Brutalt rån i Grebbestad gav 41 års fängelse

VECKANS www.spifab.se www.facebook.com/spifab Brutalt rån i Grebbestad gav 41 års fängelse Ur Nordisk Kriminalkrönika 2006 vecka 48 2012

Brutalt rån i Grebbestad gav 41 års fängelse Av Thord Haraldsson, kriminalkommissarie, LKP, Trollhättan. Natten efter annandag påsk 2003 rånas Securitas värdetransportbil och Sparbanken Tanums kontor i Grebbestad av fem maskerade rånare. Rånet är brutalt och mycket välplanerat. Rånarna är beväpnade med AK4, jaktgevär, avsågat hagelgevär och pistoler. De har även med sig sprängämnen för att kunna spränga sig in i värdetransportbilen om väktarna inte kunnat öppna den. Under rånet uttalades dödshot mot väktarna, bland annat: Kommer polisen, så skjuter vi er först! Rånet, som visade sig vara mycket välplanerat, gav ett byte på drygt 12 miljoner kronor. Utöver de fem gärningsmännen i Grebbestad var fler inblandade i rånet. Dessa hade uppdraget att kasta ut spanska ryttare på E6 både norr och söder om Grebbestad, för att stoppa polis på väg mot rånplatsen. Därför drabbades ett stort antal bilar av punktering på E6:an. När rånet pågick tvingades en förbipasserande att vända och köra från platsen under massivt vapenhot. Efter rånet körde rånarna i riktning mot Tanumshede, där de satte eld på rånarbilen och fortsatte flykten i ännu en stulen bil. Rånnatten På kvällen annandag påsk 2003 inställer sig de tre värdetransportörerna Urban, Erik och Gustav vid sin arbetsplats i Vänersborg omkring klockan 19.30. Under kvällen och natten ska de utföra värdetransporter i norra Bohuslän; de ska fylla på uttagsautomater och tömma bankernas serviceboxar. De tre är full medvetna om att de skall transportera ovanligt mycket pengar på grund av påskhelgen, som inneburit en intensiv gränshandel av besökande norrmän vid Svinesund. De har också mycket pengar med sig för att fylla på uttagsautomaterna, som inte fyllts sedan föregående onsdag på grund av helgen. Bilden tagen i östlig riktning mot den rånade skåpbilen från Securitas med bankhuset i bakgrunden.

Nattens värdetransport skall gå till så att två väktare åker i själva värdetransportbilen och en färdas i en eskortbil, som kör i förväg fram till de olika platserna för att se att inget misstänkt finns där då värdetransportbilen kommer fram. De delar upp sig så att Gustav kör eskortbilen. Urban är förare i värdetransportbilen och Erik är bärare, vilket innebär att det är han som skall bära pengarna under natten. Värdetransportbilen är en Securitasmålad Mercedesbuss och eskortbilen en röd Ford Focus med magnetdekaler och med Securitasmärken på sidorna och motorhuven. Erik har arbetat ett antal år som värdetransportör vid Securitas, Urban bara någon månad och Gustav anställdes 2002 vid Securitas. Nattens besättning har jobbat tillsammans vid något enstaka tillfälle, men de tre känner inte varandra särskilt väl. Det kan nämnas att Gustav ringdes in i sista stund för att jobba denna natt på grund av ett sjukdomsfall. Han hade inte heller kört turen i norra Bohuslän tidigare. De tre väktarna inleder arbetspasset med att lasta värdetransportbilen och tanka i Vänersborg, innan resan mot norra Bohuslän påbörjas. De inleder med att fylla på uttagsautomater i Strömstad innan de fortsätter med att tömma serviceboxar i Nordby och Svinesund vid norska gränsen. Därefter går färden till en bank i Tanumshede och sedan vidare mot Grebbestad. Under hela färden håller Erik och Urban i värdetransportbilen radiokontakt med Gustav i eskortbilen, som kör före och kontrollerar att ingen misstänkt rör sig på de platser där de skall fylla på automater eller tömma boxar. De kommer fram till Grebbestad omkring klockan 02 på natten mot den 22 april 2003. Först kör Gustav fram mot banken med eskortbilen och gör några rundor runt banken. Han ser inget misstänkt utan ger klartecken till Urban och Erik i värdetransportbilen. De kör fram med bilen och vänder den, så att den står mot färdriktningen. Detta för att bilens dörr skall hamna på den sida som vetter mot bankens entré och därigenom förkortas sträckan mellan värdebilen och banken så mycket som möjligt. Trycker på larmknappen Gustav är just på väg att lämna platsen i eskortbilen, när han ser att folk rör sig runt värdetransportbilen samtidigt som han ser ett bromsljus tändas. Han förstår att det eventuellt kan vara ett rån på gång och trycker på larmknappen. Erik har just lämnat värdetransportbilen och gått in i entréhallen vid banken, då dess glasruta plötsligt krossas. Mannen som krossar glasrutan med en brandyxa är också beväpnad med ett avsågat hagelgevär. Han och ytterligare en maskerad person tar sig in i entréhallen till Erik i ett skede då Urban ännu inte lämnat Securitasbilen. På gatan utanför banken i anslutning till värdetransportbilen finns fler maskerade rånare. Dessa är beväpnade med AK4 och jaktgevär och de tvingar ut Urban ur Mercedesbussen. De uppmanar väktarna att öppna värdetransportbilens valv, men Urban och Erik förklarar att det inte går att komma in där. Larmet har gått och då spärras bilens dörrar. I det läget tvingar rånarna i stället in väktarna i banken, där de beordras öppna serviceboxen. Rånarna stoppar sedan ner pengarna från serviceboxen i väskor som de har med sig. Väskorna lastas sedan in i en Volvo V70 stulen som rånarna färdas i. I det här läget kunde väktarna konstatera att det var fem maskerade rånare. Två stod på vakt, beväpnade med AK4 och automatgevär, en satt kvar i rånarbilen och de två övriga hämtade pengar i serviceboxen och senare också i värdetransportbilen. När serviceboxen tömts samlades rånarna och väktarna utanför banken. Urban och Erik uppmanades att öppna värdetransportbilen, men de förklarade att det inte gick om inte eskortbilen kom fram. Därför anropades Gustav via kommunikationsradio och beordrades till banken. Under väntetiden uttalades hot mot värdetransportörerna. Bland annat: Kommer polisen så skjuter vi er först! Gustav i eskortbilen har hört Eriks anrop och förstår att han och Urban ligger illa till och därför kör han fram till banken. När han kommer fram, beordras han ned på marken under vapenhot. Han tvingas ligga på mage med händerna över huvudet intill värdetransportbilen. Situationen är nu mycket spänd. Väktarna hotas med olika vapen. Rånarna vill in i värdetransportbilen, vilket de tre väktarna inte kan verkställa, eftersom larmet har gått. Polis kopplas in En person som har sitt kontor i samma byggnad som banken har iakttagit det hela genom ett fönster och står i direktkontakt med polisen. Han informeras om att en polispatrull är på väg mot Grebbestad och kan samtidigt se hur två rånare med AK4 och automatgevär går i ställning mot gatan där polisbilen förväntas komma. Han säger då till polisen i telefon: Ni måste stoppa polisbilen så att den inte komur Nordisk Kriminalkrönika 2006

Skjutdörren på väktarbilens högra sida stod öppen. mer fram, för då har vi ett nytt Malexander! Polispatrullen beordras stanna i utkanten av Grebbestad och invänta ytterligare order. Det kan här nämnas att fler vittnen hört av sig till polisen i Uddevalla med rapporter direkt från platsen. Under vapenhot lyckas väktarna efter en stund ta sig in i värdetransportbilen. Rånaren med det avsågade hagelgeväret går in i värdetransportbilen tillsammans med väktarna och tömmer bilen på en del av dess innehåll. Under hela rånet sitter rånarbilens förare med bilmotorn igång. Pengarna från värdetransportbilen läggs i väskor som sedan lastas i rånarbilen. Efter en stund säger en av rånarna: Nu räcker det. Därmed avbryts rånet. Rånarna har fått med sig en del av innehållet i värdetransportbilen men långt ifrån allt. När de lastat in pengarna hoppar samtliga rånare in i bilen och kör från platsen. Kort innan rånet är slutfört kommer en bil av jeeptyp körande mot rånplatsen i centrala Grebbestad. Rånarna stoppar bilen under vapenhot och tvingar dess förare att vända och köra därifrån. Rånarna flyr sedan mot Tanumshede. Där byter de fordon och sätter eld på den stulna Volvon. När rånarna lämnat platsen kommer mannen från kontoret i bankbyggnaden ut och sammanträffar med de tre värdetransportörerna. Polispatrullen kan köra fram och platsen spärras av. Väktarna och vittnet förs till polisstationen i Tanumshede för förhör. Larmet går Vägspärrar upprättas på olika platser runt Grebbestad. Största försiktighet måste emellertid iakttas då polisen vet att rånarna uppträtt på sådant sätt att det kan misstänkas att de öppnar eld mot polisen om det skulle uppstå någon typ av konfrontation. Ett nytt Malexander vill vi inte uppleva. Omkring klockan 02.20 väcks jag i min bostad av telefonen som ringer. Det är kriminalkommissarien på kriminaljouren i Göteborg som meddelar att det förövats ett väpnat värdetransportrån i Grebbestad. Han vill ha hjälp från länskriminalpolisen i Trollhättan för att vidta utredningsåtgärder i ärendet. Efter ett snabbt överslag om vilken personal jag har att tillgå lämnar jag tre namn på poliser som jourkommissarien kan ringa ut. Det bestäms också att jag skall gå in som förundersökningsledare och ta över ansvaret för utredningen. Jag meddelar jourkommissarien att jag genast beger mig mot brottsplatsen. Efter ett snabbt toalettbesök kör jag mot polisstationen i Trollhättan för att hämta en tjänstebil och

fortsätta mot Grebbestad. På polisstationen visar det sig att mina tre medarbetare redan givit sig av mot Grebbestad. Under min färd norrut i Bohuslän får jag uppgifter via polisradion, bland annat att rånarna använt sig av en Volvo V70 med registreringsnumret THL 702, en hyrbil från Stockholm. Jag får också veta att en bil sprängts i Tanumshede. Därför beslutas att poliserna från länskriminalen ska bege sig dit, dels för att höra målsägarna och de vittnen som finns på polisstationen i Tanumshede, dels titta på den sprängda bilen. När vi från länskriminalpolisen i Trollhättan anländer till polisstationen i Tanumshede möts vi av fyra mycket skärrade män. Det är de tre väktarna samt vittnet från kontoret intill banken. Det står klart att de upplevt något mycket obehagligt. På polisstationen finns också den polispatrull från Strömstad, som beordrats mot rånarplatsen, och som fick avvakta med att köra fram tills rånarna lämnat rånplatsen. Den här polispatrullen hade befunnit sig i Fjällbacka på ett uppdrag och hade därför ganska snabbt förflyttat sig de tolv kilometrarna till Grebbestad, då larmet kom. Det kan också nämnas att jag såg ett flertal bilar med punktering utmed E6 under min resa mot Tanumshede. De hade kört på de spanska ryttare som rånarna eller deras medhjälpare kastat ut söder om Grebbestad. Mina tre kolleger från länskriminalen i Trollhättan och poliserna från Strömstad förhörde de tre målsägarna och vittnet på polisstationen. Kriminalteknikerna från Göteborg och Uddevalla ringde och meddelade att de gjort intressanta fynd invid den utbrända bilen på parkeringsplatsen i Tanumshede. Av den anledningen åkte jag dit och sammanträffade med dem. Där fanns en totalt utbränd Volvo V70. Branden hade också spridit sig, och intill brandplatsen stod ytterligare tre bilar, mer eller mindre uppbrända. På platsen anträffades också ett skarpladdat jaktgevär, klass 1. Intill automatgeväret fanns en hink med spanska ryttare och ett par skyddsglasögon. Om inte förr så förstod vi nu att det handlade om rånare som menade allvar, då de haft med sig ett skarpladdat automatgevär. Av den utbrända Volvon återstod inte mycket, men i brandresterna syntes delar av en registreringsskylt som bekräftade att det var den här bilen rånarna använt vid rånet. Om bilen sprängts eller om den satts i brand kunde inte avgöras på platsen det fanns inte mycket kvar av den. Vittnesuppgifter från Tanumshede hade talat om kraftiga detonationer som om det rört sig om någon typ av sprängning. Utredningen inleds Efter att ha sett på platsen i Tanumshede där rånarbilen och vapnet anträffades, körde jag till banken i Grebbestad. Det hade nu börjat ljusna och i Grebbestad anträffades Securitasbilen, en Mercedes, och eskortbilen av fabrikat Ford, mitt i gatan. Glasdörren in till banken var krossad. Platsen var avspärrad och bevakades av Securitasvakter. Efter att ha tagit del av förhören med de tre målsägarna och vittnet, som hållits under morgontimmarna på polisstationen i Tanumshede, kunde jag konstatera att det troligtvis rörde sig om fem maskerade rånare som färdats i en Volvo V70 av nyare modell. På grund av deras maskering kunde inga noggrannare signalement lämnas, men det framkom att flera av rånarna talat med göteborgsdialekt. Det framkom också att målsägarna hotats av rånarna. De hot som hade nämnts var kommer polisen, så skjuter vi er först samt att en av rånarna sagt till en annan: Släpp avtryckaren för helvete, släpp avtryckaren för helvete! Även den jeepförare, som kommit till rånarplatsen då rånet pågick, hördes. Han hade kört mot Grebbestads centrum någon gång vid 02-tiden för att utföra ett arbetsuppdrag. Mitt i gatan hade han stoppats av två beväpnade män som riktat sina vapen mot honom. De hade tecknat med vapnen att vända. Jeepföraren hade upplevt situationen som mycket allvarlig och hade svängt in på en sidogata och vänt och tagit sig från platsen så snabbt han förmådde. Han hade uppfattat det som att han hotades av flera automatvapen. Under förmiddagen den 22 april 2003 hördes fler som bevittnat själva rånet. Av dessa förhör framgick att rånet varit mycket brutalt och att de tidigare omnämnda vapnen använts vid rånet. Dessa vittnesförhör bekräftade också vad målsägarna uppgivit under natten, nämligen att flera av rånarna talat något slags göteborgsdialekt. Under förmiddagen framkom också att rånarbilen var en fabriksny Volvo V70 som stulits på Volvofabriken i Torslanda en helg i mitten av mars. Samma helg hade ytterligare två likadana Volvo V70- bilar stulits. Dessa bilstölder hade gått till så att förövarna klippt upp nätet till Volvos fabriksområde och tillgripit bilarna. Vidare framkom att rånarbilen falskskyltats med en skylt som stulits i centrala Göteborg samma helg i mars som bilen stulits. Denna skylt hade suttit på en hyrbil, en Volvo V70, som hörde hemma i Stockholm. Endast en skylt hade tillgripits på hyrbilen.

Bilden är tagen genom den krossade rutan till vindfånget. Den öppnade och tömda bankväskan syns på golvet mitt i bilden. Under dagen kom det fram uppgifter att en av de tre bilar som stulits på Volvo Torslandaverken, anträffats i Kungsbackatrakten söder om Göteborg. Den tredje stulna Volvon hade emellertid ännu ej anträffats. De uppgifter vi fick fram under tisdagen pekade sammantaget på att rånarna hade anknytning till Göteborgstrakten. En mystisk Mercedes Vid förhören med värdetransportörerna under måndagen blev det känt att de vid ett par tillfällen före rånet lagt märke till en speciell Mercedesbil, som på ett misstänkt sätt följt värdetransportbilen på olika platsen i norra Bohuslän. Uppgifter fanns också att denna Mercedes varit parkerad på parkeringsplatsen i anslutning till Sparbanken i Grebbestad, då värdetransporter utförts tidigare vid banken. Denna Mercedes var en silverfärgad kombi. En Securitasanställd som kört eskortbilen vid ett av de tillfällen då Mercedesen varit synlig, uppgav i förhör att han antecknat bilens registreringsnummer. Nu var emellertid väktarens notering försvunnen, men han kunde ändå dra sig till minnes några bokstäver och siffror i numret. Den här väktaren uppgav också att Mercedesen varit på platsen och att det funnits ett antal personer i den, då han kontrollerade den vid en värdetransport till banken i Grebbestad. Detta hade detta hänt några veckor före rånet. Väk taren hade dock inte kunnat se hur många som satt i bilen eller kunnat ge några signalementen. Han trodde att bilen haft mörktonade rutor baktill. Det är nu kväll, tisdagen den 22 april, och vi har varit igång och arbetat sedan vi väcktes vid halvtretiden och börjar bli ganska trötta. Vi sammanfattar dagen och konstaterar att det saknas direkta tips eller spår som skulle kunna leda till ett ingripande. Likaså att rånet varit brutalt och välplanerat och givit rånarna en stor summa pengar. Vi tror oss också kunna konstatera att rånarna talat med göteborgsdialekt. Det är mycket som tyder på att rånarna har anknytning till Göteborg. Vapnet spåras Det automatgevär av klass 1 som anträffades skarpladdat vid den utbrända bilen spåras till en vapenhandel i Götene. Vapenhandlaren där uppger att han sålt vapnet till en annan vapenhandlare i Mariestad vid namn Robert, men ännu inte fått betalt för det. Vapenhandlaren Robert namnet är fingerat liksom övriga namn på misstänkta personer i denna framställning grips och husrannsakan genomförs i hans bostad och andra lokaler i Mariestadstrakten. Robert uppger att han drivit en vapenaffär i Mariestad, men att denna gått dåligt och att han fått ekonomiska problem. Han hade lämnat det aktuella automatgeväret till en person som han var skyldig

pengar. Robert uppger endast ett förnamn på mottagaren och hävdar att han inte vet något mer om honom. Robert anhålls och häktas och under de fortsatta förhören kommer det fram, att han levererat ytterligare fem vapen till den aktuelle mannen som han endast kan uppge förnamnet på. För oss utredare framstår det som uppenbart att Robert ljuger och att han inte vill tala om hur det verkligen ligger till. I förhör med personal som arbetat i Roberts vapen affär, framkommer att en person med göteborgsdialekt ringt och sökt Robert flera gånger. Vid dessa tillfällen hade Robert blivit mycket nervös. Han hade inte velat prata inne i affären utan gått ut för att de andra inte skulle höra vad som avhandlades under telefonsamtalen. Förhören med vapenaffärens anställda ledde dock inte utredningen framåt, eftersom ingen gjort några iakttagelser av de personer som hämtat de aktuella vapnen. Vi får dock klart för oss att Robert farit med osanning vid förhörstillfällena. Under hela tiden i häktet vidhåller han att han endast känner till förnamnet på den person han lämnat vapnen till. Robert misstänktes inte för att ha varit med vid själva rånet och vid midsommartid släpptes han ur häktet. Vi fortsatte emellertid med intensiv spaning mot honom och de personer han hade kontakt med. Vid ett tillfälle i juli överlämnade han en handling till en person som kom med tåg från Göteborg. Vi misstänkte att det dokumentet kunde ha med rånet att göra och både Robert och personen från Göteborg greps på Skövde central. De anhölls och hördes senare av länskriminalen i Skövde. Det visade sig att den person Robert träffat hörde hemma i Kortedala i Göteborg. De handlingar som överlämnats var Roberts överklagande på häktningen, där det framkom att han inte sagt något väsentligt i polisförhören. Både Robert och mannen från Kortedala uppgav att Robert var skyldig mannen pengar, och att denne kommit för att hämta dessa. Att några pengar inte överlämnats berodde på att Robert inte lyckats skrapa ihop pengar för att reglera skulden. För oss utredare var det uppenbart att deras uppgifter var osanna. I stället hade Robert med dokumentet velat visa att han inte avslöjat något i polisförhören. Detta stärkte våra misstankar om att vi skulle fortsätta söka efter rånarna i Göteborg och därför riktade vi in oss på kretsen runt Kortedalamannen. Efter någon dag släpptes både Robert och Kortedala-mannen. Göteborgsspåret Ett par dagar efter rånet fick länskriminalen i Trollhättan in intressanta uppgifter från polisen i Ste n- ungsund. På långfredagen hade en patrull följt efter och stoppat en bil med tre män från Göteborg som färdades i sydlig riktning på E6 mitt i natten. Dessa tre män Håkan, Bertil och Anders var kända av polisen och kunde misstänkas ingå i kretsar som sysslar med grov brottslighet, bland annat grova rån. En polisman i Göteborg meddelade samtidigt att han gjort en iakttagelse några dagar efter rånet. Han hade sett Anders, en person som eventuellt var Håkan och en vid namn Kennet, tillsammans på Vasagatan i Göteborg. Polismannen kände till att dessa tre kunde misstänkas vara inblandade i rån och med tanke på Grebbestadsrånet vidarebefordrades uppgiften till oss för kännedom. Detta gjorde att spaningarna intensifierades mot dessa tre män och vi kunde genom olika observationer konstatera att de hade kontakt med varandra. Fjällbackatipset Någon dag efter rånet i Grebbestad ringde en man från Fjällbacka och berättade att han under den gångna påskhelgen sett en splitter ny Volvo V70 på en parkeringsplats i Fjällbacka. Mannen brukade vistas i det område där Volvon stått uppställd men hade inte känt igen den här bilen. Däremot kände han igen övriga bilar som stod på samma plats. Han uppgav vidare att den här bilen stått på parkeringen ungefär en vecka före påskhelgen. Mannen, som har sin bostad i Fjällbacka, uppgav vidare att han varit vaken under natten mot den 22 april. Omkring klockan 01.30 hade han hört bilar som kört uppför backen från hamnen. Han hade tittat ut och sett två Volvo V70-bilar köra uppför backen och sedan svänga i riktning mot Grebbestad. Mannen hade tyckt sig känna igen den ena bilen som den som stått på parkeringsplatsen nere vid hamnen sedan någon vecka tillbaka, speciellt kände han igen fälgarna. Mannen uppgav vidare att denna Volvo V70 hade parkerats på platsen av en man som både han och hans pappa hade lagt märke till. De hade inte känt honom, han hade i varje fall inte varit någon Fjällbackabo. Mannen uppgav vidare att han sett en bild av den utbrända bilen i Tanumshede i tidningen och noterat att det var likadana fälgar på denna som på en av de bilar, som kört mot Grebbestad på natten den 22 april. Med tanke på att mannen hade iakttagit bilarna under en längre tid på samma ställe i Fjällbacka,

Bilden tagen i sydostlig riktning från parkeringsplatsen utanför Konsum. ombads han höra av sig till Elisabeth, en av de kvinnliga poliserna vid länskriminalen i Trollhättan, om han skulle göra några fler iakttagelser runt bilar som kunde misstänkas ha med rånet att göra. På torsdagskvällen den 24 april ringer mannen till Elisabeths mobiltelefon och talar in ett meddelande. Detta går ut på att han nu, på samma parkeringsplats och i samma ruta som den tidigare iakttagna Volvon, noterat att det stod en låst, splitter ny Volvo V70. Denna bil hade rispor vid handtaget och flera bucklor vid bakskylten, vilket var anmärkningsvärt, eftersom bilen var alldeles ny. Mannen hade också reagerat över att registreringsskylten satt snett och var böjd, vilket kunde antyda att den fläkts bort från någon annan bil. När Elisabeth lyssnar av sin mobiltelefon på fredagsmorgonen den 25 april får hon mannens meddelande och då utredningsgruppen samlas samma morgon får vi denna information, som vi bedömer som mycket intressant. Brännheta händelser Bara några minuter senare får vi meddelande om att en Volvo V70 eldats upp på en pendelparkering vid E6 i Rabbalshede. En kontroll av registreringsnumret visar att den bil som eldats upp i Rabbalshede är just den bil som vittnet i Fjällbacka ringt och informerat Elisabeth om. Det visar sig också att denna Volvo är den tredje av de tre bilar, som tillgripits på Volvos Torslandafabrik i Göteborg i mitten av mars 2003. Vi i utredningsgruppen förstår nu att bilen har samband med rånet i Grebbestad. Den bil som vittnet i Fjällbacka hade iakttagit på parkeringsplatsen, hade ett registreringsnummer som gällde en bil i Trollhättan. Därför sände vi ut en patrull för att kontrollera om denna bil fanns i Trollhättan eller om den varit i Fjällbacka någon av de föregående dagarna. Detta hade vi hunnit göra innan vi fick beskedet att bilen anträffats utbränd vid Rabbalshede. Ägaren till bilen med detta registreringsnummer uppgav att han i början av april blivit av med en skylt till sin bil på en parkeringsplats vid Torps köpcentrum. Den 25 april kör två patruller från länskriminalen till Fjällbacka och Rabbalshede för att inspektera de platser, där Volvon stått parkerad och där den bränts upp. Parkeringsplatsen i Fjällbacka är en liten parkering, där de boende som har hus i närheten brukar parkera sina bilar, några andra bilar brukade inte ställas där. På pendelparkeringen i Rabbalshede syntes spår i den sönderbrända asfalten, där Volvon bränts upp. I övrigt fanns det bara en bil på parkeringsplatsen en Volvo 245 och den stod med en parkeringsrutas

mellanrum från den uppbrända bilen. 245:an saknade registreringsskyltar. Vi i utredningsgruppen diskuterade vad det kunde vara för en bil. Vi tittade in i den, men fann inget anmärkningsvärt. Efter att ha diskuterat huruvida vi skulle ta bilen i beslag eller ej för att undersöka om den kunde ha något med rånet att göra, beslöt vi slutligen att låta bilen vara. Vi lämnade pendelparkeringen vid 22.30-tiden fredagen den 25 april. Vi begav oss hem till Trollhättan och jag körde vidare till min bostad. Bara ett par timmar senare, omkring klockan 00.30 den 26 april, väcks jag av telefonen. Vakthavande befäl på kommunikationscentralen i Uddevalla meddelar att den tidigare observerade 245:an hade stuckits i brand och nu var helt utbränd. Jag beslöt då att bilen skulle tas i beslag för vidare undersökningar. Fler bränder Efter att brandkåren släckt branden, bärgades bilen till Uddevalla. Efter vissa tankar somnar jag om men väcks på nytt klockan 03.30 av telefonen. Det är åter vakthavande på kommunikationscentralen som ringer och den här gången meddelar han att en villa ett par hundra meter från pendelparkeringen vid E6 i Rabbalshede står i brand. Villan är tillfälligt obebodd och ägaren vistas troligtvis i Norge. Beslut togs om teknisk undersökning av villan, vilken genomfördes följande dag. Kriminaltekniker från Uddevalla konstaterar att branden anlagts på husets utsida och i stort sett förstört det. I utredningsgruppen misstänker vi givetvis direkt att också denna händelse måste ha med rånet i Grebbestad att göra. Vi förmodar att det kan röra sig om det hus som rånarna gömt sig i. Men trots en noggrann teknisk undersökning i den utbrända villan, påträffas inga spår som kan knytas till rånet. Kungsbackaspåret Som tidigare nämnts hade tre nya Volvo V70-bilar stulits samma helg i mitten av mars 2003 från Volvos Torslandafabrik. Bilarna hade körts ut genom det uppklippta staketet och polisens uppfattning var givetvis att de här tre bilarna stulits vid ett och samma tillfälle. Nu hade dessa tre bilar lokaliserats: en hade satts i brand omedelbart efter rånet i Grebbestad och det var den bil som använts vid själva rån överfallet. Bil nummer två från Torslanda hade stuckits i brand några dagar efter rånet på pendelparkeringen i Rabbalshede. Den tredje bilen hade anträffats redan den 21 april utanför Kungsbacka. Med anledning av den bil som anträffades utanför Kungsbacka inledde Cityroteln i Göteborg en utredning kring ett antal stulna bilar och andra brott i Göteborgsområdet. Denna utredning visade att ett ungdomsgäng från Kungsbacka-Lindomeområdet förövat ett stort antal brott. Flera unga från denna trakt greps, anhölls och häktades. Under sommaren och hösten 2003 hade vi i den utredningsgrupp som arbetade med Grebbestads rånet ett intensivt samarbete med utredarna på Cityroteln, för att finna eventuella knytningar mellan de ungdomar som var misstänkta för tillgreppen av Volvobilarna på Torslandafabriken och de personer som vi misstänkte för rånet. Under utredningen på Cityroteln i Göteborg började en av de häktade att prata. Han berättade att han tillsammans med en kamrat tillgripit en Volvo V70 inne på Volvos fabriksområde. Det var den bil som sedan anträffades utanför Kungsbacka den 21 april. Eftersom det enligt anmälan stulits tre bilar, alltså även de två bilar som använts vid Grebbestadsrånet, så hördes han intensivt även om dessa. Han nekade bestämt till att ha något med tillgreppen av de två bilarna att göra. Men alla vi utredare som arbetade med Grebbestadsrånet och utredarna från Cityroteln i Göteborg hade svårt att tänka oss att det kunde röra sig om två olika tillgrepp. Mannen från Kungsbacka berättade att han tillgripit Volvon tillsammans med en kamrat under natten mellan söndagen och måndagen den aktuella helgen i mars. Han uppgav vidare att staketet redan varit uppklippt när de förövade denna stöld, så det hade bara varit att köra ut bilen. Kungsbackamannen hänvisade vidare till att han varit i telefonkontakt med sin medgärningsman i samband med stöldtillfället, och han redogjorde för hur olika telefonsamtal dem emellan utväxlats. Telefonlistor togs in och kontrollerades och listorna bekräftade Kungsbackamannens uppgifter. De samtal som han berättat om i förhören stämde helt överens med det som kom fram via telefonlistorna. Vi i utredningsgruppen i Trollhättan besökte Kungsbacka Lindomeområdet och hörde ett flertal ungdomar rörande iakttagelser av Volvo V70-bilar den här helgen i mars 2003. Det framkom då att det funnits ett antal nya sådana bilar i gänget i Lindome och Kungsbacka. Trots intensiv spaning och förhör med en mängd folk i Lindome Kungsbacka-området kunde vi inte påvisa några kontakter mellan detta ungdomsgäng och dem vi misstänkte kunde ligga bakom rånet i

Rånarnas första flyktbil en Volvo V70 påträffades uppbränd efter rånet. Grebbestad. Motvilligt fick vi i utredningsgruppen acceptera att det kanske rört sig om två separata tillgrepp av Volvo-bilar, den helgen i mars. Det kan vidare nämnas att Kungsbacka-utredningen gav kontakter med en hel del kriminella personer i Göteborgstrakten, men inte någon av dem vi misstänkte för rånet. Därmed kan vi säga att vi under hösten 2003 avslutade det som vi kallade Kungsbackaspåret. Mobiltelefonerna lokaliseras till Göteborg Vid sökning av de mobiltelefoner som använts i området runt Grebbestad vid tidpunkten för rånet, utkristalliserar sig tre telefoner. Det visar sig att en telefon befunnit sig på rånplatsen vid banken, en på den plats på E6 norrut och en på den plats på E6 söderut där spanska ryttare kastats. Det kunde konstateras att dessa tre telefoner hade kontantkort och att de använts endast vid det här tillfället. Det fanns inga registrerade ägare till abonnemangen. Vid vidare undersökning visade det sig att dessa tre kontantkort köpts vid ett och samma tillfälle i en tobaksaffär i Göteborg. Vid förhör med affärsinnehavaren visar det sig att han kan erinra sig köptillfället. Det hade varit två män inne i butiken och köpt de tre telefonkorten. Han uppgav ett visst signalement men kunde inte lämna några närmare detaljer angående dessa män. Han hade emellertid uppfattat att de hörde hemma i Göteborgsområdet och pratade med göteborgsdialekt. Det kunde vidare konstateras att den mobiltelefon som använts på rånplatsen i Grebbestad kunde identifieras. Den hade sålts i en affär på Mölndalsvägen i Göteborg. Även denna affärsinnehavare hördes av polis och han gav ett visst signalement på köparen. Sammanfattningsvis kan vi säga att de signalementen som lämnats av tobakshandlaren och mobiltelefonhandlaren passade in på några av de personer som vi misstänkte. Med tanke på detta stärktes misstankarna något mot dessa personer; både telefoner och telefonkort hade köpts i Göteborg, där dessa personer hörde hemma. Längre än så här kom vi emel lertid inte med dessa telefoner och telefonkort. Tips under senhösten 2003 Spaningarna mot männen från Göteborgstrakten fortsatte hela sommaren och hösten, men det framkom inget direkt avgörande. Under senhösten kom emellertid ett anonymt tips angående rånet, vilket visa de sig få avgörande betydelse för utredningen. Tipset gick ut på att en man vid namn Börje skulle vara inblandad i rånet. Enligt tipset skulle denne

Börje ha en kamrat som hade tillgång till en verkstadslokal på Hisingen, där de spanska ryttarna tillverkats. Börje skulle även ha en sambo eller en kvinna som han hade någon typ av förhållande med och hon ägde en stuga i Fjällbacka. Vidare antyder tipset att denna stuga på något sätt är inblandad i Grebbestadsrånet. Tipset leder oss till områdena Kortedala, Utby och Gamlestaden i Göteborg och en speciell krets av människor. Vi kan då konstatera att denna grupp eventuellt kan innefatta den man från Göteborg som under sommaren varit på besök i Skövde och sammanträffat med vapenleverantören Robert. Inte minst därför bedömer vi tipset som seriöst och trovärdigt. Börje identifieras Spaningarna riktas in mot att identifiera Börje och ganska snabbt får vi fram en tänkbar person, en som tidigare dömts för grova stölder och en del andra brott, men som hållit sig lugn en längre tid. Spaning mot honom visar att han har en lägenhet i Kortedala samt att han bor hos en kvinna i kvarteret Stampen i Göteborg. Spaningarna antyder också att han möjligen håller på med någon typ av brottslig verksamhet, men vad det är kan vi inte avgöra i detta skede. Vid spaning mot den adress på Stampen där hans kvinnliga bekant bor, får vi fram ett namn på en kvinna och det visar sig att hon äger en sommarstuga i Fjällbacka. Då förstår vi att den anonyme tipslämnaren förmedlat korrekta uppgifter och spaningen intensifieras. Dessa spaningar ger att Börje har kontakt med en person som heter Lars. Kontroller av denne Lars visar att han är innehavare av just en sådan silverfärgad Mercedeskombi, som varit synlig i anslutning till värdetransportbilen en tid före rånet i Grebbestad. Vid vidare kontroll mot förhörsuppgifterna från den väktare som kört eskortbilen vid det tillfälle då Mercedesen varit synlig, framkommer att de delar av bokstavs- och sifferkombinationer som han kunde erinra sig, stämmer väl in på Lars Mercedes. Lars bor hos sina föräldrar i Göteborg, och vid spaning mot bostaden anträffas den aktuella Mercedeskombin parkerad på tomten. Det visar sig också att Mercedesen har tonade rutor baktill, alltså exakt som väktaren som körde eskortbilen uppgivit. Nu stiger temperaturen i utredningen, men vi inser att vi måste få fram ytterligare bevisning mot de här personerna innan vi gör något tillslag. Vi kan inte räkna med att någon av dem är villig att prata och vi förstår att bevisläget är sådant att vi måste ha ytterligare fakta för att kunna få några fällande domar. Det kan nämnas att stugan i Fjällbackaområdet ligger i ett sommarstugeområde intill golfbanan i Fjäll backa. Där finns bara något enstaka åretrunthus, i övrigt mest fritidshus. Vi är nu framme i december och julen börjar närma sig. Vi i utredningsgruppen funderar över hur vi skall komma vidare. Hagelgevär hos en av de misstänkta Dagen före julafton 2003 kommer uppgifter om att en av våra misstänkta Håkan skulle förvara ett avsågat hagelgevär i sin bostad i Göteborg. Beslut tas om husrannsakan i hans bostad, och där anträffas mycket riktigt ett avsågat hagelgevär. Vid rånet användes ju ett sådant vapen och därför stärks misstankarna mot Håkan ytterligare. Håkan grips och hörs om vapenbrottet och erkänner. I detta läge vill vi inte röja att han är misstänkt för Grebbestadsrånet, i så fall skulle han ju kunna förstöra bevismaterial. Än så länge stod vi ju långt ifrån möjligheten att agera mot Håkan när det gällde rånet. Jul- och nyårshelgerna passerar och spaningsarbetet går något på sparlåga. När vi sätter igång på nytt efter helgerna anser vi att vi kommit så långt att vi kan börja planera för ett tillslag. Vi kopplar in åklagaren och han informeras om vad vi kommit fram till. Efter mycket diskuterande i spaningsgruppen tillsammans med åklagaren, kommer vi fram till att vi skall börja med att plocka in Börje och Lars för att höra dem om deras inblandning i rånet. Vår förhoppning är att därigenom komma närmare de andra som vi misstänker. Spaning och planering fortsätter under januari 2004 inför tillslaget. Den 2 februari 2004 grips Börje och Lars. Detta sker i samarbete med personal från länskrim i Trollhättan och spaningsroteln på länskrim i Göteborg. Tillslaget har varit noggrant planerat och såväl Börje som Lars har satts under bevakning sedan något dygn, så vi visste var de befann sig. Lars greps i anslutning till Börjes lägenhet i Kortedala och fördes till polishuset i Göteborg. När det gällde Börje så hade spaningspersonalen iakttagit att han hade gått in i sin väninnas lägenhet i kvarteret Stampen i Göteborg. När poliserna knackade på dörren var det först ingen som öppnade. Polismännen som var övertygade om att det fanns personer i lägenheten, ropade in genom brevinkastet att de skulle öppna, annars skulle dörren forceras. Slutligen, efter ytterligare påtryckningar, öppnades dörren och

po lis männen steg in i lägenheten. Där fanns Börjes sambos son och en annan man. Vid en första undersökning av lägenheten kunde Börje inte anträffas, varför polismännen ringde spaningshögkvarteret och frågade om Börje verkligen befann sig i lägenheten. De poliser som spanat mot honom då han gick in där, uppgav att de var helt säkra på sin sak. Lägenheten undersöktes på nytt och slutligen anträffades en mycket uppskärrad Börje, liggande under en säng. Både Börje och den andre mannen i lägenheten greps och fördes till polishuset. Förhör med de gripna Därmed fanns både Börje och Lars på polishuset i Göteborg och förhören kunde inledas. Det var många poliser från länskrim i Trollhättan och länskriminalens spaningsrotel i Göteborg som engagerats i gripandet av de båda, liksom i de påföljande rannsakningarna i olika lokaler och fordon. När Lars delges misstanke om inblandning i rånet, utgår han direkt ifrån att det kan handla om hans kamrat Börje, eftersom han själv gripits i anslutning till Börjes lägenhet. Han känner till att Börje tidigare suttit i fängelse. Lars berättar att han känt Börje i hela sitt liv, båda är födda på samma gata. Han uppger också att han bott en del i Börjes lägenhet i Kortedala efter att det blev slut med hans förra tjej. Lars är skriven hos sina föräldrar, men har bott i Börjes lägenhet för att han önskat vara ensam. Lars uppger vidare att Börje bor hos en kvinna som har en lägenhet vid Stampen i Göteborg. Lars har egen firma, där han arbetar med montage- och svetsningsarbeten av olika slag. Lars berättar att han använder en VW-buss i arbetet. Han har också en silverfärgad Mercedeskombi. Lars tillfrågas om han har lånat ut dessa fordon till någon. Svaret blir att Börje lånat båda bilarna. Ingen annan har lånat dem. Lars kan inte komma ihåg exakt när Börje lånade bussen, men det hade varit före sommaren 2003, det visste han, eftersom han därefter hade satt in sin verkstadsutrustning i bussen. Den silverfärgade Mercedeskombin hade Börje lånat vid flera tillfällen. I övrigt hävdade Lars att han inte hade några som helst affärer ihop med Börje. Spanska ryttare Lars tillfrågas om han har tillverkat några vassa saker åt Börje, förhörsledaren tänker på de spanska ryttarna. Lars svarar direkt att Börje någon gång före sommaren 2003 bett honom tillverka sådana gre- Pilen visar den parkeringsplats i Fjällbacka, där flyktbil nummer två ställdes upp efter rånet.

Fotanglar av armeringsjärn som rånarna kastade på vägen norr och söder om Grebbestad för att hind ra förföljare. jer. Lars hade därför kapat armeringsjärn, böjt dem kring varandra och sedan svetsat ihop dem på mitten. Börje hade sagt att grejerna skulle användas för att armera en grund vid en sommarstuga. Enligt Lars hade han tillverkat något hundratal. Efter förhören anhålls Lars av åklagaren. Börje delges misstanke angående grovt rån i Greb bestad och han förnekar brottsmisstanken. Han hävdar att han inte kommer ihåg om han lånat någon Mercedes och kommer inte heller ihåg var han befann sig under påskhelgen 2003. Han vill inte yttra något om sin umgängeskrets. Men han bekräftar att han har ett förhållande med en kvinna sedan några år tillbaka och efter ett tag säger han att denna kvinna har en stuga vid golfbanan i Fjällbacka. Efter detta förhör anhålls även Börje, misstänkt för inblandning i Grebbestadsrånet. På kvällen samlas utredningsgruppen för att gå igenom det som framkommit. Vi känner att vi är på rätt väg och den känslan stärktes eftersom vi kunnat konstatera att Börje föreföll lättad då han delgavs misstanke om delaktighet i rånet. Han trodde tydligen att han gripits för något annat. Fortsatta förhör På kvällen den 2 februari transporteras Lars och Börje till polishuset i Trollhättan för fortsatta förhör nästkommande dag. När dessa förhör inleds förklarar Lars att han vill ändra på en del uppgifter från gårdagens förhör. Han säger att det inte stämmer att de grejer han tillverkat åt Börje skulle användas vid ett bygge. Det hade han hittat på i samband med förhöret. I stället berättar han att Börje förklarat att de vassa föremålen skulle slängas på vägen framför polisbilar. Börje hade också nämnt att de skulle användas i Bohuslän. Vidare uppger Lars att han kopplat ihop det som Börje sagt och de grejer han tillverkat åt honom med Grebbestadsrånet när han läste om det i tidningen. På frågan om några ytterligare personer varit närvarande då de spanska ryttarna tillverkades uppger Lars att han höll på med dem under flera kvällar och han drar sig till minnes att två personer varit med vid något eller några av dessa tillfällen. En av dem, Anders, har en svart Volvo V70. Detta signalement och övriga uppgifter som Lars lämnar beträffande Anders stämmer väl in på den Anders, som satt i den bil som stoppades av polis på E6 några dagar före rånet och som spanare iakttagit på Vasagatan i Göteborg tillsammans med några av de andra misstänkta. Den iakttagelsen hade gjorts ett par dagar efter rånet. På detta sätt stärktes misstankarna i väsentlig grad mot honom. Får ta det som det kommer Den andre som varit närvarande var Kennet och även det signalement som Lars gav på honom stämde väl in på den Kennet, som vi tidigare iakttagit tillsammans med de övriga misstänkta i fallet. Lars uppgav också att Kennet bland annat var engagerad i en blomsteraffär och att han hade tillgång till en BMW. Dessa uppgifter visade sig stämma. Lars tillfrågades huruvida Börje någon gång sagt något om Mercedesen i samband med att han lämnade tillbaka bilen efter något lånetillfälle. Enligt Lars hade Börje sagt att Lars kunde säga att Börje haft Mercedesen om någon skulle ringa och fråga om bilen. Detta hade varit efter ett tillfälle då Börje lånat bilen. Lars hade inte frågat vad saken gällde utan tänkt att han fick ta konflikten om och när den i så fall skulle komma. I utredningsgruppen framstår det nu som klart att vi jobbar mot rätt personer och att vi hittat rätt Mercedesbil. Nu funderade vi tillsammans med åklagaren på hur vi skulle gå vidare. Det skall här nämnas att Börje medgav att han lånat Lars Mercedes. Han hade också sagt att det var han som färdats i Mercedesen om bilen observerats någonstans i norra Bohuslän. Däremot förnekar Börje påståendet att han tagit emot spanska ryttare från Lars. Han är helt oförstående till hur en sådan uppgift kommit till polisens kännedom. Börje hävdar också att han inte känner till något om att eventuella rånare ifrån Greb-

bestad skulle ha vistats i hans sambos stuga i Fjällbacka. I övrigt vill Börje inte säga någonting utan hänvisar till den kommande häktningsförhandlingen. Under veckan häktas både Börje och Lars av Strömstads tingsrätt på sannolika skäl misstänkta för inblandning i Grebbestadsrånet. Med stöd av de uppgifter som framkommit så planeras tillslag mot Anders och Kennet den 16 februari. Ytterligare misstänkta grips Tidigt på måndagsmorgonen den 16 februari ger sig poliser från länskriminalens spaningsrotel i Göteborg och dess underenhet i Trollhättan, ut för att gripa Anders och Kennet. Anders har lokaliserats till en skola i Bohuslän, där han är elev, och Kennet till sin bostad på Hisingen i Göteborg. När vi kommer upp till Bohuslän för att gripa Anders får vi hjälp av den lokala polisen, som väl känner till den aktuella skolan. Anders är på en föreläsning i aulan och skolans rektor är villig att gå in i aulan och hämta Anders, vilket han också gör. Utanför aulan väntar en polisman från den lokala polisen och artikelförfattaren och vi presenterar oss när Anders kommer ut. Han sticker då omedelbart ner handen i en innerficka och greppar efter något. Med anledning av vad som var känt i utredningen om hur brutalt rånet förövats och den mängd vapen som fanns, utgår vi omedelbart ifrån att Anders försöker ta fram ett vapen. Vi kastar oss över honom och han gör ett visst motstånd, men vi övermannar honom. Det visar sig sedan att han hade en telefon i innerfickan, inte något vapen. Anders förs till polishuset i Trollhättan och husrannsakningar genomförs i fordon liksom bostäder i Bohuslän och Göteborg. Vid dessa husrannsakningar påträffas bland annat en mängd 9 mm ammunition. Samma dag grips Kennet i sin lägenhet i Göteborg. Vid husrannsakan i anslutning till gripandet anträffas bland annat en skarpladdad 9 mm CZ-pistol med sju skarpa patroner i magasinet. Intill vapnet finns ytterligare ammunition. Även Kennet förs till Trollhättan för vidare utredning. På eftermiddagen delges Anders och Kennet misstanke om delaktighet i rånet i Grebbestad. Båda är helt oförstående till dessa misstankar och förnekar bestämt till alla inblandning. Anders tonar ner sin roll Nästa dag, den 17 februari, fortsätter förhören med såväl Anders som Kennet. Inför det första förhöret på morgonen med Anders framkommer uppgifter Flygbild över Tanumshede. Pilarna visar från vänster Brandts Bil, platsen där den första flyktbilen brändes och platsen där ett automatgevär och spanska ryttare anträffades. som visar att han känner till en del om Grebbestadsrånet, men han vill inte nämna några namn. När förhören återupptas under eftermiddagen uppger Anders att han skall säga som det är och hävdar att han är hotad till livet på grund av rånet. Han medger att han varit med när de spanska ryttarna tillverkades i en fabrikslokal på Hisingen. Han hade vid detta tillfälle sett ett vapen, en AK4, i lokalen. Vidare framkommer att han varit med i stugan i Fjällbacka före rånet och att det varit hans uppgift att fixa undan bilarna efter rånet. Han berättar att han åkte till Tanumshede och väntade tills rånarna kom dit i den V70 som stulits på Torslanda. Sedan tände han på flyktbilen när rånarna avvek i en annan stulen bil. Anders vill alltså göra sken av att det varit hans roll i rånet att skaffa bilar och sedan röja undan dem. Under förhöret framkom emellertid uppgifter som gjorde att förhörsledarna förstod att Anders varit vid banken under rånet, eftersom han nämnde vissa detaljer som ingen skulle kunna återge som inte varit på plats vid det aktuella tillfället. Vi förhörsledare diskuterade saken och blev helt övertygade om att Anders måste vara en av rånarna. Kennet förnekar all inblandning i rånet. Men han medger att han känner såväl Börje som Anders. Han medger också det är hans vapen som anträffats i hans bostad. Han har det för att skydda sig, eftersom han utsatts för hot. De fortsatta förhören om rånet gav ingenting,

Kennet blev mycket upprörd vid vissa tillfällen, varför förhören måste avbrytas. Förhören med Anders fortsätter de följande dagarna. De är långa och intensiva och undan för undan framkommer uppgifter som visar att han är djupt inblandad. Det framgår också att fler är inblandade, men Anders vägrar bestämt att namnge dem. Både Anders och Kennet häktas på sannolika skäl misstänkta för grovt rån. Vi har nu fyra personer häktade. Tillsammans med åklagaren diskuterar vi hur arbetet skall föras vidare. I de fortsatta förhören vidgår Anders bland annat rekognoseringsresan i Mercedesen och tillverkningen av de spanska ryttarna. Han berättar också om vapen som använts vid rånet och de tillgripna bilarna från Torslandafabriken och hur dessa bränts upp. Det kan nämnas att Anders redan erkänt att det var han som tände på den andra Volvon på parkeringen i Rabbalshede. Det framkom också fler omständigheter som band Anders och de andra vid rånet. Anders delges uppgifterna att en Volvo 245 bränts upp på parkeringen i Rabbalshede och att en villa bränts ner några hundra meter därifrån. Han säger sig inte veta någonting om dessa båda bränder, men kan tänka sig att någon anlagt eld i villan för att vilseleda, och för polisen att tro att rånarna övernattat där. Han tillfrågas om det verkligen kan vara en tillfällighet att den Volvo 245 som stod parkerad invid flyktbil nummer två bränts upp och att också en villa inte långt därifrån utsatts för mordbrand. Anders svarar att några sådana tillfälligheter inte kan förekomma. Trots intensiva förhör vägrar Anders bestämt att namnge några medgärningsmän, han påstår att han inte känner till mer om bilbranden och villabranden. Han vidhåller också att han själv inte varit med om själva rånet utan att det varit hans uppgift precis som han tidigare erkänt att skaffa fram bilarna och sedan bränna upp dem. Men med tanke på de detaljerade uppgifter han lämnat i förhören var vi i utredningsgruppen övertygade om att han också varit på platsen för rånet. Nya tips inkommer Under utredningens gång inkom ett tips om att en person vid namn Conny varit med vid rånet. Enligt tipset avtjänade denne Conny fängelsestraff för vapenbrott. En kontroll visar att uppgiften är riktig. Conny hade gripits under senhösten för olaga vapeninnehav och avtjänade sitt straff på kriminalvårdsanstalt. Det visar sig att Bertil vars namn nämnts i utredningen tidigare rest till USA samtidigt som gripandena i Grebbestadsutredningen inleddes. Den amerikanska polisen bekräftar att Bertil reste in i USA den 8 februari 2004. Han hade då uppgivit en hotelladress, men en kontroll hade visat att han lämnat hotellet utan att lämna någon annan adress. Vi i utredningsgruppen drog slutsatsen att Bertil lämnat Sverige, då det började röra sig kring Grebbestadsrånet. Beträffande Håkan, som också förekommit i utredningen, hade misstankarna stärkts sedan de uppgifter vi fått in via olika tips visat sig riktiga. Vi kunde också konstatera att Håkan haft ett avsågat hagelgevär samt att han både före och efter rånet haft kontakt med de övriga som häktats i ärendet. Tillslag mot Håkan Den 8 mars grips Håkan i sin bostad i Göteborg och förs till polishuset för förhör. Han förnekar brott och vill inte yttra sig över huvudtaget. Han vägrar konsekvent att svara på alla frågor med följande fras: Jag utnyttjar min rätt att inte uttala mig. Håkan vill inte heller kommentera det beslag av ett avsågat hagelgevär och den ammunition till geväret som anträffades i hans bostad vid husrannsakan dagen före julafton 2003. Han kommenterar inte heller förekomsten av den 9 mm och 22 mm ammunition som anträffades i hans bostad vid samma tillfälle. Håkan anhålls och häktas senare av Strömstads tingsrätt på sannolika skäl misstänkt för grovt rån i Grebbestad. Uppgifterna att Anders, Håkan och Bertil varit tillsammans i Bohuslän några dagar före rånet samt vissa andra ting i utredningen gjorde att Strömstads tingsrätt beslöt häkta Bertil i sin frånvaro på sannolika skäl misstänkt för grovt rån i Grebbestad. Via Interpol gick vi ut med en begäran att Bertil skulle gripas i USA och utlämnas till Sverige. Vi hade ett flertal kontakter med amerikansk polis via Interpol, som uppgav att Bertil rest in i Los Angeles den 8 februari och sedan tagit in på hotell. Som nämnts hade han lämnat hotellet utan att lämna någon ny adress. Mitt under ett förhör den 11 mars på polishuset i Uddevalla vill Anders berätta hur det verkligen ligger till. Han erkänner därefter att han själv var en av de fem rånarna. Sex personer hade samlats i en stuga i Fjällbacka på kvällen den 21 april 2003. Fem av dem skulle utföra rånet, medan den sjätte skulle vänta i stugan, nämligen den som hade tillgång till stugan. En av de stulna Volvobilarna hade ställts på

Branden tycktes ha startat vid verandan på fastighetens norra sida. Hänglåset på förrådsdörren vid pilen hade brutits upp. Bilden togs vid undersökningstillfället den 28 april 2003. golf banans parkering nära stugan. Den andra stulna bilen stod på parkeringen utanför Brandts bilförsäljning i Tanumshede. Improvisation vid rånet Anders berättar vidare att de fem rånarna lämnade stugan i Fjällbacka under natten i en stulen Volvo V70. De körde olika vägar genom Grebbestad, så att de hamnade på baksidan av Sparbanken. Där släpptes Anders och en av hans kumpaner av för att ta sig fram till banken via bakgatorna. De tre övriga parkerade Volvon på en plats, där de sedan skulle invänta värdetransporten. Enligt Anders var de utrustade med kommunikationsradio för att få information om när värdetransporten anlände. De hade också placerat ut två personer med uppgiften att kasta spanska ryttare, och det var genom dessa två som rånarna fick besked om när värdetransportbilen var på väg. Anders tror att de hade telefonkontakt med dessa två medhjälpare. När Anders och hans kamrat väntat en stund på banklokalens baksida fick de besked via kommunikationsradion att värdetransportbilen var på väg. De fick också veta att eskortbilen var med. När de hörde att värdetransportbilens dörr slog igen, hade de rusat fram. Väktaren hade då redan hunnit in i bankens entréhall, vilket inte varit meningen. Kamraten med hagelgevär och en brandyxa slår då sönder glasrutan och så tar sig Anders och kamraten in till väktaren. Anders uppger att han vid tillfället var beväpnad med en 9 mm pistol som han hade i byxlinningen. Samtidigt som detta sker kommer de tre övriga rånarna fram i den stulna Volvon. Anders redogör sedan för hur de tömmer Sparbankens servicebox och att han fyller väskor som han hämtar i flyktbilen med pengar. Därefter läggs väskorna med pengarna i Volvons bagageutrymme. Enligt Anders uppstår det sedan problem för dem att ta sig in i värdetransportbilen, varför eskortbilen beordras fram. När den kommer läggs föraren på marken med händerna över huvudet. Efter ett visst dividerande mellan de tre väktarna lyckas de slutligen öppna värdetransportbilen. Kumpanen med hagel geväret och brandyxan går in i bilen tillsammans med en av väktarna och där töms ett antal fack på pengar. Det är Anders uppgift att stoppa pengarna i väskor och lägga dem i flyktbilen. Han säger vidare att flyktbilens förare hela tiden satt på förarplatsen med motorn igång och att de två övriga höll vakt med automatgevär och AK4. Anders berättar att en jeep närmade sig rånplatsen under själva rånet och att den stoppades av hans

kamrater, som under vapenhot tvingade föraren att vända. De ringde också till de personer som skulle kasta spanska ryttare. Enligt Anders ringdes detta samtal i samband med att kamraten med hagelbössan gick in i väktarbilen för att tillgripa pengarna. Enligt Anders rings endast ett samtal från rånplatsen och det är han själv som ringer. Numret han ringer är förprogrammerat och hans meddelande till dem som skall kasta spanska ryttare är endast kasta. Anders är av den uppfattningen att kastarna därefter höll kontakt med varandra via telefon. Pengarna räknas Efter rånet lämnade de fem rånarna platsen och körde mot Tanumshede i Volvon. Där tände de eld på den första flyktbilen. Efter att ha bytt till den andra Volvon körde de direkt till stugan i Fjällbacka, där de bar in pengar och rånarutrustning. Enligt Anders hade samliga rånare varit klädda i mörkblå overaller och rånarluvor, som de köpt före rånet. Inne i stugan tömdes kassetterna på pengar som delades upp i åtta högar. Pengarna räknades inte, högarna bara skattades mot varandra. Bytet bestod av norska och svenska sedlar av alla valörer. Rånarnas uppfattning var att de kommit över mellan åtta och tio miljoner kronor. Anders berättar vidare att de stannade kvar i stugan tills någon gång nästa dag. Det uppstod diskussion huruvida de skulle stanna i stugan eller lämna den. Enligt planerna skulle de ha stannat där tre fyra dagar, men det klarade de inte utan gav sig iväg redan under nästkommande eftermiddag. Tre av rånarna åkte med kamraten som disponerade stugan i hans skåpbil till Göteborg. De två andra lämnade stugan på annat sätt, en av dem hämtades i bil. Enligt Anders fanns såväl en del av vapnen som bytet kvar i stugan då de åkte till Göteborg. De skulle återkomma nästa dag för att städa, hämta pengar och vapen. Utredningen hade nu kommit så långt att vi visste vilka de sex inblandade var, men svårigheten var att bevisa vem som hade gjort vad, eftersom Anders vägrade att uppge några namn. Trots flera försök lyckades vi inte få de övriga namngivna. Börje berättar om sin del Någon gång efter lunch fredagen den 5 mars vill Börje plötsligt berätta och jag funderar över hur jag skall göra, eftersom jag har planerat att vara ledig över helgen. Tidigare i utredningen har Börje inte varit direkt samarbetsvillig och jag funderar över varför han just denna eftermiddag påkallar ytterligare förhör. Min första tanke är att låta förhöret vänta till måndagen, men vid vidare eftertanke förstår jag att det är något Börje vill säga, det är första gången han påkallar förhör. Alltså bestämmer jag mig för att åka till häktet i Uddevalla och höra honom under kvällen. Jag meddelar min fru att jag ska jobba över och att det vi planerat får ske en annan gång. Det kan nämnas att hon ingalunda är ovan vid sådant. När jag kommer till polishuset i Uddevalla är alla kriminalpoliser på väg hem för att fira helg. Under min hissfärd upp till häktet för att hämta Börje, funderar jag över vad är det som driver mig att hålla detta förhör just nu. Sannolikt är det viljan att klara upp grova brott av den här typen som utgör drivkraft. Under förhöret berättar Börje om sin andel i Grebbestadsrånet. Han bekräftar att det är korrekt att rånarna använt Lars Mercedeskombi för att rekognoscera inför rånet. Han bekräftar också att det var han som beställde de spanska ryttarna av Lars. Det var också han som hämtat dem från Lars verkstad. Ryttarna hade legat i hinkar, men hur många det var kunde han inte erinra sig. Börje bekräftar också att både Kennet och Anders vistades i Lars verkstadslokal på Hisingen i samband med tillverkningen av de spanska ryttarna. På fråga uppgav också Börje att han mycket väl visste att dessa hemmagjorda hinder skulle användas vid rånet i Grebbestad. Börje och hans sambo tillbringade påskhelgen i hennes stuga vid golfbanan i Fjällbacka. På kvällen åkte de hem till Göteborg. Senare på kvällen återvände Börje dit i sin VW-buss och enligt vad han erinrade sig i förhören hade han med sig rånarutrustningen. Vad han avsåg med utrustning var rånarkläder, spanska ryttare och vapen. Han nämner också att två fabriksnya Volvo V70 fanns uppställda i anslutning till stugan ett antal timmar innan rånarna gav sig iväg för att utföra rånet. Enligt Börje hade det förekommit en viss diskussion kring rånet i stugan under kvällen. Det var fem rånare som gav sig iväg från stugan och utförde bankrånet. Själv väntade han i stugan under tiden. Rånarna återkommer till stugan När Börje väntat några timmar kom rånarna tillbaka och hade då med sig både vapen och en väldig massa pengar. I stugan delades pengarna upp i högar. Det uppstod nästan omgående bråk mellan rånarna

Återstoden av bjälklaget under verandagolvet. Troligen hade branden startat i detta område. om hur bytet skulle fördelas. Under natten fördelade rånarna pengarna och vissa av dem sov i olika perioder. Enligt Börje uppehöll sig rånarna i stugan fram till någon gång efter lunch nästa dag. Då uppstod på nytt bråk om rånarutrustningen och pengarna. Börje ville att de skulle ta med sig både pengar och vapen och annan utrustning. Men de andra ville bara ta med sig pengarna vid detta tillfälle, inte vapnen och rånarutrustningen. Enligt Börje lämnade han och rånarna stugan vid lunchtid den 22 april och det var han som körde VW-bussen till Göteborg. Det bestämdes att de skulle hämta utrustningen nästkommande dag. Det bråk som tidigare nämnts bestod i att Börje inte ville att något skulle finnas kvar i stugan, medan rånarna ville att vapen och annan utrustning skulle ligga kvar något dygn, eftersom de inte ville transportera sådana ting på vägarna i så nära anslutning till rånet. Rånarna hade bestämt att träffas klockan 19 den 23 april i stugan och städa och hämta utrustningen. Börje åkte dit några timmar tidigare och städade och lastade in rånarutrustningen i VW-bussen. När jag avslutar förhöret med Börje denna fredagskväll, kan jag konstatera att Börjes uppgifter stämmer väl överens med dem Anders lämnat. Alltså har misstankarna mot de inblandade stärkts ytterligare. Det har framgått att sex personer är inblandade, fem av dem hade agerat på rånplatsen och en hade väntat i stugan. Men än så länge vet vi inget om de personer som kastade spanska ryttare. När jag sent på fredagskvällen kör hemåt kan jag konstatera att det varit en väl använd tid att åka till häktet i Uddevalla och höra Börje. Det avgörande förhöret Utredningsgruppen har nu hållit förhör med samtliga häktade i olika omgångar, men ingen har varit beredd att namnge någon av medgärningsmännen. Där för är bevisläget inte speciellt gott. Vi vet visserligen att det är rätt personer som häktats, men att bevisa de enskilda rånarnas inblandning är ändå inte lätt. Den 17 mars genomförde vi intensiva förhör med Anders för att få fram något ytterligare om namn och liknande. Anders hade ju uppgivit att han var hotad till livet med anledning av rånet och vi tog hjälp av länskriminalens vittnesskyddsgrupp i Gö-

teborg, som erbjöd honom en typ av skyddspaket under förutsättning att han var beredd att berätta allt precis som det var och namnge sina medgärningsmän. Anders fick tänka över detta erbjudande, men han kände sig ändå inte beredd att lägga de övriga. Det är sen eftermiddag den 17 mars då vi två förhörsledare meddelar åklagaren per telefon att vi inte kommer längre i förhören och att vi kände oss litet uppgivna. Åklagaren uppmanade oss ändå att försöka igen. Han hörde tydligen vår uppgivenhet och begav sig därför själv till polishuset i Uddevalla för att stötta oss i de fortsatta förhören. Vi blev förvånade när åklagaren dök upp strax efter halv fem den här eftermiddagen och erbjöd sig att närvara vid förhören med Anders. Han förklarar samtidigt att han är beredd att yrka på ett lindrigare straff för Anders om Anders är beredd att namnge de övriga rånarna. Anders hämtas från häktet till polisens utredningslokaler i Uddevalla. Efter en lång diskussion med åklagaren reser sig plötsligt Anders upp och rusar över golvet i förhörsrummet. Min tanke är att han tänker rymma från förhörsrummet och reser mig upp för att hindra honom. Men det visar sig i stället att Anders kliver fram till åklagaren och tar honom i hand och accepterar det som framkommit vid deras tidigare diskussion. Därefter kan vi börja det avgörande förhöret. Förhöret utvecklas till ett dialogförhör, där Anders berättar vilka hans medgärningsmän är. Han uppger att det var han, Kennet, Håkan, Conny och Bertil som var framme vid banken, medan Börje väntade i stugan. Anders vet inte vilka som kastat spanska ryttare på E6 norr och söder om Grebbestad. Han berättar vidare att det har gått till som han tidigare sagt, nämligen att de träffades i stugan i Fjällbacka och sedan åkte till Grebbestad för att utföra rånet. Själv var Anders beväpnad med en 9 mm pistol. Conny hade ett avsågat hagelgevär, Håkan hade AK4, Kennet automatgeväret och Bertil körde bilen. Enligt Anders var det han själv och Conny som släpptes av något kvarter bortom banken och ställde sig bakom banken och väntade på värdetransporten. Bertil, Håkan och Kennet väntade i den stulna flyktbilen. Anders berättar vidare att de hade med sig sprängmedel för att kunna spränga sig in i värdetransportbilen. Under rånet låg väskan med sprängmedel framför värdetransportbilen. Det var Conny som förde befälet vid rånet, det var han som styrde det hela. Det var Conny och Anders som var inne i banken och Anders bar ut väskorna med pengar till flyktbilen, där Bertil väntade med motorn igång. Det var Conny som gick in i värdetransportbilen med en av väktarna och tömde en del av facken. Sedan bar Anders pengarna från värdetransportbilen till flyktbilen. Kennet och Håkan vaktade med vapen under rånet och bland annat tvingade de en jeepförare att vända sin bil. Förgrening till Lindome Anders berättar vidare att de körde till Tanumshede och satte eld på den första flyktbilen. De åkte sedan tillbaka till Börje i stugan i Fjällbacka i den andra bilden. I stugan delades pengarna upp i högar och vapen och övrig rånarutrustning bars in. Rånarna stannade kvar i stugan till nästföljande dag, då Bertil lämnade den på ett för Anders okänt sätt. Kennet blev hämtad av en person vid namn Torgny i en gulaktig Opel Omega. De övriga Håkan, Conny och Anders åkte till Göteborg i VWbussen med Börje. Under färden låg de bak i bilens skåpsdel. Det framkommer också att rånarutrustning och vapen körts ner till Torgnys stuga i Lindome, där vapnen lämnats av och rånarutrustningen bränts upp i öppen eld en bit från Torgnys bostad. Efter en del inre spaning lokaliseras denne Torgny till en fastighet som ligger avskilt i Lindome. Fastigheten ligger längst in på en skogsväg och är mycket svårtillgänglig. Vi söker Torgny i hans bostad men kan inte finna honom där. Under spaningen framkommer det uppgifter om att han har en flickvän som bor i Tuve, inte långt från det bostadsområde där Kennet bor. Vi kammar av samtliga parkeringsplatser i det aktuella området, och finner en gulaktig Opel Omega som är registrerad på en släkting till Torgny. Denna bil står parkerad på en privat parkeringsplats, och via bostadsbolaget får vi veta till vilken lägenhet denna parkeringsplats hör. Vi tar oss in i den anvisade lägenheten och kan gripa Torgny och föra honom till polishuset i Trollhättan för förhör. Torgny förnekar bestämt att han varit i Fjällbacka och hämtat Kennet efter rånet, likaså att han tagit emot rånutrustning och vapen vid sin bostad i Lindome. Ett flertal förhör hålls med honom men han nekar bestämt. Anders vallas Anders hämtas ut från häktet och vi ber honom beur Nordisk Kriminalkrönika 2006

Pilarna visar de platser, där rånarna grävt ner sin utrustning, bland annat pipan till ett avsågat hagelgevär. skriva vägen till Torgnys fastighet i Lindome. Vi börjar i Göteborg och han beskriver vägen till Lindome, och sedan en liten väg upp till den fastighet som Torgny äger. Anders beskrivning av hur vi skall köra på de otillgängliga vägarna är helt klar och vi som är med i bilen blir därigenom övertygade om att vi hamnat vid rätt fastighet. Under denna vallning pekar Anders också ut den plats där rånutrustningen bränts och vapnen placerats. I brandresterna på den anvisade platsen anträffar vi två svenska femkronor, sex enkronor, elva femtioöringar och en dansk femkrona. Vi hittar också rester av brända kläder och skor. Det är uppenbart att vi kommit till rätt ställe, det hör ju inte till vanligheten att folk eldar upp pengar! Sannolikt handlade det om de mynt som fanns kvar i de plastpåsar som stals vid rånet. Även klädresterna var sådana att vi kunde misstänka att de härrörde från rånarnas kläder. Trots fynden vid stugan fortsatte Torgny bestämt att förneka våra påståenden att han varit med och eldat upp rånutrustningen eller att han tagit emot vapen. I samband med husrannsakan i den lägenhet i Tuve i Göteborg där Torgny greps, återfanns en del handlingar som knöt honom till Kennet. Torgny bekräftade att han kände Kennet sedan flera år tillbaka men förnekade bestämt att han hade hämtat Kennet i Fjällbacka eller att han själv har något med rånet att göra. Men hans förnekanden hjälpte inte, Torgny anhölls och häktades misstänkt för inblandning i Grebbestadsrånet. Conny grips Som tidigare framgått, avtjänade Conny fängelsestraff för vapenbrott, och därför var det inte någon svårighet att lokalisera honom till den fångvårdsanstalt där han avtjänade straffet. Conny grips och förs till polishuset i Trollhättan för förhör. Han delges misstanke för grovt rån men förnekar brott och vill i övrigt inte uttala sig förrän hans advokat är närvarande. Inte heller vid de fortsatta förhören vill Conny säga någonting. Det enda han yttrar är att han är oskyldig till detta rån, och på alla följdfrågor: jag säger ingenting. Men det förekommer en rad uppgifter i utredningen som stärker misstankarna mot honom och han häktas på sannolika skäl misstänkt för rånet i Grebbestad. Det kan här nämnas att Conny tidigare dömts för rån och att han i kriminella kretsar anses vara en mycket duktig rånare. Av den anledningen var det