PÅ USÖ NR 2 2013 Jämlik vård med bredd och spets Kerstin tar färdriktning mot lika vård för alla Birgitta tar hand om ögonkirurgi i hela länet 1
Jan Olsson: Drivkraften bakom förändringen i sjukvården är att den tidigare organisationen tillhör en annan tid. Det ger oss som arbetar inom verksamheten möjligheten att vässa oss. Förändring - en del av livet Det sker hela tiden en utveckling runt omkring oss som vi behöver förhålla oss till. Stora förändringsprojekt blir allt vanligare i organisationer och företag. Internationella undersökningar visar att cirka 80 procent av alla organisationer och företag har varit med om någon sorts omorganisation de senaste åren. Vi lever ständigt med förändringar i stort som smått. Det gäller inte bara omorganisationer, utan förändringar kommer alltid att vara en del av livet i en organisation och en naturlig del av livet i allmänhet. På USÖ och i landstinget har vi under närmare 25 år arbetat i en organisation utan större organisationsförändringar. Nu står vi inför att utifrån patientens fokus skapa en sammanhållen hälso- och sjukvård i länet, ett utvecklingsarbete med många positiva förtecken. Våra gamla förvaltningsgränser kommer att suddas ut för att bana vägen för ett bättre och mer effektivt omhändertagande av våra patienter. Alla förändringar är beroende av god kommunikation för att lyckas. Kommunikation och delaktighet hjälper till att skapa förståelse och engagemang för att gå in i det nya. För att det ska fungera krävs att både chefer och medarbetare tar ett gemensamt ansvar. Genom att vara öppna med saklig information om vad som kommer att hända eller ställa frågor runt oklarheter kan vi undvika eventuella missförstånd och istället lägga vår energi på att utvecklas framåt. Personligen ser jag fram emot att jobba för en god och sammanhållen hälsooch sjukvård i Örebro län. Ulrika Julin Kommunikationschef Kvalitet och effektivitet med patientens fokus - Vi ska göra rätt sak på rätt sätt, inte springa fortare. Det säger sjukhusdirektören Jan Olsson som från och med årsskiftet tillträder som hälsooch sjukvårdsdirektör. Den nya förvaltningen innebär en organisatorisk förändring, den största på över 25 år med patientens fokus i blickfånget. Sex förvaltningar skapar en gemensam hälso- och sjukvårdsförvaltning. Tio verksamhetsområden i länet. En sammanhållen ledning och styrning. Så kan förändringsarbetet beskrivas i tre korta punkter. Världen, vården och patienternas förväntningar ser annorlunda ut idag jämfört med 1989. Omvärlden har förändrats och då får inte organisationen vara ett hinder, menar Jan Olsson. Inom några veckor byter han formellt titel från sjukhusdirektör till hälso- och sjukvårdsdirektör. Men han lämnar inte sitt tjänsterum på sjunde våningen på Universitetssjukhuset Örebro. Han vill stanna kvar nära verksamheten för att hålla örat mot marken. Drivkraften bakom förändringen i sjukvården är att den tidigare organisationen tillhör en annan tid. Det ger oss som arbetar inom verksamheten möjligheten att vässa oss, säger Jan Olsson. Han tillägger: Våra drivkrafter är inte ekonomiska i första hand. De öppna jämförelser som finns idag där olika sjukhus och landsting jämförs med varandra banar väg för en rad förbättringar, menar han: Det tidigare systemet låter oss inte ta ut vår hela potential i framtiden. I länet finns tre sjukhus med i grunden samma uppdrag. Den nya förvaltningen handlar om att göra rätt sak på rätt sätt till rätt kostnad. 2 3
En viktig fråga inom det organisatoriska förändringsarbetet är att arbeta effektivt med de resurser som finns ifråga om kunskap, kompetens hos medarbetare och teknisk utrustning Förändringar på gång just nu Patientens fokus Jan Olsson återkommer till begreppen kvalitet och jämlikhet. Dessa två ord banar väg för ett nytt sätt att arbeta och forma framtidens effektiva sjukvårdsorganisation. Här ska patientens behov och förutsättningar hamna i centrum: Samma behandling, oavsett var man bor. I dag är inte vården riktigt jämlik. Vi måste jobba med bland annat koncentration, att bli enhetliga i våra tjänster. Vi behöver även hushålla med de resurser som vi faktiskt har, ifråga om kunskap, kompetens hos våra medarbetare och teknisk utrustning. Vi går mot att bli mer konsultativa i sjukvården och kan jobba mer med teamarbete än tidigare. Det finns även andra driftkrafter bakom det nya arbetssättet patientens fokus, enligt Jan Olsson. Framför allt för att stärka patientens ställning. Våra patienter är idag betydligt mer delaktiga än tidigare. Bland annat kan de snart själva läsa delar av sin journal på nätet. Den här omställningen har för många blivit revolutionerande. Diabetessjukvården är ett bra exempel, menar han: För 20 år sedan behövde du som patient besöka sjukhuset regelbundet för att ställa in din insulindos. I dag kan patienten sköta en stor del av sin behandling själv och behöver inte ta sig till sjukhuset. Den här utvecklingen har skapat möjligheter för patienten att engagera sig i högre grad än tidigare för att påverka sin hälsa. Närhet ger kvalitet för patienterna En annan del som patientens fokus innebär är närheten till sjukvården. För våra patienter inom sällansjukvården är inte avståndet det viktigaste. Men för de patienter som behöver dialysbehandling tre dagar i veckan eller för barn och äldre är den geografiska närheten viktig. I närheten och tillgängligheten ligger också en rad andra frågor, exempelvis bemötandet: Patienten ska gå från att vara ett objekt till ett subjekt som vi följer genom vården, säger Jan Olsson. Förändringsarbetet som inleds nästa år och som ger synliga effekter på verksamheten först under 2015, handlar om effektivisering och hushållning. För våra medarbetare handlar det också om arbetsmiljö. Den nya organisationen handlar inte om att springa fortare utan att se hur vi jobbar och varför. Därför måste alla som jobbar här få verktygen att vässa sig själva, snarare än att öka tempot. Arbetet handlar om att genomföra effektiviseringar, inte besparingar. Positiva spänningar i ny ledningsgrupp Under nästa år ska flera övergripande utredningar ge svar på hur organisation och samarbetet ska se ut inom forskning och utbildning, produktionsplanering och styrning, närsjukvård och ekonomiska system. Jan Olsson sitter kvar på sitt rum i Örebro, mitt i händelsernas centrum. Han uppskattar insynen och intrycken från den dagliga verksamheten på sjukhuset: - Det är ju nära patienterna och våra verksamheter som allt händer inom vården. Vad blir det första du gör efter årsskiftet? - Att säkra en ledningsgrupp som är samspelt. Så ser min startlinje ut för 2014. Vi ska påbörja resan tillsammans, öka förståelsen för olika områden och prata mer med varandra, från primärvård och psykiatri, habilitering och hjälpmedel, Universitetssjukhuset, Karlskoga lasarett och Lindesbergs lasarett, säger han och avslutar: - Jag är övertygad om att en beslutsmässig och engagerad ledningsgrupp skapar positiva spänningar. På väg mot region Just nu pågår ett arbete för att bilda region i Örebro län. Många delar är på plats och vi väntar ett formellt beslut från riksdagen i början av 2014. Konkret innebär en regionbildning att landstingets och regionförbundets verksamheter slås samman i en ny organisation - regionen. Om riksdagen fattar ett positivt beslut kommer den nya regionen från och med 1 januari 2015 att ansvara för följande områden: hälso- och sjukvård, tandvård, klinisk forskning, regional samhällsutveckling, infrastruktur, kollektivtrafik, energi och klimat, innovationer och entreprenörskap, turism, kultur med mera. Gemensam hälso- och sjukvårdsförvaltning Dagens sex sjukvårdsförvaltningar samlas från och med 1 januari 2014 i en ny hälso- och sjukvårdsförvaltning, med en gemensam ledning och styrning. I den nya förvaltningen ingår USÖ:s områden, Lindesberg- och Karlskoga lasarett, Primärvård, Psykiatri och Habilitering. Den nya organisationen syftar till att utifrån patientens fokus skapa en bättre samordning och ett ökat utnyttjande av landstingets gemensamma resurser. Den som ska leda den nya hälso- och sjukvårdsförvaltningen är USÖ:s nuvarande sjukhusdirektör Jan Olsson. Under hösten 2013 tillsattes fyra fördjupade utredningar för att komma vidare i processen och söka svar på viktiga framtidsfrågor. Det handlar om uppdrag för att hitta en närsjukvårdslösning, sammanhållen produktionsplanering, gemensam forskning och utbildningsorganisation samt att skapa ett system för vårdens resursfördelning. Resultaten av utredningarna blir en viktig grund i den fortsatta förändringsprocessen. Ny områdesindelning på USÖ Förvaltningen USÖ går in i den nya hälso- och sjukvårdsförvaltningen från och med 1 januari 2014. På USÖ skapas nya områden med nuvarande områdesindelning som grund. Områdena leds av områdeschefer med fullt ekonomiskt ansvar. Inga förändringar görs på kliniknivå. De nya områdena är: - Diagnostik och Arbets- och miljömedicin - Huvud och hud - Kärl och thorax - Medicin och rehabilitering - Operation och onkologi 4 5
Koncentrationen av länets bröstcancerkirurgi till Universitetssjukhuset Örebro har inneburit fler operationer utan längre väntetider. Förändringar och förbättringar för jämlik vård och patientens fokus Med jämlik vård och patientens fokus har vården fått ett nytt sätt att arbeta och använda sina resurser effektivt. Målet är att skapa bästa möjliga medicinska kvalitet och att utgå från patientens behov och förutsättningar. Oss emellan har pratat med två verksamheter, bröstcancerkirurgin och ögonkirurgin i Örebro, där man förändrat sitt sätt att arbeta och upptäckt fördelarna i organisationen och i patientkontakten. Idag finns stora hälsoskillnader mellan olika grupper utifrån exempelvis socioekonomi, etnisk tillhörighet, kön och geografi. Men alla medborgare ska behandlas på ett likvärdigt sätt. Under 2014 blir detta en av grundstenarna i det stora organisatoriska förändringsarbetet inom hälsooch sjukvården i länet. Patienten ska ha rätt till samma vård, oavsett var han eller hon bor. Det handlar om att effektivt använda de resurser som finns inom kunskap, forskning och utrustning på sjukhusen i Örebro, Karlskoga och Lindesberg. Att arbeta med jämlik vård och hälsa är ett uppdrag med många aktörer både nationellt och lokalt säger Ingrid Östlund, ansvarig för målområdena kunskaps- och ändamålsenlig vård och jämlik hälsa. Vi behöver titta på resultat och analysera osakliga skillnader. Nationellt har man till exempel sett att koncentration av vissa verksamheter stöder bättre resultat. Genom att vara öppen i sina redovisningar ska vi också kunna ta till vara erfarenheter från dem som har kommit längre, hur gör ni för att få så bra resultat och vad kan vi lära av er? På samma sätt kan vi bidra till andra inom områden där vi har mycket goda resultat, säger hon. Öppenheten i teamen är en bra väg att långsiktigt höja den medicinska kvaliteten: Inom vissa vårdformer försöker man nu nationellt formulera målvärden, det vill säga: det här målet bör vi kunna uppnå. Vi får något att sikta mot. Kvalitetsarbetet behöver i verksamheten stöd och uppmärksamhet kontinuerligt på samma sätt som vi vant oss vid avseende till exempel ekonomi, menar Ingrid Östlund. Ingrid Östlund: Att arbeta med jämlik vård och hälsa är ett uppdrag med många aktörer både nationellt och lokalt. Bröstcancerkirurgin vid Universitetssjukhuset Örebro Kirurgiska kliniken vid USÖ har i det kliniska arbetet jobbat aktivt med begreppen jämlik vård och patienten i fokus. Bröstcancerkirurgin kan ses som ett gott exempel på detta. I mars 2012 beslutades att all bröstcancerkirurgi skulle utföras vid Universitetssjukhuset Örebro från 2013. Redan i slutet av 2012 såg vi en ökning av remisserna till USÖ, vilket gjorde att projektet startade successivt och underlättade vår anpassning till den nya situationen, säger Göran Wallin som är verksamhetschef vid kirurgiska kliniken. Vi har kunnat ta hand om våra patienter från hela upptagningsområdet på ett bra och likartat sätt. Under 2013 kommer Kirurgiska kliniken att ha utfört cirka 100 operationer på patienter från Karlskogas och Lindesbergs upptagningsområden utan att förlänga den totala väntetiden för patienterna. Vi har dessutom kunnat operera ett visst antal patienter från andra landsting som har haft en svår bristsituation avseende bröstoperationer, berättar Göran Wallin. Samma omhändertagande oavsett bostadsort Koncentrationen av bröstcancersjukvården inom Örebro läns landsting har inneburit att alla patienterna genomgår samma preoperativa utredning och alla diskuteras på en multidisciplinär konferens där man fattar beslut om behandling, inklusive kirurgi. Patienterna får nu samma omhändertagande oavsett bostadsort inom länet. Tidigare fanns vissa skillnader sjukhusen emellan. Inrapporteringen till det nationella kvalitetsregistret sker nu fortare och likartat för alla patienter. Datauttag från det regionala registret blir därmed säkrare att bedöma och vi får möjlighet att upptäcka om Örebro avviker från övriga län i landet. Följsamheten till de nationella riktlinjerna förutses därför bli bättre, säger Göran Wallin. Kontaktsjuksköterska Alla patienter får tillgång till en kontaktsjuksköterska som är specifik för bröstsjukdomar och finns tillgänglig alla vardagar. Denna tillgång är en högt prioriterad resurs i den nationella cancerplanen och regionala cancercentra arbetar med detta sedan några år tillbaka. Tidigare har denna resurs inte funnits för kvinnor i den norra länsdelen. Effektivisering och One Stop Clinic Inom vårt landsting är det korta avstånd för de flesta invånare som når USÖ med relativt korta restider, säger Leszek Kubalski vid Kirurgiska kliniken. Han fortsätter: Nackdelen med koncentrationen kan för vissa patienter resultatera i längre resor vid behandling. Vi bedömer att detta väl kompenseras av ett enhetligare och bättre omhändertagande. Fördelen för patienterna är att de flesta kan få alla undersökningar med röntgen, vävnadsprov för mikroskopisk analys och klinisk undersökning genomförda vid ett tillfälle, en så kallad One Stop Clinic, och att man i samband med detta besök fattar beslut om åtgärd. Patientens nästa besök blir då själva operationstillfället för dem som behöver genomgå en operation. Inom bröstcancerkirurgin har man hittat fler vägar till effektivisering: journalerna är datoriserade och till stor del fyller kirurgerna själva i anteckningarna direkt på datorskärmen genom att endast klicka på olika frågerutor. Endast ett fåtal uppgifter förs in i skriven text. Detta spar tid för både våra sekreterare och läkare, säger Leszek Kubalski. I förlängningen kommer dessa journaluppgifter också att med automatik att kunna föras över till kvalitetsregistret. 6 7
Tillgänglighet botemedlet mot köer Inför nästa års organisatoriska förändringar i hälso- och sjukvården ser biträdande sjukhusdirektör Gustav Ekbäck ett fortsatt arbete med att öka tillgängligheten för patienterna: Det finns ingen anledning för oss att springa fortare, vi tar hand om alla idag. Problemet är att de får vänta för länge, säger han. Gustav Ekbäck ser på tillgängligheten inom Örebro läns landsting ur tre aspekter: den medicinska och de patient- och verksamhetsmässiga aspekterna: För att ta dem i tur och ordning: ur den rent medicinska aspekten kan det hända att remisserna tar för lång tid. Det innebär att när patienten väl kommer in för besök kan tillståndet ibland vara värre än vi trott, beroende på att väntetiden gjort att åtgärderna dröjt. Tillgängligheten är självklart viktig ur patientaspekten också. Som patient ska man inte behöva vänta månad efter månad. Nybesök bör ske så fort som möjligt. Om jag ska hårdra det, är egentligen all väntan tokig. Ekbäck betonar också att patienten i vissa fall kan se framemot en väntelista: De av våra patienter som är egenföretagare kan vara bekväma med att en operation dröjer eftersom deras rörelse är sårbar. Ett ingrepp som genomförs vid fel tidpunkt kan sätta deras verksamhet i gungning, säger han. Vid exempelvis återbesök är ju snabbare desto bättre heller inte bra: Där fungerar ett intervall bättre, att patienten kommer på återbesök efter sex månader. Då handlar det om en planeringslista, inte en väntelista, menar han. Vi ska inte springa fortare, utan arbeta mer effektivt. Vi tar hand om alla våra patienter men problemet är att vissa får vänta för länge. En tung ryggsäck Långa köer kan också vara betungande för medarbetarna på sjukhuset. Tillgänglighet kan också diskuteras ur en verksamhetsaspekt: Livet blir enklare om vi snabbt kan komma undan väntelistorna. En lång lista med patienter kräver ett pusslande med omplanering som tar energi och tid. Det är ett jobb som egentligen inte leder någon vart. Med en ökad tillgänglighet minskar också den tunga ryggsäcken för dem som arbetar här, säger Gustav Ekbäck. Tillgänglighet och kvalitet De tre aspekterna av tillgänglighet pekar alla mot samma mål: kvalitet. jämlik vård med samlade specialistresurser för att öka den medicinska kvaliteten, minskade väntelistor för att snabbare möta de patienter som behöver vård och slutligen kvalitet i arbetsmiljö för de som arbetar i den dagliga verksamheten på länets sjukhus. Under 2011 genomförde Ekbäck en undersökning för att komma underfund med de långa väntetiderna. Utgångspunkten för hans arbete var även här att öka tillgängligheten: För två år sedan började jag fråga mig: varför har vi det som vi har på USÖ?. Här tar vi in 5 000 patienter varje månad och dem tar vi hand om. Därför borde det egentligen inte finnas någon kö alls, eftersom vi tar hand om alla 5 000. Vi var dessutom mycket duktiga på att klara en ökning av besöken. 2011 hade vi 8 000 fler besök i Örebro läns landsting än 2010 men kön med patienter som väntat över 90 dagar på besök växte med mindre än 100 patienter från augusti 2010 till augusti 2011. Däremot hade vi 8 500 patienter i systemet, och av dem tog vi hand om 2 200 stycken inom 30 dagar, 1 100 inom 30-60 dagar och 700 inom 60-90 dagar. När jag teoretiskt räknade ut hur kön borde se ut om vi tog patienterna i dessa tidsintervall stämde det nästan på pricken med hur vår kö såg ut i verkligheten. Det handlar för oss i verksamheten om ett sätt att arbeta och tänka. Vi ska inte springa fortare, det mäktar vi inte med. Vi tar hand om alla våra patienter. I dag finns en flödesprocess och vi behöver se över den för att hitta var det blir stopp någonstans, säger Gustav Ekbäck. Långa och korta resor Inom arbetet för en ökad tillgänglighet finns två perspektiv: sällansjukvård och oftasjukvård. Å ena sidan har vi sällansjukvård och å den andra oftasjukvård. Vid sällansjukvården har avståndet liten betydelse medan kvaliteten har en stor betydelse. Ska du genomgå en höftledsoperation är det mindre viktigt om du får resa 3, 7 eller 15 mil. Det viktiga är att de som ska utföra operationen har bra rutiner för att du som patient ska känna dig trygg. Har du däremot exempelvis diabetes med många kontroller eller är multisjuk är avståndet och tillgängligheten viktigt. Med flera regelbundna besök i månaden vill du som patient inte behöva resa långa sträckor, säger Gustav Ekbäck. Koncentration och effektivitet Han ser koncentration och medicinsk kvalitet där en typ av operationer enbart utförs på ett sjukhus som en del i arbetet att öka effektiviteten. Där handlar det om tillgänglighet som kvalitet för våra patienter. Genom att till exempel ta hand om kataraktoperationer och obesitasoperationer i Lindesberg och bröstcancerkirurgi i Örebro får vi team med rutiner, kompetens och stor vana av en viss sorts ingrepp. Övning ger färdighet, som ger en bra medicinsk kvalitet för våra patienter, avslutar Gustav Ekbäck. Gustav Ekbäck: Livet blir enklare om vi snabbt kan komma undan väntelistorna. Med en ökad tillgänglighet skapar vi en högre kvalitet för våra patienter. 8 9
Samarbetet mellan Lindesberg och Örebro är ett sätt att använda gemensamma resurser effektivt. Det är ett bra tecken på att förändringsarbetet som pågår inom hälso- och sjukvården fungerar säger ögonkirurgen Birgitta Ejdervik Lindblad. Ögonkirurgi i Lindesberg kortar köerna Varje onsdag pendlar ögonkirurgen Birgitta Ejdervik Lindblad från Universitetssjukhuset i Örebro till Lindesbergs lasarett för att utföra 10 gråstarrsoperationer. Det är ett sätt att öka samarbetet i länet och att korta köerna för våra patienter, säger hon. De är glada att operera sig här i Lindesberg. Det är smidigt för patienten och restiden blir kortare. Varje år genomförs 2 700 kataraktoperationer i länet. Lindesbergs lasarett upplåter en operationssal för Birgitta och dagens team, operationssköterskan Annelie Lindberg och undersköterskan Lena Jansson. Den här morgonen har vattenpölarna frusit på parkeringen och himlen är blyertsgrå. Inne i operationssalen är dukarna himmelsblå. Svensk instrumentalmusik av Birger Sjöberg och Carl Michael Bellman ligger som en diskret och behaglig ljudmatta av sommar när Birgitta, Annelie och Lena dukar för nästa patient. Birgitta Ejdervik Lindblad har själv bara sett positiva reaktioner under de snart två år hon pendlat till Lindesberg. Främst är det patienterna som uppskattar att undersökning, operation och återbesök sker på samma ställe, menar hon. Samarbetet mellan Lindesberg och Örebro är ett sätt att effektivt använda gemensamma resurser, säger Birgitta. Det är ett bra tecken på att förändringsarbetet som pågår inom hälso- och sjukvården fungerar. Birgitta bor själv i Nora och har även hon närmare till Lindesberg. Övriga dagar arbetar hon i Örebro där hon även undervisar och forskar. Operation pågår På den stora bildskärmen i operationssalen stirrar ett stort öga på verksamheten genom det stora Leicamikroskopet som Birgitta Ejdervik Lindblad styr med fotpedal. Operation av grå starr (katarakt) innebär att Birgitta går in med ett så kallat ultraljudsinstrument genom hornhinnan, smular därefter sönder patientens egna grumliga lins, suger upp den och ersätter den med en ny konstgjord plastlins. Ingreppet görs i lokalbedövning. Innan patienten får resa sig ur stolen, sprutar Birgitta in vätska i snittet som gör att det sluter tätt och gör att det oftast inte behövs några stygn. Antibiotika och kortison injiceras under operationen som skydd mot bakterier och inflammation. Du kommer att se suddigt i början och det är lätt att bli bländad av ljuset, säger Birgitta till Gunhild Nydén. Om några dagar kommer du att se bättre. Operationen har tagit knappt 20 minuter och nu är det dags för patienten att ta en kopp kaffe innan det är dags att åka hem. Kataraktpatienterna är vanligtvis äldre, över 75 år. Det är ju en åldersrelaterad sjukdom. I vårt län finns fler äldre än riksgenomsnittet. Behovet av den här sortens kirurgi kommer att öka i länet, säger Birgitta Ejdervik Lindblad. Kataraktoperationer är den vanligaste operationen i Sverige, med drygt 100 000 patienter om året. Konkreta förändringar till det bättre Eva Karlsson, verksamhetschef för Ögonkliniken i Örebro, ser också ett ökat behov av kataraktkirurgi i länet: Att utöka antalet kataraktoperationer i länet genom att erbjuda operation även i Lindesberg är ett konkret sätt att göra vården mera jämlik, både genom att öka tillgängligheten till operation inom länet och i jämförelse med övriga delar av landet. Vi har ju en ökad andel äldre i Örebro län som behöver vård för åldersrelaterade ögonsjukdomar som till exempel katarakt och åldersförändringar i gula fläcken. Varje år genomförs drygt 1 700 stycken kataraktoperationer vid Ögonkliniken i Örebro. Samarbetslösningen med Lindesbergs lasarett har gjort att vi kan genomföra ytterligare cirka 370 operationer per år i länet, säger Eva Karlsson. Även Capio Läkargruppen i Örebro utför drygt 600 kataraktoperationer per år i landstingsregi, vilket tillsammans ger 2 700 operationer per år i länet. Det förväntade behovet av kataraktkirurgi i Örebro län ligger runt 3 000 operationer per år, vilket faktiskt innebär att vi skulle behöva göra ytterligare 300 operationer årligen för att vara i fas med behovet och slippa köer. Förbättrat flöde I samband med de organisatoriska förändringarna som genomförs i Örebro läns landsting från och med nästa år är jämlik vård och patientens fokus två mycket viktiga begrepp. Vi inom ögonsjukvården har ett slimmat system eftersom vi arbetat enligt leanprinciper sedan 1980-talet. Därför är vi vana vid tankesättet att vara effektiva med våra resurser, säger Eva Karlsson. Vi har till exempel separerat operationerna i höger- respektive vänsterögon för att slippa ställa om utrustningen mellan patienterna och därmed vinna tid. Med kataraktoperationerna i Lindesberg har verksamheterna tillsammans skapat nya sätt att förbättra flödet inom ögonkirurgin. Detta kapar ledtider och köer för patienterna. Att använda operationssalar i Lindesberg för ögonkirurgi är ett exempel på länssamverkan som skapar jämlik vård och sätter patientens behov i fokus, säger Eva Karlsson. 10 11
USÖ-medarbetare minns och siar om framtiden Vi står inför en spännande utveckling av sjukvården i länet genom den nya hälso- och sjukvårdsorganisationen. Samtidigt kan vi konstatera att det hänt en hel del även tidigare, inte minst tack vare den tekniska utvecklingen. Vi har bett några av USÖ:s erfarna medarbetare att leta minnen från förr och fundera på framtidens vård. Per-Ola Sundin Överläkare på Medicinska kliniken Maria Hallén Sjuksköterska och vårdutvecklare Bibbi Whittle Patientforum och fd IVA-sjuksköterska Karin Frantzén Undersköterska på avdelning 29, Kirurgiska kliniken Mats Eriksson Docent, sjuksköterska, numera handläggare Agneta Strömberg Sekreterare på Kvinnokliniken Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1996 Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1978 Har arbetat på USÖ i omgångar sedan 1980 Har arbetat på USÖ/RSÖ sedan 1981 inom forskningen på Ledningskansliet Har arbetat på USÖ sedan 1981 Har arbetet på USÖ/RSÖ sedan 1985. på USÖ/RSÖ Den nya utbildningsmiljön med alla studenter är en stor förändring. Utbildning och lärande har blivit en del av vardagen. Det är positivt och roligt och bidrar till en stimulerande miljö. Det ger arbetet ytterligare en dimension att vara med och lära ut. Man blir medveten om vad man som läkare gör. Det är dessutom väldigt tacksamt att lära ut och man får mycket tillbaka. Jag tycker det är en glädje att kunna bidra och få se hur studenter och AT-läkare utvecklas och växa. För våra äldre, multisjuka patienter ser jag framför mig att vi har minst två fullstora avdelningar på sjukhuset som är drivande i länet för ett omhändertagande på den äldres egna villkor i ett naturligt och det är ett självklart samarbete med kommunen, primärvården och den palliativa vården. Vi tar alla patienter som inte behöver akutmottagningens resurser direkt till vårdplatsen och alla patienter som vårdats här följs upp av en läkare med kunskap och intresse för de äldre multisjukas problematik. Min förhoppning är att detta kan vävas in i den nya organisation som byggs nu i landstinget. på USÖ/RSÖ? När jag jobbade på avdelning 14, som var en Ortopedavdelning i slutet av 70-talet, satt personal och patienter ofta i rökrummet tillsammans. Många av våra patienter var också sängliggande och kunde få ligga i sträckbehandling i flera månader vid vissa frakturer. När de inte fick plats i rökrummet drog vi ut hela sängen i trapphuset, så fick de röka där. Idag sätter vi på nikotinplåster och säljer självklart inte tobak på sjukhuset. Men förr var rökning inget konstigt. Ingen funderade på annat än den eventuella brandrisken. Det löste vi genom att de fick på sig ett asbestförkläde för att det inte skulle börja brinna om någon tappade glöd i sängen. Vad tror du kommer hända om tio år? Jag tror att patienterna som besöker sjukhuset kommer att få checka in på en pekdator, ungefär som man kan göra på flygplatser idag. Jag tror också att patienterna kommer att bli mer delaktiga i sin vård, bland annat genom att de får tillgång till sin journal. Sedan funderar jag på om våra resurser kommer räcka till alla äldre som blir fler och kommer att behöva vård i framtiden. på USÖ/RSÖ Skärpta hygienregler. Jag hade varit borta drygt tio år från USÖ och när jag kom tillbaka 2005 märkte jag att hygienreglerna följdes mycket noggrannare än tidigare. Jag såg inte längre några långa, ouppsatta hår, ingen använde längre ringar, smycken eller parfym. Rökrummen var borta. Det var andra klädkoder. Inga privatklädda läkare kom in på kvällen för att se till sina patienter. Det märktes en tydlig skillnad. En annan sak är att vi har blivit ett mer hälsoinriktat sjukhus. Vi arbetar mer med prevention när de gäller övervikt, diabetes, hjärt-kärlsjukdomar. Vi pratar med patienter inför operationer om komplikationer som kan uppstå vid rökning. Vi har en överviktsenhet som utbildar personal inom både vården och skolan. - Jag har stora förhoppningar på den nya hälsooch sjukvårdsorganisationen. Jag hoppas på en bättre tillgänglighet i vården och ett bättre samarbete mellan vårdgivare i länet. Vi märker ju här på Patientforum vad som fungerar och inte fungerar och vilka patienter som kommer i kläm. på USÖ/RSÖ Arbetssättet har förändrats. Vi har mer avancerad specialistsjukvård. Förr hade vi patienter som stod och gick på egna ben. Så är det inte idag. Vi har mindre och färre avdelningar, en mindre personalstyrka, fast färre och betydligt tyngre och mer vårdkrävande patienter. De lättare arbetsuppgifterna i undersköterskejobbet har försvunnit. Samtidigt blir tekniken allt mer avancerad, vi har robotkirurgi som kommer åt på svåråtkomliga ställen. Vi opererar svåra cancersjukdomar, brustna tarmar och åkommor som patienter inte hade haft en chans att överleva för tio år sedan. Vi opererar allt äldre patienter. Det är inte ovanligt med 90-åriga patienter. Men då har också komplikationerna ökat ju äldre patienterna blir. Ja, det har varit en fantastisk, helt otrolig utveckling under min tid och jag tror den fortsätter. Jag tror att robotkirurgin blir ännu mer avancerad och utvecklad och med den laparoskopiska tekniken kommer vi att kunna göra ännu mer. Men jag tror att undersköterskans breda kompetens ska kunna tas tillvara och att vi kan utveckla vår yrkesroll mer genom fortbildning och kurser inom områden som exempelvis nutrition, sårvård, trycksår. på USÖ/RSÖ? Det har hänt oerhört mycket inom forskningen. Vi har minst dubblerat forskningskapaciteten med fler handledare, docenter och professorer. Vi har en ökad volym och omfattning med både kvalitet och bredd. Förr var det nästan bara läkare som forskade och vi hade ett par disputationer om året. Numera är det allt fler sjuksköterskor och sjukgymnaster som disputerar och vi producerar mellan 15 och 20 avhandlingar årligen. Kliniker satsar metodiskt, ordnar forskardagar och olika aktiviteter för att få medarbetare intresserade. Man tar forskningsfrågorna på allvar. De lyfts på både läkar- och sjuksköterskeutbildning och i ST-utbildningen ingår numera ett obligatoriskt vetenskapligt arbete. Några kliniker, till exempel urologen, mikrobiologen, anestesin och barnkliniken har alltid haft mycket produktion och har alltid disputationer på gång. Men om tio år tror jag att alla kliniker har lyft sig och kommit i kapp. Jag tror vi kommer ha kliniska professorer inom alla specialiteter. Jag tror vi kommer att ha både en stor bredd och en spets. Jag tror också att vi har samarbeten utanför USÖ i olika nätverk och med universitet både nationellt och internationellt. på USÖ/RSÖ? IT-utvecklingen, framförallt. Jag har varit med från allra första början och arbetade som kanslist på personalavdelningen på våning 10. Vi satt i ett stort kontorslandskap som delades av med stora skärmar. Först fick vi elektroniska skrivmaskiner som hade en liten display och då gällde det att skriva rätt. Sedan kom ordbehandlingsmaskinerna. Vi fick koda för hand om vi skulle ha nytt stycke eller fet stil. Det har gett mig en förståelse för vad som händer med tekniken i bakgrunden. Det är också ett annat tempo idag och det händer mer. Förr skrev man sina diktat och hade inte så mycket mer. Man stod mer och stampade. Idag arbetar vi med Lean och vi har ett annat medvetande om att vi behöver förändringar. Jag hoppas att vi kan få program som talar samma språk, att alla våra patientadministrativa system ska vara integrerade med varandra både inom ÖLL och mellan landstingen. Jag tror vi kommer ha gemensamma system på sjukhusen och primärvården och att patienterna kommer att kunna läsa sina journaler på nätet. 12 13