1894. 57:e årgången. Häfte N:r 4
- 311- Huru böra de fördear, som den utsträckta värnpigts- och öfningstiden för. sjöbeväringen erbjuder, bäst tigodogöras vi d: fottan? (Prisfråga, nppstär nf Kong. Örogsmannasäskapet, sorr: tierkänt nppsatsens författare, Kaptenen vir Kong!. Fottan S. Natt orh Dag, dess metaj i sifv er) (Forts.) Af det föregående framgå hufvuddragen af den föresagna sj örnanskårens organisation. Organisationen afser at.t draga största möjiga förde af vår nu gäande värnpigtsag. Försagets oika punkter tarfva dock en de förk art fjm, hvika här i det föj ande komma att gifvas. Om skeppsgossekåren. Denna kår är nu, såsom varande den käa.hvarur största deen af vår 71 fasta" manskapsstam, samt hea vårt uneerbefä (på några undantag när) rekryteras, en mycket vigtig de af vår fottas institutioner. Särdees som rekryteringskäa för underbefäet har een stora, mycket stora, förtj enster, ~nen såsom rekryteringskäa för manskapsstammen har den ett fe, och det är, att den är för dyr. En rekryteringskostnad som den nuvarande af circa 1,600 (säger sextonhundra) kronor pr karskrifven stamanstäd är mycket för hög För 1,600 kronor skue säkerigen ur handesfottan fere fut dugiga rekrytämmm kunna erhåas, och gäde frågan endast att rekrytera manskaps-stammen, så vore det ej mycket önt att behåa skeppsgossekåren; dock har een äfven härvidag en stor förtj ens t, och det är, att een är Y år enda?rtyotscnrr säkra rekryteringskä a. Fut 8tikrr såsom rekryteringskäa är den dock Tidskr. i 8jör. J8.fJ-!. 20
- 3!2- Rj, ty ingenting borgar för, att tiräckigt många dugiga gossar anmäa sig ti inträde i densamma Väges skäen för och emot skeppsgossekårens bibehåande, ska man finna, att skäen för eensammas pi behåande (åtminstone tisvidare) äro hetycigt öfverväg~nde; ja att med ens, med antagandet af en ny.organisation af sj ö mans kåren, taga bort densamma, kan vä adrig komma i fråga. När atså kåren bör bibehåas, måste man försöka att nedbringa kostnaden per karskrifven. Detta kan eneast ske genom minskandet af utbidningstiden uti kåren. Betydesen af de nuvarande sj öexpecitionerna med skeppsgossebriggarna för en bifvande nutida örogsmatros har mycket förminskats, och det kau nu nästan sägas komma på ett ut, om een nykarskrifne har gjort två, eer fyra sådana sjöresor. Deremot ider den bokiga ärdomen på, att utbidningstiden inskränkes ti två år, med thy åtföjande högre åder vid antagningen; dock kan denna oägenhet något minskas, genom att göra de s. k. eftermiddagsektionerna i exercisskoan mera ämpade efter kararnes oika kunskapsmått, samt genom att göra dem ti ett sags meanänk emean skeppsgosse- och underbefåsskoan, ti en förberedese för inträdet uti denna senare. Äfvenedes är det att komma ihåg, att det ej as är nödvändigt, eer ens önskvärd t, att hoa r:je karskrifven ska vara ett underbefäsämne. Ett vigtigt skä för att bibehåa skeppsgossekåren är dessutom, att man, genom bestämmesen att en karsh ifven har skydighet att, om så erfordras för att fya det behöfiiga antaet, som bör taga ny stamanstäning, qvarstå i tjenst sex år efter karskrifningen, erhåer en temigen god säkerhet för att kunna håa stammen, åtminstone dess matrosafdening hvarti hufvudstyrkan af de karskrifne gå, futaig. På grund af de här ofvan anförda skäen, och enär det ej bör vara utesutande det qvantum bokig ärdom, som kan anses vara behöfiig för en karskrifven, h viket bör bestämma utbidningstidens ängd, har denna ansagits ti två år, hvarige- - :313 - nom från en kår af 400 skeppsgossar, enigt förut anförd beräkning, 180 nykarskrifne per år kunna erhåas. Om de friviige och deras stamanstäning. Sättet för de friviiges erhåande, de förmåner och öfriga omständigheter, som skue förmå dem att taga stamanstäning, den eer de kasser hvarur de skue tagas m. f.. dit hörande omständigheter har försagsstäaren tänkt sig såunda: Adenstund det är önskvärdt att rekrytera sjömanskårens stam så mycket som möjigt från de samhäskasser, hvika genom sitt yrke hafva gemenskap med sjön och sjöifvet, samt äfveneces så mycket som möjigt från de mera bofaste af dessa kasser, så är det från kustbefokningen, fiskare och kustfarare m. f., som man ska försöka erhåa de friviige. Rundt hea Sveriges kust, från Strömstad ti Haparanda, efver en ägre kass af statens tjertare, otsar och otsäringar, fyrvaktare och fyrbiträden, tnvaktmästa1:e och kustroddare, hvika aa genom sitt yrke äro mer eer mindre sjöfok. De äro, som ofvan sades, stotens tj enare och veta h vad en pension på gama dagar, då arbetskrafterna svika, kan vara värd. Dessutom gå dessa patser ofta i arf från far ti son, hvarjemte det är mången fiskareyngings varmaste önskan att vinna en dyik anstäning i statens ~jenst och att aerigenom erhåa en om än ringa dock säke1 kaka, kronans kaka, att efva af. Se der hvad man ska draga förd e af! Pensionen och den framtida ~äkra utkomsten! Kunde man för d esse otsar, fyrvaktare, tubetjente, fiskare m. f.. kargöra tanken, att de, genom att ±örmå sina söner att taga stamanstäning vid fottan för en kortare tid (här 2 år) och genom att under denna sin stamanstäning uppföra sig nyktert och arbetsamt, skue för desse j ck e bott une erätta inträdet uti statens tj ens t vid ots- och. fyrstaterna eer tuverket, utan äfven bereda dem en pension (ifränta) hvarigenom deras åderdom skue vara betryggad, så. vore at vunnet. Då skue det erforderiga antaet friviige ätt erhåas och det af ±ugodt fok.
-314- Genom stamanstäningen på två år, med dermed föj ande öneförmåner, är den friviige (iksom den karskrifne) tiförsäkrad en ifränta vid viss (ö5 års) åder. Denna ifränta för karen sjef kan äfven utbytas mot en s. k. koektiv Jifränta. o för karen sjef, hans hustru och minderårio a barn ifa han afhder efteremnande enka eer minderåriga barn. Denna senare form af ifränta torde vara att föredraga. Lifräntans storek är beroende på karens åder under stamanstäningen. Insättningen är 25 öre (af karens 50 öre i dagaföning) per dag under de 2 första stamanstäningsåren, hva1j e m te äfven de gratifikationer a 100 kr., som en kar erhåer vid befordran ti :!:a och ti :a kass sjöman eer vid vunnen kompetens ti U -0.-korpra, insättas ti ökande af Jifräntan. Adenstund den nykarskrifne i amänhet innehar en åder af 18 1 / 2 år, och den nystamanstäde friviige en af 19 1 ;'2 (en. beräkning), så har det antagits i föregående beräkningar, att den stamanstäde vid sutet af första stamanstäningsåret är fyd 21 år, d. v. s. tihör 22-åringarnes kass. Med ed nina häraf, och med användande af härvarande (Bekinge) ifränt e~ och kapitaförsäkringsanstats tabeer, kan den ifränta, som vid 55 års åder skue erhåas af en f. d. under 2 år vid fottan stamanstäd, beräknas ti 200 kronor för en ti 2:a kass sj ö man ej befordrad, samt ti 300 kronor för en ti d.enna sjömanskass befordrad kar. Insättningen af gratifikatwnen (H. Hi kr.) vid befordrar1 t] J :a k. sjöman ökar ]ifräntan med circa 90 kronor och samma gratifikation vid kompetensen ti U.-0.-korpra med cirka 70 kronor. Höysta firänta för stamanstäning vid fottan bir då cirka 460 kronor. Fördeen af denna ifränta, särdees då som nu arbetare (åderdoms)-för:::äkringen står på dagordningen, inses nog snart äfven af mannen i edet, och äfven om den e 1 nto ör nåaon 'd. o o V are stor ockese för ynyinr;en, så utgör det en sådan för j'ad1 e1t, som of onthke är si11 &OJIS fmmtid sä11der honom rrtt taya srwwisw!iiring vid fotta11, soi/t tith :!'1' honom att fö1 /(/(,1-31:)- siy cc'i under sin f;ienstetid, detta senare en omständighet vä värd att taga fasta på. Staten bör de'sutom söka att bereda 1'Ptriittpatser för dem, som skött sig särdees vä under sin stamanstäning. Dessa reträttpatser böra, hvad sjömanskåren beträffar, vara anstäning såsom otsäring, tyrbiträde, extra tuvaktmästare eer kustroddare. Vid ika kompetens i öfrigt bör, vid besättandet af sådan pats, företrädet gifvas åt den, som med goda vitt.sord tj enat vid fottan. Dessa raträttpatser befvo visserigen t:;j många per år, men det skue snart bifva så, att ingen, som ej varit stamanstäd vid fottan och derunder uppfört sig vä, erhöe en sådan pats, och då skue sönerna ti dessa otsar m. f. i massa strömma in vid fottan såsom friviige. Ett ytterigare mede att befordra rekryteringen af sj ö mans kåren medest friviige är den anskaf/ni~tqspremie, som und er rubrik anskaffningskostnad upptagits med 50 kr. per man uti de föregående kostnadsberäkningarna. Denna anskaff ningspremie s:ue utbetaas ti en hvar, som förmår och anmäer en dugande och kompetent ung man ti inträde såsom friviig i sjömanskårens stam (utbetaas naturigtvis först efter karens anstäning vid stammen). På detta sätt skue mången, band andra sjömanshusombudsmännen, kunna förskaffa sig biinkomster at ej ringa beopp, och friviige skue säkerigen anmäas i så stort anta, att ett rätt noggrannt urva kunde göras. De första rekryteringarna befve de svåraste, hvarför man på at sätt, genom ansag å sjömanshus, annonser i de mest spridda tidningarna, utsändande af en kanonbåt ti fiskeriernas h j e p, h vars befä och besättning, genom anordnandet af föredrag, genom samta med kustbefokningen o. s. v., skue sp rida kunskapen om vitkoren för och förmånerna af anstäning i sj ö manskårens stam. Den här ofvan omtaade ifräntan beredes genom de derti afsedde medens insättande i en af staten kontroerad ifränteansta.t. Genom forman af ii[riinta, utbetaad af en if-...
-.'!(i -- ränteanstat, undvikes, att den pension en under 2 år Yid fottan stamanstäd kar möjigen under någon Yidare anstäning i annan statens tjenst (t. ex. såsom tubetjent eer ots) eer genom fortsatt stamanstäning vid fottan kan bifva berättigad ti, skue kunna minskas med ett ifräntan motsvaranda beopp. En vid sjömanskårens stam anstäd kar skue först vid befordran ti U.-0 -korpra, eer, hvad ekonomist er, edare eer handtverkare beträffar, vid vunnen tiåtese ti ständig stamanstäning, bifva deegare i Amiraitets-krigsmanskassan, hvars pensioner (iksom gratiaerna) skue vara adees oberoende af förut omnämde ifränta. En anmärkning, som mången torde göra, är, att de värnpigtige i sj öbeväringen ej visat ringaste håg för att taga stamanstäning vid H ottan; detta är sann t, men det är en stor skinad på att förmå en 18 a ~ åring mot en 20-åring att taga stamanstänins>, hvatjemte man bör komma ihåg, att en 18 a 19 års kofferdisjöfarande är jungman och ännu har att genon,gå sina "hundår", men att en 21-åring vanigen är matros och har dessa år bakom sig, hvatjemte de, som ämna Jäsa vid navigationsskoorna, vanigen bö1ja göra detta vid denna senare åder. Enigt några reservofficerares mening skue, med de förmå:ner som i detta försag erbjudas en stamanstäd, just de bättre kofferdisjömännen, de som sedermera gå ti navigationsskoorna, vid en 18, 19 a 20 års åder befinnas vara viige att taga stamanstäning. Vidare bör ihågkommas, att det är beräknadt, det de förmåner stamanstäning vid fottan erbjuder skoa förmå äderna att sända sina söner ti fottan, ika mycket som de ocka den unge mannen sjef. Dessutom bör det kommas ihåg, att det är betydigt ättare att förmå en kar att taga stamanstäning för en kort (2 år) än för en ång (6 a 8 år) tid. At bör naturigtvis göras för att underätta rekryteringen. Det bör göras ti en heder och en furde att tjena vid sjömimskårens stam. Derför bör t. ex. det. anordnas friviiga -:~Iikurser och föreäsningar på e. m. för det tjenstfria manskapet uti för detsamma nyttiga ätmien t. ex. svenska, historia och geografi, aritmetik, navigationens grunder o. s. v. Denna friviiga e.m:s-skoa skue för de stamanstäde vara hvad fokhögsiwan är för amogens söner. Hvad här ofvan anförts är endast projekter, som ej beröra sjefva försaget ti sjömanskårens organisation. Många af dem skue kunna ersättas med bättre, och de afse endast att visa hvad som ungefärigen bör ort kan göras för att draga unge sjöfarande och fiskare in i fottan. Om stamanstäningstidens ängd. På förut angifna grunder bör första stamanstäningen tagas för minst 2 år. En kortm e tid skue medföra, des att utbidningen ti 2:a k. sjömän ej vä äte sig göras på denna tid, des att en kar, som afgår från stammen efter rörsta stamanstäningen, icke skue komma under 34 m. V:s~agen, des att den korta tiden skue medföra en atför snabb omsättning inom stammen, des sutigen skue en kortare tid ej medgifva, att den unge stammatrosen eer edaren, hvad han nu må vara, skue hinna känn;:t sig "varm i käderna" och önska tjena qvar. En ängre tid skue medföra, des att rekryteringen försvårades, de,; att en kar, som af en eer annan anedning önskade Jemna tjensten, ej agigen skue kunna göra det inom en ej atför ång tid, des sutigen att. en ti vidare utbidning oämpig kar onödigtvis qvarhöes i tj en sten. Hvad som här ofvan sagts om första, gäer äfven för föj ande stamanstäningar. Ett exempe på oägenheterna af den ånga (vare sig 6 eer 8 år) tjenstetiden är, att en t. ex. uti förberedande kursen i exercisskoan ej approberad kar skue se sin årskamrat vinna befordran först ti. 2:a och sedan ti :a kassens sj ö man, med thy åtföjande högre inkomster. Den ej approberade sku,e känna sig förbigången, anse sig orättvist behandad
-- 318 - och troigen antingen rymma eer ock bifva ett af dessa rötägg, som göra så mycket ondt band en inkasemm-ad kår. Vore det då ej bättre om karem inom en j emföresevis kort tid kunde bifva fri från tjensten? Utvägen att åta aa "icke approberade", om de så önska genast bifva fria från tjensten är ej heer bra, ty detta skue medföra, att en kar, som vie bifva fri tj e1~sten, skue åta sig underkännas i en kurs och föjaktigen vid öfvergången ti sj ö beväringen skue tihöra en ägre sj örnanskass än annars varit faet. Har en kar absout motvija mot tjensten, eer har han vigtiga privata skä, t. ex. famijeangeägenheter, att bifva fri från t j ens ten, bör man ~j qvarhåa honom deri, utan göra det möjigt för honom att inom kort tid bifva fri. Af här ofvan anförda skä hafva aa stamanstäningarna ansetts böra tagas för 2 år. Den för utbidning från 2:a ti :a k. sjöman utsatta ticen har derför äfven bifvit föränge med ett år, hviket dock, hest när utbidningsticen ti 2:a kass sjöman bifvit något förminskad, torde få anses vara en förtjenst hos försaget, ty är icke, som nu, 21 års åder vä itet för en :a kass sjöman? Utbidningen ti U.-0.-korpra har ansetts tarfva minst 4 år, och har denna tid bifvit dead på två stamanstäningstider, af ofvan anförda skä. Om utbidningen i stammen. Gången af en kars utbidning inom de oika yrkesafdeningarna framgår af de deröfver uppstäda tabeerna (se förut sid. 22-25). Af dessa synes, att i at väsendtigt har nu gäande Regemente för sjömanskårens skoor och praktiska tiämpningskurser bifvit föjt. Ett par undantag finnes dock. Så har yrkeskursen i exercisskoan för ekonomister, edare och handtverkare föresagits &.tt vara hea den tid exercisskoan pågår på vintern (N o v. - Apri), ty des är tiden på hösten (Nov. o. Dec.) atför knapp ti att derunder anordna en yrkeskurs, des bör en grundigare undervisning i infanteriexercis, måskjutning, sabehugg- 31!) - mng m. m. än som meddeats under vapenöfningen i beväringen, bibringas detta manskap. Edarepersonaen på våra egentiga stridsfartyg är så stor, att den bör kunna vid tifäe aktivt detaga i strid, och när t. ex. en så stor marin som den engeska öfvar sina edare i vapnens bruk och i måskjutning med gevär, hvarföre skue 1'1; inte behöfva göra det? ''iägg ti Regementet är, des den förberedande kursen vid varfvets verkstäder för edare och handtverkare (yrkesmrsen för edare är föragd efter yrkeskurs under sjöexpedition), des de förberedande kurserna å sjukhus, å station vid ämpig matinrättning samt å station vid kompanierna 'för resp. sjukvårdare, hofmästare och kockar, samt förrådsmän. Dessa fikberedande kurser afse att gifva detta manskap än större yi' kesfärdighet, samt att föraneda en noggrannare garing, särdees band 2:a kass sjömän, der sjefva yrkeskursen (å varf, sjukhus, matinrättning eer vid kompanierna) genomgås för vinnanda af kompetens ti uppfyttning ti :a sjömanskasseh. Om de värnpigtiges utbidning. Om denna är föga att säga utöfver hvad som bifvit sagt det föregående. Öfningarna i and afse att meddea karen så mycket soh1 möjigt af den färdighet, som nuvarande amänna kursen i exercisskoan är afseed att meddea stammanskapet. Öfi1ingarna ombord böra så anordnas, att de uneer törsta m<1naden bibringa den värnpigtige något sånär vana vid tjensten (rutin och exercis) ombord på ett modernt örogsfartyg (uncer denna tid bör rutin och een dagiga tjensten ombotd hufvudsadigen skötas af den de af det ombord kommenderade stammanska pet, som ej tj enstgör såsom instruktörer för de värnpigtige). Under andra månaden bör, sedan de värn~ pigtige kommit så ångt, att kart skepp ti drabbning och hvad derti hörer, edsäckning, båtars bevärande m. m., kai med någorunda säkerhet utföras, först enskida och sedan samfäda stricsöfningar, sko- och stridsskjutningar, bevakning,
- ;{:?0 - eskadermanöver m. m., utföras, och den värnpigtige bibringas det mått vetande rörande tjensten ombord på ett nutida örogsfartyg, att han om ock nödtorfteigen kan fya en 3:e k. sjömans pats ombord. Härvid torde mången anmärka, att ej ala Yärnpigtige behöfva öfvas ti att göra tj ens t å stridsfartyg vid en mobiisering, då ju atid ett anta moder~, transfort- m. fi. fartyg behöfvas, men vid en mobiiserino- komma de värnrjigtio e som, en. 27 m. :! b., varit be_friade från vapenöfniug under fredstid, att mer än tiräckigt fya det. beh~f af manskap å dessa ±artyg, som kan och bör utgöras af förut ej vapenöfyade -värnpigtige, hvarjemte ätminstone vid början of en mobiisering b o, hvarje vapenöfvad värnpigtig, som infinner sig, säkerigen behöfs för fottans stridsfartyg. Om kostnadsberäkningarna. Vid desammas uppgörande har i hufvadsak föjts 1887 års riksdagsproposition, som innehåer nuvarande sjömanskårens organisation och kostnadsberäkningar för densamma. Några ±å mindre utgifter i öneförmåner för manskap af sjömanskårens stam, såsom t. ex. gageförhöjningen för sjukvårdare, samt den förhöj da sj öaföningen för vissa yrkesgrenar, haha Bj tagits i betraktande, adenstmid de ej. heer medräknats uti den kostnadsberäkning för sj ö manskårens stam, som 1887 års proposition upptager. Kostnaden för den s. k. beväringens eskader har ansetts böra bestridas af ansaget ti de värnpigtiges vapenöfvande, enär det torde få anses som en gifven föjd af den utsträckta -öfningstiden, att mede ti ett verksamt användande at denna öfningstid kommer att bevijas af Riksdagen. Den uti kostnadsberäkningarne upptagne "anskaffningskost~aden", sammanao-dt 17 500 kronor kan vä betraktas så- -~ b ' J som hög mot kostnaderna för de två nuvarande värfningskomissionerna (6,000 kr.), men denna anskaffningskostnad mot ' svarar egentigen icke denna kostnad, utan svarar emot den ega, 50 kr. per man, den värfvade erhåer, och denna ega upptages uti 1887 års proposition ti en summa af 16,650 kronor*), hviken summa dock, adenstund åriga antaet rekryter (se 1887 års prop.) erkåits genom att dividera antaet värfvade stam-nummer med åtta (=årskassernas anta), d. v. s. derigenom att afgårigsprocenten bifvit hortgömd såvä vid bestämmandet af det åriga rekrytbehofvet, som vid de i propositionen uppgjorda kostnadsberäkningarna, bör ökas med några tusen kronor, i±a ett tiräckigt anta rekryter (för att håa värfvace stammen futaig) ska anvär:fyas hvar;j e år. Genom den för iten beräknade rekrytkontingenten per år har föjande förhåande uppkommit: De två första åren den värfvade stammen fanns ti värfvades (enigt propositionen) 25 man per matroskompani; då vakanser, mestades genom rymning (å Stockhoms station der rymd afföres ur ruorna), men äfvenedes genom den naturiga afgången (för hyiken ingen afgångsprocent var beräknad), up'pstodo, så anvärfvades de två föjande åren 30 man per kompani; nu räckte ej ansaget ti ega, och derför anvärfvades det uneer femte året bott 20 man per kompani, hvarigenom såedes e;j ens den regebundna tiökningen per kompani kunde ske ti fut anta (bott n:o 200 bef besatt inom hvarje kompani i stäet för n:o 20:1, som Jet enigt panen bort vara) utan ingen enda vakans kunde besättas. Nt1 i år. 1893, har 2ö man per kompani åter anvärfvats, men, iksom för att bedraga sig sjef och om möjigt döj a befintiga vakanser, erhöo de nyvärfvade nummer från och med n:o ~05, såunda föjande panen för kompaniernas numrering af manskap, men emnance n:o 201-204 vakanta. ' Om behofvet manskap tihörande sjömanskåren (vid mobiisering), samt een häri föresagna sjömanskårens förmåga att fya detta behof. ' Hvad först Und.-Off.-korpraer beträffar, så finnes det behöfiiga antaet sådana. å.stationerna, hvad de miitära afde- kronor. *) Lt>gan!ö! f>o fiistn :sart. rekrytr r hör draga s!'rån hea snmnwn IS, 50
-322- ningarna beträffar, och det öfverskott af sådana U.-O.-korp:r 7 som uppkommer n~r reserv-und.-off:s-korpraerna kommit in, användes ti att fya bristen band underofficerarne. Behofvet U.-0.-korpraer af maskinistafceningen fyes ti 3 /4 a± U.-0.-korpraer af stammen, af reserven och af ti U.cO. korpraer kompetente : a k. sj öm. af stammen ( 40 sådan e beräknas tigängige). De feande 25 /o fyes af kompetente värnpigtige, ydande under 27 m. 2. b. Värnpigtsagen. Behofvet U.-0 -korpraer af hanctverkare-afdeningen fyes af U.-0.-korpraer af stammen, af reserven och, ti ett anta af 3 man, af ti UA).-korpraer kompetente 1:a k. sjömän af stammen. Behofvet yrkesmän (= i yrkesgren antecknade) af matrosafdeningen utgör en. tabeen 1,600, ceraf ungefår 1,300 man på de egentiga stridsfartygen (och signastationerna). Antaet på stationerna tigängiga. yrkesmän är beräknadt ti 942; antages häraf 6 /o vara sjuke, så återstår 896 r:1an, utgörande 69 /o af ofvannämde beho± (,300 man), d. v. s. fottans stridsfartyg kunna ögonbicki,qe1t erhåa två tredjedear af sitt behof utaf yrkesmän tihörande matrosafdeningen. Behofvet "öfrige" (=i yrkesgren ej antecknade) af matrosafdeningen utgör 1,800, d era± ung.,400 man för de egentiga stridsfartygen, signastationerna m. m. Att fya detta behof finn,es -'fj11111wrtid (Maj - Sept.) på stationerna 438 man stam, hvarjemte, ifa man ~j hiner afvakta ankomsten af :a uppbådets (2:a t. o. m. S:e årskassernas) värnpigtige, man har att tigå andra årets skeppsgossar, 180 man, hvika i nödfa kunna användas, samt ena afdeningen af :a årskassens värnpigtige af matrosafdeningen, utgörande 460 man, summa 1,068 man, eer efter afdrag af ö 0 /o för sjuke 1.015 man = 72\/ ~ 0 ;'0 af ofvannämde behof (,400 man). Det här ofvan sagda anföres för att utvisa den tigång på manskap af matrosafdeningen, som atid sommartid finnes tigängig för öqonbickiyt bruk. Behofvet kan äfven fyas genom de på stationerna -- 3::'3- befintige (häri ingår at i tjenstgöring varande manskap, såvä de i and tjenstgörande som de för tifäet sjökommencerade) 3:e kassens sjömän, samt de af 1:a uppbådets värnpigtige, som, ti ett anta af 33 1, 3 1 'o, beräknas infinna sig å stationerna straxt vid bö1jan af en mobiisering. Hvac edare-afdeningen angår, så utgöres här behofvet af :a kass sjömän eer förhandsedare 440 man, och af öfrige edare 610 man; deraf behöfves för de egentiga stridstartygen resp. circa 400 och 650 man. Tigången af sådant mans~ap å stationerna (sommartid) är 204 förhandsedare och 156 öfnge -edare af stammen, och 100 värnpigtige (värnpigtige edare räknas ti. öfrige edare såvida de ej f-qgjort öfningen i bewärincren då de derti kom1)etente, beräknade ti 50 /o, räkb ). nas ti förhandsedare); med afdrag a± 5 _. o för sjuke bir detta resp. 200 och 243 man, motsvarande resp. 60 och 44 /o af behofvet. Detta anta edare genast tigängige vid mobiisering är -visserigen mindre i förhåande ti hea behofvet, än antaet genast tigängigt manskap af matrosafdeningen är ti hea behofvet men des är det en möjighet att sända ett fartyg ti sjös,' åtminstone ti att gå en kortare distance, t. ex. från Carskrona ti Stockhom, med förminskad t. o. m. med haf maskinpersona, des kommer ett stort anta värnpigtige edare att crenast efter mobiiseringsorderns utfärdande infinna sig å. stati~nerna, aeenstund en stor de af desse värnpigtige äro bofaste (idka sitt yrke iband såsom edare vid verkstäder o. s. v.) och endast tideade fottan en. 26 m. 2 V:s-agen. Beträffande handtverkare-afceningen, så utgör här bebofvet 100 man, och på stationerna finnes tigängige ett anta af 77 stamanstäde handtverkare hea året om, hvarti sommartid komma de värnpigtige, som tideats denna afdening. Tigången motsvarar såedes här behofvet, och fartygen kunna -föjaktigeu genast förses med manskap tihörande denna af dening ti bestämdt anta. Såsom en sammanfattning af hvad här ofvan anförts kan
- 3~4- sägas, att tigången at 1 tjenstgöring varande manskap (sommartid) räcker ti att nödtorfteigen bemanna heja :fottans (här föresagna) :fytande materie. Aa fartygen kunna såedes genast erhåa ungefär två, tre d j ecear af sina besättningar, och hea :fottans kargöring kan begynna ögonbickigen efter mobiiseringsorderns utfär- dande. Fartygen kunna t. o. m. i nödfa sändas ti sjös innan de värnpigtige infunnit sig å stationerna; när efter ett par (2 a 3) dagar de få hundrata värnpigtige, som behöfvas för att kompettera besättningarna, infunnit sig, skue atså, ifa aa fartygen voro föragda i första beredskap när mobiiseringsordern uthirdades, iert :fottan kunna vara rustad och bemannad på 2 a 3 dagar. Härvid förutsättes, att en fuständig mobiiseringspan, känd så ångt tryggheten medgifver (der t. ex. aa officerare och uppbördsmän på förhand visste sina. patser), vore faststäd, samt att behc:fiigt förråd af proviant kan anskaffas inom sagde tid. Om de föresagna åriga fartygsrustningarna. Den materie :>om upptages i försaget förefinnes devis ej ännu. I stäet för kryssare kan tis vidare korvetterna användas, och i stäet för min-kanon-båta1~ :a kass kanbnbåtarne. Så änge det ej finnes färdigbyggda tiräckigt a~ta pansarbåtar af :a kass, kunna, ti beväringens eskader, i desbstäe användas des korvetter, des pansarbåtar af 2:a kass. Om behofvet och t'igången af officerare (för de åriga fredsrustningarna). ''igången af officerare att fya behofvet enigt försaget är vä knapp, dock afser försaget att möjiggöra såvä stammanskapets som de värnpigtiges hea. vajenöfnino uneer be få från :fottan. Tigången af subaternofficerare är een knappaste. De tre större behof deraf, som förefinnes under :Maj manad, äro : för de s k. stångmineöfningarna, för skjutskoan och för för- "' - 3:2jsta beväringsafdeningens öfyande i and. Under Juni, Juir Aug. och Sept. tikommer behofvet af subaternofficerare för beväringens eskader. Detta behof fyes, des med subaternerna från beväringens ö±vande iand, des med subaternerna från stångmineöfningarna, des med några andra. Under Jui månad ska andra beväringsafceningen öfvas iand, hvarti afses subarterna från skjutskoan. Under Aug. och Sept. tager stammens eskader subaternerna från andra beväringsafceningen, (som nu går ombord på beväringens eskader, hviken åter bibehåer sitt förra befä), hvarjemte återstående behofvet af subaterner för denna eskader fyes med des några subaterner från kadettfartyget (en de kadetter fördeas på eskaderns fartyg), des några från skeppsgossebriggame (som under Jui månad haft förökadt anta subaterner) och des med ett par andra. På detta sätt kan behofvet af subaternofficerare fyas. Om skäen hvarföre den nuva1 ande stamorganisationen ej medgifver att draga största möjiga förde af vår nu gäande värnpigtsag, samt de öfriga omständigheterna, som göra densammas bibehåande mindre önskvärdt. Den nuvarande stammens största fe är dess duaism. Den är icke ett organiskt het utan en hopsättning af två vidt oika beståndsdear, hvika adrig, man må sammanföra dem adrig så mycket, kunna draga fut j emt med hvarandra. Oägenheterna af denna duaism inom stammen äro så många och så amännt kända, att ett upprepande af desamma, eer af fördearue hos en stam, som bott består af ett sags manskap, de stamanstäde och som utgör ett organiskt het, här icke behöfver ske. H vad beträffar att uppfya de här ±örn t uppstäida tre fo rdringarne på en stam uti systemet "stam och beväring", så kan een nuvarande stammen, eer rätta reden "fasta" deen deraf, visserigen sägas vä uppfya een första af dessa tre fordringar, men een kan icke uppfya de ö±riga två adenstund:
- 3:2G- Derigenom att en obefordrad kar inom fasta stammen ±år qvarstå i densamma ända ti uppnådd p8nsionsåder, så kommer denna stam att i sig innefatta ett större anta ädre, obefordrade :a kass sjömän, hvika icke, des ntaf åder, des genom obekantskap med de modernare Yapnen, knnua anses vara fut tj ens t bara; samt: Derigenom att afgången från fasta stammen ti beyäringen är reativt iten, samt den värfvade stamanstäde innehar 27 a 28 års åder vid inträdet uti beväringen, bifver antaet värnpigtige f. d. stamanstäde ydande under 34 m. Vsagen under nuvarande förhåanden ej så stort, som det, med hänseende ti stammens stora nummerstyrka, borde kunna vara. Det sätt, hvarpå den föresagna st<mmen afser att uppfya dessa tre fordringar är i det föregående anfördt. Genom bibehåande af nuvarande stammen skue såedes fortfarande des en betydande summa penningar årigen åtgå ti att aföna och underhåa en de ädre, ti tjenst ombord mindre vä dugande, "fast" stamanstäde, samt des, och detta är det vigtigaste skäet mot nu>arande fasta stammens bibehåande, bott ett ringa anta värnpigtige f. d. stamanstäde ingå nti sjöbeväringen, hva1jemte, under nuvarande förhåanden, det ej drages ringaste förde af "de 90 dagarne' 1 för de stamanstädes utbidning. Derj emte är det, med nuvarande organisationen af stammen, så godt som en omöjighet att vapenöfva de värnpigtige tihörande sjöbeväringen utesutande uneer befä från fottan. Af ofvanstående framgår, att, ifa man Yi draga största möjiga förde af den utsträckta värnpigts- och öfningstiden för sjöbeväringen, man ej bör bibehåa stammens nuyarande organisation. Den här föresagna organisationen af sjömanskåren afser, förutom att draga största möjiga förde af vår nu gäande värnpigtsag, äfven att uppnå tvenne andra må. Det första - 3:!7- :af dessa är att genom organiserandet af en enhetigt konsf'temr stam göra sut på den duaism, som hitti~ atid. utmärkt sjömanskårens stam, och h viken duaism, med at dermeci föjande kif; afund och misstroende å,- ena sidan, uppbåst öfvermod och inbiskhet å den andra, atid varit.ett hinder tör tjenstens och utbidningens ugna och jemna gårig: Stam och beväring komma att; enigt försaget, utgöra vår :fottas bemanmng i fredstid, och; med tiägg af en reserv, äfven i krigstid. Det finnes enigt försaget bott ett sags stammanskap, de sfamanstäde, och derti en stam, ti större deen, utgången ur de värnpigtiges ed,.hvarigenom de värnpigtige böra kunna se upp ti deusamma och eftersträfva att tiegna sig.dess anda, och ej såsom nu, se ned på hu±vudstyrkan af sjömanskårens stam, hea den värtvad e ' deen deraf, såsom varande icke sjömän. Det andra af de två må (förutom.dess hufvndändamå) sj örnanskårens nu föresagna organisation afser att uppnå är, att möjiggöra en ätt öfvergång ti "ren" amän värnpigt med ång utbidningstid i beyäringen. Vår nu gäande arme organisation anses ju såsom en ren omöjighet i ängden, ja aa dess institutioner och öfriga förhåanden iksom framtvinga.den 11 rena 11 amänna värnpigten såsom enda möjiga armeorganisationen. Då nu så är, att fottan i detta fa måste föja armen, föjer deraf, att äfven för fotta: den "rena" amänna värnpigten måste tiämpas. F ottan.kan dock, ika itet då som nu, ej undvara en manskapsstam, d. v. s. dess sjömanskår måste då, som nu, bestå af stam och värnpigtige..såsom en gifven ±ö j d af den ånga öfningstiden (troigen bir den ett år) för de värnpigtige, ifa en "ren" amän värnpigt skue antagas, kommer den dåvarar~de -manskaps-stammen, på det att denna ånga öfningstic skue kunna tigodogöras för de stamanstädes utbidning, att utgå,från de värnpigtiges ed. Dessutom, tack vare den rika tigång på öfvadt fok den 11 rena 11 amänna värnpigten medför, befve det då en.abs ~rditet att i stammen q varhåa en ti vidare utbidning :J idskr. i Sjöt. 1894. 21
-3:28- oämpig kar (med undantag möjigen för vissa ekonomister och handtverkare), hvarigenoin förnyade stamanstäningar på kort tid befve en absout nödvändighet, och då hade man jur va1 man tvungen ti att antaga, en stamorganisation iknande, den nu föresagna. De första två årskasserna af stammen enigt det nu föreiggande försaget skue motsvara de värnphgtige vid "ren'' amän värnpigt; öfriga af den nu föresagna stammens årskasser skue motsvara hea den då bifvande stammen. Det nu framstäda försaget skue äfvenedes, derigenom att det bef en vana att värnpigtige toge stamanstäning, betydigt underätta öfvergången ti 71 ren" amän värnpigt. Ehuru man genom een häri föresagna organisationen af sjömanskåren kan upph~ ofvannämce tvenne må, att erhåa. en enhetig stam, och deishfom en organisation af denna stamr som uneerättar öfvergången ti "ren" amän värnpigt, så är dock första och egentiga ändamået med försaget att draga. största möjiga förde af den utsträckta värnpigts- och öfningsticen för sjöbeväringen, Genom att i stammen upptaga och utbida ett större anta unge män, som, efter sutad utbidning under en stamanstäningstid af minst två år, återgå ti beväringen, skapar den föresagna organisationen af sj ö manskårens stam ett stort. anta värnpigtige f. d: stamanstäde ydande under 34 m. Värn}Jigtsagen, hvmjemte densamma genom att åta stammen ti större deen utgå från de redan vapenöfvace värnpigtiges ed, tigodogör sig den utsträckta öfningstiden i beväringen för stammanskapets utbidning, hvika förhåanden, jemte det att man begagnar. öfningstiden i beväringen ti att bibringa de värnpigtige bästa möjiga utbidning, medföra, att den utsträckta vär~pigts- och öfningstiden för sjöbeväringen på bästa sätt tigodogöras för fottan. Att skapa någon befäs- eer underbefäsreservinstitution (ann at än som redan skett enigt försaget, då fottans reserv kommer att. upptaga en de U.-0.-korpraer) och dymedest draga än ytterigare förde af värnpigts- och öfningstidernas utsträckning, mecgifver den ri11ga öfningstiden i beväringen icke. Något om Canets snabbskjutande kanoner. Band de män, som verkat för det snabbskjutande artieriets utvecking, intager otvifveaktigt M. Canet ett synneri- gen framstående rum. :rvr. Canet är ingenieur vid nsociete des Forges et Chantiers de a VIediterranee 71 i Havre och har sedan fera år tibaka arbetat på sina kanonkonstruktioner. Det var dock först på hösten 1890, som hans kanoner, efter att hafva varit representerade på vedesutstäningen i Paris 1889, började ådraga sig någon större uppmärksamhet. Canets kanoner tiverkas vid nämca boags verkstad i Havre och äro aa synnerigen ånga, j emförda med andra konstruktörers kanoner af samma kaiber Såunda äro O och 12 cm. kanonerna 45, 60 eer 80 kaibrar och 14, 15 och 16 cm. kanonerna 45 eer 60 kaibrar ånga. En de 12 cm. kanoner finnas ock som äro 48 kaibrar ånga. Som de ängsta, 80 kaib. ånga kanonerna, vore vä obeqväma ombord å fartyg, användas de endast för kustförsvaret. Ombord å franska fottans fartyg användas ännu eneast Canets 10 och 14 cm. snabbskjutande kanoner och den ängsta kanon, som der förekommer, är 55 kaib. ång. }i'ör att en kanon ska anses som snabbskjutande, fordras enhetspatron, och fördeaktigt är om denna kan transporteras af man. Som 14 cm kanonens enhetspatron är den tyngsta, som uppfyer denna sistnämda fordran, har man i Frankrike af Canets snabbskjutande kanoner ej antagit större kaibrar ombord å sina tartyg. Gröfre kanoner af Cane.ts system förekomma dock i franska fottan, såsom 19 cm. kanonen, men här förekomma projekti och kruthysa h var för sig, och kanonen
-330- bir såunda ej enigt ofvanstående definition "snabbskjutande'' I andra mariner har man dock användt enhetspatronen vid gröfre kaibrar, oafsedt den ofvannämda oägenheten. Så hafva de i Frankrike nyigen byggda Chienska kryssarue "Presidente Pinto" och "Presidente Errazuriz", hvardera 4 st. 16 cm. Canets snabbskjutande kanoner. Tiverkning. Canets kanoner äro, i ikhet med aa modernare pjeser, het och hået af stå. Med uudantag af kärnröret, som smides hos Creuzot, utföres arbetet i aa dess dear af "Societe des Forges et Chantiers de a Yiediterranee" i Havre. Vid kärnrörets grofsvarfning göres den bakre deen cyindrisk, under det att den främre svarhas svagt konisk. Svarfstået yfter sig något för hvarje haft hvarf, som kanonen går rundt. Härigenom bidas tvenne ångs kanonen gående ryggar på den cyindriska deen af kärnröret. En trumf erhåes derigenom, att svarfven vid mynningen Amnar en rundt om gående ring, och vid rörets bakre de svarfvas en skudra i tvenne afsatser. Derefter försiggår sätborrning, kammarborrning och finsvartning i vanig ordning, h>arefter kanonen bandas och reffas. Förstärkningen utgöres af en cyindrisk mante och ett koniskt band, som bidar öfvergången mot ånga fätet. VIanten är bakti försedd med urtagningar motsvarande rörets :~kudra, och utanpå densamma finnas vid dess främre de tvenne rundt om gående ryggar, hvikas ändamå nämnes här nedan. På insidan har manten 2 ångs generatrisen gående urtagningar motsvarande rörets ryggar. Några tappar finnas ej. Manten påsättes kärnröret bakifrån i upphettadt tistånd och töres fn:m mot dess skudra. Då manten sedan kanat, omsuter den röret med ämpigt sen age. Derefter påsättes det koniska bandet framifrån på samma sätt, som manten. Några ryggar på röret finnas dock ej här, utan fasthåes bandet endast af serraget ouh stöder bakti mot manten. Loppet har fera grunda reffor ; deras anta är hos 10 cm. kan. 30 st., hos 12 cm. kau. 36 och hos 15 cm. kan. 46. Reff-
CAN ETS Snabbskjutande kanoner
- 33ornas vridningsvinke vid mynningen är = G 0, och deras stigning såunda h varf på 30 kaibrar. Skrufmodern är beägen i tuben och försedd med 4 gängade och 4- ogängade sektorer. De gängade sektorerna hafva hvardera 8 st. gängar. Tuben hos Canets kanoner har reativt tjockt gods och får äfven vid skottossningen upptaga större deen af de ongitudinea påkänningarna och manten förmedest skudran endast upptaga en de af dessa. Ca11et använder skrufsystemet vid sin sutningsmekanism; Ba~add-.. f" C 1 f.. d 'd n~ngsden storsta orc e en mec anets s uu ar, att en vn es, mckcmismen. utdrages och föres åt sidan medest en enke tibakagående rörese med manöverarmen. Skrufven är i ikhet med skrnfmodern försedd med 4 gängade och 4 ogängade sektorer. Skrnfven är försedd med tvenne diametrat mot h varandra beägna utdragare, hvika åverkas af spirafjedrar, såsom fig. 3 utvisar. Då kammarskrnfven vid mekanismens öppnande emnat skrufmodern och börjar att rotera, säpper een högra utdragaren fensen, undp.r det att den venstra ännu kan föra hysan något bakåt. I kammarskrufvens bakpan finnes en större, konisk urtagniug (1). I denna är en cirkering (2) iästad medest 3 skrufvar. Ringen har på underkant tvenne koniska kuggtänder. Urt'Jgningen är invändigt försede med gängor, och ett stårör (3) mrd tjockt gods är inskrufvadt genom hahva kammarskrufven. Röret är bakti försedt med tvenne gängade sektorer (90 ). Skrufven öper i en konsoring, (4) hviken rör sig kring en but, som vid venstra sidan af kanonens bakpan genomgår en på konsoen befintig utskjutande större kack. Ringen är s~.,ragt konisk framåt. I dess högra de finnes en igenom densamma gående urtagning, hvars öfre vägg stiger upp mot ringens inre periferi. På ringens framsida finnes en annan urtagning, som er fyrkantig och står i förbindese med den förut nämda. I den förstnämda urtagningen igger spiirrkacken, (5) (se fig. ö) som är något ängre än rin~
-- 332 - gens radieskinad. Kammarskrnfvens främre de har en mot hået i ringen svarande fördjupning, som är så beägen, att den kommer midt för ringens hå, då kammarskrutven är uppvriden och fut utdragen i wnsoringen. På spärrkackens öfverkant finnes en iten knapp, (6) som åverkad af en spirafjeder ständigt håes tryckt mot den mot ringens inre periferi stigande väggen i urtagningen. Då spärrkacken ska insättas, tryckes dess knapp in i densamma, hvarefter spärrkae;ken inskjutes i urtagningen med knappen uppåt. Spärrkacken kommer nu, ti föj d af knappens tryckning mot urtagningens öfre vägg, att vija åka in mot kammarskrufven, och då denna sistnämda är fut utdragen, faar spärrkacken in i skrufvens fördjupning. Kammarskrufven är då äst ti konsoringen. Spärrkackens inre och yttre sidor äro afrundade efter ringens böjning. Men spärrkacken har äfven en annan uppgift, nämigen den, att äsa konsoringen ti kanonens bakpan, då kammar.skrufven är stängd. På kanonens bakpan är för detta ändamå en fyrkantig but (7) inskrufvad, hvars högra utåt vända sida är snedt affasad. Denna but passar mot konsoringens fyrkantiga urtagning och går in i densamma, då kammarskrufven stänges. Nn är äfven spärrkacken försedd med ett fvrkantigt genomaå_ " ' o ende hå, hvars högra vägg är afrundad. Konsoringens urtagning och spärrkackens hå äro så beägna i förhåande ti hvarandra, att deras venstra väggar äro i samma pan, då spärrkackens inre kant kommer j emsides med konsoringens inre sida. Då nu konsoringen vid kammarskrufvens stängande intager sitt äge i bakpanet, går buten in i ringens hå, hvare±ter dess sneda yta för :;pärrkacken åt höger, hvarvid denna emnar kammarskrufvens fördjupning och i stäet ingår med sin högra, konvexa de i en dyik å bakp anet och äser såunda ringen ti detsamma. Kammarskrnf~en är nu frigjord och kan intaga sitt äge i skrufmodern. 1-333- Konsoen (8) är a± meta och fastskrufvad vid konsorin- Ronso'en. gens undre de Den består af 2 sidostycken, bakti förenade af ett tvärstycke, så att en rektanguär ram uppstår. Venstra sidostycket har ett triangeformadt utskjut, hvars främre kant begränsar mekanismen förande åt venster, då kammarskrufven öppnas. Detta utskjut är försedt med en ränna, (9) hvars högra gren är koncentrisk med manöveraxens centrum, men hvars vensb a är rätinig och böjd i rät vinke bakåt mot den föregående. På innersidan har venstra sidostycket en ångsgående ränna (10) och fram mot rinaen en kack i denna rännas förängning. På sidostyckeo 11as pan gider hea mekanismen medförande skrnfven, som på föj ande sätt är förenad med de öfriga dearna ti ett rörigt het. Det förut omnämda i kammarskrufven inskrufvade stårö- Mekanismen. ret har inuti, mot dess främre ända, en förträngning, mot hvars kant en kautschukring hviar, för att midra perkutörens ansag vid skottossningen. Utborrningen för röret i kammarskrnfven fortsättes af en dyik med miv.dre diameter och har framti en konisk afsutning samt står 11~edest 3 små kanaer i förbindese med krutkammaren. Den meersta af dessa är för tändnå!=ms spets; de båda andra skoa såppa in uft bak- Qm tändnåen. Tändnåen ( 11 ) är het kort och framti konisk samt sutar i en utdragen stiftformad spets. En på röret befintig kack (12) begränsar dess inskrufvande i kammarskrufven. De festa af aftyrningsinrättningens oika dear äro des innesutna i, des fästade vid tvenne ti ett het förenade metacyindrar (13). Den större af dessa påträdes röret bakifrån, hvarefter perkutören kan insättas. Perkutören, (14) (se fig. 6) har sin pats bakom tändnåen, Pe 1 kutönm. är framti försedd med ett cyindriskt hufvud ( 15) med ängs generatrisen gående urtagningar. Dessa ttrtagningar äro ti, des för att minska friktionen mot rörets sidor, des för att
Koppestangen. -334- tiåta uftens förbipasserande. \Iict på perkutören finnas tvenne vakar, (16) af hvika den främre vid affyrningen tager stöd mot den förut -nämda förträngningen i rörets inre, och den bakre ~jenar ti stöd åt s"yfjedern. Denna fjeder hviar bakti mot bottenskifvan af en mutter, ( 17) h viken invändigt är försedd med 2 gängade sektorer, hä±ten så stora som rörets (45 ). Bottenskifv::~n (18) har större diameter än muttern; dess kant är reff!ad och förseed med ett hak samt en urtagning för perkutörhufvudets fjedercnopp (se här nedan). Perkutören trädes med påsatt fjeder genom ett i bottenskifvans centrum befintigt rundt hå, hvarefter per!cutör(oudet (19) påskrufvas dess bakre, gängade ända Perkutörhufvudet är afångt och ängs med försedt med en inre urborrning, hviken upptages af en ~jederknapp (20), som ständigt håes tryckt åt venster af en kring densamma iggande spirafjeder. Bakre sidan af knappens åt venster utskjutande de är affasad, under det att den främre är pan och vinkerät mot kanonens ängdaxel Då perkutören ska insättas, håes den så, att en skåra i bottenskifvans kant hommer mict för en eyik på metacyindern. Gängorna gå då fria för hvarandra, hvarefter muttern äses, genom att vrida bottenskifvan åt venster, så ångt det går. Då detta är gjort, igger perkutörhufvudets knapp midt för bottenskifvans urtagning. Såsom förut nämces är den större metacyindern förenad med en mindre dyik. Denna har sin pats ti venster om den större och har framti förminskad inre diameter. På venstra sidan finnes utanpå densamma tvenne öron (21) med buthå samt en urgräfning i godset mean dem, h viken står i förbindese med cyinderns inre utborrning. Denna cyinder inrymmer koppestången. - Koppestången (22) är i ikhet med perkutören af stå och har i sin främre de spår för häfarmen samt i sin bakre ända hå (23) för perkutörspännaren. Nära den bakre ändan är koppestången utvidgad ti samma diameter som cyinderns - ;335- vidaste del.\iean denna vak och cyinderns förträngning igger en spirafj eder, som ständigt sträfvar att håa koppestången bakåt. Häfarmen (24) förhindrar fjedern att kasta ut densamma. 1-h/(mnens (se fig. 8) ena ända är instucken mean öronen Htifarmen. (21) genom cyinderns urgräfning och in i koppestångens spår. Den rör sig omkring en vertika but, som insättes uppifrån genom håen på öronen c,ch ett ager på häfarmen. Då häfarmens inre ända stöder mot urgräfningens bakre kant är koppestångens bakåtgående rörese begränsad Perkutörspänuai'eu (se fig. 7) har ett igenom densamma Perkutörgående hå för sin axe samt åt ena sican en dobb (25) och spcinnm en. åt den andra tvenne öron (26). Mean dessa öron är godset sektorformadt och afrundadt. Metaen mean båda cyindrarna är urgräfd, (27) sä att rum här beredes för perkutörspännaren och tvenne ager för dess vertikaa axe bidas, ett på öfveroch ett på underkant Perkutörspännarens do b b inträdes i koppestångens bakre hå, (23) hvarefter een tryckes framåt, då perkutörhufvudets fjederknapp (20) ti föjd af affasningen åker~ in, och perkutörspännarens. afrundade (28) de gider förbi densamma. Perkutörspännarens but kan sedan insättas. Denna but är adees ik den för häfarmen, så att de utan oägenhet kunna örvexas. Någon mutter eer sprint på underkant finnes ej. Affyrningsinrättningens öfriga. dear, r~ftryc.:aren (29) och ojtrycwteskenrut (30) komma att beskrifvas i samband med a vet taget. - f manöver- 1\ietabocket, som bidar de båda cyindrarna, nedgår ti Gejdernct ode konsoens hafva höjd, och. dess kanter tjenstgöra som ö re axen. gejder (31). Bocket är vertikat genomborradt för manöveraxeit (32) o.ch har på framsidan en större urtagning f0r kuggbågens centrum (33), De undre. gejderna hafva gejd pan (34) i ikhet med de öfre, men den venstra är uppti affasad i höjd med rännan å konsoens venstra innersida. Då dessa dear skoa hopsättas, inpassas een koniska kugg-
- 330 - bågen i metabockets urtagning. Sedan trädes manöveraxen underifrån mean konsoens sidostycken och upp genom kuggbågens centrum, hvarvid en på manöveraxen befintig krysspinne går in i ett motsvarande spår på centrets innersida. Manöveraxens öfre tapp har en rundt om gående ränna. Se dan axen skjutits upp i,cyii4åerns gods så ångt den går, insättes en stoppbut från cyinderns framsida genom ett der befintigt fyrkantigt hå. stoppbuten går in i tappens ränna och äser såunda manöveraxen vid m.et.abocket. Sedan påsättas undre g~j derna, h varvid den ägr-3 vändes åt venster, h viken härvid kommer i höj d med en å manöveraxen befintig, mot densamma vinkerät tapp (35)..Manövemnnen (36) påsättes derefter, och en krysspinne i dess axegång hindrar dess vridande kring manöveraxen, hvarefter en mutter med stoppring påskrufvas och åtdrages. tianöve 1._ Skrufven öppnas och stänges medest manöverarmen. m men. Denna består af två grenar, som bida trubbig vinke med hvarandra. I vinkespetsen finnes ager för manöveraxen, ti hviken den fästes j)å förut beskrifvet sätt. Den kortare grenen vändes bakåt och är försedd med en friktionsrue, som öper i konsoens dubbeböida spår. Den ängre grenen har på framsidan en kack (37) och i ändan ett vertikat handtag (38). På bakpanet finnes en motsvarande kack, som kommer under manöverarmens, då denna är fut framförd. Kacken på bakpanet är försedd med ett hak. På manöverarmen sitter en tvåarmad häfstång, rörig kring en horisonta tapp på dess undre sida. Denna häfstångs inre gren har en nedåtgående, på framsidan snedt affasad ko, och dess yttre gren igger under det i oded röriga, vertikaa handtaget. Den inre grenen håes tryckt nedåt af en ång patt ±j eder, men fj ederkraften öfvervinnes, och den inrt> grenen med sin ko uppföres, då handen ägges på det vettikaa handtaget. Detta nedför nämigen då den yttre grenen. Då handtaget framföres, åker häfstångens ko ti föjd af dess affasning upp i kackens på bakpanet hak, och manöverarmen är äst ti bakpanet. - 337 - Lrwetta,qet består af vaq,r;an, sjetva avetten samt pivoten. J,avettaget. Kanonens mante omfattas af tvenne band. Det främre af dessa har tvenne ringformiga fördjupningar, som _passa mot ryggarna å mantens främre de samt dessutom två ångsgående spår. Bandets båda agerskåar äggas en på öfver- och en på underkant, hvarefter de återagas med 4 skrufvar. I de ångsgående spåren insås sedan tvenne kiar, som förhindra kanonens vridning i bandet. Det främre bandets agerskåar gå ut åt sidorna och omfatta vaggans sidobakar. De dear af agerskåarna, som äro i beröring med dessa bakar äro försedda med metasuor. Det främre bandet är såunda fast ±örenadt med kanonen. Det bakre bandet (39) är invändigt metadädt och saknar urtagningar. Sidobakarna äro fast förenade med detta bakre band, i hviket kanonen gider vid rekyen. Sidobakarna äro försedda med tappar, hvika hvia i ager å avettens sidopåtar. Vaggans bakre band har vid kanonens venstra sida ett hå, som bakti har förminskad diameter, och hvar:s främre öppning täckes af en genomborrad mutter (40). Aftryckareskenan (30) har en rund bakre de, som genomgår bandets hå och en patt de, hviken igger ångs innersidan af vaggans venstra sidobak. Den runda deen har inuti bandet en upphöjd ring. Mean denna ring och muttern vid håets irämre mynning igger en spirafj eder, som pressar aftryckarepattan bakåt. Pattans främre de har ett rektanguärt hå ( 41), som täckes af en patt fjeder, så att ett hak bidas vid urtagningens främre inre kant. På vaggans röriga band (det främre, vid kanonen fästade bandet) sitter ett pattjern (42), som fjedrar sig något, med ett åt venster vändt hak passande mot skenans urtagning. Vid venska sidobaken sitter trycket (29). Detta be::;tår at ett fast handtag af meta samt en rätvinkig vickarm, hvars kortare, bakåt vända gren är försedd med en kack. Denna