LIVSPUSSELBONUS. Ett nytt förslag från TCO riktat till förvärvsarbetande föräldrar. Ulrika Hagström, Roger Mörtvik

1 LIVSPUSSELBONUS Ett nytt förslag från TCO riktat till förvärvsarbetande föräldrar Ulrika Hagström, Roger Mörtvik

2

3 Inledning TCO driver livspusselfrågorna därför att vi vill se ett arbetsliv som går att kombinera med familjeliv, utan att någotdera behöver stå i skuggan av det andra. Vi tror på en kombination av arbete och fritid ett pussel där alla bitar får plats. Vi vill också se ett mer jämställt samhälle. Kvinnor ska inte halka efter i arbetslivet för att de fött barn, och män ska slippa halka efter i föräldrarollen. Lika fel som det är när småbarnsföräldrarna på arbetsplatsen inte får ta del av de mest stimulerande och ansvarsfulla arbetsuppgifterna, är det när de kollegor som ännu inte har barn automatiskt förväntas jobba under helger och semestrar. Arbetslivet måste gå att kombinera med en rik fritid oavsett om denna fritid innebär familjeliv med egna barn eller att man umgås med vänner, syskon eller föräldrar. Inför valrörelsen 2002 lanserade TCO en kampanj jobb-hjärta-familj där vi satte fokus på det vi kom att kalla livspusslet. Vi oroade oss allt mer för att många yrkesarbetande inte fick ihop sin vardag med både yrkesliv och familjeliv. TCO har pekat på flera viktiga delar i en politik för att komma till rätta med livspusselproblemet; jämställdhetsbonus, fler öronmärkta månader till pappan i föräldraförsäkringen, ökat inflytande över arbetstiderna är några delar. TCO har också menar att ett riktat stöd, särskilt till barnfamiljer för att köpa hushållsnära tjänster, kan vara en viktig del i åtgärderna. Därför vill vi att RUT förändras på följande sätt. TCO föreslår en livspusselbonus som är riktat till förvärvsarbetande föräldrar. De nya reglerna för företag består i två delar: dels att det blir mer gynnsamt för arbetsgivare att tillhandahålla RUT-tjänster som löneförmån genom att även de ska kunna tillämpa den så kallade fakturamodellen vid betalning, dels att anställda med barn upp till 16 år som får tjänsten som löneförmån kan erhålla detta skattefritt upp till ett värde av 10 000 kronor per år och person (på liknande sätt som nuvarande stöd för friskvård och motion). På sikt bör nuvarande RUT avta i takt med att marknaden har etablerats. Vi beräknar att detta kan komma att omfatta 100 000 personer efter ett tag. Den extra kostnaden för staten blir då runt 1 miljard i utebliven förmånsskatt.

4 Nuvarande system fungerar inte tillräckligt bra När den statliga subventionen till hushållsnära tjänster (RUT) först föreslogs och sedan infördes var det i huvudsak fyra argument som fördes fram. a) Stödet skulle göra fler svarta jobb vita genom att fler skulle välja att köpa de tjänster de redan konsumerade, på en vit marknad, b) Det skulle ge fler jobb i ekonomin genom att det skulle leda till fler företag i sektorn, c) Det skulle underlätta de yrkesarbetandes livspussel och minska stressen främst för småbarnsfamiljer, och d) Det skulle främja arbetslinjen genom att yrkesarbetande skulle kunna öka sitt arbetsutbud om de inte behövde ägna lika mycket tid till städning etc. Så här i efterhand kan man konstatera att vi inte vet särskilt mycket om hur effekterna har blivit. Det finns en del studier, t.ex. från tjänsteföretagen Almega som visar att stödet har skapat fler jobb. Andra studier visar att stödet har lett till att fler företag har startat i sektorn. Sannolikt har stödet också gett en viss positiv effekt på de yrkesarbetandes stress där man väljer att köpa tjänsten. Effekterna när det gäller nya jobb är dock väldigt osäkra och tar inte hänsyn till det alternativa jobbskapande som samma pengar skulle generera, eller att på man väljer att förskjuta sin konsumtion från ett område till ett annat. Sannolikt är jobbeffekterna av det nuvarande stödet inte särskilt stora. Konstruktionen av det nuvarande avdraget har en del negativa fördelningspolitiska effekter och dålig träffsäkerhet när det gäller att nå de grupper där de skulle ha en positiv effekt för arbetslinjen. Det används inte heller i så hög grad av barnfamiljer som man kunde önska. Det finns därför behov av att reformera systemet med hushållsnära tjänster så att det får en mer positiv effekt för arbetslinjen och så att resurserna används mer optimalt för att främja yrkesarbetande barnfamiljers möjligheter att få livspusslet att gå ihop lättare. Det nuvarande systemet infördes 2007 och innebär att kostnaden för att köpa hushållsnära tjänster reduceras med 50 procent genom en skattereduktion. Skattereduktionen innebär förvisso att man måste ha en inkomst som minst motsvarar reduktionen för att få del av subventionen, men i övrigt finns ingen koppling till att vara yrkesverksam. Bland barnfamiljer är det enligt SCB (Välfärd nr 1 2011) fyra gånger så vanligt att familjer med de högsta inkomsterna använder avdraget än det är bland familjer med de mellersta inkomsterna. Förvisso är det kanske i familjer med högre inkomster och längre arbetstider som behoven är som störst, det är samtidigt ett fördelningspolitiskt dilemma att så få familjer med lägre inkomster köper tjänsten med nuvarande konstruktion. Av den totala

5 skattereduktion 2010 gick, enligt SCB, 64 procent till de hushåll som har de högsta inkomsterna, bara sju procent gick till den fjärdedel hushåll med de lägsta inkomsterna. 2010 betalade staten ut ca en och en halv miljard för stödet till hushållsnära tjänster. En ny livspusselbonus För att få en starkare effekt av investerade skattepengar, öka antalet barnfamiljer även i lägre inkomstskikt som kan köpa hushållsnära tjänster och få en starkare koppling till att stödet ska gynna förvärvsarbete, är det nödvändigt att reformera RUT-avdraget. 1. TCO föreslår en livspusselbonus. Livspusselbonusen konstrueras på samma sätt som nuvarande regler för skattefri motion och annan friskvård. Varje arbetsgivare som erbjuder ett livspusselbidrag till samtliga anställda med barn upp till och med 16 års ålder (i form av hushållsnära tjänst som är berättigad till skattereduktion enligt nuvarande regler) ska kunna erbjuda denna förmån till ett skattefritt värde av högst 10 000 kronor per år och anställd. På samma gång blir arbetsgivaren befriad från moms för den tjänst som köps in. 2. Kostnaden för detta nya livspusselbidrag skulle, om det kommer att omfatta runt 100 000 personer, kosta staten ytterligare ca 1 miljard i utebliven förmånsbeskattning. Men totalt sett skulle nettokostnaden bli avsevärt lägre på grund av att fler jobb blir vita i branschen och på grund av den sysselsättningseffekt som det nya stödet skulle förväntas få, även om den inte blir så stor att den betalar för hela reformkostnaden. 3. Nuvarande RUT fasas ut. Skattefriheten för denna livspusselbonus förutsätter att bidraget riktar sig till alla i personalen som har barn upp till och med l6 års ålder. Det innebär att erbjudandet ska omfatta samtliga anställda oavsett anställningsform, således även korttidsanställda, vikarier m.fl. Ett sådant system som TCO föreslår skulle göra stödet för hushållsnära tjänster betydligt bättre ur fördelningspolitisk synpunkt då det i högre grad riktas till barnfamiljer. Det skulle ha en stark koppling till arbetslinjen. Det skulle även gynna framväxten av den seriösa marknaden för hushållsnära tjänster. Det skulle dessutom på allvar kunna underlätta för stressade småbarnsföräldrar att få livspusslet att gå ihop. Och allt detta utan att kostnaden för staten rusar iväg. Om arbetsgivaren idag ger de anställda en förmån av hushållsarbete, t.ex. städning, tvättning, trädgårdsskötsel eller barnpassning beskattas de anställda för denna förmån. Förmånen värderas till marknadsvärdet, dvs. det pris den anställde själv skulle få betala för motsvarande tjänst. Förmånsvärdet motsvarar vanligtvis arbetsgivarens kostnad inklusive moms. Därefter har den som har fått förmån av hushållsarbete eller ROT-arbete rätt till skattereduktion för husarbete. Dagens system gör det betydligt krångligare att köpa hushållsnära tjänster via sin arbetsgivare än nödvändigt.

6 För att det förslag som TCO lanserar ska få full genomslagskraft krävs att även arbetsgivare ska kunna använda sig av fakturamodellen, dvs. kan betala halva kostnaden vid köpet precis som privatpersoner kan. Det finns fler skäl till att koppla subventionen av förmåner via arbetsgivaren till den konstruktion som finns för friskvårdsbidraget. Det är framförallt enkelt för samtliga inblandade; skatteverket, den enskilde och för arbetsgivaren. Det finns även starka likheter med syftet; att underlätta för att de anställd ska bli friskare och mindre stressade. Avlastande timmar/rut har förebyggande effekter och sannolikt lika effektivt som förebyggande friskvård. Med en sådan förändring kommer vi också till skillnad från friskvårdsbidraget, att varje köpt timme kommer till användning. Med dagens system fungerar det så här om man får tjänsten som löneförmån: Man får en städförmån som värderas till 10 000 kr. Arbetsgivaren betalar 10 000 kronor samt arbetsgivaravgifter på det. Arbetsgivaren redovisar förmånen på kontrolluppgiften och anger att det är en förmån som ska ge rätt till skattereduktion. Uppgiften förtrycks i deklarationen och skattereduktion tillgodoförs automatiskt (förutsatt att du har skatt att betala som räcker till för reduktion). Personen beskattas för förmånen men får samtidigt skattereduktion med 5 000 kr motsvarande halva förmånens värde. I de flesta fall motsvarar reduktionen den skatt man skulle ha betalat på förmånen. Med TCO:s förslag skulle det fungera så här: Arbetsgivaren köper en förmån enligt fakturamodellen och betalar hälften av kostnaden. Arbetsgivaren betalar arbetsgivaravgift på summan av den subventionerade delen av förmånen. Förmånens värde efter subvention redovisas på kontrolluppgift och anges som skattebefriad förmån upp till 10 000 kronor. I en studie som företaget HemQ gjort, visades att hälften av arbetsgivarna var intresserade av att titta närmare på RUT som löneförmån. De arbetsgivare som använder RUT som löneförmån brukar ofta utöka antalet tjänster de erbjuder sina anställda. I takt med att marknaden etableras med TCO:s förslag, och kan bli en del i ett kollektivavtalsbaserat förmånssystem, kan det bli rimligt att långsamt fasa ut subventionen. NOVUS om RUT-avdraget TCO lät undersökningsföretaget NOVUS undersöka hur allmänheten ser på RUT-avdraget. Undersökningen gjorde i maj månad 2010 och besvarades av 1000 personer 18 år och äldre.

7 Svaren visar i sammanfattning att: De etablerade (hög utbildning och hög inkomst, företagare, gifta, stockholmare/storstadsbor, moderater) köper tjänster med RUT-avdrag i större utsträckning. Däremot är det inte vanligare att man köpt RUT om man har barn 1, eller om man arbetar heltid. Äldre planerar i högre utsträckning att köpa tjänster med RUT-avdrag det närmaste året. Det finns inga märkbara skillnader i uppfattningar om RUT mellan kvinnor och män. I genomsnitt är det dött lopp mellan de som tycker att hushållstjänster ska skattesubventioneras och de som inte tycker det. Men det finns stora skillnader i uppfattning mellan olika grupper. Fler TCO:are, högutbildade, med mer hög inkomst eller stockholmare tycker att det ska skattesubventioneras. Tjänstemän och TCO-anslutna är den grupp som är starkast FÖR att man att staten ska subventionera hushållsnära tjänster. Hälften anser att staten ska subventionera hushållsnära tjänster, medan 30 procent av TCO-anslutna är av motsatt uppfattning, att staten inte ska subventionera det. Återstående 20 procent svarar vet inte. Bland LO:s medlemsgrupper är uppfattningen den motsatta. Hälften anser att hushållsnära tjänster rent generellt INTE ska subventioneras av staten. Och 30 procent anser att de ska subventioneras. Även här är det 20 procent som svarar att de inte vet. Det nya förslaget om att rikta RUT till barnfamiljer och äldre gillas av fler än vad det ogillas. Har köpt tjänster med RUT-avdrag det senaste året Totalt säger 14 procent att de har köpt någon tjänst med RUT-avdrag under det senaste året. Bland personer med högre utbildning är det vanligare att man köpt RUT-tjänst. (17 procent av universitetsutbildade). Det är också vanligare i åldersgruppen 45 59 år och 60+ att ha köpt hushållsnära tjänster. (16 procent i de åldersgrupperna har köpt tjänst med RUT-avdrag, i åldersgruppen 30 44 är andelen 12 procent). Egna företagare tycks köpa RUT-tjänster i dubbelt så stor omfattning som andra. (32 procent, men analysunderlaget för gruppen är inte så litet att siffran är lite mer osäker). 1 I SCB:s statistik för 2009 anges att sammanboende med barn har använt RUT oftare än de utan barn, medan ensamstående med barn har använt RUT mer sällan än de utan barn.

8 Planerar att köpa tjänst med RUT-avdrag det närmaste året Fler bland de över 45 år planerar att köpa tjänst med RUT-avdrag det närmaste året, 20 procent, än bland de mellan 30 45 år, 16 procent. Färre bland de yngre. Två tredjedelar uttalar att de inte har planer på att köpa det under det närmaste året och resterande sjättedel vet inte. Det är vanligast båda att ha köpt RUT och att ha planer på att göra det närmaste året bland boende i Stockholmsregionen. Där har 20 procent köpt, och 25 procent planerar att göra det under närmsta året. Bland de med den högsta hushållsinkomsten, minst 600 000 kr är det allra vanligast att man har planer på att köpa RUT-tjänst det närmaste året. I den gruppen har 28 procent det, medan 56 procent inte har det. Det finns skillnader även om de inte är så stora, mellan LO, TCO och Saco-anslutna i vilka som har köpt RUT-tjänster det senaste året, nämligen 14 procent av TCO- och Saco-anslutna samt 10 procent av LO-anslutna. Däremot är det mellan dubbelt till tre gånger så många bland TCO och Saco-anslutna som planerar att köpa RUT-tjänster det närmaste året mot vad det är LO-anslutna. Saco: 21 %, TCO: 17 %, och LO 7%. Kan tänka sig att köpa tjänst med RUT-avdrag om det var ännu billigare Var tredje TCO-ansluten skulle kunna tänka sig att köpa tjänster med RUT-avdrag om det var ännu billigare. Var tredje TCO-ansluten skulle inte kunna tänka sig att köpa tjänster med RUT-avdrag även om det var ännu billigare. Och en tredjedel av de TCO-anslutna vet inte om de skulle kunna tänka sig att köpa tjänster om det var ännu billigare. Ungefär samma andelar gäller för Saco-anslutna, medan det för LO-anslutna är en något större andel både i gruppen som kan tänka sig att köpa och i gruppen som inte kan tänka sig det. I LO-gruppen är det således bara en fjärdedel som inte vet om de kan tänka sig ett köp om det var billigare. Egenföretagare sticker ut i och med att hälften kan tänka sig att köpa om det var billigare, och med bara en femtedel som inte kan tänka sig det. De ensamstående är de som i mest osäkra på om de kan tänka sig att köpa om det var billigare, 37 procent vet inte, men 30 procent kan tänka sig. Det är grupperna med de högsta respektive lägsta hushållsinkomsterna som flest kan tänka sig att köpa om det var ännu billigare. Hushållsinkomst är indelad i fyra intervaller, och i

9 kategorin med näst lägst hushållsinkomst av de fyra grupperna finns den största andelen som inte kan tänka sig att köpa om det var ännu billigare, 40 procent. Det går en tydlig skiljelinje i inställning till om man kan tänka sig att köpa tjänster med RUTavdrag om det var ännu billigare. Bland M, Fp, C, Kd och SD är det mellan 43 52 procent som skulle kunna tänka sig att köpa om det var ännu billigare, och mellan 18 29 procent som inte skulle det. Bland S, V och Mp är det istället mellan 41 51 procent som inte skulle kunna tänka sig att köpa, medan 20 30 procent skulle kunna tänka sig. Anser att hushållsnära tjänster bör subventioneras av staten Runt 40 procent anser rent generellt att hushållsnära tjänster bör subventioneras av staten. Lika många anser att hushållsnära tjänster inte ska subventioneras av staten. Och var femte person vet inte. Bland kvinnor är det något fler, var fjärde som svarar vet inte. Generellt sett framkommer i övrigt inga könsskillnader i synen på RUT-avdraget. Största andelen som rent generellt anser att hushållsnära tjänster bör subventioneras av staten finns i kategorin tjänstemän (och egenföretagare). Hälften är för, (och en tredjedel emot). Även om det är lika vanligt att pensionärer är positivt inställda till en statlig subvention av hushållsnära tjänster, så finns den största grupp uttalat negativa bland just pensionärer. Hälften (50 procent) av pensionärerna anser att staten inte ska subventionera hushållsnära tjänster. Starkast stöd för att staten ska subventionera hushållsnära tjänster finns bland TCO-anslutna medlemmar, 50 procent. Gruppen negativa TCO:are uppgår till 30 procent. Bland Sacomedlemmar är inställningen ungefär densamma, men lite mer negativ. I LO-gruppen däremot är uppfattningen den omvända, med 50 procent negativa till statlig subvention av hushållsnära tjänster, och 30 procent positiva. Med en högre hushållsinkomst är inställningen till subvention av hushållsnära tjänster mer positiv, och omvänt, med lägre hushållsinkomst är uppfattningen mer negativ. Vid en jämförelse av regioner är det bara i Stockholm och Norrlandsregionen som en större andel är för subvention av hushållsnära tjänster än emot. I södra Sverige väger andelen emot subvention tyngre. Mellan storstad och glesbygd finns däremot inga större skillnader i uppfattning. När det gäller huruvida man anser att hushållsnära tjänster rent generellt ska subventioneras av staten, är det bara SD som har en uppfattning liknande genomsnittet, dvs lika många för som emot. Bland Allianspartierna är det mer än 60 procent som är positivt inställda, och mindre än 25 procent negativa. Bland oppositionens sympatisörer är det däremot mindre än 25 procent som är positiva, och mer än 60 procent negativa.

10 Bland de med barn finns en övervikt positivt inställda till statlig subvention av hushållsnära tjänster, med 44 procent positiva och 36 procent negativa. Inställning till en förändring av RUT så att det enbart riktades mot barnfamiljer och äldre och med en något starkare subvention Nära 40 procent ser positivt på en sådan förändring, medan 25 procent är negativt inställda och en tredjedel inte tar ställning. Störst motstånd mot en sådan förändring finns i åldrarna 45 59 år (34 %). Och störst stöd för en sådan ändring finns bland de över 60 år, av vilka nära 50 procent är positivt inställda. Också bland TCO-medlemmar är det fler som är för en sådan ändring än mot. Även bland TCO:s medlemmar är nära 40 procent för, medan 30 procent är emot. Bland Saco-medlemmar är synen ungefär densamma som bland TCO:s medlemmar, men en lite större andel är negativa till förändringen. Ändå är det fortfarande en övervikt för de positiva med ett par procent. Det är inte några stora skillnader i inställning mellan olika inkomstgrupper. Dock är gruppen som ser negativt på en sådan förändring lite större bland de med de högsta inkomsterna, medan det är färre som är negativt inställda bland de med lägre inkomster. Inställningen till en förändring av RUT-avdraget skiljer sig lite mellan olika regioner. Starkast FÖR en förändring är man i Norrland. Där är hela 47 procent för och bara 20 procent mot. Drivande bakom beslut att köpa tjänst med RUT-avdrag Bland dem som bor i familj och köpt RUT-tjänster var det ett gemensamt beslut i ungefär hälften av fallen. I en dryg tredjedel av familjerna var en av familjemedlemmarna mer drivande bakom köpet. Har använt RUT, vilket har medfört att man gått upp i arbetstid Av dem som har använt RUT-avdraget svara fem procent att det har det medfört att de har gått upp i arbetstid eller arbetat mer övertid som en följd av tjänsten.