xx Inspiration Vänskap
mot alla odds xx
Vänskap i en segregerad stad det är vad kontaktnätet Flyktingguide Göteborg vill främja. Hanna från Sverige och Zakia från Somalia har blivit kompisar tack vare verksamheten. Text: Lisa Gahnertz Foto: Johanna Svensson Vänskap i en segregerad stad det är vad kontaktnätet Flyktingguide Göteborg vill främja. Hanna från Sverige och Zakia från Somalia har blivit kompisar tack vare verksamheten. Det är en sömnig måndagsförmiddag på caféet i centrala Göteborg. Personalen plockar med senkomna frukostbeställningar och ett svagt slammer hörs från köket. Hanna Berg och Zakia Mohammed sitter nedsjunkna i mjuka sammetsfåtöljer och mumsar på varsin macka, skrattar och pratar. Som vilka tjugoåriga tjejkompisar som helst. Zakia är lik henne själv, berättar Hanna. Sprallig, pratglad och påhittig. Och olikheter? Du är svensk, jag är somalier, säger Zakia med ett leende. Det är den enda skillnad de kan komma på. Hanna och Zakia träffades för första gången i höstas. De hade båda hört talas om flyktingguideverksamheten, ett sätt för svenskar och invandrade att lära känna varandra. Hanna lockades av att få större insyn i och förståelse för andra kulturer. Zakia ville ha svenska vänner. Under de drygt tre år hon då bott i Sverige hade hennes kontakt med svenskar mest varit med SFI-lärarna. De svenska studenterna i hennes komvuxklass sa bara hej på morgonen, och gick direkt hem efter lektionerna. När de anmälde sig till verksamheten fick de börja med att svara på ett tjugotal frågor om bland annat sina fritidsintressen och var de befann sig just nu i livet med familj, studier, jobb. Sedan matchades de mot varandra kvinnor matchas med kvinnor, män matchas med män, familjer med familjer och träffades i verksamhetens lokaler. Två svenska tjejer, Hanna och Viktoria som var kompisar sedan tidigare, och Zakia och Farhiya, från Somalia. Hanna var nervös, minns hon. Var rädd att Zakia och Farhiya inte skulle prata någon svenska, att de skulle få gestikulera för att förstå varandra. Zakia däremot var mest glad att få träffa andra unga tjejer och tänkte yes! när hon fick se dem. Det är svårt att lära känna svenskar och bli vän med dem. Jag ville lära känna folket jag delar mitt nya land med och träffa någon som pratade perfekt svenska. Jag tyckte också att det här var ett bra sätt att lära känna samhället, säger Zakia. Sedan har det rullat på. Tjejerna har träffats flera gånger. Gått på konstutställning, bowlat, fikat och åkt skridskor. Allra mest blir det prat om vardagssaker. Och killar. Vanligt tjejprat, skrattar Zakia. Känna sig välkommen Flyktingguide Göteborg startades för knappt tio år sedan av Lahdo Bulun som har varit samordnare sedan dess. Då, 2003, jobbade han på en flyktingmottagning och märkte hur svårt det var för invandrare att komma i kontakt med svenskar. Jag som själv invandrat till Sverige och både pluggat och jobbat utomlands, vet hur viktig känslan av att känna sig välkommen är. Då känner man sig hemma. Då kan man göra Sverige till sitt land, Göteborg till sin stad. De enda nyanlända möter är professionella, avlönade personer; lärare på SFI, handläggare. Man kan inte integrera sig med sin handläggare. Man behöver också träffa vanliga svenskar. Sociala kontakter är viktiga för att komma in i samhället, säger Lahdo Bulun. Till en början drevs Flyktingguide Göteborg ideellt, men sedan 2008 ingår den i den kommunala verksamheten. Sedan starten har nästan 3 000 matchningar gjorts. De invandrade deltagarna kommer från olika håll, vissa är flyktingar, andra är arbetskraftsinvandrare eller personer som träffat en svensk kille eller tjej och blivit kära och flyttat hit. Och som alltid när det handlar om mellanmänskliga relationer, är personkemin viktig. Medan vissa kontakter rinner ut i sanden, har andra fördjupats, berättar Lahdo Bulun. Några har lett till jobb för de invandrade, andra till bestående vänskaper där man träffat varandras släkt, gått på varandras bröllop, följts åt genom tider av familjebildning. 68 Inspiration
Förhoppningen är att man genom utbytet lär känna varandra, växer och blir en erfarenhet rikare. De som kommer till oss har alla insett samma sak, att de bara umgås med folk från samma bakgrund som de själva, från samma kultur eller samma språkgrupp. Den kontakt man får här blir lite speciell, annorlunda, då den är något man inte skulle ha fått annars, säger Lahdo Bulun. Djupare förståelse Det Lahdo Bulun berättar, känner Hanna och Zakia igen sig i. Hanna upplever att hon fått en djupare förståelse inte bara för en annan kultur, utan också för sin egen livssituation och sitt eget samhälle. Det finns saker som hon tidigare tagit för givet sitt blonda hår och att hon pratar svenska sedan födseln fördelar som hon nu ser gör att hon har lättare att få jobb än sina somaliska vänner. Och hon säger sig lyckligt lottad över att få ha sin familj här hos sig, också något hon först reflekterat över när hon fick veta att Zakias mamma, syster och bror bor i London, och att de brittiska visumreglerna hindrar Zakia från att besöka dem. Hon visste heller inte hur lång tid det faktiskt tar att bli svensk medborgare, förrän Zakia berättade att det tagit henne åtta år. Man får det när man får gråa hår! flikar Zakia in med ett skratt. Zakia å sin sida är glad över att ha fått svenska vänner och inblick i hur den svenska kulturen fungerar. Hon kommer med glädje ihåg när hon blev bjuden till Hannas inflyttningsfest, en helt ny företeelse för henne. När man flyttar i Somalia är det ingen stor grej, så det var roligt att lära känna denna del av den svenska kulturen. Jag och Farhiya var de enda invandrarna på festen, men vi kände oss inte som outsiders utan skojade och pratade. Det var roligt att träffa så många människor, säger Zakia. Under festen slog det henne också hur annorlunda svenskar och somalier behandlar gäster. Medan man i Somalia ständigt måste passa upp på gästen och sitta och titta på varandra hela tiden, som hon förklarar det, betedde sig Hannas gäster som att de var hemma hos sig själva och var avslappnade med varandra. Hon gillade det, kände sig varm och glad inombords efteråt. xx
Jag har fått insyn i sådant jag tidigare visserligen haft kunskaper om, men ändå inte riktigt fattat. Uppdelad stad Sådana möten vill Lahdo Bulun främja. Han ser stor skillnad mellan den stad han själv växte upp i under 1970-talet, när han kom till Sverige som 9-åring. Då bodde familjen i Angered, en stadsdel där det fanns gott om svenskar. Så ser det inte ut idag. Trots att ungefär var femte göteborgare är född i ett annat land, är staden uppdelad i stadsdelar som helt domineras av antingen svenskar eller invandrare. Göteborg är en hårt segregerad stad, kanske den mest segregerade i landet. Det beror på geografin och de fysiska förutsättningarna, förorterna ligger långt bort från centrum och det saknas naturliga mötesplatser. Men så har det inte alltid sett ut, det har varit en långsam process, säger Lahdo Bulun och fortsätter: Avståndet är inte bara fysiskt. Det finns även i våra bilder av, och tankar om, varandra. Det avståndet är svårare att jobba med. När man har de avstånden mellan nyanlända och flyktingar blir det svårt att jobba med en stad som är till för alla, där man ser och möter varandra. Det är viktigt att alla får en plats i gemenskapen. Samhörighet hänger samman med integration. Det är svårt att bli integrerad om man inte känner samhörighet med svenskarna och vice versa. Han framhåller skolan som en mycket viktig mötesplats för människor från olika kulturer och är kritisk till hur skolan ser ut idag, lika uppdelad som Göteborgs stadsdelar, med skolor och skolklasser med enbart svenskar eller enbart invandrare. Från att ha haft en skola för alla och med alla från olika bakgrunder, så har det blivit en skola där svenskar och invandrare inte möter varandra. Det är viktigt att barn ser att det i samma stad finns andra språk, andra kulturer. För möts man inte skolan, när ska man då mötas, undrar han? Inte i bostadsområdet, om det ser ut som idag. Kanske inte heller på sitt första jobb, och då är man redan formad av att ha vuxit upp åtskilda. Det blir en lång kedja, där den andre till slut blir någon främmande och kanske skrämmande. Om barn däremot växer upp med varandra blir inte mångfald något skrämmande. Det blir något självklart. Flyktingguideverksamheten ser han som ett litet steg mot att minska dessa klyftor i samhället. Vi gör det lilla vi kan, och det vi gör fungerar utmärkt på individnivå. Det är ett bra sätt att jobba med integration för man får en närhet till varandra, en inblick i varandras liv som hade varit svår att få på annat sätt. Det är när man möts som man kan se varandra. Vi bidrar till det. Har berikats Tillbaka till caféet och Hanna och Zakia. Visst har de funderat över både hur uppdelad staden är, och hur svårt det är för svenskar och invandrare att mötas. Det är svårt att lära känna varandras kulturer om man inte träffas, säger Zakia. Du ser bara från utsidan, men det heter ju don t judge a book by its cover. Jag vet inte om vi två här kan göra en förändring, men jag tror speciellt att unga måste träffa och lära känna varandra. Då kan världen bli på ett annat sätt. Hanna instämmer, och pekar på hur deras träffar berikat henne: Förutom det uppenbara, att jag får träffa en bra kompis, så lär jag mig alltid något nytt om till exempel Somalia eller islam. Det är häftigt att få större förståelse för saker! Jag har fått insyn i sådant jag tidigare visserligen haft kunskaper om, men ändå inte riktigt fattat, säger Hanna och lägger betoningen på det sista ordet. På goodnewsmagazine.se hittar du mer information 70 Inspiration