KONFERENSUNDERLAG Utvärdering av den branschvisa sociala dialogen i EU och inverkan av åtstramningar på kollektivförhandlingar i offentliga tjänster

Transkript

1 KONFERENSUNDERLAG Utvärdering av den branschvisa sociala dialogen i EU och inverkan av åtstramningar på kollektivförhandlingar i offentliga tjänster Bakgrundsinformation för EPSU:s avtalskonferens 2012 i Bryssel den december 2012

2 COLLECTIVE BARGAINING # 2 Konferensunderlag Utvärdering av den branschvisa social dialogen i EU och inverkan av åtstramningar på kollektivförhandlingar i offentliga tjänster Inledning Det här underlaget för konferensdeltagare ska ge bakgrundsinformation för de allmänna debatterna och arbetsgruppsmötena med länkar till respektive dokument. Underlaget belyser också några av de stora frågor som EPSU och dess medlemsförbund konfronteras av om hur de bemöter en del av de stora utmaningarna på EU och det nationella planet. Vi hoppas att underlaget hjälper till att ge en grund för konferensen och att deltagarna aktivt kommer att medverka i diskussioner och debatter. Dessa avsnitt följer konferensens dagordning: Ekonomisk styrning, kollektivförhandlingar och svaret från EFS Kollektivförhandlingar i offentliga tjänster - inverkan av åtstramningar Utvärdering av den branschvisa sociala dialogen i EU Parallella workshops o o o Göra framsteg med jämställdhet - ett gemensamt krav i EPSU? Outsourcing och upphandling Nationell samordning av avtalsförhandlingspolitik Fackliga rättigheter och avtalsförhandlingar EPSU:s avtalsverksamhet under 2013 och utarbetande av en motion för kongressen

3 COLLECTIVE BARGAINING # 3 Ekonomisk styrning, kollektivförhandlingar och svaret från EFS EU-kommissionens system för ekonomisk styrning innebär att nationella ekonomier och offentliga finanser granskas mycket närmare. Samtidigt som fackliga organisationer kan stöda principerna oroas de av att ekonomisk styrning i praktiken inriktas alltför mycket på frågan om konkurrenskraft och arbetskostnader, och därför kommer att ha allvarliga konsekvenser för nationell lönesättning och nationella avtalsförhandlingar. Ronald Janssen, EFS, ger en översikt av förfarandet och de olika krafter som inverkar på löner och kollektivförhandlingar. I det ekonomiska styrningsförfarandet där lönesättning finns det två avsnitt där lönesättning granskats, dels de landsspecifika rekommendationerna och förfarandet vid allt för stora obalanser. EU-kommissionen gav ut de landsspecifika rekommendationerna för 2012 i slutet av maj och 17 av de 27 medlemsstaterna fick rekommendationer som på något sätt omfattade löner, lönepolitik och lönesättning. En EFS-analys visar hur rekommendationerna återspeglar kommissionens centrala bekymmer, som stöttas av Europeiska centralbanken, med en uppmaning att decentralisera avtalsförhandlingar, sätta stopp för löneindexeringssystem, en närmare koppling mellan löneutveckling och produktivitet och rent allmänt mer flexibilitet, vilket innebär lägre minimilöner längst nere på skalan. Förfarandet vid alltför stora obalanser omfattar bevakning av medlemsstaterna med utgång från en resultattavla med diverse data som leder till en förvarningsmekanismrapport, som identifierar länder som borde bli föremål för vidare undersökning av EU-kommissionen. EFS analys av den första rapporten om förvarningsmekanismen visade tydligt i vilken utsträckning förfarandet gynnar återhållsamhet när det gäller löner. Resultattavlan omfattar maximala mål för löneutveckling, men gör ingenting åt de problem som uppstår när löner inte håller takt med inflation och produktivitet. EU:s institutioner blandar sig i allt högre grad i avtalsförhandlingar och lönesättning på nationellt plan. Hur ska EFS och EPSU svara på det? Hur kan de på EU-nivå bättre samordna ett svar som återspeglar trycket på nationell nivå? Vad händer på det nationella planet? Arbetar medlemsförbunden med sina nationella centralorganisationer, bidrar de till debatterna och utmanar de slutsatserna i de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna? Avtalsförhandlingar i offentliga tjänster inverkan av åtstramningar Inverkan av åtstramningar på den offentliga sektorn har blivit föremål för flera större internationella forskningsprojekt och studier. En av de mest omfattade är en studie av 15 länder, som utförts av Internationella arbetsorganisationen (ILO), med en version som tagits fram samtidigt som en konferens i Bryssel i juni. Rapporten och presentationerna vid konferensen varnade om de allvarliga konsekvenserna för kvaliteten på offentliga tjänster, anständigt arbete, kollektivförhandlingar och sysselsättning, både på kort och på lång sikt. 3

4 COLLECTIVE BARGAINING # 4 ILO:s forskningsresultat bekräftar många av de slutsatser som EPSU kommit fram till i sin analys av inverkan av åtstramningar beställde EPSU en rapport om åtta länder som påtvingat löneminskningar. Texten Wrong Target uppdaterades 2012 och omfattade ytterligare två länder. Dessa rapporter visar inverkan av löneminskning på offentliganställda och hur regeringar har undergrävt social dialog och avtalsförhandlingsförfaranden och strukturer. Under 2012 genomfördes fler studier om inverkan av åtstramningar på den sociala dialogen och en studie av fem länder konstaterar just att den offentliga sektorns sysselsättningsvillkor och normer är särskilt utsatta för politiska förändringar och statens makt att införa ändringar i den offentliga sektorn, t.o.m. i sådana sammanhang där det finns ett arv av sedan länge etablerade traditioner med rättvisa sysselsättningsnormer. Frågor som eventuellt kan debatteras: Förekommer det en reell nationell, och eventuellt långsiktig kris för social dialog och avtalsförhandlingar eller upplever vi kortsiktiga reaktioner på den ekonomiska krisen? Finns det exempel på fackliga organisationer som lyckats få tillbaka förhandlingar i normala banor efter att ha drabbats av lönestopp eller -nedskärningar? Vad har hänt i länder som konfronteras med åtstramningar där lösningar påträffats genom social dialog och avtalsförhandlingar? Utvärdering av den branschvisa sociala dialogen i EU Resolutionen om social dialog och avtalsförhandlingar som antogs av EPSU:s kongress 2009 engagerade sig EPSU och medlemsförbunden att: utvärdera resultatet av de branschvisa sociala dialogerna och bedöma deras effektivitet vad gäller att uppnå EPSU:s viktigaste mål, nyttan på nationell nivå av resultatet av den sociala dialogen och de resurser som ägnas åt det, senast Resultatet av utvärderingen ska ligga till grund för en motion till kongressen En del av utvärderingen har varit en serie frågeformulär som skickats ut till alla medlemsförbund och bett om svar om förfarande, resultat och inverkan av den branschvisa sociala dialogen. Några inledande rön kommer att presenteras vid konferensen, och ange huruvida medlemsförbunden anser att den sociala dialogen i EU har haft en inverkan på sysselsättning och arbetsvillkor, och/eller på partsförhållandet på nationell nivå. Utvärderingen ger ett tillfälle att: jämföra resultaten över de fem branscher där EPSU verkar diskutera olika sätt att förbättra den branschvisa sociala dialogen bedöma utmaningar i de olika branscherna, samt fundera på hur förfarandet kan utvecklas, både i samband med existerande branscher och eventuella branscher där EPSU har verksamhet, men där det saknas en branschvis 4

5 COLLECTIVE BARGAINING # 5 social dialogkommitté på EU nivå. Vilken skillnad har den branschvisa sociala dialogen i EU gjort på nationell nivå? Om ingen skillnad, varför sysslar vi med det? Vad kan göras för att förbättra den branschvisa sociala dialogen i EU? Har det skett positiva förbättringar i en bransch, som skulle kunna anpassas till andra branscher? Framsteg med jämställdhet ett gemensamt krav i EPSU? Lika lön har varit föremål för motioner som antagits av EPSU:s styrelse och kongress sedan Löftet att minska löneklyftan mellan kvinnor och män bekräftades åter vid kongressen 2009 där en resolution antogs, som innehåller ett engagemang att: Sträva att avskaffa löneskillnaderna mellan kvinnor och män och att förbättra kvinnors löner med utgång från EPSU:s bifogade checklista att förhandla om lika lön, samt målet att minska löneskillnaden mellan kvinnor och män med minst 5 % år En annan resolution antogs om att uppnå lika lön i branscher med fler kvinnor än män. Dock visar resultatet av vår nya enkät att målet om 5 % fortfarande utgör en utmaning i de flesta länder, och att en grundläggande fråga återstår om att få fram pålitliga uppgifter beträffande omfånget av löneskillnaderna i olika branscher och/eller arbetsplatser. Här har vi två angelägna frågor: för det första, vilka ändringar av löner och villkor kan mest bidra till att minska löneskillnader mellan kvinnor och män, och för det andra, vilken roll kan EPSU spela när det gäller att stöda medlemsförbund i sina förhandlingar, påtryckningar och kampanjer. En av de främsta utmaningarna är att försöka driva upp likalönsfrågan på förhandlingsagendan över hela Europa. En möjlighet vore att EPSU följer den europeiska fackliga federationen industriall:s mall, som antagit gemensamma krav som medlemsförbunden enats om att införliva i sina centrala avtalsförhandlingar. Europeiska metallarbetarefederationen (en av de tre federationer som gick samman och bildade industriall) utarbetade ett förfarande för att utveckla, lansera, bevaka och utvärdera inverkan av de gemensamma kraven. Det första av dessa krav var den enskildas rätt till utbildning och det andra handlade om åtgärder att komma tillrätta med otrygg anställning. Vilka har varit de främsta metoderna som fackliga organisationer använt att förhandla en minskning av ojämlika löner mellan kvinnor och män? Finns det positiva exempel på minskade löneskillnader mellan kvinnor och män som kan tillämpas på andra länder? 5

6 COLLECTIVE BARGAINING # 6 Skulle det vara av värde för EPSU att driva upp främjandet av lika lön genom att anta ett gemensamt krav om lika lön? Outsourcing och upphandling En fråga som under de senaste åren diskuterats vid ett antal konferenser i EPSU är outsourcing, som kan ha allvarliga konsekvenser för avtalsförhandlingar och leda till fragmentering av förhandlingar, då tjänster förs över till andra utförare, som oftast är privata. Resultatet är att berörda arbetstagare kan upptäcka att de omfattas av ett annat kollektivavtal, eller t.o.m. inget avtal alls. Somliga fackliga organisationer försöker motarbeta förfarandet, och andra kanske förhandlar och försöker utöva kontroll. Det är framför allt viktigt att alla fackliga organisationer informeras om eventuella entreprenader för att kunna svara på dem effektivt. EPSU utarbetade en checklista om outsourcing, som visade några av de viktigaste frågorna för fackliga organisationer. Det finns aktuella exempel på hur EPSU:s medlemsförbund försöker komma till rätta med frågan nationellt. I Irland säkerställer fackförbund att de utnyttjar bestämmelserna i centrala avtal och hindrar arbetsgivare att lägga ut verksamhet på entreprenad utan samråd. I Österrike har tjänstefacket Vida gett ut en handledning om hur sjukhusentreprenader ska hanteras, och i Israel har fackliga organisationer lyckats förhandla ett betydelsefullt avtal som skyddar löner och villkor för de arbetstagare som följer med entreprenaden. Upphandlingsförfarandet kan eventuellt erbjuda en metod att reglera outsourcing, och tillsammans med europeiska fackliga federationer och andra organisationer i civilsamhället har EPSU arbetat hårt med att få ändringar i upphandlingsdirektivet, som ska tillåta offentliga myndigheter att inkludera sociala klausuler i upphandlingar. Det finns emellertid många initiativ som tagits lokalt, t.o.m. utan att något gjorts på EU nivå, av offentliga myndigheter, bl.a. kommuner i Storbritannien och delstater i Tyskland, som fastställt normer i sina avtal som kräver att entreprenörer följer specificerade lönenormer. Lyckas medlemsförbund vinna några strider om outsourcing? Finns det något vi kan lära oss, och kan det överföras över gränserna? Kan EPSU bistå med det här och vad kan göras på EU nivå? Finns det några andra positiva exempel på upphandlingsmetoder? Samordning av avtalspolitiken på nationell nivå Europeiska fackliga organisationer har nu under många år pratat om att samordna avtalsförhandlingar. Utsikterna om en monetär union var en av de första drivkrafterna för denna debatt. På senare tid har introduktionen av ekonomisk styrnig och inblandning av EU institutioner i avtalsförhandlingar och lönesättning på nationell nivå gett en ny impuls till diskussionerna. Det är dock värt att granska vad som händer nationellt och huruvida 6

7 COLLECTIVE BARGAINING # 7 erfarenheterna där kan ge insikter i vad som är möjligt på EU nivå, innan utsikterna för samordning på europeiskt plan bedöms. Avtalsförhandlingar i offentliga tjänster äger rum på olika nivåer och kan också omfatta ett antal olika fackförbund. Samordning kan därför bero på sammanhållning inom branschen såväl som relationer mellan fackförbund, eller t.o.m. hur förbund fungerar internt. I Storbritannien och Tyskland är avtalsförhandlingar i t.ex. energibranschen decentraliserade på företagsnivå, och drivs av fyra förbund i Storbritannien, som alla tillhör EPSU, och av två i Tyskland, varav bara ett är med i EPSU. Förhandlingar för hela branschen är däremot regeln inom andra områden. Här återstår den eventuella utmaningen med samarbete emellan fackförbund och kanske också frågan om i vilken utsträckning samordning sker över branscher som del av en ram som fastställs för hela landet av en centralorganisation eller flera. I t.ex. Finland finns det ett centralt avtal som täcker alla branscher och utgör ramen för förhandlingar inom varje bransch. I Nederländerna diskuterar centralorganisationerna också allmänna riktlinjer för branschförhandlingar. De här samordningsmetoderna visar att löneutvecklingen i offentliga sektorn i somliga länder är kopplad till löner i den privata sektorn. Kopplingen mellan den offentliga och den privata sektorn fungerar olika i olika länder, men har blivit föremål för debatt i EU, då EUkommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) ökat sina uppmaningar om löneåterhållsamhet, inte bara som sätt att minska offentliga utgifter, men också som exempel för den privata sektorn. Både ECB och EU-kommissionen påstår att det nu i många länder är den offentliga sektorn som fungerar som stilbildare för löner. Hur effektiv är nationell samordning av avtalsförhandlingar och ger den några nyttiga indikatorer om hur samordning skulle kunna ske på EU nivå? Finns det en tydlig tendens i riktning mot eller från nationell samordning, och vad ligger bakom denna tendens? Finns det en klart uttalad eller outtalad koppling mellan löneutvecklingen i den offentliga sektorn och den privata sektorn? Hur fungerar det och går tendensen i riktning mot att behålla, bryta ned eller på något sätt förändra denna koppling? Fackliga rättigheter och avtalsförhandlingar Somliga regeringar och arbetsgivare i offentliga sektorn har använt krisen för att undergräva fackliga rättigheter, inklusive rätten att förhandla kollektivt. Det här är dock inte begränsat till den offentliga sektorn, och en rapport som getts ut av ETUI har påvisat utvecklingen i många länder, där grundläggande ändringar gjorts av lagar om kollektivförhandlingar, fackliga och medarbetarrättigheter. EU-kommissionens inställning blir allt tydligare. I en aktuell analys Labour Market Trends in Europe har GD ECFIN identifierat vad de påstår är sysselsättningsvänliga arbetsmarknadsreformer, som mest handlar om ökad flexibilitet. När det gäller partsförhållandet är dock GD ECFIN helt öppen om sin negativa syn på kollektivförhandlingar 7

8 COLLECTIVE BARGAINING # 8 och fackförbund i förhållande till sysselsättning (i bilagan till rapporten, sid. 104): Statlig inblandning, trepartsavtal och andra åtgärder om löneförhandlingsmekanismer: lagstiftade åtgärder, statlig inblandning eller trepartsavtal: minskar täckning av förhandlingar eller (automa&sk) förlängning av kollek&vavtal reformerar avtalssystemet på ett mindre centraliserat sätt, t.ex. genom av avlägsna eller begränsa "företrädesprincipen", eller införa eller vidga möjligheter till undantag från avtal på högre nivå eller att förhandla avtal på företagsnivå leder &ll en övergripande minskning av fackförbundens lönesä*ningsmakt. Vad finns det för tendenser och konsekvenser nationellt? Påverkar reformer offentliganställdas förbund och arbetstagare på olika sätt? Har offentliganställdas förbund lyckats verkar tillsammans med sina centralorganisationer och stått emot negativa reformer av fackföreningslagstiftning? EPSU:s verksamhet kring avtalsförhandlingar under 2013 och förberedelser för en motion till kongressen 2014 Resolutionen på kongressen 2009 om avtalsförhandlingar och social dialog innehöll ett antal syften och målsättningar för den aktuella kongressperioden. Den innehöll också en lista med politiska frågor som EPSU och medlemsförbunden ska arbeta med. En arbetsplan (på 11 språk) gavs till deltagarna vid avtalskonferensen 2009, och presenterade de viktigaste frågorna och hur de skulle behandlas under perioden Deltagarna i konferensen 2012 ska få en uppdaterad version av planen, med information om framstegen hittills. Sedan 2009 har prioriteter förändrats något då frågan om ekonomisk styrning blivit mer aktuell samtidigt som samråd och därefter förhandlingar om arbetstidsdirektivet. Under de kommande 18 månaderna kommer en central del av vår verksamhet att förbli ekonomisk styrning och hur EPSU fortsätter att arbeta med EFS om de olika stegen med den europeiska planeringsterminen. Debatterna vid årets avtalskonferens kommer att hjälpa oss att forma vår verksamhet under de kommande 18 månaderna, men vi måste också börja fundera på perioden och innehållet i en motion om avtalsförhandlingar och social dialog. En skiss till förslag till motion kommer att delas ut till konferensdeltagarna. Arbete med ekonomisk styrning och europeiska planeringsterminen bör bli den viktigaste inriktningen för EPSU:s avtalsverksamhet under de kommande 18 månaderna. Vilka andra frågor ser du som de viktigaste prioriteterna för EPSU:s avtalsverksamhet fram till kongressen? Håller du med on de viktigaste delarna i skissen till förslag till motion om avtalsförhandlingarna och social dialog? Bör andra frågor inkluderas? 8

9

10 EPSU är den Europeiska federationen för offentliganställdas förbund. Det är den största federationen i EFS och omfattar 8 miljoner offentliganställda i över 275 fackförbund. EPSU organiserar arbetstagare inom energi, vatten och avfallsbranscherna, inom sjukvård och sociala tjänster, samt i kommunala och centrala förvaltningar i alla Europas länder, inklusive EU:s östra grannskap. EPSU är Internationalen för statsoch kommunalanställdas förbunds (ISKA) erkända regionala organisation. Mer information om EPSU och vår verksamhet finns på: