnas extra insatser på att locka tjejer till informationsmötet gav framgång. Processen fungerade bra som helhet, att ta hjälp av fritidsgårdarna som mötesplats och använda personel som ambassadörer för att nå fram var bra. Ännu en viktig och delvis avgörande faktor som bidrog till projektets framgång var att vi gav något tillbaka, dels så bjöd vi på fika och pizza vid informationsträffen respektive uppstartsträffen och dels så fick de deltagande ungdomarna var sitt presentkort på 300 kr. Vi tycker det är viktigt att inte ta för givet att ungdomar förväntas bidra helt utan ersättning när vi inte förväntar det av vuxna. En annan aspekt som vi hade diskuterat inför uppstartsträffen var att vi måste vara lyhörda på ungdomarnas önskemål om hur de ville lägga upp arbetet. Ändå upplevde vi att vi gick in och
styrde för mycket när vi gav förslag på hur de kunde lägga upp arbetet och hur vilka frågeställningar och teman de kunde utgå ifrån. Ungdomarna visade då på minskat intresse och kände sig överkörda. Då tog vi ett steg tillbaka. Istället för att påtvinga deltagarna att följa de idéer som vi hade lämnande vi över hela utformandet, med ett enda medskick: Vad är er vision för Hallstahammars centrum? Återkopplingen är jätteviktig. Att göra den via en sluten facebookgrupp tycker vi fungerade bra. Det hade dock varit önskvärt att kunna föra en dialog med ungdomarna även efter filmen för att fånga upp alla frågor som kan ha uppkommit och beskriva mer om hur materialet tas om hand. I det här fallet kommer det dröja innan några fysiska åtgärder kan komma till stånd, därför bedömer vi att återkopplingen är ännu viktigare. Facebookgruppen finns kvar och vi planerar att uppdatera den framöver. I den här typen av upplägg måste arbetsfördelningen bestämmas från början. Vem gör vad? Vem ansvarar för vad? Vem är kontaktperson? Att redigera och slutföra filmen innebär en hel del arbete. I det här projektet hade vi stor hjälp av en av deltagarna som var mycket intresserad och kunnig i film, och hon tog även på sig ett större ansvar än övriga i gruppen. Webbdialogen kan utvärderas på två sätt. Dels hur själva webbkartan fungerade att använda för målgruppen och dels hur väl informationskampanjen fungerade. Ungdomarna verkar, som väntat, inte haft några problem att förstå hur webbkartan ska användas. Totalt var det just ungdomarna, de unga vuxna och medelålders vuxna som främst valde att använda webbkartan för att lämna åsikter om centrumutvecklingen. Att frågorna om ålder och kön var obligatoriska gör också att det har varit enkelt att sammanställa resultatet utifrån ett jämställd- och jämlikhetsperspektiv. Åldersindelningen var dock i lite väl stora spann för ungdomsgruppen. Det är en ganska stor skillnad på att vara 11 och 20 år. Att många ungdomar på fritidsgården också stämde in under kategorin unga vuxna (21-30 år) försvårar också utvärderingen av kampanjens genomslag. Även inom denna åldersgrupp kan det förväntas finnas en viss skillnad i prioriteringar mellan den yngsta och den äldsta inom spannet just beroende på ålder och olika skeenden i livet. Sett till antalet svar från ungdomar och unga vuxna på webbkartan är vi jätte nöjda. Det är självklart en låg andel av ungdomarna totalt i Hallstahammar som har svarat på dialogen (det bor 1722 ungdomar i Hallstahammar inom åldersgruppen 11-20 år), men det är en stor ökning
av representationen jämfört med tidigare. I webbkartan representerar ungdomarnas svar en betydligt högre procentandel än deras andel i befolkningen som helhet. Vi hade självklart ställt ut tack-för-svaret-godis så att det skulle räcka till många fler svar, men det är ändå tydligt att många ungdomar har nåtts av informationen om dialogen. Utan informationskampanjen är vår uppfattning att få ungdomar hade deltagit i dialogen. I och med att det gick (och var önskvärt) att lämna flera svar på webbkartan går det dock inte att säga exakt hur många individer som besvarade webbkartan. Sett ur ett jämställdhetsperspektiv är vi dock inte helt nöjda med resultatet. På webbkartan som helhet var det en klar mansdominans. Bland ungdomarna (11-20 år) blev det en ok representation med ca 40 procent tjejer och 60 procent killar. För de unga vuxna ser det dock riktigt illa ut, där nästan 90 procent av alla svar kom från män. En anledning till detta kan vara könsfördelningen på fritidsgårdarna. Vi vet sen innan att det generellt är fler killar än tjejer på fritidsgårdarna och det är möjligt att den uppdelningen syns ännu tydligare i de äldre grupperna. Det skulle också kunna ha att göra med att många män som inte besöker fritidsgårdarna tagit tillfället i akt och svarat på webbkartan, som ju var öppen för alla via kommunens hemsida. Eftersom representationen som helhet på webbkartan har en klar dominans från män (70,3%) är det dock tydligt att dialogmetoden attraherar män mer än kvinnor. Att fördelningen blev bättre för ungdomskategorin än det generellt ser ut i övriga åldersgrupper kan dock tolkas som att den särskilda informationskampanjen mot ungdomar gjorde metoden mer könsneutral. Webbkartan var öppen under en längre period på kommunens hemsida. Vi sammanställde resultatet preliminärt ca en vecka innan dialogen stängde och såg först då den skeva könsfördelningen. Vi mailade efter detta fritidsgårdarna för att påminna fritidspedagogerna om att särskilt pusha tjejer att svara på dialogen, men få svar kom in den sista veckan och sett ur helheten gjorde det en ganska liten skillnad. Kontakten med ridskolan var svagare under dialogen och någon ytterligare kontakt dit gjordes inte. Hade vi istället gjort en halvtidssammanställning av resultaten ur ett ålders- och könsperspektiv hade vi dock haft större möjligheter att göra riktade insatser under dialogperioden. En annan brist med metoden, sett ur dialogens syfte, var att det var möjligt att lämna sin kommentar utanför själva planområdet. Inledningsvis gick det att flytta kartvyn till valfri plats i kommunen, men detta begränsades snabbt när kommentarer om helt andra saker och områden började komma in. Trots det gick det att lämna svar på ett betydligt större område än Hallstahammars centrum och vi fick därför in många kommentarer bland annat från ungdomar
och unga vuxna som inte går att behandla inom arbetet med planprogrammet. Att invånarna engagerar sig och lämnas åsikter och förbättringsmöjligheter i stort är i sig inte dåligt, men för en lyckad dialog krävs att kommunen har ett system för att hantera även dessa synpunkter. Att göra en ungdomsdialog i två steg uppfattade vi som positivt. Vi hade både möjlighet att nå en grupp ungdomar som kunde fördjupa sig och beskriva mer fritt om sin vision för centrum samt att vi kunde nå fler ungdomar via webb-dialogen. Båda dialogerna kräver dock en hel del arbete och som vi såg i gruppen unga vuxna så fallerar lätt ambitionen om jämställt deltagande om vi inte arbetar tillräckligt medvetet för det. Utifrån rådande omständigheter som nämnts ovan så nådde inte projektet den tänkta målgruppen unga tjejer i den utsträckning som önskats. Eftersom huvudparten av deltagarna utgjorde ungdomar från fritidsgården uppnåddes inte målet med jämställd representation och fokus på unga flickor. Idén att ha dialog på ridklubben var god men även här finns risk för att nå enbart en viss typ av tjejer och femininitet. Ett drömscenario i framtiden är att nå alla elever via skolan, för då finns möjligheter att hitta de utopiska stadsmiljöer som inkluderar alla typer av killar och tjejer. Ett klassiskt dilemma är motsättningen mellan att styra och vara innovativ. Ju mer du styr en verksamhet med färdiga mallar, rutiner och arbetsmetoder desto mindre innovativ blir den. I delar av denna dialog fick ungdomarna fria händer, men det ledde kanske inte till de mest innovativa förslagen? Eftersom vi alla är så påverkade av könsroller, normer och förväntningar kan det vara svårt att visualisera den jämställda innerstaden. Att förstå vad en faktiskt skulle kunna göra annorlunda? Med facit i hand hade det kanske varit bättre att ge några mentala kartor över hur det skulle kunna se ut? Ungdomarna gavs möjlighet att kommentera arbetet med projektet. En tjej valde att ge feedback. På frågan om hur det var att arbeta med filmprojektet svarade hon:
Jag tyckte att det var jätte kul att jobba med filmen, vi alla fick liksom ett gott skratt under inspelningarna. Så jag ångrar mig inte alls att jag gjorde ett projekt och det var bra lagarbete också. På frågan om hon skulle vilja vara med i ett liknande projekt igen så svarade hon: Ja, absolut! Jag vill ju att vi ungdomar ska få fram vår talan. Såklart jag är med. Om det kommer upp nästa tillfälle. På frågan om hon tyckte att hon kunde vara med och påverka kommunen i frågor som berör henne svarade hon: Jag tycker att jag kan, inte så mycket som jag hade velat men lite alla fall. Dom kanske borde försöka ta till sig lite mera. På frågan om hon skulle du vilja ha mer inflytande och vara mer delaktig i kommunala frågor berör henne svarade hon: Såklart, vi är ju Hallstahammars framtid. Vi vill ju även att dom som kommer efter oss ska känna att det är bra område där dom bor. Så ja jag skulle vilja vara mer delaktig. På frågan på vilket sätt hon ville vara med och påverka svarade hon: Ex att inte bygga så många hus överallt och låta lite utrymme för annat som fotbollsplan eller basketplan. Man kan ju inte bygga hus bara för att det är tomt. Återkopplingen av filmen skedde via en sluten facebookgrupp och utskrivet material sattes upp på fritidsgårdarna. De deltagare som ville fick möjlighet att besvara ett antal frågor om hur det hade varit att arbeta med projektet. Webb-dialogen via kommunens hemsida och facebooksida där en sammanställning av alla dialoger kopplade till Planprogrammet redovisades. Webbdialogen återkopplades även via ett utskrivet material på fritidsgårdarna och ridskolan. Vi hade önskat att vi skulle kunnat lagt mer tid och resurser på återkoppling och ta in de som deltagits synpunkter på själva dialogen, alltså en dialog om dialogen. Vi skulle även ha behövt i ännu högre utsträckning försäkrat oss om att de som deltagit har rätts sort förväntningar på vad som ska komma ut av dialogerna och öppnat upp för eventuella frågor som kan ha uppkommit.
Alla möten under planeringsprocessen dokumenteras med minnesanteckningar. Ungdomarna fotade under arbetet Filmen blev en dokumentation i sig själv. Ett material sammanställdes från samtliga dialoger kopplade till planprogrammet. Projektplan för ungdomsdialogen. Rapport för ungdomsdialogen. 1. Artikel hemsidan om projektet Jämställt Medskapande 2015-09-25. 2. Artikel på Intranätet om projektet Jämställt Medskapande 2015-09-25. 3. Artikel på Intranätet om ungdomsdialogen. 4. Artikel på hemsida om ungdomsdialogen. 5. Websida: www.hallstahammar.se/jamstalltmedskapande 6. Artikel VLT om dialogerna om centrum 2016-09-27 Sveriges kommuner och landsting, SKL, (2012) Medborgardialog för unga. Stockholm: SKL Lindgren, S. m.fl. (2012) Vi deltar! Utvärdering av Arvsfondens satsning på ungdomar och demokrati 2009-2012. Umeå universitet Tidskriften Plan 2013-12-15, Rosens röda matta Stadsplanering på tjejers villkor Olsson, Christopher (2013) Den (in)aktiva staden? En studie om stadsplanering och folkhälsa, Örebro Universitet Statistiska centralbyrån, www.scb.se United Nations Human Settlements Programme, www.habitat3.org