Sjaak Buwalda Holländsk mästare på långdistans Under årets mörka och kalla dagar drömmer man sig gärna bort till årstider där det är betydligt varmare och ljusare. Att försöka skrapa skit som är nedfryst till minus 25 grader och samtidigt försöka ge duvorna vatten i flytande form gör inte tillvaron roligare. Men när väl grovjobbet i duvslaget är gjort så finns det alternativa sysslor. Ett sådant alternativ är att sitta framför datorn och följa duvornas framfart på One Million Dollar race i Sydafrika. Denna tävling räknas som den främsta av flera anledningar. En är de enorma summor pengar man kan vinna och en annan är att denna tävling lockar till sig de främsta uppfödarna inom sporten. Att superstjärnorna deltar beror naturligtvis på att de kan vinna mycket pengar, men också på att det ger bra reklam om man lyckas få hem sina duvor på en bra placering eller en bra tid. De två sista åren har finalerna i Sydafrika varit extremt tuffa. De duvor som tagit sig hem under finaldagen har varit lätträknade. Förutom den svenska framgången i senaste finalen som Kjell Höckert stod för så fick jag och min ständige följeslagare, Stanley Stämneryd, upp ögonen för en herre vid namn Sjaak Buwalda. 2010 erövrade han en22:a plats i finalen och i den senaste finalen erövrade han plats 35 och 37. Detta i konkurrens med de runt 3-4000 duvor, som klarat den hårda träningsgallringen, som släpps i finalen. När vi sedan, efter lite detektivarbete, förstod att det var samme far, med olika honor, till alla 3 "finalduvor" blev vi mäkta imponerade! Epitetet "Super" är alldeles för ofta använt i dagens artiklar och stamtavlor, men här känns det faktiskt som duvan förtjänar ett sådant omnämnande. En mejladress fiskades fram och efter några veckors mejlväxlande med stamtavlor o dylikt och där han lät oss veta att hanen heter "Caligero" så bestämdes ett datum för ett besök nere i Holland.
Sagt och gjort! En väldigt tidig måndagsmorgon i början av augusti startade resan och adressen Wytlandsdykje knappades in på GPS:en. Samma apparat förtäljde att det var i runda slängar 1200km till destinationen. Hotelletsom vi bokat rum på hade lovat oss att om vi bara såg till att anlända innan klockan slog 00.00 så skulle de se till att vi fick rumsnycklarna. Inga problem... Den Tyska motsvarigheten till vårt Svenska Vägverket har dock en märklig strategi när det gäller vägarbeten ( En stor del av resan gick igenom Tyskland)! När vi i Sverige fixar till vägarna så stänger vi av en snutt på några kilometer och då bara en fil på de stora vägarna. I Tyskland stänger man av en hel färdriktning och då företrädesvis i ca 30 mil! Detta innebar en smärre försening och en uppdatering av de grövre svordomarna i vokabulären. Med några minuter tillgodo anlände vi iallafall till vår destination i Friesland och mottogs hjärtligt av ägaren till hotellet med varsitt glas som innehöll en lokal variant av Jägermeister/lingondricka. Trötta och slitna som vi var så blev det ett snabbt sänggående då vi skulle upp tidigt på morgonen för att möta Sjaak vid hans duvslag.
Vi vaknade, vi åt frukost (med ett glatt gäng cyklister) och vi knappade in duvslagets position på vår kära GPS. Väl framme, enligt apparaten, så kändes det inte helt rätt. På adressen stod ett stort komplex för tillverkning av lekplatsutrustning men efter några varv, kryssandes mellan en massa cyklister, så såg vi en enormt lång man som ivrigt vinkade emot oss (senare förklarade Sjaak stolt att "alla" invånare i Friesland var långa. Tydligen berodde detta på inblandning av vikingablod). Vi hade kommit rätt! Det visade sig att Sjaak jobbade på anläggningen, som ägdes av hans svärfar, och att Sjaak på något sätt lyckats övertyga samma svärfar att det var en bra idé att bygga ett duvslag i direkt anknytning till anläggningen. I mitt stilla sinne undrade jag hur mycket tid Sjaak var på sitt jobb egentligen. Efter de sedvanliga hälsningsfraserna och lite kaffe i de utställda solstolarna så var det då dags att inspektera anläggning och duvor. Sjaak och Stanley med CALIGERO Slaganläggningen var byggd i klassisk stil med få överaskningar förutom avelsavdelningarna där avdelningarna till hälften var byggda med Normala" vägar och tak men framsidan var helt öppen och det var ca 5m med plasttak framför. Resultatet blev en helt dragfri miljö som var snustorr och ljus.
Sjaaks anläggning med avelsanläggningen till höger. Sjaak är trots sin ringa ålder en rutinerad brevduveman och han har många ideér och åsikter om sporten. Hans främsta intresse är långdistanstävlingarna där han matchar sina duvor stenhårt. Han tävlar enligt den totala änkemetoden med hanarna i sina boxar och honor i avdelningar där han har sett till att honorna inte kan para sig med varandra enligt principen på bilden nedan. Ungarna flygs relativt sparsamt och har inga krav på sig förutom att komma hem i någorlunda rimlig tid. Som 1-åringar flygs duvorna däremot tufft. Sjaak menar att "tävlingar och åter tävlingar" krävs för att dels hitta de duvor som kan klara
av att tävla på de riktigt långa distanserna på ett framgångsrikt sätt och dels då hitta de avelsdjur som lämnar bra avkomma. Innan Sjaak började jobba på sin svärfars företag så jobbade han under ett antal år på Eijerkamps brevduveanläggning. Där skaffade han sig bästa tänkbara utbildning och även de bästa kontakter man kan få. Således består hans duvstam idag utav duvor från bl a Dr. Brockamp (Eurodiamond), F.Menne och döttrar, Eijerkamp (Black Giant linjen) och lite smått o gott från Van Wanroy, Eijerkamp.Muller och Carteus. Senaste året är även duvor från Casaert- Senechal och Hebberecht inslagna på linjerna. Dessa duvor har de senaste åren erövrat bla: 1:a Nat Ruffec(845km), 2:a Nat Mountaban (1012km), 3:a Nat Cahors (1014km), 4:a Nat Orange (974km), 5:a Nat st.vincent (1142km), 5:a Nat Bordeaux (992km), 9:a Nat St.Vincent (1142km), 44:a och 47:a Nat Bordeaux hela Holland och 74:a och 85:a Nat Barcelona 1302km hela Holland. En av hans toppar är "Doutzen som Sjaak hittade sittandes på sputniken 05.30 på morgonen när han kom till slaget, men som ändå lyckades vara snabbaste duvan i Holland på Nat Ruffec.
En helsyster, "Prada", har bla vunnit 5:a Nat Bordeaux. Dessa systrar ligger efter linjerna Menne x Brakelé. Som alla framgångsrika brevduvemän så inser också Sjaak att aveln är nyckeln till framgång. Han skriver en hel del med artiklar i olika skrifter och just aveln har blivit något utav en käpphäst för honom. För att bli framgångsrik krävs det bra avelsmaterial och i dagens samhälle, med internet, så är det alldeles för enkelt att köpa och sälja duvor med tvivelaktig kvalité. Inom aveln pratade Sjaak om hur han kategoriserade avelsmaterialet i A,B,C och D par.i A-paret är båda föräldrarna superflygare eller avelsduvor som bevisligen lämnat superflygare, B-paret innehåller föräldrar som är barn till superflygare. C-paret innehåller föräldrar som är barnbarn till superflygare och D-paret innehåller föräldrar som är sk stamtavleduvor där man inte hittar flygresultat på de 2 första generationerna och där noteringarna i stamtavlan handlar om "ex systrar och kusiner till bra flygduvor eller där uppfödarens namn framhävs". Naturligtvis kan man avla Champions från alla dessa paren, men det finns en anledning till att de stora mästarna letar efter just superflygare när de ska förstärka sitt avelsslag. Att köpa en sk A-duva från en mästare kostar en massa pengar och det är inte alla förunnat att kunna göra det. Gå då på det näst bästa, en B-duva. Har du inte råd att köpa en från en av de stora mästarna så finns det säkert någon mindre odlare i din närhet som kan vara ett alternativ. Att köpa en "stamtavleduva" är sällan värt pengarna då även de stora mästarna har brist på riktiga ess. Och att köpa en duva till avel efter den exempelvis 25:e bästa duvan hos även den bäste odlaren leder sällan till någon framgång. Sjaak lever som han lär. När han skulle köpa en duva från Casaert-Senechal så fick han välja fritt vilken duva som skulle vara far och vilken duva som skulle vara mor till ungen han skulle köpa! Fodret som ges till duvorna är av samma typ som vi hittar i Sverige. Inför de riktigt långa loppen förbereds duvorna så att de inte är såpass mätta att de inte äter i tävlingskorgarna. Dessutom ger Sjaak duvorna "mirakelmedlet" fårfett! Han har fixat så att ett lokalt slakteri utvinner rent fårfett till honom som han sedan förvarar i frysen. När det är dags för långlopp så tar han ut en klick fårfett som han smälter och blandar på fodret. -" fårfett innehåller absolut
mest energi och är perfekt att ge duvorna inför energikrävande lopp" säger han. Något att pröva kanske... Sjaaks lilla krypin vid duvslaget. Efter några timmar hos den genomtrevligesjaak frågade han oss om vi var intresserade utav ett besök på Eijerkamps anläggning. Då han tidigare varit anställd där så hade han vissa privilegier och han lovade oss en full rundtur på anläggningen. Vi accepterade naturligtvis inbjudningen, men besöket där avhandlar vi vid ett senare tillfälle. Den historien innehåller ganska många cyklar... Joakim Örn