BGS BYGGNADSGEOLOGISKA SÄLLSKAPET. GEO-bygg

BGS BYGGNADSGEOLOGISKA SÄLLSKAPET GEO-bygg Stockholm 2005

Omslag: 3D-bild över rampanslutning inom projektet Norra Länken. Två stycken 2-filiga vägbanor övergår till en 4-filig vägbana. (Åsa Persson, Nitro Consult AB) 2005 års utgåva av GEO-bygg BGS BYGGNADSGEOLOGISKA SÄLLSKAPET Swedish Society of Engineering Geology Utges av: Byggnadsgeologiska Sällskapet c/o Avd för Teknisk Geologi, KTH, 100 44 Stockholm Redaktör: Fanny Hartvig Sveriges geologiska undersökning, SGU Äldre utgåvor av GEO-bygg kan beställas från Minconsult AB, Banérgatan 37, 115 22 Stockholm, tfn: 08-662 20 60. BGS svarar ej för innehållet i införda artiklar, detta svarar respektive författare för. ISSN 0349-9502

Förord Naturkatastrofer-miljöhänsyn och geoinformation har varit de ledande ämnena under 2005. Byggnadsgeologiska sällskapet har under det gångna året haft en bra uppslutning vid de anordnade träffarna. Geologiska risker och ett miljöanpassat synsätt har präglat den inriktning vi har haft i arbetet med att finna lämpliga och intressanta föredragsämnen. Årets sista föredrag handlade om medicinsk geologi, som öppnar nya möjligheter för geologer och samhällsbyggare. Sällskapet har som sitt huvudmål att skapa möjligheter till samvaro under trevliga förhållanden vilket vi tycker oss ha lyckats med. Jag vill framföra mitt tack till styrelsen och till medlemmarna för det förtroende som alla har visat under 2005. Att geologikunskaper har betydelse i undermarksplanering och för maskinutvecklingen har tydligt påvisats i bl.a. Projekt Hallandås. Anpassning till de geologiska riskerna har inneburit ett stort framsteg för fullborrningstekniken och för projektstyrningen, vilket vi nu under kommande år förhoppningsvis kommer att kunna studera på nära håll vid arbetsplatsbesök. Många tunnlar och infrastrukturprojekt har startats under året och ett stort antal BGSare är involverade i dessa uppgifter. Vi tackar föredragshållare, arrangörer av arbetsplatsbesök och vårutflykten till Utö för det goda arbete de gjort för BGS 2005. Idag är vi 155 medlemmar. Vår förhoppning är att 2006 skall bli det år då medlemsantalet ökar igen. Det preliminära programmet är till för att locka till ett mer aktivt deltagande men vi är tacksamma för ytterligare förslag till intressanta ämnen och utflykter. Förståelsen för risker och miljöbelastningar vid bergprojekteringen har ökat och vi inom BGS kommer att fortsätta vara en viktig tillgång för beslutsfattare och entreprenörer. Styrelsen önskar Er alla ett bra och utvecklande år 2006. Daniel Morfeldt, Ordförande BGS 1

2

Innehåll Förord...1 Årsmöte 2005...5 Götatunneln, en utmaning i Göteborg...5 Omprojektering av Norra Länken...9 BGS på plats i verkligheten...12 Båtutflykt till Utö...12 Vällingby centrum...13 Eftermiddagsseminarium...14 Jordskalv, tsunamivågor och varningsmetoder - axplock från historien och forskningen...14 Södra Länkens drift- och underhållsinsatser...18 Bygger klimatforskningen på vetenskap eller religion?...20 Klimatförändringen - antropogen eller naturlig?...27 MEDICINSK GEOLOGI en framtid för geologer...28 IAEG...32 Rapport från konferensen Géoline 2005 samt IAEG-möten i Lyon, Frankrike...32 Världens största isgrotta...37 BGS...39 Medlemsanmälan i BGS...39 Hedersmedlemmar BGS...40 Stipendiater BGS...40 Ett varmt tack...40 BGS Företagsrepresentanter 2005...41 3

BGS Styrelse 2005...42 BGS Representanter...43 Geologins Dag...43 Preliminärt program för 2006...44 4

Årsmöte 2005 Götatunneln, en utmaning i Göteborg Årsmöte 3 mars, 2005, Martin Bergström, ansvarig byggledare Götatunneln, Tyréns AB (föredragshållare samt författare) Nu får Göteborg snart kontakt med Göta älv igen. Den effektiva barriären, väg 45, med ca 65 000 fordon per dygn går snart under jord! Tunneln tas i trafik i juni 2006 och då får centrala Göteborg en möjlighet att utveckla delar av centrala staden som blockerats av trafik (fig. 1). Figur 1. Götaleden ger Göteborg nya möjligheter (bild från Vägverket). Entreprenadarbetena påbörjades år 2000, kostnaden är ca 3,2 miljarder kr. Tunneln går under centrala delar av staden parallellt med Älven. Bergtunneln är 1,0 km och den ansluter till betongtunnlar i öster och väster, totallängden med betongtunnlarna är 1,6 km. Sträckningen under centrala staden innebär att vi bygger rakt under några av Göteborgs äldsta byggnader, bl.a. Kronhuset. Lokalt mycket liten bergtäckning (5 m), sättningskänslig lera och befintliga anläggningar i berget har varit stora utmaningar. I projekteringen strävades det att hitta en linje med längsta möjliga sträckning i berg, detta av kostnadsskäl då bergtunneln är ca 1/5 av kostnaden mot att bygga betongtunnel i lera. Denna optimering ledde till bergpåslag under befintliga byggnader 5

(fig. 2), som t.ex. under dåvarande Hasseblads kamerafabrik i öster. I väster ligger bergpåslaget under ett kontorshus med åtta våningar (inklusive två våningar under mark). I kontorshuset har Göteborgs kommun sin datacentral med serverhotell. För att möjliggöra bergschakerna har husen avväxlats med ny grundläggning vid sidan om tunneln. De omfattande schaktarbetena för betongtunnlarna, med sponter och slitsmurar innebar stora ingrepp i statsmiljön. Detta framgår tydligt av figur 3. Provisoriska trafikomläggningar, minimerade arbetsområden, mycket folk kring bygget är några av utmaningarna. Figur 2. Sträkningen av Götatunneln (bild från Vägverket). Figur 3. Schaktarbeten för betongtunnlar (bild från Vägverket). 6

Inläckage, grundvatten Omgivningskraven med hus grundlagda på träpålar och sättningskänslig lera innebar att Vattendomen ställde hårda krav gällande tillåten avsänkning av grundvattnet, 1 m avsänkning accepteras. Detta har omvandlats till ett inläckage krav på 0,7 l/min och 100 m tunnel. Inläckagekravet har innehållits och det goda resultatet har erhållits med en förinjektering med en skärm. Ett omfattande kontrollprogram som utförs av såväl beställare som entreprenör följer kontinuerligt grundvattensituationen. Moderna mätsystem, typ Divers och manuella mätningar har utförts. De automatiska systemen med registrering av grundvattennivåer varje timme har använts närmast tunneln, handmätning en gång per vecka på större avstånd, där långsammare reaktioner vid en eventuell påverkan från tunnelarbetena, är förväntade. Samtliga mätdata har presenterats i ett GIS-system som finns tillgängligt inom projektet. Bergschakt, vibrationer De stora utmaningarna gällande bergschakten var: De mycket låga bergtäckningarna vid påslagen, ca 5 m med en spännvidd på ca 17 m på tunneln och fastigheter grundlagda direkt ovanpå tunneltaket. Befintliga berganläggningar mycket nära och i kontakt med den nya tunneln. Verksamheter med strikta vibrationskrav på mycket korta avstånd. En trolsk vy över arbetena i bergtunneldelen som de såg ut hösten 2004 (bild från Vägverket). 7

För att minska risken för bergutfall och för att innehålla konturen har vi utfört en del linsågning vid påslagen, vid bergschakten i dessa områden har skadezonskraven varit 0,1 m. Omfattande förbultning med spilingbultar och förstärkning med bult och sprutbetong har utförts mellan varje salva. Idag är det möjligt att utföra påslag under dessa svåra förhållanden, tack vare utvecklingen inom design, produktion och uppföljning. I designfasen har beräkningar och modeller kunnat prognostisera förväntade deformationer, vid sprängningarna kan vi styra intervall och erhålla små skadezoner, slutligen kan vi följa upp deformationer som ger en återkoppling till beräkningsmodellen. Befintliga berganläggningar i närheten eller kontakt med bergschaktarbetena måste studeras i minsta detalj för att kunna minska vibrationsproblem eller styra sprängtider så att viss utrusning stängs av. Information, 3:e man Information höjer toleransnivån. Inom projektet har beställarorganisationen haft en heltidsanställd informatör. Entreprenören har även haft en informatör. Vi har strävat efter en öppenhet och har fram till idag enbart haft positiv publicitet i media, mycket tack vare öppenhet och information. - Byggherre: Vägverket Region Väst - Entreprenör Berg: Vägverket Produktion - Huvudkonsult: Gatubolaget - Konsult berg: Tyréns Ljuset i tunneln (bild från Vägverket). 8

Omprojektering av Norra Länken Årsmöte 3 mars, 2005, Åsa Persson, Nitro Consult AB (föredragshållare samt författare) Allmänt Projektering av Norra Länken har skett i olika omgångar. Den senaste projekteringen avslutades 1996. Efter riksdagsbeslut kom omprojekteringen åter igång under hösten 2004. Norra Länken (fig. 1) sträcker sig mellan Norrtull och Värtan och har en anslutning till Roslagsvägen vid Universitetet. Den sammanlagda sträckan bergtunnlar exklusive arbetstunnlar uppgår till drygt 10 km. Tillsammans med Södra Länken och Essingeleden bildar den ett centralt beläget och sammanhängande trafikledssystem. Norra Länken är en trafikled av riksintresse genom sin koppling till Värtahamnen och Frihamnen. Dessa är Sveriges viktigaste hamnar för gods- och persontrafik till Finland, Ryssland och Baltikum. Idag trafikeras Valhallavägen med cirka 50 000 fordon/dygn. Fördelarna med Norra Länken är att mer än hälften av trafiken leds från gatorna ner i bergtunnlar vilket medför bättre miljö genom till exempel sänkta bullernivåer och sänkta kvävedioxidhalter. Figur 1. Översikt Norra Länken (bild från Vägverket). Omprojekteringen Nitro Conslut AB har som underkonsulter åt Sweco medverkat vid omprojekteringen av bergtunnlarna (teknikområde berg). 9

Inför den nya projekteringen av Norra Länken har geologiska undersökningar utförts som komplettering av tidigare markundersökningar. Dessa förnyade undersökningar bestod i jordbergsondering, kärnborrning samt filmning av kärnborrhålen (BIPS). Undersökningarna har bidragit till ytterligare tolkning av berggrundens beskaffenhet med avseende på sprickfrekvens, sprickors karaktär, svaghetszoner och bergarter. De kompletterande markundersökningarna koncentrerades huvudsakligen till områden där stora tunnelspännvidder planerats. Dessa partier är där huvudtunnlarna ansluter till ramptunnlar. Störst spännvidd, ca 33 kvm, förekommer vid området för KTH Maskin samt vid Uggleviksvägen och vattentornet vid Värtan. Arbetstunnlarna Albano och Teknikhöjden påbörjades redan 1996 och är till viss del färdigsprängda. Dessa skall länspumpas och iordningställas för att användas för berguttagen i trafiktunnlarna. Geologi Området präglas av det för Stockholmområdet karaktäristiska sprickdalslandskapet. Topografiskt varierar terrängen med bergkullar som går i dagen eller är täckta av ett tunt moräntäcke och sänkor som är fyllda av sediment såsom sand och lera. Sedimentens mäktighet varierar från bara någon meter till över 10 meter. Berggrunden inom området för Roslagstull och Värtan består av en prekambrisk gnejs som genomsätts av granit och pegmatit. Gnejs (sedimentådergnejs) och gnejsgranit dominerar berggrunden i Bellevueberget medan granitinslagen ökar mot Roslagstull och vidare österut mot Värtan. Ruddammsberget består av en yngre granit som är gråeller rödaktig. De mörka mineralen i graniten består främst av biotit och hornblände. Graniten är vanligtvis medelkornig. Vidare österut indikeras en omvandlingsstruktur i graniten. Omvandlingsgraden är varierande och kan delvis vara helt gnejsig. Området för Norra Länken präglas i huvudsak av kross- och svaghetszoner med brant lutning och väst-östlig samt nordväst-sydöstlig orientering. Bankningsplan i graniten förekommer också. 3-dimensionell projektering Nytt för projektet är att all projektering ska ske i 3D. Detta ger bättre och överskådligare bild över tunnelsystemets mest kritiska partier. Samordningen mellan de olika teknikområdena kontrolleras på så sätt också bättre. 10

BGS på plats i verkligheten Båtutflykt till Utö Vårutflykt 2 juni, 2005, Frank Ouchtelony (deltagare och författare) Från Årsta havsbad tog sig mer än 30 BGS:are med Waxholmsbåt till Utö för att äta lunch på värdshuset och sedan bli guidade runt gruvan, muséet, kvarnen och vackra försommaridyller. Vädret inbjöd till däckplatser under båtresan i strålande solsken. Guidningen började redan under kaffet och vår guide, Charlotte Schröder som är bosatt på ön året om och mångsysslare, berättade på ett engagerande sätt om livsbetingelser från skärgårdsliv till gruvarbetarsamhälle och vidare till semesterparadis. Intresserade och mycket nöjda BGS:are lyssnar på guiden Charlotte Schröder (kvinnan med flätor i nedre delen av fotografiet) och tittar på en av de idag vattenfyllda gruvorna. Foto Frank Ouchtelony. 11

Vällingby centrum Arbetsplatsbesök 22 september, 2005, Frank Ouchterlony, (deltagre och författare) Vällingby centrum genomgår en omfattande förnyelse av ett 50-talscentrum med större och modernare kommersiella lokaler, fler bostäder samt ny infrastruktur i form av broar och överdäckningar, modernisering av T-banestation och anläggningar för parkering. Över en stor del av gångstråken kommer det svävande glastaket att ge en känsla av galleria. Känsliga och komplicerade schakter runt och under biografen Fontänen, som är kulturmärkt, genomförs och stora ansträngningar görs för att bevara kulturvärdena under förnyelsearbetet. Svenska Bostäder som äger de flesta fastigheterna leder projektet och stod som värd för besöket. Den största utmaningen är att bedriva arbetena samtidigt med verksamheter i ett fungerande köpcentrum. Ett unikt koncept för försörjning av värme och kyla har tagits fram. Det omfattar cirka 200 borrhål, 200 meter djupa, för bergvärme som kommer att värma hela centrumanläggningen samt även under den varmare delen av året täcka in behovet av kyla. Från BGS deltog ca 15 personer. Några av BGS:arna inspekterar en del av byggarbetsplatsen vid Vällingby centrum. Foto Nils Granlund. 12

Eftermiddagsseminarium Jordskalv, tsunamivågor och varningsmetoder - axplock från historien och forskningen Eftermiddagsseminarium 20 januari, 2005, Ragnar Slunga (föredragshållare samt författare) Jordskalv och tsunamivågor Ett jordskalv orsakas av en snabb skjuvning (ca 1 m/sekund) på ett sprickplan i jordskorpan. För stora jordskalv kan storleken på skjuvningen uppgå till 10 m eller mer och sprickans längddimension kan vara 100-tals km. Även om sprickan inte skär genom markytan förändrar sådana skalv topografin med en meter eller mer. Sådana nivåändringar av havsbotten (jordskalv i havsområden) ändrar hela havsnivån vilket leder till tsunamivågor. Dessa utbreder sig i djuphav med hög hastighet (ca 200 m/s) och med en amplitud lika med havsbottenändringen. Närmare kusten blir havet grundare vilket minskar vågens hastighet och amplituden växer därför och kan nå tiotals meters höjd vid stranden. Kustens strandlinje kan ytterligare leda till fokuseringeffekter. Även jordskalv av måttlig storlek kan (men inte alltid) orsaka tsunamivågor och detta beror sannolikt på att jordskalvsvibrationerna instabiliserat sediment på havsbottensluttningar med jordskred som följd. Dessa kan sedan ge tsunamivågor. Eftersom normala jordskalv på ett eller annat sätt är involverade vid uppkomsten av tsunamis kommer fokus att ligga på jordskalvsforskningen. Fenomenet tsunami innehåller i sig inte så många oklarheter. Historik I tidig historisk tid kopplades jordbävningar normalt till religiösa föreställningar. Ett exempel är den tidiga minoiska kulturen i det seismiskt mycket aktiva östra medelhavsområdet (södra Turkiet och Kreta). När den gudomliga tjuren Minotaurus rörde sig i jordens innandöme skalv hela jorden. Sådana föreställningar gav den enklaste och "rimligaste" förklaringen av fenomenet. De tidigaste kända försöken att vetenskapligt studera jordbävningar är från Kina där kvantitativa mätningar av markrörelserna gjordes. Stolpar av olika längd ställdes på plan mark och man observerade i vilken riktning stolparna föll och längden på de kortaste stolpar som välte. Detta fungerade som ett tidigt s.k. "strong-motion" mätsystem. I slutet på 1800- talet började det moderna vetenskapliga studiet genom att seismografer, som förstärkte markrörelserna och registrerade på papper, konstruerades. Den första seismografen i Sverige installerades 1904 i Uppsala och senare samma år registrerades det hittills kraftigaste svenska jordskalvet (vid Kosteröarna, M=5.5). Teorin för elastiska vågor började utvecklas under första halvan av 1800-talet och var i stort sett klar 1911. Då var redan ett antal instrument igång världen runt och den första globala seismiska 13

världskartan framtagen. Existensen av jordens tunga kärna var seismiskt bekräftad och under 1920-talet framkom bevis för den inre fasta kärnan, allt med hjälp av elastisk vågteori. Ett viktigt steg i analysen av jordbävningskällor togs av Richter i Kalifornien då han presenterade ett empiriskt styrkemått, magnituden M. Detta ledde bland annat till Gutenbergs storleksfördelning där b-värdet anger relationen mellan antalet skalv av olika storlek. Nästa stora steg togs på 1960-talet när den första matematiskt/fysikaliskt korrekta beskrivningen av de elastiska effekterna av en skjuvning på ett sprickplan presenterades. Detta gjorde det möjligt att helt utifrån de registrerade elastiska vågorna bestämma sprickplanets orientering, skjuvningsriktningen, skjuvningens storlek, spänningsfallet och det seismiska momentet (ett fysikaliskt källmått) för jordskalven. De moderna instrumenten medger att jordskalv ner till negativa magnituder (logaritmiskt mått) kan registreras och analyseras av de nationella näten. Detta innebär mikroskalv med skjuvrörelser av endast 0.01 mm i sprickplanet. Under de senaste decennierna har den tillgängliga datamängden ökat mycket snabbt och mekanismerna för hundratusentals jordskalv är nu kända. Jordskalvsvarning - en bild av läget Att jordskalv har mätbara kopplingar till en rad geofysiska fenomen blev tidigt uppmärksammat. Redan 1893 rapporterades i Japan om geomagnetiska effekter av ett större skalv. Rapporterna ökade kraftigt med tillgången till mer jordskalvsdata under 1960- och 1970-talen. Speciellt ökade informationen om mikroskalv (magnituder mellan -0.5 och 5) med det kraftigt ökande antalet seismometrar. Ett stort antal av observationerna rörde sig om fenomen före större jordskalv. Det gällde inte bara förskalv utan också en rad andra seismologiska, geodetiska, geomagnetiska, geoelektriska, kemiska och hydrologiska observationer. En del aktuella exempel ges här. Det klassiska b-värdet i Gutenbergs storleksfördelning rapporterade 1964 vissa små värden för förskalv och 1970 särskilt minskade värden före jordbävningar. Efter dess har många dylika fall rapporterats och bl.a. nu sista året har forskare i Sverige noterat liknande b-värdesändringar före Sumatraskalvet julen 2004. Ett annat exempel som nu åter är aktuellt är elektromagnetiska fenomen under någon vecka, dagar eller timmar före stora jordskalv. Exempelvis det fatala jordskalvet i Kobe 1995, med nästan 6 000 döda, som föregicks (timmar) av ljussken liksom flera andra rapporterade skalv i Japan sedan 1960-talet. Liknande observationer gjordes 1988 i Canada. Ljus kan dock vara svårt att observera i solsken men även lågfrekventa (ULF) elektromagnetiska störningar har observerats före skalv, bl.a. i Kalifornien. Dessa och andra radiofrekventa effekter är så lovande att man i USA planerar en större satsning på kontinuerlig elektromagnetisk övervakning inkluderande satelliter med lämpliga sensorer. 14

En annan väg som har visat sig lovande är att utnyttja den information som den ökade mikroskalvsaktiviteten ger. I en klassisk studie från 1979 rapporterades att förskalven ökade 5-30 dagar före större jordskalv med en toppaktivitet under de sista 24 timmarna. Detta låg till grund för två satsningar inom studien av dessa förskalv. I Kalifornien satsades det under 1980-talet på Parkfieldområdet där man hade en långtidsprognos om ett kommande större skalv. På Island satsade Nordiska Forskningrådet på uppbyggnadet av ett modernt seismiskt nätverk, med start 1990, baserat på analysmetoder för mikroskalv som utvecklats vid FOA (Försvarets forskningsanstalt) i Stockholm och på digitala datainsamlingssystem som utvecklades vid Uppsala Universitet. Det område långtidsprognoserna pekade ut var södra Islands lågland. På Island kom två jordskalv inom detta område i juni 2000 och i Parkfield kom skalvet 2004. Alla tre hade magnituder runt 6.5. Medan förskalvsstudiet i Parkfield misslyckades (de rapporterade att inga förskalv med M>1 fanns) lyckades Islandprojektet, som de senaste 8 åren varit ett EU-projekt, alldeles utmärkt. En anledning till misslyckandet i Parkfield kan ha varit att deras detektionströskel inte var under M=1, det största förskalvet före det första isländska skalvet hade M=0.9 och det minsta M=-0.3. Dessa isländska förskalv lokaliserades till inom 300 m av skalvets hypocentrum, där skjuvningen startade, och kom under de sista 24 timmarna (det senaste ca 8 timmar före jordskalvet). Detta tillät en detaljerad analys och resultatet visade att dessa skalv var relaterade till den process där låsningen av förkastningen började brytas sönder. Detta var möjligt att visa genom en ny framtagen metod att använda enskilda skalv för att estimera bergspänningarnas absoluta storlek. Det andra isländska skalvet hade så mycket förskalv att meteorologiska institutet, som driver nätverket med detta och tidigare erfarenhet som grund, ca 8 timmar före skalvet gick ut med en varning med angiven plats och att ett skalv snart förväntades till civilförsvaret. Det intressanta med den isländska studien är att alla skalv med M större än 5, som registrerats på södra Island under åren 1990-2005, vid en efterföljande analys visat sig ha förskalv relaterade till exceptionellt höga spänningar och att de i alla fall har mycket hög signifikans (d.v.s. bland annat få falska alarm). Alla typer av "precursors" som rapporterats vad gäller mikroskalv före större jordskalv har också verifierats på Island. Svärmar av mikroskalv har uppträtt under åren före skalven vid deras epicentrum, aktiviteten har som förväntat ökat under åren, förskalv sista dygnen och dygnet, låga b-värden och b-värdesminskningar mm. Vad gäller förskalven så föreligger stora likheter mellan de isländska och de kaliforniska observationerna som rapporterats. Även om mikroskalv inte iakttogs vid Parkfield så indikerade de geodetiska mätningarna ("strainmeters") att någon form av deformationsprocess pågick under sista dygnet i epicenterområdet. Problem och möjligheter med jordskalvsvarningar Det är uppenbart att jordskalvsvarningar för en liten kostnad kan rädda liv. En höjd beredskap inom sjukvård, brandskydd, röjningsmanskap m.m. behöver inte vara dyr. Varför har då så lite kommit ut av all den kunskap som redan finns? En anledning är att de studier som gjorts har varit del av kortsiktiga forskningsprojekt, inte en del av 15

en långsiktig inriktning att förbättra prognosvärdet. Jordskalven återkommer typiskt med 30-120 års mellanrum, ofta dock ännu längre i mindre aktiva områden. Detta innebär att långsiktiga åtaganden måste göras och det "otacksamma" arbetet att analysera jorsdskalvsrisker, som nästan konstant ligger på noll, måste kontinuerligt bedrivas. Detta är inte ett arbete som man kan förväntas meritera sig på. I stället koncentreras den forskning som bedrivs av doktorander och forskare i karriären till studier av jordskalv i efterhand. I detta arbete vet man när och var och hur. Man nöjer sig med att söka och finna "precursors" men går inte hela vägen och utformar kvantifierade formella beslutsregler som därefter kan tillämpas, testas och modifieras. Det är vanligt att säga att eftersom vi inte har väl fungerande jordskalvsvarningssystem så behövs det mer forskning. På grund av ovanstående skäl leder detta till ett upprepande av forskningsinsatser som kanske meriterar någon men inte leder till bättre jordskalvsvarningar. Det är inte forskning som behövs. Vad som behövs är att man i varje land ger någon institution i uppdrag att kontinuerligt rapportera den aktuella jordskalvsrisksituationen i landet på samma sätt som varje land har institutioner för stormvarningar, översvämmningar och dylikt. Myndigheten skall också få resurser att skaffa sig den information som behövs. Vi vet idag att mikroskalv (seismiska mätstationer), geodesi (deformationsövervakning), elektromagnetiska observationer m.m. ger information av betydelse. Den myndighet eller institution som har ansvaret ska se till att relevant information säkerställes och kontinuerligt utvärderas. På så sätt kan dagliga jordskalvsprognoser publiceras precis som väderrapporter. Det är värdefullt att även länder med låg seismicitet tar sitt ansvar. Exempelvis innebär det ansvar som SKI (Statens kärnkraftsinspektion) lade på FOA (Försvarets forskningsanstalt), i slutet på sjuttiotalet, till utvecklandet av de metoder som är grunden i mikroskalvsanalysen på Island. Erfarenheterna från Island leder till bättre bedömningar av aktuella jordskalvsrisker i Sverige, som följs med Uppsala Universitets svenska nät. Det är inte forskningspengar som skall delas ut, det är ansvar med åtföljande resurser. En annan aspekt på svårigheterna med jordskalvsvarningar är komplexiteten i det hela. Det finns många olika sorters jordskalv i olika tektoniska miljöer. Även detta åtgärdas bäst med att efter bästa förmåga göra dagliga riskbedömningar i så många länder som möjligt. Detta säkerställer en bred datainsamling från olika tektoniska områden med olika svårigheter. Ett internationellt datautbyte kommer att göra det möjligt att kontinuerligt testa nya varningsbeslutsalgoritmer globalt. Detta innebär att man snabbt kan testa "skarpt" d.v.s. före ett kommande skalv. Naturligtvis skall också unga forskare få tillgång till datat för sin meriterande forskning. Men de skall också uppmuntras att testa sina rön globalt med hjälp av de myndigheter/institutioner som har ansvar för jordskalvsvarningarna. Tsunamivarningar Vad gäller tsunamivarningar finns det många olika aspekter. De goda resultat som rapporterats för varning för jordskalv kan inte antas klara av att prediktera ifall ett 16

jordskalv kommer att blir M=7 eller M=9. Ett annat problem är att många tsunamis kopplade till mindre skalv (M<7) sannolikt inte primärt orsakas av skalvens direkta ändring av bottentopografin utan av bottensedimentskred. Kartläggning av bottensediment och bottentopografi i jordskalvsområden kan och bör göras med seismik, vilket kan visa områden med ökad risk. Om man ser på Sumatraskalvet så är de seismiska gångtiderna till det globala seismiska nätverket ca 10-15 minuter och skjuvningen i källområdet pågick i uppemot 4-5 minuter. Detta innebär att den tidigaste varningen med full information om skalvets storlek (definitiv tsunamiklass) från globala systemet kan komma efter ca 15-20 minuter. Detta räcker i många fall men inte för mycket närbelägna kuster. Emellertid är det så pass bra att också ansvar för att denna typ av on-line analys görs bör läggas på de institutioner som sköter jordskalvsvarningen. Som katastrofen 2004 visade var många länder berörda, även Sverige. Snabbare varningar kan ske med analys av regionala seismiska nätverk, d.v.s. de seismiska mätstationer som ligger närmare jordskalvsområdet. Här krävs ofta ett nära samarbete över nationsgränserna i den automatiska on-line analysen. Botteninstrumentering och satellitövervakning kan användas för verifiering att tsunami verkligen genererats i tveksamma fall. Precis som vid stormvarningar kan falska alarm tolereras. Notera att om alla länder startar daglig värdering av jordskalvsriskerna skapar man en vana vid denna typ av information precis som vid stormar. För Kalifornien finns det redan på internet information om aktuella sannolikheten för jordskalv men den har fortfarande en tämligen låg ambitionsnivå. Södra Länkens drift- och underhållsinsatser Eftermiddagsseminarium 7 april, 2005, med Lars Österlund, Vägverket Region Stockholm. Referat skrivet av Fredrik Bengtsson, vice-ordförande BGS. Drift och underhåll av vägnätet i Stockholms län är indelat i 7 områden bland vilka Södra länkens tunnelsystem ingår i delen västra Södertörn. Södra länken (SL) som är en del av en tänkt ringled runt Stockholm stad är dimensionerad för 60 000 fordon per dygn. I dagsläget trafikeras SL av 75 000 fordon per dygn med huvudsaklig anslutning till Essingeleden som nu trafikeras av 135 000 fordon per dygn. På frågan om varför inte SL dimensionerats för mer trafik svarar Lars Österlund att planeringsarbetet med ett vägprojekt måste utgå från rådande trafiksituation, och att sedan planeringen och projekteringen av SL har Stockholmstrafiken växt förbi Södra länkens kapacitet. Genomfartstrafiken genom Stockholm city har reducerats dramatiskt tack vara SL, medan det istället märks en kraftigt ökad belastning på SL, Essingeleden och vägar i anslutning till Essingeledens påfarter. Köer kan sträcka sig från Essingeleden genom hela tunnelsystemet till Nacka med följden att SL undantagsvis har fått stängas. 17

Tänkbara framtida åtgärder i form av trafikstrypningar kan innebära att vissa påfarter till Essingeleden stängs. Med viss ambivalens kan man konstatera att Södra länken blivit populärare än väntat och att en tydlig ökning av trafik har uppmätts från Nacka, Värmdö och Saltsjö Boo. Drift och underhåll av SL genomförs som ett samarbete mellan Vägverket, Stockholms stad och trafikledningscentralen Trafik Stockholm, där Vägverket står för merparten av kostnaderna. Underhållsinsatserna styrs i praktiken av Vägverkets förvaltningsansvariga som ansvar för olika teknikområden. Budgeten för drift och underhåll i Södra länken för 2005 (ett normalår) ligger på ca 80 miljoner kronor. De tyngsta posterna är elkraft och belysning (10 miljoner) samt styr och regler (15 miljoner). Därnäst kommer bergtunnlar och byggnader som hanterar inläckage- och isproblematik (6 miljoner), tunneltvätt (6 miljoner), servicegrupp med kontinuerlig beredskap (6 miljoner) och samordning (5 miljoner). Enligt Lars Österlund, som är förvaltningsansvarig för bergtunnlar och betongkonstruktioner, är vatteninläckage med isbildning (fig. 1) som följd samt nedsmutsningen de största problemen i tunnelsystemet. Efter en första vinter har man nu lyckats ringa in problemområden med isbildning som kommer att åtgärdas Figur 1. Is i tunnelsystemet (Bagartunneln under bron).foto Lars Österlund. 18