Teori och praktik i arkitektoniska kvalitetsbedömningar Magnus Rönn Skolan för Arkitektur och Samhällsbyggnad, KTH
Författare: Magnus Rönn Titel på svenska: Teori och praktik i arkitektoniska kvalitetsbedömingar Titel på engelska: Theory and practice in architectural assessment TRITA-ARK- Forskningspublikation 2008:5 ISSN 1402-7453 ISRN KTH/ARK/FP-08:05-SE ISBN 978-91-7415-198-5 PDF-rapport 2008
Innehållsförteckning FÖRORD Abstract, sid 1 Inledning, sid 2 Kvalitet och kompetens, sid 3 Grundläggande kvalitetsuppfattningar, sid 4 Det professionella språkbruket, sid 5 Från bedömningspraktik till en arkitektonisk bedömningsteori, sid 8 Bedömningsprocessens indelning i typiska skeden, sid 9 Två modeller för beslut respektive bedömning, sid 11 Litteratur, sid 13
Förord Denna rapport innehåller en artikel som redovisats på konferensen Architectural Inquiries, 24-16 april 2008, vid Chalmers Tekniska Högskola. Konferensen arrangerades av Chalmers-arkitektur i samarbete med Nordic Association of Architectural Research. Artikeln har i denna version genomgått några mindre förändringar med anledning synpunkter från deltagare på konferensen. I fokus för intresset är besluts- och bedömningsprocessen i arkitekturtävlingar. Den fråga som diskuteras i artikeln handlar om hur kvaliteter i arkitektur- och stadsbyggnadsprojekt identifieras, prövas och på vilka grunder som en bästa lösning pekas ut av juryer som består av erfarna praktiker. Valet av förstapristagare i arkitekturtävlingar används som belysande exempel. Juryns uppgift i detta fall är att bland tävlingsbidragen identifiera ett vinnande förslag, en bästa lösning på tävlingsuppgiften. Magnus Rönn Stockholm Uddevalla November 2008
Teori och praktik i arkitektoniska kvalitetsbedömningar Magnus Rönn Associated Professor School of Architecture and Built Environment, KTH Stockholm, Sweden TEL: 0046-08-7908565 magnusr@arch.kth.se Abstract There are two aims for this article. Firstly, I want to clarify the use of architectural quality as a key-concept among architects. The use of quality terms, the design and the way architecture is judged depend on each other. Secondly, I want to find out how architectural quality issues are tested in practice and from this point out some basic issues for a theory on quality judgement in architecture. As a typical example I investigate how a jury in an architectural competition finds a winning entry. The jury has in this case to find the best solution for the task a prize-winning design. One entry has to be chosen. In this judging process, quality is strongly connected with values, and behind lays the assumption that good and bad solutions show themselves in the design. From this expertise I will discuss the developing of a theory on the judging process in architecture and urban design. The result in this article is based on interviews. Seventeen professionals with first hand experience from competitions in Sweden, Denmark, Norway and Finland have been interviewed. They represent the architect s organization, the arranger (organizers) and the competitors. These were selected because of their professional expertise and skill in judging architectural competition entries. From the interviews we get a good picture of how the concept of quality in design are understood in practice. Professional architects combine an aesthetic and artistic perspective with technical and practical points of view. This is typical for practitioners. We also find a genuine uncertainty in the field of architectural design. There is not one answer to architectural quality issues, but several good solutions can be found in architectural and urban design proposals. But what makes wicked design problems in proposals to pop up-quality in winning entries? In architectural competitions the jury has to find the best proposal among the entries. The task in this case is to single out one winner. There is a strong relationship between how the jury organize its work, how the entries are judged in terms of quality and the outcome a winner that according to the jury has the best answer the task in the competition program. Competence, experience from judging processes and consensus are three essential factors that make the jury feel comfortable in the final choice of a winner in an competition. Keyword: Architectural competition, Architectural quality, Judgement theory Theory and practice on quality judgement in architecture 1(14)
Inledning Denna artikel innehåller två avdelningar. Den första avdelningen diskuterar arkitektonisk kvalitet med utgångspunkt från hur erkänt kunniga praktiker använder begreppet. Språkbruket antas spegla professionella kvalitetsuppfattningar. Den andra avdelningen i artikeln fokuserar på bedömning av kvalitet i arkitektur och stadsbyggnad. Här utnyttjar jag arkitekturtävlingen som ett belysande exempel på hur kvalitetsfrågor avgörs. Juryn kontrollerar, värderar, sorterar och rangordnar inlämnade bidrag. Målet är att finna en vinnare. Men hur identifieras pristagare. Vad kännetecknar bedömningen av bidragen i en arkitekturtävling? Hur går arkitekterna i juryn tillväga för att finna en förstapristagare i arkitekturtävlingen? Artikeln har två syften. Dels vill jag visa hur begreppet arkitektonisk kvalitet tolkas, förstås och används i ett professionellt perspektiv. Det är arkitekternas syn på kvalitet som lyfts fram och analyseras. Citat från intervjuer utnyttjas för att belysa och klargöra begreppsanvändningen. Sättet att tala, tänka, gestalta och bedöma arkitektur- och stadsbyggnadsprojekt antas vara beroende av varandra. Dels är syftet att beskriva och visa hur professionella praktiker går tillväga för att komma fram till en bästa lösning på tävlingsuppgiften. Diskussionen utmynnar i en bedömningsteori med utgångspunkt från studier av hur vinnare utses. Hypotesen är att arkitektprofessionen tillämpar en arkitekturkritisk bedömningsmetod. Arkitekternas sätt att finna en förstapristagare i en arkitekturtävling avviker på flera viktiga punkter från hur andra erfarna beslutsfattare handlar i valsituationer, även om målet i båda fallen är att få fram ett vinnande förslag. Den politiska beslutsprocessen syftar till att få fram majoritetens inställning i folkvalda församlingar. Två beslutsalternativ identifieras och ställs sedan mot varandra tills en segrare utsetts. Den politiska drivkraften ligger i oenigheten. Bifall ställs mot avslag. Omröstningar hålls för att klarlägga maktförhållanden. Vinnare blir det förslag som får majoritetens stöd. Om det skulle bli lika röstetal kan ordförandens mening fälla utslaget. I värsta fall får politiska tvister avgöras med lottens hjälp i stället för med goda argument. Fotbollsturneringen är ett annat exempel på en beslutsprocess som syftar till att ta fram en vinnare på ett rättvist sätt. Två lag ställs mot varandra och segraren går vidare till final. Matcherna får inte sluta oavgjort. En vinnare skall utses. Det finns flera olika tekniker i sportens värld för att komma fram till ett bästa lag i turneringen. Om matcherna slutar oavgjort vid full tid tillgrips förlängning, golden gool eller så koras en vinnare genom straffsparkar. Kravet på att finna en förstapristagare är lika stark i arkitekturtävlingen. Nu är emellertid konsensus viktigt. Juryn ser arbetet som ett misslyckande om den inte enas om en bästa lösning på tävlingsuppgiften. Frågan är hur konstnärliga prestationer och projekt med estetiska dimensioner kan avgöras på ett trovärdigt och säkert sätt. Beslutsprocessen inom politik och sport är inte lämplig för arkitekturkritiska helhetsbedömningar. Det finns heller inga värdeneutrala utvärderingskriterier som kan läggas till grund för prövningen av förslag till lösningar på gestaltningsproblem i arkitektur och stadsbyggnad. Arkitekturämnet är impregnerat med avsikter, mål och konstnärliga ambitioner. Eftersom att det saknas objektiva mått på arkitektonisk kvalitet kan inte juryn mäta sig fram till en vinnare i arkitekturtävlingar. Kvalitet är dock en bedömbar storhet. Hur kan juryns ledamöter i denna situation, som präglas oklarhet, känna sig säker på att förstapristagaren levererat den bästa lösningen på gestaltningsproblemet? Juryarbetet i tävlingar handlar om att granska, välja, värdera, jämföra och rangordna bidragen med hänsyn till deras kvaliteter. Det bidrag som har den sammantaget bästa lösningen på tävlingsuppgiften skall utses till vinnare. Bedömningen utgår från utvärderingskriterier, önskemål och avsiktsförklaringar i tävlingsprogram. Också professionella föreställningar om kvalitet styr utfallet. Tro- 2(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
värdigheten i juryns bedömning av tävlingsförslagen ligger i att det finns synbara kännetecken på kvalitet. Bedömningsteorin antar därför att arkitektoniska kvaliteter för ett tränat öga visar sig som förtjänster och brister i gestaltningen. Utvärderingskriterierna i tävlingsprogrammet används för att rikta juryns uppmärksamhet mot hur förslagsställarna valt att angripa tävlingsuppgiften. Arrangören styr förslagsställarna indirekt via tävlingsprogrammet och dess beskrivning av problematiken. De konkreta lösningarna kan emellertid inte bestämmas i förväg bara villkoren för gestaltningen och bedömningen av tävlingsbidragen. Tävlingssystemets överraskande, innovativa och kreativa moment finns i de tävlandes svar på tävlingsuppgiften. Juryn väntar med spänning och nyfikenhet på att få ta del av bidragen. Bedömningsteorin vill förklara juryns möte med tävlingsförslagen och bidra till förståelse av hur ledamöterna kvalitetsbedömer förslag. Kvalitet och kompetens Att kvalitet är en central fråga för arkitektur och stadsbyggnad är knappast ett kontroversiellt påstående. Alla aktörer brukar vara överens om att kvalitet är något viktigt, värdefullt och önskvärt. Kvalitet framträder därför vid en första anblick som en gemensam ambition för lekmän och professionella praktiker. Det finns ett allmänt gillande. Kvalitet är bra. Men vad är kvalitet i arkitektur och stadsbyggnad? Hur överens är man egentligen inom byggsektorn i synen på hur kvalitetsfrågor skall prövas och avgöras? Jag uppfattar kvalitet som ett öppet, värdeladdat och tolkningsbart nyckelbegrepp. Det är ett nyckelbegrepp som i arkitektur och stadsbyggnad preciseras i den professionella praktiken genom samtal, visualiseringar, normer, tradition, lagstiftning och presentationer i tidskrifter. Hur arkitektonisk kvalitet uppfattas har betydelse för både gestaltningen och bedömningen av ritningsförslag, men också för de kvalitetshöjande åtgärder som genomförs i samhället för att långsiktigt förbättra bebyggelsen. Professionella bedömningar av kvalitet förutsätter ett socialt förankrat system av kollektiva värderingar länkat till utbildning och yrkesutövning. Detta är ett skäl till att språkbruket behöver analyseras. Begreppsanalys har i denna mening en mycket praktisk och nyttig funktion genom att bidra till klarhet. I professionell kvalitetssäkring förekommer tre moment; (a) ett som definierar kvalitet, (b) ett som åstadkommer kvalitet och (c) ett som övervakar kvalitetsarbetet (Rolf 1993, Rönn 2007). Kvalitetsupplevelsen överlåts till marknaden. Ambitionen är att minimera fel och brister i produktionsprocessen. Kvalitetsarbetet flyttas därför fram från kontroll av produkter i tillverkningen till idéfasen i början av produktionsprocessen. Tanken är att kvalitet kan förutses, kontrolleras och säkras i förväg genom bedömningar som görs på modeller över kommande produkter. Noll fel är dock inte samma sak som god design eller hög kvalitet i slutprodukten. Arkitektonisk kvalitet är något mer än felfria och rätt måttsatta ritningar. Ett positivt tillskott i miljön måste skapas för att kvalitet skall kunna upplevas. Min tes är att kvalitet i arkitektur och stadsbyggnad kan sökas i en svårfångad, tidspräglad och mångdimensionell kärna av föreställningar. Det finns inga entydiga och slutliga svar på arkitekturens grundläggande kvalitetsfrågor. Nya exempel på förebildliga lösningar uppstår ständigt. Arkitektonisk kvalitet är ett föränderligt begrepp. Kvalitetsuppfattningar varierar över tid, också hos dem som tror på eviga värden. Klassiska ideal som ordning, harmoni, proportioner, volymer och geometri konkurrerar med önskemål om kvalitet genom konstnärliga uttryck som förmedlar upplevelser av rörelse, originalitet, individualitet och komplexitet. Alla professioner bär på föreställningar om kvalitet. Arkitekter är inget undantag. Kunskap i kvalitet förmedlas genom övning och inskolning i yrkeskulturer. Arkitektutbildningen vill skapa en kår Theory and practice on quality judgement in architecture 3(14)
av praktiker med gott omdöme i kvalitetsfrågor som kan identifiera, utveckla och gestalta goda lösningar på gestaltningsproblem i arkitektur och stadsbyggnad. Gestaltningsförmåga och bedömningskompetens är två centrala sidor av samma yrkeskunnande. Det tränade ögat ses av arkitekter som en pålitlig kunskapskälla. Arkitektonisk kompetens handlar både om att se, visa, utforma och kunna ange på vilka grunder som ett förslag är bättre för någon eller några än andra tänkbara lösningar. Kompetens visar sig i förmågan att hantera gestaltningsproblem, som är en särskild sorts svårlösta uppgifter, wicked problems (Rittel & Webber, 1973). Grundläggande kvalitetsfrågor kan inte avgränsas i entydiga kategorier och lösas i termer av rätt eller fel, sant eller falskt. Det finns alltid flera goda och dåliga svar på gestaltningsproblem, varför kvalitetsbedömningar av förslag i arkitekturtävlingar med nödvändighet kommer att präglas av en genuin osäkerhet. Kvalitet som professionell praxis är länkad till rådgivning. Vi tror på omdömen som fälls av välutbildande och kunniga yrkesutövare med gott rykte. Lekmän på arkitektur kan i princip bara uttala sig med trovärdighet om sina individuella kvalitetsupplevelser. Professionell kompetens däremot har en kollektiv karaktär. Arkitektens yrkeskunnande byggs upp och förmedlas genom förebildliga lösningar, goda exempel, lärorika fall och arkitekturkritik. För att kunna bevara sin trovärdighet som profession måste arkitekter känna igen tecken på kvalitet och veta vad som utmärker goda lösningar. Vidare skall arkitekter kunna bedöma förslag, leverera trovärdiga råd och redovisa hur man bör gå tillväga för att uppnå önskat resultat; en tilltalande och väl fungerande byggd miljö. Professionell praxis är att följa regler för hur kvalitet uppnås. David Hume (1962) påpekade redan 1776 att vad som är sämre och bättre smak avgörs med hänsyn till vissa regler. I en kärnfull mening noterar han att en smakdomare skall ha ett starkt omdöme förenat med förfinad känsla, förstärkt av övning, fullkomnat genom jämförelser och befriat från alla fördomar. Det låter som en programförklaring för tillsättningen av juryledamöter i en arkitekturtävling. Trovärdighet skapar här genom ledamöter som är kunniga i sak, är hederliga och som har tillgång till kvalitetskriterier. Också personliga kvalifikationer bidrar till trovärdighet. Vi har skäl att lita på välutbildade personer med gott omdöme som har lång erfarenhet av kvalificerade arbetsuppgifter på området. Sådana individer är eftertrakta som ledamöter i jurysammanhang. Grundläggande kvalitetsuppfattningar Det svenska handlingsprogrammet för arkitektur och formgivning från 1997 ser kvalitet som ett nyckelbegrepp. Programmet innehåller ett särskilt avsnitt med rubriken Vad är kvalitet? Avsikten är att ringa in kvalitetsbegreppet. God kvalitet ses som ett begrepp som innehåller en sammanvägning av krav till en helhet. Kvalitetsbegreppet påverkas av sin samtid, är utsatt för ständiga omvärderingen och ses som länkat till konstnärliga ambitioner, situation och plats. Målet för kvalitetsarbetet i arkitektur- och stadsbyggnadsprojekt är, enligt detta synsätt, att skapa tilltalande, effektiva och välfungerande miljöer. Kvalitetsbegreppet tillskrivs ett positivt värde som kan utpekas, utformas, bedömas och upplevas. Handlingsprogrammet bär på ett estetiskt orienterat kvalitetsbegrepp som preciseras via förebilder, exempel, typfall och arkitekturkritik. Kvalitet i arkitektur och stadsbyggnad blir en bedömningsfråga som förutsätter ett specifikt sammanhang i tid och rum. Det unika fallet skall prövas i sin kontext. Kvalitet i denna mycket värderande mening avviker från det tekniskt orienterade kvalitetsbegrepp som dominerar kvalitetsarbetet i industrin och som söker generella svar på kvalitetsfrågor. Byggsektorn är en mötesplats för två mycket olika kvalitetsbegrepp. Oenigheten handlar både om vad kvalitet är, hur tilltalande miljöer skapas och skall bedömas. Det tekniskt orienterade kvalitetsbegreppet i Plan 4(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
och bygglagen, PBL, infördes 1994. Genom lagändringen gjordes byggherren till en kvalitetsansvarig aktör i samhällsbyggandet. Föreskriften baseras på tanken att kvalitet kan åstadkommas genom kontroller och intyg. Regleringen går ut på att minska antalet fel i byggandet. Kvalitet ses som egenskaper, funktioner och utföranden som kan mätas, säkras, protokollföras och kontrolleras. Kvalitetsarbetet syftar till rätt kvalitet. Strategin är felminimering. Målet är noll fel. Givetvis är det bra att leverera felfria ritningar och byggbeskrivningar. Bristfälliga konstruktioner skall också undvikas. Men det finns inget som garanterar att felfria ritningar och byggnader genererar positiva kvalitetsupplever. Det räcker inte med rätt kvalitet. Enligt min mening måste arkitektonisk kvalitet vara något mer än noll fel. Ett slags mervärde behöver tillföras miljön. Upplevelser av kvalitet kan inte uppstå utan tillgång till objekt som skapar positiva känslor och välbehag. Det professionella språkbruket Jag har tillsammans med Reza Kazemian och Charlotte Svensson genomfört ett forskningsprojekt om arkitekturtävlingar i Sverige, Norge, Finland och Danmark. I studien intervjuades 18 informanter i Norden med förstahandserfarenheter av arkitekturtävlingar och juryarbete. Det var mycket erfarna personer som redovisade sina professionella erfarenheter i studien. (Kazemian, Rönn, Svensson; 2005, 2007) En av intervjufrågorna handlade om kvalitet, detta eftersom kvalitetsfrågor ses som centrala vid värdering, jämförelse och rangordning av tävlingsbidrag. Informanterna ombads att beskriva sina kvalitetsuppfattningar. Här följer ett urval av typiska uttalanden från arkitekterna: Kvalitet är för mig ett filosofiskt spörsmål. Jag håller mig till Vitruvius, som säger att arkitektonisk kvalitet handlar om estetik, funktion och konstruktion. Alla kan rita ett hus som fungerar och håller en viss tid. Men ett hus skall också vara vackert. Arkitektonisk kvalitet uppstår när estetik, funktion och konstruktion blir optimalt löst på samma gång, när allt är på plats. Jan Christiansen, intervjusvar 2005. Kvalitet är välfungerande byggnader som håller. Kvalitet betyder att byggnader skall hålla, vara beständiga, funktionella och bruksmässiga. God arkitektur handlar om att förse riket med fina och beständiga byggnader som byggnadsstyrelsen formulerade det en gång i tiden. Per Kallstenius, intervjusvar 2005. För mig handlar arkitektonisk kvalitet om hur man placerar ett hus på en tomt, hur man utnyttjar tomten, hur man skapar rumsligheter, hur man rör sig i en byggnad, hur man ser ut och ser in. Det handlar om formen, naturligtvis, och färgen, ljusbehandlingen. Har byggnaden kvalitet blir jag stimulerad, nyfiken och känner mig upplyft och positiv. Det påverkar mig på ett positivt sätt... sedan skall byggnaden dessutom fungera... En byggnad som har kvalitet skall fungera över tiden. Birgitta Holm, intervjusvar 2005. På en grundläggande nivå handlar kvalitet om normer och krav som skall uppfyllas i byggandet. Men över denna nivå så finns det en märkvärdigt subjektiv sida som handlar om bedömningar, estetik och personliga insikter Kvalitet är något mer än krav som skall uppfyllas det ligger en viss mystik i begreppet arkitektonisk kvalitet. Kanske har det med tiden att göra. Vi ser arkitekturen genom våra mentala ögon. Matti K Mäkinen, intervjusvar 2006. Arkitektonisk kvalitet är ett tudelat begrepp. Dels är arkitektonisk kvalitet uttryck för en yrkespraktik. Dels är kvalitet en subjektiv bedömning som kan variera över tid. Arkitektonisk kvalitet som yrkespraktik är resultat av ett spjutspetskunnande som får sitt rätta värde i efterhand... I historiens ljus råder det ofta konsensus om kvalitet i arkitekturen. Arkitektonisk kvalitet har i detta perspektiv byggnader som överlevt tidens skiftande bedömningar. Den subjektiva sidan av arkitektonisk Theory and practice on quality judgement in architecture 5(14)
kvalitet är ett uttryck för gillande. Arkitektonisk kvalitet har alla goda lösningar som uppskattas av professionellt duktiga arkitekter. Mikael Sundman och Pekka Pakkala, intervjusvar 2006. Quality is about the perfection and satisfaction we receive of a product. We used to talk about the quality of a product that is the degree of satisfaction and desire. Architectural quality for me is not only the quality of building it is the design quality of it. Architectural quality has always been about making a surprise. It means a new kind of combination of traditional materials but they are set together in a way, which cause feeling of satisfaction to one who is experiencing that space. It is dealing with interpretation of factors that might not was known before. Paula Huotelin, intervjusvar 2006. Quality is a practical question. It is difficult to separate different qualities from each other but still we can talk about architectural quality, technical quality or functional quality. For instance quality can be seen as practical that can be separated from architectural or functional. As architects we should be able to distinguish and include all these qualities and be more responsible to them as architectural quality as a whole. Teemu Kurkela and Jussi Murole, intervjusvar 2006. Arkitektonisk kvalitet handlar om hur de som använder byggnaden upplever den miljömässigt, visuellt. Bra kvalitet får t ex de boende att känna sig begeistrade över byggnaden. Kvalitet är den optimala samordningen av estetik, funktionalitet och material. Kvalitet betyder att det är en god produkt som väl utnyttjat förutsättningarna för projektet. Kvaliteten har också med hållbarheten på byggnaden att göra, en byggnad skall klara sig i mer än 10-15 år. Arkitektonisk kvalitet innebär att byggnaden är vacker i ett längre perspektiv. Flemming Decihmann, intervjusvar 2005. Jag är inte vän av definitioner som vissa kvalitetsforskare kommer med som säger att kvalitet handlar om att leverera ett ting som är samma som det man har beställt. Enligt det kvalitetsbegreppet kan en Mercedes vara av samma kvalitet som en Lada. Om det man har beställt är en Lada och får en Lada så är kvaliteten god. Det tycker jag är ett olyckligt bruk av kvalitetsbegreppet. Det är ju meningslöst. För mig handlar arkitektonisk kvalitet om en helhet. Arkitektonisk kvalitet är en slags totalitet där både det rent estetiska, men i lika hög grad det funktionella bildar en helhet med byggbarhet, ekonomi, materialbruk. Per Rygh, intervjusvar 2005. Kvalitet betyder att projektet måste fungera. De funktionella, strukturella och tekniska lösningarna i projekt måste fungera... Det är ju viktigt att projektet håller, samhället ändras liksom det arkitektoniska formspråket, men de tekniska lösningarna skall vara någorlunda stabila över tid. Kjell Beite, intervjusvar 2005. Jag gick i skolan i en tid då arkitektonisk kvalitet var detsamma som ett sammanhang mellan funktion, konstruktion och form Nu har en sak kommit till, arkitektur skall väcka en typ av uppmärksamhet som jag är inte är så begeistrad för. De innebär aggressiva och innehållslösa former.... Gaute Baalsrud, intervjusvar 2005. Kvalitet är angivelse av nivå: hög, låg eller mellan. Kvalitet är en standard, en ambitionsnivå som skall uppfyllas. Arkitekturtävlingar gör byggherren för att man vill ha någonting extra, något som ger mer värde. Arkitektonisk kvalitet: Funktionsbegreppet är grunden för god arkitektur. Arkitektonisk kvalitet är när form, funktion och teknik är på plats som en helhet och förhåller sig till omgivningen. Det skall vara en anpassning till platsen... Kvalitet kan också väcka debatt och känslor. Man behöver inte gilla huset. Anonymt intervjusvar 2005. 6(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
Svaren ger en god bild av hur begreppet arkitektonisk kvalitet förstås inom arkitektprofessionen i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Följande kvalitetsföreställningar kan spåras i det nordiska intervjumaterialet: Begreppet kan, för det första, i Vitruvius anda ses som en odelbar helhet av form (venustas), funktion (utilitas) och konstruktion (firmitas). Det är en 2000-årig tradition som visat sig vara en mycket livskraftig föreställning, en kanon till eftervärlden som arkitekter ständigt återvänder till i sin retorik. Professionen menar att kvalitet syns i sättet som form, funktion och konstruktion är sammanfogad till en arkitektonisk helhet. För det andra förstås arkitektonisk kvalitet som ett förhållande till platsen och dess unika förutsättningar. Kvaliteten kan inte frigöras från det specifika fallet och prövas för sig som en generell storhet. Sammanhanget är avgörande för kvalitetsbedömningen. Platsen har en ande. Arkitektonisk kvalitet tillskrivs projekt som stämmer i relation till en anslutande bebyggelse eller ett omgivande landskap. För det tredje är begreppet länkat till ett mystiskt och svårförklarat estetiskt fenomen inom arkitekturen. Kvalitet är en överraskande upplevelse av något bra i miljön, en personlig känsla av gillande som återfinns i konstnärligt gestaltade lösningar på gestaltningsproblem. Den omedelbara vissheten av att ha funnit en vinnare i arkitekturtävlingar stödjer sig inte på forskningsöversikter och kunskapssammanställningar, utan avgörandet bygger på en helhetsupplevelse. Det är känslan i kombination med en tränad blick och erfarenheter av liknande fall som lägger grunden för vissheten. Arkitektonisk kvalitet är, för det fjärde, en kombination av tidstypiska uttryck och tidlösa värden. Såväl aktuella modeströmningar som klassiska ideal kan spåras i tävlingsbidrag som tillskrivs arkitektonisk kvalitet. Kvalitet består av eviga värden som överlever tidens skiftande modeströmningar. Arkitekturhistorien görs till domare i kvalitetsfrågor. Enligt detta synsätt är det mycket svårt att göra säkra bedömningar av kvalitet i tidiga skeden av byggprocessen. Föreställningen om att kvalitet i arkitektur framträder i efterhand försätter tävlingsjuryn - som tvingas till en framtidsinrikta kvalitetsbedömning av förslagen - i en besvärlig och extra osäker position. Kvalitet uppfattas, för det femte, som resultat av professionella utpekanden och erkännanden från kollegor. Den egna professionen framhålls som uttolkaren av kvalitet. Arkitekturhistorien uppfattas som en leverantör av förebilder, goda exempel och lärorika fall som praktiserande arkitekter kan återuppta och inspireras av i nya uppdrag. Kollegernas gillande av hur man löst uppgiften ses här som ett mått på kvalitet. Beröm från kollegor är ett eftertraktat tecken på kvalitet, särskilt bland unga arkitekter. För det sjätte har arkitektonisk kvalitet en praktisk bruksaspekt. Arkitekturen skall vara ändamålsenlig. Kvalitet tillskrivs byggnader som fått ett funktionellt formspråk och som uppfyller tekniska kravspecifikationer. En flersidig nytta framträder här som kännetecken på god arkitektur. Kvalitetsbedömningen blir en fråga om val av material, konstruktion, tekniska system, utförande och hållbarhet. Den rumsliga organisationen skall också vara anpassad till verksamheter och berörda brukargrupper. Denna redovisning av hur professionella praktiker uppfattar arkitektonisk kvalitet har resulterat i en definition som innehåller sex olika sätt att förstå kvalitetsbegreppet. Det är dimensioner som på goda grunder kan antas vara typiska för hur arkitekter i Norden pratar, tänker och skriver om arkitektonisk kvalitet. Definitionen är en empiriskt prövbar arbetshypotes och har vuxit fram ur analyser av språkbruket. Det går att testa sanningshalten i denna definition genom intervjuer med andra arkitekter. Theory and practice on quality judgement in architecture 7(14)
Från bedömningspraktik till en arkitektonisk bedömningsteori Det finns två grundläggande kvalitetsfrågor som hela tiden återkommer i bedömningar av arkitektur. Gemensamt är att prövningen ingår i en värderande kontext. Det räcker inte med att kunna se och beskriva kvaliteter i arkitekturprojekt. Grundfrågorna avkräver dessutom varje professionell bedömare ett aktivt ställningstagande till bedömningsobjektet. (Kazemian & Rönn 2006) De två grundfrågorna är: 1) Är X tillräckligt bra? 2) Vilket är bäst av X1 eller X2? Den första grundfrågan innebär att det finns någon form av kvalitetsnivå som bedömningsobjekt (projekt och byggd miljö) prövas mot eller i relation till. Kvalitetsbedömningen får en karaktär av tillståndsgivning. Det finns en makt som fäller avgöranden. Ett antal avsikter, mål och krav måste uppfyllas på ett rimligt sätt. Ett bedömningsobjekt som inte är tillräckligt bra riskerar följaktligen att bli under-känt på grund av sina brister. Grundfrågan utmynnar i en bedömningspraktik som bildar ett triangeldrama mellan (a) bedömare, (b) bedömningsobjekt och (c) en kvalitetsnivå. Det objekt som blir föremål för kvalitetsbedömningen måste kunna ses som godtagbart av bedömaren för att gå vidare till nästa steg i bedömningsprocessen. Kvar till slutbedömningen i arkitekturtävlingar finns därför enbart tävlingsbidrag som lämnats in i tid, som uppfyller grundläggande krav i tävlingsprogram och som juryledamöterna pekat ut som en lämplig lösning på tävlingsuppgiften. Vilket som är bäst av X1 eller X2 utgör den andra grundfrågan, som måste kunna besvaras på ett trovärdigt och säkert sätt av professionella bedömare. Arkitekter tränas i att kvalitetsbedöma alternativa lösningar. Förmågan att ge välgrundade råd till uppdragsgivare används som ett tecken på professionell kompetens. Gestaltning, val och värdering utgör en organisk helhet. I denna bedömningspraktik är det inte rätt kvalitet som söks utan god arkitektur och passande lösningar. Det finns ett värderande tvång inbyggt i bedömningen. Utan värdering, jämförelse och rangordning går det inte att ange vilket av förslag X1 eller X2 som är bättre eller sämre och vilken av förslagen som har det bästa helhetsgreppet på uppgiften. Både gestaltning och bedömning styrs av motiv, avsikter, mål, krav och idéer. Det värderande inslaget i kvalitetsbedömningen är i själva verket ett villkor för att professionella praktiker skall se förtjänster och kvalitetsbrister i arkitektoniska lösningar, kunna vidareutveckla förslag och rekommendera byggherrar att genomföra ett av alternativen. Juryarbetet förutsätter tillgång till bedömbara kännetecken på kvalitet. Såväl utvärderingskriterier som gestaltningsförmåga och bedömningskompetens behövs för att professionen skall kunna ge goda råd till beställare av arkitekttjänster. Att kvalitetsbedömningar i arkitektur utgår från ett värderande synsätt är särskilt tydligt i arkitekturtävlingar då en förstapristagare skall utses bland inlämnade förslag. Den intressanta följdfrågan blir vad som styr besluten och hur professionella praktiker går tillväga för att komma fram till trovärdiga ställningstaganden i sådana valsituationer. Varför är X1 bättre än X2? Denna grundfråga resulterar i en bedömningsprocess som innehåller fem komponenter: (a) bedömare, (b) förslag X1, (c) förslag X2, (d) kvalitetskriterier och (e) rangordning. Fram träder en komplex bedömningspraktik. Det finns en bedömare som har till uppgift att värdera minst två alternativa lösningar utifrån ett antal kvalitetskriterier. Bedömaren skall göra en så bra och rättvis rangordning som möjligt av förslagen. Jämförelse är den metod som ligger till grund för kvalitetsbedömningen. Kvalitetskriterier bestämmer vad som skall jämföras. Kriterierna styr bedömarens uppmärksamhet och pekar ut vad som är viktigt i sammanhanget. Hur jämförelsen görs beror på uppgiftens karaktär. Det traditionella sättet att avgöra konstnärliga presta- 8(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
tioner är att använda sig av ett juryförfarande. Utfallet av bedömningen kommer därmed att spegla kvalitetsuppfattningar hos flera personer. Individuella skillnader utjämnas. Juryförfarandet är i sig ett sätt att bidra till ökad likhet och säkerhet i kvalitetsbedömningar. Bedömningsprocessens indelning i typiska skeden Arkitekturtävlingar är exempel på en besluts- och bedömningsprocess som syftar till att få fram en vinnare i konsensus. Tävlingsbidragen prövas anonymt av en jury som vanligen består av 6-8 ledamöter. Först sedan tävlingen avslutats får juryn veta vem som är förstapristagare. Bedömningen sker stegvis. Juryn prövar sig fram till vilket av föreslagen som bäst svarar mot tävlingsuppgiften. Goda förslag lyfts fram. Dåliga lösningar sorteras bort. Kvar till slutbedömningen finns en handfull tävlingsbidrag som juryn funnit vara intressanta. Bedömningen är både ett sökande efter arkitektoniska kvaliteter, ett bästa förslag, och enighet bland ledamöterna. Konsensus kring ett vinnande förslag ses som ett tecken på att juryn fullgjort sitt uppdrag och hittat den sammantaget bästa lösningen på tävlingsuppgiften. Juryn i en arkitekturtävling består av företrädare för arrangören och arkitektkåren utsedda av arkitektorganisationer. Arrangören utser ordföranden, verksamhetsföreträdare, sekreterare och tävlingsfunktionär. Arkitektorganisationerna tillsätter vanligtvis två arkitektdomare. Minst en tredjedel av ledamöterna skall ha samma kompetens som de tävlande. Det är en reglering av juryns sammansättning som bestämts inom EU (Direktiv 2004/18 /EG). Tävlingsfunktionären har i uppgift att sköta kontakterna mellan juryn och de tävlande. Eventuella ofullkomligheter i tävlingsprogrammet kan på detta sätt avhjälpas i efterhand utan att anonymiteten bryts. Det behövs normalt fem jurymöten för att komma fram till en vinnare. Tidsåtgången varierar något beroende på tävlingsuppgiften, antalet tävlingsförslag och deras kvalitet. Mellan juryns sammanträden hålls arbetsmöten då ledamöterna kan träffas i mindre grupper för att tränga in i förslagen, bedöma deras kvaliteter och förbereda nästa jurymöte. Juryn söker sig successivt fram till ett slutligt val. Är det fråga om en förhandlingsprocess, en beslutsprocess eller utses vinnare i en arkitekturkritisk bedömningsprocess? Arkitektdomarna brukar få i uppgift att göra en första gallring av tävlingsbidragen. Kvarvarande förslag skall sedan redovisas på ett begripligt sätt för arrangörens ledamöter i juryn. Efter presentationen påbörjas urval och rangordning. Varje ledamot väljer ut sina favoriter för vidare prövning. Om det är svårt att enas i slutomgången brukar juryn diskutera sina favoriter en gång till för att kunna enas om en förstapristagare. Om det sedan är rätt vinnare som blivit utsedd i tävlingen kan diskuteras. Men det är i vart fall inte svårt för juryn att bland förslagen hitta en handfull goda lösningar på tävlingsuppgiften. Svårigheten ligger främst i slutet av processen då juryn måsta att skilja ut ettan från tvåan. Ett tävlingsbidrag innehåller mycket sällan lösningar som är överlägset bäst på alla punkter. Juryns prövning av tävlingsbidragen utgår från regler, ledamöternas kompetens och tävlingsprogrammet. Så ser utgångspunkten ut. Men hur går juryn tillväga? Vilka typiska skeden ingår i juryarbetet? Informanterna i den nordiska studien ger en bild av kvalitetsbedömningen i tävlingen som en process i sex avgränsade steg: 1. Inlämningskontroll: Juryn börjar bedömningen med att gå igenom inlämnade förslag. Det är en formell kontroll. I öppna tävlingar kan det vara många förslag som sorteras bort redan i denna inledande kontroll. Tävlingsbidragen skall ha lämnats in i tid, vara anonymt presenterade och uppfylla grundläggande programkraven för att få vara med i bedömningen. Enligt de svenska tävlingsreglerna skall juryn utesluta förslag som (a) inte inlämnats inom fastställd tid, (b) inte uppfyller Theory and practice on quality judgement in architecture 9(14)
programmets krav på anonymitet eller (c) saknar betydande delar av begärd redovisning. Förslag som på betydelsefulla punkter avviker från väsentliga krav i programmet får inte utses till vinnare av juryn, men kan tilldömas belöning utanför prissumman. 2. Arbetsordning och instudering: Juryn bestämmer hur arbetet skall läggas upp och börjar bekanta sig med förslagen. Ledamöterna vandrar omkring i utställningslokalen, enskilt eller gruppvis, för att studera de upphängda tävlingsbidragen. Vanligtvis tillsätter juryn arbetsgrupper (utskott) med ledamöter som får i uppgift att specialgranska förslagen och förbereda kommande möten. Tävlingsuppgiften avgör behovet av arbetsgrupper och expertstöd. Kostnadskalkyler används i slutbedömningen för att se om det finns några avgörande ekonomiska skillnader mellan de bästa tävlingsbidragen. 3. Urval och preliminär bedömning: Arkitektdomarna i juryn svarar för en första kvalitetsbedömning av förslag, ofta i samråd med tävlingssekreteraren. Det är en professionell granskning som utmynnar i ett urval av förslag som bedöms ha lämpliga lösningar på tävlingsuppgiften. Dessa tävlingsförslag redovisas för juryn i sin helhet. Bedömningen är preliminär. Ledamöterna kan utan hinder gå tillbaka och återta förslag som sorterats bort. Processen har en öppen karaktär i denna inledande sortering. 4. Presentation av intressanta tävlingsbidrag: Arkitektdomarna i juryn gör en neutral och saklig beskrivning av tävlingsbidrag som har intressanta svar på tävlingsuppgiften. Listan kompletteras vid behov efter diskussion i juryn. Ledamöterna lyfter fram sina speciella favoriter. Därefter sker en värdering av utpekade förslag. Det gäller att identifiera kvaliteter bakom grafiskt förförande presentationer av miljöer, vackra illustrationer och befolkade fotomontage. Arkitektdomarna har ett särskilt pedagogiskt och professionellt ansvar för kvalitetsbedömningen. En tätgrupp av förslag börjar nu utkristalliseras i tävlingen. 5. Rangordning: Nästa gång juryn träffas brukar det finns ett förslag till rangordning av tävlingsbidragen, som underlag för juryns diskussion. Men ju mer som ledamöter tränger in i förslagen desto flera brister och oklarheter noteras. Kunskapsutvecklingen leder till en växande kritik mot såväl framtagna lösningar som mot hur uppgiften har definierats. Det uppstår upp ett skarpt läge när ledamöterna avkrävs personliga ställningstaganden samtidigt som man i konsensus skall finna en vinnare bland förslagen. Juryn skall inte styras av detaljfel i förslagen utan försöka bedöma hur goda lösningar kan vidareutvecklas och göra en framtidsinriktad helhetsbedömning. Vinnare blir det förslag som sammantaget ser ut att vara bäst. I inbjudna tävlingar räcker det med att utse vinnare genom att deltagarna i detta fall får samma ersättning. I öppna tävlingar skall juryn utse 1:a pris, 2:a pris, 3:e pris samt eventuella inköp och hedersomnämnande. Prissumman skall sedan fördelas på pristagarna. 6. Beslut och arkitekturkritik: Juryn avslutar kvalitetsbedömningen genom att utfärda en rekommendation till arrangören och redovisa vinnare, pristagare och tävlingskritik. I beslutet ingår att vinnaren skall erhålla projekteringsuppdraget. Juryutlåtandet innehåller två typer av arkitekturkritik; dels en allmän kritik av tävlingen, dels en individuell kritik av prisbelönade lösningar. Juryn tar ibland upp så många brister i det vinnande förslaget att valet framstår som förvånande. Kritiken skall emellertid läsas som råd inför ett kommande projekteringsuppdrag. Det är kritikens framåtblickande funktion som gör att juryn lyfter fram oklarheter hos vinnaren, brister i förslaget som behöver avhjälpas i den följande genomförandefasen. Beskrivningen anger hur bedömningsprocessen är organiserad i arkitekturtävlingar, men också hur bedömningen bör läggas upp för att juryn bland förslagen skall finna en vinnare, ett förslag som 10(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
tillskrivs den sammantaget bästa lösningen på tävlingsuppgiften. Hänsyn till platsens unika förutsättningar och kravet på rangordning ligger inbäddat i uppgiften. Kvalitetsbedömningen blir ett vetenskapligt kunskapsobjekt som består av juryledamöter med kvalitetsföreställningar, generella tävlingsregler, ett tävlingsprogram med kriterier som är specifika för respektive tävling, tävlingsbidrag som redovisar olika lösningar på uppgiften och en arbetsgång för juryns bedömning. Dessutom finns krav på att juryn skall vara enig i valet av förstapristagare. Reservationer tyder på tveksamheter i beslutet, även om orsaken kan spåras tillbaka till oklarheter i tävlingsprogrammet. Oenighet i juryn riskerar att genomförandet av tävlingen uteblir. Två modeller för beslut respektive bedömning I en fallstudie om den inbjudna arkitekturtävlingen i Hagfors 2005, som syftade till ett nytt Bildningsoch kulturcentrum, upptäckte Charlotte Svensson (2008) att ledamöterna i juryn tillämpande två olika strategier för att komma fram till en vinnare; en rationell beslutsprocess respektive en arkitekturkritisk bedömningsmetod. Den rationella beslutsprocessen utnyttjades av erfarna beslutsfattare i juryn, personer som var vana att ta ställning till förslag inom nämnder och förvaltningar. Den arkitekturkritiska bedömningsmetoden användes av arkitektdomarna i juryn. Den rationella beslutsprocessen beskrivs av Max H. Bazerman (2006) som ett arbetssätt med sex definierade moment som bildar grund för beslutsfattande. Det är moment som antas leda till rationella beslut. Med rationalitet menas en beslutsprocess som på ett effektivt sätt leder till det fördelaktigaste resultatet. Fokus ligger på metoden, hur beslutsfattare bör gå tillväga. Den rekommenderade arbetsgången innehåller följande moment; 1) definiera problemet, 2) identifiera beslutskriterier, 3) vikta kriterierna, 4) ta fram beslutsalternativ, 5) gradera varje alternativ med hänsyn till respektive kriterium, 6) ta beslut i enlighet med det fördelaktigaste beslutsalternativet. Bazerman påpekar att modellen beskriver en idealsituation. I en faktisk beslutssituation uppstår av praktiska skäl en rad förenklingar. Så till exempel är det omöjligt att få en fullständig bild av varje beslutsalternativ och dess framtida konsekvenser. Ett tillräckligt bra alternativ väljs i slutändan istället för den bästa lösningen. Modellen svarar därför främst på den första grundfrågan, om X är bra nog för att kunna bli en vinnare i tävlingen. Samtidigt tenderar beslutsfattare att överdriva betydelsen av de egenskaper hos ett alternativ som man har information om. Ett sådant beslutsalternativ framstår som mer kontroll- och överblickbart. Denna övervärdering av kända data bidrar till att skapa en övertygelse hos beslutsfattarna om att man gjort ett bra val. (Montgomery et al., 1990) Därmed förstärks tron på rationalitet i beslutsprocessen. Den arkitekturkritiska metod, som Svensson identifierade som styrande för arkitektdomarnas kvalitetsbedömning av tävlingsbidragen, har professionella utgångspunkter. Det är en erfarenhetsbaserad metodik som utvecklats ur praktiken. Arkitekter tränas i att värdera arkitektur. Resultat blir en bedömningskunskap som förmedlas och utvecklas genom arkitekturkritik av elevförslag i grundutbildningen, i den professionella praktiken på arkitektkontor via kritik från kollegor, i pressen genom arkitekturkritiska texter och vid ritbordet som självkritik i uppdrag. (Thau 1994, Lundequist 2002, Jo-hansson, 2002) Arkitekturkritiken är således en nyckelaspekt i gestaltning och bedömning. Kritiken ses som en brygga mellan forskning och praktik. (Lund, 1994) En av informanterna i den nordiska studien lyfter fram den kritiska aspekten i juryns bedömning av tävlingsbidragen: För mej har alltid arkitekturens bedömningsfrågor varit viktiga. Juryns medlemmar - i synnerhet de professionella arkitektdomarna - bör ha förståelse för och erfarenhet av arkitekturkritik. Theory and practice on quality judgement in architecture 11(14)
Fig 1: Två strategier Den som professionellt uttalar sig om arkitektur har ett ansvar för bedömningen. Arkitekturkritik är ett sätt att komma närmare frågan om arkitekturens väsen. En utvecklad arkitekturkritik ställer krav på teoretisk bakgrund, som utgångspunkt för sättet att se på och bedöma arkitektur. Det är därför som jag menar att arkitekturkritik är av central betydelse för juryns värdering av tävlingsförslagen. Arkitekturens teori är dess kritik, som någon klok arkitekt en gång sagt. Matti K Mäkinen, intervjusvar 2006. Nils-Ole Lund (1994) beskriver arkitekturkritikens uppgift på följande sätt: Kritikkens hovedfunktion er at redegøre for de værdier og valg, der ligger gemt i et arkitekturværks tilblivelse. De eventuelle domme, der afsiges, må begrundes i forholdet mellem intentioner og resultat, og i forholdet mellem bygningen og den sammenhæng bygningen placeres i. Sammenhængen gælder både traditionen og de fysiske omgiveleser. Kritikkens formål er at gøre arkitekturværeket debatérbart... Lund, 1994, s 46-47. Wayne Attoe (1978) redovisar tre olika former av arkitekturkritik: normativ, tolkande och beskrivande. Den normativa kritiken utgår från doktriner, regler och kännetecken på goda lösningar. Tävlingsbidragen jämförs i detta perspektiv med hänsyn till generella tävlingsregler, utvärderingskriterier i tävlingsprogram som är anpassade till tävlingsuppgiften och professionella förebilder. Den tolkande kritiken syftar till förståelse. Kritikern kommer med förslag till hur avsikter bakom arkitekturprojekt eller byggnadsverk kan läsas och upplevas, hur arkitekturen kan förstås och ges mening. Bidragen i tävlingen prövas här med utgångspunkt från hur juryns ledamöter finner att lösningarna svarar mot tävlingsuppgiften. Juryn tolkar förslagen, dess kvaliteter, brister och utvecklingsmöjligheter. Den beskrivande kritiken diskuterar fakta om arkitekturprojekt eller byggnadsverk och dess kontext. I en tävling innebär det att juryn - vanligtvis arkitektdomarna - redovisar hur arkitekturen i förslagen är beskaffad innan ledamöterna börjar värdera lösningar och peka ut sina favoriter. Svensson fann exempel på samtliga tre former av arkitekturkritik i juryns kvalitetsbedömning av tävlingsförslagen. Men det fanns något mer i den arkitekturkritiska bedömningen, en underliggande strategi som riktade uppmärksamheten mot tävlingsproblematiken. Såväl förslagen som deras koppling till platsen och tävlingsuppgiften stod i centrum för bedömningsintresset. Särskilt i en av fallstudierna framträdde skillnaderna i synsätt tydligt mellan lekmännen i juryn och arkitektdomarna. Juryarbetet uppfattades å ena sidan som en fråga om att bestämma vilket av förslagen som kunde anses vara bäst och å andra sidan som en fråga om att bedöma tävlingsbidragen med hänsyn till ett arkitekturkritiskt sammanhang. Parterna använde sig av skilda arbetssätt för att komma fram 12(14) Conference Architectural Inquiries, Göteborg 2008
till hur ett vinnande förslagen som borde utses i tävlingen. De två strategierna illustreras i Fig 1. Modellen är ett försök att grafiskt belysa skillnaden mellan den rationella beslutsprocessen och den arkitekturkritiska metoden i sättet att finna en förstapristagare i tävlingar. Den rationella beslutsprocessen går ut på att skapa en beslutsituation där två alternativ kan ställas mot varandra. Som tidigare påpekats brukar det gå bra för juryn att lyfta fram en handfull bidrag i öppna tävlingar som representerar olika principlösningar på tävlingsuppgiften och som är intressanta för fortsatt prövning. Också i inbjudna tävlingar försöker juryn utveckla principiella skillnader mellan förslagen. I båda fallen är det favoriter som går vidare till slutbedömningen där ettan vinner över tvåan sedan en utslagsgivande skillnad visat sig för ledamöterna. För beslutsfattarna i juryn framträder valet av förstapristagare som ett rationellt beslut baserad på synbara skillnader mellan de två tävlingsbidrag som tillskrivs bästa respektive näst bästa lösning på tävlingsuppgiften. Den arkitekturkritiska metoden har ett annat utvecklingsförlopp. Vinnaren dyker fram som självklar i slutet av bedömningsprocessen när tävlingsproblematiken klargjorts. Förslagets pop up-quality är svaret på wicked problems. I stället för att så snabbt som möjligt påbörja bortsorteringen av förslag, som en väg att komma fram till en hanterbar beslutssituation, vill jurymedlemmar som arbetar enligt den arkitekturkritiska bedömningsmetoden hålla kvar intressanta förslag så länge som möjligt i tävlingen. Förslagen utnyttjas som kunskapskällor för att belysa och förtydliga tävlingsuppgiften. Det finns ett vidare intresse i kvalitetsbedömningen. När juryn tränger in i förslagen får ledamöter bättre kunskap om tävlingsproblematiken. Tävlingen ses som en lärprocess. Förslagen bidrar till att kasta ett förklarande ljus över tävlingsuppgiften. Först efter en noggrann genomgång av kvarvarande tävlingsbidrag vill därför arkitektdomarna i juryn peka ut en vinnare i slutbedömningen. Det förslaget som har den bästa helhetslösningen på tävlingsuppgiften blir synlig för juryn när tävlingsproblematiken blivit utredd på ett klargörande sätt. De två strategierna för att få fram en vinnare i tävlingar visade sig för Svensson vid analysen av intervjudata, som samlats in via direkt observation av juryns arbete. Den teoretiska bearbetning väckte frågor om hur kvalitetsbedömningen av förslagen kunde förstås och förklaras som en besluts- och bedömningsprocess. Jurymedlemmarna arbetade utifrån sina positioner som erfarna beslutsfattare, kommunala tjänstemän och verksamhetsföreträdare respektive praktiserande arkitekter. Tidspressen och svårigheten att förhandla sig fram till en vinnare förstärkte ett slags tunnelseende hos juryns medlemmar. Det är en förklaring till att de parallella bedömningsstrategierna blev extra tydliga i slutet av processen. Trots skillnader kom dock juryn fram till ett enstämmigt val av förstapristagare, vilket understyrker hur starkt kravet på konsensus är i arkitekturtävlingar. Litteratur Attoe, W. (1978) Architecture and critical imagination, Chichester, Wiley. Bazerman, M. H. (2006) Judgment in managerial decision making, New York, Wiley. Bergdoll, B. (1989). Competing in the academy and the marketplace: European architecture competitions i H. Lipstadt (Ed.), The experimental tradition. Essays on competitions in architecture. New York: The Architectural League of New York. Horst, R. och Webber, M., (1973) "Dilemmas in a General Theory of Planning,", Policy Sciences, Vol. 4. Återtryck i N. Cross (ed.), Developments in Design Methodology, J. Wiley & Sons, Chichester, 1984. Hume, D. (1962) Liv, tragedi och smak. Tre essayer i översättning och med en efterskrift av Teddy Brunius. Uppsala: Bokgillet Johansson, R. (2005). Arkitekturkritik i dagspressen i Om kvalitet i arkitektur. Stock- Theory and practice on quality judgement in architecture 13(14)