Version 11, 2012-01-18 Riktlinjer för Friare val av hjälpmedel inom landstinget i Uppsala län Fastställd av Hälso- och sjukvårdsstyrelsen den 13 februari 2012 Gällande från den 1 maj 2012
2 (6) Innehållsförteckning Bakgrund 2 Tre alternativ 3 1. Förskrivning av hjälpmedel - förskrivningsprocessen 3 2. Beslut om egenvård 3 3. Egenansvar 3 Friare val i landstinget 4 Utgångspunkter för Friare val 4 Undantag 4 Hjälpmedel som omfattas av Friare val 4 Rekvisitionsbelopp, egenavgift och servicekonto 5 Rekvisitionsbelopp - så sätts priserna 5 Egenavgifter och högkostnadskort 5 Servicekonto för reparation och underhåll 5 Servicekonto - så räknas beloppen fram 6 Referenser: 6 Bakgrund Hjälpmedel är en del i en habiliterings- och rehabiliteringskedja som kan underlätta eller kompensera för olika typer av funktionsnedsättningar och hälsoproblem. Enligt hälsooch sjukvårdslagen (1982:763) är det upp till varje sjukvårdshuvudman att definiera vilka behov som ska tillgodoses med hjälpmedel. Varje huvudman tillhandahåller ett sortiment utifrån dessa behov. Det är behörig hälso- och sjukvårdspersonals uppgift att bedöma om en person är i behov av ett hjälpmedel. När behovet är konstaterat finns det tre vägar för att få tillgång till hjälpmedel (Förskrivningsprocessen, HI 2011). Behovsbedömningen avgör vilket eller vilka alternativ som kan erbjudas personen. Hon eller han ska vara delaktig och ha en aktiv roll oavsett vilket alternativ som väljs.
3 (6) Tre alternativ De tre vägarna för att få tillgång till hjälpmedel är förskrivning av hjälpmedel, egenvårdsbeslut eller egenansvar. 1. Förskrivning av hjälpmedel - förskrivningsprocessen Förskrivning av hjälpmedel som faller inom landstingets ansvar sker traditionellt enligt förskrivningsprocessen. De olika faserna i förskrivningsprocessen är: - Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt - Specialanpassa vid behov initiera och utfärda anvisning - Informera - Instruera och träna - Följa upp och utvärdera funktion och nytta. Varje del i förskrivningsprocessen är en hälso- och sjukvårdsåtgärd som kräver hälsooch sjukvårdens särskilda kompetens. Insatserna ska journalföras enligt patientdatalagen (2008:355). 2. Beslut om egenvård Egenvård innebär att en legitimerad yrkesutövare inom hälso- och sjukvården har bedömt att en person själv kan utföra en hälso- och sjukvårdsåtgärd enligt Socialstyrelsens föreskrift (SOSFS 2009:6). Friare val av hjälpmedel kräver ett beslut om egenvård för hela eller delar av förskrivningsprocessen. Egenvårdbeslutet ska journalföras. En viktig förutsättning för egenvårdsbeslutet är att patientsäkerheten kan säkerställas. Förskrivaren tar efter samråd med personen beslut om hela eller delar av förskrivningsprocessen kan utföras som egenvård. Om personen behöver praktisk hjälp för att utföra egenvården ska förskrivaren också samråda med den eller de i personens nätverk som blir berörda. Egenvård är inte en hälso- och sjukvårdsåtgärd enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). De delar av förskrivningsprocessen som inte ingår i egenvårdsbeslutet fortsätter att vara en hälso- och sjukvårdsåtgärd och förskrivaren behåller då ansvaret för dessa delar. 3. Egenansvar Om personens hjälpmedelsbehov inte omfattas av hälso- och sjukvårdens ansvar hänvisas personen till att själv köpa produkten inom sitt egenansvar. Personen ansvarar då själv för alla delar motsvarande dem i förskrivningsprocessen. Hälso- och sjukvårdspersonal kan bistå med generella råd om produkter/hjälpmedel, vilket inte behöver journalföras. Ges däremot individuella råd ska dessa journalföras.
4 (6) Friare val i landstinget Friare val är endast möjligt om ett beslut om egenvård har tagits och är ett komplement till den traditionella förskrivningsprocessen. Vid beslut om egenvård inhandlar brukaren önskad produkt med bidrag från landstinget, motsvarande kostnaden för liknande hjälpmedel ur landstingets utbud. Brukaren äger och ansvarar för produkten samt avtalade delar av förskrivningsprocessen. Hälso- och sjukvårdslagen gäller även om egenvårdsbeslutet visade sig vara felaktigt. Om brukaren väljer en icke funktionell produkt, och brukarens behov av hjälpmedel kvarstår, är det hälso- och sjukvårdens ansvar att återta ärendet och förskriva ett nytt hjälpmedel från landstingets ordinarie utbud. Utgångspunkter för Friare val Landstingets utgångspunkt är att Friare val borde vara möjligt inom i stort sett alla hjälpmedelsområden. Det kan finnas skäl till vissa undantag, vilket redovisas nedan. För att säkerställa patiensäkerheten ska de produkter som brukarna väljer vara CE-märkta, enligt lag (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Landstingets ordinarie hjälpmedelsutbud ska bibehålla en god kvalitet så att brukare som inte kan eller vill göra ett Friare val får tillgång till bra hjälpmedel med god funktionalitet. Undantag Landstinget undantar hjälpmedel från Friare val av olika skäl. Skäl för undantag är: hjälpmedel som medför risk för patientsäkerheten hjälpmedel som kräver omfattande specialanpassning eller träning hjälpmedel som kräver fackmässig eller fast installation hjälpmedel med delat kostnadsansvar mellan till exempel landsting och kommun hjälpmedel för behov som väntas kvarstå mindre än ett år hjälpmedel som kostar över ett prisbasbelopp. För 2012 är beloppet 44 000. Områden som är undantagna i sin helhet är: medicintekniska produkter som kräver särskilda medicinska åtgärder, ortopedtekniska hjälpmedel, inkontinenshjälpmedel, hörhjälpmedel och hårersättningar *. Hjälpmedel som omfattas av Friare val För att hjälpmedel ska omfattas av landstingets Friare val ska personens nytta av hjälpmedlet bedömas kvarstå i ett år eller mer. I landstingets Friare val ingår hjälpmedel som finns inom hjälpmedelscentralen och syncentralen. Dessa verksamheter upprättar själva, utifrån politiska beslut och detta riktlinjer, förteckningar över vilka hjälpmedel som ingår. Dessa verksamheter ska även kontinuerligt se över vilka hjälpmedel som är lämpliga utifrån rådande utgångspunkter och undantag. * För hårersättningar gäller från och med 25 oktober 2010 endast rekvisition då landstinget inte längre upphandlar hårersättningar.
5 (6) Rekvisitionsbelopp, egenavgift och servicekonto Rekvisitionsbelopp - så sätts priserna Utgångspunkten vid prissättningen är att landstingets hanteringskostnad inte ökar procentuellt med priset. I de fall det finns flera olika modeller till olika pris i landstingets hjälpmedelsutbud har de vägts samman till ett belopp. 1) Inköpspris under 6 000 kronor: Inköpspris + 30 procent påslag för hanteringskostnad och 25 procent moms = rekvisitionspriset. 2) Inköpspris över 6 000 kronor: Inköpspris + 1 800 kronor + 10 procent av beloppet som överstiger 6 000 kronor (hanteringskostnaden) samt 25 procent moms = rekvisitionspriset. Egenavgifter och högkostnadskort Reglerna för landstingets egenavgift och högkostnadskort för hjälpmedel gäller även vid förskrivning enligt Friare val. Vid förskrivning av hjälpmedel inom Friare val räknas egenavgiften av från det uträknade rekvisitionspriset. Servicekonto för reparation och underhåll Utgångspunkten är att brukaren ska känna trygghet när det gäller reparationer och underhåll av sitt hjälpmedel. Servicekonto fås i första hand för de hjälpmedel där underhåll och service krävs eller rekommenderas av leverantör/tillverkare. Samma regelverk för service och reparation gäller som för hjälpmedelscentralens eller syncentralens ordinarie verksamhet. De summor som räknats fram grundar sig på service och underhåll av normalanvändarens hjälpmedel och som landstinget idag hanterar. Den totala summan gäller under hjälpmedlets beräknade livslängd. Om servicepotten är utnyttjad innan livslängdens slut står brukaren själv för kostnaderna. Servicekontot kan användas till årligt underhåll och till att åtgärda fel som inte täcks av garantin, men som skulle ha åtgärdats inom landstingets hjälpmedelsverksamhet. Garantireparationer och reparationer som sker med hjälp av medel från servicekontot gäller inte för byten av förbrukningsartiklar som exempelvis däck, slangar och batterier. Konsumentköplagen (1990:932) gäller och under garantitiden ska brukaren ta kontakt med den som sålt hjälpmedlet. Även efter garantitiden gäller i första hand för brukaren att ta kontakt med leverantören. Brukaren har själv kontakten med servicestället och använder sitt servicekonto efter egna önskemål och behov. Om service och underhåll inte kan ordnas av leverantören ska brukare kunna vända sig till hjälpmedelscentralen eller syncentralen för rådgivning. I de fall brukaren önskar anlita hjälpmedelscentralen eller syncentralen för service eller reparation ska verksamheterna informera brukaren om åtagandet är möjligt att utföra utifrån kompetens och tillgång till reservdelar. Servicekontot utnyttjas även vid dessa tillfällen.
6 (6) Servicekonto - så räknas beloppen fram Beloppet på servicekontot räknas fram utifrån rekvisitionspriset enligt nedanstående modell. Servicekonto = 30 procent av rekvisitionspriset. Brukaren får kompensation för momsen varje gång servicekontot används. Exempel: Rekvisitionspris 8 000 kr x 0,3 = 2 400 kr. Beloppet på servicekontot blir 2 400 kronor exklusive moms. Referenser: Förskrivningsprocessen, Fritt val av hjälpmedel, Egenansvar tre olika vägar till hjälpmedel, Hjälpmedelsinstitutet 2011. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Konsumentköplag (1990:932). Lag (2011:791) om ackreditering och teknisk kontroll. Patientdatalag (2008:355). SOSFS 2009:6, Socialstyrelsens föreskrifter om bedömningen av om en hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård. Större inflytande och delaktighet Slutrapport från försöksverksamheten Fritt val av hjälpmedel. Hjälpmedelsinstitutet 2010.