Information om workshops Årets konferens består av sex workshops: Låg lön och ingen lön upphäv lönesänkningar och kräv ut obetalda löner i Centraloch Östeuropa Minskade löneskillnader mellan könen var befinner vi oss nu och var borde vi vara Rättvis lön inom offentliga tjänster? Resultat från undersökningen av löneindikatorer inom energi-, avfalls- och VA-sektorn Klimatförändringar kan miljöproblem lösas genom avtalsförhandlingar? Demografisk förändring politik för att möta problemet med den åldrande arbetskraften Fler och bättre jobb mindre flexibilitet och mer säkerhet? Nedan finns kortfattad information som bakgrund och med länkar till relevanta dokument för varje workshop, samt några nyckelfrågor som deltagarna uppmanas att diskutera. WORKSHOP ETT Låg lön och ingen lön upphäv lönesänkningar och kräv obetalda löner i Central- och Östeuropa Resolutionen om avtalsförhandlingar vid 2009 års kongress uppmanar EPSU att mobilisera för att bekämpa dåliga arbetsförhållanden, låg lön och orättvisa löneskillnader som existerar i alla europeiska länder. Den uppmanade även EPSU och dess medlemmar att tackla låga löner genom att höja minimilöner enligt de mål som fastställts av EPSU:s styrelse i länder som använder nationella lagstadgade minimilöner ska dessa uppgå till minst 60 % och minimilön i kollektivavtal till minst 70 % av den genomsnittliga månadslönen. Resolutionen kräver att EPSU ska stödja arbetarstagare och deras fackföreningar som inte får lön och kämpar för att få erhålla löner som inte har betalats ut (http://www.epsu.org/a/5530). EPSU har fortsatt att bevaka medlemsförbundens åtgärder för att förbättra lönenivån för lågavlönade och för att skydda mot lönedumpning genom outsourcing och anlitande av underleverantörer. Enbart under de senaste sex månaderna har nyhetsbrevet om avtalsförhandlingar epsucob@news (http://www.epsu.org/r/121) rapporterat om: Österrike: tjänstefacket VIDA har satt som mål att 7,50 ska vara minimilön i kollektivavtalen Storbritannien: levnadslön ska tillämpas i anställningsavtal på universitet Danmark: planer på att kräva en likformig ökning vid kommande kommunala förhandlingar Österrike: offentliga sektorns avtal innefattade en ökning på minst 25,50 Ukraina: fackförbund kräver högre lagstadgade minimilöner och utbetalning av obetalda löner 1
Tyskland: övervakning av tillämpningen av minimilöner i vårdsektorn Finland: fackförbund kräver att sociala klausuler ska användas i offentliga upphandlingar Tyskland: regionala regeringar inkluderar sociala klausuler i nya regler för offentlig upphandling Sverige: fackförbund avslöjar lönedumpning i stora infrastrukturprojekt EPSU har även undersökt utvecklingen av nationella minimilöner i de europeiska länderna utanför Europeiska unionen (http://www.epsu.org/a/6532). Det visade sig att i vissa länder har regeringar försökt att höja minimilönenivån. I till exempel Moldavien och Azerbajdzjan har minimilönen höjts med tio procentenheter i förhållande till genomsnittslönen. De flesta länder i Östeuropa utanför EU har dock ändå minimilöner som ligger under 30 % av genomsnittslönerna. Har ni kunnat förhandla om högre lön och/eller andra förändringar i lönestrukturer som speciellt har gynnat lågavlönade? Hur kan EPSU och dess medlemmar arbeta mer effektivt tillsammans för att öka minimilönerna oavsett om de är lagstadgade eller om de har förhandlats fram i kollektivavtal? Är lagstadgade minimilöner viktiga för den offentliga sektorn? Har de någon inverkan på minimilöner som förhandlas fram i kollektivavtal? Är de i synnerhet viktiga för att skydda anställda som påverkas av privatisering och outsourcing? Hur kan EPSU och dess medlemsförbund stödja offentliganställdas fackförbund i Central- och Östeuropa där lönerna fortfarande till stor del är obetalda? WORKSHOP TVÅ Minskade löneskillnader mellan könen var befinner vi oss nu och var borde vi vara På 2009 års kongress antogs två resolutioner om lika lön. I den ena uppmanades EPSU:s medlemsförbund att försöka minska löneskillnaderna mellan könen med fem procentenheter. Den andra krävde åtgärder för att möta problemet att lönerna i genomsnitt är lägre i kvinnodominerade branscher (för både män och kvinnor) än lönerna i branscher där manliga anställda dominerar. För att utvärdera var vi befinner oss och hur stor utmaningen är som vi står inför, har EPSU skickat ut en enkät till sina medlemsförbund för att se hur stor löneklyftan är mellan män och kvinnor i varje enskilt land och bransch. I frågeformuläret fick de svara på vilka initiativ fackförbunden har tagit för att minska skillnader i den genomsnittliga lönen mellan män och kvinnor. Specifik information om jämlika löner för den här workshopen finns tillgänglig på elva språk på: http://www.epsu.org/a/6712. WORKSHOP TRE Rättvis lön inom offentliga tjänster? Resultat från undersökningen av löneindikatorer inom energi-, avfalls- och VA-sektorn EPSU arbetar med forskare från Amsterdams universitet, forskningsinstitutet FORBA i Wien och det internationella nätverket för webbplatser med löneindikatorer för att samla in information om löner i energi-, avfalls- och VA-sektorn. Projektet löper till november 2011 men datainsamlingen sker huvudsakligen under perioden oktober 2010 till slutet av mars 2011. Projektet bygger på att individuella arbetstagare ska fylla i enkäter på Internet som finns tillgängliga på de nationella språken i 21 EU-länder (http://www.epsu.org/a/6868). Den 2
huvudsakliga utmaningen för EPSU:s medlemsförbund inom energi-, avfalls- och VA-sektorn är att uppmuntra sina medlemmar att genomföra enkäterna. Informationen omfattar uppgifter om varje individs yrke, lön, övriga ersättningar (t.ex. ersättning för skiftarbete), arbetstid, utbildningsnivå, internutbildning och tjänstgöringstidens längd. Projektets forskare kommer att presentera en del preliminära resultat och redovisa svarsfrekvensen hittills. Har de som har försökt fylla i enkäten rapporterat några problem? Hur kan fler personer uppmuntras till att slutföra enkäten? Var har svarsfrekvensen varit hög och vad gjorde fackförbunden för att uppnå detta? Enkäten ger möjlighet att jämföra yrkeslöner inom länder, mellan länder och även mellan och inom företag. Vilken typ av information vill medlemsförbunden få från enkäten? WORKSHOP FYRA Klimatförändringar kan miljöproblem lösas genom avtalsförhandlingar? Nationella och lokala myndigheter, hälso- och sjukvårdsinstitutioner och allmännyttiga företag har som arbetsgivare i EPSU:s sektorer uppenbarligen en väldigt viktig roll i att föregå med gott exempel i sitt svar på klimatförändringarna. I synnerhet kommer lokala myndigheter och sjukhus troligen att vara bland de största arbetsgivarna på lokal nivå och kommer därför att höra till dem som konsumerar mest energi och andra resurser. Offentliganställdas fackförbund kan därför bidra avsevärt till en hållbar utveckling genom att arbeta med sina arbetsgivare i rad miljöfrågor. En del fackförbund har utvecklat modellavtal som listar de typer av åtgärder som kan vidtas gemensamt av fackförbund och arbetsgivare (se till exempel UNISON i Storbritannien, https://www.unison.org.uk/green/pages_view.asp?did=7774). Dessa åtgärder kan täcka in frågor som återvinning och minskning av avfall, resursutnyttjande, inköp och upphandling, miljöeffektiv uppvärmning och belysning, balanserad hållbar transport för att minska alltför många resor till, från och inom organisationen, samt politik för mat och catering. Fackföreningar i Storbritannien har även argumenterat för att miljörepresentanter ska introduceras för att övervaka hur modellavtalen tillämpas. I USA har fackförbundet för tjänstemän inom industrin, Service Employees Industrial Union (SEIU), lanserat initiativet Negotiate Green, ett initiativ som ska förhandla om miljön. SEIU kommer att utnyttja sina 1,9 miljoner medlemmars förhandlingskraft för att lägga fram vad de kallar åtgärder för gröna kontrakt. Åtgärderna kan innefatta att kollektivtrafiken gynnas för att minska bilanvändningen, ersättning av giftiga rengöringsmedel för att skydda arbetare, mark och vatten, städning på dagtid för att minska energianvändningen nattetid i byggnader och att fackförbunden skapar miljökommittéer som övervakar miljöfrågor på arbetsplatsen. Har ni kunnat inkludera miljöfrågor i era avtalsförhandlingar och vilka är frågorna som ni har kunnat förhandla om? Vilka utmaningar har ni stått inför när ni har tagit upp miljöfrågor i avtalsförhandlingarna? Vad är det viktigaste som EPSU skulle kunna göra för att bidra till utvecklingen av medlemsförbundens politik för det här området i avtalsförhandlingarna? 3
WORKSHOP FEM Demografisk förändring politik för att möta problemet med den åldrande arbetskraften Den åldrande arbetskraften kommer avsevärt att påverka offentliga tjänster runt om i Europa, där en del länder kommer att förlora mycket kunskap när en stor grupp arbetstagare går i pension. Utmaningen för fackförbund och arbetsgivare är att komma överens om hur problemet med den åldrande arbetskraften ska mötas. Detta handlar inte bara om politik för att behålla äldre arbetstagare, utan även om en rad initiativ för hela arbetskraften och arbetstagarnas karriärer som innebär förbättrad rekrytering, minskad personalomsättning, bättre utbildning av personal samt förbättrade anställnings- och arbetsvillkor. EPSU har varit involverad i att ta fram verktyg för parterna i elindustrin (http://www.epsu.org/a/4221, tillgängliga på engelska, franska, tyska och tjeckiska) och gasindustrin (http://www.epsu.org/a/6092, sammanfattningar finns tillgängliga på 14 språk). Parterna har också godkänt en detaljerad rapport om demografisk förändring och åldersfrågor i gasindustrin (http://www.epsu.org/a/6093, sammanfattningar finns tillgängliga på 14 språk). På konferensen om avtalsförhandlingar 2007 diskuterades ett utkast till en policy för åldersfrågor (http://www.epsu.org/a/3054, endast på engelska) där det framhålls att en överenskommelse om en sådan policy skulle bidra avsevärt till hur offentliga arbetsgivare hanterar de demografiska förändringarna. Den skulle kunna handla om: rekrytering inlärning, fortbildning och livslångt lärande karriärutveckling praxis för flexibla arbetstider hälsoskydd och hälsofrämjande samt arbetsplatsernas utformning omställning utträde ur arbetskraften och övergång till pension Har ni förhandlat fram en policy för att uppmuntra äldre arbetstagare att stanna kvar på arbetet? Om ja, kan ni ge några exempel och inverkan av policyn? Har ni haft användning av verktyget som arbetades fram i den sociala dialogen för gas- och elindustrin eller något annat policydokument framtaget av EPSU? Bör EPSU göra mer för att sprida dessa och för att ta fram verktyg för alla branscher? Har ni kunnat förhandla fram en policy för åldersfrågor som täcker in de ovan belysta frågorna? Det blev ingen överenskommelse om vidare åtgärder när åldersfrågorna diskuterades på konferensen om avtalsförhandlingar 2007. Har EPSU någon roll i utvecklingen och uppmuntrandet av den här typen av policy? Skulle det vara till någon nytta för medlemsförbunden om EPSU skulle anta en formell policy för åldersfrågor? 4
WORKSHOP SEX Fler och bättre jobb mindre flexibilitet och mer säkerhet? Den offentliga sektorn har traditionellt ansetts tillhandahålla trygg anställning med goda löne-, pensions- och anställningsvillkor. I flera länder har dock antalet osäkra anställningar ökat, i synnerhet visstidsanställningar, när regeringar och andra arbetsgivare i den offentliga sektorn försöker att undvika att erbjuda arbetstagare heltid och tillsvidareanställning eller korrekta tjänstemannavillkor. En ökande andel anställda med sämre rättigheter väcker inte bara frågor om rättvisa utan kan även utgöra en utmaning för fackförbunden eftersom det kan bli svårare att rekrytera och behålla dessa arbetstagare som fackförbundsmedlemmar. Idén om anständiga arbetsvillkor har flyttats upp på agendan genom internationella initiativ såsom den årliga dagen för anständiga arbetsvillkor, World Day for Decent Work, i oktober. I några länder pågår en stor debatt om ämnet och även utveckling, som i Tyskland med stöd från DGB-organisationen, av ett index över anständiga arbetsvillkor mot vilket anställningsvillkor kan utvärderas. Det finns en rad initiativ som fackförbunden kan ta för att skydda anständiga arbetsvillkor i den offentliga sektorn: se till att tillsvidareanställningar är normen för de flesta arbetstagare förhandla fram ett verkligt skydd mot uppsägningar och anställningstrygghetsavtal bibehålla och förbättra möjligheter för karriärutveckling begränsa utnyttjandet av visstidsanställningar och av bemanningsföretag genom att fastställa att de högst får utgöra ett visst antal eller en viss andel av det totala antalet anställningar och slå fast kriterier för hur de ska användas säkerställa att visstidsanställda behandlas på samma sätt som inhyrd personal och deltidsanställda förhandla fram möjligheter att gå över från deltid till heltid säkerställa anständiga hälso- och säkerhetsvillkor för inhyrd personal och kontraktsanställda begränsa eller reglera outsourcing och att underleverantörer anlitas för tjänster (se EPSU:s förslag till checklista för utläggning av verksamhet på 13 språk http://www.epsu.org/a/2020) etablera minimistandarder för aktiviteter som är föremål för outsourcing och underleverantörer vägra noll timmars -anställningsavtal och förhandla fram anständiga villkor för behovsanställning. Vilka är de viktigaste frågorna som ni har fått ta ställning till vad gäller otrygga anställningar? Har ni kunnat ta upp spridningen av otrygga anställningar i era förhandlingar och kan ni beskriva någon specifik framgång? Har ni kunnat rekrytera och behålla anställda på otrygga villkor som medlemmar i fackförbundet? Finns frågan om anständiga arbetsvillkor på era förhandlingsdagordningar och har ni en policy som fastställer vad som utgör anständiga arbetsvillkor eller använder ni ett index för detta? 5
Hur kan EPSU hjälpa till att utveckla dagordningen för anständiga arbetsvillkor och bör en formell policy utformas och antas av den fasta kommittéerna och styrelsen? 6