Skrivregler och råd vid Restaurang- och hotellhögskolan, Grythytte Akademi, 2011

Restaurang- och hotellhögskolan Grythytte Akademi 2011-09-01 Örebro Universitet Revisionsansvarig för denna version Richard Tellström Skrivregler och råd vid Restaurang- och hotellhögskolan, Grythytte Akademi, 2011

Innehållsförteckning BAKGRUND... 4 MÅLSÄTTNINGEN MED ATT SKRIVA VETENSKAPLIGA ARBETEN... 5 ESSÄ VETENSKAPLIGT REFLEKTERANDE... 6 IBUS REDOVISNING AV EGENSTUDIER... 6 UPPSATSER, PM OCH RAPPORTER M.FL DISPOSITION OCH FORMALIA... 7 FÖRSÄTTSBLAD OCH TITEL... 7 FORMALIA... 8 Textens utformning... 8 RUBRIKER... 9 SAMMANFATTNING/ABSTRACT... 10 FÖRORD... 10 INNEHÅLLSFÖRTECKNING... 10 INLEDNING... 11 BAKGRUND... 11 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR... 11 METOD OCH MATERIAL... 11 RESULTAT... 12 DISKUSSION... 13 SLUTSATS... 13 REFERENSLISTAN... 13 Referensernas ordningsföljd i referenslistan...13 Författarnamn...14 Publiceringsårtal och ibland också datum...14 Titel, volym, sidnummer...14 EXEMPEL PÅ UTFORMNINGEN AV OLIKA REFERENSER... 15 Böcker, avhandlingar, rapporter med mera...15 Del av bok och bokkapitel...15 Periodika som publiceras regelbundet...15 Elektroniska dokument och tidskrifter...16 TV-program, film m.m....17 KÄLLOR OCH EGET MATERIAL... 17 TRYCKTA OCH OTRYCKTA KÄLLOR... 17 Arkiv...17 Fältdagbok...17 Observationsdokumentation...17 Intervjudokumentation...18 Enkätsvar...18 Laboratoriedokumentation...18 Figur- och/eller tabellförteckning...18 Bildförteckning...18 ÖVRIGA RÅD OCH ANVISNINGAR... 18 CITAT OCH CITERING... 18 TABELLER OCH FIGURER... 19 FOTNOTER... 20 SIDNUMRERING... 20 SPRÅK... 20 2

BILAGOR... 21 REFERENSHANTERING ALLMÄNNA RÅD... 21 REFERENSER I DEN LÖPANDE TEXTEN... 22 Referenser i den löpande texten...23 Referenser med flera författare...23 Referera till internetkällor...24 Referera till muntliga uppgifter...24 Referera till nytryck av gamla böcker s.k. faksimiler...25 Referera till sekundärkällor...25 OPPOSITION VIKTIGT, INTRESSANT OCH SPÄNNANDE!... 26 ERRATALISTA... 27 REFERENSLISTA TILL DENNA SKRIVRÅDSSAMLING... 28 Bilaga 1 och 2 Mall för försättsblad 1 (titelsida) och 2 (sammanfattningssida). 3

Bakgrund Skrivandet av en promemoria (PM), en rapport eller en uppsats innebär att tillämpa ett vetenskapligt arbetssätt för att därigenom få tillfälle att fördjupa sina kunskaper inom ett avgränsat område inom sitt ämne. Ett uppsatsarbete innebär att man utifrån en problemställning genomför en undersökning som sedan presenteras i skriftlig form. Det är också en process i olika faser där också det talade ordet används vid presentation och opposition. Skriftliga hemuppgifter, PM, rapport- och uppsatsskrivande löper som en strimma genom alla tre åren vid Restaurang- och Hotellhögskolan (i fortsättningen här kallad för RHS). Detta för att ge en vana att arbeta självständigt och på det sättet vidareutveckla skrivförmågan genom varje arbete. Processen är därför minst lika viktig som produkten. I sin bok Vetenskapligt skrivande kreativa genvägar sammanfattar Karin Widerberg (2003, s. 18-19) följande om skrivandet: 1. Att skriva är ett arbete, som man blir skickligare i ju oftare och mer man skriver 2. Skrivandet kräver fasta arbetstider, då man kan koncentrerar sig ostört och allt annat får vika. Man måste därför planera tid och plats för skrivandet och låta andra aktiviteter anpassa sig därefter. 3. Man skriver för att utforska och förstå, för att komma underfund med något. Man väntar alltså inte med att skriva tills allt är klart. 4. Man skriver hela tiden. Man tar till pennan när man ska formulera problemet det hjälper en att snabbt komma till klarhet och man fortsätter att skriva sig igenom hela forskningsprocessen, igenom alla dess teoretiska och metodologiska övervägningar med mera. Den här sammanställningen av skrivregler och råd är tänkt att vara ett hjälpsamt rättesnöre för allt rapporterande och examinerande vid RHS. Men som den vane vetenskaparen förstås ser, så finns det många fler sätt än de som här presenteras att rapportera vad man kommit fram till i sina studier. För enskilda uppgifter kan examinator anvisa andra skrivsätt än vad som föreslås i denna regelsamling, och då gäller förstås de anvisningarna före vad som står här. Det innebär att kursansvarige kan säga att en uppgift ska utföras på ett sätt som avviker mot skrivråden. Fråga alltid om du uppfattar skrivinstruktionerna som motstridiga! Tanken med en enhetlig struktur är att det ska bli lättare att gå bakom formalia och försöka förstå vad olika studier ger för slags vetenskapliga rön. Denna sammanställning ersätter inte litteratur i metodkunskap utan skall ses som ett komplement till sådan litteratur. För den som ytterligare vill förkovra sig i textens utformning utöver vad som sägs här och i anvisad referenslitteratur rekommenderas boken Typografisk handbok av Christer Hellmark (2000). 4

Målsättningen med att skriva vetenskapliga arbeten Centrala kunskaper på universitetsnivå är förmåga att läsa, skriva, tala och tänka. Att tala och skriva är färdigheter där vi meddelar oss med varandra och vill få någon annan att förstå vad vi menar, vilket i sin tur kräver ett behärskande av konsten att kommunicera i tal och skrift. Att tänka, eller att reflektera kan ses som förmågan att kommunicera med sig själv och är kanske den viktigaste förmågan av alla. Skrivandet är en viktig del av din utbildning. Alla kurser som du går innehåller vanligen ett eller flera olika examinerande moment där du ska leverera en text som ett resultat av dina kunskapsinsikter. Oavsett om arbetet är skrivet som en inlämningsuppgift, PM, rapport, eller uppsats på B- eller C-nivå så är målet detsamma: Att skriva så att andra förstår vad du har gjort och vad du är ute efter att belysa, rapportera eller redovisa. Att utveckla förmågan att självständigt avgränsa och bearbeta ett problemområde. Att utveckla färdigheter i att söka forskningsresultat och uppgifter i vetenskaplig litteratur och andra källor. Att utveckla färdigheter i att med olika metoder insamla data samt att sammanställa, bearbeta, analysera och tolka samt att presentera sina egna resultat enligt vetenskapliga och/eller konstnärliga principer. Att utveckla färdigheter i att sakligt och konstruktivt opponera på andra studenters arbeten. Samt att utveckla färdigheter i att försvara sina egna arbeten och texter. Planeringsfasen är en mycket viktig del av skrivandet och av stor vikt här är att avgränsa och precisera ett problem för arbetet. Ett väl avgränsat problem med klara frågeställningar och därtill vald/a lämplig/a undersökningsmetod/er är den bästa grunden för ett lyckat uppsatsarbete. Att formulera ett problem innebär att avgränsa ett område som man vill veta mer om. Genom problemformuleringen väljer du också vad du vill försöka ta reda på. Ditt intresse för ett visst område måste avgränsas och skärpas. Detta kan du göra genom att till exempel formulera: Det du själv redan vet. Det andra redan vet genom tidigare forskning. De metoder du kan använda. Genom att reflektera över vad som är genomförbart, till exempel tidsmässigt och ekonomiskt. Hemtenta - Disposition av svar Hemtentamen är en examinationsform som innebär att studenten får med sig frågor hem som sedan ska besvaras på samma sätt som man gör i en salstentamen. Kurslitteraturen eller annan litteratur används till hjälp för att formulera svaret. Tentamenssvarandet ska göras på egen hand och man får inte tillfråga någon om hjälp, även om det inte kontrollerbart. 5

Precis som i salstentamen krävs i hemtentamen både stor precision och bredd i svaret. Men i hemtentamen, till skillnad från salstentamen, är referenshanteringen mycket viktig och referenser anges inte bara med namn och årtal utan också med sidhänvisning. Ett bra sätt att lösa hemtentamensfrågorna att lägga mycket stor vikt vid svarets struktur. T.ex. låt varje svar innehålla en kort inledning baserat på vad som efterfrågas, därefter en huvudtext med din argumentation och en relevant exemplifiering ur kursens litteratur, som också refereras noggrant, och så avsluta med en slutsats. Essä Vetenskapligt reflekterande Essän är en vetenskapligt reflekterande och diskuterande text men friare i sin form än uppsatsen, inte sällan också mer populärvetenskapligt hållen. Essän är personlig men bygger på fakta, på litteratur eller andra källor. Den är inte polemisk eller ett eget känslomässigt utspel, utan den ska argumentera och väga argumenten, även om den kan vara betydligt mer spekulativ än vad t.ex. en vetenskaplig uppsats är. I sak och innehåll har den alltså samma stringens som andra vetenskapliga rapport- och uppsatsformer. Essän kan beskrivas som ett försök där en väldefinierad fråga diskuteras vetenskapligt med hjälp av flera olika exempel och med hjälp av referenslitteratur. Språket är lättfattligt och framställningen kombinerar analys med reflektion. Essän kan innehålla personliga åsikter och subjektiva tonfall som hämtar stöd i de exempel som författaren lyfter fram. Referenser kan förekomma i en essä och genom referenshanteringen (vanligen meddelad genom Harvard-parenteser) gör författaren tydligt vad som är eget reflekterande och vad som har stöd i referenserna. Essän är en vetenskaplig form där författaren ges möjlighet att utveckla sina egna tankar genom beskrivande, reflekterande, jämförande och motiverande. IBUS Redovisning av egenstudier Uppställningen på en text som ska redovisa vad man lärt sig i egenstudier kan göras på olika sätt. Ett sätt att göra det är med IBUS-modellen, där IBUS står för en förkortning som ska uttydas Inledning, Bakgrund, Undersökning och Slutsats. IBUS kan användas när man lägger stort fokus på besvarandet och skrivandet men inte själv gör någon särskild metodtillämpning eller materialinsamling, utan texten är mer i form av en redovisande och resonerande litteraturstudie. IBUS är också ett sätt att disponera sin text. Inledning Ge läsaren en uppfattning om vad det är för text som kommer och vilken fråga som kommer att behandlas. Var precis, uttryck dig exakt och tänk på att det du anger att du ska undersöka och besvara, måste också tas upp i den kommande texten. Bakgrund I bakgrunden tecknar du varför frågan är intressant och vilket sammanhang den återfinns i. I bakgrunden redogör du också för tidigare forskning i ämnet. 6

Undersökning I den utredande delen utvecklar du dina resonemang. Det är oerhört viktigt att läsaren kan följa din argumentation och förstår hur du kommer fram till det du gör, så du måste visa var du hämtar dina resonemang ifrån. Referenser är därför mycket viktigt. Slutsats Dra slutsatser av det du resonerat om och argumenterat för, och se till att de frågeställningar som du sa att du skulle besvara i inledningen också har både behandlats och besvarats. Uppsatser, PM och rapporter m.fl Disposition och formalia I grunden skrivs alla vetenskapliga arbeten med samma sorts struktur. Det som skiljer mellan ett kort PM och en doktorsavhandling är omfattningen av de studier som ligger bakom och omfattningen av textmassan. Vidare skiljer sig analysnivåer och teorianknytning såväl i omfattning som djup. I alla vetenskapliga arbeten finns det formella krav på ett skriftligt arbete avseende disposition, försättsblad, tabeller och figurer, layout, referenser och källhänvisningar etc. Det måste vara logiskt och byggt kring en tydlig röd tråd. Oavsett vilken form som väljs ska en konsekvent uppläggning av arbetet eftersträvas. Det ställs olika krav beroende på vad det är för typ av arbete. I Tabell 1 ges exempel på några olika typer av skrivuppgifter som förekommer vid RHS. Den enklaste formen är hemtentamen, där endast frågor, svar och referenser anges. Den mest omfattande formen på grundutbildningsnivå är uppsatsen. Tabell 1. Exempel på former för inlämningsuppgifter och skriftliga arbeten Hemtentamen Litteraturstudie PM/Rapport Försättsblad Försättsblad Försättsblad Frågor Syfte (och frågeställningar) Innehållsförteckning Resultat = svar Inledning på frågorna Resultat Bakgrund Referenser Referenser Syfte (och frågeställningar) Metod/er Resultat Referenser Eventuella bilagor Uppsats Försättsblad Sammanfattning Innehållsförteckning Inledning Bakgrund Syfte (och frågeställningar) Metod/er Resultat Diskussion Eventuell slutsats Referenser Eventuella bilagor Försättsblad och titel Titeln på försättsbladet ska ange uppsatsens innehåll och det skriv i tydligen rubrik och ev. också en underrubrik (se Mall för försättsblad i Bilaga 1). Försättsbladet numreras inte (se vidare under rubriken Sidnumrering). 7

Tempus För att illustrera den växlande användningen av tempus (verbens tidsformer) följer här ett citat ur Jarl Backmans senaste upplaga av boken Rapporter och uppsatser. För att förtydliga så betyder presens nutid: jag är, han börjar, hon läser. Imperfekt, som numer även kallas preteritum, är tempus för förfluten tid: han kom, han såg, han segrade. Vanligen skrivs rapporten så, att man alternerar mellan presens och imperfekt. Det senare används genomgående i sammanfattningen/abstractet, eftersom det sammanfattar vad som redan gjorts/skrivits. Imperfekt förekommer vidare i introduktionsavsnittet, när man exempelvis granskar den tidigare forskningen ( Andersson (1998) redovisade ). Imperfekt förekommer även vid procedurbeskrivningen och resultatredogörelsen eftersom undersökningen redan genomförts och är att betrakta som historia. Presens används företrädesvis under rubriken Diskussion, men förekommer även under Resultat. Detta tempus är här adekvat och förstärker karaktären av en dialog mellan författare och läsare. (Backman, 2008, s 48). Formalia För rapporter och uppsatser gäller följande punkter beträffande textens utformning. Informationen avser bland annat textstorlek, sidans utformning och marginaler samt sidnumrering. Rubriksättning och referenshantering förklaras ytterligare i separata avsnitt. Textens utformning Marginaler Överkant, Nederkant, Vänsterkant, Högerkant: 2,5 cm Ev. Sidhuvud och Sidfot 1,25 cm Typsnitt Times New Roman Storlek text 12 punkter Radavstånd 1,5 Text Vänsterställd Blankrad vid nytt stycke Använd hela sidan dvs ej sidbyte på grund av ny rubrik 1 Rubriksättning Önskvärt maximum tre rubriknivåer (se kommentarer nedan) Referenssystem Se under referenshantering i detta kompendium Fotnoter används endast för förklaringar Sidnumrering längst ner, mitt på sidan (med hänsyn till dubbelsidig kopiering) Sidnumrering visar på sidan för innehållsförteckning men man utgår från titelsidan som sidan 1. Bilagor ingår ej i den löpande sidnumreringen utan numreras inom bilagan Försättsblad och sammanfattning enligt mallen i bilaga 1 och 2 1 Använd hela sidan, dock inte så att den nya rubriken hamnar längst ner på sidan. Justera i slutmanus med hjälp av sidbrytning. 8

Rubriker Rubriker skrivs i en till tre nivåer, från huvudrubrik till fallande underrubriker, enligt följande: Rang 1 (fet, 16p, Arial) Rang 2 (fet, 14p, kursiv, Arial) Rang 3 (fet, 12p, Arial) Radavståndet mellan rubriker i rang 1, 2 och 3 och det omedelbart efterföljande textavsnittet är bara en radmatning. Alltså ska det inte vara någon blankrad mellan rubrik och efterföljande text. Radavståndet mellan textavsnitt och en efterföljande rubrik i rang 1 är två blankrader. Radavståndet mellan textavsnitt och en efterföljande rubrik i rang 2 eller 3 är en blankrad. En blankrad kan sättas in mellan rubriker t.ex. när en rubrik i rang 1 omedelbart följs av en rubrik i rang 2, eller när en rubrik i rang 2 omedelbart följs av en rubrik i rang 3. Rubriker och underrubriker kan eventuellt numreras. Men Backman avråder från siffereller bokstavsmarkering i rubriker. Använd inte siffer- eller bokstavsmarkeringar i rubrikerna! De har ingen informativ funktion och bör reserveras för grammatikor, formler etc. där man upprepat måste gå tillbaka till samma passus (Backman 2008, s 49-50). Se även Språkrådets Svenska Skrivregler (2008, s 18-24), som har tydlig information om rubriksättning. Nedan följer några råd om rubriker ur Svenska skrivregler (ibid, s 18-19). Skriv rubriker med små bokstäver (dvs gemena, ej versaler, förutom första bokstav). Avsluta inte rubriker med punkt (undantaget radrubriker som i rubriknivå 4) eller kolon. Formulera korta men informativa rubriker, gärna med hjälp av aktiva verb. Avstava inte i rubriker. Använd inte fler än två rubriknivåer om inte goda skäl för det finns. 9

Dela upp långa rubriker på två rader, där den övre raden är kortare än den undre. Kontrollera att rubrikerna innehållsligt stämmer överens med texten som följer. Använd gärna rubriksättning med hjälp av ditt ordbehandlingsprogram, men tänk på att göra rubriknivåerna tydliga. Sammanfattning/Abstract Sammanfattning/abstract placeras på egen sida efter försättsbladet, men skrivs sist, när hela uppsatsen är färdig. Sammanfattningen/abstract ska ge en kortfattad information om de viktigaste delarna i uppsatsen och locka läsaren till att läsa hela arbetet. Sammanfattningen ska skrivas i förfluten tid (imperfekt/preteritum). Strukturera sammanfattningen enligt Bilaga 2, med Inledning, Syfte, Metod/material, Resultat, Slutsats samt 3-5 Nyckelord skrivs i bokstavsordning. Syftet med nyckelorden är att vara beskrivande och fungera som sökbara ord för arbetet. De ska vara relevanta för arbetet, men de ska helst vara andra ord är ord i rubrikerna) då de redan är sökbara. Sammanfattningen bör vara på max en A4 sida. För magisterarbeten skrivs abstract på både svenska och engelska. Sammanfattningen/abstract är ett separat och fristående avsnitt. Det ska stå för sig själv och ska kunna läsas separat. Hänvisa inte till texten i arbetet och ha inga referenser i texten. Sammanfattningen/abstract sidnumreras inte eftersom det egentligen är att betrakta som ett separat lösblad, men som av praktiska skäl häftas in i arbetet. Förord I ett förord kan man skriva eventuella tack till personer som har varit centrala för att genomföra arbetet. Till exempel om man involverat personer i en testpanel eller om det finns företag som sponsrat arbetet med produkter och pengar. Här kan man också skriva om man vill förklara varför man intresserat sig för det aktuella ämnesområdet om man har mer personliga skäl än att det är en kursuppgift att lösa. Om ni är flera personer som skrivit tillsamman så redovisas arbetsfördelningen i gruppen i förordet. Förordet sidnumreras inte. Innehållsförteckning Innehållsförteckningen placeras på egen sida som tredje, eventuellt fjärde sida och skall ge hänvisningar till de olika rubrikerna i arbetet. texten under skulle det kunna läggas till att det är viktigt att rubrikerna innehållsförteckningen stämmer överens med rubrikerna i texten, och vice versa. Sidnumreringen måste också vara korrekt. Eventuella intervjufrågor, frågeformulär, enkäter och rådata läggs som Bilagor, som har egen intern sidnumrering som börjar med siffran 1, 2,3 osv. Har man flera bilagor börjar varje ny bilaga om med siffran 1, 2,3 osv. Bilagor sidhänvisas inte i själva innehållsförteckningen. 10

Om arbetet innehåller många tabeller och eller figurer gör man en förteckning över dessa efter innehållsförteckningen, alltså en Tabellförteckning och/eller Figurförteckning (som båda ska sidnumreras). Inledning En inledning skall vara kort och intresseväckande och svara på frågan varför det är angeläget, intressant etc. att göra detta arbete. Eventuellt kan ett syfte antydas i inledningen, för att hjälpa läsaren att förstå bakgrundsavsnittets innehåll. En inledning är olika lång beroende på vad det är för text. I en C-uppsats är den kanske en halv till en A4-sida lång, något kortare i en B-uppsats och sannolikt längre i en D-uppsats. Referenser kan förekomma i inledningen men det är inte nödvändigt och den är sällan referenstung. Från och med inledning är texten löpande till och med slutsatsen, och börjar alltså inte på ny sida när man skriver nya rubriker. Bakgrund I bakgrunden redogör man för vad som finns gjort (tidigare forskning, teorier och resultat) på det aktuella området. Bakgrunden fungerar också som en litteraturöversikt för syftet och de tidigare gjorda studierna, litteraturen och arbetena som man valt ut redovisas med noggranna referenser. Bakgrunden, i imperfekt, skall skrivas så att den motiverat och logiskt leder till den problem- eller frågeställning som formuleras i ett syfte. Oavsett vilka typer av referenser (artiklar, böcker, internetkällor etc.) som man använder sig av så bör man ha ett kritiskt förhållningssätt till sina källor och, om så erfordras, redogöra för sina val av källor. Syfte och frågeställningar Att skriva ett syfte innebär att precisera en problemställning. Ställ dig följande frågor: Vad är det jag vill med mitt arbete? Vad är det jag ska ta reda på? Ibland kan det vara nödvändigt att dela in syftet i flera delsyften/frågeställningar. Syftet kan också ses som en övergripande beskrivning av arbetets mening, alltså det man avser att undersöka, och frågeställningarna som specificerade punkter. Tempus presens eller imperfekt (preteritum). Metod och material Här ingår en beskrivning för hur man gått tillväga för att lösa uppgiften. Här redovisas den eller de metoder som användes för datainsamling och beskrivning av det material, som användes för att lösa uppgiften. Tempus är förfluten tid (imperfekt/preteritum). 11

Följande delar bör ingå i metod- och materialavsnittet: Urval. Precisera undersökningsgrupp eller undersökningsobjekt. Metodval. Motivera val av metod/er för datainsamlingen och referera till metodlitteratur. Undersökningsinstrument. Presentera och beskriv hur dina undersökningsinstrument, dvs hjälpmedel för att samla in ditt material, utarbetats. Alltså, beskriv hur du utformade enkät, intervjuguide, observationsschema eller liknande. Pilotstudie. Provundersökning för att kalibrera eller testa t.ex. ditt frågeformulär. Etiska regler. Vilka forskningsetiska regler är nödvändiga att iaktta i undersökningen. Genomförande. Här beskrivs hur undersökningen gick till. Datainsamling, eventuellt bortfall, bearbetning av rådata, analys/er skall presenteras i en för läsaren logisk följd. Hänvisa/Referera till för metoden relevant litteratur och handböcker. I förekommande fall, redovisa även vilka databaser du sökt i, vilka sökord som använts samt hur många träffar som erhållits för den litteraturöversikt som skrivits i bakgrunden. Resultat Resultattexten ska leda läsaren genom resultaten av den studie som gjort men resultatet ska inte innehålla någon diskussion och oftast inte heller några andra referenshänvisningar än de som är till det egna materialet. Inga hänvisningar görs i resultatet till bakgrunden och bakgrundens referenser. Resultaten av din egen undersökning skall redovisas så tydligt som möjligt i löptext. För att åskådliggöra resultaten kan man med fördel även redovisa dessa i form av tabeller och figurer. Dessa skall alltid namnges med rubriker, samt hänvisas till i texten. Tabellhuvud skrivs ovanför tabellen, medan figurrubrik skrivs under figuren (se vidare nedan om hur man hanterar tabeller och figurer). I intervjuundersökningar kan resultatredovisning illustreras med citat. Såväl tabeller som figurer som citat är att betrakta som illustrationer, som man ska vara sparsam och återhållsam med. Tabeller och figurer ska användas i en sådan omfattning att de stödjer resultattexten, samtidigt som de ersätter den beskrivande texten. Avväg därför omfattningen på de tabeller och figurer som är med i texten så att den inte vare sig förlorar i tydlighet eller får en tom utfyllnad. Citat ska användas i en sådan omfattning att de understryker ett resonemang, men ska inte heller för ersätta den beskrivande texten. Avväg därför hur många och hur långa citat som hjälper texten, och när citaten gör att texten förlorar i tydlighet eller får en tom utfyllnad. 12

Diagram och figurer som färgläggs i datorn måste göras i sådan gråskala och mönster så att de också blir läsbara och har kontrast när de skrivs ut i svartvitt. Om diagram och figurer blir oläsbara därför att de gjorts i färg och sedan skrivs ut i svartvitt, försämras läsbarheten oftast så mycket att också betyget drabbas. Se även avsnittet Tabeller och figurer senare i denna text. Diskussion Här analyseras, tolkas och jämförs resultaten i relation till tidigare studier som beskrivits i litteraturöversikten i bakgrunden. Här skriver man också ner sina egna slutledningar utifrån detta. I diskussionens senare del ingår vanligen också en metod- och materialdiskussion (källkritik). Dessutom diskuteras hur den metod som du använt och hur genomförandet av undersökningen fungerat. Exempelvis diskuteras eventuella metodsvårigheter vid datainsamling liksom hur eventuella bortfall i undersökningsgruppen påverkat resultaten. Även källkritik av den litteratur som du tagit del av diskuteras här, men också källkritiska aspekter på intervjuer, muntliga uppgifter i övrigt och andra källor som använts för texten I vissa fall kan resultat och diskussion skrivas samman till en resultatdiskussionsdel. Slutsats Här svarar man kort på syftet och frågeställningar samt ger eventuella förslag på vidare studier utifrån dessa slutsatser. Slutsatsen har vanligen ett omfång på 10-15 rader, sällan mer än en halv A4-sida. Referenslistan Referenslistan börjar alltid på en ny sida. Nedan följer exempel på detaljutformningen i referenslistan av olika referenser enligt APA-manualen (American Psychological Association, 2009; 2010). Se även Backman (2008). Örebro universitet har beslutat att förnamn ska anges i sin helhet i referenslistan, inte som initial. Det innebär att i referenslistan sätts semikolon ut som skiljetecken mellan varje författare (se anvisningar nedan). Referensernas ordningsföljd i referenslistan Referenslistan ordnas alfabetiskt efter författares efternamn. Dela inte in referenslistan efter olika publikationstyper, det vill säga alla arrangeras i samma lista alfabetiskt. Det är publiceringsåret som ska anges. Vid flera källor av samma författare ordnas dessa efter publiceringsårtalet med det tidigaste först. 13

Källor av samma författare med samma årtal ordnas alfabetiskt efter titeln. Efter årtalet anges a, b, c o.s.v.: Karlsson, Karin (2006a). B-vitaminets Karlsson, Karin (2006b). C-vitaminets Om det inte finns någon författare blir titeln huvuduppslag, det vill säga hamnar i författarens position. Författarnamn Endast upp till sex författare anges i referenslistan. Vid fler författare skrivs m.fl. eller et al. Et al. är en förkortning av Et alias och används på samma sätt som det svenska m.fl. (med flera). Semikolon sätts ut som skiljetecken mellan varje författare. Vid två eller fler författare använd & innan den sista författaren. Skriv ut hela namnet när det gäller en organisation eller institution, till exempel Folkhälsoinstitutet. Använd ej förkortningen. Vid redaktörer till ett verk ska förkortningen (Red.) stå inom parentes efter den sista redaktörens namn. Publiceringsårtal och ibland också datum Copyrightårtalet skrivs inom parentes efter författarnamnet (gäller vetenskapliga tidskrifter och böcker). För opublicerade källor anges det årtal verket skrevs. För övriga tidskrifter och dagstidningar anges årtal följt av exakt publikationsdatum. Björn, Bengt (2006, 12 september). Träning ger muskler. X-posten, B, 4-5. Titel, volym, sidnummer Boktitel, tidskriftstitel samt volym kursiveras. Versal (stor bokstav) används endast på första bokstaven i titel och undertitel. Undertitel skiljs åt från huvudtitel genom kolon. Ange hela tidskriftstiteln utskriven, till exempel Journal of Clinical Nutrition. Ange volymnummer på tidskrifter, tidningar och nyhetsbrev. Endast om varje utgåva börjar från sidan 1 anges utgåvans nummer i parentes efter volymnumret. För tidningar, indelade i sektioner med ny paginering (början från 1) i varje sektion, bör sektionsbeteckningen framgå, t.ex. B, 4-5. Om inte volym finns att tillgå ange månad (2006, september). Sidnummer anges vid del av verk inom parentes direkt efter titeln på boken (56-59). Kursiveras ej. Vid tidskrift anges sidnumret direkt efter volymnumret. 14

Exempel på utformningen av olika referenser För hantering av referenslistan gäller följande: Böcker, avhandlingar, rapporter med mera Efternamn, Förnamn (2006). Bokens titel. Förlagsort: Förlag. Berg, Christina (2002). Influences on schoolchildren s dietary selection (Göteborg Studies in Educational Sciences, 179). Diss. Göteborg: Acta Universitatis Gothoburgensis. Bergström, Nancy (1997). Mat i skrift: Recept och kultur i kokböcker. (Forskningsrapport, 22). Lic. Göteborg: Institutionen för hushållsvetenskap, Göteborgs universitet. Björck, Mia (1997). Hemarbetets modernitet: En fråga om kön, kunskap, tid och rum. Diss. Stockholm: Institutionen för arkitektur och stadsbyggnad, Kungliga Tekniska Högskolan. Ekström, Karin. M., & Forsberg, Håkan (Red.) (1999). Den flerdimensionella konsumenten: en antologi om svenska konsumenter. Göteborg: Tre böcker. Del av bok och bokkapitel Med detta avses delar av antologier, böcker med en redaktör och flera delförfattare eller bokkapitel som har olika författare. Efternamn, Anna; Efternamn Bertil & Efternamn Cecilia (2006). Kapitlets titel. Ingår i Anna Efternamn; Bertil Efternamn & Cecilia Efternamn (Red.), Bokens titel (xxx-xxx). Förlagsort: Förlag. Prell, Hillevi (2002). Att undersöka ungdomars attityder till skollunchen med fokusgrupper. Ingår i: Helena Shanahan & Kajsa Ellegård (Red.), Kreativa metoder inom konsumentforskning i empirisk belysning (Rapport nr 32) (91-103). Göteborg: Institutionen för hushållsvetenskap, Göteborgs universitet. Periodika som publiceras regelbundet Med detta avses tidningar, tidskrifter, vetenskapliga nyhetsbrev och liknande. Observera att författarna alltid ska anges i samma ordning som de står i arbetet ifråga. Efternamn, Förnamn; Efternamn, Förnamn & Efternamn, Förnamn (2006). Artikelns titel. Tidskriftens Titel, volym, sidnummer. Bergström, Kerstin; Solér, Cecilia & Shanahan, Helena (2005). Food purchasers practice in using environmental information. British Food Journal, 107, 306-319. 15

Vid referens till en artikel i en dagstidning anges journalistens namn, rubrik på artikeln och tidningens namn. Saknas journalistnamn får tidningen vara referens. Varianterna kan se ut så här: Karlsson, Pelle (2008). Choklad är bra för hjärnan. Artikel i Göteborgs-Posten, del C, s. 34, 3 juni. Göteborgs-Posten (2008). Choklad är bra för hjärnan. Artikel utan författare i del C, s. 34, 3 juni. Elektroniska dokument och tidskrifter Elektroniska källor är till exempel elektroniska tidskrifter, webbplatser och hemsidor. Till vetenskapliga tidskrifter som finns på nätet i en databas behöver inte Internetadress anges. Hänvisa till webbplatser och hemsidor genom att ange Internetadressen så direkt som möjligt i slutet och se till att adressen verkligen fungerar. Ange sökväg för webbsidor så här: Organisation (2006). Webbsidans ämne. Hämtad år-månad-dag från källa. Livsmedelsverket (2008). Risker med mat. Hämtad 2009-01-20 från http://www.slv.se/templates/slv_middlepage.aspx?id=690&epslanguage=sv För dokument (t. ex. rapporter) som finns på nätet är det viktigt att ni anger rapportnummer och anger sökväg. Om dokumentet finns i tryckt version behöver sökväg inte anges. Efternamn, Förnamn (2006). Dokumentets titel. Hämtad år-månad-dag från källa. Jordbruksdepartementet (2004). Hållbara laster: Konsumtion för en ljusare framtid (SOU 2004:119). Hämtad 2006-08-25 från http://www.regeringen.se/content/1/c6/03/54/70/87cb8a2e.pdf Hast, Lars & Ossiansson, Eva (2008). Konsumtionsmakt 2.0 (CFK-rapport 2008:1). Göteborg: Handelshögskolan, Centrum för konsumtionsvetenskap. Artikel i dagstidning på nätet: Göteborgs-Posten (2009). Alla väntar på Barak Obama, 20 januari. Hämtad 2009-01-20 från http://www.gp.se/gp/jsp/crosslink.jsp?d=130&a=471276 16

TV-program, film m.m. Efternamn, Förnamn. (Producent). (2009, 3 januari). Namn på programmet [TV-program]. Utgivningsort: Ansvarig utgivare. För fler och utförligare exempel hänvisas till APA-manualen (American Psychological Association, 2001, s. 215-281). http://www.apastyle.org/ samt till Backman (2008). I Referenslistan förtecknas böcker, del av bok, avhandlingar, rapporter, periodika (d.v.s. tidningar, tidskrifter, vetenskapliga nyhetsbrev), elektroniska dokument och elektroniska tidskrifter, TV-program, film mm i en och samma lista och i alfabetisk ordning. Separat källförteckning kan förekomma, det gäller i så fall nedan angivna tryckta och otryckta källor. Källor och eget material En detaljerad förteckning över källor och eget material sorteras enligt beskrivning nedan. Observera att det är viktigt att beakta konfidentialitetskravet (Vetenskapsrådet, 2008; 2010) vad gäller information om personer i fältdagbok, observationer, intervjuer och enkäter. Tryckta och otryckta källor Arkiv Menyer från ambassaders representationsverksamhet återfinns i Regeringskansliets arkiv, Fredgatan 8, Stockholm. Utrikesdepartementets arkiv, 1958-2005, dossier H121. URL: www.regeringen.se. Brevväxling mellan Tore Wretman och hans kockkollegor förvaras i Kungliga Biblioteket, Humelgården, Stockholm, dossier Privata brevväxlingar, TW 1947-1993. URL: www.kb.se. Handskrivna receptsamlingar 1730-1850 förvaras i Nordiska museets arkiv och bibliotek, dossier 52 Recept och kokboksanteckningar, Djurgårdsslätten, Stockholm. URL: www.nordiskamuseet.se. Fältdagbok Anteckningar från fältstudier vid daghemmet Smultronets, Västerås, måltidsstunder, 20-25 oktober 2004. Fältdagboken förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Observationsdokumentation Protokoll från 23 observationer vid McDonalds, Köping. Protokollen förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. 17

Intervjudokumentation Bandinspelningar och utskrifter från intervjuer med uppsatsens informanter (4 stycken) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Enkätsvar Enkätsvar från uppsatsens informanter (35 stycken) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Laboratoriedokumentation Dokumentation från laboratorieförsök med smörsåser (protokoll 1-3) och mjölsåser (3-7) förvaras hos uppsatsens författare Anna Andersson, Storstigen 1, 12345 Småstad. Figur- och/eller tabellförteckning Om arbetet innehåller tabeller/figurer görs en förteckning över dessa, och i den redovisas först alla figurer samlat, därefter alla tabellerna samlat. Figur- och/eller tabellförteckning placeras efter Innehållsförteckningen, enligt följande: Figur 1, sid 22 Diagram över hotellgästernas första hälsningsord till hotellreceptionisten vid Stora hotellet i Småstad (Observation 2009). Tabell 1, sid 32 Tabell över månadskonsumtionen av franska viner på Stockholms slott 1771 1856 enligt Hovförtäringsräkenskaperna, Stockholms slott, räkenskapsböckerna XV till XXII. Bildförteckning Om arbetet innehåller fotografier eller andra bilder redovisas dessa i en bildförteckning. Den placeras vanligen i referenslistan, efter alla referenser, och skrivs enligt följande: Bild 1, sid 19 Bild 2, sid 27 Faksimil av artikel i Svenska Dagbladet 25 januari 2001. Artikeln beskriver resultatet från mat-vm-tävlingen Bocuse d Or. Faksimil av artikel i Dagens Nyheter 14 september 1999. Artikeln beskriver länsstyrelsen för Västra Götaland som med ny kokbok vill skapa en gemensam känsla för det nya länet. Övriga råd och anvisningar Citat och citering Bjerstedt (1997) rekommenderar att citat markeras med citattecken ( ) och att tydlig källhänvisning ges, inklusive sidnummer. Han säger vidare: Korta citat (vanligen under 40 ord) presenteras i den löpande texten (Bjerstedt, 1997, s 20). Längre citat kan 18

ges en mer fristående uppställning med exempelvis indragning på båda sidor samt mindre stil (till exempel Times New Roman 10). Citattecken används då inte. Många och långa citat bör normalt undvikas. Karakteristiska formuleringar kan vara värda att citera, men ofta är ett summerande referat bättre. Många och långa citat ger lätt intryck av osjälvständighet och lättja hos författaren. Dock finns det sammanhang, där citat är av speciell betydelse för dokumentationen. När citat förekommer är det självfallet av stor vikt att citatet överensstämmer med alla detaljer i källan. Kontrollera noga! (Bjerstedt, 1997, s 20) Citat markeras antingen med citattecken eller kursiv stil, inte både ock. Tabeller och figurer Tabeller och diagram numreras löpande oberoende av varandra: Tabell 1, 2, 3 och så vidare och Figur 1, 2, 3 och så vidare. Till figurer räknas alla typer av diagram, bilder m.m. Dessa bör ha självförklarande rubriker, dvs. man ska direkt förstå innehållet i tabellerna/rubrikerna. Fotnoter kan användas för att förklara. Tabellnummer och rubrik placeras över tabellen i motsats till figurnummer och rubrik som placeras under figuren. Var noga med att ange källa om tabellen/figuren är hämtad från annan skrift. Tabeller och figurer placeras vanligen på första lämpliga plats efter det att de nämnts i texten. Hänvisa genom att till exempel ange: Som framgår av Tabell 4. eller Resultatet av enkäten (se Figur 3). Kommentera alltid eller lyft fram de viktigaste resultaten i den löpande texten. En tabell eller figur får inte vara okommenterad. Nedan visas exempel på en tabell och en figur. Lägg märke till att det i tabellen endast förekommer horisontella linjer. Tabeller som klippts ut ur t.ex. SPSS-programmet bör alltså redigeras. Tabell 2. Bakgrundsfaktorer uppdelade på de olika grupperna (n=228). Bakgrundsfaktor Kontrollgrupp Grupp A a n=83 c n=58 c Kön (%) Pojke 49 34 55 Flicka 51 66 45 Grupp B b n=87 c Skollunch (%) Aldrig 2 3 6 1-2 dagar/vecka 21 38 38 Alltid 77 59 56 a Intervention i skollunchen. b Intervention i skollunchen och i hem- och konsumentkunskapen. c Antalet kan vara något lägre på vissa frågor på grund av internt bortfall. 19

Observera att siffrorna i spalterna är högerställda, så att entalssiffra kommer under entalssiffra. 70 60 50 % 40 30 20 Pojke Flicka 10 0 Kontrollgrupp Grupp A Grupp B Figur 1. Andelen pojkar respektive flickor (uttryckt i %) i kontrollgrupp, respektive grupp A och B (n=228). Fotnoter Fotnoter kan användas till att förtydliga eller utveckla något som är oklart i själva texten, till exempel förkortningar eller ordförklaringar eller annat som kan behöva förtydligas. Fotnoter placeras antingen längst ned på varje sida eller i slutet av texten men då före referenslistan. Den har då en egen rubrik, t.ex. Fotnoter. Om fotnoter placeras längst ned på sidan ska de vara placerade på den sida där de hänvisats till. Ange källa genom att referera på samma sätt som i arbetet i övrigt. Fotnoter kan också användas till att redovisa personlig kommunikation (via e-post, telefonsamtal eller föreläsning m m). Observera dock att personlig kommunikation inte anges i referenslistan. Sidnumrering Hantering av sidnumrering/paginering sker på olika sätt i olika ordbehandlingsprogram. Sök på Hjälp eller på ikonen frågetecken (?) för att få instruktioner beträffande sidnumrering; för att exempelvis starta på en sida längre bak i dokumentet. Språk Att ge några särskilda råd för språkgranskning och meningsbyggnad är inte lätt. Här rekommenderas handledare och studenter att i Språkriktighetshandboken (2005) läsa och diskutera de specifika språkfrågor som uppkommer under arbetets gång. I boken finns kapitel om ordföljd och meningsbyggnad, om ordformer, kongruens etc. 20

Boken är utgiven av Svenska Språknämnden. Nedanstående litteratur rekommenderas när det gäller att skriva korrekt svenska. Svenska skrivregler har kommit ut i en ny upplaga 2008, utgivare Språkrådet, men även äldre utgåvor från Svenska Språknämnden är användbara. Språkrådet (2008). Svenska skrivregler. Stockholm: Liber. Svenska språknämnden (2000). Svenska skrivregler. Skrifter utgivna av svenska språknämnden 82. Stockholm: Liber. Svenska språknämnden (2005). Språkriktighetsboken utarbetad av Svenska språknämnden. Skrifter utgivna av svenska språknämnden, 93. Stockholm: Norstedts Akademiska Förlag. Bilagor I bilaga läggs den information som inte är central men ändå av värde för läsaren. Det kan röra sig om ytterligare bakgrundsinformation (om branschen, företaget, produkten etc.), detaljer om metod (intervjuguide, enkät, bortfallsanalys) och ytterligare resultatredovisning (intervjureferat, citatsammanställningar, tabeller m.m.). Även bilagorna bör dock röra sådant som har bäring för syftet och som på ett eller annat sätt tas upp i huvudtexten. Bilagor som det redovisas till i texten läggs sist, efter referenslistan. Bilagor numreras löpande och ges rubrik. Kalla dem till exempel Bilaga 1 Information till medverkande restauranger, Bilaga 2 Enkät till restauranger och så vidare. Bilagorna sidnumreras internt. Om man inte hänvisar till bilagorna i texten, behöver de sannolikt heller inte vara med i uppsatsen eller rapporten. Referenshantering Allmänna råd Den vetenskapliga litteraturen använder vanligt något av dessa tre olika system för att ange referenser i löpande text: Harvard-systemet (referens i parenteser), Oxfordsystemet (referens med notflagga och noter) respektive Vancouver-systemet (referens med siffror). De olika referenssystemen får aldrig blandas. Grythytte Akademi tillämpar, om inte annat anges, Harvardsystemet i alla sina skriv- och examinationsuppgifter Harvardsystemet dominerar bland de naturvetenskapliga, samhälls- och beteendevetenskapliga och de medicinska disciplinerna. Man skriver inom parentes författarens efternamn, följt av komma, samt publiceringsår. En Harvard-parentes ser vanligen ut så här: (Andersson, 2010, s. 23) I Hardvardsystemet kan man använda notflaggor för att förklara ord eller liknande, men inte för att ange referenser i noterna. För mer information se Backman (2008, s. 109-150). 21

En speciell variant av Harvardsystemet är APA-manualen (American Psychological Association, 2009), som har en mycket detaljerad information om referenshantering. Referenslistan nedan är utformad enligt APA-systemet, se vidare http://www.apastyle.org/ Obs! Kursansvarig och examinator kan föreskriva att andra referenshanteringssystem än att Harvard-systemet ska användas i en uppgift, men då lämnas alltid särskilt besked om det i uppgiftens textinstruktion. Referenslistan nedan är utformad enligt APA-systemet. Se vidare under rubrik Referenser (exempel) längre fram. Ett enkelt sätt att komma åt referensskrivning och en lagom stor APA-manual är att Googla på "APA-manual" eller gå direkt till http://www.apastyle.org/ Jarl Backman (2008) har utarbetat en manual på svenska som följer APA-manualen. Med hjälp av APA-manualen, Backmans metodbok och nedanstående text borde de flesta referenser kunna gå att hantera för rapportskrivning och uppsatser vid RHS. Referenser i den löpande texten Vid referenser till litteratur i den löpande texten ska alltid författarens efternamn (eller organisation som ligger bakom), kommatecken samt publiceringsårtal anges inom parentes. Observera att man inte ska hänvisa till en webbadress i den löpande texten utan istället ange person eller organisation som ligger bakom. Vid en referens där man vill visa något specifikt och exakt anger man alltid vilken sida man hämtat den redovisade kunskapen, citatet, modellen eller tabellen, ifrån. I Europa konsumerades 2008 i genomsnitt 232 ägg per europé och år (Eurostatistics, 2011, s. 212) Men man kan också utelämna sidhänvisningen och referensen fungerar då som en allmän hänvisning till verket ifråga, t.ex så här. Ett sätt att veta var världens olika vindistrikt finns är att titta i de många olika vinatlaser som finns utgivna (t.ex. Parker-Jones, 2003; Meyers, 2009). Var noga med att hänvisa till källan första gången den används. Använder man en och samma referens återkommande för att berätta om fakta eller för att bygga påståenden i flera efterföljande meningar, så måste man skriva på ett sådant sätt så att läsaren förstår att samma referens använts igen. De som med hjälp av olika kapital nått elitposition i det sociala rummet har makten att manipulera olika aspekter av matval (Curet och Pestle, 2010, s. 412). Författarna menar också att dessa elitgrupper genom historien har gått så långt att de i praktiken monopoliserat viss mat. 22

Notera att den angivna referensen gäller endast i den mening eller den text som den otvetydigt och klart syftar på. Det finns inget referenssätt som fungerar som att man kan skriva en referens sist i ett stycke och sedan låta den referensposten hänvisa till hela den föregående textmassan, eller låta en referens vara gällande till nästa referens anges. Istället bygger all vetenskaplig redovisning på noggrann, otvetydig och återkommande referenshänvisning, ibland i varje mening, där läsaren klart kan skilja på den kunskap som hämtats från källor och litteratur, och den som forskaren själv för fram. Referenser i den löpande texten Här kommer några exempel på hur referenser kan se ut i den löpande texten: En stor del av den kunskap som vi inte ens ifrågasätter är så kallad tyst kunskap (Thurén, 1991, s. 213). Thurén (1991, s. 213) menar att en stor del av den kunskap som vi inte ens ifrågasätter är så kallad tyst kunskap. Om en källa har två författare skrivs alltid båda efternamnen ut i hänvisningen och man använder &-tecken: Genom problemformuleringen får vi en föreställning om vilken kunskap vi vill få ut av resultaten (Patel & Davidsson, 2003, s. 105). Om författarnas efternamn skrivs in i den löpande texten används och emellan, och inte et-tecknet &: Patel och Davidsson (2003, s. 105) hävdar att vi genom problemformuleringen får en föreställning om vilken kunskap vi vill få ut av resultaten. Referenser med flera författare Om en källa har tre, fyra eller fem författare skrivs deras efternamn endast ut första gången. Därefter används det första efternamnet följt av m.fl. eller et al (se vidare nedan). En bra problemställning kännetecknas av att den ställer en fråga som är vetenskapligt intressant (Dysthe, Hertzberg & Løkensgard Hoel, 2003). Enligt Dysthe m.fl. (2003) kännetecknas en bra problemställning också av att den ger möjlighet att argumentera och komma fram till vissa poänger. De menar vidare att en bra problemställning måste vara realistisk och fruktbar så att den är möjlig att behandla och utföra inom den givna tiden. 23

Om källan har sex eller fler författare anges alltid bara det första efternamnet följt av m. fl eller et al. Ordningen på namnen i referensen är alltid på det sätt som de står angivna i en bok eller artikel. Har man flera olika referenser till en uppgift så anges referenserna vanligen i årtalsordning så här: (Andersson, 1977; Petersson, 2004; Lundström, 2009). Men om en referens är mer viktig än de andra kan man ändra ordningen för att betona att just en författare är viktigare än de andra så här: (Lundström, 2009: Andersson, 1977, Pettersson, 2004). Om man vill hänvisa till källor skrivna samma årtal av samma författare används a, b, c för att skilja dem åt: Flera studier (Jonsson, 2002a, 2002b) visar att Om flera källor menar samma sak avskiljs författarnamnen med ett semikolon: Om en undersökning görs på ett tillförlitligt sätt har den god reliabilitet (Thurén, 1991; Patel & Davidsson, 2003). Referera till internetkällor Om man vill hänvisa till en elektronisk källa skriver man i texten organisation, författare eller rubrikord och årtal, d.v.s detsamma som referensen inleds med i referenslistan. Exempel: Enligt Livsmedelsverket (2008) är det hälsovådligt att.. I referenslistan skrivs: Livsmedelsverket (2008). Risker med mat. Hämtad 2009-01-20 från http://www.slv.se/templates/slv_middlepage.aspx?id=690&epslanguage=sv Referera till muntliga uppgifter Referens till muntliga uppgifter från föreläsningar, undervisning, studiebesök eller liknande görs i löptexten på följande sätt: Bagerikulturen kan delas upp i en del som handlar om bageri, och en del som handlar om konditori (Andersson, 2011, muntlig uppgift). I referenslistan skrivs: Andersson, Marie (2011). Egna anteckningar från studiebesök hos konditor Marie Andersson, Andersson bageri i Göteborg, för kurs MÅ1698, 10 mars 2011. 24

Referera till nytryck av gamla böcker s.k. faksimiler Om man vill hänvisa till en bok/text som kommer i nytryck eller faksimil kan man ibland behöva hänvisa till det ursprungliga tryckåret så att det tydligt framgår att man använder en äldre referens men som är publicerad i en nyare tryckning. Här är det en bok från 1967 som kommit i nytryck 2008, och då skriver man så här: I referenslistan skrivs: Den svenska husmanskosten innehåller många goda rätter (Wretman 2008 [1967]). Wretman, T., (2008). Svensk husmanskost: en samling gamla svenska recept anpassade till vår tids moderna matlagningsmetoder [1967]. Stockholm: Forum. Referera till sekundärkällor Huvudregeln vid källhänvisning i en vetenskaplig text är att alltid anlita primärkällan, dvs. den källa där något ursprungligen har beskrivits eller rapporterats, och inte sekundärkällan i vilken primärkällan åberopas. Genom att referera till en sekundärkälla förser du nämligen läsaren med tredjehandsuppgifter, vilket ökar risken för fel och missuppfattningar. Ibland kan det dock finnas skäl att hänvisa i andra hand, t.ex. när primärkällan är svårtillgänglig. För primärkällan som du själv inte har läst ska då inga källhänvisningar finnas med i texten. I referenslistan tas endast sekundärkällan upp. Exempel: Du har inte lyckats få tag i Elofssons studie (primärkälla), men har tillgång till en bok av Aronsson (sekundärkälla) där Elofssons forskningsresultat diskuteras. Då kan du referera till Elofsson på följande sätt: I texten kan man använda någon av dessa tre varianter) Redan år 1999 uppmärksammades fenomenet av Elofsson (refererad i Aronsson, 2006, s. 15). Enligt Aronsson (2006, s. 15) belyser Elofsson problemet på ett förtjänstfullt sätt. Tvärtemot denna uppfattning anser Elofsson att det finns främst fyra aspekter av... (citerad i Aronsson, 2006, s. 34). I referenslistan skriver man endast: Aronsson, Stella (2006). Studentlitteratur. Att skriva vetenskaplig rapport. Lund: 25

Opposition Viktigt, intressant och spännande! Det är ett förtroende att få läsa och granska ett annat arbete. Råd på vägen när du förbereder dig kan du hitta nedan. Att opponera på en uppsats betyder att diskutera, granska och framför allt hjälpa till att förbättra arbetet. Någon har gjort en undersökning och detta arbete skall ventileras. Att kritiskt granska innebär inte detsamma som att "slakta" eller nedgöra ett arbete. Opponentens uppgift är att lyfta fram det positiva, peka på svagheter och ge förslag till förbättringar (den konstruktiva kritiken). Syftet är också att öppna upp för diskussion så att författaren ska kunna förklara och förtydliga oklarheter e.t.c. i arbetet. Hur gör man? Förslag till oppositionens upplägg 1. Författaren/författarna har ordet först och får säga om det är något som behöver påpekas (tryckfel, fel i tabell eller liknande). Författarna bör enbart ta upp större (allvarligare) fel och brister, inte små petitesser som uteblivna komman etc. En erratalista (se nedan) med eventuella felaktigheter lämnas till opponent och examinator. 2. Opponenten/opponenterna redogör för innehållet i uppsatsen och hör efter om författarna är eniga med opponenterna. Är vi överens om innehållet? 3. Diskutera resultat och slutsatser i stort. Är det rimligt, relevant? Opponenterna rör sig här på den breda nivån, inga detaljer i detta första skede. Det är författaren/författarna som ska erbjudas att tala det mesta av tiden. Det kan tex göras genom att opponenten(erna) arbetar med frågor som kräver utförliga/utvecklande svar t.ex. vad anser du om, hur förklarar du, kan du spekulera i vad Opponenten(erna) ska undvika påståendefrågor som enbart besvaras med ja eller nej. Det akademiska samtalet (diskussionen) är viktig att eftersträva. Ett fel som studenterna ofta gör i oppositionerna är att de hamnar i det lilla (i petitesser) och att de därför inte diskuterar arbetet ur ett större eller mer övergripande perspektiv. 3. Gå därefter in på detaljer. a) är problemställning och problemprecisering klar? b) hur ser syfte och teoretisk ram ut? c) är material och metoder relevanta, hur är de beskrivna? d) presentationssätt: -statistisk bearbetning -tabeller, diagram, figurer -rubriker, rubriknivåer, referenser e) hänger syfte, material, metoder etc. ihop med slutsatserna? f) stämmer rubriker och titel på uppsatsen ihop med innehållet? g) formalia i form av meningsbyggnad, ordval, skrivsätt, stavning mm. Stavfel och andra detaljer som missade skiljetecken, (punkt, komma etc.) behöver inte påpekas, det räcker med att ändra i manus och överlämna till författaren. 4. Slutkläm. Vad är bra? Vilka förtjänster har rapporten? Börja och avsluta opponeringen på ett positivt sätt. 26