Till: Kommunfullmäktige Kommunstyrelsen Plan- och byggnämnden Miljönämnden samtliga i Marks kommun Sätila 2011-01-04 Ang. remiss från Länsstyrelsen i Västra Götalands län avseende ansökt vindkraftsexploatering på Lygnersvider vid Sätila samhälle, Länsstyrelsens dnr. 551-114573-2009 För ett Framtida Sätila har av såväl samhällsplaneringschefen som kommunchefen i Marks kommun, som tunga intresse- och sakägare i den aktuella frågan, ombetts att inkomma med synpunkter i ärendet. Denna skrivelse är ett komplement till de skrivelser som För ett Framtida Sätila tidigare ingivit till Länsstyrelsen i ärendet, och är avsett att för de kommunala instanserna tydliggöra några av de viktigare frågeställningarna. Utöver denna skrivelse hänvisas, vid ett önskemål om fördjupning, även främst till den skrivelse som För ett Framtida Sätila ingav till Länsstyrelsen i Västra Götalands län 2010-02-18, se bilaga 1. För ett Framtida Sätila, med stöd i de drygt 900 sakägare som härigenom företräds, begär härmed att såväl miljönämnden som plan- och byggnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ska fastställa att den av Göteborg Energi AB (GE) ingivna ansökan ska avstyrkas med stöd av miljöbalkens 16 kap. 4, och också framställa krav på att ansökan därmed ska avslås. Bakgrund För ett Framtida Sätila företräder drygt 900 sakägare (se bilaga 2), vilka på olika sätt negativt skulle drabbas om den ansökta exploateringen skulle komma till stånd. Därutöver skulle hela Marks kommun drabbas, eftersom den ansökta exploateringen skulle lägga en död hand på Sätila-Ubbhults expansionsmöjligheter, där bygden också utgör ett av de mest expansiva områdena i kommunen. Bygdens samlade attraktivitet skulle kraftigt utarmas och leda till att området skulle hamna i en betydande recession med mycket allvarliga följder inte bara för bygden som sådan, utan även för Marks kommun som helhet. De grundläggande argumenten För ett Framtida Sätila har uppmärksammat det hot som den ansökta exploateringen utgör mot bygden och informerat berörda i samhället, såväl som ortens politiker. A. Landskapsbild På hemsidan www.framtidasätila.se står omfattande information att finna, t.ex. om hur inverkan på landskapsbilden kommer att bli i Sätila samhälle och vid Ubbhult. Vi kan notera att den reella inverkan på landskapsbilden kraftigt skiljer sig från de förskönande bilder som Göteborg Energi i breda remsor av vidvinkelkaraktär har försökt förmedla i ärendet, och då 1 (20)
såväl i den ursprungliga ansökan som i de sedermera ingivna bristfälliga kompletteringarna, se närmare nedan. Vi kan dessutom notera att även GE i sin ansökan och i sina konsultrapporter angivit att landskapsbilden i området kraftigt kommer att förfulas, eller som bolaget bl.a. angivit i sin ansökan och miljökonsekvensbeskrivning: - Från de öppna landskapsrummen i Storåns dalgång, vid Lygnern och vid Stora Öresjön så skulle vindkraftparken tveklöst innebära en betydande förändring av landskapsbilden. - Vid Sätila tätort utgör utsikten över sjön Lygnern ett viktigt landskapsbildsvärde. - Vindkraftparken skulle komma att konkurrera med sjön om betraktarens uppmärksamhet vilket skapar en betydligt mer orolig landskapsbild. - Påverkan på landskapsbilden bedöms bli relativt stor i närområdet och särskilt vid Lygnern och vissa platser i tätorten Sätila med närmaste omnejd. Vindkraftparken blir ett nytt inslag i ett agrart präglat, homogent kulturlandskap med få landmärken och få moderna och industriella inslag. Vid skogssjön Öresjön innebär vindkraftparken en stor visuell förändring. Eftersom det är GE som själva skrivit detta i sin ansökan, miljökonsekvensbeskrivning och beställda konsultrapporter, måste den allmänna utgångspunkten vara att detta är vad som minst kan komma att uppstå. Sätilas kännemärke och lockbete för sin framtida utveckling om ett naturskönt område kommer således att helt förstöras. Vy från Sätila centrum efter en potentiell vindkraftsexploatering B. Behovet för Sätila och Ubbhults samhällens framtida gemensamma utveckling För Sätila har en utbyggnad av VA-nätet med bland annat en gren mellan Sätila samhälle och Ubbhult, planerats att genomföras. Detta innebär samtidigt klart utökade möjligheter till en etablering av bostäder utefter denna ledningsdragning, som dessutom utgör en av de mycket 2 (20)
få befintliga expansionsmöjligheterna för Sätila samhälle. Och det är just på denna plats som GE har ansökt om att få exploatera marken för vindkraft, inklusive att i stor omfattning få hugga ner skog för att kunna genomföra detta. Det betyder att vindkraftsplanerna helt strider mot det kommunala intresset såväl som Sätila samhälles behov av framtida utveckling. Vy från Ubbhult efter en potentiell vindkraftsexploatering C. Lygnersvider som bullerfritt område Miljöbalken har som grundprincip att det är särskilt viktigt att ostörda områden skyddas mot exploatering som skulle riskera att förstöra dessa områdens kvaliteter, eller som det uttrycks i miljöbalkens 3 kap., 2 : Stora mark- och vattenområden som inte alls eller endast obetydligt är påverkade av exploateringsföretag eller andra ingrepp i miljön skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt påverka områdenas karaktär. Lygnersvider är ett område som enligt Naturvårdsverkets nomenklatur är att betrakta som ostört bl.a. när det gäller buller, med en klassning mellan nivåerna Område helt utan samhällsbuller och Område med begränsad förekomst av samhällsbuller, d.v.s. som ett område med största bullerfrihet (Jfr. Naturvårdsverkets rapport: God Ljudmiljö mer än bara frihet från buller, rapport nummer 5709.). Detta betyder att varje av människan skapad tillkommande bullerkälla måste undvikas. 3 (20)
Vi vill här särskilt peka på att plan- och byggnämnden redan i ett yttrande 2009-08-26 (bilaga 3) uttalade att en vindkraftsetablering i ett Lygnersvider som inte är stört av flygbuller, stod i strid med redan då befintlig översiktplanering. Särskilt behöver därför i detta sammanhang påtalas den förändring av riksintresset med avseende på buller som under hösten 2009 togs fram av Transportstyrelsen för Göteborg- Landvetter flygplats (se bilaga 4). Denna riksintresseavgränsning används redan idag för planering i Marks kommun och kan antas bli slutligt fastställd under 2011. Det reviderade riksintresseskyddet visar på att det som i 1977 års generalplan beskrevs som potentiellt flygbullerutsatta områden, inte längre på minsta sätt kommer att vara detta inte ens i en planering. Detta betyder att hela det aktuella området som ansökningen för vindkraftsexploateringen avser inte bara i realiteten, utan även planeringsmässigt, är att betrakta som ett bullerfritt område. D. Buller från vindkraft Vi vill vidare peka på det faktum att senare tids forskning har kommit fram till att störningarna från vindkraftsbuller varit kraftigt underskattade historiskt sett. Särskilt viktigt har det visat sig vara att ta hänsyn till den ljudbild som finns på platsen innan en vindkraftsexploatering ens övervägs. D.v.s. om bakgrundsnivån för buller på platsen är låg, så måste särskilt hårda krav ställas på varje ny bullerkälla, eftersom den annars helt förändrar levnadsförhållandena i området. Det framgår särskilt tydligt av de under 2008 och 2009 publicerade rapporterna av Kamperman m.fl. Varför relevanta bullergränser är nödvändiga vid val av placeringar för Vindkraftverk, se bilaga 5, och Vindkraftsturbinssyndromet En rapport om ett experiment med människor av Nina Pierpont, se bilaga 6. Enligt Kamperman m.fl. krävs för en säker bullermiljö på landbygden, där vindkraften placeras i kuperad terräng så som den aktuella ansökan avser, ett miljöskyddsavstånd på 3 200 meter. Vid vindkraftsexploateringar i slättlandskap kan avstånd ner till 2 000 meter godtas. Avståndet till bostäder för den här aktuella ansökan är långt mycket mindre än så, varigenom hälsoriskerna för de närboende är uppenbara. Bullerstörda zoner runt den ansökta exploateringen (de röda samt blå områdena) för vi. för vindkraft som placeras i kuperad terräng. P å kullar. Det röda Om det varit fråga om ett slätt landskap hade de hälsoskadliga störningarna begränsats till det med röd färg markerade området. Se vidare bilaga 5 och 6. 4 (20)
Utöver de allmänna hälsoriskerna till följd av vindkraftverk som placeras på höjder i anslutning till närliggande dalar, kan i det aktuella fallet också konstateras att Göteborg Energi, enligt bolagets egna kartmaterial, har för avsikt att placera verken med inbördes avstånd på enbart ca 400 meter. Det är konstaterat att så nära placeringar av sådana gigantiska kraftverk som det här är fråga om, 150 meter höga, kommer att ge upphov till turbulens verken emellan på stort avstånd, se bland annat domen av Miljödomstolen, M-3427 från 2010-02-27 (bilaga 7) där det anges att Denna typ av vindkraftverk skapar turbulens upp till 800 meter från verket.. Sammantaget betyder detta att den ansökta vindkraftsplaceringen kommer att leda till återkommande vindskjuvningar, uppenbart pulserande ljud och olika resonansliknande effekter, varigenom bullernivån även kommer att bli än högre än normalt. Till vad som ovan sagts hör också att de bullermodeller som den sökande har nyttjat i detta ärende återkommande, med sina teoretiska bullerkurvor, frekvent har visat sig underskatta de reellt uppmätta bullernivåerna. Ett närliggande, och för det aktuella ärendet mycket relevant exempel, är bl.a. det vindkraftverk som sedan en tid är i drift i Hyssna och där bullernivåerna återkommande, vid mätning, visat sig vara långt högre än vad varje beräkningsmodell säger skulle vara fallet. Orsaken är att det är mycket svårt att modellera bullerspridning, och att de modeller som finns genomgående favoriserar de utgångspunkter som vindkraftsbranschen har - d.v.s. att underskatta den reella bullerspridningen. Exempelvis kan det vissa dagar, t.ex. varma sommarkvällar som är utmärkta för utomhusvistelse, bli fråga om upp till ca 25 db(a)- enheter högre buller än vad modellerna förutspått, genom att ljudet transporteras bättre genom de skiktningar i luftlagren som då uppkommer. Buller transporteras också bättre i fuktiga områden än vad branschens modeller anger, och på den för ansökan aktuella platsen och dess omgivningar är fuktighet ett typiskt kännetecken, genom den omfattande närvaron av våtmarker och sjöar. Se även bilden nedan på hur fuktigheten påverkar bullerspridningen: Av grafen framgår att bullerutbredningen dämpas som bäst vid en luftfuktighet på ca 5-20%, medan dämpningen avtar kraftigt vid högre luftfuktighet. I det aktuella området är luftfuktigheten generellt sett hög. Till det ovanstående hör också att det buller som vindkraftverk orsakar är mer lågfrekvent än annat industribuller - med även omfattande infraljud - vilket innebär att det sprids längre än i princip varje annat industribuller, och därtill dygnet runt. Vindkraftsbullret har också en sådan huvudfrekvens (svischljud med en frekvens på ca 1 Hz) som väl sammanfaller med den 5 (20)
frekvens som används för att göra människor särskilt uppmärksamma på faror (jämför t.ex. frekvensen på ljudet från en backande lastbil), varför det därigenom är särskilt enerverande och också tränger igenom varje annat naturligt ljud. Särskilt väl sprids också bullret över sjöytor där det även reflekteras och t.o.m. kan vara högre på andra sidan. Sammantaget betyder ovanstående att den ansökta exploateringen kommer att leda till helt oacceptabla och hälsoskadliga bullernivåer, såväl i den omgivande naturmiljön som för ett mycket stort antal boende. E. Pågående översiktsplanering Vi kan notera att ledande företrädare för en klar politisk majoritet i Marks kommun i form av bl.a. Socialdemokraterna, Moderaterna, Folkpartiet, Marks oberoende demokrater och Markbygdspartiet tydligt uttalat att det av den kommande nya översiktsplanen, som avses beslutas senast 2013, tydligt ska framgå att Lygnersvidersområdet ska pekas ut som olämpligt för placering av vindkraftverk. Ledande företrädare för Marks kommuns politiska partier visar partiernas ställningstaganden i frågan om man avser att agera för att Lygnersvider i kommande översiktsplan ska utpekas som olämpligt för vindkraft: KD avstod, S JA, V NEJ, MOD JA, C avstod, M JA, MP avstod, FP JA (skylten hålls upp utanför bild). Även Markbygdspartiet har i andra sammanhang uttalat ett JA i frågan. För tillfället pågår ett omfattande och engagerat ÖP-arbete i Marks kommun, och då också i bland annat Sätila och Ubbhult, där detta krav än tydligare kan förväntas komma att markeras. Vi kan vidare notera att grannkommunen Härryda pekat ut i stort sett hela Härryda kommuns södra gräns - vilken då gränsar mot Marks kommun - som olämplig för vindbruk ( Vindbruksplan - Tematiskt tillägg till Översiktsplan, ÖP 2011 Härryda kommun, Samrådshandling, sid. 19 och 26-27, se bilaga 8). Härryda kommun har bland annat pekat ut följande områden som olämpliga för vindbruk: 6 (20)
Områden med större bevarandeintressen och landskapsintressen bör fredas från vindkraft. Sådana områden är : Storåns dalgång. Sjölandskapet i söder Härryda kommuns motiveringarna är bland annat som följer: - Storåns dalgång: Storåns dalgång omfattas av riksintresse för naturmiljö och kulturmiljö och är av betydelse för landskapsbilden, se figur 15. Det är en uppodlad dalgång med småskalig struktur som även berör de angränsande kommunerna Mark och Bollebygd. Med hänsyn till landskapsbilden och småskaligheten bör området fredas från vindkraft. - Sjölandskapet i söder: I södra delen av Härryda kommun sluttar landskapet ner mot ett band av sjöar med bl a Nordsjön och Ingsjöarna. Topografin är bitvis dramatisk med nivåskillnader på ca 100 meter. Området bedöms med hänsyn till landskapsbilden fredas från vindkraft. Samma typ av avvägningar bör självfallet även gälla för Marks kommun, och det vore därför helt orimligt att Marks kommun på sin sida kommungränsen skulle tillåta vindbruk, när Härryda kommun förbjuder detsamma på andra sidan om samma gräns. Topografin är t.ex. också minst lika dramatisk utmed Lygnern, med nivåskillnader på mer än 100 meter. F. Säkerhetsavstånd och risk för inhägnad av området Vindkraftsbranschen har uttalat att det måste finnas ett säkerhetsavstånd på 400 meter från varje vindkraftverk för att förhindra olyckor, t.ex. den typ av olyckor med lossnande rotorblad som inträffat på ett flertal platser i Danmark och Sverige under det senaste dryga året, och som lett till att branschen tvingats tillsätta sin egen haverikommission. Därtill kommer faran med is på vingarna och de iskroppar som återkommande slungas iväg från rotorbladen. Ovanstående innebär att det inte heller är orimligt att förvänta sig att en exploatering inom en nära framtid också skulle komma att förenas med en heltäckande inhägnad, och det särskilt om en dödsolycka skulle inträffa någonstans i landet, en risk som ökar med varje ny vindkraftsinstallation. För Lygnersvidersområdet skulle detta naturligtvis innebära en än mer oacceptabel situation. Redan idag förses vindkraftsområden med varningsskyltar där man varnar för att komma för nära kraftverken. Detta är enbart en början på de skyddskrav som framöver kan förväntas komma att krävas när det gäller den industriella vindkraften, med de gigantiskt höga vindkraftverk som det numer är fråga om, ca 10 gånger högre än normal skog. Varning för att vistas i närheten av vindkraftverk på flera hundra meters avstånd. Här från Hishult i Halland. 7 (20)
G. Annan negativ inverkan Att placera vindkraftverk i skogsområden innebär att dessa områden måste skövlas till stora delar. Plats behövs inte bara för kraftverken som sådana, utan dessutom krävs bl.a. nya vägsträckningar samt ledningsdragning och olika uppställningsytor. Omfattande områden som tidigare varit bullerfria kommer att utsättas för ett dygnet runt pågående buller som inte bara förstör naturmiljöer för den fria naturens djur utan även för Homo Sapiens. För ett Framtida Sätila ingav redan inom någon månad efter det att Göteborg Energis inledande ansökan ingivits till Länsstyrelsen, i februari 2010, en skrivelse som i 47 punkter (se bilaga 1) visade på några av de allvarligaste bristerna i underlaget och där kompletteringar krävdes. Denna kompletteringsbegäran utgör en värdefull komplettering till denna skrivelse, för en djupare förståelse av olämpligheten i aktuell ansökan. Vi kunde redan i samband med att kompletteringsbegäran författades notera att orsaken till att underlaget var så bristfälligt logiskt hängde samman med att varje ytterligare precisering i de avseenden där kompletteringar behövdes, skulle visa på en än större anledning till att varje ansökan om en vindkraftsetablering på platsen borde avslås. Göteborg Energi underlät att svara på den begäran om kompletteringar som För ett Framtida Sätila tog fram tidigare i ärendet och som Länsstyrelsen översände till GE för att bolaget skulle besvara dessa i samband med att Länsstyrelsen översände sina övriga kompletteringskrav. Hade Göteborg Energi svarat på För ett Framtida Sätilas kompletteringskrav, så skulle olämpligheten i placeringen ytterligare ha tydliggjorts. De ansökta kraftverken kommer att vara ca 10 gånger högre än normala träd, 150 meter, och med en bas så stor som ett hus, vilket betyder att utbredningen av buller, skuggor och ljussken kommer att vara mycket omfattande, och det på en plats som idag i princip är helt fri från sådan inverkan. Placeringen på en höjd i anslutning till omgivande dalar, där ett stort antal människor bor, accentuerar inverkan och riskerna med den ansökta placeringen än mer. Mot bakgrund av ovanstående begär För ett Framtida Sätila, med stöd i ovanstående såväl som i de idag bifogade 909 underskrifterna, att såväl miljönämnden som plan- och byggnämnden, kommunstyrelsen och kommunfullmäktige ska fastställa att den av Göteborg Energi AB ingivna ansökan ska avstyrkas med stöd av miljöbalkens 16 kap. 4 och att därmed ansökan i sin helhet ska avslås. Särskilt om Länsstyrelsens krav på kompletteringar av ansökan Länsstyrelsen i Västra Götalands län, liksom För ett Framtida Sätila och Kungsbacka kommuns miljökontor, insåg tidigt att de av GE ingivna ansökningshandlingarna var undermåliga i flera avseenden, och i vissa andra avseenden också mycket knapphändiga. Underlaget som bolaget ingav var emellertid fullt tillräckligt för att det klart skulle framgå att exploateringen var mycket olämplig och att ansökan därför måste avslås. Det är vidare uppenbart av bl.a. miljöbalkens hänsynsregler, t.ex. bevisbörde- och kunskapsreglerna samt försiktighetsprincipen att den som ansöker om en verksamhet ska ta fram och redovisa för ärendet nödvändigt sakunderlag och också besitta nödvändig kompetens för att bevisa att man har tillräcklig kunskap. Genom att GE ej svarat upp till dessa krav, och inte heller svarat på de kompletteringskrav som ställts upp i ärendet, är inte ens de mest 8 (20)
grundläggande hänsynsreglerna i miljöbalken uppfyllda, varför ansökan inte kan annat än avslås redan av detta skäl. Bland vissa av Marks kommunpolitiker har det emellertid framställts som att man inte kunnat ta ställning till ansökan förrän även bolagets svar på Länsstyrelsens kompletteringskrav hade ingivits. Först då menade man att det fanns ett komplett underlag att ta ställning till. Vi noterar att GE:s redovisning med anledning av dessa Länsstyrelsens kompletteringskrav på bolaget än mer visar på olämpligheten i ansökan. Länsstyrelsen har 2010-04-13 tillställt Göteborg Energi krav på omfattande kompletteringar, till följd av undermåligheter och övriga brister i bolagets tillståndsansökan (se bilaga 9). Länsstyrelsen har formulerat 13 kompletteringspunkter som bolaget ålagts att svara på, och därtill har myndigheten sänt med de 6 kompletteringspunkter som Kungsbacka kommuns miljökontor krävt samt de 47 kompletteringspunkter vilka För ett Framtida Sätila formulerat, med inriktning på frågeställningar avseende bl.a. buller, påverkan på landskapsbilden och naturmiljön och inverkan till följd av ljussken, frågeställningar vilka alla varit undermåligt beskrivna i ansökan. Vi kan konstatera att GE inte med en rad kommenterar de kompletteringskrav från För ett Framtida Sätila som Länsstyrelsen sänt till bolaget att svara på. Även bolagets redovisning kopplat till de av Länsstyrelsen särskilt specificerade 13 punkterna är undermålig, och i flera fall redovisar bolaget inte ens det Länsstyrelsen krävt. Vi kan av bolagets svar se att anledningen till att man vägrat svara på de sätt som Länsstyrelsen begärt, genomgående sammanfaller med att varje svar än mer skulle visa på olämpligheten i exploateringen. Samtidigt strider bolagets hantering av ärendet mot grundtanken i hela den demokratiska process som miljöbalken ställt upp för en prövning av en så kraftigt miljöstörande verksamhet som en tillståndspliktig vindkraftsetablering utgör. Länsstyrelsens kompletteringskrav avseende inverkan på landskapsbilden Den första punkt som Länsstyrelsen begär en komplettering från Göteborg Energi på, avser inverkan på landskapsbilden på Sätila samhälle och Stora Öresjön. Länsstyrelsen skriver: MKB:n ska omfatta en alternativ utformning som redogör för andrahandsyrkandet (12 verk). Vid en alternativ utformning med 12 verk bör hänsyn tas till vad som framkommer av inventeringar och undersökningar samt att landskapsbildspåverkan är stor vid Sätila samhälle och Stora Öresjön Vi kan notera att GE fortvarigt inte preciserar var i det ansökta exploateringsområdet som de olika kraftverken avses placeras, utan bolaget vill ha full frihet att placera verken var som helst inom det ansökta området. Det betyder att bolaget enligt miljöbalkens grundprincip har att beskriva inverkan utifrån ett värsta scenario när det gäller landskapsbilden. Detta görs dock inte. Därtill kan det noteras att bolaget inte med en rad belyst landskapsinverkan i anslutning till Stora Öresjön på det sätt Länsstyrelsen har begärt i kompletteringskravet ovan. Inverkan här skulle bli mycket stor och negativ, något som också gäller för områdena i och kring Sätila samhälle. Detta hade tydligt framgått om bolaget efterkommit Länsstyrelsens krav på redovisning, och det hade då visat på det omöjliga i att placera vindkraft på den ansökta platsen. Därför nämner bolaget inget om detta. 9 (20)
Länstyrelsens kompletteringskrav angående inventering av fåglar Länsstyrelsen har ställt ett flertal krav på redovisningar rörande naturmiljön och skyddsvärda arter och typer av djur. Vi kan här bland annat notera följande kompletteringskrav från Länsstyrelsen ifråga om inventeringar, något som Göteborg Energi särskilt slarvigt redovisat i ansökan. Länsstyrelsen skriver: Vår- och höstinventering av fåglar med särskilt fokus på rovfåglar, smålom, storlom, spelplatser för tjädrar och andra skogshöns samt nattskärra. samt Fåglarnas flygrutter från och till födosöksområdet och fortplantningsplatser samt flyttfågelsträck ska kartläggas. Detta gäller framförallt för lom och rovfåglar GE har emellertid i de kompletteringar man ingivit, liksom i sin första redovisning i själva ansökan, enbart inventerat häckande arter översiktligt. Bolaget erkänner också att någon regelrätt häckfågeltaxering av hela området har inte gjorts. Inte heller har man gjort någon ordentlig kontroll av sträckfåglar, eller som det anges att: Någon fullständig sträckfågelinventering, där alla sträckande fåglar räknas under en längre period, har inte utförts. Istället har flyttfåglar enbart noterats under kortare besök i maj, juni och september. Ovanstående medför att den information som GE redovisar i sina kompletteringar innehåller ett stort antal antaganden och gissningar, och eftersom observationerna enbart har varit fåtaliga handlar bristerna genomgående om en underskattning av närvaron, häckning m.m. av t.ex. skyddsvärda arter. Det är dock viktigt att notera att GE, trots bristfälligheten i undersökningarna, i sin kompletterande konsultutredning inte kan undgå att notera att det i och kring det ansökta etableringsområdet bland annat finns fiskgjuse, lärkfalk, ormvråk, duvhök, sparvhök, trana, orre, tjäder, smålom, storlom, enkelbeckasin, morkulla, nattskärra, nötkråka, kungsfiskare, bivråk, spillkråka, sparvuggla och törnskata av vilka de flesta är rödlistade arter och de övriga karakteriseras som särskilt känsliga för vindkraftverk. Till detta noterar man också ett stort antal rödlistade och andra fågelarter vid den närliggande Lygnern, arter som också på olika sätt direkt och indirekt kommer att påverkas vid en vindkraftsexploatering på Lygnersvider, t.ex. rödlistade arter som storlom, smålom, tretåig mås, bergand, blå kärrhök, brun kärrhök, pilgrimsfalk, stenfalk och rördrom samt andra arter, främst rastande/sträckande, som snatterand, brunand, skedand, bläsand, stjärtand, småskrake, salskrake, svarthakedopping, svarthalsad dopping, gråhakedopping, skäggdopping, storspov, småspov, kärrsnäppa, gluttsnäppa, mindre strandpipare, större strandpipare, strandskata, rödbena, sångsvan, kanadagås, bläsgås, grågås, prutgås, ormvråk och fjällvråk samt ett flertal småfåglar i form av tättingar. Särskilt bör i konsultredovisningen noteras att det är angivet en rovfågelart, vars revir sträcker sig upp till det ansökta exploateringsområdet och som har en skyddszon mot vindkraft bedömd till minst 2 000 meter (citat från Svenska Ornitologiska föreningen, se bilaga 10,, men som inte alls är närmare belyst i GE:s underlag. Det är här särskilt viktigt att konstatera att även rovfågel vars häckningsplatser är skyddade enligt 20 kapitlet i sekretesslagen (SFS 10 (20)
2009:400), måste beaktas vid en redovisning av riskerna med en exploatering. Detta har GE inte gjort! Vi kan också se att i de redovisningar som görs i GE:s konsultrapport, så används generellt förhållandet enligt ovan, med bristfälliga undersökningar, som hävstång för att återkommande underskatta närvaron av olika arter. Det faktum att man bara vid något enstaka tillfälle under sin inventering observerat en viss fågelart, används generellt som argument för att inte vidare utreda problembilden, utan snarare lämnar man frågan obesvarad, varigenom man då klassar ner riskerna för dessa fåglar och undviker att närmare beskriva hoten för dem. Med det ovanstående sammanhänger också det faktum att skogsavverkningen i området under det senaste året varit mer omfattande än vanligt. Skogsstyrelsen har t.o.m. konstaterat att exploateringen i området brutit mot gällande föreskrifter och att exploatören avverkat utanför den tid då denne haft tillåtelse till s.k. föryngringsavverkning (Skogsstyrelsens skrivelse 2010-06-10, se bilaga 11). Skogsstyrelsen har dock saknat resurser för att lagföra föreskriftsbrottet. Platsen för de otillåtna avverkningarna sammanfaller ( underligt nog ) i flera fall mycket väl med de platser där man i GE:s ansökan förväntar sig att kraftverk skulle uppförts om tillstånd till detta hade givits. Denna förtida avverkning har naturligtvis haft negativ inverkan på förekomsten av vissa arter just under 2010, så även var i skogen dessa valt att uppehålla sig. Detta förhållande belyses dock inte med en rad av GE eller i bolagets konsultrapporter och saknas också i varje analys som bolaget gjort av naturmiljöfrågorna. För de arter som särskilt utpekats i kraven ovan (rovfåglar, smålom, storlom, tjädrar och andra skogshöns samt nattskärra) har Länsstyrelsen i sin kompletteringsbegäran ställt upp ytterligare redovisningskrav avseende lom samt tjäder och orre, varför frågeställningarna avseende dessa arter istället närmare belyses nedan under de nedan upptagna punkterna. Däremot belyses här Länsstyrelsens frågeställning avseende nattskärra: För nattskärra kan följande konstateras. Av Länsstyrelsens rapport Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken, rapportnummer 2009:70 (se bilaga 12) konstateras att den nödvändiga skyddszonen från vindkraftverk för fågeln är 1 2,5 km kring platser med spelande hanar. Av den framtagna konsultutredningen framgår att nattskärra observeras årligen med ca 2-4 exemplar inom etableringsområdet under häcktid och bedöms därmed häcka kontinuerligt samt att observationer gjorts vid såväl Äspesjö som längre norrut, ca 0,5-1 km norr om Äspesjö.. Den senare observationen innebär att nattskärran finns direkt inom det ansökta exploateringsområdet, varigenom möjligheterna att nyttja detta för vindkraft, skyddszonen beaktad, helt utraderas. Vi bilägger här en karta med information om var nattskärran finns samt vad det betyder ifråga om de områden som omfattas av en nödvändig skyddszon mot vindkraft för denna fågelart. (se bilaga 13 om Skyddszoner). I denna bilaga med skyddszoner finns även markerat var det exempelvis finns häckande Tranor (inte bara vid Ålatjärn som anges i GE:s konsultrapport, utan även vid Stora dammen) och Duvhök (Vid Vargabrännen och Stora dammen). Båda de senare lokalerna har GE missat i utredningen såväl som ett flertal andra fågelarter som t.ex. Kattuggla. Av och till har även bland annat Storspov och Kungsörn siktats inom området. Allt detta missas naturligtvis om man som bolaget väljer att göra, ägnar alltför kort tid åt sin inventering, och därtill framförallt syns ha andra syften än att värna den biologiska mångfalden. 11 (20)
Länsstyrelsens särskilda kompletteringskrav angående tjäder och orre Länsstyrelsen hade också följande särskilda kompletteringskrav ifråga om tjäder och orre utöver inventeringskravet ovan: Spelplatser för tjäder och orre ska avgränsas på karta. På samma karta ska det framgå var man planerar att placera verken Ingen sådan karta finns bilagd kompletteringarna, utan istället för GE ett resonemang om att de tjädrar som man kunde identifiera under 2010 till vissa delar inte kunde påfinnas på de platser som de hållit till på under tidigare år. Med tanke på bristerna i inventeringen är denna slutsats minst lika troligt en följd av just bristerna i inventeringen, varigenom ett betydande antal tjädrar har missats. Det kan ju också konstateras att de som genomfört undersökningen inte bor på platsen och därför givetvis inte vet var man främst ska söka. Vi vet emellertid att det bland annat finns ett större tjäderområde mitt i det ansökta exploateringsområdet vid Skogablöten och Rysstjärn. Vi vet av de jägare och övriga boende som sedan länge vistats i området att det på denna plats garanterat finns minst 5 spelande tjädrar, något som varje naturbevandrad person som tagit sig an området när det är snöbelagt ganska omgående hade kunnat konstatera. Tjäder finns även i den sydvästra delen av det ansökta exploateringsområdet. Vi noterar att GE:s konsulter anstränger sig till det yttersta för att hävda att det enbart rör sig om maximalt 4 tjädrar i området, och det givetvis eftersom de vet om att om platser finns med fem eller fler spelande tjädrar, så medför det krav på skyddszoner som ska uppgå till minst 1 000 meter (citat från Svenska Ornitologiska föreningen, bilaga 10). Detta skulle då till följd av rena naturmiljöskäl utradera varje möjlighet till exploatering för bolaget, något Göteborg Energi synbarligen inte tvekar att ta till vilka metoder som helst för att förhindra. Det ligger givetvis också nära till hands att utgå från att det är därför som bolaget råkat glömma kravet på en kartredovisning, eftersom förhållandena då skulle bli än mer uppenbara. Vi har därför i kartbilaga markerat var tjädrar finns och också särskilt tydliggjort det område där spel återkommande förekommer med fler fem eller fler tuppar närvarande, se bilaga 13, samt vilka skyddzoner som denna närvaro är förenad med. Länsstyrelsens särskilda kompletteringskrav angående lom, särskilt smålom Länsstyrelsen noterade vidare följande ifråga om skyddet av särskilt smålom och utgående från GE:s ansökan, varigenom implicit också krav ställdes på ett efterlevande från bolagets sida: Länsstyrelsen delar inte bolagets bedömning för buffertzon kring smålommens häckningsplatser. Bolaget anför att 500 m skyddszon bör räcka eftersom smålommen inte häckar varje år. Länsstyrelsens bedömning är att detta inte är ett godtagbart skäl till varför man bör göra avkall på tidigare rekommenderad skyddszon på 1 000 m. Av bolagets kompletterande redovisning framgår att GE väljer att strunta i kravet på en skyddszon på 1 000 meter för smålommen (Gavia Stellata). I sina texter anger bolaget istället att man enbart vill ha ett 860 meters avstånd mellan smålommen (i Äspesjön) och kraftverken. Av enkla mätningar på av bolaget ingivna kartor framgår dessutom att inte ens detta stämmer. De 860 meterna gäller möjligen från Äspesjöns mittpunkt, men eftersom det inte är där som 12 (20)
fåglar häckar, utan utmed strandkanten, så vill bolaget egentligen hävda att det ska räcka med ca 700 meter som skyddszon, och då enbart kopplat till förekomsten i Äspesjön, inte alls i relation till t.ex. födosöksvägar eller födosjöar. Bolaget tar i sin skyddzonsdefinition inte alls hänsyn till att Smålommen även häckar i andra ytvatten i området än Äspesjön, t.ex. olika tjärnar i området, samt att den även har födosökssjöar i närområdet som Stora Öresjön, varigenom avståndet mellan fågelns vistelseområde och ansökta kraftverk kan förväntas bli än mindre, ca 200 meter. Samma förhållanden gäller även för storlommen, se nedan. Det är här också viktigt att kravet på skyddszon inte bara omfattar häckningsplatser, utan även lommens födosöksområden. Detta framgår uppenbart av bland annat den i GE:s konsultrapport refererade rapporten Storlommen och smålommen i Sverige populationsstatus, hotbild och förvaltning, se bilaga 14, som bland annat tagits fram på uppdrag av Naturvårdsverket och där det klart framgår att: Vindkraftsanläggningar bör undvikas inom en radie på 1 kilometer kring häckningssjöar och fiskevatten för storlom eller smålom. Förslagen bygger på de rekommendationer som tagits fram i skotska karteringsstudien. Svenska ornitologiska föreningen (se bilaga 10) har uttryckt det än tydligare som att: Storlom och smålom är upptagna på Fågeldirektivets lista 1. Båda arterna är uttalat känsliga för olika former av mänsklig störning och häckningar kan lätt misslyckas. Skyddszoner om minst 1 000 m ska upprättas runt sjöar och tjärnar där lommar regelbundet häckar. Särskilt smålom häckar ofta i tjärnar men fiskar i närliggande sjöar. Det är viktigt att identifiera och skydda även flygvägarna mellan häcknings- och fiskeplatserna. Bolaget redovisar sitt sätt att se på smålommens skyddsbehov, utan att med ett ord nämna att kraven på skyddsavstånd inte uppfylls! Foto från rapporten Storlommen och smålommen i Sverige populationsstatus, hotbild och förvaltning av Mats O.G. Eriksson, se bilaga 14, skriven på uppdrag av bl.a. Naturvårdsverket Vi kan således konstatera att den skyddszon som Länsstyrelsen anger på 1 000 meter för smålom inte uppfylls. Vidare är detta en skyddszon som handlar om en tidigare rekommendation. Vi kan idag konstatera att nuvarande kunskap ger vid handen att ett avståndsbehov på 1 000 meter för t.ex. smålommen (kring boplatser samt för flygvägar mellan häckningsplatser och fiskevatten) inte heller det är tillräckligt, utan att det krävs avsevärt längre skyddsavstånd till smålommen för att ett rimligt skydd ska kunna uppnås. Även kravet för Storlom (Gavia Arctica) är omfattande. 13 (20)
I Länsstyrelsens rapport Fåglarna, däggdjuren och vindkraftverken, rapportnummer 2009:70, se bilaga 12, konstateras bland annat att För bland andra smålom, sjöorre, sillgrissla och tordmule noterades att fåglarna undvek ett område på upptill åtminstone 2 km kring vindsnurrorna under de första åren, medan åtminstone sjöorren återkom till närområdet kring vindsnurrorna efter att de varit i drift i 3-5 år. För smålom fanns ingen tendens till tillvänjning ännu efter 5-6 år.. Denna slutsats baseras bl.a. på en under 2006 genomförd rapport för Danska Miljödepartementet, Final results of bird studies at the offshore wind farms at Nysted and Horns Rev, Denmark, se bilaga 15, och bekostad av bl.a. Vattenfall där det tydligt framgår att smålommen, och även storlom, inte alls går samman med vindkraftverk och att ett minsta skyddsavstånd - och då särskilt med beaktande av miljöbalkens försiktighetsprincip - i vart fall bör vara 2 000 meter. Detta eftersom nästan alla de lommar som annars skulle befunnit sig inom denna radie från platsen där vindkraftverk uppförts flyr fältet, och inte heller återvänder. Av grafen framgår att lommen nästan helt försvinner inom områden på 2 000 meter från vindkraftverk, till ca 2/3 upp till 3 000 meter och till hälften upp till 4 000 meter. Tagen från bilaga 15. Försiktighetsprincipen i miljöbalkens 2:a kapitel tydliggör principen att om osäkerhet råder om att skada kan uppkomma, så ska man agera som att skada kan uppkomma. I detta fall innebär det att eftersom det vid vetenskapliga studier visat sig att smålommens möjlighet till överlevnad på platsen inom upp till i vart fall 2 000 meter mer eller mindre omintetgörs (inom 3 000 meters radie försvinner minst 2/3 av lommarna och vid 4 000 meters radie fortfarande minst ca 50%) så måste det betyda att ett absolut minsta skyddsavstånd på i vart fall 2 000 meter, eventuellt betydligt mer med kanske upp till 4 000 meter, måste få råda. Vi kan dessutom notera att kravet på skyddsavstånd inte bara omfattar smålommen, utan även storlommen, eller som det anges i rapporten Storlommen och smålommen i Sverige populationsstatus, hotbild och förvaltning, se bilaga 15, där det klart framgår att: Vindkraftsanläggningar bör undvikas inom en radie på 1 kilometer kring häckningssjöar och fiskevatten för storlom eller smålom. Förslagen bygger på de rekommendationer som tagits fram i den skotska karteringsstudien. GE undviker dock nogsamt att närmare utveckla vad detta skulle betyda för den aktuella ansökta vindkraftsexploateringen. Det kan dock noteras att det ansökta exploateringsområdet kommer så nära storlommens smålommens fiskevatten - se ovan - i form av t.ex. Stora 14 (20)
Öresjön, som bara ca 200 meter. Båda arter använder Stora Öresjön som födosöksområde, såväl som Lygnern och andra kringliggande sjöar. Vi har i en kartbilaga, se bilaga 13, och ihop med vissa andra fågelarter enligt redogörelsen ovan, infört den geografiska omfattningen på skyddszonerna för smålom och storlom. Av denna framgår att, om de identifierade skyddsbehoven mot vindkraft ska innehållas, så utraderas möjligheterna att nyttja det ansökta området för vindkraft helt. Länsstyrelsens kompletteringskrav angående fladdermöss Ifråga om fladdermöss ställde Länsstyrelsen upp bland annat följande kompletteringskrav för GE att svara upp mot: Förundersökning av fladdermöss i området. Kartlägg lämpliga fladdermusmiljöer samt tidigare observerade arter. Inventeringen bör även omfatta lämpliga miljöer upp till 1,5 km från etableringsområdet. Inventering på de utifrån fladdermössen mest lämpliga miljöerna. Bild på lungsprängd Fladdermus Vi kan bland annat konstatera följande: Bild på fladdermus som fått sina lungor sprängda av vindkraftverkens tryckvågor. Huvudproblemet för fladdermössen är inte att de krockar med vindkraftverken, utan att tryckskillnaderna vid vindkraftverkens rotorer spränger deras lungor. Göteborg Energi har på enbart en kvarts A4-sida i sina kompletteringar tagit upp frågan om fladdermöss. Det enda bolaget har gjort i frågan är en, som man kallar det själv, den lilla förundersökningen som utförts på amatörnivå. Trots att man redan genom denna amatörundersökning direkt kunde identifiera såväl vattenfladdermus som nordisk fladdermus, så avvisar bolaget varje krav på inventering av området med avseende på fladdermöss, och än mindre gör man det i områdena upp till 1,5 km från etableringsområdet så som Länsstyrelsen krävt. 15 (20)
Detta är ett mycket säreget agerande, men inte helt förvånande, och som rimligen kan förklaras med bolagets rädsla för att man faktiskt ska behöva beskriva att det finns mycket fladdermöss, och även rödlistade sådana, i området. Och det i betydande antal. Det kan noteras att GE:s konsulter särskilt anger att området hyser Ett relativt stort antal våtmarker och skogstjärnar som indikerar ett rikt insektsliv och därmed goda jaktmarker för fladdermöss. Men här slutar all rimlig konsekvent genomgång från bolagets sida, inte minst i förhållande till de krav som gäller enligt miljöbalkens försiktighetsprincip och de kompletteringskrav Länsstyrelsen ställt upp. Istället anför GE som argument mot att genomföra vidare studier att lövinslaget i skogen är litet, liksom förekomst av grova träd eller andra lämpliga boplatser som gamla hus och lador. D.v.s. bolaget har inte med en rad blickat de 1,5 km utanför etableringsområdet som Länsstyrelsen har krävt, samtidigt som den som vistas och bor i området vet att det inte bara finns gamla hus där fladdermöss gärna frekventerar, utan även bl.a. ganska nygjorda bostadshus som de också gärna nyttjar. Det är helt enkelt så att området är sankt och fuktigt och mycket gynnsamt för fladdermöss. Utöver alla sjöar, träsk, sumpskogar, mossar och andra våtmarker m.m. som finns på Lygnersvider, finns ju även Storåns dalgång och Lygnern inom närområdet, vilket allt ger en mycket god grund för fladdermöss att finnas på platsen. GE:s redovisning inom detta sakområde uppfyller således inte det Länsstyrelsen krävt. Det kan noteras att bolaget i konsultutredningen också förstår detta och skriver att För att vara helt säker krävs trots allt en fladdermusinventering, men det har inte bedömts som nödvändigt. Den utredning i form av en inventering som Länsstyrelsen krävt, vägrar således bolaget att göra, varför man inte heller i detta avseende uppfyller Länsstyrelsens kompletteringskrav. Ifråga om andra däggdjur, utöver fladdermöss, kan det konstateras att det i området vid Skogablöten även finns stora mängder annat vilt än fågel, t.ex. svensk skogshare, mård och ekorrar. Särskilt är den svenska skogsharen mycket svåretablerad i det aktuella delen av Sverige och därför särskilt skyddsvärd. Länsstyrelsens kompletteringskrav avseende hydrologiska utredningar Utöver de ovan av Länsstyrelsen krävda kompletteringarna kan också noteras att myndigheten bl.a. ställde följande redovisningskrav på GE avseende hydrologi: Vilken hydrologisk påverkan förväntas uppstå i samband med vägbyggen och vilka prövningar enligt kap. 11 i miljöbalken kan komma att bli aktuella? Kommer befintliga vattentäkter att påverkas? Exempel på vattenverksamheter som kan bli aktuella är: - Kulvertering av vattendrag (anmälningspliktig vattenverksamhet) - Ett fuktigt vattenområde kan av stabilitetsskäl behöva dräneras på grundvatten för att säkerställa ett vägbygge. I så fall utgör detta markavvattning, vilket kräver dispens från markavvattningsförbudet I Göteborg Energis svar på detta kompletteringskrav görs en genomgång av potentiell hydrologisk påverkan, på det sätt som GE ser problematiken. Slutsatsen påstås visserligen vara att inverkan är liten, men samtidigt anger bolaget att För det fall det trots den redovisade bedömningen skulle bli aktuellt med någon form av anmälnings- eller tillståndspliktig vattenverksamhet med anledning av åtgärderna skall kontakt tas med länsstyrelsens vattenvårdsenhet. 16 (20)
Detta bolagets försök till friskrivningsklausul strider helt mot miljöbalkens hänsynsregler, inte minst i form av kunskapsregeln och försiktighetsprincipen såväl som bevisbörderegeln som säger att det är exploatörens ansvar att i förväg veta den miljömässiga inverkan av det denne avser genomföra, inklusive vilka tillståndsprövningar etc. som krävs. Den metodik som GE här vill tillämpa är den helt omvända, d.v.s. av typen att om det dyker upp ett problem, så vill bolaget lösa det underhand med Länsstyrelsen. Så fungerar självfallet inte den svenska rättsordningen när det handlar om tillståndsprövning för en så miljöstörande verksamhet som en vindkraftsanläggning, utan det visar bara på att GE även i denna del vill ha alla möjliga friskrivningar, eftersom man saknar kunskap om sakförhållandena. Länsstyrelsens kompletteringskrav avseende redovisning av skuggbildning Länsstyrelsen har också krävt en grafisk kalender för skuggbildning, då tidigare redovisning var undermålig. Det kan här konstateras att GE i sina beskrivningar i kompletteringarna i dokumentet Shadow, bl.a. anger att navhöjden för rotorerna är 87,5 meter, och inte de 105 meter som bolaget i övrigt anger. Detta medför att skuggeffekterna redovisas som mycket mindre omfattande än de i verkligheten är. Till detta kan läggas att bolaget enbart tar hänsyn till förhållanden då mer än 20% av solen skyms av rotorbladet. Denna avgränsning betyder att bolaget bl.a. undviker att beskriva den stroboskopeffekt som man uppnår vid solnedgångar och motsvarande i såväl Sätila centrum som på andra sidan Lygnern, vid t.ex. Flohult, och beskriver därigenom en felaktig bild av förhållandena i relation till hur de verkligen blir. Länsstyrelsens kompletteringskrav på att ansökan ska kompletteras med en bekräftelse från Landvetter flygplats att vindkraftsetableringen inte utgör något hinder GE förmår inte heller svara upp till Länsstyrelsens krav i kompletteringarna på att Ansökan ska kompletteras med en bekräftelse från Landvetter flygplats på att vindkraftsetableringen inte utgör något hinder. En särskild frågeställning är då bl.a. om i vilken utsträckning som vindkraftverken når över den s.k. MSA-ytan, den s.k. Minimum Sector Altitude, som avgör hur högt som byggnadsverk får nå utan att flygsäkerheten bedöms äventyras, och som råder inom en radie på 46-55 km från flygplatsen. GE har istället för Landvetter flygplats tillskrivit Göteborg City Airport i Säve i västra Göteborg i frågan! I vart fall saknas svar från Landvetter flygplats, och således också den av Länsstyrelsen begärda bekräftelsen. Det är naturligtvis något helt annat att i frågan istället vända sig till Säve-flygplatsen (Göteborg City Airport), eftersom denna flygplats vare sig har tagits upp av Länsstyrelsen, och inte heller har flygstråk i närheten. Om detta är ett tecken på att Göteborg Energi härigenom skulle anse att det är viktigt att efterhöra med verksamheter på ca 40 km avstånd fågelvägen från en etablering för att säkerställa tillåtligheten, är det naturligtvis positivt, men strider då helt mot bolagets övriga argumentering i ärendet. Således misslyckas Göteborg Energi även i detta fall att uppfylla Länsstyrelsens krav på redovisning. Vad vi däremot säkert kan konstatera är att den ansökta vindkraftsexploateringen utgör ett hinder för flygplatsverksamheten på Göteborg-Landvetter flygplats, eftersom kraftverken hamnar långt över den för flygplatsen bestämda MSA-ytan. Den medskickade förvirrande analysen utförd av ett konsultföretag, vars enda syfte syns vara att försöka flytta fokus från problematiken med de för höga kraftverken som avses etableras i området, kan inte heller den rapporten undvika slutsatsen att Landvetters MSA-yta genomkorsas och överstigs, utan 17 (20)
tvingas sammanfatta med att Vindkraftverken genomtränger MSA Således kan GE inte visa på att vindkraften inte utgör något hinder för Landvetters flygplats. Förutom att Göteborg Energi därför inte heller i denna del uppfyllt Länsstyrelsens skall-krav, så innebär det att tillstånd kan inte kan ges av även detta skäl. Länsstyrelsens kompletteringskrav angående radiolänkar etc. Initialt kan noteras att Sätilaskolan nyligen har investerat stora belopp i ett teleskop. En investering som gjorts för att höja skolans attraktivitet och som har anpassats till Sätilaområdets fördel med att natthimlen är mörk på platsen. En installation av vindkraftverk skulle tillföra för teleskopet stora ljusföroreningar med därtill mycket högt placerade ljuspunkter. Detta ljus skulle väsentligt försämra sikten mot rymden, och den del av horisonten som täcks av de ansökta vindkraftverken kommer att bli helt otillgänglig för rymdobservationer. Ur rymdobservationssynpunkt är horisonten, vid solnedgång, särskilt intressant för iakttagelse av kometer. Skulle vindkraftsexploateringen bli av skulle denna möjlighet försvinna. Horisonten kommer att bli blockerad. Vindkraftsexploateringen står således i bjärt kontrast till behovet för Sätilaskolan att utnyttja det helt nyligen uppbyggda teleskopet. Frågan har inte med ett ord belysts av GE i handlingarna. GE har inte heller på det sätt Länsstyrelsen begärt visat på att uppförandet av verken inte påverkar befintlig uppsatt utrustning för teletrafik etc. För att lösa detta säger GE att ett alternativ är att flytta/ta bort de verk som står i konflikt med teletrafik m.m. Eftersom det enligt Göteborg Energi är tre verk som det är fråga om, så visar det att GE är beredda att minska ner ansökan till 9 kraftverk från de inledande 18, sedan ansökta 16 och nu även ansökta 12 kraftverk. Denna i ansökan återkommande visade flexibilitet från bolagets sida kan bara ha två orsaker, där båda rimligen är korrekta: Dels innebär det att bolaget kommer att göra mycket omfattande ekonomiska vinster på det ansökta projektet, eftersom det inte syns spela någon roll om man drar ner antalet till 9 kraftverk, dels också att man inte hyser någon tvekan inför att - även om man nu formellt säger sig söka för en reducerad exploatering på 12 kraftverk, som kanske reduceras till 9 - så ser bolaget inga som helst problem med att i ett senare skede få bygga ytterligare verk. Till detta kan noteras att GE inte heller i detta fall möter Länsstyrelsens krav på en redovisning på en karta, eller som Länsstyrelsen kräver, nämligen att Markera även områden där verk inte ska placeras med hänsyn till t.ex. radiolänkar. Eftersom hela ansökan, i alla underlag såväl som i grundförslaget för ingiven MKB, utgår från en anläggning med 16 kraftverk, så är det helt uppenbart att även om bolaget nu i första hand formellt skulle söka för enbart 12 kraftverk, eller t.o.m. än färre, så vet GE med sig att när väl området är stört med ett antal verk på platsen, så kommer de att få tillstånd till att bygga det hela fullt ut enligt de initiala planerna. Detta är ytterligare en orsak till att inget verk kan få tillåtas byggas på platsen. Är området väl belastat av en sådan industriell etablering som ett kraftverk 10 gånger högre än normal trädhöjd i området, så kommer området att utifrån miljöbalkens begreppsvärld riskera att karakteriseras som stört, i motsats till vad som nu gäller för det enligt miljöbalkens 3 kap. 2 - se ovan - vilket då kommer att bana väg för att en exploatering kan komma att 18 (20)
genomföras fullt ut enligt GE:s initiala planer. Detta får givetvis inte ske, och det enda sättet att förhindra att så sker är att för de kommunala organen, med stöd av miljöbalkens 16 kap. 4, avstyrka ansökan. Skövling i det direkta närområdet av ett enda vindkraftverk med 150 meters höjd. Till detta krävs röjning för även bl.a. nya vägar och ledningsdragningar m.m. Notera bl.a. storleken på bil och personer på bilden. Den aktuella ansökan om en exploatering på Lygnersvider omfattar långt fler än ett kraftverk. Sammanfattning Den ansökta exploateringen utgör ett hot mot såväl Sätilas som Ubbhults samhällens framtid. Exploateringen kommer att ge upphov till omfattande buller- och ljusproblem i en idag mer eller mindre störningsfri miljö. Det ansökta exploateringsområdet på Lygnersvider vid Sätila samhälle innehåller unika naturvärden, bland annat ett stort antal mycket sällsynta och skyddsvärda arter. Den ansökta exploateringen skulle innebära omfattande skövling av naturmark för såväl de kalhuggna ytor, som krävs för uppställandet av kraftverken, som för utvidgade och nya utrymmeskrävande transportvägar i området. Åtgärderna kommer genom sin påverkan i såväl bygg- som driftskedet att ge upphov till oreparabla skador och att ett stort antal sällsynta arter kommer att utplånas från området. Vindkraftsexploateringen ansöks om att få utföras på en plats där kommunen avser att dra nya VA-ledningar. Syftet med denna ledningsdragning är att möjliggöra den nödvändiga expansion som krävs för Sätila och Ubbhults samhällens framtida fortlevnad och utveckling. Det betyder att en vindkraftsexploatering i det ansökta området skulle omöjliggöra denna viktiga samhällsåtgärd. En exploatering med vindkraft i området kommer vidare att helt förstöra landskapsbilden såväl sett från Sätila centrum, Sätila samhälle i övrigt, från Lygnern vid t.ex. Flohult och längre upp mot Sätila samhälle bl.a. vid Skogshöjd och Ekehöjd, som från Storåns dalgång och från Stora Öresjön samt Ubbhult. Därtill med ett stort antal blinkande ljussken på hög 19 (20)
höjd med vid spridning varje natt och som vid övrig tid på dygnet med väderlek med begränsad sikt. En tillstyrkan till ansökan skulle helt kullkasta förutsättningarna för Sätilas och Ubbhults dragningskraft som natursköna områden, såväl ifråga om boende som turism och annan näringsverksamhet, varigenom samhällenas framtida utveckling förhindras, och snarare kastar bygden in i en allvarlig kris med förväntade utflyttningar som följd. Det skulle också orsaka Marks kommun samlat stor skada eftersom Sätilabygden idag just är ett område med stor dragningskraft för nyinflyttade kommuninnevånare. Mot bakgrund av ovanstående begär För ett Framtida Sätila, med de idag bifogade 909 underskrifterna, att såväl miljönämnden som plan- och byggnämnden, kommunstyrelsen samt kommunfullmäktige ska fastställa att den av Göteborg Energi AB ingivna ansökan ska avstyrkas med stöd av miljöbalkens 16 kap. 4 och också tydliggöra att därmed ansökan ska avslås i sin helhet. För ett Framtida Sätila gm. K-G Wiberg Bilagor: Bilaga 1: För ett Framtida Sätila, Bilaga till Länsstyrelsens krav på kompletteringar i ärendet, 2010-02-18 Bilaga 2: Namnförteckning över sakägare som motsätter sig den ansökta exploateringen, januari 2011. Bilaga 3: Plan- och Byggnämndens beslut 2009-08-25, Dnr 2009/0393 Bilaga 4: Nytt riksintresseområde för Göteborg-Landvetter Flygplats, 2009. Bilaga 5: Kamperman m.fl. Varför relevanta bullergränser är nödvändiga vid val av placeringar för Vindkraftverk, 2008. Bilaga 6: Vindkraftsturbinssyndromet En rapport om ett experiment med människor, Nina Pierpont 2009. Bilaga 7, Miljödomstolen, dom M-3427 från 2010-02-27 Bilaga 8: Vindbruksplan tematisk tillägg till översiktsplanen, ÖP 2011, Härryda kommun, Samrådshandling 2010. Bilaga 9: Länsstyrelsens krav på exploatören att inge kompletteringar 2010-04-13 Bilaga 10: Svenska Ornitologiska föreningens policy om vindkraft (sept. 2009) Bilaga 11: Skogsstyrelsen skrivelse om exploatörens brott mot gällande föreskrifter, 2010-06- 10, dnr. 2009/6110 Bilaga 12: Fåglarna, däggdjuren och vindkraften, Länsstyrelsen i Västra Götalands län publikation 2009:70 Bilaga 13: Skyddszoner för tjäder och smålom m.fl. arter på Lygnersvider, 2011 Bilaga 14: Storlommen och smålommen I Sverige populationsstatus, hotbild och förvaltning. Rapport för Naturvårdsverket m.fl., 2010. Bilaga 15: Final results of bird studies at the offshore wind farms at Nysted and Horns Rev, Denmark, Danska Miljödepartementet 2006 20 (20)