Valencia, December 1994 At 4.32 am on January 17, 1994 our lives were shaken with a 6.8 on the Richter scale. We will never be quite the same again. The shaking lasted only for about 30 seconds, but that is a very long time when you hear things fall around you in the house and you don't know if the roof is going to cave in on your head. When the shaking stopped we put on the tennis shoes we always keep under the bed and reached for the flash light on the night stand to get out of the house. The neighbors gathered to make sure all gas and water lines were turned off. One neighbor had a motor home were it was warm and a radio was on. The announcer knew at 5 am that there had been an earthquake, but because Cal Tech had been damaged, they did not know were the epicenter was or the magnitude of the quake. After a while we heard that the epicenter was about 10 miles south west of us the magnitude of 6.7 or 6.8. The announcer at that time comforted us by telling us that this was NOT the BIG ONE! All I can say is that I am not looking forward to THE BIG ONE! When daylight broke we went inside the house and found that we did not have any structural damage but that much of our breakable household goods was in pieces (see picture). Our sense of priorities changed that morning. We were without gas for heat and hot water for a good week, electricity was restored after 24 hours. That first night we shared a can of cold refried beans and tortillas for a candle light dinner. Luckily we had plenty of bottled water to drink, and a neighbor across the street with a pool where we could fetch water to flush toilets. We felt overwhelmed by the mess everywhere. We cleaned up the basics, but were very happy for help from Lisa, Hugh and Karin that first weekend. They did a fantastic job. Those first days were very quiet except for the creaking of the house when the aftershocks hit. When many of our friends started calling, we felt so much better. Thanks for your concern! Later we dismantled the brick chimney and put up a light weight steel pipe above the fire place. I have just repainted the first room; all walls have small cracks and need a lot of TLC + paint.
In February we celebrated our 30th wedding anniversary by renting a house by the beach. Karin, Lisa and Hugh, Lisa's boyfriend, and Maria, a very close friend of Karin's from Stanford, whom we have "adopted" were with us. The kids cooked us an outstandingly delicious dinner and we had a fun three day weekend together. In July I started a part time position as a career technician in the career center at our local community college. I guide students through a computer program which helps them get ideas of occupations they may not have thought of before. I enjoy that a lot. I still have my Shaklee business. In August Dag started a job to translate computer manuals from English to Swedish. He works with a Swedish guy, who put an ad in the paper. The training business has been put on hold for a while. During the summer, Karin spent three weeks in Austria brushing up on her German. She also visited grandparents and other relatives in Sweden. She is still teaching middle school (German, Foods and Industrial Technology) in Palo Alto and dancing with the Stanford Vintage Dance Ensemble. Lisa and Hugh took a vacation through France, Belgium, and Sweden this summer. On a side trip to Estonia they rode the same ferry that later capsized in the Baltic (!). Lisa has decided to take a leave of absence from her doctoral studies, having just finished her Master's degree in Computer Science. She plans to work at a company that does computer graphics animation for movies. We are now looking forward to having everyone home for the holidays. The girls will be here the whole week before Christmas, so we will do the baking and cooking together. Right afterwards the whole clan is dispersing. Lisa and Hugh fly to Minneapolis, Karin is off to Illinois to visit her boyfriend Bill, and we will visit dear friends in Idaho. They have promised cross country skiing from their front door. We are now "in training" on our Nordic Track and busy dusting off the skis and getting the ski clothes out of the moth bags. We wish you a MERRY CHRISTMAS AND A HAPPY NEW YEAR. Christine and Dag
Valencia i december 1994 Den 17 januari 1994 klockan 04.32 ändrades tideräkningen här hos oss! Vi vaknade vid att hela huset skakade kraftigt och vi hörde hur saker föll. Det varade inte mer än 30 sekunder, men det är en lååååång tid när man inte vet om taket skall falla ned på en och allt är becksvart. När det slutat skaka tog vi på oss tennisskorna som vi alltid har under sängen och tände ficklampan, som likaledes alltid finns på nattduksbordet. Sedan gick vi ut ur huset. Vi kunde ju inte vara säkra på att det värsta var över. Grannarna samlades på gatan och all hjälptes åt att stänga av gas och vatten, samt att se till att alla som var hemma var ute ur sina hus. Vi blev bekanta med folk vi bara sett tidigare. Någon hade en batteriradio. Vi fick in en nyhetsstation. De talade om att det varit en jordbävning men ingen visste inte hur kraftig eller var epicentret var. Det lokala universitetet, Cal Tech, hade blivit skadat och hade inga uppgifter. Flera minuter senare fick vi veta att det varit 6.8 styrka och att detta INTE var den stora jordbävning, som man väntar sig skall inträffa här! Jag kan försäkra att det inte var vad vi ville veta just då. När det blev ljust, gick vi tillbaka in. Vi kunde konstatera att vi inte hade några skador på huset självt, men att mycket av vårt glas och porslin hade gått sönder! (Se bild.) Många saker, som inte går att ersätta var i skärvor. Man ändrar sin livsinställning - bokstavligen - på några sekunder. Vi hade inget vatten och ingen gasvärme på en vecka, strömmen fick vi efter ett dygn. Den första kvällen åt vi middag på en burk kalla bönor och tortillas med ett stearinljus på bordet. Som tur var hade vi ordentligt med dricksvatten i flaskor. Också tursamt var att grannen tvärs över gatan har en pool, där vi hämtade vatten att spola toaletten med. Det var så rörigt överallt att vi kände oss förlamade. Vi röjde en del men var mycket glada att få hjälp av Lisa, Hugh och Karin den första veckändan. De gjorde en fantastisk insats. De första dagarna var det väldigt tyst, med undantag av ristningarna i huset av alla efterskakningar. När telefonen fungerade igen och många vänner ringde kändes det mycket bättre. Tack!
Så småningom har livet återgått till mer normala gängor. Vi tog ner skorstenen av tegel och har just ersatt den med ett lätt stålrör. Jag har också just avslutat första reparationen av ett rum Alla rum har sprickor i målarfärgen och behöver målas om. I februari firade vi vår 30-åriga bröllopsdag med att hyra ett hus vid kusten och tillbringade en lång veckända där tillsammans med Karin, Lisa, Hugh (Lisas pojkvän) och Maria, en av Karins Stanford-kamrater, som vi "adopterat". Ungdomarna lagade en pangmiddag till oss och vi kände oss verkligen firade. I mitten av juli började jag en deltidsanställning som "career technician" på vårt lokala junior college. Jag arbetar med yrkesrådgivning på så sätt att jag hjälper studenterna genom ett par datorprogram, som vi har. Jag tycker det är roligt. Min Shaklee verksamhet har jag fortfarande kvar. I augusti började Dag jobba med att översätta datormanualer från engelska till svenska. Han fick kontakt med en svensk kille, som behövde hjälp genom en annons i tidningen. Seminarieverksamheten har lagts på hyllan ett tag. Nu ser vi fram emot att fira jul med Karin, Lisa och Hugh. Karin är fortfarande lärare i en "middle school" i Palo Alto. Hon undervisar i tyska, skolkök och industriell slöjd och trivs jättebra med det. Hon ägnar sig fortfarande åt stildans på fritiden. Lisa har just avslutat sin "Masters" examen i datorvetenskap och har bestämt sig för att ta "tjänstledigt" från sina doktorandstudier i samma ämne. Hon planerar att arbeta för en firma som skapar animerade filmer med datorer. Båda flickorna (och Hugh) var i Sverige i sommar och hade roligt med att träffa hela "tjocka släkten". Vädret samarbetade verkligen! Precis efter jul töms huset snabbt. Lisa och Karin flyger till Minnesota och Illinois respektive med pojkvännerna Hugh och Bill och vi reser till Idaho och hälsar på goda vänner i 10 dagar. Vi ser fram emot att damma av skidorna och ta skidkläderna ur malpåsarna för första gången på många år! Vi tränar flitigt på vår skidmaskin. Vi slutar nu med många hälsningar och en önskan om EN GOD JUL OCH ETT GOTT NYTT ÅR! Nine och Dag