Arresteringen i Prag 1968 hade ryska armén kväst ett demokratiuppror i Tjeckoslovakien. Året efter skulle VM på Cykel arrangeras i Brno några tiotal mil från Prag. Och bara några dagar efter ettårsjubileet av ryssarnas inmarsch i Prag. DN skulle naturligtvis rapportera, liksom Expressen. Och Pressens Bild skulle i sin tur bevaka Cykel-VM tillsammans med Politikens Pressefoto från Danmark. Danskarna är ju cykelgalna. Mycket passande hade Cykel-VM förlagt sin premiär några dagar efter ettårsjubileet av ryssarnas inmarsch i Tjeckoslovakien 1968. Antagligen utan tanke på att tusentals personer på just ettårsdagen skulle protestera genom demonstrationer över stora delar av landet - bland annat i huvudstaden Prag. Fullt med folk redan vid incheckningen Det var precis vad som hände. Två dagar innan ettårsdagen damp jag ner i Prag tillsammans med en dansk fotograf och en tekniker från Pressens Bilds danska samarbetspartner Politikens Pressefoto. Incheckningen på hotellet intill Vaclavplatsen i Prag med fullt av folk på gatorna visade att någonting var på gång. På hugget som man var, ut på torget och det första jag springer på är en demonstration med tjeckisk polis och militär som utan att egentligen lyckas - försöker rensa torget. Gravid kvinna spöades, Akta mitt barn, akta mitt barn!! Demonstranterna tryckte på alltmer. Och utan att jag ens visste ordet av var slagsmålet i full gång några meter ifrån mig. En höggravid kvinna kom i vägen - ofrivilligt -? - och spöades upp av en polis med batong.
Med kameran på axeln slet jag naturligtvis upp den och tog bilder på den vilt skrikande kvinnan. Akta mitt barn! akta mitt barn!. Men varken polisen eller militärerna tog någon hänsyn till detta utan fortsatte att slå - och förde till slut undan kvinnan. Laddad k-pist i bröstet Själv hade jag väl tagit ett tjugotal bilder - som jag insåg hade ett visst journalistiskt värde, och började söka mig därifrån - men hann inte särskilt långt förrän jag såg att jag var förföljd av militär. Helt plötsligt stod en militär med laddad kulsprutepistol alldeles framför mig och skrek - Halt! Han pekade med K-pisten i bröstet på mig och på knagglig engelska bad han mig följa med. Jag hade inget val. Och med Kpistbeväpnad tjeckisk militär både framför, bakom och bredvid mig, fördes jag runt hörnan några kvarter bort och in i en ryskbyggd pansarvagn, där en skadeglad militär tog kameran, slet ut filmen och frågade om jag ville ha filmrullen. Halvtimmes förhör i rysk pansarvagn En halvtimme blev jag kvar i pansarvagnen, förhörd om vad jag gjorde i landet, vad jag var för person och varför jag som journalist med ackreditering till Cykel VM i Brno några dagar senare, befann mig i Prag just denna dag när det var demonstrationer i huvudstaden. Man kände sig nästan som en icke önskvärd person och man såg så smått att man skulle åka ut ur landet fortare än kvickt - alternativt hamna i ett dammigt och illaluktande och ryktbart tjeckiskt fängelse. På en knastrig radiotelefon samtalade den förhörande officeren och pansarvagnschefen med sina överordnade - antog jag - och med mitt pass i handen
fördes ett animerat samtal med ideliga armviftningar till den som han talade med. Fick passet tillbaka Plötsligt fick jag tillbaka passet med uppmaningen att snarast ta mig till mitt hotell och mellan raderna av hans ord förstod jag att jag nog fanns antecknad i tjeckiska säkerhetspolisens rullor, och jag märkte också senare att man hade mig - och de övriga journalisterna både i Prag och Brno under bevakning. Filmen, den hade jag naturligtvis ingen nytta av - eftersom den med berått mod var förstörd. Med Agda Rössel på balkongen DN:s fotograf Olle Seijbold bodde centralt i Prag, och från hans hotell vid Vaclavplatsens avlånga arkad hade man en utsökt vy över den demonstrationsparad som var väntad på eftermiddagen. Journalisten Per Sjögren var där, liksom Olle, och på hotellet fanns också den världskända svenska ambassadrisen Agda Rössel. Vi stod på balkongen och blickade ut över Vaclav-platsen. Pansarvagnar markerade med vrålande motorer att folket skulle hålla sig borta, vattenkanoner sprutade på de som trotsade demonstrationsförbundet. Fasaden perforerad av kulspruteeld Helt plötsligt - utan förvarning - small det till flera gånger alldeles över våra huvuden. Vi tittade mot husfasaden och såg den helt perforerad någon meter ovanför vår balkong - där vi fortfarande stod. Agda Rössel sade: Det är nog bäst vi går in! Olle Seijbold försvann in - märkbart nervös. Vi andra följde efter - och slog
snabbt igen balkongdörren. Olle hade trots skotten fått bilder och undrade hur han skulle få hem dem till Stockholm. Gå till Pressens Bilds tjeckiska kontakt CTK var inte att tänka på. För där rådde censur. Militären kollade allt som sändes. Vid Brno, staden som var värd för Cykel-VM, fanns Politikens Pressefoto, och deras fotograf och tekniker. Olle sade sig inte våga sig dit. Jag hade sedan tidigare en flygbiljett dit - utan preciserad flight. Smugglade filmrullar i kalsongerna Jag tar dem! utbrast jag. Jag har en biljett. Får jag rullarna så skall jag försöka ta mig ut. Jag insåg snabbt att jag måste gömma rullarna. Jag lånade lite tejp av Olle Seijbold och satte fast filmrullarna på innanlåren innanför kalsongerna. Och försökte så osynligt som möjligt lämna hotellrummet. Rusade ner i foajén, och hann precis ut genom stora ingången mellan militärens raider. Innan hotellet helt stängdes - av just militären. Väl ute på paradgatan vid Vaclavplatsen gällde det att ta sig till terminalen för flygbussarna till Prags flygplats. Jag letade mig fram genom alla demonstranter, tog mig längs paradgatan och letade mig de tiotal kvarteren till bussterminalen, där jag så oskyldig som möjligt ut, köpte en bussbiljett och klev på en av matarbussarna för den knappt timslånga resan till flygplatsen. Väl där fram till Czechoslovakia Airlines inrikesdisk och clearade in mig på flighten till Brno - som skulle gå om 45 minuter. Gömde mig bakom Lars-Gunnar Björklund Medan jag sitter och väntar i caféet dyker svenske cykelledaren Helge Blå Johnsen upp, som jag kände efter mitt ledarskap inom idrotten. Han skulle som svensk pamp övervara
Cykel-VM i Brno, och dök upp tillsammans med Lars-Gunnar Björklund - som då fortfarande pratade i radio. Han skulle referera cykel-vm. Resten av resan gömde jag mig bakom dessa fast byggda herrar. Själv var jag på den tiden vältränad och tjugo kilo lättare än i dag. Väl framme vid Brno blev det ilfart till ett visst hotell i staden, där jag visste att Politikens Pressefoto, vår danska bildbyråkontakt, hade hyst in sig för att följa de danska framgångarna i cykel-vm. Efter ett stunds letande fick jag tag på deras fotograf. De framkallade rullarna och kopierade några bra bilder. Bland annat på en tanks som sprutade vatten på demonstranterna vid Vaclavplatsen. Lurade tjeckiska säkerhetstjänsten Problemet var nu att få hem bilderna till Stockholm. Vi visste att den tjeckiska säkerhetstjänsten hade full kontroll på vad vi sände, då de hade avlyssning på vår linje. Sände vi bilder så tog de också emot dem för kontrollens/censurens skull, eftersom de var ihopkopplade med alla utgående och ingående linjer. Men teknik kan man alltid lura. Vi ringde telefotorummet i Stockholm. Sade till dem att vara beredda på en snabb sändning. Och att de tog emot de olika signalerna för telefoto på manuell väg och inte automatiskt. Sände man bilder så skickade man först ut ett visst antal sekunder av startsignal och ett visst antal sekunder av ljussignaler. Detta för att mottagande maskin skulle få samma ljus och rulla med samma hastighet som den sändande maskinen. Nu måste alltså dessa båda tekniska inställningar minimeras till det minsta som överhuvudtaget var möjligt för att inte tjeckiska säkerhetspolisens apparater så att säga skulle kunna hänga med. Efter bara några sekunders startsignal och
några sekunders ljussättning sändes sex bilder hem till Stockholm - med dubbel hastighet. 120 varv i minuten istället för det vanliga 60. Gömde filmerna och fick beröm av chefen Vi visste att vi inte kunde hålla på för länge för då skulle polisen ana att något var på gång. Och filmerna fick naturligtvis gömmas på något säkert ställe. Dagen efter hade Dagens Nyheter som första och enda tidning i världen bilder från demonstrationerna i Prag, fotograferat av Olle Seijbold och utsmugglat av Björn Persson. Några månader senare - efter hemkomsten, fick jag ett uppskattat tackbrev av Dagens Nyheters dåvarande redaktionschef Bertil Dejke. Detta brev finns väl bevarat i mitt privata arkiv hemma.